Blyttia_200403_skjer.. - Universitetet i Oslo
Blyttia_200403_skjer.. - Universitetet i Oslo
Blyttia_200403_skjer.. - Universitetet i Oslo
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Det andra fyndet av<br />
Juncus ensifolius i Norge<br />
Mikko Piirainen<br />
Botaniska museet, Naturhistoriska centralmuseet, P.O.Box 7,<br />
FIN-00014 Helsingfors universitet, Finland,<br />
E-post mikko.piirainen@helsinki.fi<br />
Svärdtåg (sverdsiv) Juncus ensifolius blev funnet<br />
första gången i Norge år 2000 (Grøstad 2003).<br />
Fyndet har hittills troligen varit det enda i landet.<br />
Den 3.8.2004 hittade jag arten också i Snåsa<br />
kommun i Nord-Trøndelag. Växtplatsen var ett dike<br />
vid väg E6 ca 1 km norr om Heia (UTM UM 7150<br />
4144; ca 150 m ö.h.; M. Piirainen 3.8.2004, H, O).<br />
Diket var blött, och vattnet var ganska starkt rostigt.<br />
Arten växte i två mycket täta bestånd på flera<br />
kvadratmeter. Därtill fanns det mer enstaka exemplar<br />
på en sträcka av ca 200 m. Inalles måste det<br />
ha varit flera hundra blommande skott. Andra arter<br />
på lokalen var alldeles vanliga vägrensarter.<br />
Som det framgår ur Grøstads (2003) artikel, är<br />
svärdtåg av nordamerikanskt ursprung. De första<br />
fynden i olika europeiska länder har varit i England<br />
1956 (Kent 1958), Tyskland 1970 (Runge 1972),<br />
Finland 1971 (Pohjakallio & Hämet-Ahti 1974),<br />
Holland 1974 (Adema & Mennema 1976), Sverige<br />
1982 (Danielsson & Nilsson 1988) och Luxemburg<br />
1986 (Foyer 1987). Åtminstone i Tyskland<br />
har svärdtåg funnits senare på många ställen.<br />
Kirschner (2002) omnämner arten också från<br />
Österrike och Belgien.<br />
Det första fyndet i Sverige gjordes i Härjedalen<br />
1982 (Danielsson & Nilsson 1988, Danielsson<br />
1994), efterföljd av Småland 1983 (Christoffersson<br />
1984) och 1985 (Karlsson 1990), Bohuslän 1984<br />
(Karlsson 1995) och Norrbotten (Grøstad 2003).<br />
I Finland har svärdtåg fyra kända kvarstående<br />
lokaler, tre av dem i Egentliga Finland (Varsinais-<br />
Suomi; Piirainen & Nurmi 1996; M. Piirainen 22.9.<br />
1997, H) och en i Nyland (Uusimaa; M. Piirainen<br />
9.6.1999, H). Dessutom har arten försvunnit från<br />
två lokaler.<br />
Både i Sverige (Christoffersson 1984) och i<br />
Finland (Piirainen & Nurmi 1996) har arten sitt<br />
ursprung i nordamerikanskt frö av ven (kvein, Agrostis).<br />
Enligt Kirschner (2002) är det möjligt, att<br />
arten sprider sig med trädgårdstorv. Dörr (1995)<br />
anser att arten kan sprida sig med hjälp av biltrafik.<br />
Det är mycket troligt, att svärdtåg växer här och<br />
där också annanstans längs de norska huvudvä-<br />
<strong>Blyttia</strong> 62(3), 2004<br />
FLORISTISK SMÅGODT<br />
garna. Sannolika ställen är våta diken vid vägar,<br />
som har blivit byggda eller reparerade och sådda<br />
med gräsfrö under 1970-talet. En annan möjlighet<br />
är att arten kunde spridas som en förvildad trädgårdsväxt.<br />
Svärdtågen är omnämnd i försäljningskataloger<br />
i internet av några handelsträdgårdar i<br />
såväl Norge, Sverige, Danmark, Finland som Mellan-<br />
och Västeuropa, och Jan Wesenberg (pers.<br />
comm.) har sett den i en trädgårdsbutik i <strong>Oslo</strong>,<br />
där den såldes som en dammväxt. Tillsvidare har<br />
alla uppgifter från t.ex. Tyskland, där arten verkar<br />
att bli bosatt, avsett «riktiga adventivväxter» (Kiffe<br />
1988, Dörr 1995), men situationen kan förstås<br />
också förändras.<br />
Tack<br />
Tack till Roland Skytén för granskning av min<br />
svenska.<br />
Litteratur<br />
Adema, F. & Mennema, J. 1976. Wederom een nieuwe Juncus<br />
voor Nederland. Gorteria 8: 77-80.<br />
Christoffersson, I. 1984. Juncus ensifolius, svärdtåg, funnen i<br />
Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 78: 72-74.<br />
Danielsson, B. 1994. Härjedalens kärlväxtflora. SBT-förlaget. Lund.<br />
368 s.<br />
Danielsson, B. & Nilsson, Ö. 1988. Nya växter och nya växtlokaler<br />
i Härjedalen. Svensk Botanisk Tidskrift 82: 305-313.<br />
Dörr, E. 1995. Neubürger aus Amerika im Allgäu. Berichte der<br />
Bayerischen Botanischen Gesellschaft zur Erforschung der<br />
heimischen Flora 65: 71-79.<br />
Foyer, H. 1987. Een vondst van Juncus ensifolius Wikstr. in het<br />
Groothertogdom Luxemburg. Dumortiera 39. — Siterat efter<br />
Theisinger, D., Die Schwertblättrige Binse – Juncus ensifolius<br />
Wikström 1823 – neu für Nordbayern, Natur und Mensch<br />
1990: 5-8.<br />
Grøstad, T. 2003. Juncus ensifolius Wikstr. funnet i Larvik kommune,<br />
Vestfold. <strong>Blyttia</strong> 61: 48-50.<br />
Karlsson, T. 1990. Smålands flora i slutspurten. Svensk Botanisk<br />
Tidskrift 84: 217-240.<br />
Karlsson, T. 1995 (red.). Floristiska notiser. Svensk Botanisk<br />
Tidskrift 89: 51.<br />
Kent, D. H. 1958. Juncus ensifolius Wikstr. Botanical Society of<br />
the British Isles. Proceedings 3: 49.<br />
Kiffe, K. 1988. Juncus ensifolius Wikström 1823, eine sich einbürgernde<br />
Adventivpflantze? Floristische Rudbriefe 21: 86-88.<br />
Kirschner, J. (red.) 2002. Juncaceae 2: Juncus subg. Juncus.<br />
Species Plantarum: Flora of the World, Part 7: 1-336.<br />
Piirainen, M. & Nurmi, J. 1996. Miekkavihvilä (Juncus ensifolius)<br />
vakiintuneena tulokkaana Varsinais-Suomessa. Lutukka 12:<br />
74-77.<br />
Pohjakallio, K. & Hämet-Ahti, L. 1974. A casual occurrence of<br />
Juncus ensifolius Wikstr. (Juncaceae) in Southern Finland.<br />
Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 49: 61-62.<br />
Runge, F. 1972. Die Flora Westfalens. 2. Auflage. Münster. 550 s.<br />
141
Change language