seminar 05.qxd

RAPPORT FRÅ FAGSEMINAR 

Hyllestadseminaret 

Stein som 

handelsvare

Ei av 4 forliste laster med kvernstein frå Hyllestad. Lasta inneheldt 505 steinar og vart funnen i Alverstraumen. Ho er no plassert 

i Kvernsteinsparken i Hyllestad. Amanuensis Arild Marøy Hansen har skrive om lasta i artikkelen "Kverna som maler på havets 

bunn" i Særtrykk av Sjøfartshistorisk Årbok 1991. Foto: Anne Rudsengen - 2004. 

2

Innhald 

Føreord ........................................................................................................................................................................ 5 

Stein som handelsvare 

Av Cand. philol. arkeolog Irene Baug .......................................................................................................................... 6 

Stein som handelsvare: hva klebersteinbruddene kan fortelle oss 

Av Tom Heldal, NGU .................................................................................................................................................... 16 

Skibsbygning og søfart i vikingetid og tidlig middelalder – belyst gennem et nøglefund af vestnorsk oprindelse 

Av Anton Englert, Vikingeskibsmuseet i Roskilde ........................................................................................................ 25 

Kysten som transportåre 

Av Arild Marøy Hansen, Bergens Sjøfartsmuseum ...................................................................................................... 33 

Gjerdeskatten fra Hyllestad – en typisk og utypisk myntskatt fra sen vikingtid 

Av Svein H. Gullbekk, arkeologisk seksjon, Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo.......................................... 41 

Varuutbyte i vikingatid och tidig medeltid 

Några reflektioner kring hur antropologiska idéer påverkar arkeologiska tolkningar 

Av Christoph Kilger, Kaupang-undersøkelsen, Institutt for arkeologi, konservering og historiske studier (IAKH) 

Universitetet i Oslo ...................................................................................................................................................... 50 

3

Hyllestadseminaret vert skipa til av Hyllestad kommune, Kvernsteinslauget og 

Folkeakademiet Hyllestad. 

Arrangementet får økonomisk støtte frå Sogn og Fjordane fylkeskommune, 

Folkeakademiet Hyllestad og Hyllestad kommune. 

ISBN 82-992198-4-1 

Utgitt av Hyllestad kommune 

Opplag: 250 

Grafisk produksjon: eko • Førde 

Framsidebilete: 

Ottar af Roskilde. Vikingeskibsmuseets rekonstruksjon av vestnorsk 

lasteskip. Bygd av furutømmer, hogd i Sogn 1030. 

Foto: Werner Karrasch, © Vikingeskibsmuseet i Roskilde. 

4

Føreord 

Hyllestadseminaret vart første gong skipa til i 1998. Det vart 

kalla kvernsteinsseminar, der tema om bergart, marinarkeologi 

og eksport av steinen m.m. vart teke opp. Det andre 

seminaret vart avvikla i april 2004, der temaet var knytt opp 

til kristninga og dei store steinkrossane på Vestlandskysten. 

I arbeidet med å fremje kvernsteinsoga i Hyllestad, vert det 

lagt opp til at dette seminaret skal bli ein fast skipnad framover. 

Å få utgitt foredraga i ein seminarrapport er også ein 

ambisjon. 

Seminaret i april 2005 vart innleia med foredraget til 

arkeolog Irene Baug, som også innleier denne publikasjonen. 

Ho har til no stått for det største forskingsarbeidet på 

kvernsteinsbrota, publisert i hennar hovudoppgåve i arkeologi 

frå 2001. Dei fem andre fagartiklane syner oss korleis 

ymse spesialfag kvar på sitt vis kan kaste lys over kvernsteinssoga. 

Tom Heldal syner oss korleis spesialisert utnytting av 

stein har foregått så lenge det har budd folk langs kysten vår. 

Fram gjennom tidene utvikla det seg "kunnskapsenklaver", 

der det vart spesialisert produksjon av slike ting som klebersteingryter, 

kvernstein og bryne. Kvernsteinen frå Hyllestad 

blei ført vekk med skip. Kva slags fartøy kunne det vere? 

Dette spørsmålet gir Anton Englert frå Vikingeskibsmuseet i 

Roskilde eit grundig svar på i sin artikkel, m.a. i detaljert 

omtale av eitt skip bygd i Sogn kring 1030. 

