Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale ...

Gáldu Čála – Tidsskrift for urfolksrettigheter Nr. 3/2007Nordisk samekonvensjon:Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten ogandre sentrale bestemmelserMattias Åhrén Martin Scheinin John B. Henriksen

Gáldu Čála – tidsskrift for urfolks rettigheter Nr 3/2007Redaktør: Magne Ove VarsiNordisk samekonvensjon: Menneskerettigheter, selvbestemmelsesretten og andre sentrale bestemmelserForfattere: Mattias Åhrén, Martin Scheinin og John B. Henriksen© Mattias Åhrén, Martin Scheinin, John B. Henriksen og Gáldu - Kompetansesenteret for urfolks rettigheterGuovdageaidnu/Kautokeino 2007Omslagsfoto: Tomas Utsi Naturfoto ABGrafisk produksjon: Elle Kirste Porsanger, AlfaBehta GrafiskeTrykk: Fagtrykk ASMeningene som kommer til uttrykk i disse artiklene representerer ikke nødvendigvis oppfatningen tilGÁLDU – Kompetansesenter for urfolks rettigheterRedaksjonens adresse:GÁLDU - Kompetansesenteret for urfolks rettigheterNO 9520 Guovdageaidnu/KautokeinoTelefon +47 7848 8000 Fax +47 7848 8020E-post: mov@galdu.orgwww.galdu.orgISBN 978-82-8144-031-9ISSN 1504-4270

ForordGáldu Čála Nr. 3/2007 er i sin helhet viet utkastet til ny nordisk samekonvensjon, somden nordiske ekspertgruppen etter tre års arbeid overleverte i november 2005. De respektiveregjeringene og sametingene tok sikte på å ferdigstille sine hørings- og konsekvensutredningerhøsten 2007. Når dette skrives, er det felles ministermøtet nettopp avsluttet,og vi vet at en slik utredning ikke ble klar i Finland. Det vil dermed ta noe lengre tid ennforutsatt før forslaget til samekonvensjon kan vedtas og endelig tre i kraft.Nordisk samekonvensjon er et nytt internasjonalt instrument eller en menneskerettighetskonvensjonsom har til formål ”å bekrefte og styrke slike rettigheter for det samiskefolket at det kan sikre og utvikle sitt språk, sin kultur, sine næringer og sitt samfunnslivmed minst mulig hinder av landegrensene” (art. 1).Våre tre artikkelforfattere i denne utgivelsen er internasjonalt anerkjente jurister medbred erfaring i arbeid med urfolks rettigheter. De har som medlemmer i ekspertgruppenfor nordisk samekonvensjon bidratt med sine omfattende sakkunnskaper i utformingenav konvensjonsteksten.Mattias Åhrén redegjør i sin artikkel ”samekonvensjonen” for sine egne synspunkter ogoppfattelse av ekspertgruppens arbeid og av tekstens endelige form. Han belyser videreenkelte artikler i konvensjonen, og hvordan de enkelte bestemmelsene bør forstås.Martin Scheinins artikkel ”Rättigheter för människor och folk – mot Nordisk samekonvention”belyser hvordan konvensjonsforslaget når den etter hvert skal omsettes i praksis,står i forhold til Finlands grunnlov og de internasjonale menneskerettighetsnormene.Han drøfter hvilke grunnleggende endringer der er som tvinges fram, og hvordan eventueltløse slike i en finsk kontekst.Selvbestemmelsesretten som er døråpneren til anerkjennelse av alle andre urfolksrettigheter,ble ansett som så viktig at det ble nedsatt egen faggruppe for å gjennomgåartikkelen som omhandler denne rettigheten i forslaget til nordisk samekonvensjon.Faggruppens målsetting var en nærmere avklaring av folkerettens forhold til selvbestemmelsesretten.Faggruppen som ferdigstilte dette bakgrunnsmaterialet besto av John B.Henriksen, Martin Scheinin og Mattias Åhrén. Dette nummeret av Gáldu Čála inneholdermemorandumet som Henriksen, Scheinin og Åhrén utarbeidet til konvensjonen.Vi ønsker alle våre lesere en nyttig og inspirerende lesning.

GÁLDU ČÁLA 3/2007SAMEKONVENSJONEN*av Mattias Åhrén* Dette er en norsk oversettelse av forfatterens artikkel ”Saami Convention” av Mattias Åhrén. Oversatt av Translatørservice AS, Norge.

GÁLDU ČÁLA 3/20071. INNLEDNINGUnder arbeidet med å utarbeide internasjonalestandarder har det i de senere årenevært rettet mye oppmerksomhet mot prosessenrundt utkastet til FNs deklarasjonom urfolks rettigheter (urfolksdeklarasjonen),og til en viss grad mot arbeidet medå utarbeide en deklarasjon om rettighetenetil urfolk på det amerikanske kontinenteti regi av Organisasjonen av AmerikanskeStater (OAS-deklarasjonen). Disse prosessenehar pågått over et lengre tidsrom, ogfor kort tid siden virket det lite sannsynligat de noensinne ville få en vellykket avslutning.Nå har imidlertid i det minste FNsurfolksdeklarasjon fått en lykkelig sluttettersom FNs generalforsamling vedtokurfolksdeklarasjonen den 13. september2007. OAS-deklarasjonens fremtid virkerimidlertid mer usikker. Representanter forbåde urfolk og stater enes om at teksten mågjennom en omfattende vaskeprosess førOAS-deklarasjonen er klar for vedtak. Noe i skyggen av ovennevnte aktiviteterhar det pågått et annet internasjonalt standardiseringsarbeidknyttet til urfolks rettigheteri årene 2003-2005, nemlig arbeidetmed å lage et utkast til en nordisk konvensjonom rettighetene til det samiske folk.1 I tillegg har arbeidsgruppen for urbefolkninger (WGIP) i sitt arbeid med standarder direkte relatert til situasjonen for urfolk, de siste årene jobbet med et utkast til et settretningslinjer for vern av urfolks kulturarv. Etter forespørsel fra FNs høykommissær for menneskerettigheter (OHCHR) har retningslinjene blitt utarbeidet av Samerådet isamarbeid med WGIP-medlem Yokota. For siste versjon av retningslinjene, se FN Dokument E/CN.4/Sub.2/AC.4/2006/5. Det er imidlertid usikkert hva som vil skje meddisse retningslinjene. Det virker for tiden lite sannsynlig at retningslinjene vil bli behandlet i FN-systemet, i det minste ikke i overskuelig framtid.2 Se FN-resolusjon A/61/1.67. Deklarasjonen ble vedtatt ved avstemning med 144 stemmer for, 4 mot og 11 som avsto fra å stemme.3 Selvfølgelig er ikke representantene for urfolk og stater nødvendigvis enige om hvilke deler av OAS-deklarasjonen som bør forbedres…

GÁLDU ČÁLA 3/20072. BAKGRUNN FOR EKSPERTGRUPPEN, DENSSAMMENSETNING OG ARBEIDSMETODERDet samiske folk er urfolket i den nordligedelen av Finland, Norge og Sverigesamt på Kolahalvøya i Den russiske føderasjon.Som andre urfolk rundt om påjorden har det samiske folk kjempet for åfå sine rettigheter anerkjent etter at de blekolonialisert. Ettersom samenes tradisjonelleområder ble oppstykket av nasjonalegrenser trukket av andre, ha de også gjentatteganger bedt de aktuelle landene om åavbøte eller fortrinnsvis fjerne de problemenesom disse grensene medfører for detsamiske samfunn.Av den grunn foreslo Samerådet i 1986at de fire landene med samisk befolkningskulle utarbeide en ”samekonvensjon”i samarbeid med det samiske folk i denhensikt å (i) understreke det samiske folksrettigheter som et urfolk og (ii) løse de problemenesom de nasjonale grensene forårsakerfor samene. I 1996 nedsatte Finland,Norge og Sverige en komité for å undersøkeom det var behov for en samekonvensjon.I 1998 svarte komiteen bekreftendepå dette og anbefalte at en ekspertgruppeble nedsatt for å utarbeide et forslag til enkonvensjon. I november 2001 bestemte regjeringenei Finland, Norge og Sverige samtsametingene i de tre landene at en slikekspertgruppe skulle nedsettes med denoppgave å utarbeide et utkast til en nordisksamekonvensjon. Medlemmene av ekspertgruppenble utnevnt den 13. november2002. Ekspertgruppen startet sitt arbeid pådet første møtet 28. og 29. januar 2003.Helt fra begynnelsen var det en klarforståelse blant alle relevante parter atsamekonvensjonen burde utarbeides i ethelt likeverdig partnerskap mellom de firefinske, norske, svenske og samiske folkene.Partene besluttet derfor at ekspertgruppenskulle bestå av ett medlem oppnevnt avhver av regjeringene og ett medlem oppnevntav hver av sametingene. I tillegg vardet en vara for det enkelte medlem. Nestenalle varamedlemmene deltok aktivt underutarbeidelsen av samekonvensjonen.Ekspertgruppen brukte litt under tre årpå å utarbeide samekonvensjonen. I løpetav disse årene møttes ekspertgruppen tilsammen 15 ganger. I tillegg møttes mindregrupper når nødvendig for å drøftesentrale problemstillinger i konvensjonensom selvbestemmelse, rettigheter til landog ressurser og definisjonen på hvem somskal betraktes som samiske personer ihenhold til konvensjonen. Noen medlemmerav ekspertgruppene, særlig lederen ogsekretæren, møtte et stort antall samiskeorganisasjoner, samfunn og enkeltpersonerfor å gjøre seg kjent med hvilke problemstillingersamekonvensjonen burde belyse.Under denne prosessen var det særlig fokuspå samiske aktiviteter på tvers av landegrensene.Til det andre møtet i ekspertgruppen4 Samerådet er en paraplyorganisasjon med 15 medlemmer oppnevnt av de større sameorganisasjonene i Finland, Norge, Russland og Sverige. Samerådet, som ble etablerti 1953, er sannsynligvis den eldste internasjonale urfolksorganisasjonen i verden. Før sametingene ble etablert, var Samerådet det høyest representative organ for detsamiske folk.5 Det er etablert et Sameting i alle de tre landene Finland, Norge og Sverige. Den samiske befolkningen i de tre landene velger representanter til det enkelte Sameting somved et parlamentsvalg. Sametinget er dermed det representative organ for den samiske befolkning i hvert av de tre landene.6 Ekspertgruppen fikk noen svært distingverte medlemmer. Leder av ekspertgruppen var professor Carsten Smith, tidligere formann i norsk Høyesterett. Professor Smithvil være medlem av FNs permanente forum for urfolkssaker (UNPFII) fra 1. januar 2008. Ekspertgruppen inkluderte også Hans Danelius, tidligere høyesterettsdommeri Sverige, som også har vært medlem av EUs kommisjon for menneskerettigheter så vel som «rättschef» for det svenske utenriksdepartementet, og professor MartinScheinin, tidligere medlem av FNs menneskerettighetskomité og nåværende FN spesialrapportør om menneskerettigheter og antiterrorisme. Professor Kirsti Ström Bullvirket som sekretær for ekspertgruppen.10

GÁLDU ČÁLA 3/20074. SENTRALE MATERIELLE BESTEMMELSER ISAMEKONVENSJONEN4.1 ForordSom vanlig i internasjonale menneskerettighetsinstrumenterbestår samekonvensjonenav en innledende del og en del medoperative bestemmelser, men samekonvensjonenen nok unik ved at innledningen erdelt i to deler. I den ene delen skisserer regjeringenehva de mener utgjør fundamentetfor samekonvensjonen, og i den påfølgendedelen gjør sametingene det samme.Ideen bak dette var at siden samekonvensjonenble utarbeidet i et partnerskapmellom fire folk med likestilt verdighet ogrettigheter, skulle alle fire folk få anledningtil å uttale seg om hva de betrakter somkonvensjonens grunnprinsipper.I sin del bekrefter bl.a. de tre regjeringeneat det samiske folk utgjør ett folk bosatti flere land med rett til selvbestemmelse.De bekrefter videre at fortsatt tilgang tilland og vann er en forutsetning for at detsamiske folk skal kunne bevare sin kultur.Det er verdt å legge merke til at de treregjeringene innrømmer det faktum at detsamiske folk har vært gjenstand for urettopp igjennom tidene og ikke blitt behandletsom et likeverdig folk og at dette skaltas i betraktning når man bestemmer detsamiske folks fremtidige status.I sin del uttrykker sametingene bl.a. sinvisjon om at landegrensene ikke skal væretil hinder for den samiske befolkningensfellesskap. Sametingene understreker ogsåviktigheten av å respektere det samiskefolks rett til selvbestemmelse som et folk.De legger særlig vekt på det faktum at detsamiske folk har rettigheter over de landogvannområder og naturressurser somutgjør Sápmi; det samiske folks hjemland.Sametingene sier videre at det samiske folkønsker å leve som ett folk innenfor grensenetil de statlige parter. 154.2 Operative bestemmelser4.2.1 Formålet med samekonvensjonenArtikkel 1 angir de to hovedmålsetningenefor samekonvensjonen. Som antydet ovenforer konvensjonens første målsetning ihenhold til artikkel 1 å garantere og ivaretadet samiske folks menneskerettigheterog andre rettigheter samt grunnleggendefriheter. Deretter skal samekonvensjoneni den grad det er mulig fjerne eller i detminste avbøte de hindringer den samiskebefolkning må stri med som følge av at derestradisjonelle territorium i dag blir deltoppstykket av landegrenser.4.2.2 Hvem skal betraktes som samiskepersoner og dermed ha rettigheterunder samekonvensjonenArtikkel 2 bekrefter at det samiske folket erurfolket i de tre landene. 16Ettersom dette er en rettighetskonven-15 Denne bestemmelsen kan virke betydningsløs og sametingenes ønske om å inkludere den.i sin innledning kan være vanskelig å forstå. Dette bør imidlertid ses isammenheng med prinsippet om statenes territoriale integritet. De siste årene under arbeidet med FNs urfolksdeklarasjon var en av de vanskeligste problemstillingenehvorvidt prinsippet om statenes territoriale integritet skulle bli gjenspeilet i deklarasjonen, og hvis så, hvordan. Det var faktisk mangelen på henvisning til territorialintegritet i FNs urfolksdeklarasjon som den ble vedtatt av FNs Menneskerettighetsråd som skapte de største problemene da deklarasjonen ble fremlagt for FNsgeneralforsamling. Kun etter at det ble inkludert en henvisning til territorial integritet i artikkel 46 kunne FNs urfolksdeklarasjon bli vedtatt. Problemet territorial integriteti sammenheng med samekonvensjonen ble i hovedsak ivaretatt ved at sametingene fastslår at den samiske befolkning ønsker å leve som ett folk innenfor statspartene. Seogså 6.3 nedenfor16 Alle tre kontraktparter har på forskjellige vis offisielt anerkjent det samiske folks status som urfolk. I dag er det ingen som på alvor stiller spørsmålstegn ved den samiskebefolkningens status som urfolk i Finland, Norge og Sverige. Selv om det ikke på alvor strides om samene er urfolk i statspartene, fant likevel ekspertgruppen detformålstjenlig å bekrefte denne grunnleggende forutsetningen for samiske rettigheter i samekonvensjonen.14

GÁLDU ČÁLA 3/2007sjon 17 , må samekonvensjonen definerehvem som i tillegg til det samiske folk somkollektiv 18 har rettigheter i henhold tilkonvensjonen. Artikkel 4 definerer derforhvem som skal betraktes som samiskepersoner i henhold til konvensjonen. Alleredefra begynnelsen av sa de regjeringsoppnevntemedlemmene av ekspertgruppenat det i hovedsak måtte være opp tilde samiske medlemmene å avklare hvemsom skulle regnes som samer i henhold tilsamekonvensjonen. Dette viste seg likevelå være en av de vanskeligste problemstillingenei hele samekonvensjon. De samiskemedlemmene slet virkelig med å kommefrem til en definisjon. Artikkel 4 fant sinendelige form helt mot slutten av den treår lange prosessen, og selv da var ingen avde samiske representantene særlig fornøydmed sluttresultatet. Kanskje dette kan tassom et tegn på hvor vanskelig det er å realisereretten til selvbestemmelse i praksis…Til slutt ble artikkel 4 i hovedsak basertpå ferdigheter i det samiske språk, kriteriersom benyttes for å avklare hvem som harrett til å stemme ved sametingsvalgene,men et tilleggskriterium ble tilføyd; personersom ikke oppfyller språkkravene mener aktive i den samiske reindriftsnæringen 19er også å anse som samiske personer i henholdtil samekonvensjonen. 204.2.3 Rett til selvbestemmelseAlle som har fulgt de senere års debattangående urfolks rettigheter vet at både representanterfor urfolk og andre betrakterretten til selvbestemmelse som den mestgrunnleggende av alle urfolks rettigheter.Urfolk har gjentatte ganger understreket atanerkjennelse av retten til selvbestemmelseer en forutsetning for effektiv utøvelse avalle andre menneskerettigheter og grunnleggendefriheter.Av denne grunn erklærte de samiskerepresentantene allerede på første møtei ekspertgruppen at en eventuell samekonvensjonmåtte anerkjenne det samiskefolks rett til selvbestemmelse for å kunneaksepteres. De regjeringsoppnevnte medlemmervar positivt innstilt til dette kravet.Det første året brukte ekspertgruppen myetid på prinsipielle diskusjoner angåendeproblemet selvbestemmelse. Flestepartenav medlemmene studerte også denneproblemstillingen på egen hånd mellommøtene i ekspertgruppen. I tillegg utnevnteekspertgruppen en liten gruppe medlemmer21 til å utarbeide et memorandumsom skulle skissere folkerettens forhold tilretten til selvbestemmelse for urfolk. Deter nok riktig å si at problemet selvbestemmelsevar dominerende under den førstefasen av ekspertgruppens arbeid. Det vartydelig for alle medlemmer at ekspertgruppensstillingtaken til retten til selvbestemmelseville få avgjørende betydning for helesamekonvensjonen, men på tross av detteble det i grunnen aldri noen heftige diskusjonerom retten til selvbestemmelse. Utennoe særlig debatt ble det klart at det varekspertgruppens konsensus at det samiskefolk faktisk utgjør et folk som har rett tilselvbestemmelse i henhold til folkeretten,og at dette må utgjøre selve grunnsteinen ien eventuell samekonvensjon.Samekonvensjonens artikkel 3 proklamererderfor at det samiske folk har rett tilselvbestemmelse i sin kapasitet som et folk.Det faktum at artikkel 3 bekrefter at det samiskefolk har rett til selvbestemmelse somet ”folk” gjør det rimeligvis umulig å hevdeat retten til selvbestemmelse i samekonvensjonener en frittstående rettighet ogikke den generelle rett til selvbestemmelsesom alle folk har i henhold til folkeretten.Dette kan virke som en selvfølgelighet, mennoen stater har under arbeidet med urfolksdeklarasjonenf.eks. fremsatt ideen atretten til selvbestemmelse for urfolk er enfrittstående sui generis rettighet som ikkemå forveksles med den generelle retten tilselvbestemmelse. 2217 Når det gjelder hva som forstås med en rettighetskonvensjon, se 3.2 ovenfor.18 Angående forholdet mellom kollektive og individuelle menneskerettigheter, se også 6.2 nedenfor.19 Når det gjelder hva som skal forstås med den samiske reindriftsnæringen sammenlignet med den ikke-samiske reindriftsnæringen, se 4.2.12 nedenfor.20 I tillegg kan også barn som ikke selv oppfyller kravene men har en forelder som gjør det, . gjøre krav på rettigheter under samekonvensjonen.21 Disse medlemmene var John B. Henriksen (varamedlem for Carsten Smith, leder av ekspertgruppen), Martin Scheinin og forfatter av herværende artikkel, Mattias Åhrén.22 Jeg er av den oppfatning at dette vanskelig kan understøttes rent juridisk sett, men det kan likevel være vanskelig å håndtere politisk. Sammen med teksten isamekonvensjonen fremla ekspertgruppen et grunnlagsdokument hvor ekspertgruppen blant annet angir grunner for hver enkelt bestemmelse i konvensjonen. Dettebakgrunnsdokumentet er dermed til hjelp ved fortolkningen av ordlyden i samekonvensjonen. Under motivasjonen for artikkel 3 bekrefter ekspertgruppen at rettentil selvbestemmelse omhandlet i samekonvensjonen er den samme rettighet som andre folk har; dvs. den rett som er nedfelt i den felles artikkel 1 i henholdsvis Deninternasjonale konvensjon om sivile og politiske rettigheter og Den internasjonale konvensjon om økonomiske, sosiale og kulturelle rettigheter, begge fra 196615

GÁLDU ČÁLA 3/2007Samekonvensjonens artikkel 3 (1) er mereller mindre en sammenfletting av ledd1 og 2 i den felles artikkel 1 i henholdsvisDen internasjonal konvensjon om sivileog politiske rettigheter og Den internasjonalkonvensjon om økonomiske, sosialeog kulturelle rettigheter fra 1966. I tilleggtil å fastslå at det samiske folk har rett tilselvbestemmelse på lik linje med andrefolk, spesifiserer artikkel 3 (1) derfor atdette inkluderer en rett til å bestemme overdet samiske folks naturressurser. Samtidiggjenspeiler artikkel 3 folkerettens tvetydighetangående hva som faktisk er inkluderti retten til selvbestemmelse. Dette viser segved at samekonvensjonen henviser til folkerettenfor videre veiledning angående hvadenne retten faktisk inkluderer i forhold tilet ikke-statsbærende urfolk. Samekonvensjonensartikkel 3 fastsetter at så langt detfølger av folkeretten, har det samiske folkrett til å bestemme over sin økonomiske,sosiale og kulturelle utvikling og selv å forføyeover sine naturressurser. 23Som antydet ovenfor har representanterfor urfolk og stater samt juridiske eksperterså langt hovedsaklig fokusert på i hvilkengrad retten til selvbestemmelse gjelderfor urfolk. Det er først i den senere tid atdette har blitt bekreftet, mest tydelig medden nylige godkjenningen av FNs urfolksdeklarasjon.24 Det er derfor naturlig at detkun har vært en begrenset diskusjon omhvordan en rett til selvbestemmelse skaliverksettes i forhold til et ikke-statsbærendeurfolk. Etter å ha konkludert med at detsamiske folk utgjør et slikt folk som har retttil selvbestemmelse, måtte ekspertgruppense nærmere på dette problemet. Ekspertgruppenbrukte faktisk betydelig mer tid påå diskutere implementeringen av retten tilselvbestemmelse enn om det finnes en slikrett, og forslaget om hvordan det samiskefolks rett til selvbestemmelse skal realisereskom til å oppta et helt kapittel i samekonvensjonen.Samekonvensjonens kapittel II (artiklene14-22) omhandler hvordan retten tilselvbestemmelse skal implementeres i ensamisk sammenheng gitt at en betydelig delav det samiske folks tradisjonelle områderi dag har en blandet befolkning. 25 Densamiske befolkningen deler nå sitt territoriummed kolonistene, som selvsagt ogsåhar rett til selvbestemmelse. Spørsmåletblir derfor: hvordan kan det etableres enmodell for realisering av retten til selvbestemmelsesom gjør det mulig for to folksom nå i stor grad deler de samme land- ogvannområder, å utøve sine respektive rettertil selvbestemmelse?Samekonvensjonen løser dette ved å innføreen glideskala som i prinsipp tilkjennerdet samiske folk en varierende grad av innflytelseover beslutningsprosessen avhengigav hvor viktig den aktuelle saken er for detsamiske folk. Dette innebærer med andreord at jo viktigere en sak er for det samiskefolk, desto mer innflytelse får det samiskefolk over saken. Dette varierer fra en full ogeksklusiv rett til å treffe beslutninger hvordet ikke tas noen hensyn til ikke-samiskefolk til en rett til kun å bli informert ogorientert om beslutningsprosess håndtertav ikke-samiske beslutningsorganer. 26Samekonvensjonens artikkel 14 (1) fastsetterat det i hver av statspartene skal væreet sameting som skal representere densamiske befolkningen i landet. 27 I henholdtil artikkel 14 (3) skal sametingene ha slikbeslutningsmyndighet og deltakerrettighetersom gjør det mulig for dem å bidraeffektivt til en realisering av det samiskefolks rett til selvbestemmelse. Artikkel 15(1) fastsetter at sametingene har rett til åtreffe uavhengige beslutninger i alle sakerhvor folkeretten eller nasjonal lovgivningangir at det samiske folk skal ha selvstendig23 Det er likevel verdt å legge merke til samekonvensjonens eksplisitte referanse til ressursdimensjonen knyttet til retten til selvbestemmelse, noe som tydelig er fraværende i. FNs urfolksdeklarasjon, hvor referansen til ressursdimensjonen er mer implisitt.24 Artikkel 3 i FNs urfolksdeklarasjon fastsetter at urfolk har rett til selvbestemmelse25 Befolkningsblandingen i Sápmi varierer. Den samiske befolkningen er fremdeles mer eller mindre alene om utnytte deler av sitt tradisjonelle territorium, og noen områderhar en stor samisk majoritet. Imidlertid er den samiske befolkningen nå en minoritet i store deler av sine tradisjonelle territorier.26 Samekonvensjonen anerkjenner med andre ord at det ikke er mulig for to folk som deler det samme territorium å utøve en full rett til selvbestemmelse. Respekten forandre folks likeverdige rett til selvbestemmelse fordrer ofte at folkene deler beslutningsmyndighet i saker som er viktige for det ene folket, men som også har relevans fordet andre.27 Hvorvidt det samiske folks rett til selvbestemmelse skal utøves gjennom et sameting eller gjennom andre organ er selvsagt et spørsmål som det samiske folk bør avklareselv uten innflytelse fra utenforstående. Derfor burde samekonvensjonen og statspartene ideelt sett ikke ta standpunkt til dette spørsmålet. Men minst ett politisk parti(Fremskrittspartiet i Norge) har foreslått at Sametinget bør legges ned. Av den grunn konkluderte ekspertgruppen med at det ville være behov for en bestemmelse somgaranterte sametingenes stilling i samekonvensjonen.16

GÁLDU ČÁLA 3/2007«I saker av viktighet for samene som ogsåberører den ikke-samiske befolkningen,fastsetter samekonvensjonen atbeslutninger skal treffes i fellesskapav de to folkene med bruk avforhandlingsmekanismer.»beslutningsmyndighet. I henhold artikkel16 (2) skal statspartene i tillegg unngåeller ikke tillate aktiviteter som i betydeliggrad vil skade de grunnleggende vilkårenefor samisk kultur, samiske næringer ellersamisk samfunn uten å innhente samtykkefra sametingene. 28 I artikkel 15 (1) påtar detre landene seg med andre ord å overførekompetanse til de respektive sametingenenår folkeretten krever dette. I tilleggantyder referansen til nasjonal lovgivningat nasjonalforsamlingene skal overførekompetanse til det samiske folk ikke barei saker hvor folkeretten krever dette, menogså når dette er formålstjenlig.I saker av viktighet for samene som ogsåberører den ikke-samiske befolkningen,fastsetter samekonvensjonen at beslutningerskal treffes i fellesskap av de to folkenemed bruk av forhandlingsmekanismer. Artikkel16 (1) angir at statene skal forhandlemed sametingene før det treffes vedtak i sakerav stor betydning for samene. Sammenmed teksten i samekonvensjonen fremlaekspertgruppen et bakgrunnsdokumenthvor ekspertgruppen angir grunner forhver enkelt bestemmelse i konvensjonen(bakgrunnsdokumentet). Dette bakgrunnsdokumentetkan dermed være til hjelpved fortolkningen av ordlyden i samekonvensjonen.Dokumentet klargjør at slikeforhandlinger må ta sikte på å komme fremtil gjensidig enighet. 29 Viser det seg umuligå komme til enighet, bør den statligeinstitusjonen vurdere den videre saksgang.Den bør ikke nødvendigvis støtte statensstandpunkt. 30 Husk at i henhold til artikkel16 (2) skal alltid sametinget ha den avgjørendemyndighet dersom den foreslåtteaktiviteten eller lovgivningen potensieltkan forårsake betydelig skade på grunnlagetfor samisk kultur. Statene har videreen forpliktelse til å tilføre sametingenetilstrekkelig ressurser til at de kan innhenteekspertise ol. slik at forhandlingene virkeligkan gjennomføres mellom likeverdigeparter.Etter artikkel 17 (2) skal staten samrå segmed det aktuelle sametinget før den gjørvedtak i saker som berører det samiske folkpå en ikke-betydningsfull måte. Og artikkel17 (1) stipulerer at sametingene har retttil å være representert i statlige utvalg oglignende organer når disse behandler sakerav interesse for det samiske folk. 31Samekonvensjonens artikkel 19 angir atsametingene skal representere det samiskefolk i internasjonale spørsmål. Samekonvensjonenunderstreker med andre ordat det samiske folk også har krav på deteksterne aspektet av retten til selvbestemmelse.32 Det samiske folk utøver for tidendet eksterne aspektet av retten til selvbestemmelsegjennom Samisk parlamentariskråd (SPR). 33 Samekonvensjonens artikkel20 bekrefter at sametingene kan danneslike fellesorganisasjoner som SPR. Detteer selvsagt innlysende, men det er imidlertidmer interessant at artikkel 20 også berstatene overføre kompetanse til slike fellesinternasjonale, samiske institusjoner nårnødvendig.Som andre folk har også samene et samfunnsliv.Artikkel 21 understreker at stateneskal respektere og når nødvendig ogsåsamrå seg med samiske bygder, reindriftssammenslutningerog andre lokale samiskerepresentanter i tillegg til sametingene. 34Som en konklusjon kan det sies atsamekonvensjonen inntar et beundrings-28 I henhold til artikkel 36 (3) og (4) kan slike aktiviteter også kreve samtykke fra berørte samiske lokalsamfunn og/eller enkeltpersoner, se også 4.2.11 nedenfor.29 Se s. 218 f.30 Se ibid., s. 220.31 Etter artikkel 18 har sametingene også, når de måtte ønske det, rett til å fremlegge saker av relevans for det samiske folk for nasjonalforsamlingene, og skal også ha mulighettil å kommunisere med nasjonalforsamlingene når disse debatterer og treffer vedtak angående slike saker.32 Samekonvensjonen støtter imidlertid ikke krav om rett til løsrivelse for det samiske folk. Se også 6.3 nedenfor.33 SPR er en institusjon opprettet av de tre sametingene for å kunne drøfte og treffe beslutninger angående saker som er av felles interesse for samene i de tre landene, sliksom utenrikspolitikk. Samene på den russisk siden av Sápmi har observatørstatus i SPR. Selvsagt har Samerådet i stor grad representert samene i internasjonale spørsmål,noe det fortsatt vil gjøre i fremtiden. Samerådet er faktisk betydelig mer aktivt på den internasjonale arena enn SPR. Samerådet er imidlertid en NGO (ikke-offentligorganisasjon), og kan derfor ikke formelt hevde at det representerer det samiske folk.34 Sametingene er faktisk en ny, moderne oppfinnelse som ikke har grunnlag i sedvane i det samiske samfunn. Tradisjonelt ble beslutninger i det samiske samfunn fattet lokalt isamiske sammenslutninger kalt siidaer. Deler av siida-strukturen finnes ennå i dag og utgjør grunnsteinen i det samiske samfunn.17

GÁLDU ČÁLA 3/2007verdig moderne standpunkt til retten tilselvbestemmelse som gjenspeiler densiste tids utvikling innen folkeretten. Denunderstreker at det samiske folk, somet folk likestilt med andre folk, har densamme rett til selvbestemmelse som andrefolk, noe som f.eks. indikerer at den rett tilselvbestemmelse som det samiske folk harinkluderer både det interne og eksterneaspekt. Den rett til selvbestemmelse somsamekonvensjonen forkynner er en rettbasert på etnisitet heller enn territorium,noe som gjør den vanskeligere å implementere.Samekonvensjonen tar også opp detteproblemet gjennom et nokså konkret ogdetaljerte forslag til hvordan retten til selvbestemmelsekan realiseres for et folk somi dag deler mesteparten av sitt tradisjonelleterritorium med andre folk med like storrett til selvbestemmelse. Den virkeligetesten vil imidlertid komme når systemetfor implementering av det samiske folksrett til selvbestemmelse som fremlegges isamekonvensjonen, skal settes ut i praksisav finske, norske og svenske styresmakterog kommuner. Basert på tidligere erfaringbør man ikke forvente at alle ikke-samiskeinstitusjoner vil være særlig imøtekommendenår det gjelder å respektere ogimplementere det samiske folks rett til selvbestemmelse.354.2.4 Mer om retten til selvbestemmelse;særlig om det samiske folksrettstenkning og normerSamekonvensjonen fastsetter dermed atdet samiske folk har rett til å bestemmeover sitt eget samfunn. Alle samfunn,inklusiv det samiske, må være underlagtnormer. Disse normene kan selvsagt væreslike som nå blir forordnet av sametingeneog andre kompetente samiske institusjoner,men i tillegg vil det samiske folks normerog rettstenkning være viktig for hvordandet samiske samfunn skal styres. I nærtilknytning til retten til selvbestemmelse,fastsetter samekonvensjonens artikkel 9derfor at statene skal behørig anerkjennedet samiske folks sedvanebaserte rettstenkningog normer. 36Alle kulturer, store og små, har rettssystemerbygget på sedvane, og urfolk er intetunntak i så henseende. Sedvanerett skillerseg fra lovfestet rett kun ved å være tettereknyttet til et folks kultur enn lovfestet rett.I motsetning til lovfestet rett er ikke sedvanerettenbasert på formelle handlingersom avstemninger gjort i en forsamling,men har fått sin form og innhold gjennomsosial aksept. 37 Denne forskjellen alene kanimidlertid ikke rettferdiggjøre at et urfolkssedvanebaserte rettssystem skal være”verdt” mindre anerkjennelse enn rettssystemersom i stor grad er basert på lover.Det finnes ingen signifikante skiller mellomurfolks sedvanerett og statenes lovfestederett. Det er derfor ikke rimelig å argumenterefor at ett av disse rettssystemene i segselv bør ha forrang foran det andre. Dettestandpunktet innebærer faktisk det motsatteav å akseptere at to folk som i dagdeler det samme territorium begge har retttil selvbestemmelse.Som beskrevet ovenfor hviler hele samekonvensjonenpå at det samiske folk utgjøret folk som har rett til selvbestemmelse.Det må derfor sies å være intet mindre ennskuffende at dette ikke fullt ut gjenspeilesi konvensjonens artikkel 9 som omhandlerdet samiske folks normer og rettstenkning.Slik som situasjonen dessverre er, bør ikkedette komme som noen overraskelse. Avde grunner som er skissert ovenfor har detvært svært viktig for urfolks representanterå få anerkjennelse og respekt for sine tradisjonellerettssystemer. Det har imidlertidvist seg svært vanskelig å få tradisjonellejurister (og politiske representanter) utenurfolksbakgrunn til å akseptere at det kan– og når to folk deler samme territoriumfaktisk skal – finnes flere rettssystemerinnenfor ett og samme geografiske område.Det synes å være en mental sperre motdenne ideen blant tradisjonelle jurister, selvom det er fullt mulig og ikke særlig dramatiskå innføre en ordning som respekterer35 Som vist nedenfor, respekterer heller ikke samekonvensjonen fullt ut sitt eget standpunkt angående selvbestemmelse når den ikke krever at ikke-samiske domstoler,forvaltningsmyndigheter og lovgivere skal respektere samisk sedvane.36 Det kan kanskje sies at artikkelen i samekonvensjonen som omhandler det samiske folks normer er feilplassert og heller burde vært plassert i kapitlet om selvbestemmelse.37 Det finnes selvsagt også eksempler på rettssystemer som er en blanding av sedvanerett og lovfestet rett. Dersom det samiske folk etablerer et rettssystem etterratifiseringen av samekonvensjonen som består av en blanding av moderne tids normer som fastsatt av sametingene og det samiske folks normer som de har utviklet segover generasjoner, vil dette faktisk utgjøre et eksempel på et rettssystem som består av en blanding av lovfestede normer og sedvanerett.18

GÁLDU ČÁLA 3/2007to eller flere rettssystem dersom det finnespolitisk vilje.I tråd med dette argumenterte de samiskerepresentantene for at samekonvensjonenburde be ikke-samiske lovgivere,domstoler og forvaltningsmyndigheterom fullt ut å respektere samisk sedvaneog andre normer, men var ikke i stand til åoverbevise de statlige medlemmene. Utfalletble, som ofte er tilfelle, et kompromiss.Artikkel 9 (1) fastsetter at statsparteneskal utvise behørig respekt for det samiskefolks rettstenkning, rettslige tradisjoner ognormer. Artikkel 9 (2) pålegger statene åundersøke i hvilken grad det finnes samiskesedvaner før det vedtas lovgivning på områderhvor slike sedvaner kan finnes. Dersomdisse undersøkelsene skulle avdekke atsamiske sedvaner dekker sakskompleksetsom omfattes av lovgivningen, skal lovgivervurdere om lovgivningen skal anerkjennedenne sedvanen. I tillegg krever artikkel 9(2) at ikke-samiske domstoler og forvaltningsmyndigheterskal behørig respekteresamiske sedvaner i sin praksis.Dette viser at samekonvensjonen kreveren viss respekt for det samiske folks sedvanebaserterettssystem, men den lar deti hovedsak være opp til de ikke-samiskeinstitusjonene å avklare i hvilken grad deskal anerkjenne det samiske folks sedvaner.Som forklart ovenfor er respekt for et folksrettssystem nært relatert til dette folksmulighet til å utøve sin rett til selvbestemmelsepå en meningsfylt måte. Jeg menerderfor at når ekspertgruppen fremlegger enartikkel 9 som ikke stiller krav om respektfor det samiske folks rettssystem, går gruppenumiddelbart mot sitt eget standpunktangående samisk selvbestemmelse. 384.2.5 Ikke-diskriminering og statligforpliktelse til å iverksette positivetiltakSom de fleste om ikke alle urfolk, har detsamiske folk blitt utsatt for overgrep oppgjennom historien, og det har ikke alltidblitt betraktet som et folk med samme verdighetog rettigheter som de øvrige folk bosatti Fennoskandia og på Kolahalvøya. Selvom teorier om rasemessig underlegenhetikke lenger har gyldighet, strir det samiskefolk fremdeles med rester av tidligere praksisog blir fortsatt utsatt for diskriminering.Dette gjenspeiles f.eks. ved at alle statspartertil samekonvensjonen gjentatte gangerhar blitt kritisert av ulike FN-organ forderes behandling av det samiske folk. En avhovedgrunnene til at man fant det nødvendigmed en samekonvensjon var faktisk atsamene ennå blir utsatt for diskriminering.Selv om ekspertgruppen i hovedsak varenig om det ovenstående, hadde medlemmeneforskjellige meninger om hvordandette skulle gjenspeiles i ordlyden i samekonvensjonen.Til å begynne med insistertede samiske representantene på at det skulleinkluderes en referanse til tidligere overgrepi den operative delen av samekonvensjonen,men aksepterte nokså tidlig at detville være tilstrekkelig med en referanse tilhistorisk urett i forordet. 39Fra begynnelsen av var ekspertgruppenenig om at samekonvensjonen burdeinkludere en artikkel som understreket atsamene har rett til ikke å være gjenstandfor diskriminering, og at de statlige parterhar visse forpliktelser til å iverksette positivetiltak for å realisere denne retten. Detvar imidlertid nokså omfattende diskusjonerom hvordan denne generelle enighetenskulle uttrykkes i samekonvensjonen. Sluttresultatetav disse diskusjonene finnes i artikkel7, som fastslår at det samiske folk ogsamiske individer ikke skal være gjenstandfor diskriminering og at de statlige parterom nødvendig må iverksette spesielle tiltakfor å realisere rettighetene omhandlet ikonvensjonen.Jeg er ikke helt tilfreds med artikkel 7som den fremstår i den endelige versjonenav samekonvensjonen. Det er nå klartetablert i folkeretten at den grunnleggenderetten til ikke å være gjenstand for diskrimineringikke bare innebærer at lignendesaker skal behandles på en lignende måte,men også at forskjellige saker skal behandlesforskjellig. Dersom dette gjelder,38 FNs urfolksdeklarasjon tar opp problemet med urfolks sedvanebaserte rettssystem på en mer adekvat måte. Artikkel 5 fastsetter for eksempel at urfolk har rett til å beholdeog styrke sine rettssystem, og i henhold til artikkel 34 har urfolk rett til å utvikle og vedlikeholde sine juridiske system og sedvaner.39 Se 4.1 ovenfor.19

GÁLDU ČÁLA 3/2007innebærer det at flesteparten av de statligetiltakene som normalt blir kalt positive ellerspesialtiltak, kvoteringestiltak ol., ikkeutgjør spesialtiltak, men ganske enkelt enkorrekt fortolking av retten til ikke-diskriminering.Jeg er av den oppfatning at dettekunne ha blitt gjenspeilet bedre i ordlydeni samekonvensjonen. Det kan være atde praktiske følgene av valg av en ordlydfremfor en annen ikke er så stor, og at bakgrunnsdokumentetogså klargjør at artikkel7 bør forstås på bakgrunn av at retten tilikke-diskriminering i henhold til folkerettenogså inkluderer en rett til forskjelligbehandling av forskjellige situasjoner. 40Det bør fremheves at artikkel 7 eksplisittfastslår at det ikke bare er samiske individer- men også det samiske folk i seg selv- som har rett til ikke å være gjenstand fordiskriminering. Det er verdt å legge merketil siden noen hevder at retten til ikke-diskrimineringkun er en individuell rettighetog ikke en kollektiv rettighet.4.2.6 Fjerning av de problemer den samiskebefolkning må stri med som følge av atdet tradisjonelle territorium i dag bliroppstykket av landegrenserDet samiske folk hadde etablert sin egennasjon i nordre Fennoskandia og påKolahalvøya lenge før den ikke-samiskebefolkningen flyttet dit og gradvis kolonisertedisse områdene og deretter trakkopp dagens landegrenser. 41 Som antydetovenfor utgjør disse områdene Sápmi,det samiske folks hjemland. 42 Sápmi eren nasjon uten en stat eller statsgrenser,men med felles historie, kultur og språkog med felles tradisjonelle næringsveier.43 For det samiske folk er det sværtviktig å fremheve at samene utgjør ettfolk, forent i egen kultur, eget språkog egen historie, bosatt i områder somde alene har vært bosatt i og utnyttet iuminnelige tider og at landegrenser ikkebør hindre det samiske folks enhet. 44Det samiske folks politiske vilje og forhåpningerer en ting, realpolitikk etablertav andre noe helt annet. Det faktum atlandegrenser nå krysser gjennom Sápmiforårsaker faktisk betydelige problemer fordet samiske folk. Dette gjelder særlig forden samiske befolkningen på den russiskesiden av Sápmi. På den tiden da Sovjetunioneneksisterte, var den russiske delen avSápmi mer eller mindre isolert fra restenav området. Men også i dag medfører kravom visum og restriksjoner på transport avvarer over den russiske grensen, at interaksjonmellom samer innenfor og utenforDen russiske føderasjon er betydelig mertungvint enn samspillet mellom de nordiskeland. Ettersom Den russiske føderasjonpå dette tidspunkt ikke er part til samekonvensjonen,vil denne artikkelen ikke diskuteredette problemet nærmere.Men landegrensene forårsaket betydeligeproblemer også for samspillet mellomsamer bosatt i de forskjellige statene i Fennoskandia.45 I tillegg til å understreke detsamiske folks rettigheter som et urfolk, harderfor samekonvensjonen som beskrevetover i 4.2.1, også følgende hovedmålsetning:å fjerne eller i det minste avbøte deproblemer som samene må stri med somfølge av at deres tradisjonelle territorium idag er oppstykket av landegrenser. Det eri hovedsak artiklene 10-12, 25 (2) 2. punktumog 43 som dekker samekonvensjonensandre målsetning.Etter artikkel 10 skal statspartene isamarbeid med sametingene harmonisere40 Se sidene 204 f..41 Man vet fremdeles ikke nøyaktig når det samiske folk kom til disse områdene, men det virker klart at de hadde bosatt seg i store deler av Sápmi innen år 0 i vår tidsregning.Den første registrerte kontakten mellom den ikke-samiske befolkningen og samene er fra år 890, men det skulle ta flere hundre år før det ble hyppigere kontakt. Grensenmellom det som i dag utgjør Norge på den ene siden og det som utgjør Finland og Sverige på den annen side ble trukket opp i 1751. Finland og Sverige fastsatte sin fellesgrense i 1810 og Norge og Russland gjorde det samme i 1826. I 1833 ble den siste grensen som krysser Sápmi trukket mellom Finland og Russland.42 I tillegg er Sápmi også den samiske betegnelsen på det samiske folk.43 Når så er sagt, må det sies at Sápmi også huser en betydelig kulturell variasjon så vel som variasjoner på de tradisjonelle næringsveiene.44 Se f.eks. det samepolitiske programmet fra den 13. samekonferansen som tok plass i Åre på den svenske siden av Sápmi i 198645 Noen få eksempler kan nevnes for å illustrere problemet. Retten til å krysse landegrenser med rein er svært begrenset, noe som er til hinder for reindriftsnæringen. (Semer om dette nedenfor.) Som sagt ovenfor skiller samene seg kulturelt fra den omkringboende befolkningen og taler f.eks. et annet språk, men den samiske befolkningener også relativt liten i antall individer. Det kan dermed skje at den samisk befolkningen bosatt i et område på den ene siden av grensen ikke er stor nok til at det kanopprettes en egen samisk skoleklasse eller en egen samisk avdeling på et sykehjem. Hvis man derimot slår sammen den samiske befolkningen på begge sider av grensen,ville man få et tilstrekkelig befolkningsgrunnlag til å kunne yte disse tjenestene. Det finnes toll og andre restriksjoner ved transport av reinsdyrkjøtt, fisk og andre samiskevarer over landegrensene. Av naturlige grunner er det vanlig med giftemål på tvers av statsgrensene blant den samiske befolkningen, men dette kan for eksempel medføreat det er økonomisk umulig og forvaltningsmessig upraktisk for en samisk kvinne å føde i et annet land enn det hun er statsborger i. Økonomisk støtte til kulturvirksomhetblir normalt forvaltet på et nasjonalt grunnlag, mens samisk språk og kultur strekket seg på tvers av landegrensene og passer ofte dårlig inn i de tilgjengelige ordningenefor økonomisk støtte. Det finnes en uendelig rekke eksempler som jeg kunne ført opp her.20

