UNGARNS HISTORIE OG KULTUR

VINCE SULYOK : UNGARNS HISTORIE OG KULTUR — VIII. Dobbeltmonarkiets tid (1867 — 1918)
overfor ententen. USAs president Woodrow Wilson tilbød seg så den 18.desember til fredsformidler, men
entente-maktene avviste Karls forslag den 31.desember. Den 22.jan. 1917 kunngjorde Wilson sin parole
“fred uten seier”, som vakte store forventninger i Ungarn, men dette initiativ ble i bokstavelig forstand
torpedert av tyskerne som l.februar innledet sin uinnskrekede ubåtkrig. Følgen ble nemlig at også De
Forente Stater sluttet seg den 6.april 1917 til krigen, på entente-maktenes side.
I mellomtiden forsøkte den unge keiseren og kongen Karl å redde sitt monarki gjennom indre reformer,
bl.a. ved en valgreform som skulle utvide stemmeretten. Men da lovforslaget som regjeringen var villig til å
fremme, var svært begrenset i forhold til det kongen opprinnelig ønsket, ble Tisza nødt til å søke avskjed
23.mai. Først den 15.juni utnevnte kongen hans etterfølger, den unge grev Móric Esterházy. Han ble
imidlertid alt i august avløst av den gamle, drevne politikeren Sándor Wekerle. Den nye valglov som etter
disse hendelser ble fremmet den 21.desember (fremskyndet også da som følge av den store opposisjonelle
valgretts-blokken som samlet under Mihály Károlyis ledelse sosialdemokratene, Károlyis eget parti,
radikalene, Vázsonyis demokratiske parti og Sándor Giessweins kristelig-sosialistis-ke parti) omtrent
tredoblet velgernes antall.
17.januar 1917 svarte ententen på president Wilsons note av 18.desember. Svaret presiserte de viktigste
betingelsene for fred: tilbaketrekking av troppene fra de besatte områdene (dette gjaldt kun sentralmaktene,
for fronten gikk overalt utenfor Tysklands og Østerrike-Ungarns statsterritorier) og tilbakelevering av Elsass-
Lothringen til Frankrike; det krevde dessuten at italienerne, slaverne, rumenerne og tsjekkoslovakerne skulle
befries fra det fremmede veldet.
Dette siste krav var det første synlige resultat av Beneš’ og Masaryks aktivitet og det første tegn på at
entente-maktene var i fred med å gå fra tanken om å holde på Østerrike-Ungarn som statsdannelse. Den
tsjekkiske politiske emigrasjon kjempet etter krigsutbruddet først for opprettelsen av et tsjekkisk
kongedømme under et russisk dynasti som også skulle omfatte de delene av Øvre Ungarn som var bebodd
av slovaker. Etter tilbakeslagene for russerne på østfronten og enda mer etter den borgerlige februarrevolusjon
i Russland i 1917 forlot Beneš og Masaryk den åpent panslavisk pregede linjen og gikk fra nå av
inn for å opprette en tsjekkoslovakisk republikk. Det tsjekkiske nasjonale råd som emigrantene hadde dannet
i Paris 13.februar 1916, fikk litt etter litt stadig større innflytelse hos vestmaktene. “Dessa emigranter och
deras vanner utgjorde under kriget praktiskt taget den enda källan för västmakterna beträffande
förhållandena i Donau-området, vilka voro okända för de ledande kretserna och dåribland aven Wilson.
Därför var det i allmännhet ej heller svårt för dem att vinna de ledande politikerna för sina mål. Västmakterna
ville ha demokrati, alltså var deras första tes, att demokrati kunde åstadkommas i Karpatområdet endast om
dessa önskemål förverkligades. Ett argument var aven att tyskarnas “drang nach Osten” endast kunde
hejdas genom att tjeckernas och andras anspråk uppfyldes. Det var i främsta rummet Habsburg-monarkin
som stod i vägen för dessa anspråk och därför försökte dessas tillskyndare med alla krafter bevisa, att denna
monarki var en fullståndigt föråldrad byggnad. Givetvis kontrollerade ingen, om det var möjligt att grunda en
fast och råttvis ordning i denna del av Europa på dessa argument. Det år lått att förstå, att de efter
Habsburg-monarkins uppdelning traktande emigranterna och deras vänner framför allt vände sig mot
Wilsons 10.de punkt, under intimt samarbete med den under lord Nortchcliffes ledning stående engelska
propagandan. Under intryck hårav antog statssekreteraren för utrikesårenden, Balfour, uppdelningstanken,
och ehuru Lansing för Amerikas vidkommande var av den meningen, att Förenta Staterne ej var bundet av
hemliga fördrag, var det att förutse att ententemakternas mindre “bundsförvanter” vid krigets slut skulle
presentera räkningen.” 44
Det tsjekkiske nasjonale råd ble anerkjent som kjempende part og alliert av Frankrike 29.juni 1918, av
Storbritannia 9.august og av De Forente Stater 3.september.–16.august 1918 stiftet også sørslaverne et
såkalt Jugoslavisk nasjonalt råd, mens Det nasjonale råd for rumensk enhet ble dannet i Paris 6.september
1918.
Kongen og keiseren Karl ga imidlertid ikke etter for det første tilbakeslaget I januar 1917 henvendte han
seg gjennom Tisza direkte til den amerikanske ambassadøren i Wien, Penfield.. “Den amerikanske
statssekreteraren Lansing föreslog därefter den brittiske regeringen att i stället för Habsburg-monarkins
sönderstyckande ta ett system med nationella autonomier i betraktande. Premierminister Lloyd George
svarade, att engelske regeringen visserligen ej följde en ren uppdelningspolitik, men att det var nödvändigt
att tillfredsställa de rumänska, slaviska och italienska bundsförvanternas anspråk. Lansing hänvisade
därefter Penfield till vidare förhandlingar och meddelade honom, att ‘de allierade regeringarna ej önska och
ej ha för avsikt att sönderstycka den österrikisk-ungarske monarkin’, såvida ej krigets fortsättning komme att
førandra forutsättningarna.” 45 Etter sine konsultasjoner med entente-maktenes regjeringer kunne
44 Kosáry, D.: Ungerns historia. Sth.1944: 235-36.
45 Kosáry, D.: Ungerns historia. Sth.1944: 230.
___________________________________________________________________________________
© Copyright Mikes International 2001-2006, Vince Sulyok 1958-2006 - 292 -