Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007syftet med CCPR och CESCR. Frankriketillade att det indiska försöket att begränsasjälvbestämmanderättens tillämpning ävenär i strid med FN-stadgan. Det framgårmed andra ord att dessa länder redan vidtidpunkten för ratificeringen av CCPR ochCESCR var av uppfattningen att rätten tillsjälvbestämmande applicerar inte bara i enkolonialsituation, utan utgör en rätt för allafolk, utan begränsningar.Vidare anförde FN:s GeneralförsamlingsTredje Kommitté, i samband med att arbetetpågick med att nå en överenskommelsekring CCPR:s artikel 1, att;”Much of the discussions on article 1 hadrelated the questions of self-determinationto the colonial issue, but that was onlybecause the peoples of Non-Self-Governingand Trust Territories had yet not attainedindependence. The right would be proclaimedin the Covenants as a universal rightand for all time.” 37Som framgår synes Tredje Kommittén hauppfattat vissa av FN:s medlemsländersvilja att koppla självbestämmanderätten tillkoloniernas frigörelse som ett resultat avtidsandan. Tredje Kommitténs egen uppfattningförefaller dock ha varit att rättentill självbestämmande inte är begränsad tilldenna situation, utan snarare är universiell.Denna uppfattning vinner även stöd iFN-stadgan. De delar av denna som adresserarrätten till självbestämmande refererabl a till”... territories whose peoples have not yetattained a full measure of self-government…” 38Av referensen till ”peoples” i plural kan endastdras slutsatsen att de ”folk” FN-stadganmenar har rätt till självbestämmandeinte nödvändigtvis behöver vara folk iinnebörden summan av innevånarna i enstat eller ett territorium.Vidare antyddes redan i den rätt tillsjälvbestämmande som etablerades i internationellsedvanerätt i efterdyningarnaav andra världskriget att också folk inomexisterande stater kan vara berrättigadetill självbestämmanderättens s k internaaspekt, för det fall dessa nekades effektivtpoltiskt deltagande och/eller tillträde tillpolitiska beslutsfattande organ inom stateni fråga. 39 Ordalydelsen av Resolution 1541(XV) 40 , antagen av FN:s Generalförsamling1960, kan tolkas som att redan vid dennatidpunkt, det var Generalförsamlingensuppfattning att ett visst territorium kanhysa mer än ett folk.«Som nämnts är folkrätten inte statiskutan dynamisk, och dess syn påsjälvbestämmande kan utvecklasöver tiden.»Det finns således indikationer på attredan vid ratficeringen av CCPR och CE-SCR, avsikten var att med uttrycket ”folk”i den gemensamma artikel 1 skall förståssamtliga folk, och inte endast statsbildandesådana. Det finns dock inte mer än justindikationer på att så var fallet, och det ärmöjligt att i mitten av 1960-talet, den dominerandeuppfattningen var att med uttrycket”folk” i artikel 1 skall förstås ”folk” ibetydelsen summarna av innevånarna av enstat eller i en koloni. 413.1.6 Alla folks – inklusive urfolks - rätt tillsjälvbestämmande enligt folkrättenVid tidpunkten för ratificeringen av CCPRoch CESCR förefaller det således har råttdelade uppfattningar bland FN:s medlemsländerbeträffande om de ”folk” som harrätt till självbestämmande enligt artikel 1i dessa konventioner är ”folk” i innebördensumman av invånarna av en stat ellerett territorium, eller om också folk inomexisterande stater kan vara berättigade tillsjälvbestämmande. Men även om osäker-37 Report of the Third Committee, 6th session, para. 39, UN Doc: A/C.3/SR.397 (1952)38 Artikel 7339 Cassese, A., Self-Determination of Peoples: A Legal Reapprasial, 67 – 140 (1995)40 General Assembly Resolution 1541, U.N. GAOR, 15 th Session, Supp. No. 16, at 29, U.N. Doc. A/4561 (1960), note 1541 Cassesse, A., “Self-determination of Peoples: A Legal Reapprasial (1995), s. 61 f och Higgins, R., “Problems and Process: International Law and How we use It (1994)63