GÁLDU ČÁLA 3/2007lovgivning og andre former for regelverksom har innvirkning på det samiske folksaktiviteter på tvers av landegrensene.Artikkel 11 krever at statene skal treffetiltak for å legge til rette for samisk næringsvirksomhetpå tvers av landegrenseneved å fjerne hindringer som skyldes samenesstatsborgerskap eller bosted eller påannet vis er et resultat av at Sápmi i dag erdelt opp med statsgrenser. Statene skal videresøke å gjøre kulturvirksomhet tilgjengeligfor samene i det land de er bosatt iuavhengig av deres statsborgerskap. Artikkel12 fastslår at statene skal treffe tiltak forat samiske individer bosatt i de tre landeneskal få tilgang til utdannelse og helse- ogsosialtjenester i det land hvor det er mestpraktisk. 46Etter artikkel 25 (2) 2. punktum skalstatspartene i samarbeid med sametingenefremme samarbeid på tvers av landegrenseneblant medieinstitusjoner som tilbyrmedietjenester på det samiske språk.Artikkel 43 omhandler et svært konfliktfylttema i de samiske områdene, nemligreindriftsvirksomhet på tvers av landegrensene.I tillegg til å forårsake debatt mellomde samiske og ikke-samiske samfunn,forårsaker spørsmålet om i hvilken gradreineiere bør ha tilgang til beiteområder iandre land enn i det landet de bor i, ogsåkonflikter innenfor det samiske samfunn.Den nåværende situasjonen er et resultatav en lang historisk prosess som denne artikkelenumulig kan beskrive i detalj, mendet er likevel nødvendig med en kortfattetoversikt for å forstå problemet som artikkel43 omhandler.Som beskrevet ovenfor ble de grensersom i dag deler opp Sápmi i hovedsak trukketopp i løpet av en 100-års periode framidten av 1700-tallet til midten av 1800--tallet. I første omgang fikk disse grenseneikke noen særlig innvirkning på de somdrev med rein ettersom de fortsatt fikk lovtil å krysse grensene med reinen sin. Nårfor eksempel Danmark 47 og Sverige trakkopp grensen mellom Norge og Sverige i1751, uttalte de i et tillegg til grenseavtalensom går under navnet Lappekodisillenat samene fortsatt skulle ha tillatelse til åbenytte de beiteområdene på hver side avgrensen som de hadde for vane å bruke. 48Mot midten av 1800-tallet ble den ikkesamiskeholdningen til reindriftsnæringenmer fiendtlig, og landegrensene ble stengtfor reinen en etter en. Finland og Norgestengte sine grenser for reindriftsnæringeni 1852, og Finland og Sverige i 1888. Nårdet gjelder den norsk-svenske grensen, garantertefortsatt Lappekodisillen som nevntover for at reindriften skulle ha tilgang tilde tradisjonelle beiteområdene på begge siderav grensen. Men særlig Norge ønsket åredusere den ”svenske” reindriftsnæringenstilgang til beiteland på den norske siden avSápmi, og klarte i 1919 å få Sverige til å gåmed på en avtale som innførte sterke restriksjonerpå samenes rett til å krysse dennorsk-svenske grensen med reinen sin. 49Denne avtalen ble senere erstattet av en nyavtale fra 1972, som så utløp i 2005. Norgeog Sverige har i en årrekke vært involverti forhandlinger om en ny avtale som skalerstatte avtalen fra 1972, men diskusjonenehar vært svært konfliktfylte og har så langtikke gitt noe resultat. 50Som en konsekvens av grensestengingenforegår det i dag ingen reindriftsaktiviteterpå tvers av den finsk-norske grensen.Statene har til og med satt opp et gjerdefor å forhindre at rein krysser grensen. 51Reindriftsnæringen i de finsk-svenskegrenseområdene blir regulert av en avtalefra 1925. Og som skissert ovenfor er praksisenmed reindriftsaktiviteter på tvers av46 I denne sammenheng må man huske at rettighetene i artiklene 11 og 12, som angitt i 3.3 ovenfor, også gjelder for samiske individer med russisk pass dersom de er bosatt ien av statspartene.47 På denne tiden var Norge en del av Danmark.48 I tillegg beskrev Lappekodisillen flere andre rettigheter for det samiske folk, annonserte at statene bør respektere det samiske folks sedvanelover og henviste til samenesom en samisk nasjon. Lappekodisillen er derfor et svært viktig dokument for samene. Den blir noen ganger betegnet som samenes Magna Carta.49 Stengingen av grensene tvang mange reineiere til å «emigrere» til et annet land for fortsatt å ha tilgang til sine tradisjonelle beiteområder. Dette resulterte i for stort presspå visse beiteområder, noe som igjen forårsaket at statene tvang samer til å flytte til andre deler av Sápmi. Disse områdene hadde selvsagt allerede en samisk befolkning,noe som naturligvis førte til konflikter mellom den ”gamle” samiske befolkningen og nykommerne. I deler av Sápmi pågår disse konfliktene ennå. Stengingen av grensene ogden påfølgende tvangsflyttingen som resulterte i kaos i det samiske samfunn er en av kolonistenes største forbrytelser mot det samiske folk.50 I mellomtiden har Norge ensidig erklært at avtalen fra 1972 skal gjelde som lov i Norge. Sverige på sin side har proklamert at den ensidige norske handlingen er ugyldig oghar erklært at uten en ny avtale, skal Lappekodisillen tre i kraft på nytt. Det har til og med vært diskutert om Sverige skal stille Norge for den internasjonale domstolen for åfå avklart denne saken.51 Leder av ekspertgruppen Carsten Smith har ironisk uttalt at etter Berlinmurens fall, utgjør grensegjerdene i de samiske områdene de eneste gjenværende murene mellomnasjoner i Europa.21

GÁLDU ČÁLA 3/2007grensen mellom Norge og Sverige kraftigredusert ettersom den juridiske situasjonenfortsatt er uavklart.Denne situasjonen er selvsagt ikketilfredsstillende ettersom oppdelingen avbeiteland ikke følger de naturlige grensene.Dersom jeg bruker den norsk-svenske situasjonensom eksempel, er det forholdsvisgode sommerbeiter på den norske siden avSápmi, mens den svenske siden har storeskogsområder som egner seg til vinterbeite.Den tradisjonelle samiske reindriftssyklusenkrever naturligvis tilgang til begge.Stengingen av landegrensene medfører atsamenes reindriftsvirksomhet blir mindreeffektiv enn nødvendig. I tillegg krever denkunstige oppdelingen av Sápmi at reindriftsnæringentvinges mot en praksis somikke alltid fullt ut respekterer det samiskefolks tradisjoner, vaner og sedvanerettknyttet til reindriftsnæringen, noe somer til skade for siida-systemet og dermedtruer selve grunnsteinen i det samiskesamfunn.Samtidig må man jo ta hensyn til at samiskesamfunn nå har vært aktive i mangeår i områder som tradisjonelt har tilhørt etannet samisk samfunn før stengingen avgrensene og tvangsflyttingen av den samiskebefolkningen. Det er selvsagt umuligå tvinge disse vekk uten hensyn til hvordande forsatt skal kunne drive sin tradisjonellenæringsvirksomhet. Det er likevel minmening at samene skal jobbe aktivt mot entilbakevending til en reindriftsnæring hvorbeiteretten er basert på sedvane og ikke etresultat av en vilkårlig statlig regulering.Dette er også standpunktet som hevdes isamekonvensjonen.«Stengingen av landegrensene medførerat samenes reindriftsvirksomhet blirmindre effektiv enn nødvendig.»Artikkel 43 (1) fastsetter at sedvane ergrunnlaget for samisk reindrifts beiterett,også på tvers av landegrensene. 52 Detteinnebærer med andre ord at når det gjelderreindriftsnæringen, fjerner samekonvensjonenlandegrensene og gjeninnfører ialt vesentlig samisk sedvanerett knyttet tilbeiterett som bekreftet av Lappekodisillen.Artikkel 43 (2) forklarer så at samiskesamfunn kan bytte beiteland 53 seg i mellomhvis det er hensiktsmessig. 544.2.7 Rettigheter knyttet til språk ogutdannelseSamekonvensjonens artikkel 23 beskriverdet samiske folks grunnleggende språkrettigheterog artikkel 24 omsetter disserettighetene til statlige forpliktelser. Artikkel23 (1) kunngjør at samene har rett til åbruke, utvikle og revitalisere sitt språk ogsine tradisjoner. Etter artikkel 23 (2) harsamene også rett til å bestemme og vedlikeholdesamt få offentlig aksept for sine navnpå personer og geografiske steder. Artikkel24 fastsetter så i samsvar med detteat statene har en plikt til aktivt å fremmede rettighetene som omhandles i artikkel23. Statene skal spesifikt garantere at detsamiske språk kan brukes i kontakt meddomstoler og forvaltningsmyndigheter ide samiske områdene, 55 og skal fremmeutgivelse av litteratur på det samiske språk.Etter artikkel 25 skal statene skape et miljøsom fremmer en uavhengig samisk medie–politikk. 56 Statene er videre forpliktet til å52 I tillegg klargjør artikkel 43 (3) at disse rettighetene basert på sedvane har forrang over eventuelle statlige avtaler om beiterett på tvers av landegrenser.53 Dette er ingen ny praksis. Det samiske folks sedvanerett knyttet til reindriftsnæringen har et omfattende regelverk angående gjensidig omforent bytting av beitelandmellom forskjellige samiske samfunn.54 Ekspertgruppen ble enig om artikkel 43 nesten uten debatt. Artikkel 43 som den nå fremstår i samekonvensjonen, ble utarbeidet rett etter et møte som ekspertgruppenhadde i november 2004 med gruppen av norske og svenske forhandlere som jobbet med en mulig ny avtale om reindriftsaktiviteter på tvers av landegrensene som skulleerstatte den utgåtte avtalen fra 1972. (Denne forhandlingsgruppen som inkluderte både statlige og samiske representanter, har blitt satt sammen på nytt etter dennetid.) Dette møtet medførte at samekonvensjonens ekspertgruppe nesten fikk sjokk. Etter å ha hørt argumentene fra noen av medlemmene i forhandlingsgruppen foren grenseavtale, bestemte en enstemmig ekspertgruppe at det var nødvendig å inkludere en artikkel i samekonvensjonen som understreket det grunnleggende faktumat samiske reindriftsrettigheter alltid har vært basert på sedvanebruk av samene, også når reindriftsaktivitetene skjer på tvers av landegrenser. Det faktum at samiskerepresentanter kan argumentere mot dette grunnleggende faktum, og dermed konkludere med at grensen bør være mer eller mindre stengt, er noe jeg finner sværtskuffende. Dersom samene begynner å gi opp standpunktet om at retten til våre tradisjonelle land-, vann- og naturressurser bygger på tradisjonell bruk av disse, har debegitt seg ut på ville veier. At samene ikke har klart å komme til enighet angående reindriftsaktiviteter på tvers av landegrensene, kan bare beskrives som en forsømmelsefra det samiske folks side. Det er som beskrevet ovenfor riktig at den nåværende situasjonen er et resultat av tidligere urett begått mot samene av kolonistene, men det erogså sant at dersom samene i dag kunne enes om reindriftsaktiviteter på tvers landegrensene, ville sannsynligvis Norge og Sverige ikke sette seg i mot å løse saken på denmåte som samene foreslår. Det er med andre ord samene selv som ikke er i stand til løse våre egne interne problemer. Dette er dermed nok et eksempel på at det å skulleutøve den sterkt etterlengtede retten til selvbestemmelse ikke alltid er noen lett sak. Og jeg gjentar at overgangen til den tradisjonelle fordelingen av beiteland også påtvers av landegrensene må skje gradvis med behørig hensyn til rettighetene og interessene til reineierne som har flyttet inn i et beiteområde etter stengingen av en grenseeller som har blitt tvangsflyttet til dette området.55 Denne retten gjelder også for ankedomstoler og myndigheter utenfor det samiske området dersom saken har opphav i en institusjon plassert innenfor det samiske folkstradisjonelle territorium.56 Også her kan det argumenteres for at denne spesifikke bestemmelsen burde vært plassert i kapitlet som omhandler selvbestemmelse.22

GÁLDU ČÁLA 3/2007garantere at program på det samiske språkkan sendes i radio og fjernsyn og skal ogsåfremme utgivelse av aviser på det samiskespråk. Artikkel 24 (4) understreker at deforpliktelser som er omhandlet i artikkel24 også gjelder for mindre brukte samiskedialekter, og etter artikkel 25 (3) skal ogsåsamiske medier være tilgjenglig på dissedialektene i den grad dette ikke er urimelig.57Artikkel 26 kunngjør at samisk utdannelseskal være tilpasset samenes kulturellebakgrunn. Samtidig er det et generelt trekkved bestemmelsene i samekonvensjonennår det gjelder rettigheter knyttet til språkog utdannelse, at det trekkes et skille mellomden samiske befolkningen som leverinnenfor de tradisjonelle samiske områdeneog den del av den samiske befolkningensom i dag lever utenfor disse. 58 Etter artikkel26 (1) skal derfor samer bosatt innenfordet tradisjonelle samiske territorium få enutdannelse i og på det samiske språk. Utdanningenskal også på andre måter væretilpasset deres kulturelle bakgrunn og væreorganisert på en slik måte at den kan dannegrunnlaget for videre studier på alle nivå.Samtidig skal denne utdanningen ogsåvære organisert slik at samer som er involverti tradisjonelle samiske næringsveierfortsatt kan utøve samenes tradisjonellelivsstil parallelt med skolegangen. Artikkel26 (2) fastsetter så at også samiske barn ogungdommer bosatt utenfor de samiske områdeneskal få tilgang til en undervisning isamisk, også på samisk i den grad dette kananses rimelig. 59 Etter artikkel 26 (3) skalstatene utarbeide nasjonale læreplaner isamarbeid med sametingene for å sikre atlæreplanene er tilpasset samenes kulturellebakgrunn og særlige behov. 604.2.8 Helse- og sosialtjenesterPå samme måte som bestemmelsene angåendespråk og utdannelse, skiller artiklenei samekonvensjonen som omhandler densamiske befolkningens rett til helse- ogsosialtjenester tilpasset deres kultur, ogsåmellom de deler av den samiske befolkningensom er bosatt innenfor og utenfor detradisjonelle samiske områdene. Dermedforplikter artikkel 29 (1) statene i samarbeidmed sametingene til å garantereat helse- og sosialinstitusjoner innenfordet samiske folks tradisjonelle område erorganisert på en slik måte at de sikrer densamiske befolkningen innenfor disse områdeneet tilbud om helse- og sosialtjenestertilpasset deres språklige og kulturelle bakgrunn.Artikkel 29 (2) angir at også helseogsosialinstitusjoner utenfor det samiskefolks tradisjonelle område skal anerkjennesamiske individers språklige og kulturellebakgrunn.4.2.9 Samiske barn, ungdommer, kvinner ogeldreSom skissert under 4.2.7 ovenfor, har deartiklene i samekonvensjonen som omhandlerutdannelse visse bestemmelsersom spesifikt handler om situasjonen tilsamiske barn og ungdommer. Bortsett fradette er samekonvensjonen nesten heltuten ordlyd som tar særlige hensyn til dissesegmentene i det samiske samfunn. Artikkel30, den eneste artikkelen i samekonvensjonensom helt er viet samiske barn ogungdommer, begrenser seg til å kunngjøreat samiske barn og ungdommer har rett tilå utøve sin kultur og bevare og utvikle sinsamiske identitet.Samekonvensjonen er enda mer tilbakeholdennår det gjelder samiske kvinner,som det kun henvises til i forordet tilkonvensjonen. Her sier sametingene at detbør legges mer vekt på samiske kvinnersom viktige forvaltere av samisk kultur, oguttrykker det håp at samiske kvinner blirbedre representert i offentlige organ. Nårdet gjelder samiske eldre, har ikke samekonvensjonennoe som helst å si.Ekspertgruppen kan kanskje kritiseres57 Det samiske språket har en rekke tydelige dialekter. Den dominerende samiske dialekten er nordsamisk, som brukes av et stort antall samer. Noen av de mindre bruktesamiske dialektene blir brukt av så få personer at det er fare for at de vil dø ut.58 Skillet mellom de deler av den samiske befolkningen som lever innenfor og de som lever utenfor det samiske folks tradisjonelle områder kommer også til uttrykk på en mergenerell måte i artikkel 6 (3), som fastsetter at de statlige parters ansvar for å iverksette tiltak under samekonvensjonen også skal gjelde i et rimelig omfang for den delen avden samiske befolkningen som i dag er bosatt utenfor samenes tradisjonelle territorium. Angående hva som utgjør tradisjonelle samiske områder, se 4.2.11 nedenfor.59 Det vil for eksempel ikke bli regnet som rimelig at et samisk barn krever en utdannelse på samisk i en liten kommune hvor hun eller han er det eneste samiske barnet påskolen (selv om tekniske fremskritt innen f.eks. fjernundervisning muligens kan endre på dette i nær fremtid), men de statlige parter vil sannsynligvis være forpliktet til åorganisere en utdannelse også på samisk for interesserte samiske barn f.eks. i hovedstaden, hvor mange samer er bosatt i dag.60 Dette er selvsagt nok en bestemmelse som omhandler selvbestemmelse.23

GÁLDU ČÁLA 3/2007for ikke å ha tatt mer hensyn til samiskebarn, ungdommer og kvinner, særlig ettersomdisse segmentene i det samiskesamfunn utvilsomt strir med spesifikkeproblemer. Det er ofte forholdsvis vanskeligå vokse opp som ung same i dag. Detinnebærer en konstant kamp for å bevare,utvikle og forsvare sin kulturelle identitet.Selv om det har blitt bedre de siste årene,har det samiske folk heller ikke nådd fremmed tanke på likestilling mellom kvinnerog menn.Hvorfor bruker så ikke samekonvensjonenmer plass på disse problemstillingene?Det er ikke fordi ekspertgruppen glemtebarn, ungdom og kvinner. Gruppen bruktemye tid på å diskutere disse segmentene idet samiske samfunn, og det ble fremlagten rekke forskjellige utkast til artikler omsamiske barn, ungdommer og kvinner avlederen samt enkeltstående medlemmer avekspertgruppen på ulike tidspunkt i løpetav de tre årene gruppen jobbet sammen.Omtrent ingen av disse forslagene fikkstøtte i ekspertgruppen. Faktum er at detaldri kom på tale å inkludere et sterkerespråk angående rettighetene til samiskebarn, ungdommer og kvinner enn destandardformuleringer som fremkommeri samekonvensjonen. Jeg tror årsaken tildette er den vekt som retten til selvbestemmelsetillegges i samekonvensjonen. Selvom alle medlemmene av ekspertgruppenganske visst ønsket å inkludere en ordlydsom garanterte rettighetene til samiskebarn, ungdommer og kvinner, viste det segumulig å gjøre dette uten at resultatet villebli at statene – i en konvensjon som har tilhensikt å beskytte rettighetene til det samiskefolk – ville påtvinge det samiske folkstandarder som i prinsippet folket selv børta stilling til. Samekonvensjonen er basertpå det standpunkt, noe jeg samtykker i, atdet i utgangspunktet er opp til samene selvå bygge et samfunn som også ivaretar rettigheteneog interessene til samiske barn,ungdommer og kvinner. 61Denne situasjonen er imidlertid annerledesnår det gjelder de samiske eldre. Så vidtjeg minnes, glemte ekspertgruppen ganskeenkelt å vurdere dette segmentet i detsamiske samfunn. 624.2.10 Tradisjonell kunnskap, tradisjonellekulturelle uttrykk og kulturminnerI mange år har flernasjonale selskap tatt utpatent på urfolks kunnskap om planter ol.og utnyttet dette uten å yte vederlag ellerkun i begrenset grad. Urfolks kunst blirkopiert inn i tepper, klær og kort og utnyttetpå annet vis også innen turistnæringen,ofte uten anerkjennelse av den kulturensom utnyttes. Deres håndtverk blir kopiertog solgt som autentisk. Urfolks sanger erbrukt sammen med techno-/house-/dansemusikkfor å produsere ”world music”-platersom selger i millionopplag uten at noenfår vite hvem som er den virkelige ”komponisten”av låtene. Urfolks ord og symbolerblir gjort til varemerker av kommersiellehensyn. Det finnes en uendelig rekke eksemplersom jeg kunne ført opp her.Årsaken er at konvensjonelle immateriellerettigheter (Intellectual Property Rights- IPR) bare i en viss grad beskytter urfolkstradisjonelle kunnskap (TK) og tradisjonellekulturelle uttrykk (TCE). På en forenkletmåte kan det sies at dette er fordi (i) urfolksTK og TCE normalt ikke blir regnet for åvære noe originalt eller nytt sett i et IPRperspektivettersom de som regel er basertpå - og dermed som en konsekvens er61 Selvsagt vil ikke alle være enig i denne vurderingen. Diskusjonen om hvilket standpunkt, om noen, samekonvensjonen skulle ta til situasjonen for samiske barn, ungdommerog kvinner gjenspeiler en ofte debattert problemstilling når det gjelder menneskerettigheter; innebærer en anerkjennelse av kollektive menneskerettigheter en fare forbrudd på individuelle menneskerettigheter innenfor gruppen? Det har blitt argumentert at en gruppes kollektive interesse av å bevare sin identitet ofte delvis oppnåsved å legge en uforholdsmessig stor byrde på visse sårbare segmenter innenfor gruppen, og de segmenter som ofte fremheves som eksempler i denne sammenhenger nettopp kvinner og jentebarn. Det er uten tvil sant at kollektive og individuelle menneskerettigheter noen ganger kommer i konflikt med hverandre. Samtidig må vihuske at noen ganger kan også individuelle menneskerettigheter stå i motsetning til hverandre. Menneskerettighetssystemet er ikke perfekt på den måten at de enkeltemenneskerettighetene til sammen danner et perfekt lappeteppe. Noen ganger er det slik at rettigheter overlapper og/eller kommer i konflikt med hverandre. Nårdette skjer, må man balansere rettighetene opp mot hverandre i hvert enkelt tilfelle. I så henseende kan jeg ikke forstå hvorfor vi skal behandle situasjonen forskjelligenår en kollektiv rettighet kommer i konflikt med en individuell rettighet sammenlignet med når to individuelle rettigheter kommer i konflikt med hverandre. (Når deter sagt, er dette å forenkle menneskerettighetssystemet en smule. Det er jo slik at visse menneskerettigheter er av en slik karakter at de alltid vil ha forrang over ogikke kan balanseres opp mot andre menneskerettigheter.) Uansett vil et demokrati (og det samiske samfunn er i dag et demokrati) alltid innebære en risiko for atpersoner som utgjør en minoritet ikke vil være fornøyd med de beslutninger som tas av majoriteten. Nøyaktig de samme bekymringer som fremkommer når det gjelderenkeltpersoners status når man skal respektere et folks rettigheter, kan også fremføres med tanke på den myndighet som utøves av en stat. Så vidt jeg vet har aldririsikoen for at individuelle menneskerettigheter skal brytes, blitt benyttet som argument for at en befolkning ikke skal få anledning til å danne en stat. I stedet avbalansererman statens interesser opp mot interessene til den enkelte borger nettopp med garantien om individuelle menneskerettigheter i grunnloven og det internasjonalemenneskerettighetssystemet. Det er vanskelig å se hvorfor den samme avbalansering av rettigheter og interesser ikke kan finne sted med tanke på et ikke-statsbærendefolks rett til selvbestemmelse på den ene siden og de enkeltstående medlemmene av dette folket på den andre.62 Hadde den gjort det, ville antagelig resultatet blitt det samme som for de andre segmentene i det samiske samfunn som skissert ovenfor.24

GÁLDU ČÁLA 3/2007”for” lik - allerede eksisterende elementer ikulturen, (ii) IPR krever at man kan identifisereen kjent opphavsperson. TK og TCEutmerker seg derimot ofte ved at opphavspersonener anonym eller ved at skaperverkettilskrives samfunnet, (iii) et konseptmed eierskap av TK og TCE er uforenligmed de fleste urfolks sedvanerett og tenkning.Mens IPR gir en eksklusiv, privateiendomsrett til enkeltpersoner, er urfolkmer vant til bruks- og forvaltningsrettighetersom av natur er felles rettigheter og (iv)den begrensede tidsperioden med IPR-vernindikerer at TK og TCE som en gang vareller kunne ha vært beskyttet under et IPRvern,ikke nødvendigvis kan det nå lenger.Menneskerettighetsstandarder har engod stund i det minste i teorien gitt et visstvern for urfolks TK og TCE. Av ulike grunnerhar disse rettighetene likevel aldri blittskikkelig realisert. Situasjonen har blittbetraktet som utilfredsstillende, noe somblant annet indikeres ved det faktum at ettosifret antall organisasjoner i FN-systemetfor tiden er involvert i arbeidet med åstyrke vernet av TK og TCE. Verdensorganisasjonenfor immaterialrett (WIPO) harfor eksempel utviklet to sett med retningslinjerfor vern av henholdsvis TK og TCE.Når disse retningslinjene blir vedtatt, vildet medføre et betraktelig sterkere vern avTK og TCE. 63 Forøvrig er det enda viktigereat FNs urfolksdeklarasjon inneholder endel bestemmelser som gir et sterkt vern forelementer av urfolks kulturarv. Artikkel 31for eksempel fastslår at urfolk har rett til åkontrollere, beskytte og utvikle sin kulturarv,deriblant deres TK og TCE. 64Samekonvensjonen følger denne internasjonaletrenden. Artikkel 31 (1) gir et vernlignende det som er gitt i FNs urfolksdeklarasjon,men noe svakere. Etter artikkel31 (1) har det samiske folk rett til å forvaltesin TK og TCE, og statene er forpliktet tilå fremme det samiske folks mulighet til åbeskytte og utvikle sin TK og TCE så velsom å videreføre slike kulturelle elementertil fremtidige generasjoner. Etter artikkel31 (2) skal statspartene mer spesifikt særligbestrebe å garantere at det samiske folkkan utøve innflytelse over aktiviteter somutnytter samisk kultur for kommersielleformål så vel som å motta en rettferdig andelav det overskudd som måtte genereresved slike aktiviteter. I seg selv er denne bestemmelsenganske svak. Artikkel 31 (2) 2.punktum fastslår imidlertid at den samiskekultur skal beskyttes mot utnyttelse avkulturelle elementer som på en misvisendemåte gir inntrykk av å ha et samisk opphav.Dersom man leser de to setningene underett, fremkommer det at kommersiell utnyttelseav den samiske kultur krever samtykkefra samene. 65Artikkel 32 gir noe vern av samiske kulturminner.66 Artikkel 32 (1) fastsetter at samiskekulturminner skal forvaltes av Sametingeteller i kulturinstitusjoner i samarbeidmed Sametinget. Selv om bakgrunnsdokumentetkorrekt hevder at bestemmelsener et skritt fremover når det gjelder detsamiske folks rett til selvbestemmelse 67 ,er det ikke tilfredsstillende at artikkelengir statene mulighet til å beholde samiskekulturminner i ikke-samiske institusjoner,kanskje mot det samiske folks ønsker. Etterartikkel 32 (2) skal statene videre arbeidefor retur av samiske kulturminner av særligviktighet for det samiske folk til hensiktsmessigemuseer og kulturinstitusjoner ihenhold til avtaler med landets sameting.Legg merke til at artikkel 32 ikke tar opp63 Se WIPO-dokumentene WIPO/GRTKF/IC/9/4 og WIPO/GRTKF/IC/9/5. Retningslinjene har så langt ikke blitt vedtatt av grunner som har lite å gjøre med mangel på interessefor vern av urfolkskulturer. Retningslinjene har heller blitt politisert og sittende fast i en skyttergravkrig mellom de industrialiserte landene i nord og landene i sør med singenetiske ressursrikdom og tilhørende TK.64 I tillegg fastsetter artikkel 11 i FNs urfolksdeklarasjon at urfolk har rett til å praktisere og revitalisere sine kulturelle tradisjoner og sedvaner, og etter artikkel 12 (1) har urfolkrett til å manifestere og praktisere sine spirituelle og religiøse tradisjoner, skikker og seremonier. I tillegg har WGIP som nevnt ovenfor jobbet med å utarbeide standarderfor vern av urfolks kulturarv. Under sin sesjon i august 2006 besluttet WGIP å anbefale at FN skal avholde et ekspertmøte med det formål å godkjenne et sett retningslinjerfor vern av urfolks kulturarv utarbeidet i regi av WGIP. Hva som vil skje med disse retningslinjene utarbeidet av Samerådet i samarbeid med WGIP-medlem Yokota ifremtiden, virker imidlertid særdeles uklart.65 I tillegg fastslår artikkel 36 (1) om samiske rettigheter til naturressurser at et vern av slike ressurser skal ta særlig hensyn til at kontinuerlig tilgang til naturressurser kanvære en forutsetning for muligheten til å bevare samisk TK og TCE. Det er ingen henvisning i samekonvensjonen til IPR omhandlet i artikkel 31 i FNs urfolksdeklarasjon, ogmed god grunn. IPR er pr. definisjon bygd opp av de uttrykksformer for menneskelig kreativitet som statens lovgivere bestemmer skal være beskyttet som IPR til enhver tid.Begrepet har dermed ingen betydning i seg selv, i det minste ikke i sammenheng med menneskerettigheter. Med andre ord innebærer en referanse til IPR kun en referansetil nasjonal lovgivning. Urfolk motsetter seg generelt referanser til nasjonal lovgivning i internasjonale standarder som omhandler urfolks rettigheter. Dersom en form forurfolkskreativitet blir definert å utgjøre IPR under nasjonal lovgivning, vil dette selvsagt allerede være beskyttet som sådan. En referanse til IPR i FNs urfolksdeklarasjonvil dermed ikke tilføye noe nytt. Det er av den grunn vanskelig å forstå hvorfor noen representanter for urfolk insisterte på at en referanse til IPR skulle bli inkludert iurfolksdeklarasjonen. På den annen side gjør referansen til IPR sannsynligvis heller ingen skade.66 Kulturminner som dekkes av artikkel 32 inkluderer både kultursteder, kulturgjenstander ol.67 Dette gjelder i det minste for Finland og Sverige. I Norge forvalter Sametinget allerede det samiske folks kulturminner.25

GÁLDU ČÁLA 3/2007hjemføring av menneskelige levninger. 68Dette er ikke fordi dette er et ikke-tema ide samiske områdene. Også i Sápmi varslutten på 1800-tallet og begynnelsen på1900-tallet en periode preget av teorierom sosialdarwinisme og kulturelle hierarkier.Disse teoriene fikk også innflytelse pånaturvitenskapen. I denne perioden ble densamiske befolkning og samiske levningergjenstand for ”studier” i regi av ”doktorer”og ”vitenskapsmenn” som ønsket å fastslåfysiske ulikheter mellom det overlegneskandinavisk folk og det lavereståendesamiske folk. En betydelig andel samiskemenneskelige levninger som ble benyttet idisse ”vitenskapelige” prosjektene befinnerseg fremdeles i ikke-samiske museer ogandre lignende institusjoner. Samene hargjentatte ganger bedt om at disse menneskeligelevningene returneres og noenganger blitt hørt, men det finnes fremdelessamiske levninger i ikke-samiske institusjoner.Grunnen til at menneskelige levningerikke er omhandlet i samekonvensjonen, erikke at ekspertgruppen overså problemstillingen.Ekspertgruppen drøftet menneskeligelevninger, men klarte ikke kommefrem til en ordlyd som kunne ta for segsakskomplekset på en hensiktsmessig ogkulturelt følsom måte. Av den grunn er detingen referanser til menneskelige levningeri artikkel 32.4.2.11 Land- og ressursrettigheterSom alle som har fulgt menneskerettighetsprosessenvet, er urfolks land- ogressursrettigheter, sammen med retten tilselvbestemmelse, de mest omstridte problemstillingenei debatten angående urfolksrettigheter. Som skissert i 4.2.3 over, klarteekspertgruppen å oppnå enighet angåenderetten til selvbestemmelse nokså tidliguten noe særlig rådslagning. Dette var ikketilfelle med tanke på samenes land- og ressursrettigheter.Når det gjelder samenes land- og ressursrettigheter,ble ekspertgruppen sittendefast nesten med en gang. I sin førstidéskisse til en samekonvensjon fremlagtpå det andre møtet, hadde lederen inkludertet kapittel om land- og ressursrettighetersom i hovedsak var en kloning av detilsvarende artiklene i ILO-konvensjon nr.169 69 , men i noen grad tilpasset det samiskefolks spesielle situasjon. 70 De samiskemedlemmene erklærte at de aksepterteforslaget som et utgangspunkt for forhandlinger,men sa samtidig at det nivå for vernav land- og ressursrettigheter som finnes iILO-konvensjon nr. 169 utgjorde deres minimumskrav.71 De statlige representantenefra et land sa imidlertid at siden deres landikke hadde ratifisert ILO-konvensjon nr.169, kunne de ikke akseptere en ordlyd kopiertfra ILO-konvensjonen i samekonvensjonen.Disse to motstridende posisjoneneresulterte selvsagt i en vanskelig situasjonfor ekspertgruppen. Det ble besluttet at deregjeringsutnevnte representantene fra landetsom motsatte seg ILO-ordlyden, skullekomme tilbake med et alternativt sett medartikler angående samiske land- og ressursrettighetersom kunne danne utgangspunktfor ekspertgruppens drøftinger.Ekspertgruppen drøftet ikke samenesland- og ressursrettigheter i det hele tattmens den ventet på det lovede utkastet, ogdet tok hele ni måneder før de statlige representantenefremla et alternativt forslagtil ordlyd om land- og ressursrettigheter.Når forslaget endelig kom, lå det også langtunna ILO-konvensjon nr. 169, og var dermedikke et utgangspunkt som de samiskerepresentantene ønsket å ha noe med ågjøre, og heller ikke de øvrige statlige representantene.Dette var uten tvil det mestopphetede øyeblikket de tre årene ekspertgruppenjobbet med samekonvensjonen.Etter en periode med opprør, begynteimidlertid ekspertgruppen å behandle situasjonenpå en konstruktiv måte. Sommeren2004 hadde ekspertgruppen kommet fremtil en felles forståelse av hvor forhandlingeneskulle starte, 72 , og fra høsten 2004 hadde68 Til sammenlikning fastsetter artikkel 12 (1) i FNs urfolksdeklarasjon at urfolk har rett til tilbakeføring av menneskelige levninger.69 Se Konvensjon om urfolk og stammefolk i selvstendige stater vedtatt den 27. mai 198970 Når for eksempel artikkel 14 i ILO-konvensjon nr. 169 omtaler nomadiske folk, henviste lederens forslag til reindrift som en nomadisk levevei for det samiske folk.71 Ettersom Norge allerede har ratifisert ILO-konvensjon nr. 169, og Finland og Sverige er involvert i en prosess som tar sikte på ratifisering, ville det være lite fornuftig avsamene å akseptere en ordlyd i samekonvensjonen som ikke minst tilsvarer den standard som er fastsatt i ILO-konvensjon nr. 169.72 Et uformelt møte mellom sesjonene hvor medlemmene Carsten Smith, Hans Danelius og Mattias Åhrén samt varamedlem John B Henriksen deltok var til stor hjelp i denneprosessen.26

GÁLDU ČÁLA 3/2007ekspertgruppen konstruktive diskusjonerpå hvert møte som stadig flyttet utkastet tilartikler om samenes land- og ressursrettigheternærmere en felles enighet. 73 Problemetvar imidlertid at ekspertgruppenpå dette tidspunkt hadde mindre enn ettår igjen før arbeidet skulle være avsluttet.Dette er selvsagt svært kort tid til å oppnåenighet angående et så vanskelig tema somsamiske land- og ressursrettigheter. Kapitletom landrettigheter i samekonvensjonenbør derfor leses med dette i tankene.Generelt sett er kapitlet om land- og ressursrettigheter(kapittel IV, artiklene 34-40)basert på korresponderende artikler i ILOkonvensjonnr. 169, 74 men bestemmelseneble tilpasset samenes spesifikke situasjon.Dermed fastslår artikkel 34 (1) at sameneskal ha individuell eller kollektiv eiendomsrett75 til slike land- og vannområder som detradisjonelt har benyttet i den grad eiendomsrettfølger av folkeretten.Artikkel 34 (2) fastsetter deretter, påliknende måte som ILO-konvensjon nr. 169artikkel 14 (1) 2. punktum, at samene nårde ikke har eiendomsrett etter artikkel 34(1), har rett i samme omfang som de tradisjonelthar hatt til fortsatt bruk av land- ogvannområder som de i dag deler med denikke-samiske befolkningen. I henhold tilartikkelen skal slik delt bruk foregå medbehørig respekt for og med behørig hensyntil forskjellen i den rett samer og ikke-samerhar til bruk av områdene. 76 Artikkelenklargjør også at retten til bruk av land- ogvannområdene i samme omfang som før,ikke skal tolkes dit hen at samene taper rettigheterved tilpassing i bruken av områdenetil økonomisk og teknologisk utvikling. 77Artikkel 34 (3) understreker at ved vurderingav hvorvidt samene tradisjonelt harutnyttet et område, skal det tas høyde forat samefolkets tradisjonelle næringsveiernormalt etterlater seg få permanente spor inaturen. Denne bestemmelsen er viktig avpraktiske grunner. Det har vist seg å væreekstremt vanskelig for den samiske befolkningenå vinne frem i rettsforhandlingermot konkurrerende ikke-samiske krav påområder. Dette skyldes delvis det faktumat sakene blir behandlet i samsvar medikke-samisk rett og ikke med sameretten,men en annen viktig faktor er at reglene forbevis i de land der den samiske befolkningener bosatt er basert på ikke-nomadisk,ikke-samisk bruk av landområder. Artikkel34 (3) pålegger ikke-samiske domstoler åtilpasse bevisbyrden for samiske parter tilsamenes tradisjonelle arealbruk i saker somomhandler hvorvidt samene tradisjonelthar benyttet et spesifikt landområde.Artikkel 35 (2) pålegger de statlige parterå innføre effektive mekanismer i nasjonallovgivning som samene kan benytte til å fåfastslått sine rettigheter til land- og vannområder.Samene skal spesifikt få tilstrekkeligeøkonomiske ressurser til at de kanprøve sine rettigheter til land- og vannområderfor en domstol. Dersom dette iverksettes,vil denne bestemmelsen antageligvise seg å være en av de viktigste bestemmelsenei hele samekonvensjonen. Det erikke tvil om at samene har en mye sterkererett til sine tradisjonelle territorier enn detstatene ønsker å anerkjenne, også i henholdtil nasjonal lovgivning. Samene harimidlertid ikke hatt mulighet til å realiseredisse rettighetene på grunn av manglendeøkonomiske ressurser til å prøve dissesakene i retten eller til å forsvare seg når deblir saksøkt av andre.Samekonvensjonens artikkel 36 (1), ogsåbasert på ILO-konvensjon nr. 169, fastsetterat statene særlig skal beskytte samenesrett til naturressurser i områder somsamene har rettigheter til etter artikkel 34.Artikkel 36 (2)–(4) er basert på artikkel 27i CCPR som fortolket av FNs menneskerettighetskomité,men innfører også bestemmelserangående det samiske folks rett til73 Hele ekspertgruppen fortjener stor anerkjennelse for at den klarte å finne en vei ut av krisen som oppstod i tilknytning til land- og ressursrettigheter. Alle medlemmene varfleksible og konstruktive på en rosverdig måte.74 Den endelige versjonen av kapitlet om landrettigheter avviker mer fra de tilsvarende bestemmelsene i ILO-konvensjon nr. 169 enn det opprinnelige forslaget utarbeidet avlederen til ekspertgruppens andre møte.75 Med andre ord tar ikke samekonvensjonen standpunkt til hvordan urfolks kollektive rettigheter til land forholder seg til de enkeltstående medlemmenes individuellerettigheter til det samme. Dette indikerer dermed at samekonvensjonen ikke uttaler seg om hvordan land- og naturressurser skal fordeles innenfor det samiske samfunn.Påstander om at samekonvensjonen forfordeler visse segmenter av det samiske samfunn er i så henseende dermed ikke berettigede.76 Dette innebærer f.eks. at man ved en eventuell avveining av rettigheter, må anerkjenne at de samiske rettighetene kan utgjøre menneskerettigheter, mens dekonkurrerende rettighetene til den ikke-samiske befolkningen sjelden er det. Denne artikkelen klargjør deretter at det i så henseende skal tas særlig hensyn tilreindriftssamenes interesser.77 Det faktum at reineiere i dag ofte bruker både snøscootere og motorsykler for eksempel, medfører ikke at slik bruk av området ikke dekkes av rettigheter.27

