Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007Artikulering av urfolksrättigheter: rätttill forntid, nutid och framtidI ett annat sammanhang har jag jämförtolika sätt på vilka urfolksrättigheter kanartikuleras i olika konventioner beträffandemänskliga rättigheter, även om manmed rättighetskraven till sist strävar eftersamma mål, skyddad förvaltning ochutnyttjande av land och naturresurser inomett bestämt geografiskt område som grundför urfolkets särpräglade kultur. 15 Närden internationella arbetsorganisationenskonvention nr 169 om urfolk och stamfolktalar centralt om land, 16 vänder FN:s konventionom medborgerliga och politiskarättigheter blickarna till kulturen. 17 Medanden interamerikanska konventionen ommänskliga rättigheter verkar tänja ut äganderätten18 till skydd för urfolksrättigheter,riktar sig uppmärksamheten i Europeiskakonventionen om mänskliga rättigheter tillprivat- och familjelivets tryggande. Skillnadernai kravens artikulering kan oftastförklaras med att själva konventionstexternaär olika 19 , och var och en av demverkar öppna olika ”fönster” genom vilkaurfolksrättigheter kan försöka komma in isystemet för mänskliga rättigheter. Dennasammanställning beskriver samtidigt beroendetmellan olika mänskliga rättigheter,eftersom innehållsligt rätt så lika rättighetskravfrån urfolk kan artikuleras på mångaalternativa sätt. 20Utkastet till nordisk samekonventionerbjuder flera alternativa ”fönster” när detgäller rättsliga krav som ställs för att tryggaden särpräglade samiska kulturformen,som baserar sig på utnyttjandet av arktiskanaturresurser. Enligt den samiska rättsvetarenÁnde Somby kan dessa alternativaartikuleringssätt – eller rättsliga strategier– analyseras med hjälp av begreppen rätttill forntid, rätt till nutid och rätt till framtid.21 I denna artikel hänvisar jag till dessabegrepp endast som hjälpmedel för framställningen,utan att försöka påstå att detskulle vara fråga om en i juridisk hänseendebetydelsefull äkta analytisk klassificering.Rätt till forntid. Det är möjligt att evaluera,kräva och lösa urfolksrättigheter,inklusive samiska folkets rättigheter somurfolk och detta folks enskilda medlemmarsrättigheter, med argument ochmaterial som baserar sig på det förflutna.Detta betraktelsesätt har sitt berättigande ikännetecknet för ursprunglighet som ingåri begreppet urfolk. I de fall då ett urfolk varbosatt på ett visst område före ankomstenoch makttagandet av den nuvarande majoritetsbefolkningen,har det ofta krav pååterlämnande av områden och dessa kravbaserar sig på historiskt innehav eller brukav land. Den betoning som ILO-konventionenhar lagt på rättigheter beträffandeland, inklusive den i artikel 14 nedtecknadetanken om historisk kontinuitet somgrund för urfolkens äganderätt på land gerstöd till att välja denna utgångspunkt ochdetta argument för åtföljande rättsanspråk.Också i Finland och i de övriga nordiskaländerna har argument som baserar sig påhistoriskt landinnehav och bruk av markhaft stor vikt i de diskussioner man hittillshar haft om tryggandet av samernas rättighetersom urfolk. Detta kan delvis förklarasmed existensen av en framstående rättshistoriskforskning, 22 delvis med den storauppmärksamhet som ILO-konvention nr15 Se Scheinin Martin, “The Right to Enjoy a Distinct Culture: Indigenous and Competing Uses of Land”, ss. 159-222 i: Orlin – Rosas – Scheinin (eds.), The Jurisprudence ofHuman Rights Law: A Comparative Interpretive Approach. Turku 2000.16 ILO-konvention nr 169, II delen (art 13-19).17 Se art 27 i MP-konventionen samt som centralt tolkningsmaterial allmänt ställningstagande av FN:s människorättskommitté nr 23 (1994) och beslut i individuella klagomålIvan Kitok v. Sverige (klagomål 197/1985), Bernard Ominayak (Lubicon Lake Band) v. Kanada (klagomål 167/1984), Ilmari Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 511/1992) ochApirana Mahuika m.fl. v. Nya-Zeeland (klagomål 547/1993).18 Se amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (1144 U.N.T.S. 123), 21 artikel och domen vid den amerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i falletAwas Tingni v. Nicaragua (31.8.2001). Den radikala dimensionen i denna dom är dess tolkning, enligt vilken äganderättsbegreppet i amerikanska konventionen ommänskliga rättigheter är autonom och täcker inte bara den äganderätt som beskyddas av fördragsstaternas nationella lagstiftning utan också urfolks sedvanerättsligarättsuppfattningar.19 Se lösningen som Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter kom fram till i fallet G. och E. v. Norge, European Commission of Human Rights, Decisions andReports, vol. 35 (1984) s. 30-45.20 Denna omständighet illustreras konkret av hur FN:s kommitté för mänskliga rättigheter löste fallet Hopu och Bessert v. Frankrike (klagomål 549/1993). Då Frankrikesreservation i förhållande till CCPR art. 27 hindrade behandlingen av klagomålet under art. 27,, stödde sig kommittén på artiklarna 17 och 23 om skydd för privat- ochfamiljeliv och härledde av dem rättspåföljder med stort sett samma innehåll som man i tidigare rättspraxis hade läst i art. 27.21 Somby, Ánde, Juss som retorikk, Tromsø 1999.22 Se Korpijaakko, Kaisa: Saamelaisten oikeusasemasta Ruotsi-Suomessa. Oikeushistoriallinen tutkimus Länsi-Pohjan Lapin maankäyttöoloista ja -oikeuksista ennen 1700-luvunpuoliväliä. Helsinki 1989; Korpijaakko – Labba, Kaisa: Saamelaisten oikeusasemasta Suomessa - kehityksen pääpiirteet Ruotsin vallan lopulta itsenäisyyden ajan alkuun.Diedut 1999/1. Rovaniemi 2000; Saamelaiskäräjien maanomistustyöryhmän selvitys saamelaisten kotiseutualueen maakysymyksessä. I osamietintö. Valtion metsämaa,suojelualueet ja yleiset vesialueet. Enontekiö 2002; Korpijaakko – Labba, Kaisa: Valtionmaat Suomen kiinteistöjärjestelmässä – erityisesti silmällä pitäen saamelaistenmaaoikeusasiaa. Oikeustiede – Jurisprudentia 2003 s. 299-350.)43