Navne i kystkulturen - Fróðskaparsetur Føroya

02­04. juni 2011 i Tórshavn
NORNA:s 41:e symposium
Navne i kystkulturen

NORNA:s 41:e symposium: Navne i kystkulturen
Indhold
Program ............................................................................................................................................................. 4
Praktiske oplysninger ........................................................................................................................................ 6
Kort over Tórshavn ............................................................................................................................................ 7
Agneta Sundström: Laxakarl och Skæriakarl. Binamn från kustkultur i en medeltida svensk inlandsstad. ..... 8
Alexandra Petrulevich: Burstaborg och Steinborg i Knýtlinga saga – bevis på språkkontakt i kustområdet? .. 8
Anita Schybergson: Namn på segelskutor i den finländska skärgården vid sekelskiftet 1900 .......................... 9
Arne Thorsteinsson: Kronens jordebog for Færøerne for 1584...................................................................... 10
Berit Sandnes: Navn på ålaboder på den skånske østkysten .......................................................................... 10
Birgit Eggert: Kulturhistoriske spor i Læsøs stednavne ................................................................................... 11
Birgit Falck‐Kjällquist: Fjordnamnet ”Gullmarn” ............................................................................................. 11
Gudlaug Nedrelid: Hollandsfart og namnemotar ............................................................................................ 12
Guðrún Kvaran: Islandske person‐ og gadenavne tilknyttet havet. ................................................................ 13
Gunnstein Akselberg: Særtrekk ved gardsnamn i ein norsk kystkommune. Døme frå Fjell kommune vest for
Bergen. ............................................................................................................................................................ 13
Inge Særheim: Skjergardsnamn som kulturhistorisk kjeldetilfang .................................................................. 14
Johnny Grandjean Gøgsig Jakobsen: "Kystskov i vikingetidens og middelalderens Danmark ‐ Onomastiske og
andre historisk‐geografiske spor efter et sagnomspundet kystskovsbælte" .................................................. 14
Kristina Neumüller: Personnamn i övre Norrlands kusttrakter vid mitten av 1600‐talet ............................... 14
Lennart Hagåsen: Språkliga särutvecklingar i ortnamnselement längs svenska Bottenhavskusten ............... 15
Line Sandst: På jagt efter fiskerlejer ................................................................................................................ 15
Marjun Arge Simonsen: Vover og valkning ..................................................................................................... 16
Michael Lerche Nielsen: Fra Nakkehage til Jydelejet. Senmiddelalderens og renæssancens kystfiskerlejer i
Østdanmark navnemæssigt belyst .................................................................................................................. 16
Oddmund Vestenfor: Dyrenamn i Oslofjorden ............................................................................................... 17
Ole‐Jørgen Johannessen: Skipsnavn i kystkulturen. ........................................................................................ 18
Peder Gammeltoft: Stednavneforskning: hvad fremtiden har i vente ............................................................ 18
Rikke Steenholt Olesen: Mellem odde og næs. Stednavne i det nordvestsjællandske kystlandskab............. 19
Stefan Jacobsson: Färöisk hypokorismbildning ............................................................................................... 19
Steingrím Abrahamsen: Kystkulturens navne og deres betydning i forbindelse med fiskeri, fuglefangst og
samfærdsel på en udø – eksemplificeret med udvalgte navne fra Mykines. ................................................. 20
Susanne Vogt: “Døde på fremmede steder” ‐ Fremmede navne i kystkulturens kirkebog ............................ 20
2

Svavar Sigmundsson: Navne på fiskebanker ved Island .................................................................................. 21
Tom Schmidt: Stedsnavn fra Østfoldkysten .................................................................................................... 21
Luttakaralisti ‐ deltagerliste ............................................................................................................................. 23
3

Program
Onsdag 01. juni
1800-2000 Indregistrering og velkomst
Torsdag 02. juni
Plenum A B
0900-0920 Symposiets åbningstale ‐ -
0920-0940 Knud Simonsen - -
0940-1010 Svavar Sigmundsson - -
1010-1040 Ole-Jørgen Johannessen - -
1040-1100 pause - - -
1100-1130 Birgit Falk-Kjällquist - -
1130-1200 Inge Særheim - -
1200-1300 frokost - - -
1300-1330 - Stefan Jacobsson Oddmund Vestenfor
1330-1400 - Susanne Vogt Marjun Arge Simonsen
1400-1430 - Kristina Neumüller Anita Schybergson
1430-1445 pause - - -
1445-1515 Berit Sandnes - -
1515-1545 Tom Schmidt - -
1545-1615 Gunnstein Aksalberg - -
1615-1730 pause - - -
1730 - middag - - -
A: Aulaen
B: Lokale 52
A+B: Plenum i aulaen
4

Program
Fredag 03. juni
Plenum A B
0900-0930 Michael Lerche Nielsen ‐ -
Johnny Grandjean - -
0930-1000
Gøgsig Jakobsen
1000-1030 Agneta Sundström - -
1030-1045 pause - - -
1045-1115 - Birgit Eggert Arne Thorsteinsson
- Steingrím
Rikke Steenholt Olesen
1115-1145
Abrahamsen
- Alexandra
Line Sandst
1145-1215
Petrulevich
1215-1315 frokost - - -
1315-1345 Lennart Hagåsen - -
1345-1415 Guðrún Kvaran - -
1415-1430 pause - - -
1430-1500 Gudlaug Nedrelid - -
1500-1530 Peder Gammeltoft - -
1530-1540 Per Vikstrand - -
1540-1600 Mats Wahlberg - -
1600-1610 Anfinnur Johansen - -
1610-1700 pause - - -
1700 middag - - -
1800 gåtur - - -
A: Aulaen
B: Lokale 52
A+B: Plenum i aulaen
Lørdag 04. juni
Ekskursion – se praktiske oplysninger s.6
5

