Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007anger att uttrycket folk (peoples) användsgenomgående i ILO 169 därför att dennaterm”... recognizes the existence of organized societieswith an identity of their own ratherthan mere groupings sharing some racialor cultural characteristics”Kristian Myntti har kallat den ”självbestämmanderätt”som kommer till uttryck i ILO169 “ethno political self-government”. Mynttimenar att även om ILO 169 inte föreskrivernågon rätt till autonomi så innefattarbestämmelserna i ILO 169, framför alltartiklarna 14 och 15 lästa tillsammans medArtikel 6, en tydlig rätt för urfolk att utövakontroll över sina traditionella landområden.44Dock används begreppet urfolk i ILO169 på ett sätt som innefattar även gruppersom inte skulle utgöra folk enligt allmännfolkrätt. Bl.a. därför innehåller konventioneni artikel 1 (3) en klausul som anföratt användningen av begreppet urfolk ikonventionen inte skall anses förorsakanågon ändring i folkrättens förhållande tillbegreppet folk.1993 enades FN:s Arbetsgrupp för Ursprungsbefolkningar(WGIP) om utkastettill Urfolksdeklarationen 45 . Urfolksdeklarationeninnehåller en rad artiklar somantingen behandlar eller relaterar till självbestämmanderätten.Urfolksdeklarationenartikel 3 anför att;”Indigenous peoples have the right to selfdetermination.By virtue of that right theyfreely determine their political status andfreely pursue their economic, social andcultural development.”WGIP:s moderorgan, FN:s Underkommissionför Mänskliga Rättigheter, accepteradeUrfolksdeklarationen som en adekvatbeskrivning av urfolkens mänskliga rättigheter.Underkommissionen utgörs av 26stycken oberoende experter på mänskligarättigheter. 1993 var med andra ord ett antalav världens ledande expeter på mänskligarättigheter av uppfattningen att inteenbart statsbildande folk, utan även urfolk,kan utgöra rättssubjekt enligt folkrätten.Nedan kommer att närmare redogöras förvad Urfolksdeklarationen anför beträffanderätten till självbestämmande, i sambandmed självbestämmanderättens materiellainnehåll.1996 adresserade FN:s Rasdiskrimineringskommitté(CERD) självbestämmanderätteni sådana ordalag att det framgår attCERD:s uppfattning var att självbestämmanderättenapplicerar också på folk inomsjälvständiga stater. Exempelvis anfördeCERD att;”... it is the duty of States to promote theright to self-determination of peoples.” 46Uttalandet skulle visserligen kunna förståssom enbart en referens till CCPR artikel1.3, som ålägger stater en skyldighet attverka för självbestämmanderättens förverkligande.Artikel 1.3:s införlivande i CCPRoch CESCR kan dock förutsättas ha varitett resultat av tidsandan konventionernastillkomst. CERD:s uttalande kommer 30 årsenare, när kolonierna, med något undantag,sedan länge hade vunnit sin självständighetoch statsgränserna i de allra flestadelar av världen redan förelåg relativt fasta.Det är därför naturligt att förstå CERD såatt kommittén med ”folk” inte syftade påsumman av innevånarna av en stat eller ettterritorium. Vidare anförde CERD att;”The right to self-determination [includes]the rights of all peoples to pursue freelytheir economic, social and cultural developmentwithout outside interference.In that respect there exists a link with theright of every citizen to take part in theconduct of public affairs at any level…” 47CERD:s jämförelse mellan självbestämmanderätten,å ena sedan, och rätten för44 Myntti, Kristian, ”National Minorities, Indigenous Peoples and Various Models of Political Participation”, i Horn, Frank (ed.); Minorities and their right of Political Participation,Lapland’s University Press, Juridica Lapponica n 16, Rovaniemi (1996), s. 2445 Draft UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, UN Document E/CN.4/Sub.2/1994/2/Add.1.46 15/03/96 CERD General recom. 21, punkt 347 Ibid. punkt 465