Innehåll - Rosenkors-Ordenen AMORC

Nr 4, 2002 Årg. 26
Filosofi – Mystik – Vetenskap – Kultur
Tidskrift för
Skandinaviska Storlogen
av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.
Ansvarig utgivare och redaktör:
Live Söderlund
Ett varmt tack till alla som
gjort denna tidning möjlig.
Copyright 2002
Skandinaviska Storlogen
av Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.
Rösan, Gathes väg 141,
SE-439 36 Onsala,
Sverige – Tel: 0300/569956
rosenkors.orden@amorc.se
www.amorc.se
Alla rättigheter reserverade.
För frågor eller prenumeration,
kontakta ovanstående adress.
Artiklar i ”Rosenkorset”
speglar inte nödvändigtvis
Rosenkors-Orden A.M.O.R.C.s
mening. Varje artikel måste
enbart bedömas för dess eget värde.
Innehåll
Stormesterens Sanktum ......... 2
Vår Visjon ...............................
Rosenkorstraditionen – Del IX
3
Filosoferna och Rosenkorset
Du må klatre til dine drømme
4
går i opfyldelse ...................... 16
Desiderata ............................... 20
Hinsides forstanden ............... 22
Och även detta skall glömmas 27
Tjeneste ................................... 28
Kom ihåg ... ............................
Hvordan vil du starte
30
din dag i morgen? .................. 31
Billedtekster............................ 32
Omslagsbild:
Montering och idéarbete av
frater Trond Grøntoft.
Vinter!
1 RK 4-02

RK 4-02
Stormesterens
Sanktum
Kjære frater, kjære soror!
Under Rosenkorsets beskyttelse,
Salutem Punctis Trianguli!
Når du leser dette, er sannsynligvis vintersolvervet ikke langt borte. I år faller
dette solens vendepunkt til og med på den 4. søndag i advent. Da jeg tillater meg
å tilegne tenningen av adventslysene en egen personlig symbolikk, kommer denne
søndagen for meg til å bli en virkelig lysfest med åndelige fortegn. La oss tenne
lys der mørke råder!
I tråd med denne lyssymbolikk: Vår artikkelserie om Rosenkorstradisjonens
historie formidler også et sterkt gjenskinn fra den lyskraft som Rosenkorset har
representert i menneskers liv. I hvilken grad lar vi oss selv oppfylles av denne
Lyskilde? Mulighetene som gis er mange, om vi bare selv ønsker og vil...
Det er med tanke på det sistnevnte at øvrig artikkelmateriale er valgt i dette
vinternummeret av Rosenkorset – ord til ettertanke og kontemplasjon og til
veiledning og inspirasjon i en hverdag mange ganger full av dystre skygger.
Mørket vi ser manifesteres i vår verden i dag er i mangt og mye et resultat av
fravær av åndelighetens lys. I det ”Gudsforlatte” mørket kommer kulden og over
de menneskelige villfarelsers skog legger vinterens kappe seg (se omslagsbildet).
Er det da ikke forunderlig at Skaperen har valgt å gjøre dette frostens teppe i
reneste hvitt? Hvor mørkt det enn blir: blant trestammenes trolske dunkel finnes
håpets hvite due. I det øyeblikk mennesket tillater Lyset å framtre i sitt liv,
hever duen seg fra prøvelsens kalk med et usvikelig løfte om at en ny vår
nærmere seg. Om vi bare selv ønsker og vil...
Kjære Leser, måtte du få oppleve en riktig god julehøytid og Lysfest i den Dype
Indre Fredens tegn. Vel møtt til en ny vår i neste nummer!
Live Söderlund, Stormester
2

Vår visjon
Rosenkors-Ordenen A.M.O.R.C. er en ideell
organisasjon som finnes over hele verden. Den består
av kvinner og menn som søker en dypere innsikt om
kroppens, sjelens, livets og naturens store mysterier.
Rosenkors-Ordenen har gjennom historien samlet og
bevart en viten om indre tidløse sannheter. Formålet er å
gjøre tidsaldrenes visdom tilgjengelig for seriøst
søkende mennesker. Kunnskapen formidles gjennom et
studiesystem som berører alle sider ved tilværelsen.
Med den frie tanken som en forutsetning er det vår
visjon å gi hver enkelt nye muligheter til et liv i
harmoni med tilværelsens skapende konstruktive
krefter. Med forankring i filosofi, mystikk, vitenskap og
kultur søker vi å bygge for en bedre verden.
Kontakt oss for ytterligere informasjon – som sendes gratis og uten
forpliktelser på dansk, finsk, norsk, svensk – eller besøk vår hjemmeside.
❧
Rosenkors-Ordenen A.M.O.R.C.
Internet: www.amorc.no
Rösan, Gathes väg 141, SE-439 36 Onsala, Sverige
Tel: +46 (0)300 56 99 56 ~ E-post: rosenkors.orden@amorc.se
3 RK 4-02

RK 4-02
Rosenkorstraditionen
Dess historia från ursprung till nutid
Del 9: Filosoferna och Rosenkorset (Del I)
Begynnelsen av det trettioåriga
kriget – som utlöstes av slaget
vid det Vita berget (1620) – blev slutet
på Rosenkorsverksamhetens
blomsterperiod i Tyskland. Rosenkorsskrifterna
hade emellertid spridits
runtom i Europa och många filosofer
hade blivit medvetna om deras
budskap. Bland dem nämns René
Descartes oftast. Många esoteriska
historiker har försökt att göra honom
till en Rosenkreuzare, i den
mest fullständiga innebörden av
detta ord. En av de människor som
var mest ansvariga för denna situation
var Pierre-Daniel Huet (1630-
1721), biskop i Avranches. År 1692
publicerade han under pseudonymen
G. de l’A, Nouveaux Mémoires
pour servir à l’histoire du Cartésianisme,
en satir som hävdade sig göra
avslöjanden om Descartes. Här får
vi läsa att Descartes hade importerat
Rosenkorsverksamheten till Frankrike
och att han var en av Ordens
Av Christian Rebisse, F.R.C.
4
inspektorer. Huet hävdade också att
filosofen inte dog 1650, eftersom
han garanterats leva i 500 år, utan
snarare dragit sig undan till samerna
för att leda Orden. Denna klart
osannolika bok gav upphov till
några av Rosenkorslegenderna om
Descartes. Under mycket senare år
hävdade också Charles Adam i sin
utgåva av Descartes kompletta verk
(1930) att filosofen var en Rosenkorsinitierad.
René Descartes
Under den period som föregick det
trettioåriga kriget intresserade sig
René Descartes (1596-1650) för
Rosenkreuzarna. År 1617 tog han
värvning i armén, en karriär som
tog honom till Holland och Tyskland.
Under dessa resor mötte han
Johan Faulhaber, en briljant matematiker
som också var intresserad
av astrologi, alkemi och kabbala.
Han var en av de första att år 1615

René Descartes
publicera en bok dedicerad till Rosenkreuzarna:
”Aritmetiska mysterier,
eller kabbalistiska och filosofiska
påfund, nya, beundransvärda
och upphöjda, enligt vilka talen rationellt
och metodiskt räknas ut,
dedicerad med ödmjukhet och uppriktighet
till de illustra och ryktbara
Rosenkorsbröderna” [1] .
René Descartes var också lierad
med Isaac Beeckman, en holländsk
läkare, filosof och matematiker.
Hans korrespondens (1619) med
den senare avslöjar att han också var
intresserad av de ockulta vetenskaperna,
speciellt i Cornelius Heinrich
Agrippa och Raymond Lullus. Det
var troligtvis genom Faulhaber och
Beeckman som Descartes blev medveten
om Rosenkorsmanifesten.
Hans levnadstecknare Adrien Baillet
berättar för oss att han hyllade den
extraordinära kunskap som behärskades
av ett broderskap av visa män
som under några år varit etablerade
i Tyskland under namnet R.C. Bröderna.
”Han kände inom sig spänningen
av att efterlikna detta Rose-
Croix som berörde honom allt mera
då han hörde talas om det under
den tid han var mest engagerad i de
utvägar man kunde använda sig av
för att söka efter Sanningen.” [2]
Fängslad av dem beslöt Descartes
att påbörja sitt sökande.
I mars 1619 reste Descartes till
Böhmen, och kom fram dit i augusti.
Han närvarade sedan vid kröningen
av Ferdinand av Steiermark
i Frankfurt [3] . Vissa historiker tror att
Descartes tog tillfället i akt för att
resa till det närbelägna Heidelbergs
slott, ett besök som kan ha återspeglats
i många avsnitt i hans Traité de
l’Homme och Experimenta – som
verkar beskriva robotarna, byggda
av Salomon de Caus, i slottsträdgårdarna.
Denna plats ägde en sådan
ryktbarhet att all intelligentia
kom hit, vilket troligtvis också var
sant när det gäller våra filosofer. Till
5 RK 4-02

