Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007oavsett vilken arbetsdefinition som tilllämpas,samerna är att anse som ett urfolki folkrättsligt hänseende. Samerna har enegen kultur, inklusive ett eget språk, egnanäringar och har även en tydlig historiskanknytning till sina traditionella land- ochvattenområden. Samerna har vidare självagenomgående betonat att man anser sigutgöra ett eget folk, skilt från de övrigabefolkningsgrupperna som bebor Fennoskandinavienoch Kolahalvön.Samerna kvalificerar sig även bland deurfolk som på objektiva grunder mycketväl kan anses uppfylla folkrättens allmännakrav för att utgöra ett folk. Olika FN-organhar vid ett flertal tillfällen bekräftat attsamerna är att anse som ett urfolk enligtfolkrätten. Bl a har Människorättskommitténi uttalanden med andledning av Norgesfjärdet 23 och Sveriges femte periodiskarapporter 24 understrukit att samerna är attanse som urfolk i respektive land och attsåledes CCPR artikel 1 är tillämpbar påsamerna i egenskap av ett folk.Också de nordiska länderna har bekräftatatt samerna utgör ett urfolk. Av denfinska grundlagens § 17 framgår att samernaär att anse som urfolk i Finland och attsamerna är att anse som ett urfolk framgåräven av den finska Sametingslagen. AttNorge anser att samerna utgör ett urfolkframgår av Norges ratifikation av ILO 69samt av det faktum att grundlagens § 110aoch hela samelagstiftningen vilar på ett erkännandeav samerna som urfolk, även omsjälva urfolksbegreppet inte används. SåvälSveriges grundlag som övrig lagstiftningsaknar referenser till samerna som Sverigesurfolk, men Sverige har vid ett flertal andraofficiella sammanhang understrukit samernasställning som urfolk i landet.3.1.3 Skillnaden mellan urfolks ochminoriteters rättigheter enligtfolkrättenInte heller begreppet ”minoritet” definerasav folkrätten. Det kan dock enkelt konstaterasatt flertalet av de kriterier som utmärkerett urfolk - såsom t ex gemensamtspråk och gemensam kultur, även kännetecknarmånga minoriteter. Som redogjortsför ovan är emellertid ett av de mestcentrala elementen i arbetsdefinitionernaav urfolk den historiska koppling som urfolkhar till sina traditionella landområden,något som minoriteter saknar. Kopplingentill ett visst landområde är vad som väsentligenskiljer urfolk från minoriteter i folkrättsligthänseende. Det territoriella elementetmåste ges särskild vikt då urfolkensmöjligheten att bevara och utveckla sinadistinkta kulturer är intimt kopplad till enfortsatt tillgång till deras traditionella landochvattenområden samt naturresurser. Itillägg till den territoriella kopplingen harufolken även i allmänhet bevarat sina egnasamhällsinstitutioner i större utsträckningän vad minoriteter har. Distinktionen mellanurfolk och minoriteter är central, då derättigheter som enligt folkrätten följer medurfolks- respektive minoritetsstatus skiljersig åt i väsentliga avseenden.Minoritetersrättigheterna, vilka mesttydligt kommit till uttryck i FN:s Deklarationom Minoriteters Rättigheter 25 , är tillsin natur alltid individuella, d v s de tillkommerde individuella medlemmarna avminoritetsgrupen, snarare än gruppen somsådan, även om en rad minoritetsrättigheteri och för sig endast kan utövas i gemenskapmed andra medlemmar av gruppen.Även internationella instrument som behandlarurfolks rättigheter, såsom t ex ILO169 samt FN:s Utkast till Urfolksdeklaration(”Urfolksdeklaraitonen”), understrykervikten av att respektera urfolksindividersrättigheter 26 och innehåller följaktligenockså en rad rättigheter som är individuellatill sin natur. Därtill innehåller emellertidILO 169 och Urfolksdeklarationen även enrad bestämmelser som betonar kollektivetsrättigheter, d v s rättigheter som tillkommerurfolket som sådant och inte enskildamedlemmar därav. Med andra ord, tillskillnad från minoritetsrättigheterna är en23 FN-dokument CCPR/C/79/Add. 112 (1999)24 FN-dokument CCPR/CO/74/SWE, daterad 24 april 2002, punkt 1525 Declaration on the Rights of Persons belonging to National or Ethnic, Religious or Linguistic Minorities26 Se bl a ILO 169, Artikel 3 och Urfolksdeklarationen Artikel 1. Det förtjänar även påpekas att de individuella rättigheter som kommer till uttryck i Deklarationen om MinoritersRättigheter kan åberopas också av individer med urfolksbakgrund, om urfolket i fråga utgör ett mindertal i det land/de länder i vilket/vilka urfolket lever.60