Praktiske oplysninger
Ekskursion 04. juni
Udflugt til Eysturoy og Borðoy. Bussen kører fra Hotel Hafnia.
08:45 Mødetid ved Hotel Hafnia
09:00 Afgang
16:00 Omtrentlig ankomsttid i Tórshavn
Medbring varmt tøj, regntøj og gode sko.
Der serveres mad og drikke på udflugten.
Festmiddag 04. juni
Vi vil hermed invitere alle vores nordiske gæster til festmiddag den 04. juni kl. 19:00 i
Føroyamálsdeildins lokaler, V. U. Hammershaimbs gøta 16.
Indskrivning til symposiet
01. juni 18:00-20:00 Indskrivning i Lærerskolens kantine
02. juni 08:00-08:30 Indskrivning for studerende udenfor aulaen
Kopiering
Der er mulighed for kopiering på Lærerskolen. Henvendelse hos Tina K. Jakobsen.
Lokaler
A: Aulaen
B: Lokale 52
A+B: Aulaen
Måltider
Måltider 2. og 3. juni bliver indtaget i Lærerskolens kantine.
Telefonnumre:
25 44 94 Anfinnur Johansen
58 04 75 Kristin Magnussen
21 60 64 Tina K. Jakobsen
35 25 20 Føroyamálsdeildins sekretariat
36 36 36 Taxaselskabet AUTO
32 32 32 Taxaselskabet BIL
31 32 33 Hotel Hafnia
1-1-2 AKUT hjælp
6

Kort over Tórshavn
Der er en grus-sti fra Føroyamálsdeildin til Læraraskúlin der ikke er tegnet på kortet.
7

Agneta Sundström: Laxakarl och Skæriakarl. Binamn från kustkultur i en medeltida
svensk inlandsstad.
Den medeltida staden Arboga är en viktig källa för medeltidsforskaren. I stadens tänkebok finner
man ett stort antal namn i de rättsliga och ekonomiska förhållanden som där finns redovisade.
I mitt föredrag kommer jag att presentera några av binamnen, bl.a. Laxakarl, Skæriakarl och Nylænding(e),
som namnsemantiskt har anknytning till en kustkultur samt diskutera anledningen till
deras förekomst i inlandsstaden Arboga, belägen i nära anslutning till sjön Mälaren, ca 15 mil från
Östersjökusten.
Alexandra Petrulevich: Burstaborg och Steinborg i Knýtlinga saga – bevis på
språkkontakt i kustområdet?
Östersjöns södra kustområde var en arena för aktiva kontakter mellan skandinaver och slaver under
vikingatiden. Arkeologiska undersökningar tyder på att kontakterna hade varierande karaktär då
man tycks ha hittat bevis på skandinavisk köpmans- och krigarnärvaro och även skandinaviska bosättningar
i Västra och Mellersta Pommern, framför allt i Odras/Oders mynning, Parsętas/Persantes
flodområde och nedre Słupia/Stolpe. Knýtlinga saga har bevarat ett par nuförtiden försvunna ortnamn
från detta kustområde, Burstaborg och Steinborg. Fast dessa toponymer med all sannolikhet
är av nordiskt ursprung, Bursta- < burst, f. ’borst, styvt hår’, Stein- < steinn, m. ’sten’, -borg <
borg, f. ’borg, fästning; fästningsvall’, är det dock svårt att med säkerhet bestämma deras etymologi.
I tidiga tyska källor omnämns nämligen bebyggelserna i fråga som Stettin och Cammin (i olika
ortografiska varianter). Dessa former utgör fonologiska anpassningar av slaviska ortnamn; det förstnämnda
– enligt ett av flera etymologiska förslag – härstammar från szczeć ’borstlik bladvass’, det
sistnämnda från kamień ’sten’ (nuförtiden heter platserna i fråga Szczecin respektive Kamień
Pomorski). Det finns alltså åtminstone tre etymologiska möjligheter: antingen har de slaviska ortnamnen
”översatts” till fornnordiska, eller har de skandinaviska ortnamnen ”översatts” till pommerska
(ett västslaviskt språk eller – enligt vissa forskare – en grupp av västslaviska, lechitiska dialekter
som en gång talades i Pommern), eller har de etniska grupperna i fråga myntat de
motsvarande ortnamnen oberoende av varandra och det är en ren slump att de uppmärksammade
8