Ved sida av arkeologiske undersøkingar i hogstfelta, er dei 

marinarkeologiske granskingane til Arild Marøy Hansen, 

Bergens Sjøfarsmuseum, ein av dei få vitskaplege 

granskingar av kvernsteinsaktiviteten hittil. Han påpeikar 

kor viktig kunnskap om kystleia er for å bygge opp meir 

kunnskap om kvernsteinseksporten. Denne eksporten gav 

inntekter, sikkert i reie kontantar. Er myntfunnet på garden 

Gjerde i Hyllestad eksempel på dette? Det finn vi svar på i 

artikkelen til Svein H. Gullbekk. Varebyte i mellomalderen 

kunne vere noko anna enn varebyte i vår tid. 

Christoph Kilger tek fram eit interessant tema i tolkinga 

av arkeologisk materiale. Vi tenkjer i dag at alt varebyte i 

tidleg mellomalder var basert på reine handels- og materielle 

interesser som i vår tid. Men det syner seg at menneska og 

ivaretok personlege relasjonar, der det å gi ei gåve, ta i mot 

og gi igjen, var viktige handlingar. 

Arrangørane bak Hyllestadseminaret rettar hermed ei stor 

takk til bidragsytarane for deira ekstraarbeid med å publisere 

foredraga som artiklar, og skaffe fram illustrasjonar. 

Hyllestad i januar 2006 

Finn Borgen Førsund 

redaktør 

5

Stein som handelsvare 

AV IRENE BAUG 

Arkeologiske undersøkingar viser at ved overgangen til 

yngre jernalder i Noreg blir ulike utmarksressursar utnytta 

meir intensivt enn før. Dette gjeld t.d. både jernproduksjon 

og jakt, men også utvinning av ulike steinprodukt ser ut til å 

auke i denne perioden. 

Stein er eit råmateriale som har vore brukt heilt sidan 

steinalderen her i landet. Det er likevel først i yngre jernalder 

at vi kan snakke om ein storstilt produksjon med tanke 

på sal/varebytte. 

Denne auka produksjonen av ulike steinprodukt ser ut til å 

ha gått parallelt med ei intensivering i varebyttehandelen i 

yngre jernalder. 

Stein er eit uforgjengeleg materiale, samtidig som det i 

enkelte tilfelle er mogleg å opphavsbestemme ulike steinprodukt. 

Dette gjer at vi kan studere rutene dei var ein del 

av, og distribusjonen av ulike produkt i stein kan på denne 

måten gi viktig informasjon om kontaktnettverk og vareutveksling 

mellom ulike område til ulike tider. 

Ulike steinprodukt, som t.d. kvernstein og klebersteinsgryter, 

er funksjonelle bruksgjenstandar og var nødvendige 

reiskapar i hushaldet. Desse produkta var difor truleg ikkje 

del av eit gavebyttenettverk på same måte som luksusgjenstandar 

og prestisjevarer. Dette var funksjonelle basisvarer. 

Handel med denne type funksjonelle basisvarer, og 

dessutan konsumvarer, var eit vesentleg nytt element i det 

utvida handelslivet som begynte å vokse fram på 700-talet 

6 

og utover i vikingtid i Skandinavia (Jensen 1990:130, 

Madsen og Vegger 1990:133). 

Konsumvarehandelen heng dessutan saman med utviklinga 

av handelsskip (Carelli og Kresten 1997:126). 

Handelsskipa var høgare og breiare enn krigsskipa. Dei 

hadde dekk framme og bak, og eit stort ope lasterom midtskips. 

Dei var seglskip som kunne seglast av eit lite mannskap 

på om lag fem mann (Crumlin-Pedersen 1991:75). 

Dette gjorde det mogleg å transportere større og tyngre 

varer enn tidlegare, som t.d. kvernstein, over relativt store 

avstandar med hjelp av eit lite mannskap. I løpet av vikingtida 

steig også lasteevna på skipa frå under 20 tonn i 

byrjinga av perioden til 40 tonn i slutten av perioden, og 

lasteevna fortsatte å stige utover i mellomalderen (ibid.:76, 

79). Skipsutviklinga i vikingtid var dermed ein viktig føresetnad 

for å kunne frakte store og tunge gjenstandar, som 

ulike steinprodukt, over relativt store område. 