GÁLDU ČÁLA 3/2007selvbestemmelse. 78 Etter artikkel 36 (2) skalalle relevante aktører forhandle med deberørte samer før naturressurser utvinnesi de samiske områdene, deriblant ressurserunder jorden. Dersom saken er av særligviktighet for det samiske folk etter artikkel16, skal det også forhandles med Sametinget.79 Artikkel 36 (3) fastsetter et absoluttforbud mot slik utvinning av naturressurseri samiske områder som vil gjøre det umuligeller betydelig vanskeligere for samene ådrive tradisjonell næringsvirksomhet. Artikkel36 (4) klargjør deretter at det sammeforbudet også gjelder for andre aktiviteter idet samiske folks tradisjonelle territorier. 80Artikkel 37 (1) fastsetter at dersom slik aktivitetblir tillatt, har de berørte samer kravpå kompensasjon for eventuell skade somrammer dem som følge av denne aktiviteten.Artikkel 38 omhandler fjord- og kystområdersom det samiske folk tradisjonelt harvært bosatt i og benyttet. Intensjonen bakartikkel 38 er ikke så mye å fastslå rettigheterutover de som allerede er omhandleti artiklene 34-37, men heller at artikkel 38skal fremheve at disse rettighetene ogsågjelder for kystnære områder som tradisjonelthar blitt benyttet av sjøsamene. Forutenforstående kan dette virke selvinnlysende,men kystområdene i Nord-Norgegjennomgikk en særlig røff assimileringsprosess,og mange nordmenn kjennerfremdeles ikke til det faktum at disseområdene utgjør en del av det tradisjonellesamiske territoriet. Ekspertgruppen var avden grunn enig uten debatt om at artikkel38 fortjener sin plass i samekonvensjonen.Kystfiske er av særlig stor betydning for sjøsamekulturen.Av den grunn fastslår artikkel38 (2) at når man fastsetter fiskekvoter idisse områdene, skal man ta særlig hensyntil tradisjonell samisk bruk av kystfarvannog fjorder så vel som viktigheten av kystfiskefor sjøsamekulturen.I diskusjonen om urfolks land- og ressursrettigheterde siste årene har spørsmåletom hvilket krav urfolk har på kompensasjonfor tapt land og hvilken rettde har til ressurser under jorden i sinetradisjonelle områder, 81 vært svært omstridte.Disse to sakskompleksene får stadigstørre oppmerksomhet også i samisk sammenheng.Beklageligvis var de også de toviktigste ofrene for den begrensede tidenekspertgruppen hadde til rådighet for ådrøfte land- og ressursrettigheter som forklartovenfor. Kun helt mot slutten av sitttreårige mandat oppnådde ekspertgruppenenighet angående hvilke rettigheter samenehar knyttet til fortsatt bruk og eierskap avde land- og vannområder som de tradisjoneltog fremdeles er bosatt i. Som en konsekvensav dette var det omtrent ikke tid tilå vurdere samenes rettigheter i tilknytningtil tapte territorier og/eller ikke-tradisjonelleressurser 82 i de samiske områdene. Itillegg var de statlige representantene ikkesærlig entusiastiske til tanken om at samekonvensjonenskulle omhandle dette. Ikkedesto mindre presset de samiske representantenepå, og den siste natten som ekspertgruppenjobbet kom gruppen frem tilet kompromiss. I begge tilfeller håndterersamekonvensjonen disse problemstillingeneved å bekrefte at retten til kompensasjonog retten til ikke-tradisjonelle naturressurserfaktisk er av relevans i en samisk78 På lignende måte som FNs menneskerettighetskomité har fortolket CCPRs artikkel 27 sett i lys av artikkel 1 i CCPR når den behandler urfolks rettigheter, der sistnevnteforkynner at alle folk har rett til selvbestemmelse.79 Når det gjelder retten til selvbestemmelse, fastsetter artikkel 39 videre at Sametinget skal ha rett til medbestemmelse for alle tradisjonelle samiske områder etter artikkel16. Etter artikkel 40 skal også miljøvernaktiviteter i de samiske områdene gjennomføres i samarbeid mellom statene og sametingene.80 Artikkel 36 (4) fører opp militære øvelsesaktiviteter som et eksempel på aktiviteter som er forbudt dersom de gjør det umulig eller betydelig vanskeligere for sameneå drive tradisjonell næringsvirksomhet. Dette er viktig av praktiske grunner. Militære øvelsesaktiviteter forårsaker betydelige problemer for samenes tradisjonellenæringsvirksomhet, og militære øvelsesområder dekker betydelige områder innenfor samenes tradisjonelle territorium. De samiske medlemmene av ekspertgruppenønsket derfor ideelt sett at det skulle inkluderes en artikkel i samekonvensjonen som spesifikt omhandlet militære aktiviteter. Dette forslaget møtte betydelig motstand frade statlige representantene, og de samiske medlemmene nøyde seg med at militære aktiviteter ble nevnt i listen i artikkel 36 (4). Et eksempel på samisk interessekonfliktmed militære øvelsesaktiviteter er forholdet til det såkalte Mauken-Blåtind-øvelsesfeltet i Nord-Norge, som det norske militæret ønsker å utvide på bekostning avreindriftsnæringens beiteområder. Etter å ha gjort motstand mot militært press i et tiår, følte reineierne seg forpliktet i 2006 til å inngå en avtale der de oppga visse delerav sine beiteområder mot økonomisk kompensasjon. Dette eksemplet fremhever behovet for å definere hvordan samenes kollektive rett til land forholder seg til samiskeenkeltpersoners rett til det samme. Man bør ikke legge skyld på reineierne i Mauken-Blåtind-saken som kjempet mot militæret i en årrekke inntil de mer eller mindre bletvunget til å gi etter. Ikke desto mindre kan man lure på hvilken rett disse enkeltpersonene hadde til å ”selge” deler av samenes tradisjonelle områder, noe som ikke bare erav betydning for dagens generasjon, men også fremtidige generasjoner av samer. Dette ”salget” blir enda mer kontroversielt når man tar i betraktning at beiteområdenedette gjelder er et av de som reineiere på den svenske siden av Sápmi tradisjonelt benyttet før stengingen av den norsk-svenske grensen, og dermed gjør krav på. (Se også4.2.6 ovenfor.) Overraskende nok førte ikke i salget av land i Mauken-Blåtind til noe særlig debatt eller prinsippdiskusjoner i det samiske samfunn.81 De samiske områdene er svært rike på underjordiske og andre naturressurser. For eksempel befinner en betydelig del av Europas olje, gass, mineraler og skoger seginnenfor det samiske folks tradisjonelle områder. Det samiske folk har med økende styrke krevd en andel av overskuddet fra slik utnyttelse av ressurser. Alvorligeforhandlinger om en slik ordning med overskuddsdeling er imidlertid ikke kommet i gang.82 Mineraler blir her betegnet som ikke-tradisjonelle naturressurser. Når det er sagt, så skal man huske at det finnes eksempler på at samiske samfunn tradisjonelt har værtinvolvert i gruvdrift.28

GÁLDU ČÁLA 3/2007sammenheng og at disse problemene måløses. Selve samekonvensjonen kan imidlertidikke tilby noen løsninger, men lar detvære opp til fremtidige diskusjoner mellomsamer og ikke-samer å komme til enighetangående disse svært viktige sakene.Etter artikkel 34 (4) skal derfor ikkeartikkel 34 (1) – (3) forstås å begrenseeventuelle krav samene i henhold til internasjonalog nasjonal lovgivning har pårestitusjon av tradisjonelle land- og vannområdersom har blitt tatt uten samtykke. 83Samekonvensjonens artikkel 37 (1) delvisbasert på ILO-konvensjon nr. 169 fastsetterat dersom nasjonal lovgivning påleggerparter som utvinner naturressurser å betaleen andel av overskuddet til eieren av landområdet,skal dette også gjelde samer somtradisjonelt har vært bosatt i og fortsattbruker landområdet. Selv om dette innebæreren forbedring sammenlignet medden nåværende situasjonen, var de samiskerepresentantene i ekspertgruppen ikketilfreds. De mente at tiden var inne for enmer generell bestemmelse angående det samiskefolks rett til en andel i overskudd frautvinningen av naturressurser i de samiskeområdene. Kompromisset som gruppenkom frem til minner om bestemmelsenom restitusjon. Artikkel 37 (2) erklærer atbestemmelsen ikke skal forstås å begrenseen eventuell rett samene har til en andel avoverskuddet fra utvinningen av naturressurser.84Som forklart ovenfor brukes konseptet”det samiske folks tradisjonelle territorier”gjennomgående i hele samekonvensjonen.Mange av rettighetene omhandlet i konvensjonener nært knyttet til dette spesifikkeområdet. En korrekt forståelse avbegrepet er derfor en nøkkel til å avklarevirkeområdet for mange av rettighetenesom omhandles i samekonvensjonen.Likevel har ikke samekonvensjonen eneksplisitt definisjon av hva som utgjør detsamiske folks tradisjonelle territorium. Jegmener likevel at konvensjonen må forståså indirekte definere samenes tradisjonelleterritorium i artikkel 34, (1), (2) og (4).Det samiske folks tradisjonelle territorium- Sápmi - er ganske enkelt summen av deland- og vannområder som den samiskebefolkningen tradisjonelt har vært bosatt iog/eller har benyttet og fortsetter å brukealene eller sammen med den ikke-samiskebefolkningen. 85 Etter artikkel 34 (4) dekkerSápmi også slike land- og vannområdersom den samiske befolkningen tradisjonelthar benyttet og/eller vært bosatt i, menhar tapt gjennom koloniseringsprosesseneller på andre måter i den grad et krav omrestitusjon følger av internasjonalt lovverkog/eller folkeretten.Men det gjenstår å definere disse områdenerent praktisk, noe som samekonvensjonensartikkel 35 (1) da også ber omsom beskrevet ovenfor. En svenske statligkomité har nylig fullført en undersøkelsepå den svenske siden av Sápmi. 86 Norge erogså inne i en prosess for å definere hvasom utgjør tradisjonelle samiske områder.Paragraf 29 i den såkalte finnmarksloven 87etablerer en kommisjon som har som oppgaveå identifisere de tradisjonelle samiskeområdene innenfor Finnmark fylke, detnordligste fylket i Norge. Andre lignendeinitiativ kan forventes for de gjenståendedelene på den norske siden av Sápmi. Finlandhar valgt forvaltningsmessig å defineredet samiske hembygdsområdet som detre nordligste kommunene i landet 88 samtreindriftsdistriktet Lapin paliskunta i Sodankyläkommune. 894.2.12 Samiske næringerSamenes tradisjonelle næringsveier er selv-83 At det samiske folk i henhold til folkeretten har rett til å få tilbakeført land, vann og territorier som tradisjonelt har blitt benyttet, men som har blitt tatt uten deressamtykke, er nå bekreftet av FNs urfolksdeklarasjon. Artikkel 28 i FNs urfolksdeklarasjon fastslår at urfolk har rett til restitusjon av land- og vannområder som detradisjonelt har vært bosatt i og benyttet, men som de i dag har mistet på grunn av koloniseringsprosessen eller på annet vis. Dersom restitusjon viser seg umulig, harurfolk krav på kompensasjon, fortrinnsvis i form av alternative land- eller vannområder av tilsvarende kvalitet og størrelse som de territorier som er gått tapt.84 Det er litt overraskende at FNs urfolksdeklarasjon ikke innholder konkrete bestemmelser angående deling av utbytte, men retten til utbyttedeling ligger implisitt ideklarasjonens bestemmelser angående fritt og informert forhåndssamtykke.85 Som forklart ovenfor fjerner artikkel 38 eventuell tvil om hvorvidt det tradisjonelle samiske territorium også inkluderer fjorder og kystfarvann.86 Se «Samernas Sedvanmarker, Betänkande av Gränsdragningskommissionen för renskötselområdet”, SOU 2006:14. Undersøkelsen har blitt kraftig kritisert av samiskerepresentanter, som påpeker at resultatene med tanke på de sørlige sameområdene samt for visse deler av skogsameområdene helt klart er mangelfulle. Det er tydelig atSverige har en vei å gå når det gjelder en skikkelig definisjon av samenes tradisjonelle territorier.87 Se Lov 17. juni nr. 85 om rettsforhold og forvaltning av grunn og naturresurser i Finnmarks fylke.88 Dette er kommunene Enontekis, Utsjoki og Enare.89 Det finske Sametinget og de andre samiske representantene i Finland ser ut til å ha akseptert denne definisjonen, selv om den kan virke å være i strid med artikkel 14 (2) iILO-konvensjon nr. 169 (samt samekonvensjonens artikkel 35 (1)).29

GÁLDU ČÁLA 3/2007sagt nært knyttet til samenes land-, vannognaturressurser. Kapittel V (artiklene41-43) omhandler dette.Artikkel 41 (1) er en generell bestemmelseog fastslår at samiske næringer ogbruk av naturressurser skal ha særlig verni den grad slike næringer og ressursbrukutgjør et viktig fundament for den samiskekultur. Artikkel 41 (2) klargjør at i henholdtil samekonvensjonen utgjør samiske næringerog ressursutnyttelse slike aktivitetersom er viktige for samene for å kunne opprettholdeog utvikle sine lokale samfunn.Artikkel 42 (1) anerkjenner reindriftsnæringensom en tradisjonell næringsvei ogen grunnleggende kulturell markør for detsamiske folk. Artikkelen understreker at samenesrett til reindrift bygger på sedvanebrukog fastslår at reindriftsnæringen skalha særskilt rettslig vern. Artikkel 42 måikke bli forstått slik at reindriftsnæringen erden eneste tradisjonelle samiske næringsveieneller at reindriftsnæringen er viktigerefor identiteten til en reindriftssame ennfor eksempel kystfiske er for identiteten tilen sjøsame, men reindriftsnæringen skillerseg ut blant samenes tradisjonelle næringerved at det for mange ikke-samer er reindriftsnæringensom skiller den samiskebefolkningen fra den ikke-samiske befolkningen.Det er særskilt reindriftsnæringensom bekrefter for ikke-samer at det samiskefolk utgjør en atskilt etnisk og kulturellbefolkning som skiller seg fra de øvrigefolkene som i dag er bosatt i Fennoskandia.Dette er grunnen til at samekonvensjonengir særlig vern av reindriftsnæringen somkulturbærer. 90Artikkel 42 (2) og (3) skal forstås pådenne bakgrunn. I henhold til norsk ogsvensk lovgivning har det samiske folkenerett på utøvelse av reindriftsvirksomhet.Ikke-samer har ikke tillatelse til å drivemed rein. 91 I artikkel 42 (2) påtar Norgeog Sverige seg å bevare denne ordningen.I Finland er ikke reindriftsvirksomhet noesom kun det samiske folk kan drive med.Ikke-samiske personer driver med rein iFinland, selv om dette ikke skjer på tradisjoneltsamisk vis. Det faktum at det finske«Artikkel 41 (1) er en generellbestemmelse og fastslår at samiskenæringer og bruk av naturressurser skalha særlig vern i den grad slike næringer ogressursbruk utgjør et viktig fundament forden samiske kultur.»folket også driver med rein i Finland, harimidlertid ført til utvisking av skillelinjenemellom den samiske og finske kulturen,noe som igjen har ført til mindre respektfor samisk kultur. Et flertall i ekspertgruppenvar svært bekymret over dette, og argumentertefor at samekonvensjonen burdebe Finland gradvis fase ut den ikke-samiskereindriftsnæringen. Representantene forden finske regjering hevdet derimot at detikke ville være politisk mulig å kreve detteav Finland, selv om Finland fikk lang tid tilgradvis å implementere en eksklusiv samiskrett til reindriftsvirksomhet.Ekspertgruppen brukte mye tid på dennesaken, og kom ikke til enighet før helt motslutten av treårsperioden. Etter artikkel 42(3) påtar Finland seg å forbedre situasjonenfor den samiske reindriftsnæringen, f.eks.ved å vurdere Protokoll nr. 3 til Finland ogSveriges tilslutningsavtale med Den EuropeiskeUnion (EU). For en person somer ukjent med nordisk og samisk politikk,må dette fremstå som den mest kryptiskebestemmelsen i hele samekonvensjonen.Protokoll nr. 3 gir Finland og Sverige fritakfra EUs konkurranseregelverk med detformål å verne om den samiske reindriftsnæringen.I henhold til Protokoll nr. 3 fårderfor Finland og Sverige tillatelse til å gidet samiske folk enerett til reindriftsvirksomhet,noe EUs konkurranselovgivningellers ikke ville tillatt. For Sverige var derforProtokoll nr. 3 nødvendig for å bevaresamenes enerett til reindriftsvirksomhet.For Finland var ikke Protokoll nr. 3 en nødvendighet.Det faktum at Finland likevelble en part til Protokoll nr. 3 kan av dengrunn betraktes som et tegn på at Finland ifremtiden også har til hensikt å gjøre reindriftsnæringentil en næringsvei som kun90 I tillegg er selvsagt det samisk språk en viktig kulturell markør for det samiske folk.91 Det finnes noen få men ubetydelige unntak fra denne hovedregelen.30

GÁLDU ČÁLA 3/2007samene har rett til. Referansen til Protokollnr. 3 i samekonvensjonens artikkel 42 (3)bør dermed forstås som en oppmuntring tilFinland om å handle i tråd med det fritaketfra konkurranseregelverket som landetfikk fra EU. Gitt denne relativt forsiktigeoppfordringen til Finland om gi sameneenerett til reindriftsnæringen og gitt dentilsynelatende sensitiviteten angående dettesakskomplekset i Finland, er det imidlertidliten sannsynlighet for at artikkel 42 (3) vilbli iverksatt, i det minste ikke i overskueligframtid. På bakgrunn av hvor viktig dette ersom diskutert ovenfor, kan artikkel 42 (3)kun beskrives som en av de mest skuffendebestemmelsene i samekonvensjonen.Når det gjelder reindriftsvirksomhet påtvers av landegrensene, se 4.2.6 ovenfor.31

GÁLDU ČÁLA 3/20075. BESTEMMELSER OM IMPLEMENTERING AVSAMEKONVENSJONENSamekonvensjonens kapittel VI omhandlerimplementeringen av konvensjonen.Artikkel 45 etablerer et utvalg som får ioppgave å føre tilsyn med implementeringenav samekonvensjonen. Denne nemndaskal ha seks medlemmer som alle skal væreuavhengige; en oppnevnt av hver av de trestatene og en oppnevnt av hver av de tre sametingene.Nemnda utgjør ikke et avtaleorgani betydning av en institusjon som harfått i oppgave å overvåke staters overholdelseav større menneskerettighetsavtaler iregi av FN, men enkeltpersoner kan likevelrapportere brudd på samekonvensjonen tilnemnda og forvente en respons. Nemndaskal også regelmessig rapportere til de treregjeringene og de tre sametingene omhvordan nemnda synes implementeringenav rettighetene omhandlet i konvensjonenskrider frem. Nemnda kan videre gi råd omtiltak som vil fremme formålet med same-konvensjonen. Det forventes i tillegg atnemnda spiller en viktig rolle ved å overseharmoniseringen av statenes politikk ogpraksis, noe som f.eks. artiklene 10-12krever. 92Etter artikkel 46 er de statlige parter pålagtå gjøre bestemmelsene i konvensjonendirekte anvendbare i nasjonal lovgivning.Som beskrevet ovenfor pålegger artikkel 35(2) de statlige parter å garantere at samenefår de nødvendige økonomiske ressurser tilå prøve sine rettigheter til land- og vannområderfor retten. Artikkel 47 (2) påleggerogså de statlige parter å yte økonomiskbistand slik at samene også kan prøveandre prinsipielt viktige saker i retten. Etterartikkel 47 (1) skal statene også på andremåter bidra med de nødvendige økonomiskeressurser til å implementere rettighetenesom er omhandlet i samekonvensjonen.92 Tydeligvis er samekonvensjonens instrukser angående nemndas mandat og arbeidsmetoder ikke særlig presise. I stor grad vil det være opp til nemnda selv når den har blittopprettet å definere sin rolle under implementeringen av samekonvensjonen. Hvordan dette gjøres, vil nok ha stor betydning for hvor viktig samekonvensjonen vil bli somdokument. En sterk, objektiv og prinsippfast nemnd som kommer med konkrete råd angående hvordan bestemmelsene i samekonvensjonen kan iverksettes og som på enrettferdig måte kritiserer statene når de ikke opptrer i samsvar med konvensjonen, vil definitivt være til stor hjelp med å fremme samekonvensjonens formål32

GÁLDU ČÁLA 3/20076. EN DEL BESTEMMELSER SOM ER FRAVÆRENDE ISAMEKONVENSJONEN6.1 Ingen generelle bestemmelser omoverlappende problemstillingerUnder sluttdrøftingene om FNs urfolksdeklarasjonble det mye fokus på såkaltegenerelle bestemmelser eller overlappendeproblemstillinger. Mange deltakende stateruttrykte bekymring over at enkelte bestemmelseri FNs urfolksdeklarasjon gikk forlangt eller var for omfattende. De forsøktederfor å inkludere bestemmelser i deklarasjonensom etter deres mening tok høydefor de legitime interessene til tredjeparterså vel som statens generelle velferd. Urfolksrepresentanter var særdeles skeptiske tilslike bestemmelser, og fryktet at dersomslik ordlyd ble inkludert ville dette svekkede rettighetene som er omhandlet i deklarasjonen.Ikke desto mindre kom FNsurfolksdeklarasjon i sin endelige versjontil å inneholde en artikkel 46 som angir atved utøvelse av rettighetene omhandlet ideklarasjonen, skal alles menneskerettigheterrespekteres. I tillegg har stater tillatelsetil å begrense utøvelsen av rettigheteneomhandlet i deklarasjonen av hensyn tilet demokratisk samfunns viktigste behov,men kun på en ikke-diskriminerende måte.Rimeligvis kommer artikkel 46 i FNs urfolksdeklarasjonkun til anvendelse underekstreme omstendigheter. Likevel resultererartikkel 46 i noe usikkerhet angåendehvilken betydning tredjeparts rettigheterog interessene til ”samfunnet som helhet”har for anvendelsen av rettighetene som erfastslått i deklarasjonen. Samekonvensjonenhar derimot ingen slike generelle bestemmelser.Etter min mening er ekspertgruppensvalg om å enes om den nøyaktigerekkevidden av hver materielle bestemmelseog ikke inkludere generelle bestemmelsersom lar det materielle innholdet iinstrumentet være åpent for fortolking åforetrekke.6.2 Ingen bestemmelser som spesifiktomhandler kollektive rettigheterHelt fra begynnelsen av arbeidet med FNsurfolksdeklarasjon og til siste slutt diskutertedeltakerne hvorvidt deklarasjonenskulle anerkjenne urfolks kollektive menneskerettigheter.En forent front av urfolkhevdet utrettelig at FNs urfolksdeklarasjonmåtte reflektere urfolkskulturens kollektivenatur. I tillegg hevdet representanterfor urfolk at urfolks kollektive rettigheteromhandlet i deklarasjonen er menneskerettigheter,og at en deklarasjon om urfolksrettigheter må tilkjenne slike kollektivemenneskerettigheter en mer fremtredendeplass enn rettighetene til enkeltpersonerblant urfolkene. På den annen side fortsatteen del stater (som ble stadig færreetter hvert som prosessen gikk fremover)hårdnakket å protestere mot at folkerettenanerkjenner kollektive menneskerettigheter.Denne saken ble løst helt mot sluttengjennom bruk av en ordlyd i deklarasjonensom best kan beskrives som ”konstruktivttvetydig”. Artiklene 1 og 2 i FNs urfolksdeklarasjonvirker å bekrefte at de kollektivemenneskerettighetene som omhandlesi FNs urfolksdeklarasjon faktisk også ermenneskerettigheter, men bestemmelseneer kanskje tvetydige nok til også å åpne foren annen fortolking av en ikke-objektivjurist som er ondsinnet nok.Til sammenlikning brukte ikke ekspertgruppentid på en teoretisk diskusjon omhvorvidt folkeretten anerkjenner kollektivemenneskerettigheter. Som man kan se avdet ovenstående, omhandler mestepartenav bestemmelsene i samekonvensjonen33

GÁLDU ČÁLA 3/2007det samiske folk og ikke samiske enkeltpersoner.Det er dermed ikke tvil om atsamekonvensjonen anerkjenner kollektiverettigheter. Det bør imidlertid legges merketil at alle kollektive rettigheter omhandleti samekonvensjonen ikke nødvendigvis ermenneskerettigheter, selv om noen utvilsomter det. 936.3 Ingen referanse til staters territorialeintegritetSom sagt i 4.1 ovenfor, inneholder samekonvensjoneningen referanser til prinsippetom staters territoriale integritet. Dettevar et tema ekspertgruppen nesten ikkediskuterte i det hele tatt. Dette kan kommesom en overraskelse på de som har fulgtde senere års prosess rundt FNs urfolksdeklarasjon,hvor spørsmålet om hvorvidtog i tilfelle hvordan prinsippet om statersterritoriale integritet burde bli gjenspeileti FNs urfolksdeklarasjon, har fått storplass. Stater la frem sitater og pseudositaterfra en rekke internasjonale instrumentersom omhandler prinsippet om territorialintegritet, mens representantene for urfolkprotesterte mot hver eneste et av dem. Tilslutt kom artikkel 46 i FNs urfolksdeklarasjontil å inkludere en kortfattet henvisningtil territorial integritet som ganske enkeltsier at rettighetene omhandlet i deklarasjonenikke skal utøves på en måte som brytermed prinsippet om statenes territorialeintegritet. 94Ekspertgruppen kom raskt til denkonklusjon at det samiske folks rett tilselvbestemmelse ikke inkluderte en retttil løsrivelse fra eksisterende stater, ogdet foreligger heller ikke en slik en retti henhold til folkerettens bestemmelser.Denne erkjennelsen av ekspertgruppen,sett i sammenheng med at i) artikkel 3 isamekonvensjonen bekrefter at retten tilselvbestemmelse skal utøves i henhold tilfolkeretten og ii) at sametingene i forordetfremhevet det samiske folks ønske om åleve som ett folk innenfor statspartene,løste hele sakskomplekset knyttet til territorialintegritet i samekonvensjonen.93 Dersom man sammenligner samekonvensjonen med FNs urfolksdeklarasjon, inneholder samekonvensjonen betydelig flere bestemmelser om individuelle rettigheteri forhold til kollektive rettigheter. Jeg vil påstå at ekspertgruppen under arbeidet med samekonvensjonen har vært mer forsiktig når den har vurdert hvilke rettighetersom er kollektive og hvilke rettigheter som er individuelle, og har funnet en mer hensiktsmessig balanse mellom disse to sammenlignet med FNs urfolksdeklarasjon. FNsurfolksdeklarasjon inneholder noen få bestemmelser hvor det henvises til innehaveren av rettigheter som «urfolk», men hvor rettighetene omhandlet i bestemmelsenvanskelig kan forstås å ikke være av en individuell karakter. FNs urfolksdeklarasjon går noen ganger så langt som å erklære at «urfolk har en individuell rett til…”. Slikebestemmelser skaper bare forvirring angående hva som nøyaktig skal forstås med rettighetene omhandlet i FNs urfolksdeklarasjon, og kan dermed potensielt være til skadeettersom de skaper uklarhet om i hvilken grad FNs urfolksdeklarasjon fullt ut anerkjenner kollektive menneskerettigheter.94 Arbeidsgruppen som fremforhandlet FNs urfolksdeklarasjon kunne ikke komme til enighet om hvorvidt deklarasjonen burde inneholde en eksplisitt referanse tilterritorial integritet eller ikke. Arbeidsgruppens leder-rapportør besluttet å ikke inkludere en henvisning til territorial integritet i deklarasjonen han fremla for FNsMenneskerettighetsråd for godkjenning og som Rådet deretter vedtok. Det ble imidlertid klart under drøftingene av deklarasjonen i FNs generalforsamling at det ville bliekstremt vanskelig, om ikke umulig, å få overbevist generalforsamlingen til å godkjenne en deklarasjon uten en eksplisitt henvisning til territorial integritet. Dermed bleartikkel 46 modifisert som beskrevet og generalforsamlingen vedtok deretter FNs urfolksdeklarasjon.34

GÁLDU ČÁLA 3/20077. SAMEKONVENSJONEN SOM EKSEMPEL PÅ GODINTERNASJONAL PRAKSISDet samiske folk strir med å bevare ogutvikle sin kultur, sine næringer, sitt samfunnog sin kollektive identitet på egnevilkår. Samtidig er det klart at det samiskefolk er i en heldig situasjon sammenlignetmed de fleste urfolk. Samene trenger ikkeslåss med problemer som sult, ekstrem fattigdom,vilkårlige henrettelser eller andredirekte trusler mot fysisk helse.Dette medfører også at de nordiske landmed en samisk befolkning er bedre i standtil å respektere sin urbefolknings rettighetersammenlignet med de fleste andre landmed urfolk innenfor sine grenser. Finland,Norge og Sverige er alle blant de rikestelandene i verden, og den samiske befolkningener relativt liten. Dermed burde disselandene være i stand til å ivareta det samiskefolks rettigheter uten noen større skadepå deres økonomi eller andre områder avsamfunnet.Den heldige situasjonen som folket iFennoskandia befinner seg i, legger et stortansvar på skuldrene til den politiske ledelsenav det finske, norske, svenske – ogsamiske – folk. De står overfor et utkast tilen samekonvensjon som ingen av dem vilmene er perfekt. Dersom de likevel aksepterersamekonvensjonen, vil dette utgjøreet nytt politisk grunnlag for forholdetmellom det samiske folk på den ene side ogdet finske, norske og svenske folk på denannen. I tillegg utgjør utkastet til samekonvensjonen enestående mulighet forlederne av disse folkene til å fremstå medet eksempel på god internasjonal praksis.Dersom folkene i Fennoskandia kankomme til enighet om en slik konstruktivordning i moderne tid, vil dette eksempletbli etterfulgt av urfolk og ikke-urfolk somdeler territorium i andre deler av verden. Imotsatt fall, skulle det samiske folk og ikkeurfolketi Norden ikke akseptere samekonvensjonen,vil dette skape en særdeles dårligpresedens. Dersom disse folkene somburde ha politisk og økonomisk mulighettil å komme frem til en konstruktiv ordningfor sin fortsatte sameksistens, ikke klarerå få dette til, hvordan skal dette bli muligi andre deler av verden hvor de økonomiske,geografiske og politiske forholdeneer mye mer krevende? Dersom de nordiskelandene ikke kan akseptere et dokumentsom samekonvensjonen, som kun erklærerat internasjonale menneskerettigheterogså skal komme til anvendelse for deresurbefolkning og at det samiske folk skal fåanledning til å bevare og utvikle sitt samfunnpå tvers av landegrensene, hvordankan de da forvente at andre styresmakterskal akseptere rettighetene til sine urfolk ogminoriteter?35

GÁLDU ČÁLA 3/20078. NYERE UTVIKLING OG PROSESSEN VIDERESom konklusjon kan det sies at samekonvensjonenskiller seg ut som et unikt internasjonaltinstrument og prosjekt. Dersomdet kolonialiserte samiske folk og kolonistenekan - i det 21. århundre - enes om etnytt grunnlag for sin fremtidige relasjonselv om konvensjonen ikke er perfekt, vildet ikke bare tjene det samiske folk og andrefolk i Fennoskandia, men også fungeresom inspirasjon for andre land hvor urfolker bosatt. Hva vil så fremtiden bringe forsamekonvensjonen?Etter at ekspertgruppen presenterte detferdige utkastet til samekonvensjon i november2005, ble det besluttet at ordlydeni konvensjonen skulle sendes ut på høringtil aktuelle nasjonale, regionale, lokale ogsamiske institusjoner. Høringsperiodener nå over og innsendte uttalelser samletsammen.Alle sameting har kunngjort at de akseptererutkastet til samekonvensjon. 95Samerådet – organisasjonen som for 20 årsiden tok initiativet til samekonvensjonen– har også gitt sin støtte. Samtidig har disseinstitusjonene også uttalt at de akseptererutkastet motvillig ettersom de hadde håpetpå en samekonvensjon som gikk lenger i åanerkjenne det samiske folks rettigheter.Når det gjelder de ikke-samiske institusjonene,var responsen som forventetblandet. Mange kommentarer, f.eks. frauniversiteter og større ikke-offentligeorganisasjoner som Røde Kors, var positivtinnstilte til samekonvensjonen. Det harogså generelt kommet positive reaksjonerpå samekonvensjonen fra ikke-samiske,offentlige myndigheter som ikke spesifiktjobber med samespørsmål, men mer generelleproblemstillinger. Disse institusjoneneviser også til at ordlyden i samekonvensjonener balansert og velformulert, og ber omrask godkjenning av konvensjonen av bådestater og sameting. Andre ikke-samiskeinstitusjoner derimot, særlig kommunerog fylkesadministrasjonen i de samiskeområdene og offentlige myndigheter somrepresenterer næringer som skogsdrift oggruvdrift som konkurrerer med samenestradisjonelle næringsveier, har med få unntakvært negativt innstilt til samekonvensjonen,og har bedt de statlige parter omikke å vedta konvensjonen. 96 Dette kommerikke som noen overraskelse. Kommuner ogfylkesadministrasjon i de samiske områdene,særlig i Finland og Sverige, menergenerelt at interessene til den ikke-samiskebefolkningen er viktigere enn menneskerettighetenetil det samiske folk. 97De statlige parters ministrer som ståransvarlige for samiske spørsmål og presidentenei sametingene møttes i oktober2006. Det var da forventet at de villeoppnevne et politisk utvalg (i motsetningtil en ekspertgruppe) med representanterfra de tre regjeringene og tre sametingenemed det formål å komme frem til enighetom en endelig versjon av ordlyden i same-95 Sametingene i Finland og Norge aksepterte samekonvensjonen enstemmig. I Sverige har det største politiske partiet med flertall alene, Jakt- och fiskesamerna, avgittdissens.96 De bestemmelsene som tilsynelatende har forårsaket størst bekymring, er artikkel 16 (2), som bekrefter at statene ikke har anledning til å iverksette tiltak som kanforårsake betydelig skade på grunnlaget for den samiske kultur og den lignende artikkel 36 (3) og (4), som fastsetter at statene ikke skal tillate inngrep i de samiskeområdene som vil gjøre det umulig eller betydelig vanskeligere for samene å fortsatt bruke angjeldende område til aktiviteter som er grunnleggende for å bevare densamiske kultur. Innsigelsene til disse bestemmelser er mildt sagt vanskelige å forstå. Retten til å bevare og utvikle sin kultur er en av de best etablerte og grunnleggendemenneskerettighetene. Det vil dermed bli interessant å høre hvilke motiver disse institusjonene har for å si at artiklene 16 (2) og 36 (3) og (4) ikke er akseptable.97 Dette skjer på tross av at disse lokale kommuneutvalg og regionale fylkesutvalg er offentlige instanser som er pålagt å respektere menneskerettighetene. Selv om dette erikke-samiske institusjoner, er disse organene lovmessig pålagt å ivareta også interessene til den samiske befolkningen som er bosatt innenfor sine områder. Imidlertid er detsvært sjelden at disse institusjonene noen gang støtter samene mot konkurrerende ikke-samiske interesser.36

GÁLDU ČÁLA 3/2007konvensjonen. Resultatet av møtet i oktober2006 var imidlertid svært skuffende. Istedet for å prøve å avslutte arbeidet medsamekonvensjonen, ble det besluttet at detre landene skulle studere konsekvenseneav samekonvensjonen i et år. Denne beslutningenvar svært uheldig. Det kan ikkebeskrives som annet enn absurd at Finland,Norge og Sverige, som internasjonalt likerå fremstå som forkjempere for menneskerettigheter,må drive med analyser for åvurdere konsekvensene av å respektere etspesifikt samfunnssegments menneskerettigheter.I tillegg vil konsekvensutredningenekun forsinke godkjenningen av samekonvensjonen.Statspartenes ministrer medansvar for samespørsmål og presidentenei sametingene vil møtes igjen i november2007 for å drøfte samekonvensjonensfremtid. Forhåpentligvis vil de innta en merproaktiv holdning denne gang.Som i de fleste andre land med en urbefolkning,har problemstillingene knyttettil samene hatt en tendens til å få politiskeovertoner. Som indikert av responsen påhøringene, er det tydelig at store segmenterav den ikke-samiske befolkningen i desamiske områdene vil forsøke å overbevisestatene om at de ikke skal vedta samekonvensjonen.Liknende fremstøt vil kommefra offentlige instanser, selv om man burdekunne stole på at disse vil respektere menneskerettigheterog at de også vil værenøytrale i konflikter mellom samene og denikke-samiske befolkningen. 98 Som fremhevetovenfor, er samekonvensjonen imidlertidutarbeidet av de beste eksperter på folkerettensom Finland, Norge og Sverige harå frembringe. Selv om en del institusjonerhar bedt statene ikke ratifisere konvensjonen,har ingen av disse nektet for at tekstener velformulert med gode argumenter. Dehar heller ikke klart å angi hvor tekstenikke er i samsvar med etablert folkerett angåendeurfolks rettigheter. I tillegg har detre landene investert mye politisk kapital isamekonvensjonsprosessen. Som svar påoppfordringer fra samer om å iverksettetiltak i saker som er viktige for det samiskesamfunn, har statlige representanter desiste årene ofte hevdet at dette vil bli løstmed samekonvensjonen. Internasjonaltfølger representanter for stater og urfolksamt FNs avtaleorgan og andre organ nøyemed for å se om Finland, Norge og Sverige- ved å ratifisere samekonvensjonen - taret langt skritt mot å løse det eneste størremenneskerettighetsproblem som gjenståri disse tre landene; nemlig rettighetene tildet samiske urfolk. Også innen rettsvitenskapenblir samekonvensjonen fulgt medstor interesse.Som konklusjon kan det sies at samekonvensjonen- mer tydelig enn noenperson, institusjon eller tekst tidligere hargjort - stiller følgende spørsmål til Finland,Norge og Sverige: vil de tillate at samiskeproblemstillinger fortsatt blir politiserteller vil de endelig vedta en samepolitikkbasert på prinsippene om ikke-diskriminering,respekt for menneskerettigheteneog en rettsstat? Jeg skulle gjerne svartbekreftende på dette spørsmålet. Nårkonsekvensanalysene en gang blir sluttført,kan de sanne forkjemperne for menneskerettighetene,som også er tre av de rikestelandene i verden, kun trekke den konklusjonat prisen som må betales for å avslutteden århundre lange diskrimineringen avdet samiske folk ikke er for høy. Hvis ikkevil disse landenes internasjonale retorikkom menneskerettigheter kun være å kasteblår i folks øyne siden de nordiske landeneikke bare støttet, men faktisk var noenav de største forkjemperne for den nyligvedtatte urfolksdeklarasjonen. FNs urfolksdeklarasjongår mye lenger når det gjeldervern av urfolks, inklusiv det samiske folks,rettigheter enn det samekonvensjonen gjør.Ettersom de nordiske statene aktivt støttetFNs urfolksdeklarasjon, må det være rimeligå forvente at de også umiddelbart vedtarsamekonvensjonen. Jeg stoler dermed påat de finske, norske, svenske og samiskfolk i overskuelig fremtid setter seg ned ogsignerer en samekonvensjon som verkenhar blitt fortynnet nor redusert sammenlignetmed den versjonen som ble fremlagt avekspertgruppen.98 Slikt press har så langt forhindret Finland og Sverige i å ratifisere ILO-konvensjon nr. 169.37

GÁLDU ČÁLA 3/2007Rättigheter för människor och folk– mot Nordisk samekonvention*av Martin Scheinin* Dette er en svensk oversettelse av forfatterens artikkel ”Ihmisen ja kansan oikeudet – kohti Pohjoismaista saamelaissopimusta” publisert første gang på tidsskriftet LakimiesVol. 104 2006/1. Oversatt av Rita Taipale.38

GÁLDU ČÁLA 3/2007InledningEn expertgrupp som tillsattes av regeringarnai Norge, Sverige och Finland samtdessa länders sameting avslutade den16.11.2005 sitt treåriga arbete och offentliggjordesitt förslag till en gemensamnordisk samekonvention. Konventionensyftar till att stärka och befästa det samiskafolkets rättigheter så att det kan bevaraoch utveckla sitt språk, sin kultur och sinanäringar, och sitt samhällsliv utan att blihindrat av riksgränser. Konventionen skallerkänna det samiska folket som de trenordiska ländernas enda ursprungsfolk.Genom en rättsligt bindande internationellkonvention mellan de tre staterna skall detsamiska folkets och dess enskilda medlemmarsrättigheter normeras på ett sätt sommotsvarar den utveckling som har skettoch som är i gång inom internationell rättbeträffande urfolksrättigheter. Även för Finlands del reflekterar Samekonventionenden utveckling som har skettunder de senaste decennierna med stärkandeav individuella rättigheter som grundeni vårt rättssystem. Idén om staten och alladess verksamheter och myndigheter somförpliktade av respekt för den enskildesgrundläggande rättigheter har inte varit någonsjälvklarhet ens under självständighetstiden.Av de grundläggande rättigheternavar det bara äganderätten som fram tillsjuttiotalets början togs på allvar, och ävendärefter var det först så småningom somuppfattningen om lagstiftarens utfästelsetill respekt för grundläggande rättigheteretablerade sig.Först i grundlagsreformen år 1995 slappman, delvis på grund av inverkan av deinternationella konventionerna om mänskligarättigheter , den hävdvunna praxisenatt tätt som ofta avvika från grundrättigheternasskydd genom kvalificerat majoritetsbesluti riksdagen (s.k. undantagslag). I denna utvecklingslinje är det ett särdragför Samekonventionen att det uppenbarligeni första hand är fråga om en vissgrupps individuella och kollektiva rättigheter.Trots detta är det inte direkt fråga omnågon nyhet, eftersom den redan traditionellalösningen med två nationalspråk delvisgenomfördes redan i Regeringsformenår 1919 i form av kollektiva rättigheter. År 1995 infördes Finlands grundlag ocksåett omnämnande, enligt vilket samerna är”ett urfolk”. Termen förekommer numera igrundlagens 17 §, 3 moment, enligt vilketsamerna som urfolk har rätt att vidmakthållaoch utveckla sitt eget språk och sinkultur. Urfolkens rättigheter är ett viktigttema i den internationella diskussionen omde mänskliga rättigheterna, och efter enlinjeändring i Finlands människorättspolitiki början av 1990-talet är det naturligtatt Finland i Förenta nationerna och påandra internationella fora även i dennafråga företräder en progressiv ståndpunktmed positiv inställning till erkännande ochkodifiering av urfolksrättigheter. Finland,1 Se Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 (72 ILO Official Bulletin 59) om ur- och stamfolk, FN-deklarationen om urfolksrättigheter (FN-dokumentA/61/L.67, antagen av generalförsamlingen den 13.9.2007) samt art. 1 och 27 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (senare kallat CCPR) och dentolkningspraxis som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har för dessa.2 Som utgångspunkt till en mångsidigare uppfattning om grundrättigheter anses vara grundlagsutskottets utlåtande GrUU 2/1971 rd, som gällde säkerhetsgranskningar vidflygfält.3 Se GrUU VL 12/1982 rd, som betonar att den möjlighet som finns i Finland att i grundlagsstiftningsordningen lagstadga om undantag från den nationella grundlagen inteberättigar till avvikelser från vårt lands skyldigheter betr. multilaterala fördrag om mänskliga rättigheter.4 Undantagslaginstitutionen bevarades formellt i grundrättighetsreformen år 1995 och i grundlagens totalreform som trädde i kraft 2000. Undantagslagarnas faktiskaanvändningsområde och deras frekvens har dock blivit radikalt inskränkt.5 Se § 14 i 1919 års Regeringsform.6 Därtill omfattar grundlagens 121 § ett stadgande om samernas kulturella autonomi.39

GÁLDU ČÁLA 3/2007tillsammans med de andra nordiska länderna,gav sitt bifall till godkännandet av FN:s urfolksdeklaration och ett inlemmandeav urfolkens självbestämmanderätt i dennadeklaration. Urfolksrättigheter är ingen lätt fråga varesig som begrepp eller juridiskt. Å ena sidanär det fråga om ett tema i diskursen om demänskliga rättigheterna, vilket förutsätteratt urfolksrättigheter uppfattas och definierasså att de står i samklang med mänskligarättigheter som är universella och som iregel har tryggats i form av individuellamänskliga rättigheter. I kontexten medmänskliga rättigheter är urfolksrättigheterinte några särrättigheter utan ett sätt attfastställa universella mänskliga rättigheterde facto, också när det gäller medlemmarav urfolk. Å andra sidan är det tanken påpositiv särbehandling och dess godkännandesom är utgångspunkten för urfolksrättigheteri förbud av diskriminering ikonventioner om mänskliga rättigheter:eftersom urfolk i själva verket har en undertrycktställning eller är föremål för diskriminering,har stater rättighet och ocksåskyldighet att vidta selektiva åtgärder förmateriell jämlikhet. För det tredje handlarurfolksrättigheter inte bara om individuellautan också om kollektiva rättigheter. För en del jurister som är vana vidmänskliga rättigheters vertikala natur somnormer som skyddar individen gentemotstaten kan tanken på kollektiva mänskligarättigheter kännas främmande, till och medfarlig. Om de mänskliga rättigheterna är enskyddsmur för den enskilde mot åtgärderfrån statsmakten och därmed en garanti förden individuella friheten, finns det då interisk att ett förklarande av vissa mänskligarättigheter som en grupps eller ett folkskollektiva rättigheter kan göra läget uppochnervänt? Kan det bli så att kollektivarättigheter i själva verket används till attindividen kuvas under samhället som utövarbestämmanderätt över henne? Om mangodkänner urfolk som folk bland andratvingas man i sin tur att ifrågasätta tankenom nationalstaten som en grundsten förmoderna författningar. Om man inte längrebetraktar en viss stats befolkning i sinhelhet som ett folk, hur konstrueras då våruppfattning om demokrati och nationellsuveränitet?Hösten 2002 bildades en expertgruppsom skulle bereda nordisk samekonvention,av sakkunniga som utnämnts avregeringarna i Norge, Sverige och Finlandsamt av sametingen i dessa länder. 10 I sammaprocedur utnämndes också personligsuppleant för varje medlem. Undertecknad«För en del jurister som är vana vidmänskliga rättigheters vertikala natursom normer som skyddar individengentemot staten kan tanken på kollektivamänskliga rättigheter kännas främmande,till och med farlig.»har haft den äran att fungera som medlem igruppen utnämnd på förslag av Sametingeti Finland. Finlands regering utnämnde tillmedlem i gruppen lagstiftningsdirektörenvid Justitieministeriet Matti Niemivuo,medan de andra nordiska länderna utnämndepensionerade domare för sinahögsta rättsinstanser, Carsten Smith förNorge och Hans Danelius för Sverige.Denna artikel är inte någon krönika omexpertgruppens arbete, inte heller är dennågon kommentar till gruppens förslag tillsamekonvention. Mitt syfte är att i förstahand belysa grundläggande lösningar ikonventionsförslaget på ett sätt som kangöra det möjligt att sätta förslaget tillsamekonvention i kontext med Finlands7 De fem nordiska ländernas gemensamma förslag till antagande av FN:s urfolksdeklaration med några ändringar publiceras som bilaga till betänkandet av expertgruppen förberedande av Nordisk samekonvention.8 Internationella konventionen mot rasdiskriminering och Internationella konventionen om kvinnors rättigheter representerar en ståndpunkt enligt vilken positivsärbehandling är tillåten för att uppnå faktisk likställighet. I FN:s människorättskommittés allmänna ställningstagande nr 18 (1989) som tolkar CCPR-konventionen, framställssärbehandling som en förpliktelse för staterna som följd av art 26 i CCPR som gäller likställdhet och förbud mot diskriminering (st. 10). Samma tolkning har sedermeraframställts i dom vid Europas människorättsdomstol Thlimmenos v. Grekland ( 6.4.2000, § 44).9 Den i fotnot 1 nämnda ILO:s urfolkskonvention nr 169 och FN:s deklaration om urfolksrättigheter har huvudvikten på reglerandet av kollektiva rättigheter även om det i demockså ingår bestämmelser om rättigheter för enskilda urfolksmedlemmar. CCPR-konventionens 27 artikel om sådana personers rättigheter som tillhör etniska, religiösa ochspråkliga minoriteter har formulerats som individuella rättigheter, men samtidigt har den kollektiva dimensionen beaktats för resp. rättighet (”tillsammans med gruppensandra medlemmar”). CCPR-konventionens 1 artikel om folkens självbestämmanderätt är i sin tur en rent kollektiv rättighet som enligt människorättskommitténs tolkninginte kan vara föremål för individuellt klagomålsförfarande som sådan, även om den kan ha verkan när det gäller tolkning där individuella klagomål beträffande andrarättigheter som säkras i konventionen skall lösas. Se fallet Apirana Mahuika m.fl. v. Nya Zeeland (klagomål 547/1993).10 Nordisk samekonvention – Direktiv för en expertgrupp (7.11.2001, ändrad 13.11.2002).40

