SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET - Epsilon Open Archive - SLU

otsystem.
Vad nyss sagts och exemplifierats innebär att produktionen per enhet
vatten ökar med stigande avkastning. Åtgärder som bidrar till högre skörd
per ytenhet, såsom en allsidig näringstillgång, medför således ökad växt­
produktion per enhet förbrukat vatten. Se fig.7! I vårt klimat är produk­
tionen per enhet förbrukat vatten genom evapotranspiration normalt större
än inom varmare och torrare områden.
PRODUK­
TION
3.
z.
EVAPt>TIlAAIN'IIUTlOII
Fig. 7. Samband mellan eva­
potranspiration och växt­
produktion vid tre bördig­
hets- eller växtnäringsni­
våer. l = lägst, 3 = högst
nivå. Från Irrigation,
drainage och salinity
(1973).
Anpassning av vattenmängder och intensitet vid bevattning
En hög nyttjandegrad av tillfört vatten och en hög produktion per enhet
vatten förutsätter en god anpassning av bevattningen med hänsyn till grö­
dans vattenbehov, till markens egenskaper som vattenhållande och vattenle­
dande system samt till väderleken, helst till de närmaste kommande dagarnas
eller den närmaste veckans. Några problem främst rörande markens egenskaper
skall här tas upp.
Ytavrinning bör undvikas. Intensiteten vid vattentillförsel bör därför ej
överstiga markens infiltrerbarhet (infiltrationskapacitet). I en någorlunda
homogen jord rör sig det vatten som tränger ner i marken, nedåt både under
och efter bevattningen. Nedträngningsförloppet kan pågå i flera dygn men
är vanligen i stort sett avslutat inom ett par dygn vid normala bevatt­
ningsmängder. En för låg bevattningsgiva med hänsyn till den aktuella kapa­
citeten att kvarhålla vatten i rotzonen medför att hela kapaciteten inte
blir utnyttjad. En för låg vattengiva kan också medföra risk för rela-
tivt stora förluster genom avdunstning direkt från markytan samt, spe­
ciellt på sandjordar, långsam nedträngning och risk för syrebrist. Tillför­
sel av för stor vattenmängd med hänsyn till kapacitetsutrymmet innebär att
en del vatten med näringsämnen kommer att rinna av från rotzonen.
17