KVERNSTEIN 

I Hyllestad finn vi eit av dei største produksjonsområda for 

kvernstein her i landet. Arkeologiske undersøkingar i steinbrotsområdet 

viser at utvinninga går tilbake til yngre jernalder, 

til ca. 700-talet. Det er likevel tida frå 1000-talet og 

fram til 1300-talet som er perioden med størst aktivitet i dei 

eldste steinbrota, sjølv om det også har vore ein viss produk-

sjon heilt fram til 1500-1600-talet (Baug 2001:59f.). I nyare 

tid gjekk utvinninga i Hyllestad føre seg med krut, og denne 

produksjonen heldt fram heilt til rundt 1930. Det har altså 

vore produksjon av kvernstein i Hyllestad i godt over 1000 

år, og steinane vart eksportert over store område. 

UTSKIPINGSPLASSAR OG 

TRANSPORTSONER 

Kvernstein frå Hyllestad vart transportert sjøvegen, og leia 

rundt kysten og fjordane innover i landet var viktige kontaktnett 

for distribusjon. I nyare tid vart kvernsteinane transportert 

frå steinbrota til sjøen ved hjelp av kvennakvist. Denne 

transportreiskapen var i bruk heilt fram til slutten av 1800talet 

i Hyllestad, men metoden kan gå langt tilbake i tid. 

I Hyllestad har det vore fleire utskipingsplassar for kvernstein, 

og to område som skil seg ut er Aurgota og Otringsneset 

på Rønset. Her er det så djupt vatn at skipa kunne laste 

om bord kvernstein ved svaberga. Både på Aurgota og 

Otringsneset er det store mengder kvernstein i sjøen. Ein del 

av desse stammar nok frå produksjon i strandkanten, men 

nokre kan òg vere mista eller kassert under sjølve utskipinga. 

Namnet Otringsneset knyter truleg staden til ein bestemt 

båttype, åttringen (Hansen 1997:60). På Otringsneset kan du 

også finne to fortøyingshol hogd ut i svaberget med ein 

avstand på 9,25 meter som skulle kunne passe bra med storleiken 

til ein åttring. Vi veit likevel ikkje om ein verkeleg 

har nytta åtteåra opne båtar til kvernsteinstransport. Den 

storstilte langdistanseeksporten av kvernstein frå Hyllestad 

tyder på at det var skip med større lasteevne enn ein åttring 

som vart brukt til dette. 

SKIPSFORLIS MED KVERNSTEIN 

Det er funne fire kvernsteinslaster med hyllestadstein som 

stammar frå skipsforlis. Desse er funne i Alverstraumen i 

Lindås kommune, Bukken i Sund kommune, Leiaskjæret 

ved Kvitsøy og ved Håøya utanfor Grimstad. Dessverre er 

berre kvernsteinane og nokre steinpinnar bevart, og ein har 

ikkje funne skipsrestar som kan datere funna. Alle dei fire 

skipslastene inneheld både handkvernstein og vasskvernstein, 

og må i allefall stamme frå tida etter at vasskverner 

vart teke i bruk i Skandinavia, sannsynlegvis på 1100-talet 

(Hansen 1992, 1997, Baug 2001:75f.). 

Den hittil største sjøfunne kvernsteinslasta i Noreg er lasta 

frå Alverstraumen nord for Bergen. Lasta omfatta 505 

kvernsteinar frå Hyllestad, med ei vekt på litt over 13 tonn 

(Hansen 1997:61). Funnet viser at kvernsteinslasta er frakta 

indre leia frå Hyllestad og sørover mot Bergen, og lasta var 

truleg på veg til Bergen for eventuell vidare omlasting. Ein 

del av steinane frå Alverstraumen er tekne opp, og befinn 

seg i dag i Hyllestad. 

Allereie i byrjinga av vikingtida var det fullt mogleg for 

eit handelsskip å frakta denne 13 tonn tunge lasta. Dei 

minste handelsskipa frå vikingtid og mellomalder kunne 

vere frå 11-15 meter lange (Crumlin-Pedersen 1991:76). Dei 

kunne sannsynlegvis lett legge til ved ulike utskipingsstader 

i Hyllestad, og truleg var det slike skip som vart nytta under 

utskipinga av kvernstein alt i vikingtid. 

HANDEL MED KVERNSTEIN 

På grunn av særtrekka på bergarten i Hyllestad har det vore 

mogleg med relativt stor visse å opphavsbestemme kvernstein 

frå Hyllestad reint visuelt, utan bruk av meir inngåande 

geologiske undersøkingar. I vikingtid og mellomalder har 

kvernsteinsbrota levert produkt utover den lokale marknaden, 

og kvernstein frå Hyllestad vart eksportert over store 

område. 