GÁLDU ČÁLA 3/2007Grundlag och de internationella normernaför mänskliga rättigheter. Jag kommerockså att behandla utmaningar som harnämnts tidigare.Förslaget till Nordisk samekonventionär resultatet av ett treårigt intensivt arbete.Lösningar som ingår i konventionen ochenskilda bestämmelser i den har inte kommittill av en slump, utan representerar ennoggrann och genomtänkt konventionsberedelsesamt på många punkter en sammanfogningav konkurrerande lösningarmed hjälp av kompromisser. Expertgruppensförslag är enhälligt, även om det iföljebrevet till förslaget kommer till uttryckatt medlemmen som utnämnts av denfinska regeringen och dennes suppleanthar haft särskilda svårigheter att godkännavissa bestämmelser i konventionen. Det uttryckssättsom valts för detta visar dock attdessa svårigheter tillhör det förflutna vilketinte har hindrat att man har kommit framtill en gemensam kompromisstext.Om begreppet urfolkFörenta Nationerna har redan länge arbetatmed ett projekt med syfte att åstadkommaen förklaring om ursprungsfolksrättigheter.11 I det sammanhanget blev begreppeturfolk dock inte definierat. Den internationellaarbetsorganisationen ILO:s konventionnr 169 om ursprungs- och stamfolkdäremot innehåller en definition – eller ialla fall en beskrivning – om vilka gruppersom denna konvention kan tillämpas på.ILO-konventionens artikel 1 punkt 1 (b)om definitionen av begreppet urfolk lyder:”Peoples in independent countries whoare regarded as indigenous on account oftheir descent from the populations whichinhabited the country, or a geographicalregion to which the country belongs, at thetime of conquest or the colonization or theestablishment of present State boundariesand who, irrespective of their legal status,retain some or all of their own social, economic,cultural and political institutions.” 12Också i ILO-konventionen har dockbegreppet urfolk flera nivåer än vad dennaenstaka bestämmelse låter oss förstå. Av citatetframgår antingen direkt eller indirektfyra centrala kännetecken för urfolk:(1) Den vardagsspråkliga ”ursprungligheten”dvs. det att man befann sig på ett visstgeografiskt område före andra befolkningsgrupperoch i synnerhet före den nuvarandemajoritetsbefolkningen. 13 Det börläggas märke till att vare sig denna bestämmelseeller andra punkter i ILO-konventionenbetyder att begreppet ursprungsfolkskulle gå tillbaka till de första kända ägarnaav enstaka fastigheter och till deras nulevande biologiska efterkommande. Detär fråga om kulturell närvaro på ett visstgeografiskt område före andra kulturer ochdenna ursprungliga kulturs överförande tillgenerationer som lever i dag.(2) Undertryckt ställning i förhållandetill landets nuvarande majoritetsbefolkning,vars makt baserar sig på kolonisationeller på statsgränser som dragits på basis avannat än förekomsten av särpräglade kulturer.I begreppet urfolk är det alltid fråga omrelation mellan den historiskt ursprungligagruppen och den numera makthavandebefolkningen. Denna utgångspunkt framgårtydligt i ILO-konventionen som helhet,där man detaljerat reglerar urfolkets rättigheteri dess relation till staten, som helatiden antas vara i händerna på ett annatfolk (majoritetsbefolkningen). Om ett visstlands ”ursprungliga” befolkning och kultursamtidigt är detta lands enda befolkningeller majoritetsbefolkningsgrupp, är dennabefolkning inte ett urfolk i ordets rättsligabetydelse.(3) Särprägel i förhållande till andra befolkningsgrupper.Denna särprägel har sinhistoriska bakgrund i levnadsförhållandenföre den nuvarande majoritetesbefolkningensankomst och innan staternas gränserdrogs, och det visar sig som sociala, eko-11 Under mera än tjugo år baserades diskussionen på ett utkast av människorättskommissionens underkommitté, FN-dokument E/CN.4/Sub.2/1994/2/Add.1 (1994). År 2006antog det nya människorättsrådet en modifierad version av deklarationen, och i september 2007 godkändes den slutliga texten av FN:s generalförsamling.12 72 ILO Official Bulletin 59. Konventionen trädde i kraft internationellt år 1991 med Norge som part, men varken Finland eller Sverige är tills vidare part i konventionen.13 Detta krav på att urfolk skall ha funnits före andra på ett visst geografiskt område skiljer begreppet urfolk från termen ”stamfolk” som används i ILO-konventionens artikel1, punkt 1 (a). I relation till en mer allmän diskurs om urfolksrättigheter innebär ILO-konventionens begrepp stamfolk en mer omfattande tillämpning av urfolksrättigheterpå befolkningsgrupper som numera är i analog ställning och för vilkas del idén om ”ursprunglighet” inte uppfylls. Det omfattande tillämpningsområde som valts i ILOkonventionenär en förklaring till varför man som st. 3 i artikel 1 har tagit en bestämmelse enligt vilken det att en grupp behandlas som urfolk eller stamfolk i konventionen isig inte betyder att gruppen i fråga skulle vara ett ”folk” i en mer generell folkrättslig betydelse.41

GÁLDU ČÁLA 3/2007nomiska, kulturella eller politiska särdrag.I begreppet urfolk är det inte enbart frågaom skydd för ”förvärvade rättigheter” ellerom att gottgöra ett visst landområdesursprungliga ägare eller befolkning förgångna tiders orättvisor. Minst lika starktär det fråga om att betrakta och beskyddamänsklighetens kulturella mångfald somett egenvärde, varav följer behovet att bevarade särpräglade kulturformernas fortlevnadoch överföra dem till kommandegenerationer.(4) Fortlevnad från det historiska ”originaltillståndet”till i dag och in i framtiden.Berättigandet till urfolksrättigheter liggertill övervägande del i att gruppen harlyckats bevara sin särpräglade kultur framtill i dag och att den också vill överföra dentill kommande generationer. Urfolkskulturersom har gått förlorade är historiskt ochantropologiskt intressanta, men utan attdet finns en kontinuitet hos vissa sociala,ekonomiska, kulturella eller politiska institutionerutgör de ingen grund för nutidaurfolksrättigheter.Förutom de kännetecken som finns itexten som definierar ursprungsfolk i ILOkonventionens1 artikel kan man från konventioneni sin helhet härleda ytterligaretvå kännetecken för begreppet urfolk:(5) När det gäller att definiera konventionenstillämpningsområde är det grundläggandekriteriet enligt konventionens art. 1st. 2 befolkningsgruppens kollektiva självidentifikation:om gruppen själv inte betraktarsig som ett ur- eller stamfolk, skallden inte klassificeras som ett sådant. Omgruppen däremot själv definierar sig somett ur- eller stamfolk, skall denna självidentifikationges juridisk betydelse. Det börpoängteras, att det i ILO-konventionensart. 1 st. 2 uttryckligen är fråga om kollektividentifikation, och bestämmelsen sägeralltså inget om på vilken grund det avgörsom en viss person hör till ett urfolk.(6) Ett särskilt förhållande till land ochnaturresurser inom ett visst geografisktområde. 14 Ovan uppräknade känneteckenför originalitet, särprägel och kontinuitet äralla förknippade med att urfolkets särprägladekultur förvisso inte är född av enslump inom ett visst geografiskt område,utan har utvecklats under årtusenden eller-hundraden i samverkan med förutsättningaroch naturresurser som erbjöds avett bestämt geografiskt område.Fiske, jakt, samlande, nomadliv och särprägladeformer av jordbruk är internationelltsett typiska urfolksnäringar och utgörsamtidigt en naturlig grogrund för derassociala organisation, materiella och andligakultur samt politiska institutioner.Urfolkens samhällsliv kan bestämmasgenom naturresurser och deras historisktutvecklade sätt att utnyttja dem. Dennahistoriska tradition har också format urfolketsspråk, bruksföremål och konstnärligauttryckssätt. Urfolkens särskilda relationtill naturresurserna är också i nyckelpositionnär det gäller att förstå deras sårbara(eller undertryckta) ställning: befolkningsflyttningareller nya näringar som representeraren modernisering kan förbättra denmateriella levnadsstandarden för urfolketsmedlemmar men trots det kränka urfolksrättigheter,eftersom de bryter av urfolketskontakt med sina egna naturresurser ochden därmed förknippade historiska kontinuiteten,samt kan tillintetgöra gruppenskulturella särprägel.Även om Finland, Norge och Sverige iolika sammanhang har erkänt samerna somurfolk i sina länder, och Finland också harskrivit ser detta erkännande i sin grundlag,har detta inte alltid skett på basis av ett juridisktdefinierbart begrepp urfolk och inteheller med kännedom av de synnerligenkrävande rättsföljder som är förenade medbruk av begreppet urfolk. I samband medförslag till nordisk samekonvention tvingasman äntligen ta ställning till detta mycketmer medvetet: eftersom samer är det endaurfolket i Finland, Norge och Sverige ocherkänns som ett sådant, måste detta hajuridiska konsekvenser.14 I ILO-konventionen kommer detta kännetecken fram bl.a. i hänvisningar till ekologisk balans i inledningen till konventionen och art 13 öppnar konventionens del sombehandlar landrättigheter med en betoning på att land och naturresurser i ett urfolks traditionella bosättningsområde har en särskild betydelse för respektive folks kulturoch andliga värden.42

GÁLDU ČÁLA 3/2007Artikulering av urfolksrättigheter: rätttill forntid, nutid och framtidI ett annat sammanhang har jag jämförtolika sätt på vilka urfolksrättigheter kanartikuleras i olika konventioner beträffandemänskliga rättigheter, även om manmed rättighetskraven till sist strävar eftersamma mål, skyddad förvaltning ochutnyttjande av land och naturresurser inomett bestämt geografiskt område som grundför urfolkets särpräglade kultur. 15 Närden internationella arbetsorganisationenskonvention nr 169 om urfolk och stamfolktalar centralt om land, 16 vänder FN:s konventionom medborgerliga och politiskarättigheter blickarna till kulturen. 17 Medanden interamerikanska konventionen ommänskliga rättigheter verkar tänja ut äganderätten18 till skydd för urfolksrättigheter,riktar sig uppmärksamheten i Europeiskakonventionen om mänskliga rättigheter tillprivat- och familjelivets tryggande. Skillnadernai kravens artikulering kan oftastförklaras med att själva konventionstexternaär olika 19 , och var och en av demverkar öppna olika ”fönster” genom vilkaurfolksrättigheter kan försöka komma in isystemet för mänskliga rättigheter. Dennasammanställning beskriver samtidigt beroendetmellan olika mänskliga rättigheter,eftersom innehållsligt rätt så lika rättighetskravfrån urfolk kan artikuleras på mångaalternativa sätt. 20Utkastet till nordisk samekonventionerbjuder flera alternativa ”fönster” när detgäller rättsliga krav som ställs för att tryggaden särpräglade samiska kulturformen,som baserar sig på utnyttjandet av arktiskanaturresurser. Enligt den samiska rättsvetarenÁnde Somby kan dessa alternativaartikuleringssätt – eller rättsliga strategier– analyseras med hjälp av begreppen rätttill forntid, rätt till nutid och rätt till framtid.21 I denna artikel hänvisar jag till dessabegrepp endast som hjälpmedel för framställningen,utan att försöka påstå att detskulle vara fråga om en i juridisk hänseendebetydelsefull äkta analytisk klassificering.Rätt till forntid. Det är möjligt att evaluera,kräva och lösa urfolksrättigheter,inklusive samiska folkets rättigheter somurfolk och detta folks enskilda medlemmarsrättigheter, med argument ochmaterial som baserar sig på det förflutna.Detta betraktelsesätt har sitt berättigande ikännetecknet för ursprunglighet som ingåri begreppet urfolk. I de fall då ett urfolk varbosatt på ett visst område före ankomstenoch makttagandet av den nuvarande majoritetsbefolkningen,har det ofta krav pååterlämnande av områden och dessa kravbaserar sig på historiskt innehav eller brukav land. Den betoning som ILO-konventionenhar lagt på rättigheter beträffandeland, inklusive den i artikel 14 nedtecknadetanken om historisk kontinuitet somgrund för urfolkens äganderätt på land gerstöd till att välja denna utgångspunkt ochdetta argument för åtföljande rättsanspråk.Också i Finland och i de övriga nordiskaländerna har argument som baserar sig påhistoriskt landinnehav och bruk av markhaft stor vikt i de diskussioner man hittillshar haft om tryggandet av samernas rättighetersom urfolk. Detta kan delvis förklarasmed existensen av en framstående rättshistoriskforskning, 22 delvis med den storauppmärksamhet som ILO-konvention nr15 Se Scheinin Martin, “The Right to Enjoy a Distinct Culture: Indigenous and Competing Uses of Land”, ss. 159-222 i: Orlin – Rosas – Scheinin (eds.), The Jurisprudence ofHuman Rights Law: A Comparative Interpretive Approach. Turku 2000.16 ILO-konvention nr 169, II delen (art 13-19).17 Se art 27 i MP-konventionen samt som centralt tolkningsmaterial allmänt ställningstagande av FN:s människorättskommitté nr 23 (1994) och beslut i individuella klagomålIvan Kitok v. Sverige (klagomål 197/1985), Bernard Ominayak (Lubicon Lake Band) v. Kanada (klagomål 167/1984), Ilmari Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 511/1992) ochApirana Mahuika m.fl. v. Nya-Zeeland (klagomål 547/1993).18 Se amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (1144 U.N.T.S. 123), 21 artikel och domen vid den amerikanska domstolen för mänskliga rättigheter i falletAwas Tingni v. Nicaragua (31.8.2001). Den radikala dimensionen i denna dom är dess tolkning, enligt vilken äganderättsbegreppet i amerikanska konventionen ommänskliga rättigheter är autonom och täcker inte bara den äganderätt som beskyddas av fördragsstaternas nationella lagstiftning utan också urfolks sedvanerättsligarättsuppfattningar.19 Se lösningen som Europeiska kommissionen för mänskliga rättigheter kom fram till i fallet G. och E. v. Norge, European Commission of Human Rights, Decisions andReports, vol. 35 (1984) s. 30-45.20 Denna omständighet illustreras konkret av hur FN:s kommitté för mänskliga rättigheter löste fallet Hopu och Bessert v. Frankrike (klagomål 549/1993). Då Frankrikesreservation i förhållande till CCPR art. 27 hindrade behandlingen av klagomålet under art. 27,, stödde sig kommittén på artiklarna 17 och 23 om skydd för privat- ochfamiljeliv och härledde av dem rättspåföljder med stort sett samma innehåll som man i tidigare rättspraxis hade läst i art. 27.21 Somby, Ánde, Juss som retorikk, Tromsø 1999.22 Se Korpijaakko, Kaisa: Saamelaisten oikeusasemasta Ruotsi-Suomessa. Oikeushistoriallinen tutkimus Länsi-Pohjan Lapin maankäyttöoloista ja -oikeuksista ennen 1700-luvunpuoliväliä. Helsinki 1989; Korpijaakko – Labba, Kaisa: Saamelaisten oikeusasemasta Suomessa - kehityksen pääpiirteet Ruotsin vallan lopulta itsenäisyyden ajan alkuun.Diedut 1999/1. Rovaniemi 2000; Saamelaiskäräjien maanomistustyöryhmän selvitys saamelaisten kotiseutualueen maakysymyksessä. I osamietintö. Valtion metsämaa,suojelualueet ja yleiset vesialueet. Enontekiö 2002; Korpijaakko – Labba, Kaisa: Valtionmaat Suomen kiinteistöjärjestelmässä – erityisesti silmällä pitäen saamelaistenmaaoikeusasiaa. Oikeustiede – Jurisprudentia 2003 s. 299-350.)43

GÁLDU ČÁLA 3/2007169 fått i den offentliga debatten och i lagberedningen.23Det är skäl att framhäva att samernasställning och skydd, när det gäller mänskligarättigheter som urfolk, inte kan lösasgenom historiska utredningar, hur värdefullade än må vara som faktagrunder föravgöranden som träffas genom lagstiftningeller i domstolar. I synnerhet är det skäl attiaktta förbehållsamhet när det gäller dennytta som utredningar som beställts av Finlandsjustitieministerium kan ha – de riktarsig ju till en helt annan tidsperiod än deårhundraden under vilka staten (Sverige-Finland) och dess majoritetsbefolkning harlagt beslag på jordområden som historiskthar bebotts av samer. 24 Justitieministerietsutredningar berör till stor del fråganom vilka individers äganderätt staten harerkänt först, och ingalunda frågan om vemsäganderätt föregick statens inom områdensom traditionellt har bebotts av samer.Förslaget till Nordisk samekonventiondefinierar inte land som ägs av samerna,staten eller någon annan i Finland, Norgeeller Sverige. I samsvar med bestämmelsernai ILO-konvention nr 169 skullestaterna dock binda sig till att utreda bonafide, inom vilka områden samernas långvarigatraditionella utnyttjande av land- ellervattenområden bildar en grund för samernasindividuella eller kollektiva äganderätti enlighet med nationella eller internationellanormer enligt urminnes hävd ellermotsvarande institutioner. Där samerna,vid sidan av den övriga befolkningen, haranvänt vissa land- eller vattenområden traditionellttill renskötsel, jakt eller fiske ellerpå annat sätt, där skall de ha en fortlöpanderättighet att äga och bruka områdena. Detsärpräglade i samernas sätt att utnyttja landborde erkännas så att man vid värdering avbevis tar hänsyn till att samernas traditionellautnyttjande av land ofta inte lämnarbestående spår i naturen. Nordisk samekonventionskulle inte vara något hinderför samernas individuella eller kollektivarätt att ställa mer långtgående krav påland, varför det föreslås att man antecknari konventionen att dess bestämmelser inteinnehåller några inskränkningar betr. rätttenatt få tillbaka egendom som samernaenligt nationell eller internationell rätt kanha. 25I konventionen skulle staterna binda sigtill att vidta åtgärder för att effektivt skyddasamernas rätt till land och vatten. I nationellrätt skall det finnas lämpliga procedurerför behandling av samernas krav påland och vatten. I synnerhet skall samernafå nödvändig ekonomisk hjälp som krävsför att de skall få sina krav till domstolsbehandling.26Rätt till nutid. Den internationella debattenom urfolksrättigheter grundar sig påfakta- och argumentationsmaterial i förbindelsemed historiskt landinnehav och dessorättfärdiga avskärande, men den grundarsig också starkt på vår tid. Rätten till ennutid betyder att urfolk i dag representerarsärpräglade kulturer vilkas bevarande ochöverförande till kommande generationerär ett värde i sig – helt oberoende av vemsom juridiskt sett äger de naturresursersom utgör den materiella grunden förkulturerna i fråga. De rättsliga krav somutgår från beskyddande av urfolkskulturgrundar sig utom på kulturernas särprägelockså på historisk kontinuitet i förhållandetill det förflutna samt på ett särförhållandesom under årtusenden eller -hundradenhar utvecklats mellan respektive kultur ochde särskilda naturresurser som finns inomett geografiskt område och utgör grundenför denna kultur. I människorättsdebattenartikuleras ”rätten till nutid” speciellt somgruppens och dess medlemmars rätt attnjuta av sin egen kultur. Kulturbegreppetär också det centrala både i 17 § 3 mom. iFinlands Grundlag i stadgandet om samersom urfolk och i FN:s CCPR art. 27 ochi tolkningspraxis som gäller detsamma.Enligt CCPR-konventionens vedertagnatolkningslinje som antogs som utgångspunktockså i Finlands grundlagsreformår 1995 omfattar ”kulturen” särskilt i fråga23 Se Vihervuori, Pekka: Maahan veteen ja luonnonvaroihin sekä perinteisiin elinkeinoihin kohdistuvat oikeudet saamelaisten kotiseutualueella. ILO:n alkuperäis- jaheimokansoja koskevan yleissopimuksen edellyttämät saamelaisten maahan ja vesiin kohdistuvia oikeuksia koskevat muutosehdotukset. Oikeusministeriö. Yleisen osastonjulkaisuja 3/1999; Wirilander, Juhani: Lausunto maanomistusoloista ja niiden kehittymisestä saamelaisten kotiseutualueella. Oikeusministeriö 2001.24 Se Justitieministeriets tillkännagivande 20.12.2002: Lapin maaoikeustutkimus käynnistyy.25 Förslag till Nordisk samekonvention, 34 artikel.26 Förslag till Nordisk samekonvention, 35 artikel.44

GÁLDU ČÁLA 3/2007om urfolk också traditionella eller i övrigttypiska näringar som grundar sig på landoch naturresurser. 27 Utifrån denna utgångspunkthar människorättskommitténi tolkningen av CCPR art. 27 utvecklat entest, där det med ett ”förnekande” i förhållandetill minoritetens rätt att njuta av sinegen kultur avses ett sådant konkurrerandebruk av land och naturresurser som hartill följd att urfolkets näringar förlorar sinekonomiska eller kulturbundna livskraft. Påbasis av detta har människorättskommitténockså konstaterat att fortsatt eller utökadgruvdrift och skogsavverkningar på samernashembygdsområde i Finland kan föra tillen kränkning av CCPR artikel 27. 28«Folkens självbestämmanderätt somnorm betyder enligt folkrätt inte att varjefolk skulle ha rätt att bilda en egen statoch ensidigt skilja sig från en eventuelltmångnationell statshelhet.»Även bestämmelsen om rätt till skydd förprivat- och familjeliv enligt artikel 8 i Europeiskakonventionen om mänskliga rättighetererbjuder juridisk grund för rättsligakrav på skydd för urfolkens särprägladelevnadsstil och dess materiella grund medutgångspunkt i nutiden.I förslaget till Nordisk samekonventionhar ett omfattande kulturbegrepp antagitsmotsvarande CCPR-konventionens artikel27 och § 17, moment 3 i Finlands Grundlag.I konventionen skall det uttryckligenförutsättas att i konventionen delaktigastaters förpliktelser när det gäller samiskkultur också omfattar kulturens materiellagrund så att samer erbjuds nödvändiga ochmed deras näringar förenliga ekonomiskaförutsättningar att bevara och utveckla sinkultur. 29 I samsvar med människorättskommitténstolkningspraxis 30 skall det ocksåförutsättas att samernas deltagningsmetoderi beslutsfattning beträffande deraslivsvillkor är effektiva. Offentlig myndighetborde alltid rådgöra med sametinget irespektive land innan den fattar beslut i ensak som har väsentlig betydelse för samerna.Dessa förhandlingar skall ske tillräckligttidigt för att sametinget skall kunnapåverka handläggning och slutresultat. Detskall bestämmas särskilt, att stater utanrespektive sametings samtycke inte skallvidta sådana åtgärder eller tillåta sådanaåtgärder som i betydande grad kan skadagrundläggande livsvillkor för samernaskultur, näringar eller samhällsliv. 31Rätt till framtid. I den internationelladiskursen om mänskliga rättigheter följerurfolkens ”rätt till framtid” delvis som endel av deras rätt till nutid: i det att mansäkrar en särpräglad kulturs livskraft är dettill stor del fråga om att kulturen överförstill kommande generationer. Men ”rätt tillframtid” kan också förknippas med urfolksbegreppetssenare del, alltså med tankenom att urfolk är folk bland andra folk, ochredan därför har de en självbestämmanderättsom folk. FN:s människorättskommittéhar i olika sammanhang, bland annatvid behandling av Norges, Sveriges ochFinlands periodiska rapporter, betonat attbestämmelsen om självbestämmanderättför folk i CCPR artikel 1 också gäller sameri de tre nordiska länderna 32 samt i varje fallvissa urfolk i andra länder. 33Folkens självbestämmanderätt somnorm betyder enligt folkrätt inte att varjefolk skulle ha rätt att bilda en egen stat ochensidigt skilja sig från en eventuellt mångnationellstatshelhet. Det anses vara envedertagen ståndpunkt att ett underställtfolk endast under särskilda förutsättningar– såsom militär ockupation, kolonialmakteller annat förtryck – har en av folkrättskyddad rättighet att utöva självbestämmanderätti sin yttersta form, dvs. rätten.27 Se tidigare i fotnot 17 nämnt generellt ställningstagande (i synnerhet kap 7) och fall med enskilda klagomål28 Se fallen Ilmari Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 511/1992), st. 9.8, och Jouni E. Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 671/1995), st. 10.5.29 Förslag till Nordisk samekonvention, 33 artikel.30 Se fallen Ilmari Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 511/1992), st. 9.6, och Jouni E. Länsman m.fl. v. Finland (klagomål 671/1995), st. 10.7.31 Förslag till Nordisk samekonvention, 16 artikel.32 Se de senaste slutsatserna för varje land som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (Concluding Observations) dragit på basis av Norges (CCPR/C/79/Add.112; 1999 samtCCPR/C/NOR/CO/5; 2006), Sveriges (CCPR/CO/74/SWE; 2002) och Finlands (CCPR/CO/82/FIN; 2004) periodiska rapporter.33 Motsvarande uttalanden om åtminstone vissa urfolks ställning som subjekt betr. självbestämmanderätt för folk har kommittén gjort också bl.a. vid behandling av Kanadas(CCPR/C/79/Add.105; 1999), Mexikos (CCPR/C/79/Add.109; 1999), Australiens (CCPR/CO/69/AUS; 2000) och Danmarks (CCPR/CO/70/DNK; 2000) rapporter.45

GÁLDU ČÁLA 3/2007att grunda en egen stat. 34 I sina egna ställningstagandenom i synnerhet urfolkenssjälvbestämmanderätt har FN:s kommittéför mänskliga rättigheter upprepade gångerbetonat innebörden i CCPR artikel 1 st. 2,dvs. att ett folk som åtnjuter självbestämmanderätt(inkl. åtminstone vissa urfolk)har rätt att bestämma över sina naturresurser.De nordiska länderna har deltagit aktivt iden internationella diskursen och pläderatför formuleringar enligt vilka också urfolkär subjekt beträffande folks självbestämmanderätt.Samtidigt har de nordiskaländerna dock poängterat att det av självbestämmanderätteni sig inte följer att ettfolk genom ensidig aktion har rätt att bildaen egen stat. 35Förslaget till nordisk samekonventionär på den internationella diskursens nivåi frågan om urfolks rätt till självbestämmande.Enligt konventionsförslaget har”samerna som folk självbestämmanderättenligt folkrättens regler och denna konventionsbestämmelser”. Som en rättsföljd avsjälvbestämmanderätten skulle det stadgassamerna har rätt att själva bestämma omsin ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingoch om sina naturresurser för sinaegna ändamål. 36Utmaningar: den samiska rennäringensframtid …När det gäller Finsk rätt är rennäringensställning som samisk näring och somgrund för samisk kultur en av de svårastepunkterna i Samekonventionen. Då det iNorge och Sverige med några obetydligaundantag har stadgats om rennäringen somsamers ensamrätt, och då protokoll nr 3om Finlands och Sveriges anslutning i denEuropeiska unionen uttryckligen medgerdenna lösning också för Finlands del, är detomöjligt att lämna utanför den Nordiskasamekonventionen frågan om hur mani Finland skall stärka rennäringens ställninguttryckligen som samisk näring samtsom grund för samisk identitet och kultur.Samtidigt är ändå den faktiska situationen iFinland den att flertalet renar finns utanförsamernas hembygdsområde och ägs avandra än samer.Expertgruppen diskuterade länge formuleringengenom vilken Finland under enviss övergångsperiod skulle binda sig till attgöra renskötseln till samernas ensamrättockså i Finland. I dessa diskussioner betonadeskonsekvent att skyddet till nuvarandeicke-samiska renskötares egendomskall respekteras, varför man vid övergångtill en modell som grundar sig på samernasensamrätt till renskötsel skall betona frivillighetoch rätt till full ersättning.Då även dessa modeller var svåra förmedlemmar som står nära den finska regeringen,kom expertgruppen till slut framtill en kompromissformulering, som inteinnebär något internationellt förpliktigandeför Finlands del att göra rennäringen tillen ensamrätt för samer. Däremot skulleFinland binda sig till att stärka den samiskarennäringens ställning med hänsyn tillprotokoll nr 3, som gäller samer som urfolkoch ingår i avtalet om anslutning till denEuropeiska unionen. 37Den samiska livsformen och kulturengrundar sig inte enbart på renskötsel. Detfinns också i Finland samiska grupper– bland annat i Tana älvdal – vilkas samhällslivoch samiska identitet sedan urminnestid bygger på fiske. För att den samiskakulturen i Finland skall förbli livskraftigförutsätts det ändå åtgärder för att stärkaden samiska renskötselns ställning. Dekvarvarande samiska samhällenas socialakontakter, samiskt språk, samernas relationtill naturen, samiskt konstnärligt uttryckoch överföring av samisk kultur till kommandegenerationer är alla bundna till densamiska renskötselns öden i Finland. Fortsattaavverkningar på samiska renbeteslagsvinterbetesområden där omloppsbrukanvänds, och att renen behandlas som ettdjur bland andra djur i köttproduktionen ärpå god väg att eliminera den samiska rennäringeni Finland. Samtidigt är också det34 Frågan har behandlats synnerligen grundligt i Kanadas högsta domstols utsaga Reference re Secession of Quebec, [1998] 2 S.C.R. 217.35 De fem nordiska ländernas gemensamt författade förslag har tagits med som bilaga till det betänkande som expertgruppen för beredning av Nordisk samekonvention harlagt fram.36 Förslag till Nordisk samekonvention, 3 artikel.37 Förslag till Nordisk samekonvention, 42 artikel.46

GÁLDU ČÁLA 3/2007samiska språket, den samiska kulturen ochi sista hand samerna som folk hotade.Artikel 8 i FN:s urfolksdeklaration innehållerett förbud emot tvångsassimileringoch tillintetgörande av kultur. Bestämmelsenräknar upp fem olika förfaringssätt somomfattas av begreppet. Den nuvarande finskalagstiftningen och statens andra tilltag iförhållande till samisk renskötsel uppfyllertre av dessa fem punkter: det gäller förnekandetav det samiska folkets särdrag ochintegritet, 38 förnekandet av centrala naturresursersom grunden för deras kultur 39och den tvångsassimilering till majoritetsbefolkningensom staten genomför. 40Det är hög tid att erkänna, att den samiskakulturformens bevarande förutsätter avFinland tilltag för stärkande av den samiskarenskötselns ställning....och tanken på två folk innanför FinlandsterritoriumIdén ”ett land, två folk” är svår att förenamed nationalstatsprincipen som är utgångspunktentill grundlagen i Finland ochde andra nordiska länderna. Emellertid ärdet nödvändigt att tillägna sig denna idé,om målsättningen är att få till stånd ettsamhällskontrakt mellan regeringar somrepresenterar majoritetsbefolkningen ochdet samiska folket. Likaså är det bara erkännandetav samerna som folk som motsvararden utveckling inom folkrätt somhar fört med sig att sådana urfolk som harbevarat sina särpräglade och traditionellainstitutioner har erkänts som folk – folksom är innehavare av en självbestämmanderätttillhörande folk. FN:s kommitté förmänskliga rättigheter som övervakar konventionenom medborgerliga och politiskarättigheter har i klartext konstaterat, att denordiska samerna hör till de urfolk som ärinte enbart ursprungliga i förhållande tillden nuvarande befolkningen utan ocksåfolk i den betydelse som nämns i art. 1 iCCPR. Under beredningen av FN:s urfolksdeklarationhar Finland och de andranordiska länderna aktivt arbetat för en lösningdär urfolk erkänns som folk och somsubjekt för folkens självbestämmanderätt.Tanken om samer som ett särpräglat folkhar redan nedtecknats i Finlands grundlag.41 Förslaget till Nordisk samekonventionstår i samklang med denna över tio årgamla lösning. Trots det berör frågan omsamerna som ett folk även andra, tidsmässigtäldre och för den finska statens självförståelsetill och med mer grundläggandegrundlagsstadganden.Enligt grundlagens § 2 moment 1 tillhörstatsmakten i Finland ”folket” som representerasav till riksdagen samlad folkrepresentation.Trots det har man i grundlagens§ 17 moment 3 hänvisat till samerna som”urfolk”, och grundlagen omfattar flerastadganden som kompletterar riksdagensbefogenheter med olika lösningar på självstyre.Grundlagens stadganden om samersom urfolk har placerats inom sammaparagraf som berör landets nationalspråk.Dessa olika element kan sammanfogasgenom att man förstår att termen ”folk”i grundlagens § 2 moment 1 används ibetydelsen ”hela befolkningen”, inklusivevårt samiska urfolk. Hänvisningen igrundlagens § 17 § moment 2 till finsk- ochsvenskspråkig ”befolkning” gör inte dessaspråkgrupper till separata folk utan det ärfråga om olika språkliga identiteter inomett tvåspråkigt folk.Tanken, enigt vilken samerna i Finlandär förutom ”urfolk” också ”folk” torde fordratillvänjning. Den terminologi som väljsi samband med Nordisk samekonventionhar en symbolisk betydelse: det att mantalar om det samiska folket visar att detinte enbart är fråga om tre nordiska ländersstatsfördrag för beskyddande av sinaminoriteters rättigheter utan också om ettsamhällskontrakt mellan det samiska folketoch staterna (eller den makthavande majoritetsbefolkningeni länderna).38 Punkt (a) i art. 8 i Urfolksdeklarationen. FN-dokument A/61/L.67 (2007).39 punkt (b)40 punkt (d)41 § 17, mom 3 i Grundlagen.47

GÁLDU ČÁLA 3/2007Den fortsatta beredningen av NordisksamekonventionTillsättningen av guppen för beredning avNordisk samekonvention och dess arbeterepresenterar i sig en grundläggande förändringi de nordiska regeringarnas inställningtill det samiska urfolket. Gruppentillsattes med respekt för regeringar ochnationella sameting som likställda parter iprocessen, vilket motsvarar den stipuleradeSamekonventionens natur som samhällskontraktmellan det samiska folket och detre nationalstaterna. Likställdhetsprincipenmellan medlemmar som utnämnts av olikainstanser respekterades under expertgruppensarbete därigenom, att ingen av instansernahade mer makt än de andra underden gemensamma formuleringen av slutresultatet.I november 2005 överlämnade expertgruppensitt förslag till de tre nordiskaländernas ministrar som svarar för samiskaärenden samt till sametingspresidenterna ide tre nordiska länderna. Ansvaret för konventionensfortsatta beredning ligger alltsåhos parterna gemensamt, och saken kaninte, utan att konventionens grundkaraktärblir kränkt, gå tillbaka till regeringarna förderas diplomatiska fördragsförhandlingar.Om och när man tids nog uppnår enighetmellan regeringar och sameting omkonventionens slutgiltiga innehåll, blir detför de tre nordiska länderna aktuellt attunderteckna konventionen, 42 underställaden till de tre sametingens godkännande 43samt behandla ratificeringen av konventioneni parlamentet enligt statsförfattningen ilandet i fråga. 44Till särdragen för konventionsförslagetsom utarbetats av expertgruppen hör, attäven om det är fråga om en konventionsom är ett folkrättsligt bindande statsfördragmellan stater, förutsätter ikraftträdandeteller ändrandet av konventionen,förutom beslutsfattning enligt respektivelands grundlag, godkännande av alla de treländernas sameting. 45 Också kravet på sametingenssamtycke som villkor för ikraftträdandeeller förändrande av konventionenreflekterar Samekonventionens natur somsamhällskontrakt mellan det samiska folketoch de tre nordiska ländernas regeringar.42 Förslag till Nordisk samekonvention, 48 artikel.43 48 artikel.44 49 artikel.45 51 artikel.48

GÁLDU ČÁLA 3/2007DET SAMISKA FOLKETS RÄTT TILL SJÄLVBESTÄMMANDEBakgrundsmaterial för dennordiska samekonventionenAV John B. Henriksen – Martin Scheinin – Mattias Åhrén49

GÁLDU ČÁLA 3/20071. InledningTanken om självbestämmande uppkom underupplysningstiden i slutet av 1700-taletoch respekt för folkens självbestämmandekom därvid att uppfattas som en grundläggandeideologisk och politisk princip ochhar i tiden därefter haft en framträdandeposition i snart sagt all politisk utveckling.Efter etableringen av Förenta Nationerna(FN) i 1945 kom principen om självbestämmandeatt utvecklas från en principtill att utgöra en rättighet för alla folk.Självbestämmanderätten har kommit tilluttryck i bl a FN-stadgan, FN:s Konventionom Medborgerliga och Politiska Rättigheteroch i FN:s Konvention om Ekonomiska,Sociala och Kulturella Rättigheter. Den harockså kommit till uttryck i en rad andracentrala folkrättsinstrument och har ocksåvid ett flertal tillfällen erkänts av FN-Domstolen(”International Court of Justice”).Självbestämmanderätten sammankoppladesinledningsvis i stor utsträckning medkoloniernas frigöresle och den etableringav nya nationalstater som blev en följd avavkoloniseringsprocessen. Under dennaperiod blev självbestämmadnerätten närmastsynonym med rätten för invånarna iett specifikt territorium, oavsett etnicitet,att bilda en egen stat. De senaste 20 årenhar det dock blivit allt tydligare att rätttentill självbestämmande, som en rätt föralla folk, inte gärna kan vara begränsad tillatt endast applicera i en kolonialsituation.Även om den dominerande uppfattningenunder tiden för koloniernas frigörelsetroligen var att de ”folk” som har rätt tillsjälvbestämmande enligt folkrätten är folki betydelsen summan av innevånarna i enkoloni eller stat, har folkrätten utvecklats itiden därefter. Under de senaste deceniernahar FN-organ, stater och folkrättsexperterallt tydligare understrukit att rätten tillsjälvestämmande tillkommer även folk sominte utgör summan av invånarna av en kolonieller stat. En distinkt folkgrupp inomen stat kan också utgöra ett ”folk” i folkrättsligthänseende, och ett folk kan ävensträcka sig över flera stater. Utvecklingenmot en förståelse för att självbestämmanderättenapplicerar också på folk utanförden traditionellla kolonialsituationen, ochatt självbestämmanderätten följaktligenkan komma till uttryck på annat sätt ängenom statsbildning, har i stor utsträckningvarit ett resultat av att FN, stater ochandra organ haft att ta ställning till urfolksrättigheter.Då med ”folk” inte längre enbart förståssumman av innevånarna av en stat har FNsystemetbörjat laborera med olika arbetsdefinitionerav begreppet ”folk”. FN-systemethar också, sedan detta börjat diskuteraurfolks rättigheter, kommit att nyttja vissaarbetsdefinitioner av begreppet ”urfolk”.En jämförelse av dessa arbetsdefinitionerger vid handen att definitionerna av ”folk”och ”urfolk” närmast sammanfaller. Då detframstår som klart att en stats territoriumkan innefatta mer än ett folk, och då det ärsvårt att rationellt göra någon skillnad mellanurfolk och andra folk som skulle motiveravarför dessa skulle ha olika rättigheter,har följaktligen ett antal kompetenta FNorgan,såsom t ex FN:s Människorättskommitté,FN:s Rasdiskrimineringskommittéoch FN:s Underkommission för MänskligaRättigheter, de senaste åren vid ett flertaltillfällen bekräftat att också urfolksgrupperkan utgöra sådana folk som har rätt tillsjälvbestämmande. Även regionala sammanslutningar,såsom t ex den EuropeiskaUnionen (EU), har bekräftat att urfolk är50

GÁLDU ČÁLA 3/2007berättigade till självbestämmande. Det skalldock noteras att alla ufolkgrupper somrefererar till sig själva som urfolk inte är attanse som folk i folkrättsligt hänseende. Föratt så skall vara fallet krävs att folkgruppeni fråga uppfyller de kriteria som folkrättenanser karaktäriserar ett folk.«De nordiska länderna har i arbetet medUrfolksdeklarationen intagit en gemensamposition, som bl a ger uttryck för att urfolkhar rätt till självbestämmande. »Det finns vidare bred enighet på statsnivåatt urfolk utgör sådana folkgrupper somkan ha rätt till självbestämmande. Bland destater som deltar i arbetet med att ta framen FN-Deklaration om Urfolks Rättigheter(Urfolksdeklarationen) finns inte någotland som ger uttryck för någon annanuppfattning än att urfolk har rätt till självbestämmande.De nordiska länderna har iarbetet med Urfolksdeklarationen intagiten gemensam position, som bl a ger uttryckför att urfolk har rätt till självbestämmande.Såväl de nordiska som de flestaandra länder har dock, när dessa anförtatt urfolk har rätt till självbestämmande,samtidigt understrukit uppfattningen attprincipen om statens territoriella integritetuppställer begränsningar för självbestämmanderättensutövande. Dessa statermenar m a o att den omständigheten atturfolk kan utgöra sådana folkgrupper somkan ha rätt till självbestämmande inte i siginnebär att urfolken skulle ha rätt att brytasig ut och bilda egna stater. Denna ståndpunktöverensstämmer med all säkerhetmed folkrätten. Det får idag anses klart attgällande folkrätt skiljer mellan självbestämmanderättenoch dess utövning i form avrätten till lösrivelse. Att ett folk har rätt tillsjälvbestämmande saknar egentlig relevansför om de folkrättsligt kan uppställa kravpå att få bilda en egen stat. Det råder idag to m delade meningar om internationell rättö h t innefattar en positiv rätt till lösrivelse,men om en sådan rätt existerar uppkommerdenna endast om folket i fråga utsättsför grova människorättssbrott i den stat ivilken de f n bor och inte som ett elementi folkets i frågas eventuella rätt till själbestämmande.Av en studie av de arbetsdefinitioner avurfolk som FN-systemet laborerar medframgår att samerna är att anse som etturfolk och ettt antal FN-organ har ocksåbekräftat att samerna folkrättsligt är attbetrakta som ett urfolk. Att samerna utgörett urfolk har även bekräftats av samtligaländer med samisk befolkning, och tordeinte vara seriöst ifrågasatt idag. Mer diskuteratpå senare år har varit om samernaockså utgör ett ”folk” i folkrättsligt hänseende.Numera får det dock anses somklarlagt att samerna även kvalificerar sigbland de urfolk som på objektiva grunderuppfyller folkrättens allmänna krav för attutgöra ett ”folk” - med rätt till självbestämmande.Detta framgår av de ovan nämndaarbetsdefinitionerna av ”folk” och kompetentaFN-organ har också vid ett flertaltillfällen uttryckligen konstateratbekräftatatt samerna folkrättsligt är att betrakta somett folk. De nordiska länderna ifrågasätteridag inte heller att samerna utgör ett sådanturfolk som har rätt till självbestämmande.Sammanfattningsvis får det nu ansesframstå som klart att också en icke-statsbildandefolkgrupp inom en existerandestat, eller vars område sträcker sig överfleratalet stater - kan utgöra ett ”folk”, ochdärmed vara att anse som rättssubjekt ochha rätt till självbestämmande enligt folkrätten.Detta gäller då även icke statsbildandeurfolk, och samerna utgör ett sådant folksom har rätt till självbestämmande.Vad avser självbestämmanderättensmateriella innehåll brukar denna oftadelas in i en intern och en extern aspekt.Som namnet antyder innebär den internaaspekten av rätten till självbestämmandeen rätt att fatta beslut i samtliga frågorsom rör hur ett folks samhälle skall styrasinternt. Däri innefattas i princip alla frågorav betydelse för att bevara och utveckla dekulturella, sociala och ekonomiska aspekternaav ett folks samhälle. Det rör sig tex om frågor och områden såsom skola,hälso- och socialvård och media. Det mestcentrala elementet i den interna aspektenav självbestämmanderätten, inte minst51

