2009-03 - Indremedisineren
2009-03 - Indremedisineren
2009-03 - Indremedisineren
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Foreningsnytt<br />
Internmedicinen bör koordinera patientomhändertagandet i<br />
integrerade europeiska hälso- och sjukvårdssystem<br />
Internmedicinen i Europa kämpar med ökade krav från en åldrande population med multipel<br />
sjuklighet och samtidiga förväntningar från patienter och kollegor på ökad specialisering.<br />
Det är därför inte förvånande att internmedicinen organiserats på olika sätt i Europa. I vissa länder<br />
har internmedicin upphört att existera som enskild specialitet medan den i andra är obligatorisk<br />
basspecialitet.<br />
Stefan Lindgren, Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Lunds universitet, Past President, European Federation of Internal Medicine<br />
Gränsdragningen mot primärvård/familjemedicin<br />
och akutsjukvård är ofta oklar. I några länder<br />
är internmedicin huvudsakligen en öppenvårdsspecialitet<br />
medan den i andra endast bedrivs<br />
inom slutenvården. Framtiden för internmedicinen i<br />
Europa avgörs av dess förmåga att samarbeta med<br />
Stefan Lindgren primärvård och subspecialiteter samt genom<br />
konstruktiv analys av dess akutuppdrag och relation till en framväxande<br />
akutmedicinsk specialitet.<br />
Vad är internmedicin?<br />
Ett problem avseende internmedicinens roll i modern hälso- och<br />
sjukvård är avsaknaden av entydig definition. Det går inte att attraktivt<br />
definiera en specialitet genom att utgå från vad den inte är, d.v.s.<br />
det som blir över när grenspecialiteterna tagit sitt. Samtidigt ligger<br />
ett centralt värde för internmedicinen i att utgöra en samlande bas<br />
för alla grenspecialiteter, i enlighet med Figur 1. I många europeiska<br />
länder kan till denna stam även knytas geriatrik, infektionsmedicin<br />
och neurologi.<br />
Figur 1. Internmedicin; stam och grenar<br />
American College of Physicians ser internmedicinarna som ”Doctors<br />
for adults”. Den europeiska internmedicinfederationen “EFIM”<br />
definierar internmedicin som en ”kärndisciplin som ansvarar för<br />
vården och det långsiktiga omhändertagandet av patienter med en<br />
eller flera komplexa, akuta eller kroniska sjukdomar både i öppenvård<br />
och slutenvård. Den är patientcentrerad, vetenskapligt baserad och<br />
hängiven etiska, vetenskapliga och holistiska vårdprinciper”.<br />
Gemensamt för alla internmedicinska specialiteter är den centrala<br />
arbetsmetoden vilken bygger på ingående analys av patientens<br />
sjukhistoria, kommunikativ förmåga samt förmåga att analysera,<br />
problematisera och integrera information rörande diagnos, behandling<br />
42<br />
och omhändertagande. Internmedicinen skall således samlat beakta<br />
alla komponenter i en patients sjukdomsbild. Internmedicinen<br />
innefattar därmed både primär- och sekundärprevention,<br />
akutsjukvård, omhändertagande av kroniska sjuka patienter och<br />
palliativ vård.<br />
Ett försök att definiera rollen för internmedicinen kan göras med<br />
utgångspunkt från internistens kärnkompetens. EFIMs definition av<br />
denna kompetens framgår av Tabell l.<br />
TABELL 1<br />
INTERNMEDICINsK KäRNKOMPETENs<br />
Patientomhändertagande<br />
Medicinsk kunskap<br />
Kommunikationsförmåga<br />
Professionella etiska och legala frågor<br />
Planering och genomförande av hälso- och sjukvård<br />
Akademisk verksamhet – undervisning och forskning<br />
Internmedicinsk kärnkompetens<br />
Den internmedicinska kärnkompetensen är gemensam för alla<br />
internmedicinens grenspecialiteter. För att uppnå internmedicinsk<br />
kärnkompetens krävs en väl genomtänkt och strukturerad<br />
specialistutbildning. Den bör, både för internmedicingeneralisten<br />
och grenspecialisten, ha en huvudsaklig inriktning på förmåga<br />
att kommunicera med patienter och medarbetare, och att med<br />
utgångspunkt från en omsorgsfull anamnes och fysikalisk<br />
undersökning samt varje patients unika förutsättningar, fatta<br />
beslut som integrerar diagnostiska, behandlingsmässiga och<br />
omvårdnadsmässiga aspekter för den enskilde patienten.<br />
Dessa överväganden ligger bl.a. bakom försöken att skapa en<br />
”common trunk” av internmedicinsk utbildning för alla internmedicinska<br />
grenspecialiteter i Europa.<br />
Under specialistutbildningen bör strukturerad klinisk träning<br />
fortlöpande åtföljas av bedömning av den individuella doktorns<br />
kompetensutveckling. Det finns därför anledning att ifrågasätta<br />
uppläggningen av specialistutbildningen i de flesta länder i Europa.<br />
Istället för att i avgränsade perioder tjänstgöra inom olika medicinska<br />
grenspecialiteter borde läkaren under sin utbildning exponeras för<br />
internmedicinska patienter och problem med tilltagande komplexitet<br />
så att en genomtänkt progression av den professionella kompetensen<br />
sker genom hela specialistutbildningsperioden.<br />
Närsjukvård erbjuder effektivt omhändertagande av stora patientgrupper<br />
Relationen mellan allmän internmedicin och grenspecialiteterna<br />
måste, enligt EFIM, diskuteras både när det gäller utbildning<br />
och organisation av hälso- och sjukvården. EFIM menar att<br />
<strong>Indremedisineren</strong> 3 • <strong>2009</strong>
Change language