samma utmärkande särdrag i landskapet. Jag tänker framför allt granska autenticiteten i sagans
namnformer, analysera skandinavisk namngivning i forna nordiska kolonier i nuvarande Storbritannien
och Frankrike, speciellt vad beträffar ortnamn på -borg under vikingatiden, samt gå genom tillgängliga
arkeologiska data från Västra och Mellersta Pommern vad gäller bebyggelserna i fråga. På
detta sätt hoppas jag komma fram till vem som faktiskt myntade dessa ortnamn och hur man på ett
rimligt sätt kan förklara uppkomsten av ortnamnsparen Burstaborg – Stettin och Steinborg – Cammin.
Anita Schybergson: Namn på segelskutor i den finländska skärgården vid sekelskiftet
1900
Bondeseglationen längs Finlands kuster har urgamla medeltida rötter. Näringen blomstrade och
lantmannafartygen ökade speciellt i mitten av 1800-talet, men ända fram till krigen 1939–1945 var
skutnäringen viktig för kustbornas försörjning. Namnen på farkosterna är en del av skärgårdskulturen
och avspeglar kustbornas tankevärld.
De skutnamn som presenteras är från tiden 1865–1912 och således representativa för bondeseglationens
storhetstid. Namnen jämförs inledningsvis med äldre namnskick från slutet av 1700-talet
och början av 1800-talet, men den egentliga analysen av fartygsnamnen berör perioden 1865–1912.
De kategorier av namn som man finner är 1. lån av personnamn 2. lån ur språkets lexikon 3. lån av
mytologiska namn 4. lån av ortnamn och 5. nybildningar. De regionala skillnaderna i förrådet av
fartygsnamn längs Finlands långa kustlinje är iögonenfallande och vittnar om en skiljelinje mellan
en västlig och en östligt kulturkrets.
Namnen på lantmannafartygen jämförs med namnen på städernas handelsfartyg från samma tid.
Jämförelsen visar på skillnader i mentalitet, kultur och tankevärld, men berättar också en del om
fartygsnamnens spridningsvägar. Namnen i städernas handelsflottor reflekterar idéströmningar som
nyhumanism, nationalromantik och nationalism samt den politiska situationen. En del av dessa fartygsnamn
slår igenom också i skärgårdskommunerna som ett slags traditionsnamn och används
även då namnen blivit ovanligare i städerna. Tendensen att namnge efter den närmaste omgivningen
(kvinnonamn), att använda sitt eget idiom (korta, rent svenska/finska namn), att välja humoristiska
eller nyskapande namn är tydligare ute i skärgården än i städerna. Namnen på skärgårdens skutor
9

erättar om en till stora delar svensk språkkultur som inte har efterlämnat så många andra skriftliga
vittnesmål.
Arne Thorsteinsson: Kronens jordebog for Færøerne for 1584
Præsentation af kommende netudgave.
Kronens jordebog for 1584 er den største og vigtigste kilde til bebyggelsesnavne, personnavne,
jorderegning og en række andre historiske forhold.
Denne kilde har været flittigt benyttet af forskningen, men den er endnu ikke blevet udgivet i sin
helhed. En udgivelse har dog længe været undervejs, og arbejdet er nu så fremskredet, at en præsentation
af den kommende udgave kan foretages.
Den færøske jordebog er mig bekendt på mange måder ulig andre jordebøger, bl. a. fordi man derfra
får et indgående kendskab til den enkelte gårds lejede besætning samt den række lejer, som tilsammen
udgør den samlede landskyld, som bonden afkræves.
Berit Sandnes: Navn på ålaboder på den skånske østkysten
Østkysten av Skåne er inndelt i rundt 200 åledretter eller skattlagte ålefiskerier. Ved knapt halvparten
finnes åleboder der fiskerne bodde mens de drev fiske. I dette foredraget utforskes navna på
disse bodene. Navnematerialet er i hovedsak ungt ettersom störstedelen av bodene er bygd på 1800og
1900-tallet. Navngivningen fölger i mange tilfelle velkjente mönster, med utmerkingsledd etter
eieren eller beliggenheten. Mer uvanlig er navngivning ut fra hendelse som i Smugglareboden og
Lotteriboden. Et annet påfallende trekk er at mange boder skifter navn eller har alternative navn.
Flere av særtrekkene ved ålebodenes navn kan etter mitt syn forklares ut fra denotates art. Ålebodene
er enkle bygninger som bare brukes deler av året. De fungerer altså ikke som offisielle adresser
f.eks. i kirkeböker og brukerkretsen er begrenset. Det innebærer at navnet lettere kan byttes ut ved
eierskifte eller ved spesielle hendelser. I visse fall kan bodene helt forsvinne fordi de tas av en storm
10

eller begraves i en sanddyne og da kan navnekontinuiteten brytes. Foredraget blir altså en utforskning
av en navnegruppe som både er langt yngre og mindre stabil enn gårds- og landsbynavn.
Birgit Eggert: Kulturhistoriske spor i Læsøs stednavne
Læsø er en ca. 116 km 2 stor ø som ligger i Kattegat 24 km øst for Sæby i Vendsyssel i Nordjylland.
Øens størrelse gør at al kultur på øen må betragtes som kystkultur. Stednavne vidner for eksempel
om at dyrene måtte græsse helt ude ved kysten på de såkaldte Rønner (~ vn. hraun) som er nogle
lave holme ved sydsiden af øen. Hele vejen rundt om øen findes stednavne der vidner om små og
store hændelser som har fundet sted langs med kysten. Det gælder for eksempel steder hvor skibe er
gået på grund, og steder hvor fiskeriet har været særlig godt. Fremstillingen af sydesalt i middelalderen
og renæssancen er bevidnet i navnet Bobakker som hentyder til den mængde af sydeboder der
har været klitterne – og yngre navne på en mængde plantager vidner om den beplantning man er
blevet nødt til at foretage efter saltsyderiernes rovdrift på øens skovbevoksning.
Birgit Falck-Kjällquist: Fjordnamnet ”Gullmarn”
En av de bohuslänska vikar som omtalas i den norröna litteraturen är Gullmarn. De äldsta beläggen
av namnet kommer också från norröna källor: goðmarr AM 748 I a 4to 1300–1325 (datering ONP
registre s. 234), til Goðmars c. 1300 Sverris saga s. 143.
Rikedomen av fornminnen från stenåldern och framåt i området visar på mänsklig verksamhet långt
tillbaka i tiden runt Gullmarn liksom på Härnäs och i det på fynd från stenåldern och bronsåldern
rika området runt Brofjorden. Gullmarn är idag cirka 25 km lång, relativt smal (1–3 kilometer bred)
och djup (cirka 125 m) och förgrenar sig i sin inre del i Färlevfjorden, Saltkällefjorden och Gullmarsvik.
Det är en äkta tröskelfjord med en mynningströskel på c. 45 meters djup, vilken omfattar
hela Lysekils skärgård ut till ön Bonden.
I Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län 12.2 (s.220 f.) där namnet senast behandlades konstateras
helt kort att namnets f.l. »är fvn. goð, m. och n. och s.l. fvn. marr, m. ’hav’». Här antas namnet
11