GÁLDU ČÁLA 3/2007för urfolk, är emellertid den s k resursdimensionen,d v s rätten för ett folk att självbestämma över sina naturtillgångar och attinte bli berövade sina försörjningsformer.Urfolkens kulturer och samhällen är intimtkopplade till deras traditionella land- ochvattenområden samt naturresurser. DeFN-organ som har understrukit att ocksåurfolk har rätt till självbestämmande harsärskilt betonat vikten av att urfolk fårbestämma över sina land, näringar ochnaturresurser. Även beträffande samernahar de FN-organ som bekräftat att det samiskafolket utgör en sådan folkgrupp somenligt folkrätten har rätt till självbestämmandesärskilt understrukit samernas rättatt råda över sina naturtillgångar och attinte berövas sina försörjningsformer. Detskall noteras att dessa uttalanden inte ärbegränsade till traditionella samiska naturresurser,utan det har även getts uttryckför att självbestämmanderättens resursdimensionockså, i vart fall i viss utsträckning,omfattar icke-traditionella samiskaekonomiska aktiviteter som oljeutvinningoch gruvdrift. Även EU har gett uttryck fördenna ståndpunkt. De nordiska ländernahar i arbetet med Urfolksdeklarationenbekräftat att det är deras uppfattning atturfolks självbestämmanderätt innefattar enresursdimension.Den externa aspekten av självbestämmaderätteninnefattar en rätt för alla folk attsjälv bestämma vilken relation detta skallha till sin omvärld. Beträffande den externaaspekten av självbestämmanderätten hardet redan konstaterats att denna idag integer det samiska folket någon rätt att brytasig ut och bilda en egen stat. Mindre anspråksfullaelement i den externa aspektenav självbestämmanderätten är dock relevantaför samerna. Bl a har samerna rätt attrepresentera sig själva internationellt ochatt bestämma sin politiska status, inklusivesin plats i och i relation till Världssamfundet.Beträffande självbestämmanderättensimplementering förverkligas den samiskasjälvbestämmanderätten huvudsakligengenom samernas egna beslutsfattandeinstitutioner, numera i första hand genomsametingen. I tillägg till att behålla och utvecklasina egna samhällsinstitutioner harsamerna också rätt att delta i majoritetssamhälletsamhällsliv. Implementeringenav den samiska självbestämmanderättenkan även underlättas av att samiska representanterges plats i icke-samiska beslutsfattandeinstitutioner.52

GÁLDU ČÁLA 3/20072. Generelt om selvbestemmelsesretten isamsvar med folkeretten2.1 Folkenes rett til selvbestemmelse- Historisk perspektivPrinsippet om folkenes rett til selvbestemmelsehar i løpet av flere århundre utvikletseg i takt med den politiske utviklingen. Selvbestemmelsesperspektivet har forbindelseslinjerhelt tilbake til opplysningsfilosofiensideer om folkesuverenitet.Både i den franske og i den amerikanskerevolusjonen på slutten av 1700-talletframsto kravet om selvbestemmelse somfundamentet for statsdannelsen. Det varfolkesuverenitetsprinsippet som legitimertemaktutøvelsen i de konstitusjonelleforfatningssystemene som ble etablert. Detvar folkets tilslutning til rettsreglene, konstruertblant annet gjennom teorier om ensamfunnskontrakt, som var grunnlaget forrettsreglenes bindende kraft. Selvbestemmelsehar gjennom tidene representert altfra en politisk idé, ideologi, prinsipp, ogendelig som en rett til selvbestemmelse.Folkeforbundet - forløperen til dagensFN - anvendte prinsippet om folkenes selvbestemmelsesom et grunnleggende ideologiskog politisk prinsipp, selv om forbundetspakt ikke inneholdt noen uttrykkeligbestemmelse om selvbestemmelse. Prinsippetom folkenes selvbestemmelse varsentral i den fredlige avslutningen på denførste verdenskrigen, og taperne i krigenmåtte akseptere at ”folkene” fikk sin selvbestemmelse,mens seierherrene ble upåvirket.Den amerikanske president Wilsonformulerte fjorten punkter for en fredligavslutning på den første verdenskrig, inklu-dert prinsippet om selvbestemmelse. USAble som kjent likevel ikke medlem i Folkeforbundet,og dette var blant annet årsakentil at selvbestemmelse ikke uttrykkelig bleinntatt i selve pakten. Man fikk derimot innen rekke detaljregler som må anses å værekonkrete anvendelser av prinsippet omselvbestemmelse, blant annet det omfattendeminoritetsvernet som ble etablert i Folkeforbundetsregi. I kjølvannet av den førsteverdenskrig var spørsmålet om hvordanminoritetsbeskyttelsen skulle gjennomføresen sentral problemstilling. Folkeforbundetsminoritetsrettssystem besto av et omfattenderegelsett og håndhevelsesapparat, ogvar et produkt av prinsippet om folkenesselvbestemmelsesrett. Minoritetsbeskyttelsensrettslige og politiske fundamentvar prinsippet om folkenes selvbestemmelsesrettog en erkjennelse av at det varviktig for freden å sikre rettferdighet ogsåfor de folkegrupper som ikke fikk danne enegen stat. Folkeforbundet søkte å innføreen internasjonal nyordning ved å anvendeprinsippet om folkenes selvbestemmelse påulike måter, avhengig av den faktiske situasjonen.I Europa ble gamle keiserdømmeromskapt til nasjonalstater så langt det varmulig, med beskyttelse for minoritetsgruppersom del av ordningen. I andre delerav verden innførte man et mandatsystemunder de seirende makter. Med andre orden ordning hvor disse områdene skulle fåselvstendighet når de var rede til å ta detteskrittet, og med en beskyttelse av urbefolkningersom subsidiær ordning for å1 Benedict Anderson, Imagined Communities (1983); Alfred Cobban, The Nation State and National Self-Determination (rev.ed. 1969); Ernest Gellner, Nations and Nationalism(1983) Oscar I. Janowsky, Nationalities and National Minorities (1945) C.A. Macartney, National States and National Minorities (1934) Hugh Seton-Watson, Nations and States(1977); Hurst Hannum, Rethinking Self-Determination (1993),2 Folkeforbundet ble etablert i 1919. Forente Nasjoner (FN) ble etablert i 1945.3 Quincy Wright, Mandates and the League of Nations (1930); R.N. Chowdhuri, International Mandates and Trusteeship Systems; A Comperative Study (1955); Hurst Hannum,Rethinking Self-Determination (1993).53

GÁLDU ČÁLA 3/2007fange opp slike folkegrupper. I tillegg til atFolkeforbundets minoritetsrettssystem varbasert på prinsippet om folkenes selvbestemmelsesrett,var systemet også et leddi forsøket på å oppnå fred og internasjonalorden gjennom folkeretten overvåket avden nye verdensorganisasjonen. Det bleogså inngått en rekke bilaterale traktaterom minoritetsbeskyttelse utenom forbundetssystem. Disse var for en stor del byggetpå Folkeforbundets system. Etter etableringen av FN i 1945 har folkenesrett til selvbestemmelse blitt formulertsom en rettighet. Selvbestemmelsesideenble utviklet fra å være et prinsipp til å blien reell rettighet. Dette kommer klarest tiluttrykk i FN-konvensjonene av 1966 omhenholdsvis sivile og politiske rettigheter(”CCPR”), og økonomiske, sosiale ogkulturelle rettigheter (”CESCR”). Retten tilselvbestemmelse ble i stor grad knyttet tilavkolonisering og etablering av nye uavhengigenasjonalstater, og man fikk såledesen begrensning i forhold til den bredeutformingen selvbestemmelsesprinsippethadde i mellomkrigstiden.Det er i dag en økende anerkjennelseav at retten til selvbestemmelse vanskeligutelukkende kan begrenses til tradisjonelleavkoloniseringstilfeller. Denne erkjennelsenhar spesielt gjort seg gjeldende overfor urfolk.Forslaget til FN-erklæring om urfolksrettigheter av 1994, utarbeidet av menneskerettighetskommisjonensunderkommisjon,inneholder flere artikler vedrørendeurfolks rett til selvbestemmelse. Likeledeshar flere kompetente FN organ i løpet avdet siste tiåret gått relativt langt i forholdtil å anerkjenne urfolks rett til selvbestemmelse. Det er i dag bred enighet på statsnivåetom at de urfolk som oppfyller kriterienefor ”folk” har rett til selvbestemmelse.I arbeidet med FN-erklæringen om urfolksrettigheter har de nordiske statene inntatten fellesposisjon hvorved urfolks rett tilselvbestemmelse foreslås inntatt i erklæringen,med nærmere angitte begrensninger,spesielt i forhold til statens territorielleintegritet. En tilsvarende utvikling har gjort seggjeldende i regionale organisasjoner, deriblantinnenfor Den Europeiske Union (EU)og Organisasjonen av Amerikanske Stater(OAS). I EU’s handlingsplan for den nordligedimensjon for perioden 2004-06, gisdet eksempelvis uttrykk for at det er nødvendigå beskytte de nordlige urfolks rett tilselvbestemmelse (”inherited right of selfdetermination…..of indigenous peoples ofthe region.”). Innenfor OAS arbeider manfor tiden med en egen erklæring om urfolksrettigheter for det amerikanske kontinentet,som blant annet inneholder en bestemmelseom urfolks rett til selvbestemmelse.2.2 Det folkerettslige grunnlaget forretten til selvbestemmelseFolkenes rett til selvbestemmelse er i dagen grunnleggende folkerettslig standard.Selvbestemmelsesretten er inkludert FNpakten,i artiklene 1(2) og 55, samt i kapittelXI og XII. Selvbestemmelsesretten erogså behandlet i flere resolusjoner fra FNsGeneralforsamling, deriblant resolusjon nr.1514 (XV) , resolusjon nr. 1541 (XV) , samtresolusjon nr. 2625 (XXV). 10Selvbestemmelsesretten er videre nedfelti mange andre internasjonale og regionaleinstrumenter, deriblant i Helsingforserklæringen,den afrikanske pakten ommenneskers og folkenes rettigheter og KS-SEs Paris-erklæring om den nye Europa. 11Folkenes rett til selvbestemmelse er ogsåanerkjent av FN domstolen (”InternationalCourt of Justice”) i flere saker. 124 NOU 1984:18 Om Samenes rettsstilling, side 228 flg.5 The UN Working Group on Indigenous Populations, The Sub-Commission on Prevention of Discrimination and Protection of Minorities, The UN Human Rights Committee,The Commission on Human Rights´ Working Group on the draft UN Declaration on Indigenous Peoples Rights.6 Finland, Danmark, Island, Norge og Sverige presenterte et felles nordisk forslag om urfolks rett til selvbestemmelse til den 9. sesjonen i Menneskerettighetskommisjonensarbeidsgruppe for FN-erklæringen om urfolks rettigheter, som ble avholdt i Genève i perioden 15.-26. september 2003.7 EC / The General Affairs Council (Heads of States): The Second Northern Dimension Action Plan, 2004-06, adopted 29 September 2003.8 Declaration on the Granting of Independence to Colonial Countries and Peoples, 14.12.1960.9 Principles with should guide Members in determining whether or not an obligation exists to transmit the information called for under Article 73e of the UN Charter.10 Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Cooperation among States, 24.10.1970.11 The Helsinki Final Act (Conference on Security an Co-operation in Europe - 1975), the African Charter on Human and Peoples’ Rights, 1981, og CSCE Charter of Paris for aNew Europe – 1990.12 Namibia-saken, 1971, ICJ 16; Western Sahara saken, 1975, ICJ 12; East Timor saken, 1995, ICJ, 10254

GÁLDU ČÁLA 3/20072.2.1 Selvbestemmelsesretten sommenneskerettighetSelvbestemmelsesretten er i dag også anerkjentsom en kollektiv menneskerettighet.Folkenes rett til selvbestemmelse er nedfelti de to mest sentrale menneskerettighetskonvensjonenesom FN har vedtatt;CCPRog CESCR. 13 Retten til selvbestemmelse erher nedfelt som en kollektiv menneskerettighetfor ”alle folk”. Dette framkommer ien likelydende bestemmelse (artikkel 1) inevnte to konvensjoner:”1. All peoples have the right of self-determination.By virtue of that right theyfreely determine their political statusand freely pursue their economic, socialand cultural development.2. All peoples may, for their own ends,freely dispose of their natural wealthand resources without prejudice to anyobligations arising out of internationaleconomic co-operation, based upon theprinciple of mutual benefits, and internationallaw. In no case may a peoplebe deprived of its own means of subsistence.3. The States Parties to the present Covenant,including those having responsibilityfor the administration of Non-Self-Governing and Trust Territories,shall promote the realization of theright of self-determination, and shallrespect that right, in conformity with theprovisions of the Charter of the UnitedNations.”«Selvbestemmelsesretten er videreuttrykkelig anerkjent som enmenneskerettighet i erklæringen oghandlingsplanen fra verdenskonferansenom menneskerettigheter (1993),hvor det blant annet fastlås atretten til selvbestemmelse er ennaturlig del av den internasjonalemenneskerettighetsbeskyttelsen og at dener av universell karakter.»Uoffisiell norsk oversettelse av felles artikkel1:”1. Alle folk har selvbestemmelsesrett. Ikraft av denne rett bestemmer de frittsin politiske stilling og fremmer fritt sinegen økonomiske, sosiale og kulturelleutvikling.2. Alle folk kan for å fremme sine egne formålfritt råde over sine naturrikdommerog forekomster, dog uten å tilsidesetteforpliktelser som følger av internasjonaltøkonomisk samarbeid, basert på prinsippetom gjensidig nytte, og folkerettensregler. Ikke i noe tilfelle må et folk bliberøvet sitt eget eksistensgrunnlag.3. Konvensjonspartene, heri innbefattet destater som har ansvaret for administreringenav ikke-selvstyrte områder ogtilsynsområder, skal arbeide for virkeliggjørelsenav folkenes selvbestemmelsesrett,og skal respektere denne rett ioverensstemmelse med bestemmelsene iDe Forente Nasjoners Pakt.”FNs Generalforsamling har uttrykkt atdenne retten er universell og tidsuavhengig:”The right [contained in article 1 of theCovenants] would be proclaimed in theCovenants as a universal right and for alltime.” 14Selvbestemmelsesretten er videre uttrykkeliganerkjent som en menneskerettigheti erklæringen og handlingsplanenfra verdenskonferansen om menneskerettigheter(1993), hvor det blant annet fastlåsat retten til selvbestemmelse er en naturligdel av den internasjonale menneskerettighetsbeskyttelsenog at den er av universellkarakter. 15 Verdenskonferansen uttrykkersom målsetting å utvikle en verdensordenfullt ut basert på prinsippene i FN-pakten,deriblant respekt for like rettigheter ogselvbestemmelse for alle folk. Gjennomføringenav retten til selvbestemmelse anerkjennessom en forutsetning for oppfyllelseav andre menneskerettigheter og grunnleggendefriheter, uavhengig av hvorvidt disseer sivile, politiske, økonomiske, sosiale ellerkulturelle rettigheter.13 International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights og International Covenant on Civil and Political Rights, begge vedtatt i 1966.14 Third Committees report to the General Assembly, UN Doc: A/C.3/SR.397 (1952).15 The Vienna Declaration and Programme of Action (1993), jf. spesielt operativ paragraf 2.55

GÁLDU ČÁLA 3/20072.2.2 ILO-konvensjon nr. 169 om urfolk ogstammefolk - avgrensningILO-konvensjon nr. 169 om urfolk og stammefolki selvstendige stater (ILO 169) identifiserestidvis som folkerettslig grunnlagfor samisk selvbestemmelsesrett. ILO 169kan vanskelig påberopes som grunnlag forselvbestemmelse, fordi konvensjonen haren særskilt bestemmelse, artikkel 1 (3), sometablerer en avgrensning i forhold til ”folkenes”rett til selvbestemmelse: ”The use ofthe term ”peoples” in this Convention shallnot be construed as having any implicationsas regards the rights which may attach tothe term under international law.” Uoffisiellnorsk oversettelse av ILO169, artikkel1 (3): ”Bruken av begrepet ”folk” i dennekonvensjonen skal ikke ha noen innvirkningpå de rettigheter som for øvrig kan knyttestil begrepet i folkeretten.”Dette innebærer at konvensjonen ikkebefatter seg med folkenes rett til selvbestemmelse.Til tross for at ILO 169 harenkelte bestemmelser som inneholderelementer med relevans i forhold til samiskselvbestemmelse vil det ikke væreriktig å legge til grunn at konvensjonen kanpåberopes som grunnlag for samisk selvbestemmelsei folkerettslig forstand. ILOgir uttrykk for at kvalifikasjonen i artikkel1 (3) skyldes det forhold ILO’s mandat erbegrenset til sosiale og økonomiske rettigheterog at det derfor er utenfor ILO’skompetanse å fortolke selvbestemmelseskonseptet.ILO understreker imidlertidat ILO 169 likevel ikke etablerer noengenerell begrensning i forhold til urfolksrett til selvbestemmelse og at den derfor erforenelig med hvilket som helst internasjonaltinstrument som måtte etablere ellerdefinere en slik rettighet for urfolk: ”[T]heConvention does not impose any limitationon self-determination nor take any positionfor or against self-determination. In otherwords, there is nothing in Convention No.169 which would be incompatible with anyinternational legal instruments which mayestablish or define the right of indigenousand tribal peoples to self-determination.” 162.2.3 1966 års konventionerSom anförts understryker den ovan citeradelikalydande artikeln 1 i CCPR ochCESCR att rätten till självbestämmande ären rättighet som tillkommer «alla folk».Självbestämmanderätten företer vissasärdrag jämfört med de övriga rättighetersom skyddas i 1966 års konventioner. Artikel1 är inte placerad i konventionernasavdelning III där de flesta (dock inte alla)rättighetsbestämmelser finns, och den harinte formulerats som en individuell mänskligrättighet utan som en kollektiv rättighet,tillkommande alla folk. Eftersom det är frågaom en kollektiv rättighet har FNs Människorättskommitté,övervakningsorganetunder konventionen om medborgerliga ochpolitiska rättigheter, tolkat att artikel 1 intekan vara föremål för individuella klagomålenligt det första fakultativprotokollet tillkonventionen. Artikel 1 i protokollet krävernämligen att det bör finnas en individ (ellerflera individer) som omedelbart är berördaav en påstådd kränkning av en konventionsskyddadrättighet. Motsvarandefråga har inte uppkommit i samband medkonventionen om ekonomiska, socialaoch kulturella rättigheter, eftersom dennakonvention inte alls innehåller en klagomålsprocedur.Innehållet i den gemensamma artikel 1beskrivs närmare nedan. Redan här kandock nämnas att bestämmelsen nog hartillämpas i den obligatoriska rapporteringsprocesssom finns under konventionernaoch att i sin nyare praxis har Människorättskommitténerkännt att självbestämmanderättenpåverkar tolkningen av vissaandra rättigheter i individuella klagomålsfall,fast den fortfarande inte kan fungerasom en självständig grund för ett individuelltklagomål. Båda typer av praxis visaratt artikel 1 inte begränsats att gälla folk ibetydelsen hela befolkningen i ett land utanatt även urfolk kan, åtminstone i vissa fall,utgöra sådana folk som skyddas av artikel1.I enlighet med den allmänna folkrättensläror skiljer man ofta även under FN-kon-16 International Labour Office, Geneva: ”Indigenous and Tribal Peoples: A Guide to Ilo Convention No. 169 (1996), side 7.56

GÁLDU ČÁLA 3/2007ventionernas artikel 1 mellan intern ochextern självbestämmanderätt. Emedan densenare kristalliserad i dess mest långtgåendeform kan innebära suveränitet, dvsett folks rättighet att skapa sin egen statoch få denna erkänd av andra stater, bördet betonas att den externa självbestämmanderättenockså innehåller mindreanspråksfulla dimensioner, såsom rättenatt bli representerad på internationell nivå,som inte är föremål för de särskilda kravfolkrätten ställer för att ett folk skall varaberättigat att göra anspråk på rätt till lösrivelse,dvs rätten att skapa sin egen stat. Imänniskorättssammanhang finns det oftasten betoning på självbestämmanderättensinterna dimensioner, såsom ett folks rättatt välja sina egna ledare och representativainstitutioner samt att delta i den offentligamaktutövningen i landet. För majoritetsbefolkningenbetyder självbestämmanderättensinterna dimension främst en rätt tilldemokratiskt statsstyre, emedan folk somär i minoritetsställning inom en stat kankräva både deltagande i allmänna demokratiskastrukturer samt sina egna skildastrukturer för demokratiskt deltagande.Både Människorättskommitténs praxisoch författningsrättslig utveckling i mångastater visar att själbestämmanderätten inteär ett statiskt begrepp utan är föremål fördynamisk utveckling. Till en stor del ärdenna dynamik en följd av de krav somurfolk i olika världsdelar för fram för att nåstaternas och det internationella samfundetserkännande för deras rätt till självbestämmande.Minoritet412 3Förklaringar: framställningen utgår från atten grupp kan samtidigt vara både ett folkoch en minoritet enligt folkätten. Vissa avvärldens urfolk är dylika grupper (nr 1 samtnr 5 som hänvisar till begreppet ”stamfolk”i ILO 169). Däremot fyller vissa andra gruppersom kallar sig urfolk inte kriterierna för”folk” enligt 1966 års konventioner (nr 2samt nr 4 för stamfolksbegreppets del). Historiskaurfolk som nuförtiden har sin egenstat (nr 3) utgör inte minoriteter enligt artikel27 i CCPR och skyddas egentligen inteheller av ILO-konvention nr 169 som berörrelationen mellan ett urfolk och en stat meden annan dominerande folkgrupp. Samernaär en sådan folkgrupp som faller under kategori1.5Folk2.3 Uppsummering av förhållandetmellan rätten till självbestämmandeoch begreppet urfolkFörhållandet mellan begreppen folk, urfolkoch självbestämmanderett diskuterasnärmare nedan i samband med relevantainternationella konventioner, såsom 1966års FN-konventioner samt ILO 169. Sombakgrund för dessa diskussioner presenterashär en grafisk sammanfattning övertillämpningsområdet för olika urfolksbegrepp.1717 Källa: Martin Scheinin, What Are Indigenous Peoples? (i tryck).57

GÁLDU ČÁLA 3/2007continuity with pre-invasion and pre-colonialsocieties that developed on their territories,consider themselves distinct fromother sectors of the societies now prevailingin those territories, or parts of them. Theyform at present non-dominant sectors ofsociety and are determined to preserve,develop and transmit to future generationsexistence as peoples, in accordance withtheir own cultural patterns, social institutionsand legal systems.The historical continuity may consist ofthe continuation, for an extended periodreaching into the present, of one or more ofthe following factors:(a) Occupation of ancestral lands, or atleast of part of them;(b) Common ancestry with the original occupantsof these lands;(c) Culture in general, or in specific manifestations(such as religion, livingunder a tribal system, membership of anindigenous community, dress, means oflivelihood, life-style, etc);(d) Language (whether used as the only language,as mother-tongue, as the habitualmeans of communication at home orin the family, or as the main, preferred,habitual, general or normal language);(e) Residence in certain parts of the country,or in certain regions of the world;(f) Other relevant factors.On an individual basis, an indigenous personis one who belongs to these indigenouspopulations through self-identification asindigenous (group consciousness) and isrecognized and accepted by these populationsas one of its members (acceptance bythe group).This preserves for these communities thesovereign right and power to decide whobelongs to them, without external interference.”Som framgår intar självidentificeringskriteriumeten central plats också i Cobodefinitionen.Vidare bör noteras den viktCobo-definitionen lägger på att folkgruppeni fråga har en koppling till ett specifiktlandområde.Också Världsbanken har antagit en urfolkspolicy19 , ämnad att ge banken ledningi dennas verksamhet i länder med urfolk.Nämnda policy innehåller en arbetsdefinitionav urfolk, med följande lydelse;”The terms ”indigenous peoples”, ”indigenousethnic minorities”, “tribal groups”,and scheduled tribes” describe socialgroups with a social and cultural identitydistinct from the dominant society thatmakes them vulnerable of being disadvantagedin the development process.” 20“Indigenous peoples can be identifiedin particular geographical areas by thepresence in varying degrees of the followingcharacteristics:(a) a close attachment to ancestral territoriesand to the natural resources in theseareas;(b) self-identification and identification byothers as members of a distinct culturalgroup;(c) an indigenous language, often differentfrom the national language;(d) presence of customary social and politicalinstitutions; and(e) primarily subsistence-oriented production”21Som framgår utgör Världsbankens arbetsdefinitionnärmast en kondenserad form avCobo-definitionen. 223.1.2 Samerna att anse som ett urfolk enligtfolkrättenVid en jämförelse av de kriterier som anseskänneteckna ett urfolk enligt arbetsdefinitionernaovan och vad som utmärker densamiska folkgruppen framstår tydligt att,19 The World Bank Operational Manual, Operative Directive, OD 4.20.20 OD 4.20, punkt 3.21 OD 4.20, punkt 5.22 Världsbanken är f n i färd med att revidera sin urfolkspolicy. Denna revision torde dock inte medöföra någon materiell förändring av betydelse beträffande arbetsdefinitionenav urfolk, se Transcript, World Bank Rountable with Indigenous Peoples, Washington D.C., October 17 – 18, 2002.59

GÁLDU ČÁLA 3/2007oavsett vilken arbetsdefinition som tilllämpas,samerna är att anse som ett urfolki folkrättsligt hänseende. Samerna har enegen kultur, inklusive ett eget språk, egnanäringar och har även en tydlig historiskanknytning till sina traditionella land- ochvattenområden. Samerna har vidare självagenomgående betonat att man anser sigutgöra ett eget folk, skilt från de övrigabefolkningsgrupperna som bebor Fennoskandinavienoch Kolahalvön.Samerna kvalificerar sig även bland deurfolk som på objektiva grunder mycketväl kan anses uppfylla folkrättens allmännakrav för att utgöra ett folk. Olika FN-organhar vid ett flertal tillfällen bekräftat attsamerna är att anse som ett urfolk enligtfolkrätten. Bl a har Människorättskommitténi uttalanden med andledning av Norgesfjärdet 23 och Sveriges femte periodiskarapporter 24 understrukit att samerna är attanse som urfolk i respektive land och attsåledes CCPR artikel 1 är tillämpbar påsamerna i egenskap av ett folk.Också de nordiska länderna har bekräftatatt samerna utgör ett urfolk. Av denfinska grundlagens § 17 framgår att samernaär att anse som urfolk i Finland och attsamerna är att anse som ett urfolk framgåräven av den finska Sametingslagen. AttNorge anser att samerna utgör ett urfolkframgår av Norges ratifikation av ILO 69samt av det faktum att grundlagens § 110aoch hela samelagstiftningen vilar på ett erkännandeav samerna som urfolk, även omsjälva urfolksbegreppet inte används. SåvälSveriges grundlag som övrig lagstiftningsaknar referenser till samerna som Sverigesurfolk, men Sverige har vid ett flertal andraofficiella sammanhang understrukit samernasställning som urfolk i landet.3.1.3 Skillnaden mellan urfolks ochminoriteters rättigheter enligtfolkrättenInte heller begreppet ”minoritet” definerasav folkrätten. Det kan dock enkelt konstaterasatt flertalet av de kriterier som utmärkerett urfolk - såsom t ex gemensamtspråk och gemensam kultur, även kännetecknarmånga minoriteter. Som redogjortsför ovan är emellertid ett av de mestcentrala elementen i arbetsdefinitionernaav urfolk den historiska koppling som urfolkhar till sina traditionella landområden,något som minoriteter saknar. Kopplingentill ett visst landområde är vad som väsentligenskiljer urfolk från minoriteter i folkrättsligthänseende. Det territoriella elementetmåste ges särskild vikt då urfolkensmöjligheten att bevara och utveckla sinadistinkta kulturer är intimt kopplad till enfortsatt tillgång till deras traditionella landochvattenområden samt naturresurser. Itillägg till den territoriella kopplingen harufolken även i allmänhet bevarat sina egnasamhällsinstitutioner i större utsträckningän vad minoriteter har. Distinktionen mellanurfolk och minoriteter är central, då derättigheter som enligt folkrätten följer medurfolks- respektive minoritetsstatus skiljersig åt i väsentliga avseenden.Minoritetersrättigheterna, vilka mesttydligt kommit till uttryck i FN:s Deklarationom Minoriteters Rättigheter 25 , är tillsin natur alltid individuella, d v s de tillkommerde individuella medlemmarna avminoritetsgrupen, snarare än gruppen somsådan, även om en rad minoritetsrättigheteri och för sig endast kan utövas i gemenskapmed andra medlemmar av gruppen.Även internationella instrument som behandlarurfolks rättigheter, såsom t ex ILO169 samt FN:s Utkast till Urfolksdeklaration(”Urfolksdeklaraitonen”), understrykervikten av att respektera urfolksindividersrättigheter 26 och innehåller följaktligenockså en rad rättigheter som är individuellatill sin natur. Därtill innehåller emellertidILO 169 och Urfolksdeklarationen även enrad bestämmelser som betonar kollektivetsrättigheter, d v s rättigheter som tillkommerurfolket som sådant och inte enskildamedlemmar därav. Med andra ord, tillskillnad från minoritetsrättigheterna är en23 FN-dokument CCPR/C/79/Add. 112 (1999)24 FN-dokument CCPR/CO/74/SWE, daterad 24 april 2002, punkt 1525 Declaration on the Rights of Persons belonging to National or Ethnic, Religious or Linguistic Minorities26 Se bl a ILO 169, Artikel 3 och Urfolksdeklarationen Artikel 1. Det förtjänar även påpekas att de individuella rättigheter som kommer till uttryck i Deklarationen om MinoritersRättigheter kan åberopas också av individer med urfolksbakgrund, om urfolket i fråga utgör ett mindertal i det land/de länder i vilket/vilka urfolket lever.60

GÁLDU ČÁLA 3/2007väsentlig del av urfolksrättigheterna kollektiva.27Förenklat uttryckt kan skillnaden mellanminoritetsrättigheterna och de kollektivaurfolksrättigheterna sägas bestå i attminoritetsrättigheter syftar till att möjliggöraför minoritetsindivider att bevara ochutveckla sin specifika identitet som en delav majoritetssammhället, medan de kollektivaurfolksrättigheterna betonar urfolkensrätt att bevara och utveckla sina specifikasamhällen och samhällsstrukturer vid sidanav, eller om man så vill, parallellt med majoritetssamhället.28 Minoritetetsättigheterfokuserar på ett effektivt politiskt deltagandei det samhälle vilket medlemmarnaav minoritetsgruppen utgör en del av. Dekollektiva urfolksrättigheterna, å andrasidan, syftar till att möjliggöra för urfolkssamhällenaatt fatta sina egna beslut. Attdelta i det större, omgärdande, samhälletspolitiska system är för urfolken en sekundär– och valfri – rättighet. Som exempelpå ovanstående kan nämnas Urfolksdeklarationenartikel 4, som lyder;”Indigenous peoples have the right tomaintain and strengthen their distinctpolitical, economic, social and culturalcharacteristics, as well as their legalsystems, while retaining their rights toparticipate fully, if they so choose, in thepolitical, economic, social and cultural lifeof the State”Den mest centrala av de kollektiva rättigheternaär rätten till självbestämmande. Attfolkrätten kommit att fokusera på urfolkenskollektiva rättigheter har ibland förklaratsmed att de problem urbefolkningar brottasmed i väsentlig utsträckning är ett resultatav en diskriminering av gruppen (ellerfolket) som sådant, snarare än av de individerssom tillhör folkgruppen. De åtgärdersom vidtas för att korrigera sådan orättvisamåste således också vara riktad mot folkgruppensom sådan. 29 Detta påstående kansägas stämma bra in på samernas situation.Även om samiska individer iblandär föremål för diskriminering, betonarsamiska företrädare i allmänhet framförallt de problem samerna brottas med somgrupp. De mest grundläggande problemenden samiska befolkningen har att hanteraär ett resultat av att länderna med samiskbefolkning haft svårt att (i vart fall i handling)betrakta samerna som en kollektivgrupp, med rätt att själva ta ansvar för sinegen framtid.Samerna är således, i folkrättsligt hänseende,framför allt att anse som ett ”urfolk”,och inte enbart som en minoritet. 30 Fråganär då hur begreppet ”urfolk” förhåller sigtill begreppet ”folk” (people) i folkrätten.3.1.4 Förhållandet mellan begreppen ”urfolk”och ”folk” enligt folkrättenFolkrätten definierar inte heller begreppet”folk”. Vissa arbetsdefinitioner förekommerdock även här, av vilka den s k Kirby-definitionen31 vunnit störst acceptans. Kirbydefinitionen,som bl a UNESCO anslutit sigtill vid en expertkonferens 1989 32 , definierarett ”folk” som;“1. a group of individual human beingswho enjoy some or all of the following commonfeatures:a. a common historical tradition;b. racial or ethnic identity;c. cultural homogeninty;d. linguistic unity;e. religious or ideological affininty;f. territorial connection;g. common economic life;2. the group must be of a certain number27 Idag torde det föreligga närmast fullständig enighet kring att urfolk kan vara föremål för kollektiva rättigheter. Därtill är den övervägande majoriteten folkrättsexperter samtde allra flesta stater idag överens om att en rad av dessa kollektiva rättigheter är att anse som kollektiva mänskliga rättigheter. Ett fåtal stater hävdar dock (fortfarande) attinga av de kollektiva rättigheter som kommer till uttryck i ILO 169 och Urfolksdeklarationen, eller som tillkommer urfolk enligt andra rättskällor, är att betrakta som mänskligarättigheter..28 En annan skillnad mellan minoritetsrättigheter och urfolksrättigheter är självfallet att rätten till land, vatten och naturresurser utgör ett centralt element i urfolksrättigheterna.Urfolkens rätt till sina traditionella land- och vattenområden samt naturresurser kan emellertid lika gärna beskrivas som det mest centrala elementet i just rätten att bevaraoch utveckla sina egna sammhällsstrukturer. Urfolkens rätt till land och vatten innefattar såväl ett individuellt som ett kollektivt element.29 Freeman, Michael, “Are There Collective Human Rights, Political Studies (1995), s. 32 – 3330 En annan sak är att samerna självfallet, i ordets semantiska betydelse, utgör en minoritet i de länder de lever och att de, som redogjorts för, också kan åtnjuta minoritetersrättigheter.31 Uppkallad efter definitionens upphovsman, Michael Kirby.32 The UNESCO International Meeting of Experts on Further Study of the Concept of the Rights of Peoples, UNESCO HQ, Paris, November 27 – 30, 198961

GÁLDU ČÁLA 3/2007which need not be large but which mustbe more than a mere association of individualswithin a State;3. the group as a whole must have the willto be identified as a people or the consciousnessof being a people – allowingthat group or some members of suchgroups, through sharing the foregoingcharacteristics, may not have that willor consciousness; and possibly;4. the group must have institutions or othermeans of expressing its common characteristicsand will for identity.”Vid en analys av Kirby-defnintionen framgåratt arbetsdefinitionen av ”folk” inteavviker nämnvärt från de arbetsdefinitionerav ”urfolk” som presenterats ovan. Denenda egentliga skillnaden är att urfolksbegreppet,innefattar ett förhållande till enannan, dominerande, grupp. Urfolk har imotsvarande utsträckning som andra folken gemensam historisk tradition, etniskidentitet, kultur, språk samt religion ellerideologi. Särskilt kan dock noteras att såvälarbetsdefinitionerna av folk som urfolkbetonar vikten av en koppling till ett visstlandområde samt att befolkningsgruppenhar egna institutioner som kan representerafolket som sådant.3.1.5 Förhållandet mellan ”folk” och ”stat”vad avser rätten till självbestämmandeDet är en allmänt accepterad princip inomfolkrätten att mänskliga rättigheter tillkommerjust människor. I linje med vadsom diskuterats ovan är vidare den övervägandemajoriteten folkrättsexperter, ochde flesta stater, överens om att även folkkan vara föremål för mänskliga rättigheter iegenskap av just folk. Det råder emellertidenighet om att mänskliga rättigheter intetillkommer stater. Oaktat detta framförsibland argumentet att när folkrätten talarom alla ”folks” rätt till självbestämmande,med ”folk” avses summan av innevånarna ien stat.CCPR och CESCR ger i sig själva inte någonvägledning beträffande vad som avsesmed uttrycket ”folk” (peoples) i den gemensammaartikel 1. Däremot uttalade sigvissa länder i samband med ratificeringenav dessa konventioner om vilka som - enligtderas mening – utgör ”folk”, i CCPR:s och CESCR:s mening. Dessa uttalandenger viss vägledning beträffande hur uttrycket”folk” i artikel 1 skall förstås. Indienframförde vid ratificeringen av 1966 årskonventioner följande reservation avseendeden självbestämmanderätt som kommer tilluttryck i artikel 1;”With reference to article 1 [of the Covenants]... the Government of the Republicof India declares that the words “theright to self-determination” appearing in[article 1] apply only to the peoples underforeign occupation/domination?? and thatthese words do not apply to sovereign independentStates or to a section of a peopleor nation …” 33Indien menade således att den rätt tillsjälvbestämmande som kommer till uttrycki CCPR och CESCR endast applicerar påfolk dominerade av främmande makt, ochinte på självständiga stater eller på delar avett folk eller nation, d v s inte på ”folk” i annaninnebörd än summan av innevånarnai en stat eller ett territorium. Frankrike 34 ,Nederländerna 35 och Tyskland 36 invändemot Indiens tolkning. Nederländernaoch Tyskland anförde att rätten till självbestämmandetillkommer alla folk, ochinte bara folk dominerade av främmandemakt. Nederländerna menade vidare attalla försök att begränsa omfattningen avsjälvbestämmanderätten, eller att uppställavilkor för denna som inte framgår av CCPReller CESCR, innebär en undermineringav självbestämmanderätten med följd attdennas universiella karaktär kraftigt försvagas.Tyskland anförde att Indiens tolkningdirekt strider mot ordalydelsen av artikel 1och menade vidare att varje begränsning avsjälvbestämmanderätten också strider mot33 Se UN Centre for Human Rights, Human Rights – status of International Instrument (1987), UN Sales no. E.87.XIV.2.34 Ibid, s. 5035 Ibid, s. 1936 Ibid, s. 18 f62

GÁLDU ČÁLA 3/2007syftet med CCPR och CESCR. Frankriketillade att det indiska försöket att begränsasjälvbestämmanderättens tillämpning ävenär i strid med FN-stadgan. Det framgårmed andra ord att dessa länder redan vidtidpunkten för ratificeringen av CCPR ochCESCR var av uppfattningen att rätten tillsjälvbestämmande applicerar inte bara i enkolonialsituation, utan utgör en rätt för allafolk, utan begränsningar.Vidare anförde FN:s GeneralförsamlingsTredje Kommitté, i samband med att arbetetpågick med att nå en överenskommelsekring CCPR:s artikel 1, att;”Much of the discussions on article 1 hadrelated the questions of self-determinationto the colonial issue, but that was onlybecause the peoples of Non-Self-Governingand Trust Territories had yet not attainedindependence. The right would be proclaimedin the Covenants as a universal rightand for all time.” 37Som framgår synes Tredje Kommittén hauppfattat vissa av FN:s medlemsländersvilja att koppla självbestämmanderätten tillkoloniernas frigörelse som ett resultat avtidsandan. Tredje Kommitténs egen uppfattningförefaller dock ha varit att rättentill självbestämmande inte är begränsad tilldenna situation, utan snarare är universiell.Denna uppfattning vinner även stöd iFN-stadgan. De delar av denna som adresserarrätten till självbestämmande refererabl a till”... territories whose peoples have not yetattained a full measure of self-government…” 38Av referensen till ”peoples” i plural kan endastdras slutsatsen att de ”folk” FN-stadganmenar har rätt till självbestämmandeinte nödvändigtvis behöver vara folk iinnebörden summan av innevånarna i enstat eller ett territorium.Vidare antyddes redan i den rätt tillsjälvbestämmande som etablerades i internationellsedvanerätt i efterdyningarnaav andra världskriget att också folk inomexisterande stater kan vara berrättigadetill självbestämmanderättens s k internaaspekt, för det fall dessa nekades effektivtpoltiskt deltagande och/eller tillträde tillpolitiska beslutsfattande organ inom stateni fråga. 39 Ordalydelsen av Resolution 1541(XV) 40 , antagen av FN:s Generalförsamling1960, kan tolkas som att redan vid dennatidpunkt, det var Generalförsamlingensuppfattning att ett visst territorium kanhysa mer än ett folk.«Som nämnts är folkrätten inte statiskutan dynamisk, och dess syn påsjälvbestämmande kan utvecklasöver tiden.»Det finns således indikationer på attredan vid ratficeringen av CCPR och CE-SCR, avsikten var att med uttrycket ”folk”i den gemensamma artikel 1 skall förståssamtliga folk, och inte endast statsbildandesådana. Det finns dock inte mer än justindikationer på att så var fallet, och det ärmöjligt att i mitten av 1960-talet, den dominerandeuppfattningen var att med uttrycket”folk” i artikel 1 skall förstås ”folk” ibetydelsen summarna av innevånarna av enstat eller i en koloni. 413.1.6 Alla folks – inklusive urfolks - rätt tillsjälvbestämmande enligt folkrättenVid tidpunkten för ratificeringen av CCPRoch CESCR förefaller det således har råttdelade uppfattningar bland FN:s medlemsländerbeträffande om de ”folk” som harrätt till självbestämmande enligt artikel 1i dessa konventioner är ”folk” i innebördensumman av invånarna av en stat ellerett territorium, eller om också folk inomexisterande stater kan vara berättigade tillsjälvbestämmande. Men även om osäker-37 Report of the Third Committee, 6th session, para. 39, UN Doc: A/C.3/SR.397 (1952)38 Artikel 7339 Cassese, A., Self-Determination of Peoples: A Legal Reapprasial, 67 – 140 (1995)40 General Assembly Resolution 1541, U.N. GAOR, 15 th Session, Supp. No. 16, at 29, U.N. Doc. A/4561 (1960), note 1541 Cassesse, A., “Self-determination of Peoples: A Legal Reapprasial (1995), s. 61 f och Higgins, R., “Problems and Process: International Law and How we use It (1994)63

GÁLDU ČÁLA 3/2007het rådde vid tidpunkten för ratificeringenav 1966 års konventioner, är detta intedetsamma som att förändringar inte kan haskett sedan dess. Som nämnts är folkrätteninte statisk utan dynamisk, och dess synpå självbestämmande kan utvecklas övertiden. Under de senaste decenierna har alltfler internationella folkrättsexperter ochFN-organ kommit att förtydliga att rätttentill självestämmande tillkommer ävenicke statsbildande folk, samt att urfolk inteutgör något undantag i förevarande hänseende.1984 uttryckte Människorättskommittén,i en allmän kommentar (generalcomment) om artikel 1, sitt missnöje överatt många av de stater som rapporterar tillKommittén beträffande implementeringenav CPPR artikel 1 synes ha missförstått denfulla innebörden av artikeln. Kommitténanförde att;”Although the reporting obligations of allState Parties include Article 1 [av CCPR],only some reports give detailed explanationsregarding each of its paragraphs.The Committee has noted that many ofthem completely ignore Article 1, provideinadequate information in regard to it orconfine themselves to a reference to electionlaws.” 42Särskilt av Människorättskommitténs uttalandeatt det inte är tillräckligt att ett landrapporterar om sina nationella vallagarframgår att det är kommitténs uppfattningatt rätten till självbestämmande innefattarmer än en rätt att delta i allmänna val. Snarareförefaller det ha varit Männsikorättskommitténsuppfattning att självbestämmanderättenockså innefattar en rätt förfolk inom ett land att bestämma över sinutveckling på annat sätt än genom att deltai allmänna val på motsvarande villkor somlandets övriga befolkning. I övrigt är denallmänna kommentaren kortfattad och ärrätt repetititv i förhållande till artikeltexten.Som skall redogöras för närmare nedan harMänniskorättskommittén dock efter 1984kommit att utveckla sin praxis i förhållandetill självbestämmanderätten.Som redogjorts för ovan anger ILO 169(1989) uttryckligen att konventionen intetar ställning till frågan om urfolks rätt tillsjälvbestämmande. Oaktat detta innehållerILO 169 en rad bestämmelser som närarelaterar till självbestämmanderätten, vilketäven understryks av ILO:s egen guide tillILO 169 43 , som anger att;”The newer Convention takes the approachof respect for the cultures, waysof life, traditions and customary laws ofthe indigenous and tribal peoples who arecovered by it. It presumes that they willcontinue to exist as parts of their nationalsocieties with their own identity, their ownstructures and their own traditions. TheConvention presumes that these structuresand ways of life have value that needs tobe protected.”Uttrycket “Newer Convention” refererartill ILO 169:s föregångare, ILO ConventionNo. 107 Concerning the Protection andIntegration of Indigenous and Other Tribaland Semi-Tribal Population in IndependentCountries (ILO 107). ILO 107 antogs 1957.Den huvudsakliga skillnaden mellan ILO169 och dess föregångare är att ILO 107hade tydliga assimilationistiska ambitioner.ILO 169, å andra sidan, syftar till attmöjliggöra för urfolk att bevara sina egnasamhällstrukturer vid sidan av majoritetssamhälleti enlighet med vad som anförtsovan om skillnaden mellan urfolks ochminoriteters rättigheter. Då ILO 169 byggerpå denna grundprincip blir det oundvikligtatt många av bestämmelserna i ILO 169nära relaterar till självbestämmanderätten.Det är närmast en förutsättning för attkunna bevara sitt eget samhälle och sinaegna samhällsinstitutioner att urfolken harrätt att bestämma över dessa. Att ILO 169inte kan frikopplas från självbestämmanderättenframgår vidare av att ILO 169, tillskillnad från ILO 107, använder uttrycket”indigenous peoples” om urfolk. ILO 107nyttjade termen ”indigenous populations”.ILO:s riktlinjer för tolkningen av ILO 16942 Människorättskommitténs allmäna kommentar nr 12 (21), UN doc. HRI/GEN/1/Rev.5, ss. 121–12243 Indigenous and Tribal Peoples: A Guide to ILO Convention No. 169 (1996)64