RK 4-02
Johan Faulhabert
yttermera visso leder, som Frances
Yates påpekar, René Descartes intresse
av hovet vid Heidelberg vid
slutet av sitt liv, oss att tro att han
var medveten om dess forna glans,
och vi manas att fråga oss vilket
som var hans verkliga förhållande
till detta Rosenkorsverksamhetens
Mekka [4] .
De tre drömmarna
Under denna period var René Descartes
på full jakt efter kunskap.
Han skulle upptäcka svaret på två av
de tre matematiska problem som
ingen lärd sedan antiken hade lyckats
lösa – nämligen fördubblingen
av kuben och tredelningen av en
vinkel. I mars 1619 tillkännagav
6
han till sin vän Isaac Beeckman att
han arbetade för att etablera ”en helt
ny vetenskap … en universell metod
som går bortom matematiken”
och som tillåter oss att lösa alla typer
av frågor. Han erfor en jublande
glädje i anden, helt lycklig över att
ha funnit grunderna till en underbar
kunskap. Han tillbringade dagen
den 9 november med att meditera
över ämnet för hans sökande. Det
var under natten, nära staden Ulm,
som han hade tre drömmar som kastade
in hans liv i förvirring. I den
första drömmen fördes han av en
rasande vind mot en mystisk skola
där han mötte en man som gav honom
en melon. Han vaknade och
eftersom han fruktade att denna
dröm var ett verk av en ond ande
föll han i bön. Han somnade igen,
och nästan genast upplevde han en
andra dröm, följd av en tredje. I
dessa drömmar fick han en ordbok
och en samling dikter i vilka filosofi
var blandad med vishet. När han tittade
i denna samling snubblade han
över dessa ord ”Vilken väg i livet
bör jag följa?”.
Tolkningen av dessa tre drömmar
har gett upphov till många kommentarer.
Som många författare har noterat
påminde de händelser som han
erfor under dessa drömmar om vissa

episoder omnämnda i Christian
Rosenkreutz alkemiska bröllop [5] .
René Descartes var medveten om att
ha genomgått en radikal erfarenhet
och han försökte att analysera den
genast. Han ansåg dessa drömmar
så viktiga att han återgav dem i en
samling som han gav titeln Olympica.
Denna erfarenhet bekräftade
hans övertygelse om att han var på
rätt väg och att matematik var en
viktig nyckel för att förstå skapelsens
mysterier. För Marie-Louise
von Franz, en kollega till Carl Jung,
kan den illumination som René Descartes
erfor ses som ett genombrott
av det kollektiva undermedvetna
som ledde honom till en intuitiv förståelse
av de arketyper som uttrycks
av talen [6] . Descartes själv sade att
det omfattade ”den viktigaste händelsen
i mitt liv”, och fram till sin
död skulle han alltid ha sin text med
sig. Fyra år senare, år 1623, återvände
han till Paris. Det var då som
hans namn knöts till Rosenkorset.
Plakaten i Paris
Samma år tillkännagav en kungörelse,
anslagen på Paris’ väggar, den
”synliga och osynliga” närvaron av
Rosenkorset. Gabriel Naudé kom i
sin Instruction à la France sur la
Vérité de l’Histoire des Frères de la
Roze-Croix (1623) med en version
av denna text som uppgav: ”Vi, ombuden
för vårt huvudkollegium för
Rosenkorset, uppehåller oss nu,
synligt och osynligt, i denna stad
genom nåden hos den Högste, mot
vilken de vises hjärtan vänder sig,
och undervisar utan hjälp av böcker
eller tecken hur man skall tala språken
i alla de länder vari vi väljer att
stanna, för att vi skall kunna rädda
våra medmänniskor från dödens
villfarelse.” Detta plakat följdes snart
av ett andra, som uppgav: ” … Men
för att komma till kunskap om dessa
underverk varnar vi läsaren för att
vi kan ana hans tankar, att om blott
nyfikenhet skulle driva önskan att
se oss kommer han aldrig att kommunicera
med oss, men om en ärlig
Titelsidan på Naudés bok.
7 RK 4-02

eslutsamhet att inskriva sig i vårt
brödraskap skulle påverka honom
kommer vi att för honom uppenbara
sanningen i våra löften, så att vi på
intet sätt röjer platsen för vår hemvist,
eftersom enkla tankar, förenade
med läsarens bestämda vilja kommer
att vara tillräckligt för att göra
honom känd för oss, och avslöja
honom för oss.” [7]
Dessa plakat förorsakade en ansenlig
uppståndelse. Gabriel Naudé
skrev: ”Om vi söker efter det exakta
ursprunget till denna tjutande vind
som nu viner över vårt land, kommer
vi att finna att rapporten om
detta broderskap har spritts vitt och
brett för en kort tid sedan i Tyskland
… .” Skrifter som attackerade
Rosenkorsverksamheten var snart i
omlopp. Det hävdades att Orden
hade sänt trettiosex ombud ut i världen
och att sex av dem var i Paris,
men att kommunikation med dem
annat än genom tankar var omöjligt.
De kallades ironiskt för ”Osynliga”.
Gabriel Naudé ökade attackerna i
böcker med stämningsmättade titlar
som Effroyables pactations faites
entre le diable et les prétendus
Invisibles (Rysliga föreningar mellan
djävulen och de så kallade
Osynliga, 1623). Han blev emellertid
under senare år mera försonlig,
RK 4-02
8
som man kan se i hans Apologie
pour tous les grands personnages
qui ont été faussement soupçonnés
de magie (Ursäkt till alla stora personligheter
som felaktigt har misstänkts
för magi) [8] .
Omständigheten att plakatens uppsättning
sammanföll med Descartes
återvändo var tillräcklig för att röra
upp fantasin hos en del parisare. Det
mumlades till och med i huvudstaden
att René Descartes hade upptagits
i broderskapet – och att han
även var ansvarig för dessa mystiska
plakat. För att kväva dessa rykten
i sin linda samlade filosofen sina
vänner för att visa dem att han inte
var ”osynlig”, och att han inte hade
något som helst att göra med plakaten.
Han antydde att han faktiskt
hade sökt efter Rosenkreuzarna i
Tyskland, men inte hade träffat på
några. Talade han sanning eller försökte
han skydda sig själv? Vad sanningen
än är om denna sak så var
situationen sådan att även om han
hade mött Rosenkreuzare, vilket
verkar troligt, så skulle han ha förblivit
tyst.
Under denna tid var Frankrike
knappast vänskapligt inställt mot
Rosenkreuzare. I samband med
detta har Frances Yates talat om
”Rosenkorsterrorn” som rådde i lan-

det [9] . Kyrkan anade en protestantisk
sammansvärjning och ansåg
Orden vara ett djävulskt samfund.
Samma år som händelsen med plakaten
vände sig en av René Descartes
vänner, abboten Martin Mersenne
(1588-1648), filosof och vetenskapsman,
våldsamt mot Rosenkorsverksamheten.
Han publicerade
Questiones celeberrimae in genesim
… i vilken han motbevisade hermetisk
filosofi och renässansens Kabbala
såväl som deras olika representanter.
Han fann brister speciellt hos
den engelske Rosenkreuzaren Robert
Fludd. Mersenne var faktiskt
rädd för vad han inte kände till, och
hans förståelse för esoterik var
skrattretande. Han föreställde sig att
Frankrike var invaderat av osynliga
trollkarlar som spred sina läror överallt.
En av Mersennes närmaste vänner,
filosofen och matematikern
Pierre Gassendi, tog sig också an
Robert Fludd. Under samma period
publicerade François Garasse La
Doctrine curieuse des beaux esprits
de ce temps (1623), där han fördömde
”Rosenkorssekten och dess
sekreterare Michael Maier”. När det
gäller teologifakultetet i Paris så
censurerade de år 1623 officiellt
Heinrich Khunrats Amphitheatrum
Sapientiae Aeternae.
Kosmopoliten Polybios
I studierna som hon ägnade Descartes
drömmar, återvände Sophie
Jama till denna episod i filosofens
liv [10] . När hon gjorde det undersökte
hon en tidig text av Descartes
som aldrig har publicerats: Trésor
mathématique de Polybe le Cosmopolite.
René Descartes ämnade
lösa alla matematiska hinder, och
tillkännagav att detta verk erbjöds
”till de lärda i hela världen och speciellt
till F.R.C. [Rosenkorsbröderna],
mycket väl kända i T.
[Tyskland]” [11] . Som många andra
1600-talstänkare som svarade på
Rosenkorsmanifestens rop genom
att publicera en bok, kände Sophie
Jama att René Descartes otvivelaktigt
hade samma föresats i sinnet.
De dramatiska händelser som följde
slaget vid det Vita Berget i Böhmen
och sektandan som rådde i ett Frankrike
som var engagerat i motreformationen,
stimulerade honom
utan tvekan i denna plan. Låt oss tillägga
att avsikten med denna text
påminner om den som tillägnades
Rosenkorset av hans vän Johan
Faulhaber i hans bok Mysterium
arithmeticum …
Fastän René Descartes förnekade
att ha mött Rosenkreuzare måste vi
ta hänsyn till hans anslutning till
9 RK 4-02