Kvernsteinsfunn av hyllestadstein på Bryggen i Bergen er 

datert på bakgrunn av brannlaget dei er funne i. Dei eldste 

kvernsteinane kom til Bryggen før brannen i 1198, men etter 

7

annen i 1170/71, og dei held fram utover på 1200-talet. 

Manglande funnummer og funnlister gjer det likevel vanskeleg 

å få eit fullstendig oversyn over dette materialet med 

tanke på datering. Steinane har ein diameter på mellom 33- 

57 cm, og sannsynlegvis er alle handkvernsteinar. Det er 

registrert både brukte og ubrukte kvernsteinar her. Dei 

brukte steinane var truleg i bruk på Bryggen. Fleire av dei 

ubrukte steinane har synlege sprekker, og var sannsynlegvis 

ubrukelege til maling av korn. Mange av dei vart nytta som 

syllsteinar og bygningsfundament i ulike bygningar. 

Kvernsteinane funne i Bergen kan truleg tolkast som 

restar etter ei handelsverksemd alt frå slutten av 1100-talet. I 

bylova frå 1276 står det at kvernstein skulle seljast frå 

Strandsida, dvs frå vestsida av Vågen, og ikkje frå torget (Bl 

VI:8). Bylova er dermed eit direkte teikn på handel med 

kvernstein frå Bergen på slutten av 1200-talet. 

Utanom Noreg er hyllestadsteinen så langt funne i ulike 

område på Færøyane og Island, i Sverige, Danmark og 

Nord-Tyskland i vikingtid og mellomalder. I tillegg er det 

funne kvernstein av granatglimmerskifer, truleg frå Hyllestad, 

i Wolin i Polen (Schön 1995:106, Carelli og Kresten 

1997:123). 

I Sverige og Danmark er det i enkelte område teke tynnslip 

av kvernsteinane for å få ei sikrare opphavsbestemming 

av materialet (Elfwebdahl og Kresten 1993, Carelli og 

Kresten 1997), og alle dei undersøkte kvernsteinane av 

granatglimmerskifer viste seg å komme frå Hyllestad. 

(Carelli og Kresten 1997:114, 116). Kvernstein av granatglimmerskifer 

er så langt påvist i mellomalderbyane Lund, 

Roskilde, Ystad, Åhus, Trelleborg, Malmø og Halmstad, og 

ulike landsbyar frå mellomalderen. Den største distribusjonen 

av hyllestadstein finn vi i nordlege og austlege delar 

av det danske området i mellomalderen, særleg i områda 

aust mot Austersjøen. Det var altså bestemte område som 

vart dominert av hyllestadsteinen. 

Kvernstein frå Hyllestad er funne i så store mengder i 

8 

ulike kjøpstader i Sverige og Danmark frå slutten av vikingtida, 

at det er naturleg å tolke dette som resultat av vareutveksling. 

Truleg er det snakk om ein organisert handel som 

går tilbake til vikingtid og tidleg mellomaler. Den vidtrekkande 

utførselen av hyllestadsteinen tyder på at han har vore 

del av eit "internasjonalt" handelsnettverk/varebyttenettverk 

allereie i vikingtid (Carelli og Kresten 1997:122). I denne 

perioden får vi også framveksten av spesialiserte og meir 

eller mindre fast etablerte kjøpstader, som sannsynlegvis 

sørgde for ein meir effektiv varedistribusjon enn tidlegare. 

Ein tenker seg at kjøpstadane, og seinare byane, har fungert 

som mellomledd mellom dei ulike kvernsteinsbrota og brukarane 

av kvernstein (Parkhouse 1997), m.a. som tilfellet 

var for Bergen i mellomalderen. 

I noverande Nord-Tyskland, nærare bestemt i vikingtidsbyen 

Hedeby og mellomalderbyen Schleswig, er det funne 

fragment av kvernsteinar av granatglimmerskifer, som sannsynlegvis 

kjem frå Hyllestad (Schön 1995:14, 106f., Carelli 

og Kresten 1997:123). Også desse funna kan truleg best forklarast 

med handel/vareutveksling (ibid.:106). Hedeby er 

rekna som ein av dei viktigaste marknadsplassane i Nord- 

Europa i vikingtida, med kontaktnettverk både til aust og 

vest. I denne marknaden ser hyllestadsteinen ut til å ha 

spela ei viss rolle. I Hedeby dominerer lavastein frå steinbrota 

i Rhin-området (82%), men 11% av kvernsteinsfunna 

er av granatglimmerskifer (Schön 1995:13, 22). Det kan 

dermed sjå ut som om kvernstein frå Hyllestad så smått har 

prøvd å konkurrere med lavasteinane frå Rhin-området på 

ein av dei viktigaste marknadane i Nord-Europa i vikingtid. 