GÁLDU ČÁLA 3/2007anger att uttrycket folk (peoples) användsgenomgående i ILO 169 därför att dennaterm”... recognizes the existence of organized societieswith an identity of their own ratherthan mere groupings sharing some racialor cultural characteristics”Kristian Myntti har kallat den ”självbestämmanderätt”som kommer till uttryck i ILO169 “ethno political self-government”. Mynttimenar att även om ILO 169 inte föreskrivernågon rätt till autonomi så innefattarbestämmelserna i ILO 169, framför alltartiklarna 14 och 15 lästa tillsammans medArtikel 6, en tydlig rätt för urfolk att utövakontroll över sina traditionella landområden.44Dock används begreppet urfolk i ILO169 på ett sätt som innefattar även gruppersom inte skulle utgöra folk enligt allmännfolkrätt. Bl.a. därför innehåller konventioneni artikel 1 (3) en klausul som anföratt användningen av begreppet urfolk ikonventionen inte skall anses förorsakanågon ändring i folkrättens förhållande tillbegreppet folk.1993 enades FN:s Arbetsgrupp för Ursprungsbefolkningar(WGIP) om utkastettill Urfolksdeklarationen 45 . Urfolksdeklarationeninnehåller en rad artiklar somantingen behandlar eller relaterar till självbestämmanderätten.Urfolksdeklarationenartikel 3 anför att;”Indigenous peoples have the right to selfdetermination.By virtue of that right theyfreely determine their political status andfreely pursue their economic, social andcultural development.”WGIP:s moderorgan, FN:s Underkommissionför Mänskliga Rättigheter, accepteradeUrfolksdeklarationen som en adekvatbeskrivning av urfolkens mänskliga rättigheter.Underkommissionen utgörs av 26stycken oberoende experter på mänskligarättigheter. 1993 var med andra ord ett antalav världens ledande expeter på mänskligarättigheter av uppfattningen att inteenbart statsbildande folk, utan även urfolk,kan utgöra rättssubjekt enligt folkrätten.Nedan kommer att närmare redogöras förvad Urfolksdeklarationen anför beträffanderätten till självbestämmande, i sambandmed självbestämmanderättens materiellainnehåll.1996 adresserade FN:s Rasdiskrimineringskommitté(CERD) självbestämmanderätteni sådana ordalag att det framgår attCERD:s uppfattning var att självbestämmanderättenapplicerar också på folk inomsjälvständiga stater. Exempelvis anfördeCERD att;”... it is the duty of States to promote theright to self-determination of peoples.” 46Uttalandet skulle visserligen kunna förståssom enbart en referens till CCPR artikel1.3, som ålägger stater en skyldighet attverka för självbestämmanderättens förverkligande.Artikel 1.3:s införlivande i CCPRoch CESCR kan dock förutsättas ha varitett resultat av tidsandan konventionernastillkomst. CERD:s uttalande kommer 30 årsenare, när kolonierna, med något undantag,sedan länge hade vunnit sin självständighetoch statsgränserna i de allra flestadelar av världen redan förelåg relativt fasta.Det är därför naturligt att förstå CERD såatt kommittén med ”folk” inte syftade påsumman av innevånarna av en stat eller ettterritorium. Vidare anförde CERD att;”The right to self-determination [includes]the rights of all peoples to pursue freelytheir economic, social and cultural developmentwithout outside interference.In that respect there exists a link with theright of every citizen to take part in theconduct of public affairs at any level…” 47CERD:s jämförelse mellan självbestämmanderätten,å ena sedan, och rätten för44 Myntti, Kristian, ”National Minorities, Indigenous Peoples and Various Models of Political Participation”, i Horn, Frank (ed.); Minorities and their right of Political Participation,Lapland’s University Press, Juridica Lapponica n 16, Rovaniemi (1996), s. 2445 Draft UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, UN Document E/CN.4/Sub.2/1994/2/Add.1.46 15/03/96 CERD General recom. 21, punkt 347 Ibid. punkt 465

GÁLDU ČÁLA 3/2007individer att delta i samhällslivet, å andrasidan, är intressant. Genom att på dettasätt skilja (se särskilt ordet ”link”) folketsrättigheter från individens, förefaller CERDta avstånd från ståndpunkten att rättentill sjävbestämmande endast tillkommerfolk i meningen summan av invånarna ien stat. Medan individer har en rätt att tadel av tillgängliga demokratiska kanaler pålika villkor, har folk, i detta sammanhangrimligen inkluderande folk inom existeradestater, rätt till självbestämmande. CERDhar inte uttalat sig specifikt om urfolkssjälvbestämmanderätt.Under senare delen av 1990-talet och ibörjan av 2000-talet har Männniskorättskommitténkommit att utveckla och förtydligasin syn på vilka som är att anse som”folk” enligt CCPR artikel 1. I stor utsträckninghar denna utveckling skett genom attkommittén haft att ta ställning till urfolkensrättsliga status under artikel 1. Utanatt gå in på frågan hur man borde definierabegreppet ”folk” i artikel 1 har kommitténgenom sina hänvisningar till urfolk somsjälvbestämmanderättenssubjekt gjort klartatt det kan finnas fler än ett folk inom enstat. År 1999, delvis inspirerad av Quebecfalleti Kanadas högsta domstol 48 , tillämpadekommittén artikel 1 i förhållande tillKanadas urfolk:” … kommittén betonar att rätten tillsjälvbestämmande kräver bl.a. att allafolk skall fritt kunna disponera över sinanaturrikedomar och resurser, och att deinte får berövas sina levebröd/näringar 49 .… Kommittén rekommenderar vidare attsystemet 50 med att tillintetgöra medföddaurfolksrättigheter skall upphöra såsomoförenlig med konventionens artikel 1.” 51Tillämpbarheten av självbestämmanderätteni artikel 1 på urfolk erkändes såledesförsta gången av kommittén vid behandlingenav en rapport från ett land varshögsta domstol bekräftat att det fanns flera«folk» inom staten i fråga. Människorättskommitténhar dock följt samma mönsteri förhållande till många andra stater medurfolk. Uttryckliga hänvisningar till antingenartikel 1 eller begreppet folkenssjälvbestämmanderätt har gjorts i kommitténsslutsatser beträffande rapporter avMexiko, 52 Norge, 53 Australien, 54 Danmark 55och Sverige. 56 (Finlands rapport skall granskasav kommittén i oktober 2004.) Såsomvar fallet redan i behandlingen av Kanadasrapport år 1999, har självbestämmanderättensresursdimension (artikel 1, avsnitt 2)särskilt betonats i kommitténs ställningstagandenbeträffande självbestämmanderättenstillämpning i förhållande till urfolk.I sina slutsatser beträffande Australienbetonade Människorättskommittén t ex attAustralien borde ta nödvändiga steg för attsäkerställa sina urfolksinnevånare (indigenousinhabitants) en starkare roll i beslutsfattandetöver deras traditionella mark ochnaturresurser. 57Även om Människorättskommittén ibehandlingen av statsrapporter tillämpaträtten till självbestämmande i artikel 1som en mänsklig rättighet, har kommitténsystematiskt vägrat pröva bestämmelsenstillämpbarhet i klagomålsproceduren underkonventionens fakultativprotokoll. Hållningenbaserar sig på fakultativprotokolletsartikel 1 enligt vilken klagomål enbartkan anhängiggöras av individer som påståratt deras personliga konventionsbaseraderättigheter har kränkts. Eftersom rätten tillsjälvbestämmande tillhör folk kan individerenligt kommitténs tolkning inte varapersonligen drabbade av dess kränkning.Denna ståndpunkt fastlades i fallet Bernard48 Se nedan.49 Eng. ”means of subsistence”50 Eng. “the practice”51 Slutsatser (concluding observations) om Kanada, § 8. UN doc. CCPR/C/79/Add.105 (1999)52 Slutsatser om Mexiko, UN doc. CCPR/C/79/Add.109 (1999)53 Slutsatser om Norge, UN doc. CCPR/C/79/Add.112 (1999). Kommittén rekommenderade att Norge skulle rapportera om det samiska folkets rätt till självbestämmande,särskilt dess resursdimension (avsnitt 2)54 Slutsatser om Australien, UN doc. CCPR/CO/69/AUS (2000)55 Slutsatser om Danmark, UN doc. CCPR/CO/70/DNK (2000)56 Slutsatser om Sverige, UN doc. CCPR/CO/74/SWE (2002). Kommittén kritiserade Sametingets begränsade möjligheter att påverka beslutsfattandet i frågor som påverkarsamernas traditionella markområden och eknonomiska aktiviteter. Kommittén rekomnnederade att samerna skulle få en större roll i beslutsfattandet om deras naturligamiljö och näringar.57 “ … should take the necessary steps in order to secure for the indigenous inhabitants a stronger role in decision-making over their traditional lands and natural resources …“66

GÁLDU ČÁLA 3/2007Ominayak (Lubicon Lake Band) v. Kanada.I fallet förnekade kommittén i sitt admissibility-beslutår 1987 saksbehandling underkonventionens artikel 1, men betonadesamtidigt att de fakta som fallet baseradesig på ändå kunde granskas under konventionensövriga bestämmelser, inklusive artikel27 om minoritetsrättigheter. 58Kommitténs slutliga beslut i fallet, från1990, följer mönstret att även om behandlingensker under artikel 27 kan man seatt den klagande partens argumenteringunder rätten till självbestämmande påverkadekommitténs tolkning om vad artikel27 innebär. Innan kommittén kom till sinslutsats att Kanada hade kränkt artikel 27resonerade den:”Även om saken ursprungligen är formuleradsom påstådda kränkningar av konventionensartikel 1 råder inget tvivel om attklagomålet väcker många frågor som fallerunder artikel 27.” 59Mot denna bakgrund är det inte särskiltradikalt eller överraskande att kommitténi vissa av sina nyare fall under fakultativprotokolletuttryckligen erkännt att artikel1 om självbestämmande, trots att dennautgör en kollektiv rättighet som inte kanpåstås vara kränkt i förhållande till enindivid, påverkar kommitténs tolkning avkonventionens andra bestämmelser, inklusiveartikel 27 om minoritetsrättigheter. Ifallet Apirana Mahuika et al v. Nya Zeelandgjordes detta i behandlingen om maoriurfolketsfiskerättigheter och maoriernasroll i landets fiskindustri. 60 Samma mönstertillämpades även i fallet Diergaardt et al.v. Namibia, nu med hänvisning även tillartikel 25 (politiska deltaganderättigheter)och 26 (ickediskriminering) som potentielltpåverkade av artikel 1. 61 I fallet Gillot et al.v. Frankrike (2002) 62 kan man säga att artikel1 hade stor betydlese för tolkningen avartikel 25. Fallet gällde utselutande av personerutan lång vistelse i Nya Kaledonienfrån beslutsfattande om territoriets framtidgenom folkomröstning. I sin slutsatsatt artikel 25 inte hade kränkts hänvisademänniskorättskommittén till det faktumatt när folkomröstningen arrangerades i enkontext av avkolonisering och självbestämmandevar det legitimt att begränsa rättenatt delta till personer med fast anslutningtill territoriet förutsatt att kriterierna intevar orportionella eller diskriminatoriska.Som kommer att redogöras för nedanhar även FN:s Expertmöte beträffandeRätten till Självbestämmande uttalat sig påsådant sätt att det framgår att urfolk kanutgöra sådana folks som är att anse somrättssubjekt enligt folkrätten.Avslutningsvis kan nämnas att ävenpå regional nivå har behandlats fråganom vem som är att anse som ”folk” enligtfolkrätten. 1998 uttalade Kanadas högstadomstol sig beträffande delstaten Quebecsmöjlighet att åberopa folkrätten till stöd förett eventuellt krav på självständighet. I domenuttalade domstolen bl a att;“While international law generally regulatesthe conduct of nation states, it does, insome specific circumstances, also recognizethe ”rights” of entities other than nationstates – such as the right of a people toself-determination.The existence of the right of a people toself-determination is now so widely recognizedin international conventions thatthe principle has acquired a status beyond“convention” and is considered a generalprinciple of international law”och vidare att;“It is clear that ”a people” may include onlya portion of the population of an existing58 Bernard Ominayak, Chief of the Lubicon Lake Band v. Canada (Communication 167/1984), Views adopted 26 March 1990, Report of the Human Rights Committee, GAOR,Thirty-eighth session, Suppl. No. 40 (A/38/40), ss. 1-30. Se även.Ivan Kitok v. Sweden (Communication No. 197/1985), Views adopted 27 July 1988, Report of the Human RightsCommittee, GAOR, Forty-third Session, Suppl. No. 40 (A/43/40), ss. 221–230.59 Idem, § 32.2.60 Apirana Mahuika et al. v. New Zealand (Communication No. 547/1993), Views adopted 27 October 2000, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, UN doc. A/56/40(Vol. II), ss. 11–29.61 J.G.A. Diergaardt et al. v. Namibia (Communication No. 760/1997), Views adopted 25 July 2000, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, GAOR, Fifty-fifth Session,Suppl. No. 40 (A/55/40), ss. 140–160. Se § 10.3.62 Marie-Hélène Gillot et al. v France (Communication No. 932/2000), Views Adopted 15 July 2002, Report of the Human Rights Committee, Vol. II, GAOR, Fifty-seventh Session,Suppl. No. 40 (A/57/40), ss. 270–293.67

GÁLDU ČÁLA 3/2007state. The right to self-determination hasdeveloped largely as a human right, and isgenerally used in documents that simultaneouslycontain references to ”nation” and”state”. The juxtaposition of these termsis indicative that the reference to ”people”does not necessarily mean the entirety of astate’s population. To restrict the definitionof the term to the population of existingstates would render the granting of a rightto self-determination largely duplicative,given the parallel emphasis within themajority of the source documents on theneed to protect the territorial integrityof existing states, and would frustrate itsremedial purpose.” 63Som framgår anför domstolen uttryckligenatt enligt folkrätten, en stat kan innehållafler än ett folk. 64 I Quebec-domen refereradeKanadas Högsta Domstol även tillQuebecs urfolk;“We would not wish to leave this aspect …without acknowledging the importance ofthe submissions made to us respecting therights and concerns of aboriginal peoples…”Domstolen kom, beroende på ställningstagandeni andra frågor, aldrig att specifiktadressera Quebecs urfolk. Det förefallerdock som att det är Kanadas högsta domstolsuppfattning att också urfolk som sådanakan vara rättssujekt i detta hänseende.Sammanfattningsvis får det nu ansesframstå som klart att också en icke-statsbildandefolkgrupp inom existerande staterkan utgöra ett ”folk”, och därmed vara attanse som rättssubjekt enligt folkrätten.Detta gäller då även icke statsbildandeurfolk.Även den Europeiska Unionen har bekräftatatt urfolk är berättigade till självbestämmande.Den Handlingsplan för denNordliga Dimensionen 2004 - 2006 65 somEU:s Ministerråd antog den 29 september2003 innehåller en bestämmelse av följandelydelse;”Strengthened attention to be paid by allNorthern Dimension partners to indigenousinterests in relation to economicactivities, and in particular extractiveindustry, with a view to protecting inheritedrights of self-determination, landrights and cultural rights of indigenouspeoples of the region.” 663.2 Tolking av internasjonale konvensjoner.Noen tolkningsprinsipperWien-konvensjonen av 1969 etablererprinsippene for hvorledes internasjonaleavtaler skal fortolkes. 67 Prinsippene som ernedfelt i Wien-konvensjonen er for øvrigogså anerkjent som alminnelige folkerettsligeprinsipper som gjelder uavhengig avhvorvidt den aktuelle stat har ratifisertWien-konvensjonen.Wien-konvensjonens kapittel 3 beskriverde alminnelige internasjonale tolkningsprinsipper.I henhold til Wien-konvensjonensartikkel 31 skal en konvensjonfortolkes i god hensikt i samsvar med denordinære meningen av begrepene i konvensjoneni lys av konvensjonens formålog hensikt. Den engelske formuleringen avtolkningsprinsippet i artikkel 31 (1) lydersom følger: ”A treaty shall be interpretedin good faith in accordance with the ordinarymeaning to be given to the terms ofthe treaty in their context and in the lightof its object and purpose.” Uoffisiell norskoversettelse av Wien-konvensjonens artikkel31 (1): ”En internasjonal konvensjonskal fortolkes i god hensikt i samsvar medden ordinære meningen av konvensjonensbegreper i deres sammenheng og i lys avdens [konvensjonens] formål og hensikt.”Ved fortolkningen skal man med andreord som hovedregel ta utgangspunkt63 Supreme Court of Canada decision [1998] 2 S.C.R., 21764 Oaktat detta fann domstolen inte att internationell rätt medger delstaten Quebec rätt till lösrivelse i strid med den kanadensiska statens vilja. Som kommer att redogöras förnärmare nedan innebär inte den omständigheten att ett folk är berättigat till självbestämmande att folket i fråga också med automatik har rätt till lösrivelse. Snarare är detså att rätt till självbestämmande för ett folk inom en existerande stat endast i undantagsfall innefattar en rätt att bryta sig ut och bilda en fristående stat.65 The Second Nordic Dimension Action Plan 2004 - 0666 Commission of the European Communities dokument COM (2003) 343 (final), sid. 2167 Vienna Convention on the Law of Treaties, 23.05.196968

GÁLDU ČÁLA 3/2007i begrepenes naturlige meningsinnhold.Begrepene kan gis et spesielt meningsinnhold,som avviker fra det naturlige meningsinnholdet,dersom det kan godtgjøresat partene hadde til hensikt å gi begrepet etspesielt meningsinnhold, jfr. Wien-konvensjonensartikkel 31 (4): ”A special meaningshall be given to a term if it is establishedthat the parties so intended.” Uoffisiellnorsk oversettelse av Wien-konvensjonensartikkel 31 (4): ”En spesiell mening skalgis til et begrep dersom det er godtgjort at[konvensjons] partene hadde slik hensikt.”I forhold til spørsmålet om hvorvidtsamene har rett til selvbestemmelse ihenhold til folkeretten vil man, som nevntovenfor, måtte ta stilling til hva som er meningsinnholdeti formuleringen ”alle folk”i FN-konvensjonene om henholdsvis (1)sivile og politiske rettigheter, og (2) økonomiske,sosiale og kulturelle rettigheter,samt i en del andre internasjonale instrumenter.Utgangspunktet for tolkningen avformuleringen ”alle folk” er i henhold tilWien-konvensjonens artikkel 31 (1) begrepetsnaturlige meningsinnhold. Det erovenfor redegjort for hva som anses somdet naturlige meningsinnholdet i begrepet”folk”. Det legges her til grunn at alle folkegruppersom oppfyller kriteriene for ”folk”,i samsvar med det som vanligvis legges idette begrepet, må falle inn under kategorien”alle folk”. Dette skal danne grunnlagetfor fortolkningen - med mindre man iforarbeidene eller i andre rettskilder finnerstøtte for en avvikende fortolkning.I henhold til Wien-konvensjonens artikkel31 (3) (b) skal konvensjoner tolkes i lysav den tillempningspraksis som statspartenehar samtykket til (”any subsequentpractice in the application of the treatywhich establishes the agreement of theparties regarding its interpretation”). Selvom Wien-konvensjonen primært er skreveti forhold til konvensjoner som gjennomføresog overvåkes av statspartene selv, ogkonvensjonen er taus om den rolle sominternasjonale overvåkningsorganer hari fortolkningen av en konvensjon, er detberettiget å tolke henvisningen til ”subsequentpractice” på en måte som ogsåomfatter praksis i internasjonale overvåkningsmekanismer.Dette gjelder spesieltdersom statspartene ikke har tatt avstandfra overvåkningsorganenes fortolkninger.Internasjonal rettspraksis er derfor avvesentlig betydning i fortolkningen avkonvensjonene, spesielt fortolkninger somkompetente internasjonale organer har lagttil grunn i sin anvendelse av aktuelle konvensjonsbestemmelser.Slike kompetenteorganer kan for eksempel være FNs internasjonaledomstol (International Court ofJustice) og særskilte internasjonale organersom er etablert for å overvåke individuellekonvensjoner (såkalte ”treaty bodies”) - foreksempel FNs menneskerettighetskomité.I Wien-konvensjonens artikkel 32 uttrykkesdet at det vil være naturlig å søkei tilleggskilder, inkludert konvensjonenesforarbeider og forholdene rundt vedtakelsen,for å bekrefte det meningsinnholdsom man har kommet fram til ved bruk avprinsippene i artikkel 31. Videre kan dettevære nødvendig når bruken av prinsippenei artikkel 31 gir et tvetydig/uklart eller obskurresultat, eller man får et resultat somer absurd eller ufornuftig. Rettsvitenskaper naturligvis også en rettskildefaktor avbetydning ved fortolkning av internasjonalekonvensjoner.3.3 Nyere folkerettslig teoriUrfolks rett til selvbestemmelse har i stigendegrad blitt gjenstand for forskning, ogman har derigjennom også i større grad fåttanerkjennelse for at denne grunnleggenderettigheten også tilfaller urfolk, i alle fallvisse urfolk.Patrick Thornberry, professor og britiskmedlem i FNs rasediskrimineringskomité,viser til at FNs menneskerettighetskomitéi sin generelle kommentar 68 har fastslått atretten til selvbestemmelse ikke bare gjelderfor avkolonisering av territorier, men at denogså gjelder for ”folk” i selvstendige stater. 69Han viser blant annet til menneskerettig-68 CCPR General Comment 12 (21), UN Doc. A/39/40 §§ 142-14369 Patrick Thornberry, Self-determination and Indigenous Peoples, i boken «Operationalizing the Right of Indigenous Peoples to self-determination» (2000), eds. Pekka Aikio ogMartin Scheinin, Institute for Human Rights Åbo Akademi University, side 4769

GÁLDU ČÁLA 3/2007hetskomiteens observasjoner i forhold tilden Canadiske periodiske rapporten (1999)hvorigjennom komiteen anerkjenner urfolksom ”folk” i folkerettslig forstand. 70 Thornberryviser også til at noen regjeringer,deriblant New Zealand, aksepterer at internasjonalrett er under utvikling og at manser en utvikling hvorved det i stigende gradanerkjennes at retten til selvbestemmelseogså gjelder for folk innenfor eksisterendestater. 71«Anaya uttrykker at det rettslig sett eruakseptabelt å forsøke å fortolke begrepet”folk” på en slik måte at urfolk utelukkesfra gruppen av rettighetshavere.»Kristian Myntti, sier at urfolk åpenbarter ”folk”, i det minste i sosial, kulturell ogetnologisk forstand. Han sier videre aturfolk også muligens kan anses som ”folk” ifolkerettslig forstand, uten at det innebærerurfolk kan kreve løsrivelse fra eksisterendestater. Mynti understreker at kun urfolki stater som er grunnleggende udemokratiskeeller undertrykkende kan kreveløsrivelse. Han konkluderer med at statenesmotstand mot å anerkjenne urfolks retttil selvbestemmelse, under henvisning tilfrykten for løsrivelse, dermed synes ubegrunnet.72Ted Moses, er av den oppfatning at fellesartikkel 1 i forannevnte to FN konvensjonerikke etablerer eller skaper retten til selvbestemmelse.Men at den derimot bekrefter oganerkjenner at denne retten eksisterer ogat den tilfaller alle folk. Han understrekerat det er helt åpenbart at retten til selvbestemmelseogså gjelder for urfolk. Mosesviser i den forbindelse til konklusjonene iFNs ekspertmøte om urfolks rett til selvbestemmelse,73 hvor det framkommer aturfolk er egne folk med rett til selvbestemmelse.74James Anaya, er også av den oppfatningat urfolk må anses som ”folk” i folkerettsligforstand og at retten til selvbestemmelsederfor også tilfaller urfolk. 75 Han argumenterermed at det foreligger klar internasjonalpraksis i forhold til at begreper skalfortolkes i samsvar med deres ordinærebetydning, blant annet i den internasjonaledomstolen (International Court of Justice).Han viser også til at flere kompetente FNorgan har akseptert urfolk som ”folk”, deriblantFNs menneskerettighetskomité, samtCERD. Han forkaster den tradisjonelleoppfatningen om at kun kolonier og statenstotale befolkning har rett til selvbestemmelse.Fordi denne oppfatningen er diskriminerendeved at den utelukker selvbestemmelsefor det store antall ”ikke-statligefolk”. Han sier videre at den konservativestatsfokuserte forståelse av retten til selvbestemmelseer anakronistisk i en verdenhvor statsgrensene har redusert betydning.Anaya uttrykker også at det rettslig setter uakseptabelt å forsøke å fortolke begrepet”folk” på en slik måte at urfolk utelukkesfra gruppen av rettighetshavere. Hanviser til tolkningsprinsippene for internasjonalekonvensjoner (jfr. Wien-konvensjonen)som fastslår at begrepene skalfortolkes i samsvar med deres naturligemeningsinnhold. En fortolkning av begrepet”folk” på en slik måte at urfolk fallerutenfor ville være i strid med disse tolkningsprinsippene.76Anaya peker også på et annet viktigpoeng i debatten om urfolks rett til selvbestemmelse.Han er av den oppfatning atmye av grunnlaget for motstanden mot åanerkjenne urfolks rett til selvbestemmelseer en konsekvens av misoppfatningenom at selvbestemmelsens fyllestgjørende70 FN dokument CCPR/C/79/Add. 105, § 871 Innlegg – New Zealand – FNs arbeidsgruppe for urfolkserklæringen (1999) – dagsordenspunkt for generell debatt: «an emerging usage at international law, which sees theright of self-determination apllying to groups within existing states.»72 Kristian Myntti, «The Right of Indigenous Peoples to Self-determination and Effective Participation» i boken «Operationalizing the Right of Indigenous Peoples to Selfdetermination»(2000), Institute for Human Rights Åbo Akademi University, eds. Aikio og Scheinin73 Nuuk Conclusions and Recommendations on Indigenous Autonomy and Self-Government, United Nations Meeting of Experts, Nuuk, Greenland, september 1991. UNdocument: E/CN.4/1992/42 and Add. 174 Ted Moses, «The Right of Self-determination and its Significance to the Survival of Indigenous Peoples» i boken «Operationalizing the Right of Indigenous Peoples to Selfdetermination»(2000), Institute for Human Rights Åbo Akademi University, eds. Aikio og Scheinin75 James Anaya, «Indigenous Peoples in International Law» (1996), Oxford Univeristy Press. Se også: James Anaya: “Inderstanding the Contours of the Principle of Selfdeterminationand its Implementation: Implications of Developments Concerning Indigenous Peoples” i boken “The implementation of the Right to Self-determination as aContribution to Conflict Prevention” (1999), UNESCO, eds. Michael C. van Walt van Praag og Onno Seroo76 Vienna Convention on the law of treaties, 23.05.196970

GÁLDU ČÁLA 3/2007gjennomføring skjer ved etablering av enuavhengig stat. Han er kritisk til dennestatsorienterte tilnærmingen fordi den ifor stor grad er basert på vestlige teoretisktenkning hvor staten framstilles som denviktigste og mest grunnleggende enheten iden menneskelige organiseringen av samfunnet.Den tidligere ordføreren for FN urfolksarbeidsgruppe,Erica-Irene A. Daes, er ogsåav den oppfatning at urfolk er å anse som”folk” i folkerettslig forstand. Hun sier athun ikke er overbevist om at der er forskjellmellom ”urfolk” og ”folk” i sin alminnelighet,bortsett fra at de som er identifisertsom ”urfolk” ikke hatt anledning til å gjennomføresin rett til selvbestemmelse. 77Sharon Venne har en meget interessantvinkling i forhold til spørsmålet omhvorvidt urfolk er å anse som ”folk”. Hundemonstrerer hvorledes urfolk gjennomtidene er diskriminert ved å vise til at deeuropeiske kolonimaktene anerkjenteamerikanske urfolk som ”folk” i forbindelsemed inngåelse av avtaler med urfolk omat immigrantene kunne ta i bruk deler avurfolkenes landområder. Straks immigranteneoppnådde kontroll over disse nye områdeneble imidlertid urfolkenes status som”folk” ikke lenger anerkjent. 78 Hun brukerdette eksemplet for å synliggjøre hvorurimelig det er å nekte urfolk anerkjennelsesom ”folk”.FNs Spesial-rapportør vedrørende avtalermellom urfolk og stater, Miguel AlfonsoMartinez, er også av den klare oppfatningat urfolk er ”folk” i folkerettslig forstandog at de har rett til selvbestemmelse på liklinje med alle andre folk. Han sier for øvrigogså at urfolk, selv om de i mange tilfellerutgjør et numerisk mindretall i det landethvor de lever, ikke er minoriteter i henholdtil FNs måte å definere disse gruppene på.79Howard Berman sier at anerkjennelse avurfolks rett til selvbestemmelse er viktig,fordi selvbestemmelsesretten er utgangspunktetfor deres rettigheter. Retten tilselvbestemmelse behøver nødvendigvisikke bety egen statsdannelse, tvert imot erdet av urfolk ofte ansett som en rett til åbestemme over egen politisk status innenforegne territorier uten ytre dominans. 80Tony Simpson er også meget klar i sinkonklusjon i forhold til spørsmålet omurfolk har rett til selvbestemmelse. Hansier at urfolks rett til selvbestemmelse er enfundamental menneskerettighet, og at deresøvrige rettigheter i stor grad er grunnlagtpå selvbestemmelsesretten. 81Hurst Hannum er av den oppfatning atFN-paktens bruk av begrepet ”folk” klartomfatter en gruppe som går utover staterog at det minst inkluderer folk som ennåikke fullt ut har oppnådd selvstyre. 82 Hansier videre at det ikke er noe som tyder påat ”folk” skal forstås som synonym til ”stat”i forhold FN-konvensjonene. Han pekerogså på at referansen til ”alle” folk i fellesartikkel 1 i de to mest sentrale menneskerettighetskonvensjonene– med universeltvirkeområde – taler for at retten til selvbestemmelsegjelder utover de tradisjonellekolonisituasjonene.77 Erica-Irene A. Daes, „Working Paper by the Chairperson-Rapporteur on the Concept of Indigenous Peoples“, FN dokument: E/CN.4/Sub.2/AC.4/1996/2, § 7278 Sharon Helen Venne (1989) “Our Elders Understand Our Rights: Evolving International Law regarding Indigenous Rights”, Theytus Books Ltd79 FN document: E/CN.4/Sub.2/1999/20, “Study on treaties, agreements and other constructive arrangements between States and indigenous populations” – Final report byMiguel Alfonso Martinez, Spcial-Rapporteur80 Hoawrd Berman, (1985) “Remarks by Howard Berman, in Proceedings, Seventy-Ninth Annual Meeting of the American Society of International Law: Are IndigenousPopulations Entitled to International Juridical Personality?” New York, 25-27 April 198581 Tony Simpson, (1997), “Indigenous Heritage and Self-determination”, Document – IWGIA No. 86, Copenhagen82 Hurst Hannum,(1993), “Rethinking Self-determination”” Virginia Journal of International Law, Volume 34, Number 1, Fall 199371

GÁLDU ČÁLA 3/20074. Staternas syn på förekomsten av en rätttill självbestämmande för urfolk4.1 Historisk bakgrundSom beskrivits ovan rådde länge såväloenighet om som osäkerhet kring huruvidafolkgrupper inom stater kan vara rättssubjektenligt internationäll rätt och därmedberättigade till bl a självbestämmande, ellerom detta var en rätt som endast tillkomfolk i betydelsen summan av innevånarna ien stat. I vart fall under 1980-talet inleddesemellertid en process där relevanta FN-organoch andra allt tydligare gav uttryck föruppfattnigen att självbestämmanderätteninte går att förstå på ett sådant begränsatsätt. Med tiden har denna uppfattning ävenkommit att vinna allt större accepterasockså bland FN:s medlemsländer. 83Oaktat denna allt bredare acceptans föratt även icke-statsbildande folk kan ha rätttill självbestämmande avvisade många stater,såväl i ord som i handling, länge tankenpå att också icke-statsbildande urfolk skullekunna ha en sådan rätt. Utöver i den renodladediskussionen om självbestämmanderättenstillämpbarhet kom denna debattatt indirekt reflekteras i debatten kring omurfolk på engelska skall refereras till som”people” eller ”peoples”. Denna diskussionreflekterar en vanligt företrädd uppfattnigatt en referens till urfolk i pluralis innebäratt urfolk kan ha rättigheter i egenskap avurfolk, inklusive rätt till självbestämmande.Såväl i debatten beträffande om urfolkskall refereras till i pluralis eller inte, somi renodlade självbestämmanderättsdiskussioner,var som tidigare nämnts mångastater länge tveksamma till att accepteraen självbestämmanderätt för urfolk. Desom menade att urfolk inte skulle varaberättigade till självbestämmande, varemellertid tvugna att rationellt motiveravarför urfolk, till skillnad från andra ickestatsbildandefolk, inte skulle vara berättigadetill en sådan rätt. Alternativt var detvugna att fortsatt hävda att över huvudtaget inga icke-statsbildande folk är berättigadetill självbestämmande. Som redogjortsför ovan är en sådan ståndpunkt svåratt försvara, mot bakgrund av folkrättensutvecklig de senaste åren. 84 Sannolikt somen reaktion på denna utveckling har underde senaste åren allt fler stater förklarat sigberedda att acceptera förekomsten av enrätt till självbestämmande också för urfolk.4.2 Senare utveckling – Urfolksdeklarationenoch särskilt om de nordiskastaternas inställning till urfolksrätt till självbestämmandeDe senaste åren har diskussionerna på mellanstatlignivå beträffande urfolkens eventuellarätt till självbestämmande främstskett inom ramarna för FN:s Arbetsgruppom Urfolksdeklarationen (WGDD). Framförallt under de två senaste sessionernahar WGDD mycket ingående och konkretdiskuterat förekomsten av en självbestämmanderättför urfolk, och även, i vissutsträckning, det materiella innehållet i ensådan rätt.Vid WGDD:s åttonde session (september2002) presenterade Norge ett förslag beträffandenågra av de artiklar i Urfolksde-83 Som redogjorts för ovan förefaller f ö ett antal av dessa ha företrätt denna uppfattning redan under 1960-talet.84 Som ett exempel på en sådan diskrimineringsdebatt kan nämnas FN:s Världskonferens mot Rasism i Durban, Sydafrika, 2001. Vid denna insisterade ett fåtal stater påatt i den Politiska Deklaration som Världskonferensen skulle anta, uttrycket ”indigenous peoples” skulle kvalificeras just för att tydliggöra att några rättigheter intenödvändigtvis var kopplade till det språkbruket. Kvalifikationen mötte starka protester, inte enbart från urfolkshåll. FN kritiserades för rasdiskriminering vid sin egen antidiskriminteringskonferens.Den Politiska Deklaration som ett år senare antogs i Johannesburg, Sydafrika, vid FN:s Världskonferens för Hållbar Utveckling, refererade till”indigenous peoples” utan kvalifikation.72

GÁLDU ČÁLA 3/2007klaration som behandlar, eller relaterar till,urfolkens rätt till självbestämmande. Detnorska förslaget innebar bl a att Urfolksdeklartionensartikel 3 skall kvarstå i Urfolksdeklarationeni dess nuvarande lydelse.Som redogjorts för ovan lyder artikel 3;”Indigenous peoples have the right of selfdetermination.By virtue of that right theyfreely determine their political status andfreely pursue their economic, social andcultural development.”Det norska förslaget innehöll även en nypreambulär paragraf 15, baserad på språkhämtat från FN:s Deklaration om Självständighetför Kolonierna och deras Folk,och andra deklarationer etc. med liknandeskrivelser. Paragrafen understryker attde begränsningar principen om staterssuveränitet, och särskilt deras territoriellaintegritet, uppställer för utövandet avsjälvbestämmanderätten, applicerar ävenpå de rättigheter som kommer till uttrycki Urfolksdeklarationen. Den preambuläraparagrafen 15 förefaller således reflekteraredan etablerad internationell rätt, somskulle ha applicerat på Urfolksdeklarationenäven om inte uttryckligen inkorporeradi densamma. Det norska förslaget synesmed andra ord inte tillföra Urfolksdeklarationennågot innehållsmässigt, utan görendast (över)tydligt att principen om statersterritoriella integritet applicerar ocksåpå en självbestämmanderätt för urfolk, ochatt således erkännandet av denna inte medautomatik medför någon rätt för urfolk tilllösrivelse.Oaktat att det norska förslaget inte förefölltillföra Urfolksdeklarationen något nyttinnehåll, resulterade förslaget i att ett antalstater som tidigare varit tveksamma tillatt erkänna urfolkens rätt till självbestämmande– som det förefaller beroende justpå en viss osäkerhet beträffande hur ensådan rätt skulle förhålla sig till rätten tilllösrivelse – med detta tillägg kan accepteraatt Urfolksdeklarationen bekräftar urfolksrätt till självbestämmande. Vissa staterföreslog alternativa lydelser, andra att motsvarandespråk borde inkluderas i (operativa)artikel 3, snarare än i den preambuläradelen. Sammantaget föreföll dock i stortsett samtliga stater som deltar i WGDDvara beredda att erkänna förekomsten aven rätt till självbestämmande för urfolkt,förutsatt att en bestämmelse ungefär i linjemed det norska förslaget tillfogas Urfolksdeklarationen,.I samband med WGDD:s nionde session(september 2003) la de nordiska länderna(Danmark, Finland, Island, Norge ogSverige) fram ett gemensamt förslag beträffandeurfolks rätt till självbestämmande, seBilaga. Det nordiska förslaget innefattadebl a, i likhet med det tidigare norska förslaget,en accept av Urfolksdeklarationensartikel 3, i dess nuvarande lydelse. Jämförtmed det tidigare norska förslaget förtjänasäven nämnas att den preambulära paragrafen15 justerats genom tillägget ”... , andthus possessed of a government representingthe peoples belonging to the territory withoutdistinction of any kind”. Uttrycket “thepeoples belonging to the territory” synesbekräfta de nordiska ländernas uppfattningatt i ett land eller territorium kan bomer än ett folk. Liksom det tidigare norskaförslaget fick det nordiska förslaget breduppslutning bland de regeringsdelegationersom deltod vid WGDD:s nionde session. 85Sammanfattningsvis kan således konstaterasatt det absoluta flertalet stater idagförefaller vara beredda att dra konsekvensernaav folkrättens utveckling och bekräftaförekomsten av en rätt till självbestämmandeockså för urfolk - så länge som dennautövas inom gränserna för existerandestater. Det skall dock noteras att väldigtfå afrikanska och asiatiska stater deltar iWGDD. Det är således svårt att veta vilkeninställning dessa har i självbestämmandefrågan.Vidare måste påpekas att ett fåtal avde stater som i och för sig har sagt sig bereddaatt acceptera en självbestämmanderättför urfolk samtidigt uttrycker sig någotluddigt beträffande vad de avser innefattas idenna rätt. Dessa staters språkbruk antyderatt den självbestämmanderätt de åsyftarinte utgör mer än en rätt för urfolksindivi-85 Liksom vid den åttonde session framförde vissa delegationer vissa alternativa lösningar, varav dock de allra flesta anslöt sig till de principer som ligger bakom det nordiskaförslaget.73

GÁLDU ČÁLA 3/2007der att delta i allmänna val etc., på motsvarandevillkor som öviga medborgare. Enligtvad som redogjorts för ovan skulle dock ensådan inställning närmast vara att jämföramed att inte erkänna urfolkens självbestämmandeöver huvud taget. Snarareinnebär detta en återgång till ståndpunktenatt uttrycket ”folk” i en självbestämmandediskussioninnebär ”folk” i innebördensumman av innevånarna i en stat.En annan fråga som diskuterats i sambandmed en eventuell rätt till självbestämmandeför urfolk är hur en sådan rättförhåller sig till den permanenta rätt tillsuveränitet över naturresurser som vissastater hävdar. Rätten att bestämma över ettfolks naturresurser är självfallet ett centraltelement i självbestämmanderätten, inteminst för urfolk. Det är inte helt enkelt attuttala sig med någon närmare säkerhetom staternas position i denna fråga. Dettadå, som framgått ovan, diskussionerna iWGDD de senaste åren dominerats av hurstaternas territoriella integirtet förhåller sigtill urfolkens självbestämmanderätt. Dockhar ett antal stater traditionellt framförtuppfattningen att det är staten som harpermanent suveränitet över naturresurser.Inte sällan reflekteras denna position inationell lagstiftning. Det finns inga indikationersom tyder på att dessa stater ioch för sig skulle ha ändrat uppfattning.Som kommer att redogöras för nedan, ärdet dock närmast meningslöst att tala omen självbestämmanderätt för urfolk somexkluderar en rätt till land och naturresurser.Vidare öppnar dessa stater upp för enny diskrimineringsdiskussion enligt vadsom redogjorts för ovan. Det är svårt attrationellt motivera varför, för de fall manhar konstaterat att urfolk är berättigade tillsjälvbestämmande, denna rätt inte skulleinnefatta någon rätt till naturresurser, tillskillnad från vad som är fallet för andrafolk. De flesta stater, inklusive de nordiskaländerna, förefaller följaktligen varaberedda att acceptera att urfolkens rätttill självbestämmande innefattar i vart fallvissa rättigheter till land och naturresurser.Härvid kan särskilt noteras att det nordiskaförslaget anför att;”Indigenous peoples have the right to determineand develop priorities and strategiesfor the development or use of theirlands, territories and other resources,”.I Norge har frågan om samiskt självbestämmandevarit föremål för politisk och rättsligdiskussion under en längre tidsperiod. Tvåpå varandra följande regeringar har därvidi respektive stortingsmelding om samepolitikenuttryckt sig positiva till förekomstenav en samisk rätt till självbestämmande (St.meld. nr. 55, 2000-2001, samt St. meld. Nr.33, 2001-2002). I den senaste stortingsmeldingenanförs det bl a att ”spørsmålet om ensamisk rett til selvbestemmelse er et viktigtema som bl.a. krever grundige drøftingermellom regjeringen og Sametinget. Regjeringenhar som utgangspunkt at tolkningenav samenes rett til selvbestemmelse må skjei samsvar med folkerettslige bestemmelserog internasjonal normutvikling på området... Regjeringen ønsker å videreføre dialogenmed Sametinget for å komme fram til enfelles forståelse om hvordan de folkerettsligebestemmelsene om retten til selvbestemmelseskal forstås, og kunne utformes sompraktisk politikk i Norge.” 86Också i Sverige har på senare tid endiskussion uppstått om det samiska folketsrätt till självbestämmande. Bl a har densvenska Sametingsutredningen 87 konstateratatt samerna är berättigade till självbestämmande,även om det är tveksamt omden begränsning för självbestämmanderättensmateriella innehåll som Sametingsutredningenuppställer är förenlig med folkrätten.Den finska grundlagen föreskriverju också att det samiska folket är berättigadtill kulturell autonomi inom sitt hembygdsområde.86 St.meld. nr. 33 (2001-2002); Tilleggsmedling til St.meld. nr. 55 (2000-2001) Om samepolitikken, side 18, kap. 4.1. Selvbestemmelse87 Sametingets roll i det svenska folkstyret, SOU 2002:7774