Titelsidan på den holländska Fama Fraternitatis
Rosenkorsprinciper. Genom att jämföra
de enastående principerna i
Rosenkorsmanifesten med Olympica
och andra verk av Descartes har
Sophie Jama i sin bok visat att
Rosenkorsprinciperna långt ifrån
var en marginell episod i filosofens
liv, utan att de berikade hans tankar.
Hon går till och med så långt som
att mena att även om René Descartes
inte hade mött Rosenkreuzarna
i Tyskland skulle han ha mött
Rosenkorset genom en visionär
upplevelse, som den han hade i sina
tre drömmar.
Holland
René Descartes tyckte att den agitation
som dominerade Frankrike var
störande. År 1628 flyttade han till
Nederländerna, nära Leiden, för att
RK 4-02
10
arbeta i stillhet och för att helt ägna
sig åt forskning. Vissa historiska element
har visat att Rosenkorsverksamheten
snabbt spreds i detta
land [12] . Som vi diskuterade i den
förra artikeln var det här som Fredrik
V sökte skydd efter slaget vid det
Vita Berget (1620). Så tidigt som
1615 översattes Fama Fraternitatis
till holländska: Fama Fraternitatis
Oft Ontdeckinge van de Broederschap
des loflijcken Ordens des
Roosen-Cruyces (Gedruckt na de
Copye van Jan Berner, Franckfort,
Anno 1615). Denna översättning inkluderade
ett brev i vilken Anders
Hoberveschel von Hobernfeld vädjade
om anslutning till Rosenkors-
Orden. Denna man, som ursprungligen
var från Prag, följde Fredrik V i
exilen i Haag. Vi är också medvetna
om närvaron av Rosenkreuzare i
Holland genom ett brev skrivet av
Peter Paul Rubens, Antwerpens berömda
målare, till Nicolas-Claude
Fabri de Peiresc. I denna korrespondens,
daterad den 10 augusti 1623,
rapporterade Rubens att Rosenkreuzarna
var aktiva sedan många
år i Amsterdam. Denna information,
så väl som Orvius’ påstående att Orden
ägde ett palats i Haag, är emellertid
för oprecis för att kunna kartlägga
Rosenkorsverksamhetens ut-

veckling i Nederländerna [13] .
Vad som kan sägas säkert är att
brev daterade i januari 1624 skrevs
mellan flera olika människor i domstolen
som tillkännagav existensen
av en Rosenkorscirkel i Haarlem.
Leidens teologer klagade över närvaron
av en Orden som bestred kyrkans
integritet. De hade en känsla
av att gruppen skulle orsaka politiska
och religiösa problem [14] . I juni
nästa år beordrade fredsdomarna en
undersökning. Hof van Holland bad
Leidens teologer att fortsätta med en
analys av Confessio Fraternitatis.
Studien resulterade i en rapport med
titeln Judicium Facultatis Theologicae
in Academia Leydensi de
secta Fraternitatis Roseae Crucis, vilket
ledde fredsdomarna att till det
yttersta förfölja Rosenkreuzarna.
Johannes Symonsz Torrentius (ursprungligen
van der Beeck), en målare
som utövade alkemi, avslöjades
snabbt som ledare för de holländska
Rosenkreuzarna [15] . Han arresterades
den 30 augusti 1627 tillsammans
med sin vän Christiaen Coppens.
Under de rättsliga förberedelserna,
som tog fem år, undergick målaren
stränga förhör. Trots den tortyr han
led under förnekade han att han tillhörde
Rosenkreuzarna. Han dömdes
likväl till att brännas vid pålen, ett
straff som snart ändrades till 20 års
fängelse. Till all lycka för honom
blev Torrentius inspärrad bara fem
år. Med hjälp av sina målande vänner
och ingripande av kung Karl I
av England blev han befriad år
1630 och tilläts att slå sig ned i London
[16] . Under samma år publicerade
Peter Mormius i Leiden sin
Arcana totius naturae secretissima,
nec hactenus unquam detecta, a
collegio Rosiano in lucem produntur
(Naturens sammanhängande hemligheter
… ) [17] , en bok som beskriver
skapelsen av en Rosenkorsrörelse
grundad av Frédéric Rose,
en fransman född i Dauphiné. Vi
kommer att återvända till detta ämne
i framtiden.
Torrentius
11 RK 4-02

Den alkemiska frestelsen
Den katolska kyrkan engagerade sig
i en veritabel förföljelse av trollkarlar
under denna epok. År 1610 brändes,
efter en ändlös rättegång,
Giordano Bruno levande vid pålen i
Rom. Kort därefter anklagades Galileo.
När René Descartes fick höra
talas om förkastelsedomen över honom
år 1633 övervägde han att förstöra
Le Monde (Världen), en avhandling
över kosmologin som omnämnde
heliocenterism. Han kände
att det var klokt att vara försiktig.
Descartes föredrog också att, i sin
Discours de la mèthode (Avhandling
över metod), som han fullbordade
år 1637, fördöma ”de dåliga doktri-
Paracelsus enligt Rubens.
Kungliga Konstmuseet i Brüssel, Belgien
RK 4-02
12
nerna” de av alkemister, astrologer
och magiker … [18] . I en korrespondens
daterad i juli 1640 med sin vän
Mersenne [19] , kritiserade han alkemi
och dess esoteriska språk. Han bestred
principerna av de tre elementen
svavel, salt och kvicksilver.
Dessa brev visar emellertid att han
var intresserad av alkemi och att han
var medveten om dess principer.
Hans intresse av denna vetenskap
verkar ha sträckt sig över många år.
När det gäller denna sak har Jean-
François Maillard dragit fram ett sällan
noterat faktum i ljuset. Han rapporterade
att runt 1640 ägnade sig
René Descartes själv åt alkemi i laboratoriet
hos sin vän Cornelis van
Hogelande [20] . I samband med detta
talade han om en frestelse som inte
avstyrdes utan avbröts genom resonemang.
I själva verket sporrades
uppmärksamheten hos författaren
till Metoden genom andra vetenskaper
som matematik, geometri, meteorologi,
medicin och optik.
Vi måste därför betona att trots
hans intresse för alkemi distanserade
sig René Descartes från den tidens
esoterik. Han förkastade tänkande
genom analogi, teorin om överensstämmelse
och principen om symbolik.
För honom kommer endast klara
och distinkta idéer, eller de föreställ-

ningar som helt kan analyseras att
leda till ”sann kunskap”. Detta är
medfödda matematiska sanningar,
som kan få människor att förstå
världen. Descartes tänkte vidare att
om vi är i stånd att uppfatta idéerna
om perfektion och det oändliga, är
det på grund av att Gud har lagt en
minnesgåva av sig själv i oss.
Descartes förkastade slutgiltiga orsaker,
för han tillbakavisade alla försök
att förstå avsikten med skapelsen
och med tingen. Om han ”baserade
sin fysik på metafysik”, är det
för att han trodde att de medfödda
matematiska sanningarna i vår själ
tillåter oss att förklara den naturliga
världen genom den fysiska och gör
mänskligheten till ”naturens mästare
och ägare”. Descartes luttrade denna
naturliga värld på dess ockulta kvaliteter
och ansåg den vara en serie
tydliga geometriska massor enligt
robotmodellen, med kända och mätbara
massor, beroende av vissheten
i matematiska sanningar. Denna mekaniska
uppfattning av skapelsen
skiljer sig verkligen från den som
lades fram av Paracelsus, som såg
naturen som nyckeln till allt existerande
och som en levande realitet
med vilken människorna kan kommunicera.
Descartes’ synsätt tillät
likväl människor att lämna perioden
Geometriskt diagram från
Discours de la Méthode
av tillkrånglad fientlighet mot fritt
tänkande, och ledas mot en modern
vetenskaplig kunskap, löst från farliga
fördomar och orimlig vidskepelse.
Vi kan emellertid notera att vissa
aspekter av Descartes’ tänkande närmade
sig Rosenkorsläran. Hans förkastelse
av ofruktbar spekulation,
och hans strävan efter ”kunskap
som är mycket användbar i livet”
erinrar om de grundläggande punkterna
i Fama Fraternitatis och
Confessio Fraternitatis. Serge Hutin
påpekar: ”Som när det gäller ’metodiska
tvivel’ som lägger tonvikt på
erfarenhet, till behovet av att kämpa
mot vidskepelse, passar dessa synsätt
rätt så väl in i Rosenkorsverksamhetens
allmänna perspektiv.”
[21] Vi kan också notera att
Descartes tänkande i många avseen-
13 RK 4-02

