GÁLDU ČÁLA 3/2007för urfolk, är emellertid den s k resursdimensionen,d v s rätten för ett folk att självbestämma över sina naturtillgångar och attinte bli berövade sina försörjningsformer.Urfolkens kulturer och samhällen är intimtkopplade till deras traditionella land- ochvattenområden samt naturresurser. DeFN-organ som har understrukit att ocksåurfolk har rätt till självbestämmande harsärskilt betonat vikten av att urfolk fårbestämma över sina land, näringar ochnaturresurser. Även beträffande samernahar de FN-organ som bekräftat att det samiskafolket utgör en sådan folkgrupp somenligt folkrätten har rätt till självbestämmandesärskilt understrukit samernas rättatt råda över sina naturtillgångar och attinte berövas sina försörjningsformer. Detskall noteras att dessa uttalanden inte ärbegränsade till traditionella samiska naturresurser,utan det har även getts uttryckför att självbestämmanderättens resursdimensionockså, i vart fall i viss utsträckning,omfattar icke-traditionella samiskaekonomiska aktiviteter som oljeutvinningoch gruvdrift. Även EU har gett uttryck fördenna ståndpunkt. De nordiska ländernahar i arbetet med Urfolksdeklarationenbekräftat att det är deras uppfattning atturfolks självbestämmanderätt innefattar enresursdimension.Den externa aspekten av självbestämmaderätteninnefattar en rätt för alla folk attsjälv bestämma vilken relation detta skallha till sin omvärld. Beträffande den externaaspekten av självbestämmanderätten hardet redan konstaterats att denna idag integer det samiska folket någon rätt att brytasig ut och bilda en egen stat. Mindre anspråksfullaelement i den externa aspektenav självbestämmanderätten är dock relevantaför samerna. Bl a har samerna rätt attrepresentera sig själva internationellt ochatt bestämma sin politiska status, inklusivesin plats i och i relation till Världssamfundet.Beträffande självbestämmanderättensimplementering förverkligas den samiskasjälvbestämmanderätten huvudsakligengenom samernas egna beslutsfattandeinstitutioner, numera i första hand genomsametingen. I tillägg till att behålla och utvecklasina egna samhällsinstitutioner harsamerna också rätt att delta i majoritetssamhälletsamhällsliv. Implementeringenav den samiska självbestämmanderättenkan även underlättas av att samiska representanterges plats i icke-samiska beslutsfattandeinstitutioner.52
GÁLDU ČÁLA 3/20072. Generelt om <strong>selvbestemmelsesretten</strong> isamsvar med folkeretten2.1 Folkenes rett til selvbestemmelse- Historisk perspektivPrinsippet om folkenes rett til selvbestemmelsehar i løpet av flere århundre utvikletseg i takt med den politiske utviklingen. Selvbestemmelsesperspektivet har forbindelseslinjerhelt tilbake til opplysningsfilosofiensideer om folkesuverenitet.Både i den franske <strong>og</strong> i den amerikanskerevolusjonen på slutten av 1700-talletframsto kravet om selvbestemmelse somfundamentet for statsdannelsen. Det varfolkesuverenitetsprinsippet som legitimertemaktutøvelsen i de konstitusjonelleforfatningssystemene som ble etablert. Detvar folkets tilslutning til rettsreglene, konstruertblant annet gjennom teorier om ensamfunnskontrakt, som var grunnlaget forrettsreglenes bindende kraft. Selvbestemmelsehar gjennom tidene representert altfra en politisk idé, ideol<strong>og</strong>i, prinsipp, <strong>og</strong>endelig som en rett til selvbestemmelse.Folkeforbundet - forløperen til dagensFN - anvendte prinsippet om folkenes selvbestemmelsesom et grunnleggende ideol<strong>og</strong>isk<strong>og</strong> politisk prinsipp, selv om forbundetspakt ikke inneholdt noen uttrykkeligbestemmelse om selvbestemmelse. Prinsippetom folkenes selvbestemmelse varsentral i den fredlige avslutningen på denførste verdenskrigen, <strong>og</strong> taperne i krigenmåtte akseptere at ”folkene” fikk sin selvbestemmelse,mens seierherrene ble upåvirket.Den amerikanske president Wilsonformulerte fjorten punkter for en fredligavslutning på den første verdenskrig, inklu-dert prinsippet om selvbestemmelse. USAble som kjent likevel ikke medlem i Folkeforbundet,<strong>og</strong> dette var blant annet årsakentil at selvbestemmelse ikke uttrykkelig bleinntatt i selve pakten. Man fikk derimot innen rekke detaljregler som må anses å værekonkrete anvendelser av prinsippet omselvbestemmelse, blant annet det omfattendeminoritetsvernet som ble etablert i Folkeforbundetsregi. I kjølvannet av den førsteverdenskrig var spørsmålet om hvordanminoritetsbeskyttelsen skulle gjennomføresen sentral problemstilling. Folkeforbundetsminoritetsrettssystem besto av et omfattenderegelsett <strong>og</strong> håndhevelsesapparat, <strong>og</strong>var et produkt av prinsippet om folkenesselvbestemmelsesrett. Minoritetsbeskyttelsensrettslige <strong>og</strong> politiske fundamentvar prinsippet om folkenes selvbestemmelsesrett<strong>og</strong> en erkjennelse av at det varviktig for freden å sikre rettferdighet <strong>og</strong>såfor de folkegrupper som ikke fikk danne enegen stat. Folkeforbundet søkte å innføreen internasjonal nyordning ved å anvendeprinsippet om folkenes selvbestemmelse påulike måter, avhengig av den faktiske situasjonen.I Europa ble gamle keiserdømmeromskapt til nasjonalstater så langt det varmulig, med beskyttelse for minoritetsgruppersom del av ordningen. I <strong>andre</strong> delerav verden innførte man et mandatsystemunder de seirende makter. Med <strong>andre</strong> orden ordning hvor disse områdene skulle fåselvstendighet når de var rede til å ta detteskrittet, <strong>og</strong> med en beskyttelse av urbefolkningersom subsidiær ordning for å1 Benedict Anderson, Imagined Communities (1983); Alfred Cobban, The Nation State and National Self-Determination (rev.ed. 1969); Ernest Gellner, Nations and Nationalism(1983) Oscar I. Janowsky, Nationalities and National Minorities (1945) C.A. Macartney, National States and National Minorities (1934) Hugh Seton-Watson, Nations and States(1977); Hurst Hannum, Rethinking Self-Determination (1993),2 Folkeforbundet ble etablert i 1919. Forente Nasjoner (FN) ble etablert i 1945.3 Quincy Wright, Mandates and the League of Nations (1930); R.N. Chowdhuri, International Mandates and Trusteeship Systems; A Comperative Study (1955); Hurst Hannum,Rethinking Self-Determination (1993).53