Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007het rådde vid tidpunkten för ratificeringenav 1966 års konventioner, är detta intedetsamma som att förändringar inte kan haskett sedan dess. Som nämnts är folkrätteninte statisk utan dynamisk, och dess synpå självbestämmande kan utvecklas övertiden. Under de senaste decenierna har alltfler internationella folkrättsexperter ochFN-organ kommit att förtydliga att rätttentill självestämmande tillkommer ävenicke statsbildande folk, samt att urfolk inteutgör något undantag i förevarande hänseende.1984 uttryckte Människorättskommittén,i en allmän kommentar (generalcomment) om artikel 1, sitt missnöje överatt många av de stater som rapporterar tillKommittén beträffande implementeringenav CPPR artikel 1 synes ha missförstått denfulla innebörden av artikeln. Kommitténanförde att;”Although the reporting obligations of allState Parties include Article 1 [av CCPR],only some reports give detailed explanationsregarding each of its paragraphs.The Committee has noted that many ofthem completely ignore Article 1, provideinadequate information in regard to it orconfine themselves to a reference to electionlaws.” 42Särskilt av Människorättskommitténs uttalandeatt det inte är tillräckligt att ett landrapporterar om sina nationella vallagarframgår att det är kommitténs uppfattningatt rätten till självbestämmande innefattarmer än en rätt att delta i allmänna val. Snarareförefaller det ha varit Männsikorättskommitténsuppfattning att självbestämmanderättenockså innefattar en rätt förfolk inom ett land att bestämma över sinutveckling på annat sätt än genom att deltai allmänna val på motsvarande villkor somlandets övriga befolkning. I övrigt är denallmänna kommentaren kortfattad och ärrätt repetititv i förhållande till artikeltexten.Som skall redogöras för närmare nedan harMänniskorättskommittén dock efter 1984kommit att utveckla sin praxis i förhållandetill självbestämmanderätten.Som redogjorts för ovan anger ILO 169(1989) uttryckligen att konventionen intetar ställning till frågan om urfolks rätt tillsjälvbestämmande. Oaktat detta innehållerILO 169 en rad bestämmelser som närarelaterar till självbestämmanderätten, vilketäven understryks av ILO:s egen guide tillILO 169 43 , som anger att;”The newer Convention takes the approachof respect for the cultures, waysof life, traditions and customary laws ofthe indigenous and tribal peoples who arecovered by it. It presumes that they willcontinue to exist as parts of their nationalsocieties with their own identity, their ownstructures and their own traditions. TheConvention presumes that these structuresand ways of life have value that needs tobe protected.”Uttrycket “Newer Convention” refererartill ILO 169:s föregångare, ILO ConventionNo. 107 Concerning the Protection andIntegration of Indigenous and Other Tribaland Semi-Tribal Population in IndependentCountries (ILO 107). ILO 107 antogs 1957.Den huvudsakliga skillnaden mellan ILO169 och dess föregångare är att ILO 107hade tydliga assimilationistiska ambitioner.ILO 169, å andra sidan, syftar till attmöjliggöra för urfolk att bevara sina egnasamhällstrukturer vid sidan av majoritetssamhälleti enlighet med vad som anförtsovan om skillnaden mellan urfolks ochminoriteters rättigheter. Då ILO 169 byggerpå denna grundprincip blir det oundvikligtatt många av bestämmelserna i ILO 169nära relaterar till självbestämmanderätten.Det är närmast en förutsättning för attkunna bevara sitt eget samhälle och sinaegna samhällsinstitutioner att urfolken harrätt att bestämma över dessa. Att ILO 169inte kan frikopplas från självbestämmanderättenframgår vidare av att ILO 169, tillskillnad från ILO 107, använder uttrycket”indigenous peoples” om urfolk. ILO 107nyttjade termen ”indigenous populations”.ILO:s riktlinjer för tolkningen av ILO 16942 Människorättskommitténs allmäna kommentar nr 12 (21), UN doc. HRI/GEN/1/Rev.5, ss. 121–12243 Indigenous and Tribal Peoples: A Guide to ILO Convention No. 169 (1996)64