den, speciellt i den komplementära
rollen av intuition och deduktion eller
i funktionen hos tallkottkörteln
[22] , är mycket nära teorierna i modern
Rosenkorsundervisning. Fastän
René Descartes inte var Rosenkreuzare
i den fullaste betydelsen av
ordet kan vi likväl anse honom vara
en Rosenkreuzare till den omfattningen
att han vid en viss punkt i
sitt liv intresserade sig för Rosenkreuzarna.
Detta intresse uppstod
genom en mognadsprocess, vilken
ledde honom att arbeta med sitt filosofiska
system.
Besynnerligt nog blev René Descartes
nära slutet på sitt liv en nära
Fotnoter:
[1] Mysterium arithmeticum sive
cabalistica et philosophica Inventio …,
Ulm, 1615, i kvartsformat, av Johan
Faulhaber (1580-1635), ryktbar för sin
matematiska kunskap. Paul Arnold hade
fel när han i Historie des Rose-Croix (Paris,
1955, Mercure de France) påstod att
det inte fanns någon indikation på att
Faulhaber hade någon kunskap om existensen
av Rosenkreuzarna.
[2] A. Baillet, Volym I, pp. 87-88.
[3] Ferdinand av Steiermark, kung av
Böhmen sedan 1617, efterträdde kejsar
Mattias II. Se Rosenkorset nummer 3, 2002.
RK 4-02
14
vän till prinsessan Elisabeth, dotter
till den olycksdrabbade kung Fredrik
V, Rosenkreuzarnas beskyddare.
Hon blev faktiskt en av hans lärjungar.
Bland de verk filosofen tillägnade
henne var Principia (1644)
och Treatise on the Passions (Avhandling
om passionerna). Efter freden
vid Westfalen (1648), som utgjorde
slutet på det trettioåriga kriget,
återfick prinsessan sin egendom
i Böhmen och inviterade Descartes
att bosätta sig nära inpå. Olyckligtvis
genomfördes aldrig detta projekt,
för filosofen dog i februari 1650 under
ett besök vid det svenska hovet på
inbjudan av drottning Christina. ✧
[4] Frances Yates, La Lumière des Rose-
Croix (Rosenkorsupplysningen) (Paris:
Retz, 1985), p. 148.
[5] G. Persigout noterade först detta
distinktiva särdrag i Rosicrucianisme et
cartésianisme (Paris: éd. de la Paix, 1938),
men han skrapade bara på ytan i kontrast
till senare författare som P. Arnold i sin
Historie des Rose-Croix (Paris: Mercure
de France, 1955), och mest av alla S. Jama,
som i La Nuit de songes de René Descartes,
har gett en speciellt intressant analys av de
tre drömmarna (Paros: Aubier, 1998).
[6] Nombre et Temps, psychologie des

profondeurs et physique modern (Paris:
La Fontaine de Pierre, 1998).
[7] Gabriel Naudé reproducerade bara texten
på det första plakatet. Lenglet de
Fresnoy reproducerade texterna på båda i
Historie de la Philosophie Hermétique,
Volym 1 (Paris: 1742) pp. 376-377.
[8] Haag: 1653.
[9] Se La Lumière des Rose-Croix, op cit.,
p. 135.
[10] Sophie Jama, La Nuit de songes de
René Descartes, op cit., pp. 195-196.
[11] Originalmanuskriptet till denna text
har gått förlorat. I dedikationen byter
några redaktörer ut ”F. Ros. Cruc.”
(Foucher de Careil).
[12] G.H.S. Snoek gjorde en noggrann och
detaljerad studie av Rosenkorsverksamhetens
expansion i detta land i
De Rozenkruisers in Nederland, Een
inventaristie (Rosenkreuzarna i Nederländerna,
En inventering) (Utrecht: 1998).
[13] Orvius, Philosophia Occulta, 1737.
[14] Några få år tidigare, 1621, hade Orden
attackerats i Miroir des Frères de la Rose-
Croix.
[15] A.J. Rehorst ägnade en bok åt denna
person: Torrentius, (Rotterdam: 1939).
[16] See De Rozenkruisers in Nederland
…, op. cit., i synnerhet sammanfattningen
på franska, pp. 295-299.
[17] Arcana totius naturae secretissima nec
hactenus unquam detecta, a Collegio
Rosiano in Lucem produntur (Leiden:
1630).
[18] Discours, Del I, 9.
[19] Den senare verkade, efter att ha varit
mycket kritisk till alkemi i Questiones
celeberrimae in genesim … (1623), att
vara mera öppen i La Vérité des sciences
(1625). Senare ansåg han att alkemi förtjänade
intresse och antydde en längtan efter
skapandet av en alkemiakademi i
Questions inouyes (fråga XXVIII) och
Questions théologiques, physiques, morales
et mathématiques (1634).
[20] Se artikeln av Jean-François Maillard
”Descartes et l´alchimie: une tentation
conjurée?”, i Aspects de la tradition
alchimique au XVIIe siècle, ett verk publicerat
under ledning av F. Grenier, Arché,
1998. Han refererar till De metallorum
transmutatione, av Daniel Georg Morhof
(Hamburg: 1673), som rapporterar detta
faktum. Cornelis var en brorsson till
Theobald van Hogelande, författare till
alkemiska avhandlingar publicerade under
namnet Ewaldus Vogelius.
[21] Serge Hutin, ”Descartes, initié
rosicrucien?”, tidskriften Rose-Croix no.
62, 1967, p. 30.
[22] I hans brev till Martin Mersenne den
30 juli 1640 gjorde han det till själens
säte. Denna ståndpunkt påminner om en
som återfinns i modern Rosenkorsundervisning,
som gör tallkottkörteln till
säte för inte själva själen utan medvetandet,
som är karaktäristiskt för den.
15 RK 4-02

RK 4-02
Du må klatre
til dine drømme går i opfyldelse
Se kun tilbage for at lære. Se langt
nok frem for at bevare et sandt
perspektiv. Lev i nuet, så du i morgen
vil være i stand til at se tilbage
og sige: ”Ja, det var en del af mit liv,
og nu er jeg parat til at bevæge mig
fremad”.
Dette er slutningen på året, lige
før nytår. Hvad venter der dig i det
kommende år? Hvad vil du på dette
tidspunkt næste år have skrevet i Livets
Bog? Vil du være den som har
det afgørende ord i hvad dette år vil
bringe? Vil du være den der styrer
dit eget liv, eller vil du lade andre
tilrettelægge din fremtid? Som regel
lader vi ikke dette ske med vilje,
men hvis vi ikke styrer hvert minut
er virkningen den samme. Du bliver
lovet én ting, og kun denne ene
ting. Dit liv vil have forandret sig
før endnu et årsskifte, forandret dig
på så mange måder. Det eneste der
er konstant er forandring.
Efterhånden som vi kommer
længere ind i Vandbærerens tidsalder
vil forandringerne ske hurtigere. Vi
Af Barbara Schild, S.R.C.
16
vil befinde os i en fortsat spiral af
forandring og evolution. Vil du styre
forandringerne selv? eller lade andre
gøre det for dig ved simpelthen ikke
at tage beslutninger selv? Det betyder
ikke, at du ikke skal lytte til
hvad nogen anden har at sige, men
at du gennemtænker det og kommer
til din egen konklusion. Vi taler om
et fast grundlag, ikke et ubøjeligt
standpunkt. Det er den hemmelighed,
som det mægtige egetræ der bøjer sig
for vinden men med rødder så dybe
og stærke, at det kan modstå alle de
værste storme, gemmer på.
Hver af os skaber vor egen trappe
til himlen, det vi kender som Dyb
Indre Fred. Alle opnår det med tiden,
det afhænger af hvad hver enkelt
beslutter sig til, om den skal
være kort eller trækkes i langdrag.
Verden er lagt i hænderne på de få
som vover at tænke selv og tør
realisere deres fulde muligheder; for
de som vover at tro og kan forblive
på toppen mentalt og fysisk. Det er
op til hver af os at bestemme hvad