I Danmark og Sverige ser det ut til at fire ulike kvernsteinstypar 

dominerer i mellomalderen. Dette er granatglimmerskifer 

frå Hyllestad, lavastein frå Rhin-området, skifrig 

sandstein frå Malung og gneiss frå Lugnås i Sverige. Desse 

fire kvernsteinstypane ser ut til å ha vore dominerande innafor 

fire ulike regionar i Skandinavia i tidleg mellomalder. 

Distribusjon av hyllestadstein utanfor Noreg ser ut til å falle

I nyare tid vart kvernsteinane transportert frå steinbrota til sjøen ved hjelp av kvennakvist. Denne transportreiskapen 

var i bruk heilt fram til slutten av 1800-talet i Hyllestad, men metoden kan gå langt tilbake i tid. 

Foto: Sigrid Solberg 

9

saman med dei danske landegrensene i mellomalderen, 

mens distribusjon av skifrig sandstein frå Sverige fell saman 

med dei svenske landegrensene (Carelli og Kresten 

1997:124ff.). 

Den ulike distribusjonen tyder på separate handelsregionar 

(Carelli og Kresten 1997:126). Distribusjonen viser 

òg at steinbrotsverksemda i Hyllestad har vore såpass godt 

organisert, at ein allereie i vikingtid hadde etablert eit sterkt 

kontaktnettverk for utførselen av kvernstein. Kanskje tyder 

dette på at verksemda var leia av mektige stormenn som 

hadde kapasitet og ressursar til å opprette så vidtrekkande 

kontaktar. Eit tilsvarande kontaktnett for sandsteinen i 

Sverige kan ha gjort det vanskelegare for hyllestadsteinen å 

komme seg inn på denne marknaden. 

Det er særleg i austlege delar av det mellomalderske Danmark 

at vi finn hyllestadstein. Eit interessant aspekt som kan 

vere vert å nemne i denne samanhengen, er at dette området 

også ser ut til å ha vore hovudområdet for eksporten av 

kleberkar frå Noreg til Sydskandinavia på slutten av 700talet 

(Jensen 1990:126, Sindbæk 2004:104). Så, på tross av 

kronologiske forskjellar (eksporten av kleber er noko eldre 

enn eksporten av kvernstein) er det eit påfallande samanfall 

mellom distribusjonen av hyllestadstein og det område der 

kleberstein finst i størst mengde (Sindbæk 2004:104). Dette 

kan kanskje tyde på at rotfesta kontaktmønstre faktisk var 

avgjerande for distribusjonen av kvernstein frå Hyllestad 

allereie frå byrjinga av. 

Trass i den store kontakten mellom England og Noreg i 

vikingtid og mellomalder, er det så langt ikkje teikn på at 

hyllestadstein vart utført til England. I engelske tollrullar 

frå mellomalderen er ikkje kvernstein nemnt som importprodukt 

frå Noreg (Nedkvitne 1983). Arkeologiske funn i 

sørlege delar av England har heller ikkje påvist hyllestadstein, 

men derimot store mengder kvernstein av basaltlava 

frå Rhin-området (Carelli og Kresten 1997:126, Parkhouse 

1997). 

10 

ORGANISERING AV HANDELEN 

Heile verksemda i Hyllestad, både produksjon og distribusjon 

av dei ulike produkta, er altså av eit slikt omfang og av 

ein slik karakter, at det mest sannsynleg måtte instansar med 

makt og ressursar til for å organisere både arbeid, transport 

og distribusjon. Undersøkingar kan tyde på at det var den 

politiske eliten i samfunnet som eigde og kontrollerte denne 

storstilte bergverksdrifta i Hyllestad. I mellomalderen var 

det Munkeliv kloster i Bergen og dei lokale prestane i Hyllestad 

og Øn som eigde gardane innafor steinbrotsområdet, og 

som dermed sat med makta. I yngre jernalder er det mykje 

som tyder på at lokale høvdingar rådde over verksemda 

(Baug 2001:90ff.). 