kunna ha sin grund i »fjordens karaktär av gränsvatten» . Det är dock ovisst vad som egentligen avses
därmed.
I denna framställning kommer namnet och namnelementen att ytterligare belysas ur olika synvinklar.
Namngivningsgrunden kommer att diskuteras.
Gudlaug Nedrelid: Hollandsfart og namnemotar
På 1600- og 1700-talet var det svært mykje samband mellom Holland og Agder (Ringård 1942,
Seland 1983). Trelasteksporten var grunnlaget for bydanningi i Flekkefjord, og der finst enno ein
bydel som blir kalla Hollenderbyen. Handelen førde med seg utvandring (Hodne 2001), norske sjøfolk
tok hyre på hollandske skip (Sætra 2001) og kvinnor tok seg teneste i Holland (Sogner 2001).
Unge folk reiste til Holland på arbeid likso naturleg som til ein annan landsdel innanfor riket (Løyland
2001).
Ogso i nyare tid har kyststripa på Agder vore kjenneteikna av utvandring og tilbakevandring,
no til USA (Ringdal 2002). Denne trafikken har sett påviselege spor i namneskikken i vestre
Vest-Agder, på den måten at amerikanske førenamn er vanlege og upåfallande i denne landsdelen
(Skjekkeland 2003, Nedrelid 2008). Jamført med denne utviklingi har venteleg ogso kontakten med
Holland påverka namneskikken i distriktet, og somme forfattarar nemner dette kort (Ringård, Løyland,
Skjekkeland). Eg vil undersøkja namneskikken i Flekkefjord og Feda, to sentrale stader i
hollandshandelen på 1600-talet, og sjå om og korleis denne kontakten viser seg i namneforrådet.
Litteraturliste
Hodne, Kåre Oddleif, 2001: "Utvandringen til Nederland. Hovedlinjer og særtrekk". I: Kontakten mellom Agder og
Holland på 1600- og 1700-talet. Seminarrapport. Flekkefjord museum. 30. juni – 1. juli 2000 (37-60). Flekkefjord.
Løyland, Margit, 2001: "Kystbygda Feda i hollendertida". I: Kontakten mellom Agder og Holland på 1600- og 1700talet.
Seminarrapport. Flekkefjord museum. 30. juni – 1. juli 2000 (83-100). Flekkefjord.
Nedrelid, Gudlaug, 2008: Stanley Kvinlaug og Gladys Hoveland. Amerikanske førenamn og rotnorske etternamn i
vestre Vest-Agder. I: Margit Harsson og Terje Larsen (red.): Namn frå by og bø : veneskrift til Tom Schmidt på 60-årsdagen
26. juni 2008 (135-149). Oslo.
Ringdal, Siv, 2002: Det amerikanske Lista : med 110 volt i huset. Oslo.
Ringård, Morten, 1942: Flekkefjords historie. Flekkefjord.
12

Skjekkeland, Martin, 2003: "Kontakt over havet : språk og kultur frå Holland og Amerika i møte med folket vest på
Agder". I: Vår barndoms have. Årbok Vest-Agder-museet Kristiansand (88-107).
Seland, Johannes, 1983: "Hollendertiden" i Bygdebok for Nes herred, Vest-Agder. 3. Bind. Kulturhistorie (66-100).
[Flekkefjord]
Sogner, Sølvi, 2001: "Kvinner i hollandsk teneste". I: Kontakten mellom Agder og Holland på 1600- og 1700-talet.
Seminarrapport. Flekkefjord museum. 30. juni – 1. juli 2000 (60-74). Flekkefjord.
Sætra, Gustav, 2001: "Norske sjøfolk i hollandsk teneste". I: Kontakten mellom Agder og Holland på 1600- og 1700talet.
Seminarrapport. Flekkefjord museum. 30. juni – 1. juli 2000 (74-83). Flekkefjord.
Guðrún Kvaran: Islandske person- og gadenavne tilknyttet havet.
I foredraget diskuteres først usammensatte personnavne som enten er navne for havet eller er tilknyttet
havet på en eller anden måde, mandsnavne som Mar, Sær, Ver og Ægir og Ægirs døtre,
bølgerne, f.eks. Alda, Bára. Derefter bliver sammensatte personnavne behandlet, deres alder og frekvens
i navneforrådet.
I senere delen af foredraget lægges der vægt på gadenavne i Reykjavík og omegn og Akureyri, de to
største byer i Island, som har elementer som enten henviser til havet direkte eller til nærheden af
havet (grandi, strönd, sund, vík o.a.).
Gunnstein Akselberg: Særtrekk ved gardsnamn i ein norsk kystkommune. Døme frå Fjell
kommune vest for Bergen.
I innlegget mitt studerer eg nokre særtrekk ved matrikkelgardsnamna i Fjell kommune vest for
Bergen. I denne kommunen har gardsnamna ein struktur der grunnord og utmerkingslekk reflekterer
tilhøvet til sjø og kyst med omsyn til landskap og tradisjonell primærnæring på ein særleg måte. Til
samanlikning ser eg matrikkelgardsnamna i kystkommunen Fjell i høve til matrikkelgardsnamna i
innlandskommunen Voss, som ligg om lag 5 mil i luftline lenger aust i Hordaland fylket. Eg supplerer
dessutan studien med nokre inn- og utmarksnamn som er samla inn ved djupinnsamling.
Dette komparative perspektivet gjev eit godt grunnlag for nokre refleksjonar om samanhengen mellom
namnestruktur på den eine sida og naturtilhøve og næringsgrunnlag på den andre.
13