vi indadtil ønsker at gøre, og så at
gennemføre det.
Det er op til hver af os at fæstne
vor bevidsthed et eller andet sted på
toppen af den højst tænkelige bevidsthedsbølge
og betragte alt liv fra
dette udsigtspunkt. Se på alt hvad
der sker, og led dit liv fra oven og
ikke nede fra i bølger af oprør og
fortvivlelse. Ved at gøre det vil du
handle fra dit indre, ikke reagere på
ydre indflydelser. Ved at skabe din
egen årsag vil du som følge deraf
skabe dit eget liv. Hvis du ikke bryder
dig om virkningen, ved du at du
kan ændre årsagen.
Udviklingen af
et holistisk synspunkt
Det er nødvendigt, at vi ser alting
som dele af en helhed, og ikke som
separate og adskilte, for vi er i
virkeligheden ikke adskilte. Hver af
os er en del af en stor helhed. Du
kan kalde det Skabelsen, Gud, det
Kosmiske eller hvad du end ønsker,
men der er et grundlag for alt liv og
væren. Og denne Væren i dens
uophørlige anstrengelse for at være,
har givet dig evnen og muligheden
for at styre og kanalisere energi
både individuelt og kollektivt.
Denne energi vil følge dine vejledninger
og bevæge sig med dig i
den udstrækning du vil tillade og
acceptere det, hverken mere eller
mindre. Ingen kan gøre dig noget,
hvis du ikke tillader eller accepterer
det. Ingen har større magt over dit
liv end du selv, medmindre du tillader
andre at have magt over dig og
accepterer det som en del af livet.
Du vil støde på fast grund, hvor
du ikke vil tro det. Du vil nå højdepunkter
hvor du vil tro dette er den
absolutte sandhed uden undtagelse.
Det er det tidspunkt du vil tro at du
kan flytte bjerge. Du må aldrig, selv
i din usleste tilstand, tabe dette mål
af syne, for ”Det skal gøres mod
dig som du tror”, hverken mere eller
mindre. Den vidunderlige del af
det er, at efterhånden som du føler
dig mere en del af Helheden, og
lader din krop og dit sind føle det,
vil du også føle en indre styrke, ro
17 RK 4-02

og illumination som kun kan komme
fra at lade denne følelse komme
over dig. Det er den styrke der gør
alt muligt, det Alt-vidende Sind der
arbejder igennem dig. Og det vil
arbejde igennem dig i nøjagtigt den
udstrækning du tillader og accepterer
det.
Den viden, den erkendelse, at du
er en del af den Ene, en del af Helheden,
vil gøre alt muligt i den udstrækning
det passer ind i helheden.
En erkendelse der er overvældende
vil komme over dig. Du vil pludselig
erkende at du ikke er alene i denne
verden, men forbundet med alt der er,
den alt gennemstrømmende essens.
Hvis du vil kigge op mod bjergene,
den højere bevidsthed, kun
acceptere det gode, og erkende det
positive i hver situation, så vil du
være i harmoni. Naturligvis har vi
endnu ikke lært dette fuldstændigt.
Ved at koncentrere på harmoni,
fjerner vi os fra livets negative erfaringer.
Vi ville gennem den guddommelige
gnist til den højere bevidsthed
være samstemt og simpelthen
”vide”. Det negative ville træde i
baggrunden, fordi vi ville have
evnen til at se den højere manifestation.
”Sandheden vil gøre dig fri”;
og du er i sandhed fri, i nøjagtig den
udstrækning at du ved du er fri.
RK 4-02
18
Som i det indre, således i det
ydre. På samme måde som vi yder,
vil vi modtage. Vi kan ikke komme
udenom vort fulde ansvar for vort
liv. Det er dig der træffer valget. Når
betydningen bag dette virkeligt er
forstået vil den studerende have lært
den vigtigste nøgle til et lykkeligt og
frugtbart liv.
Du er altid ved at iscenesætte et
stykke, dit liv. Dit liv er scenen,
skuespilleren er din krop, og dine
tanker er instruktøren. Hvad synes
du om stykket? For at iscenesætte et
skuespil er det nødvendigt at du har
et godt materiale. Hvor godt er dit
materiale? Er din krop i god form?
Hvis ikke, hvad vil du så gøre ved
det? Hvilke tanker har du? Er det de
tanker du ønsker at præsenter på
scenen for andre? Dine tanker vil
være indlysende for andre før eller
senere, individuelt eller kollektivt.
Trinene der fører op til scenen
bestemmer scenens højde. Derfor
bestemmer trinene i dit liv hvor højt
du går. Udgangspunktet bestemmer
hvor solidt eller hvor svagt grundlaget
er. Omtanke og udholdenhed
skaber et stærkt grundlag.
Resten af dit liv ligger foran dig.
Du kan ikke skrue tiden tilbage og
begynde forfra, men det er ikke for
sent at opbygge et solidt grundlag

og derefter begynde at klatre trin for
trin. Alle må tage et skridt ad gangen
og tage det rigtige skridt. Hvis du
tager for stort et skridt falder du
tilbage. Du kan imidlertid være
sikker på at ethvert skridt tæller,
uanset hvor lille det er. Hvis du efter
et år kan se tilbage på disse trin
og føle dig veltilpas ved klatreturen,
har du virkelig haft et godt år. Du
har skabt og organiseret dette år, og
du vil blive velsignet med mere
godt, alt efter hvor taknemmelig du
er for det du har modtaget.
Alt hvad vi velsigner og er taknemmelige
for vil fordoble sig. Hvis
vi imidlertid tror vi er blevet snydt,
eller vi ikke fortjener denne eller hin
vanskelighed, vil den ligeledes fordoble
sig. En følelse af at have mere
vil bringe mere, fordi hver følelse er
en bøn, ligesom hver tanke er en bøn.
Ord er også bøn. Så det vi fokuserer
på vil blive fordoblet i vore liv. Positivt
eller negativt, det er dit valg.
En nøgle er at give sig tid til at
bemærke det positive. Det er altid let
at se det negative og være kritisk.
Forsøg på at skabe et bedre liv ved
at se det positive, det gode og bjergtoppen.
Uanset din alder er du ung
sammenlignet med skabelsen. Så
hvad kunne være bedre end at starte
netop nu? Kig op på bjergtoppen,
mod solen, stjernerne og træf dit
valg med øjnene vidt åbne. Frigør
dig fra den idé at dine evner er
begrænsede.
Husk at succes kun ligger et
skridt fra fiasko. Det vil muligvis
være det vigtigste punkt i dit liv at
huske, når vejen virkelig bliver
vanskelig. Prøv i vanskelige tider
for alt i verden at udnytte al din energi,
og fokuser den med et klart formål
at være i overensstemmelse med
dine inderste ønsker. Svaret ligger i
selve problemet. Stil spørgsmålet og
frigiv det så. Svaret vil helt sikkert
komme hvis du er tålmodig nok, for
der vil altid være en eneste vej ud.
Held og lykke ville være et
dårligt ordvalg, for livet er ikke
lykkebringende. Vi skaber vort eget
”held”, godt eller dårligt. Hvis
nogen synes heldig, så udforsk
deres liv, se hvad deres liv er i
dybden. Hvis du tror du ønsker
denne form for liv, så følg de veje
der vil bringe dig til det. Du kan
finde stor inspiration fra en person,
hvis liv og idealer du beundrer. Tæl
dine velsignelser, og vær taknemmelig
for hvad du allerede har.
Må det kosmiskes velsignelser
være med dig og føre dig gennem et
skønt produktivt, fredfyldt og lykkeligt
2003. ✧
19 RK 4-02

RK 4-02
Desiderata ~ Ønsker og Håp
På neste side gjengis en tekst hvis opphav det går mange historier om. En
versjon beretter att disse visdomsord er en gammel R.C.-tekst og at den er
funnet i den gamle Saint Paul’s kirke i Baltimore, datert 1692. En annen
lignende historie beholder samme årstall, men at teksten er funnet i en
gammel kirke i England. En tredje versjon oppgir en nyere dato samt
navngir en forfatter. Hvilken historie som enn er den sanne, så inneholder
”Desiderata” en dyp visdom til inspirasjon for hver og en som tar seg tid
til å kontemplere teksten. Kanskje noe å dele med familie eller venner i den
høytid som nærmer seg?
Også nedenstående tekst, oversatt og sendt oss av en frater, kan være vel
verdt å kontemplere og meditere over. Ord hentet fra den sanne visdoms
kilde, er tidløse.
Å lære av motgang
Av og til er det viktig å møte vanskeligheter og motgang, da dette ofte
tvinger oss til å søke inn i vårt eget hjerte. Dette minner oss om at vi lever
i eksil her og at det ikke er noe i denne verden som vi kan tro fullt og helt
på. Det er også godt at vi noen ganger møter motstand og at noen
baktaler oss og dømmer oss feil, selv om vi mener det godt. Dette er et
trinn mot ydmykhet og hindrer oss i stolthet og hovmod. Vi har lettere for
å rette oss mot Gud som vårt vitne når våre medmennesker forakter oss
og tenker dårlig om oss.
Vi skulle helst ha så stor tillit til Gud at vi ikke har behov for noen trøst
fra andre mennesker. Når et menneske er i vanskeligheter eller fristes av
dårlige tanker, innser det klarere enn ellers sitt behov for Gud som vi helt
og holdent er avhengig av for å kunne utrette noe godt. Når vi sørger og
angrer våre synder, vender vi oss til Gud i bønn midt i all elendigheten. I
slike stunder er vi trett av livet og lengter etter døden til å befri oss, og til
å bli oppløst og å forene oss med Kristus. Det er først da at vi blir forvisset
om at det ikke er noen trygghet eller uendelig fred i livet i denne verden.
Fra Thomas a Kempis’ ”The Imitation of God” (kap. 12)
20

