SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET - Epsilon Open Archive - SLU

Agr.lic. Hans Ivar Svensson
Lantbrukskemiska stationen, Kristianstad
VÄXT- OCH JORDANALYS FÖR VÄXTNÄRINGSSTYRNING.
Begreppet "växtnäringsstyrning".
Ur både ur produktionsekonomiska och miljömässiga skäl har
det blivit allt viktigare att styra gÖdslingen på bästa sätt
med alla tänkbara hjälpmedel. Man kan samtidigt använda kemiska
jordanalyser, växtanalyser, fysikaliska undersökningar av
marken, observationer på grödan, tidigare erfarenheter och
mätningar etc. för att förbättra planeringen. För att markera
denna önskade utveckling mot ett systemtänkande kan man använda
begreppet "växtnäringsstyrning".
Det är viktigt, att vi håller detta systemtänkande aktuellt.
Att ensidigt tro, att någon av de nämnda metoderna är
allena saliggörande leder inte till framgång.
Växtanalys - en gammal metod.
Bestämning av gödslingsbehov med hjälp av växtanalys har
prövats i över 100 år. Det var ganska naturligt att Liebigs
mineralämnesteori ledde till sådana försök. Svårigheterna var
dock många. Resultaten var svårtolkade. Analystekniken var för
kostsam. Motivationen för att använda tekniken var ej tillräcklig.
Mycket grundläggande arbete har dock lagts ner under
årens lopp. I dagens läge bör tekniken kunna bli praktiskt
användbar i betydligt bredare omfattning än den är.
Det, som förorsakat att växtanalys haft svårt att slå igenom,
har varit de komplicerade samband man stött på, t.ex.
- Halterna varierar mellan växtens olika delar.
- Halterna varierar med växtens ålder.
- Olika ämnens halter påverkar varandra inbördes.
- Torka, sjukdomsangrepp m.m. kan störa upptagningen. Man måste
över huvud taget vara medveten om att växtanalys oftast
inte är särskilt lämpad för diagnos aven gröda, som är sjuk
på grund av torka, angrepp av parasiter, extrem felnäring
eller ogynnsamma markförhållanden. Växtanalys lämpar sig för
friska grödor, där man vill optimera växtnäringsanvändningen.
Numera har vi börjat få en ganska god kunskap om dessa
samband.
Datoranvändning underlättar utvärderingen av komplicerade
samband.
Analystekniken har också förbättrats starkt. Med hjälp av
ICP-spektrometri är det nu möjligt att i en operation analysera
ett stort antal ämnen i samma prov.
Olika provtagningsmetoder för växtanalys.
Vanligast är, att man provtar någon bestämd växtdel t.ex.
yngsta helt utvecklade blad eller någon annan väl definierad
del. vid täta bestånd av måttligt stora plantor, t.ex.spannmål,
tar man hela ovanjordiska plantan. Plantor varierar ofta
ganska mycket inbördes. Antalet provtagna plantor får inta
vara för litet, 20 helst 40 är önskvärt. Man måste också hålla
reda på grödans utvecklingsstadium, t.ex. i form av någon
fysiologisk skala, dagar efter uppkomst, e.dyl.
Bestämning av totalhalter i torrsubstans i någon växtdel
är vanligast. Kväve bestäms med Kjeldahl eller elementaranaly-
193