Inge Særheim: Skjergardsnamn som kulturhistorisk kjeldetilfang
Namnetilfang og namnelaging må sjåast i samanheng med den funksjonen namna har. Når det langs
strender og i sjøen utanfor gjerne finst eit rikt namnetilfang, har det bakgrunn i at det har vore stor
menneskeleg verksemd i vedkomande område i lengre tid. Nokre namn gjev direkte opplysningar
om ei verksemd, t.d. om fiske og fangst, ferdsel, taresanking, henting av sand, leiting etter strandrekster,
skipsopphogging og utnytting av strandområda til husdyrbeite. Det finst informasjon om
nedervde rettar, om spesielle hendingar, tradisjonar og folkelege førestillingar, og – ikkje minst –
om det lokale språket. I innlegget vil det bli gjeve døme på kulturhistorisk informasjon som kjem til
uttrykk i skjergardsnamn frå Jæren. Nokre metodiske utfordringar ved bruk av stadnamna som
kjeldetilfang vil òg bli drøfta.
Johnny Grandjean Gøgsig Jakobsen: "Kystskov i vikingetidens og middelalderens
Danmark - Onomastiske og andre historisk-geografiske spor efter et sagnomspundet kystskovsbælte"
Saxo og enkelte andre samtidige kilder beretter, at Danmarks sydvendte kyster i 1100-tallet måtte
opgives til beboelse og fik lov at springe i skov pga. vendernes hærgen, dvs. tilsejlende sørøvere fra
Østersøens sydkyst. Langs de sydlige kyster kan man endnu i dag se spor efter et skovbælte langs
kysten, men som så mange andre af Saxos påstande er også denne vendisk afledte kystaffolkning i
Syddanmark fra tid til anden blevet udfordret af forskerne. En ny historisk-geografisk undersøgelse
med brug af en række forskellige kildetyper, herunder stednavnene, bekræfter eksistensen af et tidlig-middelalderligt
kystskovbælte, men i forhold til Saxos billede skal fænomenet tilsyneladende
udvides betydeligt både i tid og geografisk omfang.
Kristina Neumüller: Personnamn i övre Norrlands kusttrakter vid mitten av 1600-talet
Mitt föredrag utgår från personnamnen i de geometriska jordeböckerna för övre Norrland, tillkomna
mellan 1643 och 1645. Jordeböckerna förtecknar namnen på de flesta hemmansägare i området,
14

åde på landsbygden och i städerna. En ansenlig del av hemmansägarna är kvinnor; materialet erbjuder
därmed goda förutsättningar att undersöka såväl kvinnors som mäns namnskick.
I mitt föredrag kommer jag framför allt att inrikta mig på namnförrådet utanför städerna och jämföra
de kustnära socknarnas namnskick med inlandssocknarnas. Resultaten kommer jag att sätta i
relation till de sociala och kulturella strukturerna i området. För förnamnens del kommer jag att diskutera
vilka typer av namn som ges och hur stor variation namnförrådet uppvisar. För tillnamnens
del kommer jag att se närmare på hur vanligt det är med andra typer av tillnamn än patronymikon i
de olika delarna av undersökningsområdet.
Lennart Hagåsen: Språkliga särutvecklingar i ortnamnselement längs svenska
Bottenhavskusten
I mitt föredrag kommer jag att ta upp några språkliga särdrag som påträffas längs den svenska
kusten av Bottenhavet och som bland annat uppträder i ett par ortnamnselement i form av
eksempelvis vokalförkortning och förlust av initialkonsonant. Dessa företeelser kan sägas känneteckna
åtminstone delar av denna kuststräcka. Flera språkliga kännemärken som återfinns längs
Östersjökusten i sydöstra Sverige har setts som uttryck för en politisk expansion utgående från
Svealand. De aktuella företeelserna längs Bottenhavskusten däremot bör enligt min mening tolkas
mot bakgrund av mer vardaglig samfärdsel efter denna kuststräcka.
Line Sandst: På jagt efter fiskerlejer
Fra marts-maj 2009 arbejde jeg på et tværfagligt forskningsprojekt, der ønskede at undersøge Øresundsområdets
kystfiskeri og dets betydning for økonomi og samfund i middelalder og renæssance.
Ved hjælp af sproglige kilder som markbogslister, matrikelkort og skolelærerindberetningerne fra
starten af 1900 tallet søgte jeg efter fiskeriindicerende stednavne på øen Møn syd for Sjælland. De
relevante stednavne lokaliserede jeg på nutidige kort, og derpå tog alle ved forskningsprojektet til
Møn for at vurdere lokaliteterne.
15

