Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007nomiska, kulturella eller politiska särdrag.I begreppet urfolk är det inte enbart frågaom skydd för ”förvärvade rättigheter” ellerom att gottgöra ett visst landområdesursprungliga ägare eller befolkning förgångna tiders orättvisor. Minst lika starktär det fråga om att betrakta och beskyddamänsklighetens kulturella mångfald somett egenvärde, varav följer behovet att bevarade särpräglade kulturformernas fortlevnadoch överföra dem till kommandegenerationer.(4) Fortlevnad från det historiska ”originaltillståndet”till i dag och in i framtiden.Berättigandet till urfolksrättigheter liggertill övervägande del i att gruppen harlyckats bevara sin särpräglade kultur framtill i dag och att den också vill överföra dentill kommande generationer. Urfolkskulturersom har gått förlorade är historiskt ochantropologiskt intressanta, men utan attdet finns en kontinuitet hos vissa sociala,ekonomiska, kulturella eller politiska institutionerutgör de ingen grund för nutidaurfolksrättigheter.Förutom de kännetecken som finns itexten som definierar ursprungsfolk i ILOkonventionens1 artikel kan man från konventioneni sin helhet härleda ytterligaretvå kännetecken för begreppet urfolk:(5) När det gäller att definiera konventionenstillämpningsområde är det grundläggandekriteriet enligt konventionens art. 1st. 2 befolkningsgruppens kollektiva självidentifikation:om gruppen själv inte betraktarsig som ett ur- eller stamfolk, skallden inte klassificeras som ett sådant. Omgruppen däremot själv definierar sig somett ur- eller stamfolk, skall denna självidentifikationges juridisk betydelse. Det börpoängteras, att det i ILO-konventionensart. 1 st. 2 uttryckligen är fråga om kollektividentifikation, och bestämmelsen sägeralltså inget om på vilken grund det avgörsom en viss person hör till ett urfolk.(6) Ett särskilt förhållande till land ochnaturresurser inom ett visst geografisktområde. 14 Ovan uppräknade känneteckenför originalitet, särprägel och kontinuitet äralla förknippade med att urfolkets särprägladekultur förvisso inte är född av enslump inom ett visst geografiskt område,utan har utvecklats under årtusenden eller-hundraden i samverkan med förutsättningaroch naturresurser som erbjöds avett bestämt geografiskt område.Fiske, jakt, samlande, nomadliv och särprägladeformer av jordbruk är internationelltsett typiska urfolksnäringar och utgörsamtidigt en naturlig grogrund för derassociala organisation, materiella och andligakultur samt politiska institutioner.Urfolkens samhällsliv kan bestämmasgenom naturresurser och deras historisktutvecklade sätt att utnyttja dem. Dennahistoriska tradition har också format urfolketsspråk, bruksföremål och konstnärligauttryckssätt. Urfolkens särskilda relationtill naturresurserna är också i nyckelpositionnär det gäller att förstå deras sårbara(eller undertryckta) ställning: befolkningsflyttningareller nya näringar som representeraren modernisering kan förbättra denmateriella levnadsstandarden för urfolketsmedlemmar men trots det kränka urfolksrättigheter,eftersom de bryter av urfolketskontakt med sina egna naturresurser ochden därmed förknippade historiska kontinuiteten,samt kan tillintetgöra gruppenskulturella särprägel.Även om Finland, Norge och Sverige iolika sammanhang har erkänt samerna somurfolk i sina länder, och Finland också harskrivit ser detta erkännande i sin grundlag,har detta inte alltid skett på basis av ett juridisktdefinierbart begrepp urfolk och inteheller med kännedom av de synnerligenkrävande rättsföljder som är förenade medbruk av begreppet urfolk. I samband medförslag till nordisk samekonvention tvingasman äntligen ta ställning till detta mycketmer medvetet: eftersom samer är det endaurfolket i Finland, Norge och Sverige ocherkänns som ett sådant, måste detta hajuridiska konsekvenser.14 I ILO-konventionen kommer detta kännetecken fram bl.a. i hänvisningar till ekologisk balans i inledningen till konventionen och art 13 öppnar konventionens del sombehandlar landrättigheter med en betoning på att land och naturresurser i ett urfolks traditionella bosättningsområde har en särskild betydelse för respektive folks kulturoch andliga värden.42