Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/20072.2.2 ILO-konvensjon nr. 169 om urfolk ogstammefolk - avgrensningILO-konvensjon nr. 169 om urfolk og stammefolki selvstendige stater (ILO 169) identifiserestidvis som folkerettslig grunnlagfor samisk selvbestemmelsesrett. ILO 169kan vanskelig påberopes som grunnlag forselvbestemmelse, fordi konvensjonen haren særskilt bestemmelse, artikkel 1 (3), sometablerer en avgrensning i forhold til ”folkenes”rett til selvbestemmelse: ”The use ofthe term ”peoples” in this Convention shallnot be construed as having any implicationsas regards the rights which may attach tothe term under international law.” Uoffisiellnorsk oversettelse av ILO169, artikkel1 (3): ”Bruken av begrepet ”folk” i dennekonvensjonen skal ikke ha noen innvirkningpå de rettigheter som for øvrig kan knyttestil begrepet i folkeretten.”Dette innebærer at konvensjonen ikkebefatter seg med folkenes rett til selvbestemmelse.Til tross for at ILO 169 harenkelte bestemmelser som inneholderelementer med relevans i forhold til samiskselvbestemmelse vil det ikke væreriktig å legge til grunn at konvensjonen kanpåberopes som grunnlag for samisk selvbestemmelsei folkerettslig forstand. ILOgir uttrykk for at kvalifikasjonen i artikkel1 (3) skyldes det forhold ILO’s mandat erbegrenset til sosiale og økonomiske rettigheterog at det derfor er utenfor ILO’skompetanse å fortolke selvbestemmelseskonseptet.ILO understreker imidlertidat ILO 169 likevel ikke etablerer noengenerell begrensning i forhold til urfolksrett til selvbestemmelse og at den derfor erforenelig med hvilket som helst internasjonaltinstrument som måtte etablere ellerdefinere en slik rettighet for urfolk: ”[T]heConvention does not impose any limitationon self-determination nor take any positionfor or against self-determination. In otherwords, there is nothing in Convention No.169 which would be incompatible with anyinternational legal instruments which mayestablish or define the right of indigenousand tribal peoples to self-determination.” 162.2.3 1966 års konventionerSom anförts understryker den ovan citeradelikalydande artikeln 1 i CCPR ochCESCR att rätten till självbestämmande ären rättighet som tillkommer «alla folk».Självbestämmanderätten företer vissasärdrag jämfört med de övriga rättighetersom skyddas i 1966 års konventioner. Artikel1 är inte placerad i konventionernasavdelning III där de flesta (dock inte alla)rättighetsbestämmelser finns, och den harinte formulerats som en individuell mänskligrättighet utan som en kollektiv rättighet,tillkommande alla folk. Eftersom det är frågaom en kollektiv rättighet har FNs Människorättskommitté,övervakningsorganetunder konventionen om medborgerliga ochpolitiska rättigheter, tolkat att artikel 1 intekan vara föremål för individuella klagomålenligt det första fakultativprotokollet tillkonventionen. Artikel 1 i protokollet krävernämligen att det bör finnas en individ (ellerflera individer) som omedelbart är berördaav en påstådd kränkning av en konventionsskyddadrättighet. Motsvarandefråga har inte uppkommit i samband medkonventionen om ekonomiska, socialaoch kulturella rättigheter, eftersom dennakonvention inte alls innehåller en klagomålsprocedur.Innehållet i den gemensamma artikel 1beskrivs närmare nedan. Redan här kandock nämnas att bestämmelsen nog hartillämpas i den obligatoriska rapporteringsprocesssom finns under konventionernaoch att i sin nyare praxis har Människorättskommitténerkännt att självbestämmanderättenpåverkar tolkningen av vissaandra rättigheter i individuella klagomålsfall,fast den fortfarande inte kan fungerasom en självständig grund för ett individuelltklagomål. Båda typer av praxis visaratt artikel 1 inte begränsats att gälla folk ibetydelsen hela befolkningen i ett land utanatt även urfolk kan, åtminstone i vissa fall,utgöra sådana folk som skyddas av artikel1.I enlighet med den allmänna folkrättensläror skiljer man ofta även under FN-kon-16 International Labour Office, Geneva: ”Indigenous and Tribal Peoples: A Guide to Ilo Convention No. 169 (1996), side 7.56