GÁLDU ČÁLA 3/20075. Urfolkens syn påsjälvbestämmanderätten5.1 GenerelltSom redogjorts för ovan anses idag rätttentill självbestämmande utgöra en av demest centrala mänskliga rättigheterna, dåett erkännande av självbestämmanderättenanses utgöra en förutsättning för etteffektivt utövande av övriga mänskligarättigheter och grundläggande friheter.Det är därför inte att förundras över att påsenare år, självbestämmanderätten kommitatt inta en central roll i urfolkens kamp förrättigheter. Urfolken betonar idag kravet påett erkännande av urfolkens självbestämmanderätttydligare än kravet på någonannan rättighet.I kampen för att få sina rättighetererkända brukar urfolksrepresentantergenomgående betona vikten av icke-diskrimineringoch rättvisa. Detta gäller ocksåför självbestämmanderätten. Urfolksrepesentanterhar upprepat att man inte kräverfler - eller mer långtgående rättigheter - änandra folk. (En annan sak är att alla folksrättigheter kan komma materialisera sigpå annorlunda sätt än för andra folk närde anpassas till urfolkens specifika situation).Denna grundinställning har varitväldigt tydlig i självbestämmandedebatten.I de diskussionerna om självbestämmanderättensom förts bl a inom ramarna förWGDD har samtliga urfolksrepresentanterdock betonat att man inte heller accepteraren självbestämmanderätt som avvikerifrån, d v s är mindre långtgående, än densjälvbestämmanderätt som tillkommerandra folk. Samtliga urfolksrepresentanterhar motsatt sig alla förslag som kvalificerarurfolkens rätt till självbestämmande istörre utsträckning än vad som är fallet förandra folk. Å andra sidan har urfolksre-presentanterna inte heller ställt krav på ensjälvbestämmanderätt som går längre änandra folks. Urfolken har i allmänhet accepteratatt de begränsningar som folkrättenuppställer för självbestämmanderättensutövande applicerar också på urfolk, såsomt ex principen om staters territoriellaintegritet, dock endast i motsvarande utsträckningsom sådana principer uppställerbegränsningar också för andra folks utövandeav självbestämmanderätten.Vad avser principen om staters permanentasuveränintet över naturresurser harsamtliga urfolksrepresentanter genomgåendebetonat att urfolkens samhällen ärså intimt kopplade till deras traditionellalandområden att en självbestämmanderättför urfolk måste innefatta en rätt attbestämma också över land, vatten ochnaturresurser. Urfolksrepresentanterna görockså gällande att detta är i linje med ickediskrimineringspricipen,enligt vad somredogjorts för ovan. En korrekt och adekvatimplementering av urfolkens självbestämmanderättmåste, enligt urfolken, ta hänsyntill urfolkens nära koppling till sina traditionellalandområden.Urfolksrepresentanternas syn på detnordiska förslaget kan beskrivas som splittrat.Som anförts ovan är flertalet urfolksrepresentantersgrundinställning att dettaskall kunna accepteras om det inte diskriminerarurfolken jämfört med andra folk.Många urfolksrepresentanter är bereddaatt godta att en skrivning om territoriellintegritet inkluderas i Urfolksdeklarationen,så länge det står klart att denna inteinnebär en negativ särbehandling av urfolk.Det framfördes emellertid en rad varierandetolkningar av det nordiska förslaget.75

GÁLDU ČÁLA 3/2007Ett antal urfolksrepresentanter menade attdet nordiska förslag innebär en kvalificeringav urfolkens självbestämmanderätt,även om det måhända är lite svårt att seresonemanget bakom denna ståndpunkt.Det skall vidare betonas att bedömningarav urfolkens inställning till olika aspekterav självbestämmanderätten försvåras av attett fåtal urfolksrepresentanter fortfarande,av historiska eller principiella skäl, harinställningen att inte ett ord skall ändrasi utkastet till Urfolksdeklartionen. Andrarepresentanter, som förvisso principielltövergett denna ”no-change” position, drarsig fortfarande i praktiken för att uttryckasynpunkter på Urfolksdeklarationen somavviker från dennas nuvarande ordalydelse.än den rätt som tillkommer samernasgrannfolk. De gör gällande att den samiskasjälvbestämmanderätten innefattar en rättför samerna att kontrollera sin ekonomiska,sociala, politiska och kulturella utveckling,inklusive en rätt att bestämma över land,vatten och naturresurser i de samiska områdena.Exempelvis har samiska representanterkritiserat förslaget till den s k finnmarkslovenbl a mot bakgrund av att dettainte medger samerna självbestämmandeöver land och naturresurser. Finnmarksloventalar om samiskt medbestämmandesnarare än självbestämmande.5.2 Särskilt om samernas syn på självbestämmanderättenDet är inte helt enkelt att redogöra för detsamiska folkets syn på självbestämmanderätten.Debatten kring denna är relativtny i det samiska samhället. Sametinget iSverige har inlett, men ännu inte slutfört,arbetet med att ta fram en självbestämmandepolicyoch övriga sameting har inteheller antagit någon sådan. Uttalanden omsamernas syn på självbestämmanderättenfår därför baseras på inlägg i debatten avenskilda samiska representanter, främst desom representerat samiska intressen i förhandlingarnakring Urfolksdeklarationeni Genève, samt på uttalanden av talesmänför sametingen.Oaktat det nyss sagde råder det intenågot tvivel om att det samiska folket ansersig berättigat till självbestämmande, i enlighetmed folkrätten. Rent allmänt kan vidaresägas att den syn på självbestämmanderättensom samiska representanter gettuttryck för i allt väsentligt överensstämmermed den uppfattning övriga urfolksrepresentanterrepresenterar i denna fråga.Samerna har således inte gjort gällandeatt självbestämmanderätten innefattar enrätt för det samiska folket att bryta sig utfrån de stater som idag delar samernastraditionella landområden. Å andra sidanhar samiska representanter genomgåendebetonat att den samiska självbestämmanderätteninte kan vara mer begränsad76

GÁLDU ČÁLA 3/20076. Selvbestemmelsesrettens materielleinnhold6.1 Selvbestemmelsesrettens eksterneaspektFolkenes rett til fritt å bestemme egenpolitiske stilling og relasjoner til det internasjonalesamfunn betegnes ofte somselvbestemmelsesrettens eksterne aspekt.Det eksterne aspektet påberopes vanligvissom grunnlaget for et folks rett til løsrivelseog etablering av egen stat. Det børimidlertid understrekes at det er uenighetom hvorvidt internasjonal rett overhodetetablerer en positiv rett til løsrivelse. Det erimidlertid stor grad av enighet om at internasjonalrett i alle fall ikke gir en ubetingetog ensidig rett til løsrivelse.I tillegg til ovennevnte må det legges tilgrunn av selvbestemmelsesrettens eksterneaspekt også kan omfatte andre forhold, somfor eksempel folkenes rett til å delta i internasjonalebeslutningsprosesser. UNESCOsekspertmøte gir for eksempel uttrykk for atfolkenes rett til å delta i beslutninger på internasjonaltnivå er en svært viktig dimensjonav selvbestemmelsesrettens eksterneaspekt. Denne dimensjonen kan i mangesammenhenger gjennomføres uten en egenstatsdannelse. 88Bestemmelsen om samisk autonomi iSameloven i Finland kan benyttes som etkonkret eksempel på erkjennelse om at etikke-statlig folk har rett til å delta i internasjonalebeslutningsprosesser. I Samelovens§ 6 fastlås det at Sametinget i Finland skalrepresentere samene [i Finland] på nasjonaltså vel som internasjonalt nivå. 89Et annet konkret eksempel på at selvbestemmelsesrettenseksterne aspekterkan ivaretas uten en egen statsdannelse erGrønlands løse tilknytning til EU. Grønland– som er en del av det Danmark - blei forbindelse med Danmarks inntreden iEU [EEC] i 1972, automatisk en del av EU[EEC]. Det var imidlertid stor motstandmot medlemskap i Grønland, og man avholdtderfor i 1982 en egen EU-avstemningpå Grønland. På grunnlag av resultatene ifolkeavstemmingen på Grønland om EUmedlemskapforhandlet Grønlands hjemmestyreseg fram til en avtale hvorigjennomGrønland ikke lenger var å anse somdel av EU – til tross for at Danmark forblemedlem i EU. 90Problemet i forhold til selvbestemmelsesrettenseksterne aspekt oppstår når enkeltestater argumenterer for at disse baregjelder for folk i tradisjonelle kolonisituasjoner.Man fokuserer i slike sammenhengerførst og fremst på retten til å løsrivelseseg fra eksisterende stat.En slik reservasjon framstår som relativtubegrunnet fordi internasjonal rett ikkehjemler en absolutt og ensidig rett løsrivelsefra eksisterende stater. Dette framgårblant annet uttrykkelig i generalforsamlingensresolusjon nr. 2625:”Nothing in the foregoing paragraphs shallbe construed as authorizing or encouragingany action which would dismemberor impair, totally or in part, the territorialintegrity or political unity of sovereign andindependent States conducting themselvesin compliance with the principles of equalrights and self-determination of peoples asdescribed above.”88 Report of the International Conference of Experts on the Implementation of the Right to self-determination as a Contribution to Conflict prevention, 21-27 November 1998UNESCO (Division of Human Rights), s. 29.89 John Bernhard Henriksen, Betenkning om samisk parlamentarisk samarbeid, Sami Instituhtta, Diedut nr. 2, 1998, s. 23.90 John B. Henriksen, “Implementation of the Right of Self-determination of Indigenous Peoples within the Framework of Human Security”, i boken “The Implementation ofthe Right to self-determination as a Contribution to Conflict Prevention”, eds. van Walt van Praag & Seroo (1999).77

GÁLDU ČÁLA 3/2007Generalforsamlingen fastslår i denne enstemmigeresolusjonen at selvbestemmelsesrettenikke innebærer en rett til å foretanoe som delvis eller helt vil splitte ellerskade statens territorielle integritet ellerpolitiske status, forutsatt at staten opptreri samsvar med prinsippet om folkenes likerettigheter - inkludert retten til selvbestemmelse.Dette innebærer for eksempel at enanerkjennelse av urfolks rett til selvbestemmelseikke representerer en trussel for statenesterritorielle integritet – med mindrestaten framstår som fundamentalt udemokratiskog vedvarende undertrykkende.CERD beskriver selvbestemmelsenseksterne aspekt på følgende måte: 91”The external aspect of self-determinationimplies that all peoples have the right todetermine freely their political status andtheir place in the international communitybased upon the principle of equal rights.”Uoffisiell norsk oversettelse av CERD:s uttalelseom selvbestemmelsesretten eksterneaspekter:”Selvbestemmelsesrettens eksterne aspekterinnebærer at alle folk har rett til fritt å bestemmederes egen politiske status og plassi det internasjonale samfunn på grunnlagav prinsippene om like rettigheter.”Under henvisning til generalforsamlingensresolusjon nr. 2625 uttaler CERD videre atkomiteens kommentarer om selvbestemmelsesrettenseksterne aspekter ikke skalfortolkes som en anerkjennelse eller oppfordringtil å skade statenes integritet.Komiteen legger i den forbindelse til grunnat internasjonal rett ikke anerkjenner enrett til ensidig løsrivelse fra en eksisterendestat.Menneskerettighetskomiteens generellekommentar nr. 12 vedrørende selvbestemmelsesrettenseksterne aspekter begrenserseg til en meget generell henvisning til generalforsamlingensresolusjon nr. 2625 omfredlig sameksistens. 92 Men denne henvisningenmå likevel fortolkes som et uttrykkfor at komiteen er av den oppfatning ateksisterende internasjonal rett ikke hjemlerensidig løsrivelse.I forhold til spørsmålet om urfolk ogsåer å anse som rettssubjekt i forhold tilselvbestemmelsesrettens eksterne aspekter det av interesse å notere seg at menneskerettighetskomiteensobservasjon iforhold til samisk selvbestemmelse ikkeinneholder noen reservasjon i forhold tilselvbestemmelsesrettens eksterne aspekt. 93Komiteen ber ganske enkelt Norge om årapportere om gjennomføringen av densamiske selvbestemmelsesretten i henholdtil konvensjonens artikkel 1. Det må derforforutsettes at komiteen er av den oppfatningat samenes rett til selvbestemmelseogså omfatter det eksterne aspektet – selvfølgeligmed de klare begrensningene somfolkeretten allerede etablerer.Den kanadiske høyesteretts behandlingav spørsmålet om retten til selvbestemmelsei Quebec-saken i 1998 tydliggjør hvorledesman internasjonalt forstår de vilkårsom stilles for at ett folk skulle erkjennesen rett til løsrivelse. 94 Saken er blant annetviktig fordi domstolen erkjenner at detinnenfor en stat kan finnes flere enn ettfolk, det vil si at begrepet folk som subjektetfor selvbestemmelse ikke er identiskmed begrepet befolkning, vilket framgår avcitatet ur domen på s. 23, ovan 95Deretter går Kanadas høyesterett videretil saken hovedspørsmål. Domstolen er tydligi sin konklusjon om at ett folks rett tilselvbestemmelse, i henhold til folkeretten,ikke automatisk innbefatter en rett til løsrivelse.I henhold til domstolen anerkjennerfolkeretten utøvelse av ekstern selvbestemmelsesrettkun dersom særskilte omstenigheterforeligger:”For å oppsummere, inneholder den folkerettsligeretten til selvbestemmelse i den91 General Comment 21 – Right to self-determination, adopted - 48 th session 1996.92 Human Rights Committee, General Comment No. 12 – The Right to Self-determination (art.1), 13.04.1984.93 FN document CCPR/C/79/Add 112.94 Se punkt 3.1.95 Reference re Secession of Quebec, [1998] 2 S.C.R. 217, § 217. I § 139 heviser domstolen til stillingen til urfolk i Quebec, men etter som konklusjonen i saken var at Quebec ikkehadde en rett til ensidig løsrivelse ressonerte domstolen at det ikke var nødvendig å foreta en nærmere gjennomgang av spørsmålet om urfolkenes stilling i tilfelle en ensidigløsrivelse av en provins.78

GÁLDU ČÁLA 3/2007lengst utviklede form en rett til eksternselvbestemmelse for kolonier, for undertryktefolk slik som folk under militærokkupasjon, samt i tilfeller der en bestemtgruppe nektes å delta i offentlig maktutøvelsefor å fremme sin politiske, økonomiske,sosiale og kulturelle utvikling. I alledisse tre situasjoner har det aktuelle folkrett til ekstern selvbestemmelse fordi det erfornektet muligheten til internt å utøve sinrett til selvbestemmelse.” 96I forhold til den kanadiske høyesterettsspråkbruk bør det påpekes at domstolenanvender begrepet ”ekstern selvbestemmende”for å henvise til en mulig ensidigløsrivelse av provinsen Quebec. Som nevntovenfor, er begrepet ekstern selvbestemmelsebenyttet på en noe mer nyansertmåte i nærværende betenkning. I bentenkningenbenyttes begrepet på en måte somogså innbefatter former av internasjonalerelasjoner som ikke krever løsrivelse ogsom således ikke er gjenstand for de langtgåendeforutsetningene som folkerettenstiller for løsrivelse. Ett urfolks rett til åvelge sine egne representanter for å tale igruppens navn i internasjonale organisasjonereller ved internasjonale konferanserutgjør en slik form for ekstern selvbestemmelse.976.1.1 ”Koloniserte folk” contra ”andre folk”Sondringen mellom koloniserte folk ogandre folk i relasjon til selvbestemmelsesrettenseksterne aspekt er problematisk.Motstanden mot en slik kategoriseringav ”folk” begrunnes blant annet med atden utelukker store deler av verdens folkfra selvbestemmelsens eksterne aspekter.Blant annet vil de fleste urfolk ikke væreer i en tradisjonell kolonisituasjon – likeveluten at dette nødvendigvis i vesentliggrad endrer undertrykkelsens omfang ellerkarakter. 98 Urfolks motstand mot dennekategoriseringen har som nevnt ikke sinbakgrunn i at urfolk ønsker å etablere egnestater. Nasjonalstatskonseptet er et vestligkonsept som i svært liten grad tiltalerurfolk som en måte å organisere egnesamfunn på. Motstanden skyldes i størregrad det forhold det at man er av den oppfatningat denne kategoriseringen er i stridmed prinsippet om folkenes likeverdighet iinternasjonal rett og man gjennom en slikkategorisering vil få ulike klasser av folk. 99En annen sak er at man i noen sammenhengerbruker begrepet ”urfolk” på enmåte som omfatter slike grupper som ikkeoppfyller folkerettens allmenne kriterier forå være ”folk” med rett til selvbestemmelse.I nærværende betenkning foretar man ikkeen analyse om hvilke urfolksgrupper somer å anse som folk i folkerettslig forstand,og som således har rett til selvbestemmelse,og hvilke grupper, selv om de kaller seg urfolk,ikke oppfyller folkerettens kriterier for”folk”. Som redogjorts för ovan bekrefternyere utviklingen innen folkeretten, inklusivemenneskerettighetskomiteens praksis,at visse urfolk er å anse som ”folk, med retttil selvbestemmelse i samsvar med fellesartikkel 1 i FN-konvensjonene av 1966. Sameneer et eksempel på et urfolk som ogsåer å anse som ”folk” i folkerettslig forstand.Det er bred enighet om at samene utgjøret av de urfolk som erkjennes status somett folk i folkerettslig forstand, blant annetgjennom praksis i menneskerettighetskomiteen.UNESCOs ekspertmøte om retten tilselvbestemmelse 100 er svært kritisk til enkategorisering mellom ulike folk:”..it was argued that this approach [tolimit external self-determination to situationsof de-colonisation] tantamount tosaying that there are different categories of“people:” a first class that possesses the fullright to self-determination, and a lesserclass which possesses only a limited rightto internal self-determination. The distinctionis arbitrary, limits the right of choiceand runs counter to the plain meaning ofall instruments which state that “all peoples”have the right to self-determination,96 Reference re Secession of Quebec, [1998] 2 S.C.R. 217, § 13897 Se, t.ex. § 6 i Finlands Sametingslag (974/1995)98 FN anslår at det er omtrent 300 millioner personer som tilhører urfolksgrupper på verdensbasis.99 Rapporter fra Menneskerettighetskommisjonens arbeidsgruppe om utkast til FN-erklæring om urfolks rettigheter: E/CN.4/1996/84; E/CN.4/1997/102; E/CN.4/1998/106;E/CN.4/1999/82; E/CN.4/2000/84.100 Avholdt I Barcelona, 21-27 september 1998.79

GÁLDU ČÁLA 3/2007including the right to “freely determinetheir political status.” It was pointed outthat even using a positivist “hard law” approach,one comes to the conclusion thatthere is no valid international instrumentin force today which makes such a distinctionor affirms a right to internal self-determination…Moreover, it is importantto stress that claims of self-determinationdo not necessarily imply claims to secession,indeed, they generally are limited todemands for rights to be exercised withinboundaries of existing states.” 101Det blir med andre ord her argumentertfor at denne kategoriseringen er det sammesom å akseptere at der er forskjellige kategorierav ”folk;” en høyere klasse av folksom har rett til full selvbestemmelse, og enlavere klasse av folk som bare innehar enbegrenset rett til intern selvbestemmelse.Det argumenteres videre med at en slikkategorisering er helt vilkårlig og at denbegrenser folkenes rett til å foreta frie valg.Videre at kategoriseringen er i strid meddet naturlige meningsinnholdet av prinsippetom at ”alle folk” har rett til selvbestemmelse,inkludert retten til ”fritt å bestemmeegen politisk stilling.”UNESCOs ekspertmøte uttrykker videreat selv om man benytter seg av en positivistiskrettslig tilnærming vil man måttekonkludere med at det ikke eksisterer noeninternasjonale instrumenter som foretar enslik kategorisering eller kun anerkjennerrett til intern selvbestemmelse. Eksperteneunderstreker også et annet viktig poeng idenne sammenheng; Nemlig det at kravom selvbestemmelse ikke nødvendigvisinnebærer krav om løsrivelse og at rettentil selvbestemmelse i utgangspunktet mågjennomføres innenfor eksisterende statsgrenser.6.1.2 LøsrivelseStatenes manglende anerkjennelse avurfolks rett til selvbestemmelse skyldes inoen grad frykten for at dette vil legitimereeventuelle krav fra urfolk om løsrivelse fra«Løsrivelse kan anses som en naturlig delet folks rett til å forsvare seg; fordi mangjennom løsrivelse kan forsvare seg mot etfundamentalt undertrykkende system.»eksisterende stater. Hvor berettiget er enslik frykt?Utgangspunktet for en vurdering avdette spørsmålet må være at alle relevanteFN resolusjoner setter prinsippet omstatenes nasjonale fellesskap og territoriellintegritet høyere enn selvbestemmelsesrettentil ikke-statlige folk. Retten til selvbestemmelsekan nemlig ikke implementeresgjennom løsrivelse med mindre det foreliggerhelt spesielle forhold som legitimererløsrivelse på bekostning av statens territorielleintegritet. Vilkårene for løsrivelseanses som oppfylt i rene kolonitilfeller ogi tilfeller hvor staten er grunnleggende ogvedvarende udemokratisk eller undertrykkendeoverfor et folk.Løsrivelse kan anses som en naturlig delet folks rett til å forsvare seg; fordi mangjennom løsrivelse kan forsvare seg mot etfundamentalt undertrykkende system.Der kan være gode grunner for løsrivelsedersom det aktuelle folkets fortsatte fysiskeeksistens er truet eller dersom folket erøkonomisk ekskludert på en vedvarendemåte. 102Det anføres også fra enkelte hold at løsrivelsei noen tilfeller kan anses som et nødvendigavhjelpende tiltak (”remedial secession”).Også her må det forutsettes at detaktuelle folket er vedvarende undertrykt avstaten og at ingen andre internasjonalrettsligestandarder bidrar til å avhjelpe situasjonen.103Dersom et folks fortsatte fysisk eksistenser truet – for eksempel på grunn av forsøkpå folkemord - eller dersom det eksistererintens diskriminering av et folk åpnerFNs menneskerettighetsdeklarasjon ogsåfor virkemidler som kan føre til løsrivelse.101 UNESCO Division of Human Rights, Report of the International Conference of Experts, held in Barcelona, 21-27 November 1998. Se side 26.102 Benyamin Neuberger, (1986), National Self-determination in Postcolonial Africa103 Lee C. Buchheit, Secession (1978)80

GÁLDU ČÁLA 3/2007I deklarasjonens innledning (Preamble)anerkjennes opprør mot tyranni og undertrykkelsesom en siste utvei (”rebellionagainst tyranny and oppression” as ”lastresort”). 104En eventuell frykt for at en anerkjennelseav samisk selvbestemmelsesrett skal føretil at samene vil løsrive seg fra nasjonalstatenesynes på bakgrunn av ovennevnte somubegrunnet. I tillegg til at det ikke er noesom synes å indikere at der er en samiskuavhengighetsbevegelse som har løsrivelsesom målsetting, er den rettslige og politiskesituasjonen for samene av en slik art at eteventuelt samisk krav om løsrivelse ikkeville bli gjenstand for internasjonal rettsliganerkjennelse.Til tross for at verken ønsket, viljen ellervilkårene for samisk løsrivelse foreliggerper i dag, og selv om dette heller ikke vilvære relevant i overskuelig framtid, måman ha forståelse for at man på samisk sidehar problemer med å aksepterer en slikbegrenset selvbestemmelsesrett. For detførste kan dagens samer vanskelig frafalleen slik rettighet på vegne av framtidigesamiske generasjoner. Dernest har sameneikke noen garanti for at dagens nasjonalepolitiske regime og system vil vedvare forall framtid.I etterkrigstiden har nasjonalstaten værtansett som den grunnleggende enheten isamfunnsorganiseringen. Etablering av enegen nasjonalstat har derfor i lang tid værtansett som den fulle og egentlige gjennomføringenav selvbestemmelsesretten; vedat selvbestemmelsesrettens gjennomføringnærmest automatisk har vært forutsatt ående opp med løsrivelse og etablering av enegen nasjonalstat.Det er imidlertid i dag en stigende akseptfor at selvbestemmelsesretten er et dynamiskkonsept som vanskelig kan gis etstatisk innhold. UNESCOs ekspertmøtevedrørende folkenes selvbestemmelsesrettpeker på at retten til selvbestemmelsemå anses som en prosess framfor som etforhåndsdefinert resultat. 105 Ekspertmøtetviser til generalforsamlingens resolusjon nr.2625, hvor det framgår at:”The establishment of a sovereign andindependent State, the free associationor integration with an independent Stateor the emergence into any other politicalstatus freely determined by a people constitutesmodes of implementing the right ofself-determination by the people.”Generalforsamlingen gir her uttrykk for atetablering av en uavhengig stat, sammenslutningeller integrering med en uavhengigstat, eller etablering av en annen politiskstatus bare representerer noen typer (”modes”)for gjennomføring av selvbestemmelsesretten.Dette er også i samsvar medden oppfatning som den internasjonaledomstolen (International Court of Justice)har med hensyn til selvbestemmelsesrettensgjennomføring. Domstolen gir uttrykkfor at det grunnleggende vilkår er at resultatetav gjennomføringen av selvbestemmelsesrettener i samsvar med folkets frieog frivillige valg. 106 Dersom samene ønskerå gjennomføre selvbestemmelsesretten iform av autonomi så er dette å anse somdet samiske folkets frie og frivillige valg.UNESCOs ekspertmøte uttrykker videreat retten til selvbestemmelse ikke bør betraktessom noe som gir rett til et engangsvalgmen heller som en kontinuerlig pågåendeprosess som sikrer folkets deltakelse ibeslutningsprosesser og kontroll over egenframtid:”Self-determination should not be viewedas one time choice, but as an ongoingprocess which ensures the continuance of apeople’s participation in decision makingcontrol over its own destiny.”Det sies videre at retten til selvbestemmelse,på lik linje med de fleste andrerettigheter, ikke kan betraktes som enabsolutt rettighet. I de tilfeller hvor gjennomføringenav retten til selvbestemmelse104 Universal Declaration of Human Rights, Preamble, § 3105 Report of the International Conference of Experts on the Implementation of the Right to self-determination as a Contribution to Conflict prevention, 21-27 November 1998UNESCO (Division of Human Rights)106 Advisory opinion on Western Sahara, 1975 ICJ 12, 32-3381

GÁLDU ČÁLA 3/2007kommer i konflikt med andre internasjonaltanerkjente rettigheter og prinsippermå man foreta en avveining mellom deulike rettighetene. Opprettholdelse av fredog sikkerhet er i slike tilfeller den overordnendemålsettingen i følge UNESCOsekspertmøte.6.2 Självbestämmanderättens internaaspekt6.2.1 Allmänt om den interna aspekten avsjälvbestämmanderättenSom anförts ovan anger den gemensammaartikel 1 (1) i CCPR och CESCR att;”All peoples have the right of self-determination.By virtue of that right they freelydetermine their political status and freelypursue their economic, social and culturaldevelopment.”I detta sammanhang kan noteras att FN:sSpecialrapportör om Urfolkens MänskligaRättigheter och Grundläggande Friheter 107understrukit att;”The International Covenant on Economic,Social and Cultural Rights ... sets out inarticle 1 the following rights which relatedirectly to indigenous peoples: all peopleshave the right to self-determinaiton and,by virtue of that right, may freely determinetheir political status and freely pursuetheir economic, social and cultural development(art. 1 (1) and all peoples mayfreely dispose of their natural wealth andresources (art. 1 (2)).” 108CERD har, också med hänvisning till allafolks rätt till självbestämmande, beskrivitsjälvbestämmanderättens interna aspect påföljande sätt;”The right to self-determination of peopleshas an internal aspect, that is to say, therights of all peoples to pursue freely theireconomic, social and cultural developmentwithout outside interference.” 109Även andra dokument som refererar tillsjälvbestämmanderätten repeterar i allmänhetatt folkens rätt till självbestämmandeinnefattar en rätt att själva bestämmaöver sin ekonomiska, sociala och kulturellautveckling. Som redogjorts för ovan förefallernu de stater som deltar i WGDD varaberedda att acceptera förekomsten av ensjälvbestämmanderätt för urfolk. Även omdessa stater inte i någon större utsträckninguttalat sig om det närmare innehållet avden interna aspekten av självbestämmanderättenkan det ändå vara intressant atttitta närmare på vad Urfolksdeklarationenanför beträffande självbestämmanderättensmateriella innehåll.Härvid kan inledningsvis noteras att,som anförts ovan, artikel 3 repeterar CCPRoch CESCR Artikel 1.1, och anför att isjälvbestämmanderätten ingår en rätt förurfolk att bestämma över sin ekonomiska,sociala och kulturella utveckling. WGDDartikel 31 innehåller vidare en lista medelement som enligt Urfolksdeklarationeningår i självbestämmanderätten.“Indigenous peoples, as a specific form ofexercising their right to self-determination,have the right to autonomy or self-governmentin matters relating to their internaland local affairs, including culture,religion, education, information, media,health, housing, employment, social welfare,economic activities, land and resourcesmanagement, environment and entryby non-members, as well as ways and forfinancing these autonomous functions.”De nordiska länderna har visserligenföreslagit att den exemplifierande listanstyrks ur Urfolksdeklarationen, och att endastdet första ledet i artikel 31 skall kvarståi denna. Norge har dock uttryckligenangett att motivet till förslaget att passusenstryks inte är att dessa element inte skulleingå i urfolkens självbestämmanderätt.107 Special Rapporteur on the Situation of Human Rights and Fundamental Freedoms of Indigenous Peoples108 Report of the Special Rapporteur on the Situation of Human Rights and Fundamental Freedoms of Indigenous Peoples, Rodolfo Stavenhagen, FN Dokument E/CN.4/2004/80/Add.1, para. 88109 CERD General Comment No. 21 – Right to Self-determination, 15.03.199682

GÁLDU ČÁLA 3/2007Snarare är bakgrunden till förslaget renttaktisk; de nordiska länderna tror att dettakommer att underlätta förhandlingarna iWGDD. Av intresse i förevarande sammanhangär även Urfolksdeklarationensartikel 4, som anför att;”Indigenous peoples have the right tomaintain and strengthen their distinctpolitical, economic, social and culturalcharacteristics, as well as their legalsystems, while retaining their rights toparticipate fully, if they so choose, in thepolitical, economic, social and cultural lifeof the State” 110och artikel 21 som föreskriver att;”Indigenous peoples have the right tomaintain and develop their political,economic and social systems, to be securein the enjoyment of their own meansof subsistence and development, and toengage freely in their traditional and othereconomic activities…”Nämnas kan även artikel 23, vars förstamening lyder;”Indigenous peoples have the right to determineand develop priorities and strategiesfor exercising their right to development...”Även om ILO 169, som redogjorts för ovan,inte direkt adresserar urfolkens självbestämmanderätt,förtjänar ändå nämnasILO 169 artikel 7.1, som anför att;”The peoples concerned shall have theright to decide their own priorities for theprocess of development as it affects ... thelands they occupy or otherwise use, and toexercise control, to the extent possible, overtheir own economic, social and culturaldevelopment. In addition, they shall participatein the formulation, implementationand evaluation of plans and programmesfor national and regional developmentwhich may affect them directly.”Det förefaller således som klart att urfolkenssjälvbestämmanderätt inkluderaren rätt att bestämma över sin kulturella,sociala och ekonomiska utveckling. Den internaaspekten av självbestämmanderätteninnefattar under sådana omständigheterrimligen i princip alla frågor av betydelseför att bevara och utveckla de kulturella,sociala och ekonomiska aspekterna av urfolkenssamhällen.Beträffande vad som närmare avses medpolitisk, ekonomisk, social och kulturellutveckling finns viss ledning att få i Människorättskommitténskommentarer till deperiodiska rapporter som de ratificerandestaterna avger till kommittén, vilka refereratstill ovan. I dessa har, som framgått,Människorättskommittén genomgåendefokuserat på resursdimensionen i självbestämmanderätten(artikel 1.2). Dessa kommentarerkommer att behandlas närmarenedan. Vidare har Människorättskommitténmed åren upparbetat en relativt omfattandepraxis vad avser tolkningen av CCPRartikel 27. Som beskrivits ovan har Människorättskommitténvid ett flertal tillfällenuttalat att CCPR artikel 27 och artikel 1behandlar närliggande rättigheter, om änmed olika rättssubjekt (individer jämförtmed folk). Ledning för innehållet i självbestämmanderättenkan därför också sökas ikommitténs tolkning av artikel 27.6.2.2 Deltagande i ekonomiska verksamheterBeträffande alla folks rätt att kontrollera sinekonomiska utveckling anför den gemensammaartikel 1 (2) i CCPR och CESCR att;”All peoples may, for their own ends, freelydispose of their natural wealth and resourceswithout prejudice to any obligationsarising out of international economicco-operation, based upon the principle ofmutual benefits, and international law.In no case may a people be deprived of itsown means of subsistence.”Notera också WGDD:s artikel 31, somanför att urfolk skall tillföras medel så attde har möjlighet att förverkliga de element110 Beträffande referensen till “if they so choose”, jämför skillnaden mellan minoriteters och urfolks rättigheter enligt vad som redogjorts för ovan.83

GÁLDU ČÁLA 3/2007av självbestämmanderätten som framgår avartikel 31 (”... as well as ways and for financingthese autonomous functions.”)Noteras kan även i förevarande sammanhangMänniskorättsommitténs uttalandei samband med periodisk rapport frånDanmrk, där kommittén;”… commends Denmark for … the promotionof Greenland’s financial independence...” 111Människorättsommittén har vidare i kommentarertill periodisk rapport från NyaZealand uttalat att;“The approach of providing compensationfrom public funds helps to avoid tensionsthat might otherwise hamper the recognitionof indigenous land and resourcerights.” 112I sammanhanget kan även noteras att Människorättsommitténuppmanar Sverige attge det samiska folket ett reellt inflytandeöver sina ”economic activities”. 1136.3 Vidare om resursdimensionen avsjälvbestämmanderätten6.3.1 Rätten till traditionella land- ochvattenområden, traditionella näringarsamt traditionella naturresurserDå urfolkens kulturer och samhällen ärnära kopplade till deras traditionella landochvattenområden samt naturresurser ärden del av självbestämmanderätten somberör land och naturresurser av central betydelseför urfolk. Det är inte meningsfulltatt tala om en självbestämmanderätt förurfolk utan en resursdimension. Dåvarandeordföranden för FN:s Arbetsgrupp förMinoriteters Rättigheter, Asbjörn Eide, hart ex noterat att en kulturell autonomi förurfolk inte är meningsfull om denna inteinnefattar en rätt att kontrollera land ochnaturresurser.Det är därför naturligt att FN-organoch andra beträffande urfolk kommit attfrämst fokusera på den del av den internaaspekten av självbestämmanderätten somrör urfolkens bestämmanderätt och/ellerrätt till inflytande över sna land- och vattenområden,naturresurser samt levnadsformer.Människorättskommittén har vidflera tillfällen gett sin syn på artikel 1 (2)i förhållande till urfolk. Särskilt tydlig harkommittén varit i tidigare nämnda uttalandenbeträffande Kanadas fjärde periodiskarapport, där kommittén anför att;“The Committee, while taking note of theconcept of self-determination as appliedby Canada to the aboriginal peoples, regretsthat no explanation was given by thedelegation concerning the elements thatmake up that concept, and urges the Stateparty to report adequately on implementationof article 1 of the Covenant in itsnext report.The Committee notes that, as the Stateparty acknowledged, the situation of theaboriginal peoples remains “the mostpressing human rights issue facing Canadians”.In this connection, the Committeeis particularly concerned that the Stateparty has not yet implemented the recommendationsof the Royal Commission onAboriginal Peoples (RCAP). With referenceto the conclusion by RCAP that without agreater share of lands and resources institutionsof aboriginal self-government willfail, the Committee emphasizes that theright to self-determination requires, interalia, that all peoples must be able to freelydispose of their natural wealth and resourcesand that they may not be deprivedof their own means of subsistence (art. 1,para. 2). The Committee recommends thatdecisive and urgent action be taken towardsthe full and implementation of theRCAP recommendations on land resourceallocation. The Committee also recommendsthat the practice of extinguishinginherent aboriginal rights be abandonedas incompatible with article 1 of the Covenant.”114111 FN Dokument CCPR/CO/70/DNK, punkt 6112 FN Dokument CCPR/CO/75/NZL, punkt 7113 FN-dokument CCPR/CO/74/SWE, daterad 24 april 2002, punkt 15114 CCPR/C/79/Add.105/1999 punkt 7 och 884

GÁLDU ČÁLA 3/2007I Människorättskommitténs kommentarerbeträffande Australiens uttalade kommitténvidare, i direkt anslutning till observationernabeträffande självbestämmande,att;“The Committee recommends that theState party take further steps in order tosecure the rights of its indigenous populationunder article 27 of the Covenant.The high level of exclusion and povertyfacing indigenous persons is indicativeof the urgent nature of these concerns. Inparticular, the Committee recommendsthat the necessary steps be taken to restoreand protect the titles and interests ofindigenous persons in their native lands,including by considering amending anewthe Native Title Act, taking into accountthese concernsThe Committee expresses its concern thatsecuring continuation and sustainabilityof traditional forms of economy ofindigenous minorities (hunting, fishingand gathering), and protection of sites ofreligious or cultural significance for suchminorities, which must be protected underarticle 27, are not always a major factor indetermining land use.” 115Beträffande rätten till land och vatten harMänniskorättskommittén vidare, i kommentarertill periodisk rapport från NyaZealand, uttalat att;“The Committee welcomes the furtherprogress made in the protection and promotionof the rights of Maori under theCovenant, in particular the amendmentsintroduced by the Maori Reserved LandAmendment Act … the Committee noteswith satisfaction that the Act providesfor compensation to be paid to lessors fordelays in carrying out rent reviews and toensure fair annual rents, and providing forcompensation to be paid to (largely non-Maori) lessees under certain circumstances...…While recognizing the positive measurestaken by the State party with regard tothe Maori, including the implementationof their rights to land and resources, theCommittee continues to be concerned thatthey remain a disadvantaged group inNew Zealand society with respect to theenjoyment of their Covenant rights in allareas of their everyday life. The State partyshould continue to reinforce its efforts toensure the full enjoyment of the Covenantrights by the Maori people.” 116«Också i förhållande till det samiskafolkets självbestämmanderätt harMänniskorättskommittén fokuserat påresursdimensionen.»Också i förhållande till det samiska folketssjälvbestämmanderätt har Människorättskommitténfokuserat på resursdimensionen.I kommitténs ovan nämnda utlåtandebeträffande den norska regeringens fjärdeperiodiska rapport understryker kommittén,med hänvisning till CCPR artikel 1 (2)samernas rätt att råda över sina naturtillgångaroch att inte berövas sina former avförsörjning. Männsikorättskommittén uppmanarvidare Norge att i nästa rapport tillkommittén rapportera om hur Norge avserimplementera artikel 1 (2) i förhållande tilldet samiska folket. Kommittén uttryckervidare, i direkt anslutning till sina kommentarerbeträffande självbestämmande,att denna;“ … remains concerned that while legislativereform work in the field of Sami landand resource rights is in progress, traditionalSami means of livelihood, fallingunder article 27 of the Covenant, do notappear to enjoy full protection in relationto various forms of competing public andprivate uses of land.” 117115 UN Document CCPR/CO/69/AU, para. 509 – 510116 FN Dokument CCPR/CO/75/NZL, punkterna 7 och 14117 FN-dokument CCPR/C/79/Add.112/1999, punkt 16. Notera också kopplingen till Artikel 2785

GÁLDU ČÁLA 3/2007Ovan har även refererats till Sveriges femterapport där Människorättskommitténanför att självbestämmanderätten innefattaren rätt för samerna att vara delaktiga ibeslut som berör det samiska folkets områdenoch näringar. Med hänvisning till bla CCPR artikel 1 uttrycker kommittén sittbekymmer över;”the limited extent to which the Sami Parliamentcan have a significant role in thedecision-making process on issues affectingthe traditional lands and economic activitiesof the indigenous Sami people” 118Det kan vidare noteras att i ett mål underCCPR artikel 27, Människorättskommitténanförde att rätt till havsfiske föll underCCPR artikel 27. I linje med vad somanförts ovan finns därför goda skäl för attanta att beträffande urfolk, självbestämmanderätteninnefattar en rätt att bestämma,eller i vart fall utöva inflytande över,havsfiske, i den mån havsfiske utgör entraditionell näring för urfolket i fråga.Även Kommittén för Ekonomiska,Sociala och Kulturella Rättigheter (”ESK-Kommitten”) har uttalat sig på ett sådantsätt att det framgår att det är också ESK-Kommitténs uppfattning att urfolk har rättatt själva förfoga över sina tillgångar ochnaturresurser. ESK-Kommittén har, medhänvisning till artikel 1.2 i CESCR, anförtatt;”State parties should ensure that there isadequate access to water for subsistencefarming and for securing the livelihoods ofindigenous peoples.”Noteras kan även det tidigare refereradetill uttalandet av FN:s Specialrapportörom Urfolkens Mänskliga Rättigheter ochGrundläggande Friheter 119 , avseende att;”The International Covenant on Economic,Social and Cultural Rights ... sets out inarticle 1 the following rights which relatedirectly to indigenous peoples:… all peoplesmay freely dispose of their naturalwealth and resources (art. 1 (2)).” 120Oaktat att ILO 169 inte innehåller någrauttryckliga bestämmelser om urfolkenssjälvbestämmanderätt har Kristan Mynttipå goda grunder anfört att bestämmelsernai ILO 169 innefattar en tydlig rätt för urfolkatt utöva kontroll över sina traditionellalandområden. I detta sammanhang kan särskiltnoteras vad ILO 169 artikel 7.1 anförbeträffande urfolkens rätt att bestämmaöver sina landområden. Över huvud tagetär det svårt att dra någon skarp gräns mellanurfolkens kollektiva rätt till land, somkommer till uttryck i ILO 169, och denaspekt av självbestämmanderätten som rörrätten att bestämma över land- och vattenområdensamt naturresurser. I förevarandesammanhang kan även noteras CERD:s ochILO:s bedömning att det förevarande norskautkastet till Finnmarkslov inte uppfyllerfolkrättens krav.Beträffande självbestämmanderättens resursdimensionär självfallet även av intressevad Urfolksdeklarationen anför om denna.Relevanta artiklar i detta sammanhanginkluderar artikel 7 b;“Indigenous peoples have the ... right not tobe subject to … any action which has theaim or effect of dispossessing them of theirlands, territories or resources;”Artikel 26“Indigenous peoples have the right to …develop, control and use the lands andterritories, including the total environmentand … resources which they have traditionallyowned or otherwise occupied or used.This includes the right to the full recognitionof their laws, traditions and customs,land-tenure systems and institutions forthe development and management ofresources …”och artikel 21118 FN Dokument CCPR/CO/74/SWE, daterad 24 april 2002, punkt 15119 Special Rapporteur on the Situation of Human Rights and Fundamental Freedoms of Indigenous Peoples.120 Se Report of the Special Rapporteur on the Situation of Human Rights and Fundamental Freedoms of Indigenous Peoples, Rodolfo Stavenhagen, FN Dokument E/CN.4/2004/80/Add.1, para. 88.86

GÁLDU ČÁLA 3/2007”Indigenous peoples have the right to ...be secure in the enjoyment of their ownmeans of subsistence and development,and to engage freely in all their traditionaland other economic activities. Indigenouspeoples who have been deprived of theirmeans of subsistence and development areentitled to just and fair compensation.”Se också artikel 31, citerad ovan, som angeratt ”land and resource management” ingår iurfolkens självbestämmanderätt.Det förefaller även som att FN:s medlemsländeridag är beredda att accepteraen självbestämmanderätt som innefattar ensådan resursdimension. Det nordiska förslagettill WGDD, beskrivet ovan, innehöll,i tillägg till vad där anförts, även vissa förändringari Urfolksdeklarationens artikel30, som i dess nuvarande form lyder;“Indigenous peoples have the right todetermine and develop priorities andstrategies for the development or use oftheir lands, territories and other resources,including the right to require that Statesobtain their free and informed consentprior to the approval of any project affectingtheir lands, territories and otherresources, particularly in connection withthe development, utilization or exploitationof mineral, water or other resources.Pursuant to agreement with the indigenouspeoples concerned, just and faircompensation shall be provided for anysuch activities and measures taken tomitigate adverse environmental, economic,social, cultural or spiritual impact.”Enligt det nordiska förslaget flyttas den understruknatexten till den del av Urfolksdeklarationensom särskilt behandlar rätten tillsjälvbestämmande, medan den därefteråterstående texten skall inkorporeras i deartiklar i Urfolksdeklarationen som behandlarlandrättigheter. 121 Den övervägande majoritetenstater som deltar i WGDD stöttadedet nordiska förslaget också i denna del.Inom resursdimensionen av självbestämmanderättenmåste även beaktas genetiskaresurser, traditionell kunskap och traditionellakulturella uttryck (TCEs). Somanförts ovan ingår som ett centralt elementi självbestämmanderätten alla folks rätt attbestämma över sin kulturella utveckling.Principles and Guidelines for the Protectionof the Heritage of Indigenous Peoplesanför att;“To be effective, the protection of indigenouspeoples’ heritage should be basedbroadly on the principle of self-determination,which includes the right of indigenouspeoples to maintain and develop their owncultures and knowledge systems” 122Närliggande till rätten att kontrollera sinkulturella utveckling är folkens rätt attbestämma över sitt kreativa skapande. Härkan även exempelvis hänvisas till CESCRArtikel 15 som understryker att;”... the right of everyone ... to benefit fromthe protection of the moral and materialinterests resulting from any scientific,literary or artistic production of which heis the author.” 123CESCR Artikel 15 är formulerad som enindividuell rättighet – den syftar enligtordalydelsen till att skydda individuella upphovsmänsskapande. Rätt till traditionellkunskap och TCEs utgör emellertid - perdefinition - en kollektiv rättighet. Traditionellkunskap och TCEs uppstår som ettresultat av att ett folk, som ett kollektiv,responderar till förändringar i sin levnadsmiljö,i enlighet med deras specifika traditioner.Det är därför normalt inte möjligtatt identifiera en enskild, eller grupp, avskapare bakom traditionell kunskap eller121 Det förslag som behandlar markrätigheterna behandlas inte vidare i denna framställning.122 OP 2123 Se även WIPO Dokument WIPO/GRTKF/IC/4/8, paragraph 28 som anför att “Because its generation, preservation and transmission is based on cultural traditions,traditional knowledge is essentially culturally-oriented or culturally-rooted, and it is integral to the culture identity of the social group in which it operates and is preserved.From the point of view of culture of the community in which it has originated, every component of traditional knowledge can help define that community’s own identity.”och vidare WIPO Dokument WIPO/GRTKF/IC/3/8, paragraph 14 vilket anger att “By contrast, the cultural identity dimension of traditional knowledge may have a dramaticimpact on any future legal framework for its protection, because, being a means of cultural identification, the protection of traditional knowledge … ceases to be simply amatter of economics or of exclusive rights over technology as such. It acquires a human rights dimension indeed”.87