Gå stille gjennom livets kav og mas, og glem ikke hvilken
fred det kan være i stillheten. Sørg for å ha et godt forhold til
alle mennesker uten å være svak. Tal sannhet rolig og klart; og
lytt til andre, selv til de kjedelige og uvitende; også de har sitt
å berette.
Unngå støyende og aggressive mennesker, de er prøvelser for
ånden. Dersom du sammenligner deg selv med andre, kan du
bli skuffet og bitter; for det vil alltid finnes noen større og
noen mindre enn deg. Gled deg over hva du har oppnådd, så
vel som over dine framtidsplaner.
Vær interessert i din egen framgang, men likevel i ydmykhet;
det er en virkelig verdi i livets skiftende tilskikkelser. Vær varsom
i forretninger, for verden er full av bedrag. Men la ikke
dette gjøre deg blind for all den verdighet som finnes; mange
mennesker kjemper for høye idealer; og overalt er livet fullt av
heltemot.
Vær deg selv. Unngå å hykle hengivenhet. Tal ikke kynisk
om kjærligheten; for tross alle skuffelser er den evig ny som
gresset.
Møt årenes erfaringer med åpent sinn uten å savne din ungdomstid.
Sørg for å nære og styrke din ånd til vern mot
prøvelser. Plag deg ikke med unødvendige bekymringer. Mye
angst skyldes tretthet og ensomhet. Ha orden på ditt liv, men
tillat deg også å være snill mot deg selv.
Du er et barn av universet, ikke mindre enn trærne og
stjernene; du har rett til å være her. Og enten du forstår det eller
ikke, så tvil ikke på at universet utvikler seg som det skal.
Vær derfor i fred med Gud, hvilken oppfatning du enn måtte
ha om Ham, og hva du enn strever med og håper på, i livets
kamp og strid hold fred med din sjel.
Med all sin falskhet, slit og slep og uoppfylte drømmer, så er
det dog en vakker verden. Ha omsorg. Prøv å være lykkelig.
21 RK 4-02

RK 4-02
Hinsides forstanden
Hvis det ikke var for forstanden,
ville mennesket ikke være
bevisst den mentale aktivitet. Det
ville muligens oppfatte det som
kommer til bevisstheten gjennom
sanseorganene, men det er bare ved
en kombinasjon av det vi oppfatter
og hva vi allerede vet, som i selve
sinnet frambringer en hendelse som
vi kan kalle mental aktivitet.
I det objektive sinn overføres
mental aktivitet og uttrykkes i symboler.
I vår bevissthet utvikler vi
symboler for ting som vi oppfatter,
for ting vi har lært, og spesielt for
ting vi forstår. De mest brukte symboler
finner vi i språket. Ord blir derfor
symboler som brukes som byggestener
for vår mentale aktivitet.
Enkelte psykologer kaller mental
aktivitet for ordløs tale. I denne
betydning legger mental aktivitet
stor vekt på bruken av ord som
symboler. Vi ser på denne mentale
aktivitet som en form for å snakke
med oss selv. De fleste liker ikke at
Av Cecil A. Poole, F.R.C.
Hinsides forstanden finnes et område som inneholder noen
av menneskets dypeste opplevelser...
22
deres mentale aktivitet bare kalles en
form for stille samtale. Vi har en tendens
til å ønske og framstille mental
aktivitet som noe mye mer dyptgående,
som noe mye dypere, enn
bare det å snakke med oss selv.
I virkeligheten er det mye som
taler til fordel for denne psykologiske
forklaring på mental aktivitet.
Forståelse er til en viss grad ordløs
tale. I vår egen bevissthet fører vi
sammen hva vi har lært – med andre
ord, våre erfaringer – og forbinder
det med situasjoner som eksisterer i
øyeblikket. Vi trekker slutninger. Vi
sier at disse slutninger er et resultat
av tankevirksomhet.
Tankevirksomhet er sannsynligvis
mye dypere enn ren manipulasjon
med symboler i vår bevissthet. Ikke
desto mindre; mye kan sies til fordel
for en slik forklaring. I virkeligheten
er forstand en tilstand som vokser
med erfaring og intelligens. Virkelig
forstand er visdommens kjennemerke.
Det er individets evne til å

fatte beslutninger ved å utnytte alle
kunnskaper og erfaringer.
Å ta en avgjørelse
Når vi står overfor det å ta en beslutning,
spesielt når beslutningen
betyr en viktig avgjørelse for oss
personlig, er vi vant til i vårt sinn å
se tilbake på alle fakta vi har om
dette spesielle problem. Efter å ha
vurdert disse fakta, kanskje snakket
med andre om det, eller foretatt
undersøkelser om emnet, kommer vi
til slutt til en avgjørelse. Denne er
resultatet av hva vi kaller vårt fornuft.
Fornuften er ikke ufeilbarlig. Den
er ikke mer ufeilbarlig enn andre
ting mennesket må utføre, men når
det kommer til vår evne å benytte
kunnskapen, understreker R.C.kunnskapen
viktigheten av å utnytte
våre intuitive evner. Dersom vi i
enhver situasjon kan bruke vår samlede
kunnskap – de fakta som vi har
i øyeblikket i tillegg til de intuitive
inntrykk vi kan få fra vårt indre selv
– da vil vi mer sannsynlig foreta en
riktig avgjørelse. Hvis vår intuisjon
er godt utviklet og vi trekker riktige
slutninger fra våre intuitive kilder,
da bruker vi kunnskap som er mer
ufeilbar enn alt som har utspring i
vår objektive bevissthet.
Moderne teknologi som er basert
på materialistisk, vitenskapelig bakgrunn,
har en tendens til å legge
vekt på forstanden. Ved hjelp av
store forskningssentra og laboratorier
øker og utrustes menneskets
forstand i vår tid, eller vi kan kanskje
si at de gir menneskets forstand
enhver mulighet til å ta avgjørelser
basert på eksperimenter, undersøkelser
og forskning.
På grunn av den menneskelige
forstands store muligheter, sammen
med den kunnskap og det materiale
som er til rådighet, har mennesket
antagelig i det siste halvt hundre år
oppnådd langt mer enn i noen tidligere
periode så lenge det dreier
seg om materielle, fysiske og teknologiske
framskritt. Går man ut fra
disse fakta, er det ikke underlig at
den menneskelige forstand tillegges
så stor betydning. Mennesket tror at
det vi eier, bruker, nyter godt av, og
drar fordeler av i dag er et resultat
av vår forstand. Til en viss grad er
dette riktig. Man skal innrømme at
det er bruk av menneskelige forstand
som har brakt oss til det nivå
vi har utviklet oss til i dag i avgjort
kontrast til våre primitive forfedre,
eller til våre forfedre bare få generasjoner
tilbake.
Ikke desto mindre; vi må stadig
ha det i tankene at menneskets for-
23 RK 4-02

stand er feilbarlig. Det betyr at forstanden
ikke alltid bedømmer eller
avgjør alt helt riktig i alle faser. Den
er stadig en menneskelig funksjon
og gjenstand for menneskelige feil.
Dersom vi godtar forstanden på
denne måte, da viser vi den en riktig
tillit samtidig som vi godtar dens
grenser og begrensninger. Vi erkjenner
at forstanden ikke alltid er perfekt.
Imidlertid kan mennesket, som
jeg allerede har nevnt, forbedre sin
forstand ved å bruke sin intuisjon.
Men i det materialistiske, filosofiske
livssyn av i dag, er tendensen å gi
liten akt på intuisjonens betydning
og til mer og mer kun å stole på resultatet
fra objektiv analyse. Dette er
en feil. Menneskets utvikling og
framskritt vil lide direkte proporsjonalt
med menneskets sviktende
bruk av sin intuitive kunnskap –
kunnskapen fra det indre med dets
forbindelse med de kosmiske krefter
som virker og manifesteres i all skapelse.
Det finnes defor et område hinsides
forstanden. Forstanden er begrenset
til den menneskelige bevissthet.
Den kan utvides ved intuisjon,
men når vi nærmer oss det
område i tilværelsen som overskrider
menneskets fysiske tilværelse og
RK 4-02
24
mentale aktivitet, da nærmer vi oss
et område som ikke er gjenstand for
menneskelig begrensning og heller
ikke begrenses av vår forestilling
om tid og rom. Dette er det Kosmiske
området, det området som vi
enklest kan si omfatter alt som ikke
er materielt i skapelsen. Det er det
vi stadig refererer til som den psykiske
verden i motsetning til den
fysiske. Den er ikke-fysisk i motsetning
til den verden som granskes av
de fysiske vitenskaper.
Mennesket har en indre forståelse
for denne verden, en forståelse som
vi finner i vår forstand og vurdering
når de intuitive evner får slippe til,
men som enda oftere finnes i menneskets
følelsmessige områder.
Mennesket reagerer på spesielle
situasjoner, ikke med grunnlag i sin
forstand, men med grunnlag i sine
følelser.
Asosial oppførelse
Dersom et individ reagerer på en
måte som er asosial eller stikk imot
det vi tror er hans karakter, da ser vi
enkelte ganger på vedkommende
som en mislykket person. Men kanhende
vedkommende har reagert
rent følelsesmessig i stedet for å
bruke forstanden. I spesielle stresssituasjoner,
kan ingen av oss forutsi