Dette danner rammerne for foredraget. Efter den korte redegørelse for arbejdsgangen og hvad vi så
ude i landskabet, vil jeg problematisere forholdet sprog/virkelighed forankret i forskningsprojektets
konkrete afprøvning af teori i praksis. Samtidigt skal vi se nærmere på, om nogle af navnene udviser
særlig stilistisk valør.
Marjun Arge Simonsen: Vover og valkning
Til engang i 1600-tallet blev store stykker vadmel valket ved kysten. Stoffet blev fastgjort til en stor
klippe el.lign., så stoffet blev valket ved søens bevægelser. Disse stednavne på Færøerne har som
første led i navnet "váð(a)-", der er stammen eller genitiv af femininsordet "váð", f.eks. Váðaklettur,
Váðasteinur. Váð er arkaisk for "uldent vævet klæde, vadmel". Hvor udbredt har denne skik været
og er der kystnavne i vores nabolande, der indicerer valkning af denne art? I mit indlæg vil jeg finde
frem til de navne af denne type, der er på Færøerne, og beskrive hvad deres karakteristik er. Dertil
vil jeg påvise, hvad der er at finde i færøsk kildemateriale vedr. disse navne.
Michael Lerche Nielsen: Fra Nakkehage til Jydelejet. Senmiddelalderens og renæssancens
kystfiskerlejer i Østdanmark navnemæssigt belyst
I løbet af middelalderen etableres en lang række fiskerlejer langs de danske kyster som satellitter til
det internationalt lukrative sildeeventyr i Øresund. Der var tale om sæsonarbejde, som tiltrak en
bred skare af aktører lige fra lokale bønder, tilrejsende sæsonarbejdere samt ejere af både og garn.
Fortjenesten blev ”delt” med kongens skatteopkrævere og kirken, der modtog afgifter i form af fisk,
samt Hanseforbundet, der kontrollerede distribution af salt og var hovedaktør i afsætningen af
fisken.
Da sildefiskeriet svigtede i slutningen af middelalderen, blev mange af disse sæsonpladser opgivet,
og de er i dag kun ringe belyst igennem arkæologiske spor samt stednavne. Andre pladser blev med
tiden til helårsfiskerlejer så som de østsjællandske havnebyer Gilleleje, Skovshoved og Dragør, der
med deres folkekultur og særlige dialektpræg har adskilt sig fra resten af Sjælland helt frem til nutiden.
16

Udviklingen frem mod permanent fiskerbosættelse langs strandene afspejles ifølge historikerne i
forskellen på ordene fiskeleje og fiskerlejer. Selvom denne sondring filologisk set er uholdbar, er
der tale om et kontinuitetsskifte, og spørgsmålet er, om navnestoffet kan belyse dette yderligere. I
indlægget inddrages de overleverede navne på fiskerlejer langs Sjællands østkyst og ned til Møn.
Der suppleres med punktnedslag i omgivelsernes navnestof med relation til fiskeriet samt de få
kilder, der omtaler, hvem der fiskede fra pladserne. Spørgsmålet er, i hvor høj grad navnene kan belyse
fiskeriets praktiske organisering, fiskale forhold, og graden af interaktion med indlandsbebyggelsen
fra senmiddelalderen og frem til i dag.
Oddmund Vestenfor: Dyrenamn i Oslofjorden
Henta frå Gustav Indrebø 1929: Stadnamn fraa Oslofjorden jamført (og fylt ut) med namn frå
Sentralt stadnamnregister (SSR), Noregs offisielle register over (skrivemåten av) stadnamn 2011
Dyrenemne i namn mellom natur og kultur – ein freistnad på å samle, skilja or og skjøne (litt meir):
1. Fiske/fangst
på grunnar og skjer (og inni ei og onnor vik …)
2. Observasjon/populasjonsplass (og beitehamn) på øyar og holmar
3. Samanlikning/jamføring (av steinar, berg o.l. med dyr av ymse slag) – vidareføring til andre
lokalitetar + ”logisk” namngjeving med andre dyrenamn i eit område – ”namnesmitte
Kva slag dyr og kvifor?
4. Dyrenamn – eller ikkje? – namn som gjerne er:
a. avleidde/samansette/synkoperte av opphavlege dyrenamn – forvanska frå opphavleg
tyding (Føynland, Hest(glove)bodane/-båane)
b. metaforar (er det mannsnamn/tilnamn med opph. dyrenemne + naturnemne i gardsnamn
som Rakkevik) og appellativiske diminutivar (Gåsøykalven, Malmøykalven
eller ’Kalvetangen’ – som kanskje er dobbel dim., og Geitungen – som helst er vanleg
dim.)
c. er kulturnamn og heiter etter noko me (menneskja) har stelt i stand, laga til, som
anten fell saman språkleg (lydsamanfall) med eit dyrenemne eller er reiskapar me har
17