GÁLDU ČÁLA 3/2007TCEs. 124 Eftersom traditionell kunskap ochTCEs per definition är skapade av ett folk,tillhör rimligen sådan kunskap och uttryckför kulturer folket som sådant, huvudsakligenbaserat på motsvarande resonemangsom att individuella sånger, texter etc.tillhör upphovsmannen till dessa verk, d v sförfattaren eller sångskrivaren.I förevarande sammanhang kan ävennämnas Urfolksdeklarationen artikel 29,som bekräftar urfolkens rätt att kontrolleraoch äga sin traditionella kunskap ochTCEs, och artikel 12 anför vidare att;”Indigenous peoples have the right topractice and revitalize their culturaltraditions and customs. This includes theright to maintain, protect and develop thepast, present and future manifestations oftheir cultures, such as archaeological andhistoric sites, artefacts, designs, ceremonies,technologies and visual and performingarts and literature …”En viktig aspekt av urfolkens självbestämmanderättär respkt för urfokens sedvanoroch sedvanerätt. Alla samhällen måstestyras efter normer och har därför utvecklaträttssystem. Urfolkssamhällena utgörhärvid inget undantag. Urfolkens rättssystemutgörs i allmänhet av ett kompliceratmönster av sedvanor och sedvanerättsliganormer, snarare än av den kodifieradlagstiftning som oftast är fallet i andrakulturer. Då urfolkens rättssystem inte harkodifierats har dessa ofta betraktas somprimitiva, och kolonialstaterna har ofta tagitinställningen att de av den anledningeninte behöver respektera urfolkens rättssystem.Detta är inte nödvändigtvis riktigt.Den omständigheten att urfolkens rättssytemär sedvanerättsliga snarare än kodifieradeär i sig inte tillräckligt för att dra slutsatsenatt urfolks rättssystem inte förtjänaratt respekteras i motsvarande utsträckningsom kodiferade lagstiftning. Det handlar ibåda fallen om rättssystem konstrueradeför att styra människors beteende i ettsamhälle och respekt för urfolkens sedvanerättsligasystem är central för ett förverkligandeav självbestämmanderätten. Givetden starka koppling som urfolkens kulturerhar till deras traditionella land- och vattenområdenblir självfallet av särskild betydelseurfolkens sedvanerättliga förvaltningav land, vatten och naturresurser.Av ILO 169 Artikel 8 och 9 framgår attstater vid implementeringen av nationelllagstiftning skall respektera urfolkenssedvanerätt. Även artikel 4 i Urfolksdeklarationenanför att urfolk har rätt att behållaoch utveckla sina distinkta rättssystem ochockså ESK-Kommittén har betonat viktenav att möjliggöra för urfolken att praktiseraoch bevara sina sedvanor. 125 Även regionalaorgan har betonat vikten av att respekteraurfolkens sedvanerättsliga system. I AwasTingni målet uttalande den interamerikanskamänniskorättsdomstolen att”The communal concept of land – includingas a spiritual place – and its naturalresources form part of their customaryright; their bond with the territory, althoughunwritten, is integral to their dailylife, and the right to communal propertyitself has a cultural dimension. In sum,the habitat forms an integral part of theirculture, transmitted from generation togeneration.” 1266.3.2 Rätten till mineraler, olja och andraicke-traditionella naturresurser påtraditionellt samiskt territoriumAv Människorättsommitténs kommentarertill Sveriges periodiska rapport, refereradetill ovan, framgår att det är kommitténsuppfattning att samernas självbestämmanderättinte är begränsad till att enbart avseen rätt att styra över naturresurser somsamerna traditionellt har brukat. Efter attha konstaterat att samerna skall medges enbetydande roll i beslutsfattandet över sinatraditionella landområden och näringar gårkommittén vidare och anför att;124 Se här t ex WIPO Dokument WIPO/GRTKF/IC/3/8, WIPO/GRTKF/IC/3/9 och WIPO/GRTKF/IC/4/8. Därmed inte sagt att individuella upphovsmän inte kan bygga vidarepå traditionell kunskap eller andra element av traditionella kulturer. Tvärtom är detta mycket vanligt, och därigenom skapas individuellt identifierbara objekt medidentifierbara upphovsmän.125 O’Keefe, Roger, “The Right to Take Part in Cultural Life”, Under Article 15 of the CESCR, ICQL, vol. 47, 1998, p. 918 (pp. 904 – 923)126 Awas Tingni v. Nicaragua, p. 2, para. 6.88

GÁLDU ČÁLA 3/2007”The State party should take steps toinvolve the Sami by giving them greater influencein decision-making affecting theirnatural environment and their means ofsubsistence”Kommittén preciserar därvid att i uttrycketi samernas ”economic activities” ingår aktivitersom vattenkraft, gruvdrift, och skogsbruk,samt privatisering av land.Som redogjorts för ovan har även EUbekräftat urfolkens rätt till självbestämmande,och därvid anfört att;“Strengthened attention to be paid by allNorthern Dimension partners to indigenousinterests in relation to economicactivities, and in particular extractive industry,with a view to protecting inheritedrights of self-determination, land rightsand cultural rights of indigenous peoples ofthe region.”En jämföresle kan här göras med CERD:skritik av Sverige;”Concern is expressed over the issue ofland rights of the Sami people, in particularhunting and fishing rights which arethreatened by, inter alia, the privatizationof traditinal Sami lands. The Committeerecommends that the Government introducelegislation recognizing traditionalSami land rights and reflecting the centralityof reindeer husbandry to the way of lifeof Sweden’s indigenous people.” 127ESK-Kommittén har vidare med besvikelsenoterat att;“the traditional lands of indigenouspeoples have been reduced or occupied,without their consent, by timber, miningand oil companies, at the expense of theexercise of their culture…”och rekommenderade därefter staten ifråga (Colombia) att;“… ensure the participation of indigenouspeoples in decisions affecting their lives.The Committee particularly urges theState party to consult and seek the consentof the indigenous peoples concerned.” 128Sammanfattningsvis synes det klart atturfolks självbestämmanderätt innefattar enrätt till inflytande även över icke-traditionellanaturresurser. Mer osäkert är vilkenrätt urfolken har till ekonomisk andel isådana naturresurser. Människorättskommitténskommentater beträffande Sverigesperiodiska rapport antyder en sådan rätt.Det skall vidare noteras att i vart fall visststöd finns att ekonomiska resurser skalltillföras urfolken för att deras självbestämmanderättenskall kunna förverkligas,enligt vad som redogjorts för ovan.6.4 SolidaritetsdimensionenDet tredje stycket i artikel 1 i 1966 års konventionerbehandlar ytterligare en dimensionav självbestämmanderätten, nämligenstatsparternas gemensamma ansvar för attfrämja andra folks självbestämmande varsom helst i världen, dvs primärt utanförlandets eget territorium. Människorättskommitténhar hänvisat till denna dimensioni rapporteringsproceduren, särskiltmed hänvisning till statenas skyldighetatt främja det palestinska folkets och desydafrikanska folkens rätt till självbestämmande.1296.5 Omformulering av samhällskontraktetmed samernaSåsom bl.a. James Anaya har betonat harsjälvbestämmanderätten en klar dimensionav gottgörelse vad gäller urfolk och denhistoriska orättvisa som många av dem hardrabbats av. För urfolk som känner att dehar fallit under makten av en modern nationalstatutan sitt eget samtycke och oftautan att ens bli hörda är det därför ofta ettändamål i sig att staten skulle erkänna urfolketsom ett folk som har rätt till självbestämmande,oberoende av de konsekvensersom följer av ett sådant erkännande. Utom127 CERD/C/304/Add.103128 Concluding Observations of the Committee on Economic, Social and Cultural Rights : Colombia 30/11/2001. E/C.12/Add. 1/74, para. 12 och 33129 Manfred Nowak, U.N. Covenant on Civil and Political Rights: CCPR Commentary (Kehl am Rhein: N. P. Engel, 1993), s. 2389

GÁLDU ČÁLA 3/2007i extrema undantagsfall där folkrättenskulle tillåta urfolkets lösrivelse betyderstatligt erkännande att urfolket har självbestämmanderättet nytt samhällskontraktmellan nationalstaten och urfolket. Dettagäller även arbetet för en nordisk samekonventiongenom vilken Finland, Norgeoch Sverige skulle bekräfta samerna somdessa länders urfolk och erkänna samernasom innehavare av en rätt till självbestämmande.90

GÁLDU ČÁLA 3/20077. Kort om självbestämmanderättensimplementering7.1 Självbestämmande genom urfolkensegna sammhällsstrukturerSom redogjorts för ovan utövas urfolkenssjälvbestämmanderätt i första hand genomurfolkens egna samhällsstrukturer 130 , isamernas fall numera i första hand genomsametingen. Det skall dock noteras attsamernas självbestämmanderätt inte nödvändigtvisbehöver implementeras genomsametingen. I slutändan torde det vara upptill samerna själva att bestämma sina egnabeslutsprocesser, inom ramarna för självbestämmanderätten.Rrätten att behålla ochutveckla sina egna samhällsinstitutionerutgör ett centralt element i urfolkens självbestämmanderätt.Det samiska folket har således somutgångspunkt rätt att behålla och utvecklasina egna politiska- och samhällsinstitutioneroch strukturer. I frågor som enbartberör det samiska folket, eller som är avendast marginellt intresse för det icke-samiskasamhällena, bör samerna såledessjälva kunna fatta beslut, genom sina egnasamhällsinstitutioner.7.2 Självbestämmande genom deltagandei nationella beslutsstrukturerSom också anförts ovan är urfolk, i tilläggtill att behålla sina egna samhällsinstitutioner,också berättigade att delta i majoritetssamhälletssamhällsliv 131 , om de så önskar.Urfolksdeklarationen artikel 4:s sista ledlyder;” … while retaining their rights to participatefully, if they so choose, in the political,economic, social and cultural life of theState”Vad avser implementeringen av urfolkenssjälvbestämmanderätten genom konsultationmed det omgärdande samhället kanäven noteras CERD:s uttalande att;”The Committee notes with concern ... thefailure of the parts of the authorities tomaintain communication with the indigenouspopulation… the Committee callsupon State parties to ensure that membersof indigenous peoples have equal rights inrespect of effective participation in publiclife and that no decisions directly relatingto their rights and interests are taken withoutinformed consent” 132Som anförts ovan befattar sig ILO 169 sigformellt inte med urfolkens självbestämmandrätt,även om ILO 169:s brytning meddet tidigare assimileringsförhållandet tillurfolk innebär att konventionen i praktikenmåste läsas mot en självbestämmandebakgrund.ILO 169 understryker staternasskyldigheter att konsultera urfolk ”in goodfaith” 133 och ILO:s egna riktlinjer avseendehur ILO 169 skall implementeras går, efteratt ha understrukit urfolkens rätt att bevarasina egna samhällsinstitutioner vidare, ochanför att.130 Notera igen WGDD Artikel 4; ”Indigenous peoples have the right to maintain and strengthen their distinct political, economic, social and cultural characteristics, as well astheir legal systems, while retaining their rights to participate fully, if they so choose, in the political, economic, social and cultural life of the State”131 Inklusive rätten att delta i allmänna val132 Concluding observations of the Committee on the Elimination of Racial Discrimination : Costa Rica, 20/03/2002133 Artikel 691

GÁLDU ČÁLA 3/2007“It also presumes that these peoples arein most cases able to speak for themselvesand to take part in the decision-makingprocess as it affects them. It also presumesthat they have the right to take part in thisdecision-making process, and that theircontribution will be a valuable one in thecountry in which they live.” 134ILO har därvid tydliggjort att det är nödvändigtatt konsultera berörda urfolk t exinnan auktorisering ges till exploatering avnaturtillgångar under jordytan.134 Indigenous and Tribal Peoples: A Guide to ILO Convention No. 169 (1996)92

GÁLDU ČÁLA 3/2007Nordisk samekonvensjonRegjeringene i Finland, Norge og Sverige,som konstaterer– at samene er urfolket i de tre land,– at samene er ett folk bosatt over landegrensene,– at det samiske folket har en egen kulturog eget samfunnsliv med egen historie,egne tradisjoner, eget språk, egne næringerog egne fremtidsvisjoner,– at de tre statene har et nasjonalt og internasjonaltansvar for å gi samenes kulturog samfunnsliv tilstrekkelige vilkår,– at det samiske folket har rett til selvbestemmelse,– at det samiske folkets kultur og samfunnsliver en berikelse for landenessamlede kultur og samfunnsliv,– at det samiske folket har et særlig behovfor å utvikle sitt samfunnsliv over landegrensene,– at samene må ha tilgang til land og vannsom grunnlag for samisk kultur,– og at det ved fastsettelse av det samiskefolkets rettsstilling skal tas særskilt hensyntil at samene gjennom historien ikkehar blitt behandlet som et likeverdig folk,og dermed blitt utsatt for urettferdighet,som legger til grunn for sine vurderinger atsametingene i de tre stater– vil bygge en bedre fremtid for det samiskefolkets liv og kultur,– har den visjon at rikenes grenser ikkeskal hindre det samiske folkets og de enkeltesamers fellesskap,– ser en ny samekonvensjon som en fornyelseog utvikling av samenes hevdvunnerettigheter som ble kodifisert i Lappekodisillenav 1751,– fremhever betydningen av at retten tilselvbestemmelse for samene som et folkblir respektert,– fester særskilt vekt ved at samene harrettigheter over de land- og vannområdermed naturressurser som er det samiskefolkets historiske hjemland,– fremholder at det samiske folkets tradisjonellekunnskap og tradisjonelle kulturelleuttrykk sammen med folkets brukav naturressurser utgjør en del av densamiske kulturen,– mener at de samiske kvinners stillingsom tradisjonsbærere i det samiske samfunnetskal vektlegges sterkere i samfunnslivetog herunder ved representasjoni offentlige organer,– vil at samene skal leve som et folk innenforde tre stater,– fremhever det samiske folkets ønske,vilje og rett til å ta ansvar for utviklingenav egen fremtid,– og vil hevde det samiske folkets rettigheterog friheter i samsvar med de internasjonalemenneskerettigheter og den øvrigefolkerett, som har utarbeidet dennekonvensjonen i nært samarbeid medrepresentanter for samene, som anserdet å være av særskilt viktighet at konvensjonen,før den ratifiseres av statene,godkjennes av de tre sametingene, ogsom forplikter seg til å sikre det samiskefolkets fremtid i samsvar med dennekonvensjon, er blitt enige om følgendenordiske samekonvensjon.93

GÁLDU ČÁLA 3/2007Kapittel IDet samiske folkets allmennerettigheterArtikkel 1Formålet med konvensjonenFormålet med denne konvensjonen er åbekrefte og styrke slike rettigheter for detsamiske folket at det kan sikre og utviklesitt språk, sin kultur, sine næringer og sittsamfunnsliv, med minst mulig hinder avlandegrensene.Artikkel 2Samene som urfolkSamene er urfolket i Finland, Norge ogSverige.Artikkel 3Rett til selvbestemmelseSamene har rett til selvbestemmelse som etfolk i overensstemmelse med folkerettensregler og bestemmelsene i denne konvensjonen.Så langt det følger av disse regler ogbestemmelser, har det samiske folket retttil selv å bestemme over sin økonomiske,sosiale og kulturelle utvikling, og for sineegne formål selv å forføye over sine naturressurser.Artikkel 4Personer som omfattes avkonvensjonenKonvensjonen omfatter personer bosatt iFinland, Norge eller Sverige, som oppfatterseg selv som same, og som1) har samisk som hjemmespråk eller harminst en forelder eller besteforelder somhar eller har hatt samisk som hjemmespråk;eller2) har rett til å drive samisk reindrift iNorge eller Sverige; eller3) oppfyller kravene for å ha stemmeretttil sametingsvalget i Finland, Norge ellerSverige; eller4) er barn av en person nevnt under punkt1, 2 eller 3.Artikkel 5Omfanget av statenes ansvarStatenes plikter etter denne konvensjonengjelder for alle statlige organ på nasjonalt,regionalt og lokalt nivå. Også andre organfor offentlig forvaltning og offentligvirksomhet har disse plikter. Det sammegjelder private rettssubjekter når de utøveroffentlig myndighet eller utfører andre offentligeoppgaver.Ved anvendelsen av denne konvensjonenskal sametingene og andre samiske organ,uavhengig av deres rettslige status ifølgenasjonal eller internasjonal rett, ikke anseså falle inn under begrepet stat, bortsett franår de utøver offentlig myndighet.Artikkel 6Statenes tiltak overfor detsamiske folketDe tre statene skal på effektiv måte leggeforholdene til rette for at det samiske folketkan sikre og utvikle sitt språk, sin kultur,sine næringer og sitt samfunnsliv.Statene skal skape gunstige forutsetningerfor å opprettholde og utvikle de samiskelokalsamfunn.Statenes ansvar for tiltak etter dennekonvensjonen omfatter også i rimelig utstrekningde samer som er bosatt utenforde tradisjonelle samiske områder.Artikkel 7Ikke-diskriminering og særtiltakDet samiske folket og den enkelte same skalvære sikret vern mot all diskriminering.For å gjennomføre samenes rettigheteretter denne konvensjonen skal statene etterbehov treffe særlige positive tiltak overfordem.Artikkel 8MinsterettigheterRettighetene som er fastlagt i denne konvensjonen,er minsterettigheter. De hindrerikke den enkelte stat i å utvide samenesrettigheter eller treffe mer omfattendetiltak, og kan ikke benyttes som grunnlagfor å begrense de rettigheter for samer somfølger av andre rettsregler.94

GÁLDU ČÁLA 3/2007Artikkel 9Samiske sedvanerStatene skal vise tilbørlig respekt for detsamiske folkets rettsoppfatninger, rettsligetradisjoner og sedvaner.I samsvar med første ledd skal stateneved utarbeidelse av lovgivning på områderhvor det kan finnes samiske sedvaner, særskiltutrede om slike sedvaner foreligger ogom de i så fall bør gis vern eller på annenmåte tas hensyn til i lovgivningen. Også irettsanvendelsen skal tilbørlig hensyn tastil samiske sedvaner.Artikkel 10Harmonisering av rettsreglerStatene skal i samarbeid med sametingenearbeide for fortsatt harmonisering av lovgivningog annen regulering av betydningfor samenes virksomhet over landegrensene.Artikkel 11Samarbeid om kulturelle ognæringsmessige ordningerStatene skal treffe tiltak for å gjøre detlettere for samene å drive næringsvirksomhetover landegrensene og for å tilgodesederes kulturelle behov over disse grensene.For dette formål skal statene arbeide for åfjerne gjenværende hindre for samenes næringsvirksomhetsom bygger på deres statsborgerskapeller bosted eller som for øvrigskyldes at det samiske bosetningsområdetstrekker seg over flere land, og å gi sameradgang til det kulturelle tilbudet i det landder de til enhver tid oppholder seg.Artikkel 12Samarbeid om undervisning ogvelferdsordningerStatene skal treffe tiltak for å gi samer somer bosatt i et av de tre land, muligheter tilå få undervisning, helsetjenester og sosialtilbudi et annet av disse land når dettefremstår som mer formålstjenlig.Artikkel 13Det samiske folkets symbolerStatene skal respektere samenes rett til åbestemme over bruk av det samiske flaggetog andre samiske nasjonale symboler. Stateneskal videre, i samarbeid med sametingene,arbeide for at de samiske symboleneblir synliggjort på en måte som markerersamenes stilling som et eget folk i de treland.Kapittel IISamisk styringArtikkel 14SametingeneDet skal i hvert av de tre land være et sameting,som er det øverste samiske organi landet. Sametinget handler på vegne avdet samiske folket i landet, og det skal værevalgt på grunnlag av alminnelig stemmerettblant samene i dette landet.De nærmere reglene om valg til sametingenefastsettes ved lov, som forberedesgjennom forhandlinger med sametingeneetter artikkel 16.Sametingene skal ha slike oppgaver somgjør det mulig for dem å medvirke effektivttil at det samiske folkets rett til selvbestemmelseifølge folkerettens regler ogbestemmelsene i denne konvensjonen blirrealisert. Nærmere regler om sametingenesmyndighet fastsettes i lov.Sametingene tar initiativ og uttaler seg ialle de saker som tingene finner grunn til.Artikkel 15Sametingenes selvstendige vedtakSametingene treffer selvstendige vedtak ide spørsmål der de i henhold til nasjonaleller internasjonal rett har myndighet tildette.Sametingene kan inngå avtaler mednasjonale, regionale og lokale enheter omsamarbeid for å styrke samisk kultur ogsamfunnsliv.Artikkel 16Sametingenes rett til forhandlingI spørsmål av vesentlig betydning for sameneskal det skje forhandlinger i sak medsametingene før det treffes vedtak av of-95

GÁLDU ČÁLA 3/2007fentlig myndighet. Disse forhandlinger måfinne sted på et tilstrekkelig tidlig tidspunkttil at sametingene kan påvirke saksgang ogresultat.Statene skal ikke vedta eller tillate sliketiltak som i betydelig grad kan skade degrunnleggende vilkår for samisk kultur,samiske næringer eller samisk samfunnsliv,for så vidt ikke det berørte sametingetsamtykker til dette.Artikkel 17Sametingenes rett under annensaksforberedelseSametingene skal ha rett til å være representerti offentlige råd og utvalg når debehandler spørsmål som gjelder samiskeinteresser.Sametingene skal bli forelagt saker somgjelder samiske interesser, før det treffesvedtak av offentlig myndighet.Statene skal utrede behovet for slikrepresentasjon og forhåndsuttalelse frasametingenes side. Dette må finne sted pået tilstrekkelig tidlig tidspunkt til at sametingenekan påvirke saksgang og resultat.Sametingene avgjør selv når de ønsker åvære representert eller avgi uttalelse underslik saksforberedelse.Artikkel 18Forholdet til nasjonalforsamlingeneStatenes nasjonalforsamlinger eller deresutvalg eller andre organ skal etter begjæringta imot representanter for sametingenefor at disse skal kunne gjøre rede forspørsmål av betydning for samene.Sametingene skal gis mulighet til å blihørt under nasjonalforsamlingens behandlingav saker som særlig berører det samiskefolket.Det enkelte lands nasjonalforsamlinggir nærmere regler om hvilke saker dettegjelder, og om den fremgangsmåte som herskal følges.Artikkel 19Samene og internasjonal representsjonSametingene skal representere samene imellomstatlige forhold.Statene skal fremme samenes representasjoni internasjonale institusjoner ogsamenes deltakelse i internasjonale møter.Artikkel 20Felles samiske organisasjonerSametingene kan danne felles organisasjoner.Statene skal ved behov i samråd medsametingene arbeide for å overføre offentligmyndighet til slike felles organisasjoner.Artikkel 21Andre samiske sammenslutningerStatene skal respektere og ved behov rådføreseg med samebyer, siidaer, renbeteslag,skoltesamenes byastämma og andre kompetentesamiske organisasjoner eller lokalesamiske representanter.Artikkel 22En sameregionStatene skal aktivt søke å fastlegge og utvikledet området der det samiske folket kanforvalte sine særlige rettigheter etter dennekonvensjon og landenes lovgivning.Kapittel IIISamisk språk og kulturArtikkel 23Samenes språklige rettigheterSamene skal ha rett til å bruke, utvikle ogtil kommende generasjoner formidle sittspråk og sine tradisjoner, og ha rett til å arbeidefor at kunnskap i det samiske språketspres også til samer som bare i liten gradeller ikke behersker dette språket.Samene skal ha rett til å bestemme, beholdeog få allmenn aksept for sine personnavnog geografiske navn.Artikkel 24Statenes ansvar for samisk språkStatene skal gjøre det mulig for samene åbevare, utvikle og spre det samiske språket.Statene skal sørge for at det samiske alfabetetkan benyttes på en effektiv måte fordette formål.Det samiske språket skal kunne benyttes96

GÁLDU ČÁLA 3/2007på en effektiv måte i domstoler og overformyndigheter i de samiske områdene. Detsamme gjelder også utenfor disse områdenei slike tvister og saker som først erbehandlet i de samiske områdene, eller sompå annet vis har en særlig tilknytning tildisse områdene.Statene skal fremme utgivelse av litteraturpå det samiske språket.Bestemmelsene i denne artikkel skalogså gjelde de mindre utbredte samiskespråkformene.Artikkel 25Samiske medierStatene skal skape forutsetninger for enselvstendig samisk mediepolitikk som gjørdet mulig for de samiske medier å styre sinegen utvikling og gi den samiske befolkninget rikt og mangesidig tilbud av informasjonog meningsytringer i spørsmål av allmenninteresse.Statene skal sørge for at det kan sendesprogram på det samiske språket i radio ogTV, og skal fremme utgivelse av aviser pådette språket. I samarbeid med sametingeneskal statene også fremme samarbeidover landegrensene mellom medieinstitusjonersom tilbyr program eller artikler pådet samiske språket.Bestemmelsen i annet ledd om detsamiske språket skal også i rimelig utstrekninggjelde de mindre utbredte samiskespråkformene.Artikkel 26Samisk utdanningSamene i de samiske områdene skal hamulighet til undervisning i og på det samiskespråket. Undervisningen og studiefinansieringskal være tilpasset deresbakgrunn. Slik undervisning skal gjøre detmulig å delta i videre utdanning på alle nivåog samtidig møte de behov samer har forfortsatt å kunne arbeide innenfor de tradisjonellesamiske næringene. Studiefinansieringskal utformes slik at det muliggjørhøyere utdanning på samisk.Samiske barn og samisk ungdom utenforde samiske områdene skal ha mulighet tilundervisning i samisk, men også på samiski den utstrekning det kan anses rimelig ide enkelte områder. Undervisningen skali størst mulig utstrekning tilpasses deresbakgrunn.De nasjonale læreplanene skal utarbeidesi samarbeid med sametingene og tilpassessamiske barns og samisk ungdoms kulturellebakgrunn og behov.Artikkel 27ForskningStatene skal i samarbeid med sametingeneskape gode forutsetninger for forskningsom bygger på kunnskapsbehovet i detsamiske samfunnet og fremmer rekrutteringenav samiske forskere. Ved planleggingav slik forskning skal det tas hensyn tilde språklige og kulturelle forholdene i detsamiske samfunnet.Statene skal i samråd med sametingenefremme samarbeid mellom samiske ogandre forskningsinstitusjoner i de enkelteland og over landegrensene, samt styrkeforskningsinstitusjoner med forskning somnevnt i første ledd som primæroppgave.Forskning som gjelder samiske forhold,må tilpasses slike etiske regler som samenesurfolksstilling krever.Artikkel 28Undervisning og informasjon omsameneDet samiske folkets kultur og samfunnslivskal på en formålstjenlig måte komme tiluttrykk i undervisningen også utenfor detsamiske samfunnet. Slik undervisning skalsærskilt ta sikte på å fremme kunnskapom samenes stilling som landenes urfolk.Statene skal i samarbeid med sametingenetilby undervisning i samisk kultur og samfunnslivfor personer som skal arbeide i desamiske områdene.Statene skal i samarbeid med sametingenesørge for allmenn informasjon omsamisk kultur og samfunnsliv.Artikkel 29Helse- og sosialvesenStatene skal i samarbeid med sametingenesørge for at helse- og sosialtjenesten i desamiske bosetningsområdene er organisertslik at samene i disse områdene er sikret ethelse- og sosialtilbud som er tilpasset deres97

GÁLDU ČÁLA 3/2007språklige og kulturelle bakgrunn.Også utenfor de samiske bosetningsområdeneskal helse- og sosialmyndigheteneta hensyn til språk og kulturbakgrunn forsamiske pasienter og klienter.Artikkel 30Samiske barn og ungeSamiske barn og unge har rett til å utøvesin kultur og å bevare og utvikle sin samiskeidentitet.Artikkel 31Tradisjonell kunnskap og kulturytringerStatene skal respektere det samiske folketsrett til å forvalte sin tradisjonelle kunnskapog sine tradisjonelle kulturelle uttrykk,samt arbeide for at samene kan bevare,utvikle og formidle dem til kommendegenerasjoner.Statene skal arbeide for at det samiskefolket, når samisk kultur anvendes kommersieltav andre enn samer, får innflytelseover virksomheten og rimelig del i det økonomiskeutbyttet av denne. Den samiskekulturen skal vernes mot bruk av kulturelleuttrykk som på en misvisende måte girskinn av å ha samisk opphav.Statene skal arbeide for at det tas hensyntil samenes tradisjonelle kunnskap vedbeslutninger om samiske forhold.Artikkel 32Samiske kulturminnerSamiske kulturminner skal vernes i lovog forvaltes av landets sameting eller avkulturinstitusjoner i samarbeid med sametinget.Statene skal treffe tiltak for samarbeidover landegrensene for dokumentasjon,vern og forvaltning av samiske kulturminner.Statene skal arbeide for at samiske kulturminnersom er tatt bort fra de samiskeområdene og som er av særskilt interessefor det samiske samfunnet, overlates til egnedemuseer eller kulturinstitusjoner etternærmere avtale med landenes sameting.Artikkel 33KulturgrunnlagetStatenes plikter i spørsmål om samiskkultur omfatter også det materielle kulturgrunnlaget,slik at samene får de nødvendigenæringsmessige og økonomiske vilkårfor å kunne sikre og utvikle sin kultur.Kapittel IVSamisk rett til land og vannArtikkel 34Tradisjonell bruk av land og vannLangvarig tradisjonell bruk av land- ellervannområder utgjør grunnlag for samenesindividuelle eller kollektive eiendomsrett tildisse områdene i samsvar med de nasjonaleeller internasjonale regler som gjelder forbruk i lang tid.Dersom samene, uten å anses som eiere,innehar og tradisjonelt har brukt visseland- eller vannområder til reindrift, jakt,fiske eller på annen måte, skal de ha retttil fortsatt å inneha og bruke områdene isamme utstrekning som tidligere. Dersomområdene brukes av samene sammen medandre, skal samene og den andre brukerenutøve sine rettigheter under gjensidighensyn til hverandre og med iakttakelseav de konkurrerende rettighetenes natur.Særskilt hensyn skal i denne sammenhengtas til reindriftssamenes interesser. At rettentil fortsatt utnyttelse av områdene erbegrenset til bruk i samme utstrekning somtidligere, skal ikke hindre at formene forutnyttelse ved behov tilpasses den tekniskeog økonomiske utviklingen.Bedømmelsen av om det foreligger tradisjonellbruk i henhold til denne bestemmelsen,skal gjøres på grunnlag av hva somutgjør tradisjonell samisk utnyttelse av landog vann, og under hensyn til at samisk brukofte ikke etterlater varige spor i naturen.Bestemmelsene i denne artikkelen innebæreringen innskrenkning i den rett til å fåtilbake eiendom som samene kan ha ifølgenasjonal eller internasjonal rett.98

GÁLDU ČÁLA 3/2007Artikkel 35Vern for samenes rettigheter til landog vannStatene skal treffe nødvendige tiltak foreffektivt vern av samenes rettigheter ifølgeartikkel 34. Særlig skal statene for dette formålidentifisere de land- og vannområdenesom samene tradisjonelt bruker.Formålstjenlige ordninger skal være tilgjengeligei nasjonal rett til å prøve spørsmålom samenes rettigheter til land ogvann. Samer skal i tvister for domstoleneom slike rettigheter kunne få den økonomiskestøtten som er nødvendig for at deskal få sin sak prøvet.Artikkel 36Unyttelse av naturressurserSamenes rett til naturressurser i slike landellervannområder som omfattes av artikkel34, skal særskilt vernes. Herunder skalhensyn tas til at fortsatt tilgang til disse kanvære en forutsetning for å bevare samisktradisjonell kunnskap og samiske kulturelleuttrykk.Før offentlig myndighet med hjemmel ilov gir tillatelse til undersøking eller utvinningav mineraler eller andre ressurserunder jord eller treffer vedtak om utnyttingav andre naturressurser i slike land- ellervannområder som eies eller brukes avsamene, skal forhandlinger føres med deberørte samene og med sametinget dertilfellet faller under artikkel 16.Tillatelse til undersøking eller utvinningav naturressurser skal ikke gis dersomvirksomheten skulle gjøre det umulig ellervesentlig vanskeligere for samene å fortsettemed å utnytte de aktuelle områder, ogdenne utnyttelsen er vesentlig for samiskkultur, for så vidt ikke sametinget og deberørte samer samtykker til dette.Det som er bestemt foran i denne artikkel,gjelder også for andre former for inngrepi naturen eller bruk av naturen i områdersom omfattes av artikkel 34, herunderskogsavvirkning, anlegg for vannkraft ogvindkraft, bygging av veier og fritidshus,militære øvinger og faste øvingsfelt.Artikkel 37Erstatning og del i utbytteDe berørte samene skal ha rett til erstatningfor all skade som rammer dem gjennomslik virksomhet som er omhandlet iartikkel 36 andre og fjerde ledd. Dersomdet i nasjonal lov finnes bestemmelser somforplikter den som har fått tillatelse til utvinningav naturressurser å betale en avgifttil grunneieren eller til å gi denne en del avutbyttet av virksomheten, skal rettighetshaverenha en liknende plikt i forhold til desamer som tradisjonelt har brukt og fortsattbruker det aktuelle området.Bestemmelsene i denne artikkelen innebæreringen innskrenkning i den rett tildel i utbytte av utvinning av naturressursersom kan følge av internasjonal rett.Artikkel 38Fjorder og kystfarvannDet som er bestemt om rettigheter tilvannområder og utnyttelse av vannområderi artiklene 34-37, gjelder tilsvarende forsamisk fiske og annen bruk av fjorder ogkystfarvann.Ved tildeling av fangstkvoter for fisk ogandre havressurser, og ved andre formerfor regulering av disse ressurser, skal dettas tilbørlig hensyn til samisk bruk og densbetydning for samiske lokalsamfunn. Detteskal skje selv om denne bruken er reduserteller opphørt som følge av at fangstkvoterikke er gitt eller på grunn av andre reguleringerav fisket eller annen ressursutnyttelsei disse områdene. Det samme gjelder ombruken er redusert eller opphørt som følgeav nedgang i havressursene i disse områder.Artikkel 39Areal- og ressursforvaltningVed siden av de rettigheter samene har someiendomsrett eller bruksrett, skal sametingeneha rett til medbestemmelse i samsvarmed artikkel 16 i den offentlige forvaltningav områdene ifølge artikkel 34 og 38.Artikkel 40Miljøvern og miljøforvaltningStatene har i samarbeid med sametingeneen plikt til aktivt miljøvern for å sikre enbærekraftig utvikling av de samiske land-99

GÁLDU ČÁLA 3/2007og vannområder ifølge artikkel 34 og 38.Sametingene skal ha rett til medbestemmelsei samsvar med artikkel 16 i miljøforvaltningensom påvirker disse områder.Kapittel VSamiske næringerArtikkel 41Vern for samiske næringerSamiske næringer og samisk ressursutnyttelseskal ha et særlig vern, ved rettsligeeller økonomiske tiltak, i den grad dette eret viktig kulturgrunnlag.Som samisk næring og ressursutnyttelseanses slik virksomhet som er vesentlig for åopprettholde og utvikle samiske lokalsamfunn.Artikkel 42Reindrift som samisk næringReindriften som særskilt og tradisjonellsamisk næring og kulturform bygger påsedvane og skal ha særskilt rettslig vern.For dette formål skal Norge og Sverigeopprettholde og utvikle reindriften som ensærrett for samene i de samiske reinbeiteområdene.Under hensyn til protokoll nr. 3 i tilslutningsavtalentil Den europeiske unionenom samene som urfolk, påtar Finland seg åstyrke den samiske reindriftens stilling.Artikkel 43Reindrift over landegrenseneSamenes rett til reinbeite over landegrensenebygger på sedvane.Dersom det er inngått avtaler mellomsamebyer, siidaer eller renbeteslag om retttil reinbeite over landegrensene, skal disseavtaler gjelde. I tilfelle tvist om tolkning elleranvendelse av en slik avtale, skal en partkunne bringe tvisten inn for avgjørelse i entvistenemnd. Om sammensetningen av enslik tvistenemnd og dens fremgangsmåtegjelder de nærmere regler som fastsettes ifellesskap av de tre sametingene. Part somikke er fornøyd med tvistenemndens avgjørelseav tvisten skal ha rett til å reise sak fordomstolene i det land hvor beiteområdetligger.Dersom det ikke finnes noen anvendeligavtale mellom samebyer, siidaer eller renbeteslag, men derimot en gjeldende mellomstatligoverenskomst om beiteretten,skal denne overenskomsten anvendes. Densom anser seg på sedvanerettslig grunnlagå ha mer vidtgående beiterett enn det somfølger av den mellomstatlige overenskomsten,skal imidlertid uten hinder av dennekunne få sine krav prøvet av domstol i detland hvor beiteområdet ligger.Kapittel VIGjennomføring og utvikling avkonvensjonenArtikkel 44Samarbeidsråd av sameministre ogsametingspresidenterDet skal finne sted regelmessige møtermellom ansvarlige sameministre fra Finland,Norge og Sverige og sametingspresidentenefra hvert av disse tre land.Dette samarbeidet skal fremme formåletmed denne konvensjonen ifølge artikkel1. Møtene skal behandle aktuelle samiskesaker av felles interesse.Artikkel 45KonvensjonsnemndDet skal opprettes en nordisk samekonvensjonsnemndfor å følge gjennomføringenav denne konvensjonen. Nemnden skal haseks medlemmer som alle er uavhengige.Hver av de tre stater oppnevner ett medlem,hvert av sametingene ett medlem.Oppnevningen skjer for fem år.Nemnden skal avgi rapporter til de trelands regjeringer og sameting. Den kanfremme forslag overfor landenes regjeringerog sameting som styrker dennekonvensjonens formål. Nemnden kan ogsågi uttalelser i anledning av spørsmål fraenkeltpersoner eller grupper.100

GÁLDU ČÁLA 3/2007Artikkel 46Nasjonal gjennomføringFor å sikre en så enhetlig anvendelse avdenne konvensjonen som mulig skal statenegjøre bestemmelsene i konvensjonendirekte anvendelige som nasjonal lov.Artikkel 47Økonomiske forpliktelserStatene har ansvaret for de økonomiskeressursene som er nødvendige for å gjennomførebestemmelsene i denne konvensjonen.Felles utgifter for de tre land skalfordeles mellom dem i forhold til antallsamer i hvert land.Foruten i de tilfeller som nevnes i artikkel35 andre ledd, skal det være muligheterfor samene til å få slik økonomisk hjelpsom er nødvendig for at de skal kunne fåprinsipielt viktige spørsmål om rettighetenei denne konvensjon prøvet av domstolene.Artikkel 50IkrafttredenKonvensjonen trer i kraft tretti dager etterden dag ratifikasjonsdokumentene er deponerthos det norske utenriksdepartementet.Det norske utenriksdepartementetmeddeler Finland, Sverige og de tre sametingeneom deponeringen av ratifikasjonsdokumenteneog om tidspunktet forkonvensjonens ikrafttreden.Originaleksemplaret av denne konvensjonendeponeres hos det norske utenriksdepartementet,som sørger for at Finland,Sverige og de tre sametingene får bekreftetkopi.Artikkel 51Endringer i konvensjonenEndringer i denne konvensjonen gjøres isamråd med de tre sametingene og i samsvarmed bestemmelsen i artikkel 48.En endring i konvensjonen trer i krafttretti dager etter den dag avtalepartene harmeddelt det norske utenriksdepartementetat endringene er godkjent av dem.Til bekreftelse av dette har representantenefor avtalepartene undertegnet dennekonvensjonen.Som skjedde i …. den …. 20…. i tre eksemplarpå norsk, finsk, svensk og samisk,hvor samtlige tekster har samme gyldighet.Kapittel VIISluttbestemmelserArtikkel 48Sametingenes godkjenningDenne konvensjonen skal etter undertegningenforelegges for de tre sametingenefor godkjenning.Artikkel 49RatifikasjonDenne konvensjon skal ratifiseres. Ratifikasjonkan først skje etter at de tre sametingenehar gitt slik godkjenning som omhandleti artikkel 48.101

GÁLDU ČÁLA 3/2007Mattias Åhrénkommer fra det samiske folk, urfolket i nordligeFennoskandia og på Kolahalvøya i Den russiskeføderasjon. Mattias Åhrén stammer fra samebyenOhredahke og har valgt å bli jurist. Han hargraden L.LM. Master of Law fra Universitetet iStockholm og University of Chicago. Etter å hajobbet som dommerfullmektig i Stockholm byrettog som advokatfullmektig i advokatfirmaeneMannheimer Swartling og Danowsky & Partnersi Stockholm, tok Mattias Åhrén i 2002 på segoppgaven som leder av Samerådets menneskerettighetsenhet.Han har representert det samiskefolk på tallrike FN-konferanser og andre internasjonalekonferanser, f.eks. under de vellykkedeforhandlingene som ledet frem til FNs deklarasjonom urfolks rettigheter, og har også representertsamiske samfunn i saker relatert til landrettigheter.Siden oktober 2005 har Mattias Åhrénkombinert dette arbeidet med sitt arbeid på endoktorgrad ved Universitetet i Tromsø, og holderogså foredrag om urfolks rettigheter og folkerettenpå universiteter rundt om i verden. Han harpublisert en rekke artikler angående rettighetenetil det samiske folk og urfolk generelt med særligfokus på kulturelle rettigheter.Foto: Aile JavoMartin Scheininarbeider som professor i statsrett og folkerett vedÅbo Akademi i Finland. I tillegg er han FNs spesialrapportørfor beskyttelse og fremme av menneskerettigheterunder kampen mot terrorisme.Urfolks rettigheter er et av hans spesialfelt, bl.a.som en del av hans forskningsarbeid. Ved Universiteteti Tromsø underviser han i masterprogrammetsurfolksstudium samt om menneskerettigheterved det juridiske fakultet. Han er veilederfor Laila Susanne Vars og Mattias Åhrén. Det kanogså legges til at han i 2003-2005 var medlem avekspertgruppen som utarbeidet et forslag til ennordisk samekonvensjon.John B. Henriksener samisk og fra Guovdageaidnu/Kautokeino påden norske siden av det tradisjonelle samisketerritoriet. Han er advokat og har også en Mastergradi internasjonal politikk fra Universiteteti Bristol, England. I årene 1991-94 var John lederfor et offentlig rettshjelpskontor for samiske kommuneri Finnmark fylke. Etter dette arbeidet hansom rådgiver for Sametinget i Norge med spesialansvari juridiske og internasjonale spørsmål.John har også i mange år fungert som rådgiver forSamerådet, en pan-samisk organisasjon, og varogså Samerådets permanente FN-representant.I 1995, på forespørsel fra Sametingene i Finland,Norge og Sverige, og innenfor Nordisk samisk instituttsrammeverk, trakk John opp de grunnleggendeprinsippene og formalitetene som forte tiletableringen av Samisk parlamentsråd i år 2000.Fra 1996-99 arbeidet John ved FNs høykommisærskontor for menneskerettigheter i Geneve. Etterat han kom tilbake til Norge, var han engasjert iet privat advokatfirma i Oslo (1999-2002) før hanaksepterte en rådgiverstilling ved Menneskerettsavdelingeni Utenriksdepartementet (2002-2004).Han arbeider for tiden som rådgiver medspesialområde menneskerettigheter og internasjonallov. John var medlem av Den norske juridiskekomité med oppgave å legge fram forslagtil en ny nasjonal lovgivning mot etnisk diskriminering,og i Den nordiske ekspertgruppen somskulle formulere en ny Nordisk samekonvensjon.Han har skrevet mye om samenes og urfolks retttil selvbestemmelse.Foto: Kari TorikkaFoto: Per Christian Biti102

GÁLDU ČÁLA 3/2007Kompetansesenteret for urfolks rettigheter(Álgoálbmotvuoigatvuođaid gelbbolašvuođaguovddáš)har til formål å øke kunnskapen om og forståelsen forsamiske og urfolksrettigheter. Virksomheten går bl.a. ut påå samle inn, tilrettelegge og formidle relevant informasjonog dokumentasjon om urfolksrettigheter nasjonalt oginternasjonalt. Målgrupper er alle som søker kunnskap omurfolksrettigheter, herunder skoler, frivillige organisasjoner,offentlige institusjoner og myndigheter.Álgoálbmotvuoigatvuođaid gelbbolašvuođaguovddášKompetansesenteret for urfolks rettigheterResource Centre for the Rights of Indigenous Peoples9520 Guovdageaidnu/Kautokeino Telefon +47 7848 8000 Faks +47 7848 8020 www.galdu.org103