om vi vil reagere med grunnlag i
vår mentale forstand eller rent følelsesmessige.
En plutselig forandring i våre
omgivelser, i vår situasjon, en plutselig
sykdom eller en stor katastrofe
eller avskjed med en nær venn –
hendelser av en slik natur kan
frambringe reaksjoner som er umulig
å forutsi. Et individ kan si til seg
selv at dersom dets beste venn
vendte seg mot den, da ville det riste
på hodet med sorg og gå sin vei.
Men det vet ikke på forhånd hvordan
det vil reagere følelsesmessig.
Kanhende blir han voldsom. Større
kriminelle handlinger er antagelig
begått på grunn av følelsesmessige
reaksjoner som ikke er styrt av forstandshandlinger
og som ikke ville
vært begått om individet hadde
brukt forstanden i sin avgjørelse.
Når jeg går fra kontoret om
aftenen, ser jeg stundom en vakker
solnedgang. Hver gang jeg har
denne opplevelse, spør jeg meg
selv om hva som gjør den vakker.
Det var farger, skyer, det var et
annet syn enn det som møter meg til
daglig. Med alle disse fine forandringer
spør jeg stadig meg selv:
”Hvorfor opplever jeg dette på en
måte som jeg kaller vakkert?”
Å oppleve skjønnhet
Så begynte jeg å forstå at skjønnhet
er en av de elementer som ligger
hinsides menneskets forstand. Vi
kan ikke tenke ut hvorfor vi opplever
skjønnhet. En gang jeg skrev
om emnet mystisk erfaring, prøvde
jeg å sammenligne den mystiske
erfaring med oppfattelsen av skjønnhet.
Det er et forhold eller en
situasjon som ikke kan begrenses til
objektiv analyse – til den vanlige
måte for forstand og bedømmelse.
Jeg skrev: ”Når vi sanser skjønnheten,
er vi i stand til å se ganske
svakt et eksempel på slike begrep
som ikke er begrenset eller reguleres
av fysiske fenomen alene. Vitenskapen
med sin kunnskap, og menneskets
tenkeevne med sine
innerste følelser, er ikke i stand til
25 RK 4-02

eksakt å definere hva skjønnhet er,
men når vi opplever den, føler vi at
vi er ført ut av vår vanlige eksistens,
og at en verden som synes å eksistere
et annet sted til en viss grad har
vist seg for oss.”
Dette var min forestilling om
skjønnhet noen år tilbake. Jeg tror
den fortsatt er gyldig. Mye i våre liv
er influert av fornuftens verden,
men mye eksisterer også i følelsens
verden. Vi kan ikke alltid definere
våre dypeste opplevelser – slike
som mystisk samklang eller enda
opplevelser av skjønnhet – i uttrykk
som dekker fysiske fenomen og
opplevelser. Men det er et faktum at
mennesket verdsetter estetisk opplevelse.
Det gir oss en oppløftet
følelse. Følelser er, tross alt, hoveddommerne
av verdier. Verdier er
meningsløse dersom de ikke finner
gjenklang i oss selv.
Det synes å være et visst slektskap
mellom elementene i skjønnhet – de
estetiske elementer – og de medfødte
anlegg i den menneskelige
organisme. Vi finner for eks uttrykt
i naturen slike begrep som symmetri,
proporsjon, farge, fargekombinasjon
og visse forhold mellom toner
i musikken. Vi kan si at disse
kombinasjoner er endelige. De uttrykker
noe som registrerer i men-
RK 4-02
26
neskets høyeste idealistiske begrep.
Når disse begrep er i harmoni med
vår egen mentale aktivitet, da erfarer
vi det vi kaller følelsen av skjønnhet.
Som det er sagt tidligere;
skjønnhet er i øyet til den som ser,
ikke i hva som skues. Jeg så skjønnheten
i solnedgangen fordi jeg følte
skjønnheten inne i meg, og ikke
fordi solnedgangen i seg selv kan
kategoriseres som skjønn.
Det kan også finnes et visst naturlig
slektskap mellom verdier, slike
som takknemlighet, edelmodighet,
medmenneskelighet, godvilje og vår
egen fornuftsmessige natur. Det
betyr at når disse begrep for godhet
og proporsjoner (det estetiske element)
alle er i harmoni med våre
tanker og virksomhet, da er det lett
å oppleve skjønnhet. Ettersom
skjønnheten er inne i oss, hinsides
forstand, er den lettest å oppleve når
vi lever i harmoni med oss selv, vår
neste og med alt i våre omgivelser.
Noen mennesker blir kalt ”naive”
fordi de ser noe godt og vakkert i
nesten alt. Og helt motsatt, andre
synes aldri å se disse verdier som
for enkelte mennesker betyr så mye.
De som lett ser skjønnhet, er de
som har skjønnheten inne i seg. De
oppfatter sine egne erfaringer og bidrar
selv til følelsen av harmoni og

velvære som er det innerste vesen i
deres egen natur.
Harmoni og balanse, i ordenes
rette betydning, kommer tydeligvis
gjennom en fullstendig tilværelse,
ved balanse mellom det fysiske og
det ikke-fysiske – det materielle og
det psykiske. Vi ser det er nødvendig
å utleve begge deler i våre liv. Vi
må være både fysiske og psykiske
og utvikle begge deler etter våre
beste evner, dersom vi skal kunne
skape en fullkommen harmoni inne
i oss. Da vil vi også reflektere det
beste fra våre omgivelser. Vi vil oppleve
skjønnhet. Kanhende vi også
avanserer et steg hinsides skjønnheten
og får delta i den mystiske
erfaring som er menneskets innerste
slektskap med de krefter som skapte
og opprettholder hele universet. ✧
Och även detta skall glömmas
Av den romerske kejsaren Marcus Aurelius
Talesätt som en gång var allmänt spridda används inte längre
i våra dagar. Även namn som i forna dagar var vanliga är
numera så gott som bortglömda: Camillus, Caeso, Volesus,
Dentatus; eller lite senare, Scipio och Cato; också Augustus
samt även Hadrianus och Antonius. Alla ting sveps efter en liten
tid in i glömskans mantel och bleknar bort i historiens dimmor.
Även män vars liv lyste av ryktbarhet drabbas av detta;
och för de andra; knappt har de slutat andas förrän enligt Homeros
ord de är ”förlorade ur sikte och borta ur minnet”.
När allt kommer omkring, vad är egentligen en odödlig ryktbarhet?
En tom och ihålig sak. Vad måste vi då alltså sträva efter?
Detta, och enbart detta: den rätta tanken, det osjälviska
handlandet, en tunga som aldrig ljuger, ett sinnelag som välkomnar
varje tilldragelse som något förutbestämt, förväntat,
och kommande från den Enda källan och ursprunget.
27 RK 4-02

Vi hører ofte andre (og os selv)
klage over, at efter så mange år
med tilknytning til A.M.O.R.C. har
der endnu ikke været nogen synlige
tegn på mesterskab over vort liv.
Herredømmet over sig selv er en
uhåndgribelig egenskab, som måske
bedst forstås af den mystisksindede.
Det kan ikke ses eller føles,
men det kan gøres håndgribeligt
gennem anvendelsen af de love som
er blevet bemestret. For eksempel er
kraften hos en gravemaskine åbenlys
når den fjerner tung jord. Når
motoren er slukket er udstyret kun
en produktionsevne. Som alle
eventuelle evner og talenter er de
skjulte, når de er passive.
Det er tilfældet for de fleste af os
som klager. Så mange af vore
medfødte talenter, kræfter og viden
slumrer af mangel på anvendelse.
Hvis vi ikke benytter vore evner, vil
de ligesom med alt i naturen helt
naturligt til sidst svinde bort. At
engagere sig i tjeneste for andre er
en overordentlig nyttig og stærk
måde for at få disse skjulte talenter
og evner til at fungere igen. Tjeneste
RK 4-02
Tjeneste
Med hilsen fra en frater
28
er den frugtbare grobund, hvorpå vi
kan vokse i både visdom og åndelig
modenhed.
At søge mesterskab over enhver
side af vort væsen peger umiddelbart
til loven om tjeneste. For at
kunne opleve disse enestående
omstændigheder, som vi har brug
for at finde, og derefter går på vor
personlige ”sti til fuldkommenhed”
ved at yde tjeneste til andre, viser sig
at være uundværlig. Vi bør ikke kun
yde os selv tjeneste, selv dyrene gør
det. Vi må yde tjeneste til så bredt et
spektrum af livet på jorden som vi
kan; tjeneste på både små og store
måder hver dag, tjeneste som
barmhjertighed og forståelse; tjeneste
uden forventning om belønning;
tjeneste med et smil.
Begynd med din familie. Er der
nogen i din familie som behøver
hjælp? Nogen du ikke har set i den
senere tid, som kunne have behov
for et opmuntrende ord? For så må
det være den person du først prøver
at hjælpe. Når det er gjort, kan du
kaste et blik på de mange humanitære
organisationer, som kunne