kalla opp tidlegare etter dyr / gjeve dyrenemne. Døme: Kjelde (= olle, ile) og Tjeld
(fuglen) som blir uttala likt /kjèll/ på austnorsk).
d. heller er kulturnamn (pga. lydsamanfall og/eller annan ”internspråkleg” grunn, som
at det er tabunamn eller kanskje pejorativt namn – som Hund(s)sund – ’det var då
hu`un te sund! – grunt og vanskeleg å koma gjennom (Indrebø 1929:).
Ole-Jørgen Johannessen: Skipsnavn i kystkulturen.
I den vestnorske kystkulturen i første halvdel av 1900-tallet var det hovedsakelig tre ulike former
for skipsfart som blomstret. Eldst og viktigst var fiskeriene, dernest fulgte personfrakten og samtidig
med den kom fraktefarten inn som en vesentlig komponent.
Det navneforrådet som vi finner på fartøyer og skip innenfor disse tre kategoriene, har en del likheter,
men også noen iøynefallende forskjeller. En del av dette navneforrådet kan lettest karakteriseres
som lån hentet fra andre navnekategorier som personnavn, fortrinnsvis fornavn, og stedsnavn,
fortrinnsvis gårdsnavn. Dessuten finner vi i dette materialet en ikke liten gruppe fartøynavn som
åpenbart er hentet fra ordklasser som substantiv og adjektiv. I denne gruppen reiser jeg så spørsmålet
om de best kan beskrives og karakteriseres ved å ta i bruk modeller for semantiske nettverk
eller om den mer tradisjonelle tilnærmingen å gruppere navnene etter semantiske felt gir større forklaringskraft.
Til slutt vil jeg diskutere en liten gruppe navn i dette materialet som er en slags primære
skipsnavn; de er laget av språklige elementer som ikke har status som ord i det gjengse vokabularet.
Peder Gammeltoft: Stednavneforskning: hvad fremtiden har i vente
Bag denne titel lurer ikke truslen om dommedag, men i den ligger derimod en opfordring om at
skue mod tidens teknologiske fremskridt og at søge favne den i videst mulig omfang. Faktum er at
vi i disse år oplever et kvantespring i den teknologiske udvikling – internettet er på vej til at blive
mobilt; den altid online læseplade gør i disse dage et stort indtog, og mobiltelefoner får flere og
flere internetbaserede funktioner for hver måned.
18

Spørgsmålet er nu, hvordan skal vi som navneforskere reagere på dette. Skal vi blive ved de gamle
dyder og udgive alt i bogform, i et videnskabeligt korrekt, men ofte utilgængeligt format? Eller skal
vi tage den ny teknologi i brug og løfte stednavneforskningen ind i det 21. århundrede?
I oplægget vises der eksempler på, hvor langt teknologien er nået, og hvordan vi kan udnytte den og
komme ud til en videre kreds – uden at slække på kravene til videnskabelighed og faglighed. Men
ud over disse krav er det også magtpåliggende for os navneforskere at sikre en nem og overlevelsesdygtig
tilgang til stednavneinformation, samt at vi gøder marken for fremtidens navneforskere. Det
lyder svært, men er det nu også det? Eksempelvis er teknologien almindelig tilgængelig til at belyse
navne i en kystkultur på en ny måde og dermed sikre deres eksistens til kommende generationers
nytte.
Rikke Steenholt Olesen: Mellem odde og næs. Stednavne i det nordvestsjællandske
kystlandskab.
Nordvestsjælland tæller få kvadratmeter og er omgivet af vand til tre sider. Mod nord Kattegat, mod
vest Bælthavet og mod øst Isefjorden. Kystlinjen er lang og kendetegnet ved et bugtet forløb og
flere fjorde og vige, hvoraf en stor del i dag er inddæmmende. Det kystprægende landskab afspejles
naturligvis i områdets naturnavne, hvoraf en hel del nu betegner bebyggelser. I foredraget ser jeg
nærmere på naturnavne dannet af og til ord, der beskriver terræntyper og -formationer langs kysten.
Stefan Jacobsson: Färöisk hypokorismbildning
I färöiskan liksom andra nordiska språk förekommer hypokoristiska bildningar bland personnamn
och, i mer begränsad utsträckning, andra ord, bl.a. ortnamn och appellativ. Exempel på sådana
bildningar är Dinna (: Kristina), Hassurin (: Hans), Henga (: Hendrik), Ninnema (: Karolina),
Dallahan (: Dánjal Johan), Klaks (: Klaksvík). Till bildningssättet överensstämmer de färöiska
hypokorismerna till stor del med dem i t.ex. isländska, svenska och norska, men det finns också
flera bildningstyper som är särpräglat färöiska. Variationen i bildningssätt är rätt stor, men bildningen
är inte regellös utan följer fasta mönster. Föredraget syftar till att dels redogöra för hur dessa
19

mönster ser ut och vilka fonologiska regler de olika bildningstyperna följer, dels reda ut den etymologiska
bakgrunden till de skilda typerna. I den etymologiska analysen, som baseras bl.a. på komparativ
evidens från de övriga nordiska språken, ligger fokus på kontrastpar som gammalt – nytt,
inhemskt/västnordiskt – danskt, barnspråk – traditionell suffixbildning och familjärt språk – slangspråk.
Steingrím Abrahamsen: Kystkulturens navne og deres betydning i forbindelse med
fiskeri, fuglefangst og samfærdsel på en udø – eksemplificeret med udvalgte navne fra
Mykines.
I et øsamfund har navne langs kystlinjen altid haft afgørende betydning for dets befolkning, ikke
kun for dem, der bor mere centralt på “fastlandet”, men især for de perifert liggende udøer, hvor
vejr, vind og strømforhold har vital betydning for livsvilkårene.
På en isoleret ø som Mykines spiller vejr og vind – og ikki mindst strømforhold – en afgørende
rolle, når man skal færdes til lands og til vands i forbindelse med fuglefangst og fiskeri. Skal man
rejse fra eller til øen, findes der forskellige landingspladser, hvor båden kan lande, alt efter hvordan
vindretningen er. Sådanne landingspladser ligger flere steder på øen – ofte meget afsides fra
bygden.
Ved hjælp af udvalgte kyststednavne vil jeg i et 3d-model redegøre for nogle af de navne, som øens
beboere bruger/har brugt som vejrmærke i forbindelse med fuglefangst, fiskeri og samfærdsel.
Susanne Vogt: “Døde på fremmede steder” - Fremmede navne i kystkulturens kirkebog
Søfarten var det oplagte erhverv for mændene i de sønderjyske kystområder mellem Nordsøen og
Østersøen. Men det var også et meget farligt erhverv, såvel i marinen som i den civile trafik. Derom
vidner en kirkebog fra Tønder amts vadehavskyst, hvori skiftende præster fra 1650 har optegnet
alle, der døde uden for sognet og - som noget særligt - h v o r de døde eller blev begravet eller
kastet over bord.
20

