Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

GÁLDU ČÁLA 3/2007Grundlag och de internationella normernaför mänskliga rättigheter. Jag kommerockså att behandla utmaningar som harnämnts tidigare.Förslaget till Nordisk samekonventionär resultatet av ett treårigt intensivt arbete.Lösningar som ingår i konventionen ochenskilda bestämmelser i den har inte kommittill av en slump, utan representerar ennoggrann och genomtänkt konventionsberedelsesamt på många punkter en sammanfogningav konkurrerande lösningarmed hjälp av kompromisser. Expertgruppensförslag är enhälligt, även om det iföljebrevet till förslaget kommer till uttryckatt medlemmen som utnämnts av denfinska regeringen och dennes suppleanthar haft särskilda svårigheter att godkännavissa bestämmelser i konventionen. Det uttryckssättsom valts för detta visar dock attdessa svårigheter tillhör det förflutna vilketinte har hindrat att man har kommit framtill en gemensam kompromisstext.Om begreppet urfolkFörenta Nationerna har redan länge arbetatmed ett projekt med syfte att åstadkommaen förklaring om ursprungsfolksrättigheter.11 I det sammanhanget blev begreppeturfolk dock inte definierat. Den internationellaarbetsorganisationen ILO:s konventionnr 169 om ursprungs- och stamfolkdäremot innehåller en definition – eller ialla fall en beskrivning – om vilka gruppersom denna konvention kan tillämpas på.ILO-konventionens artikel 1 punkt 1 (b)om definitionen av begreppet urfolk lyder:”Peoples in independent countries whoare regarded as indigenous on account oftheir descent from the populations whichinhabited the country, or a geographicalregion to which the country belongs, at thetime of conquest or the colonization or theestablishment of present State boundariesand who, irrespective of their legal status,retain some or all of their own social, economic,cultural and political institutions.” 12Också i ILO-konventionen har dockbegreppet urfolk flera nivåer än vad dennaenstaka bestämmelse låter oss förstå. Av citatetframgår antingen direkt eller indirektfyra centrala kännetecken för urfolk:(1) Den vardagsspråkliga ”ursprungligheten”dvs. det att man befann sig på ett visstgeografiskt område före andra befolkningsgrupperoch i synnerhet före den nuvarandemajoritetsbefolkningen. 13 Det börläggas märke till att vare sig denna bestämmelseeller andra punkter i ILO-konventionenbetyder att begreppet ursprungsfolkskulle gå tillbaka till de första kända ägarnaav enstaka fastigheter och till deras nulevande biologiska efterkommande. Detär fråga om kulturell närvaro på ett visstgeografiskt område före andra kulturer ochdenna ursprungliga kulturs överförande tillgenerationer som lever i dag.(2) Undertryckt ställning i förhållandetill landets nuvarande majoritetsbefolkning,vars makt baserar sig på kolonisationeller på statsgränser som dragits på basis avannat än förekomsten av särpräglade kulturer.I begreppet urfolk är det alltid fråga omrelation mellan den historiskt ursprungligagruppen och den numera makthavandebefolkningen. Denna utgångspunkt framgårtydligt i ILO-konventionen som helhet,där man detaljerat reglerar urfolkets rättigheteri dess relation till staten, som helatiden antas vara i händerna på ett annatfolk (majoritetsbefolkningen). Om ett visstlands ”ursprungliga” befolkning och kultursamtidigt är detta lands enda befolkningeller majoritetsbefolkningsgrupp, är dennabefolkning inte ett urfolk i ordets rättsligabetydelse.(3) Särprägel i förhållande till andra befolkningsgrupper.Denna särprägel har sinhistoriska bakgrund i levnadsförhållandenföre den nuvarande majoritetesbefolkningensankomst och innan staternas gränserdrogs, och det visar sig som sociala, eko-11 Under mera än tjugo år baserades diskussionen på ett utkast av människorättskommissionens underkommitté, FN-dokument E/CN.4/Sub.2/1994/2/Add.1 (1994). År 2006antog det nya människorättsrådet en modifierad version av deklarationen, och i september 2007 godkändes den slutliga texten av FN:s generalförsamling.12 72 ILO Official Bulletin 59. Konventionen trädde i kraft internationellt år 1991 med Norge som part, men varken Finland eller Sverige är tills vidare part i konventionen.13 Detta krav på att urfolk skall ha funnits före andra på ett visst geografiskt område skiljer begreppet urfolk från termen ”stamfolk” som används i ILO-konventionens artikel1, punkt 1 (a). I relation till en mer allmän diskurs om urfolksrättigheter innebär ILO-konventionens begrepp stamfolk en mer omfattande tillämpning av urfolksrättigheterpå befolkningsgrupper som numera är i analog ställning och för vilkas del idén om ”ursprunglighet” inte uppfylls. Det omfattande tillämpningsområde som valts i ILOkonventionenär en förklaring till varför man som st. 3 i artikel 1 har tagit en bestämmelse enligt vilken det att en grupp behandlas som urfolk eller stamfolk i konventionen isig inte betyder att gruppen i fråga skulle vara ett ”folk” i en mer generell folkrättslig betydelse.41