have gavn af din hjælp. Der er
mange at vælge imellem, og du
behøver ikke at tjene blindt uden
fuld forståelse for hvor din tjeneste
ender. Forstå den sag du støtter, den
tjeneste du yder, og hvem og hvad
den er til gavn for. Tjen
derefter roligt, ydmygt
og beskedent.
Tjeneste mod menneskeheden
starter
med de små ting i livet,
og vi behøver
aldrig nogensinde at
fjerne os langt fra vort
hjem for at gøre en god
tjeneste. Jeg tør vædde på du
vil finde mere end du kan hamle op
med netop der hvor du lever. Ligesom
Rosenkorset, hvorpå sjælspersonligheden
repræsenteret af rosen
udfolder sig og modtager yderligere
oplysning på grund af de lektioner
og erfaringer der præsenteres
Vår plikt
i livet, er tjeneste i denne forstand
det kors hvorpå rosen for kundskab
og visdom udfolder sig. Tjeneste
tiltrækker omstændigheder i vort liv,
som ville være svære at finde på
nogen anden måde. Og disse
omstændigheder fører til
erfaringer, som igen
fører til indre vækst og
åndelig modenhed.
Tjeneste er bestemt
ikke den eneste del
af livets lov vi skal
være opmærksomme
på, men det kan siges
at være den mest praktiske
og betydningsfulde at
”række en hjælpende hånd”. Jeg
ved fra mit eget livs erfaringer at
tjeneste mod andre har været uundværligt
og har vist sig som den
stærkeste og mest praktiske måde,
jeg har fundet til at udvikle mit personlige
herredømme. ✧
Vår fremste oppgave her i livet
er ikke bare å plante blomster og roser,
men også å rense vår jord
for tistler og torner.
Olaf Johnsen, F.R.C.
29 RK 4-02

Kom ihåg att du blir det
du övar mest på
Av frater Gradarius
Upprepad övning är en av grundprinciperna
i de flesta andliga och
meditativa discipliner. Med andra ord blir
du det du övar mest på. Om du har sådana
vanor som att bli spänd så snart livet inte
är riktigt som du tänkt dig, reagera defensivt på kritik, envisas med att ha
rätt, svara på mothugg med att låta tankarna bli en växande snöboll eller
handla som om livet vore ett nödläge, kommer ditt liv olyckligtvis att vara
en avspegling av dessa vanor. Du kommer att bli frustrerad därför att du
på sätt och vis har tränat på att vara frustrerad.
På samma sätt kan du välja att föra fram egenskaper som medkänsla, tålamod,
vänlighet och fridfullhet hos dig själv – återigen genom träning. Jag
antar att man tryggt kan säga att övning ger färdighet. Därför bör man vara
försiktig med hur man beter sig.
Det här är inte något förslag om att göra hela livet till ett stort projekt där
målet är att ständigt förbättra sig själv. Men det är till oerhört stor hjälp att
bli medveten om sina egna vanor – både yttre och inre. Vad riktar man sin
uppmärksamhet mot? Hur tillbringar man sin tid? Odlar man vanor som
underlättar för en att nå sina mål? Stämmer det man vill att ens liv skall stå
för med vad det verkligen står för? Genom att helt enkelt ställa dessa och
andra viktiga frågor till sig själv och svara ärligt på dem, kan man få hjälp
att bestämma vilka strategier man själv har mest nytta av. Har du ofta tänkt:
”Jag skulle vilja ha mer tid för mig själv” eller ”Jag har alltid velat lära mig
att meditera”, men aldrig riktigt fått tid till det? Tråkigt nog är det många
som lägger ner mycket mer tid på att tvätta sina bilar eller titta på TVrepriser
som de inte ens tycker om, än på sådana sidor av livet som ger
näring åt själen. Om du minns att du blir det du övar mest på, kanske du
börjar skaffa dig lite andra vanor.
RK 4-02
30

Hvordan vil du starte din dag i morgen?
Af Charles de Valais Saint Dumont, F.R.C.
Michael er en fyr nogle mennesker
elsker at hade. Han er
altid i godt humør og har altid noget
at sige. Når nogen spørger ham
hvordan han har det, er hans standard
svar: ”Hvis jeg havde det
bedre, ville jeg være tvillinger!”
En dag sagde jeg til Michael: ”Du
kan ikke være et positivt menneske
hele tiden”. Michael svarede: ”Hver
morgen når jeg vågner har jeg to
valg, at være i enten godt eller
dårligt humør. Jeg vælger at være
veloplagt. Hver gang noget dårligt
sker, vælger jeg at tage ved lære af
det og ikke blive et offer for det.
Hver gang nogen klager, vælger jeg
at pege på livets positive sider. Det
er dit valg, hvordan du lever dit liv.
Når du fjerner alt det værdiløse er
enhver situation et valg. Du vælger
hvordan mennesker påvirker dit
humør. Du vælger at være i en god
eller dårligt sindsstemning”.
En dag blev Michael indblandet i
en alvorlig ulykke efter et fald på
200 meter fra et tårn. Efter et 18
timers kirurgisk indgreb og 6 uger
på intensiv-afdelingen blev han
sendt hjem fra hospitalet med
stænger i ryggen. Jeg så Michael
omkring 6 måneder efter hans
ulykke, og da jeg spurgte hvordan
han havde det, svarede han: ”Hvis
jeg havde det bedre, kunne jeg være
tvilling. Vil du se mine ar?” Jeg
spurgte ham hvad han havde tænkt
på mens ulykken fandt sted. Det
første han havde i tankerne var hans
datters velfærd. Mens han endnu lå
på jorden huskede han, at han
havde to valg. Han kunne vælge at
leve eller dø. Han valgte at leve.
Michael fortsatte: ”Plejepersonalet
var enestående. De blev ved med at
fortælle mig at jeg ville komme mig.
Men da de rullede mig ind på
Skadestuen, og jeg så lægernes og
sygeplejernes ansigtsudtryk, blev jeg
virkelig bange. I deres øjne kunne
jeg læse, at jeg var et dødt menneske.
Jeg vidste jeg måtte handle.
Så spurgte en sygeplejerske om jeg
var allergisk overfor noget. ’Ja’,
svarede jeg, tog et dybt åndedrag
og råbte ’Tyngdekraft’! Mens staben
31 RK 4-02

på Skadestuen lo, fortalte jeg dem
’Jeg vælger at leve. Operer mig som
om jeg er levende, ikke død’.” Michael
levede, ikke alene takket være
lægernes dygtighed, men også på
grund af hans forbløffende indstilling.
Ens indstilling er når det
RK 4-02
Billedtekster
Første innside:
32
kommer til stykket afgørende. Vær
derfor ikke bekymret for i morgen,
for i morgen vil bekymre sig om sig
selv. Hver dag har nok af besvær i
sig selv. Egentlig er i dag den
imorgen du bekymrede dig om igår.
Den Høyeste Storlosjens delegater samlet ved årsmøtet i Lachute, Kanada,
i begynnelsen av oktober 2002. Rosenkors-Ordenens høyeste råd samles
en uke hvert år, normalt her ved Ordenens retreat-senter vakkert beliggende
ved den lille sjøen Lac Rose-Croix (Rosenkors-sjøen) i lønneskogen, ca en
times kjøretur vest for Montreal. Den Høyeste Storlosjen består av Imperator,
Sekretær og Skattmester (eksekutiv komité) samt Stormestrene fra alle
Storlosjer (i alt 17 delegater). En delegat hadde forhindring, den japanske
Stormesteren.
Andre innside:
Den 17. august var det mange skandinaviske R.C.-medlemmer som fant
veien til H. Spencer Lewis Pronaos i København, bildet viser en del av dem
utenfor møtelokalene. Pronaoset bød på en særdeles velarrangert og
velforberedt R.C.-dag med temaet ”Og det ble Lys!”. Et av høydepunktene
fra et fullspekket program, var en Kapittelkonvokasjon ledet av Grand
Councillor Gregers Kjar, der Stormester Live Söderlund deltok som
gjesteforeleser med foredrag om Tempelsymbolikk.