SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET - Epsilon Open Archive - SLU

250
SAMMANFATTNING
Det är svårt att bedöma behovet av kvävegödsling till potatis på våren
före sättningen. Analys av mineralkväveförrådet i marken på våren indikerar
om behovet är större eller mindre än normalt. Kvävemineraliseringen
under växtperioden varierar emellertid så starkt mellan olika
fält och mellan åren att bedömningen av den optimala kvävegivan blir
mycket osäker vid tiden för potatissättningen.
En kvävegödslingsstrategi med en måttlig giva vid sättningen och komplettering
senare under växtperioden oKar möjligheterna att korrigera
kvävetillförseln med hänsyn till grödans utveckling och till potatisens
behov av kväve under olika utvecklingsstadier. Uppdelning av
kvävegivan ger ett effektivare kväveutnyttjande och högre avkastning.
Restkvävemängden i marken efter skörden har minskat på grund av grödans
effektivare kväveupptagning.
Växtanalys kan vara ett bra hjälpmedel att bedöma behovet av kompletteringsgödsling
under växtperioden.
på grundval av utförda försök kan följande kvävegödslingsstrategi för
potatis rekommenderas:
Ge 50-60 % av det förväntade kvävebehovet vid sättningen. Radmyllning
av växtnäringen är effektivast och miljövänligast.
Analysera blastens kvävestatus cirka 4 veckor efter uppkomsten och
kompletteringsgödsla vid behov. Upprepa analysen 2-3 veckor senare och
ge ytterligare kväve om brist konstateras.
LITTERATUR
Jörgensen, V. 1987. Vanding af kartofler. Kartoffel nyt nr 40. 22 s.
Lennartsson, N. 1989. Växtanalys som diagnostiskt hjälpmedel i fabrikspotatis.
Sveriges Lantbruksuni versi tet, Uppsala. Avd. för
växtnäringslära. Manuskript. 74 s.
Linner , H. 1984. Markfuktighetens inflytande på evapotranspiration,
tillväxt, näringsupptagning, avkastning och kvalitet hos potatis.
Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. Avd. för lantbrukets hydroteknik.
153 s.
Linner, H. 1988. Delad kvävegiva till potatis önskvärd. Växtpressen nr
6. 3 s.
Mattsson, L & Linden, T. 1988. Kväveförsök i potatis med bestämning av
mineralkväve i marken. Sveriges Lantbruksuniversitet , Uppsala.
Avd. för växtnäringslära. Rapport 174. 27 s.