Alene i perioden 1726 til 1757 omkom ikke mindre end 170 mænd, og de mange fremmede stednavne
fortæller om rejser til Grønland, Nederlandene, England, Ostindien og Vestindien samt hele
Østersøområdet. Skete dødsfaldet “til orlogs”, anføres i nogle tilfælde også navnet på det pågældende
skib. Selv om langt fra alle de udensogns døde fik et dødssted anført i kirkebogen, så giver
denne alligevel en klar forestilling om kystkulturens internationale forbindelser.
Svavar Sigmundsson: Navne på fiskebanker ved Island
I foredraget vil forskellige navne på fiskebanker og deres forhold til stednavne på land i Island blive
belyst. Ordet mið bruges om 1) en sigtelinje mellem to steder, 2) det sted hvor to sigtelinjer skæres,
d.v.s. på havet, hvor der er særlig god fiskeplads, og til sidst 3) en god fiskeplads uden hensyn til
sigtelinjer på land. Nogle appellativer bruges om fiskepladser, som synonymer til mið, som også er
hovedled i navne på dem, men ord for bundforhold i havet er også hovedled i mange af navnene.
Andre navne henviser til naturforholdene som man sigter til fra havet, men det er andre navne end
dem som bruges på land. Eksempler på dobbeltnavne for samme sted (ofte fjeld), et navn der bruges
på land, et andet på havet og da som navn på fiskebanker eller en del af det, vil også blive nævnt.
Tom Schmidt: Stedsnavn fra Østfoldkysten
«Flittige forskarar har funne at i Noreg er det 55 875 øyar og holmar ‘forutan båar og skjer’». Slik
åpner Oddvar Nes artikkelen «Øynamn» i Norsk stadnamnleksikon. I en slik sammenheng blir
materialet fra Østfoldkysten en dråpe i havet. Det er tale om en strekning på bare om lag 80 km i
luftlinje mellom Akershus grense i nord og den sørligste øya i Hvaler kommune. Men særlig i den
sørlige delen, til og med Onsøy herred (nå en del av Fredrikstad kommune), er kysten preget av et
stort antall viker, bukter og kiler, skjermet fra havet av en rekke større og mindre øyer, holmer og
skjær.
De aller fleste navnene fra Onsøy og nordover er drøftet av Gustav Indrebø i Stadnamn frå Oslofjorden
(Oslo 1929), men han har ikke med navn fra området med virkelig skjærgård, kysten og
øyene sør for Onsøy.
21

I foredraget mitt vil jeg legge hovedvekten på det området Indrebø unnlot å ta for seg, men noen
eksempler vil også tas fra Østfoldkysten i hans bok. Mens Indrebø drøftet materialet sitt i alfabetisk
rekkefølge innenfor hvert herred, vil jeg ta for meg enkelte denotatumskategorier og drøfte særtrekk
i navnelaging og navngivingsmotiv.
22

01. Agneta Sundström (Svøríki)
02. Alexandra Petrulevich (Svøríki)
03. Anfinnur Johansen (Føroyar)
04. Anita Schybergson (Finnland)
05. Anna Hentze (Føroyar)
06. Arne Thorsteinsson (Føroyar)
07. Berit Sandnes (Svøríki)
08. Birgit Eggert (Danmark)
09. Birgit Falck‑Kjällquist (Svøríki)
10. Eivind Weyhe (Føroyar)
11. Eva Brylla (Svøríki)
12. Eyðbjørg Fossádal (Føroyar)
13. Eyðgerð Mørkøre Kruse (Føroyar)
14. Gudlaug Nedrelid (Noreg)
15. Guðrið S. R. Poulsen (Føroyar)
16. Guðrún Kvaran (Ísland)
17. Gunnstein Akselberg (Noreg)
18. Hanna S. Absalonsen (Føroyar)
19. Inge Særheim (Noreg)
20. Johnny Grandjean Gøgsig Jakobsen
(Danmark)
21. Jónvá Danielsen (Føroyar)
22. Kára Heinesen (Føroyar)
Luttakaralisti - deltagerliste
23
23. Kristin Magnussen (Føroyar)
24. Kristina Neumüller (Svøríki)
25. Leila Mattfolk (Finnland)
26. Lena Reinert (Føroyar)
27. Lennart Hagåsen (Svøríki)
28. Line Sandst (Danmark)
29. Maria Löfdahl (Svøríki)
30. Marjun Arge Simonsen (Føroyar)
31. Mats Wahlberg (Svøríki)
32. Michael Lerche Nielsen (Danmark)
33. Oddmund Vestenfor (Noreg)
34. Ole‑Jørgen Johannessen (Noreg)
35. Paula Gaard (Føroyar)
36. Peder Gammeltoft (Danmark)
37. Per Vikstrand (Svøríki)
38. Rikke Steenholt Olesen (Danmark)
39. Stefan Jacobsson Schulstad (Svøríki)
40. Steingrím Abrahamsen (Føroyar)
41. Susanne Vogt (Danmark)
42. Svavar Sigmundsson (Ísland)
43. Tina K. Jakobsen (Føroyar)
44. Tom Schmidt (Noreg)
45. Tóta Árnadóttir (Føroyar)

Takk fyri stuðulin
Føroyamálsdeildin
Fróðskaparsetur Føroya