Kontroll over kysten må ha vore ein viktig føresetnad for 

utviklinga av langdistansekontaktar. Det er naturleg å tenke 

seg at dei same stormennene som truleg rådde over kvernsteinsproduksjonen, 

òg har hatt kontroll over skipsleia, og 

gjort utførselen av kvernstein mogleg. Etter reformasjonen 

var skipsleia i dette området kontrollert av Losna-ætta. Vi 

veit ikkje kor langt tilbake dette går. Tendensar i materialet 

viser altså at godskonsentrasjonen ved Åfjorden, og dermed 

òg kontrollen over området, kan gå langt tilbake i tid, 

kanskje tilbake til vikingtid. 

I vikingtid og tidleg mellomalder vart utanrikshandelen 

stort sett drive av storbønder og jordeigarar (Nedkvitne 

1983:22). Det var overklassen som hadde ressursar til å stille 

med handelsskip. Det er difor ikkje usannsynleg at det var 

godseigarane i Hyllestad som stod bak utførselen av kvernstein, 

og at eksporten vart organisert direkte frå lokalområdet. 

Den storstilte utførselen av hyllestadstein kan sporast tilbake 

til slutten av 900-talet innafor danske område i 

mellomalderen (Carelli og Kresten 1997:120), men det kan 

vere verdt å merke seg at det eldste kvernsteinsfunnet faktisk 

kan daterast til perioden mellom 600-800-talet (Kresten 

& Melkerud 2001:2). Utførselen held fram i nyare tid, truleg

med ein nedgang på midten av 1500-talet. Det vide tidsrommet 

gjer det sannsynleg at handel og vareutveksling med 

hyllestadstein har skjedd innafor ulike sosiale og økonomiske 

kontekstar. Kvernsteinshandelen frå Hyllestad må 

difor ha endra karakter over tid. 

Det er først frå 1000-talet vi kan rekne med byar her i 

landet, sjølv om det truleg har vore tilløp til byoppkomst 

allereie i dei føregåande århundra (Helle 1992:8f.). Etter 

denne tid blir altså kvernsteinshandelen organisert gjennom 

byane. I mellomalderen veit vi at Bergen fungerte som 

stapel/transithavn for kvernstein. Kvernsteinane vart no lasta 

om og eksportert vidare frå norske byar, særleg frå Bergen, 

noko både arkeologiske funn og Bylova frå 1276 viser. Som 

nemnt var Munkeliv kloster og det lokale prestegodset dei 

største eigarane av steinbrotsområdet i mellomalderen. Det 

kan difor vere naturleg å tenke seg ei organisering, der 

ombodsmenn eller geistlege ved kloster og kyrkje kan ha 

spela ei viktig rolle i distribusjonen i mellomalderen, men 

gjennom handelsnettverket i byane. 

I løpet av 1100-talet utvikla Bergen seg til å bli det største 

og viktigaste handelssentrum i landet (Helle 1982:161). 

Produksjonsoverskotet frå gardane vart overført til jordeigarane, 

og byane vart dei viktigaste sentra for omsetning av 

overskotsprodukta til det jordeigande aristokratiet og dei kyrkjelege 

institusjonane. Produsentar og større mottakarar av 

naturalinntekter kunne for eiga rekning frakte varer til og frå 

Bergen (Helle 1982:355). Kvernsteinane kan difor ha vorte 

frakta med lokal transport frå Hyllestad til byen. Kongemakt, 

kyrkjelege institusjonar og stormenn tok elles aktiv del i utanrikshandelen 

i høgmellomalderen, både frå Bergen og andre 

byar. Her fekk dei sett ein del av naturalia inntektene sine inn i 

handel med utlandet (Helle 1982:367f.). Det er difor rimeleg å 

tenke seg at også jordeigarane i steinbrotsområdet har delteke 

aktivt i utførselen av hyllestadstein i mellomalderen. 

Men i vikingtid, før Bergen vart by, må det ha vore ei anna 

organisering av handelen. Sannsynlegvis vart kvernstein frå 

Hyllestad i denne perioden frakta direkte til former for preurbane 

busetnadar, samt byar og kjøpstader i Sydskandinavia. 

EIT MYNTFUNN I HYLLESTAD 

Det er vanskeleg å seie med sikkerheit korleis handelen med 

kvernstein føregjekk. Sannsynlegvis var byttehandelen 

dominerande i vikingtid og mellomalder i Skandinavia, men 

truleg vart også mynt og edelmetall brukt som betalingsmiddel. 

Eit myntfunn i Hyllestad kan difor ha samband med 

kvernsteinseksporten. Eit depotfunn med meir enn 90 

myntar vart funne på neset mellom Hyllestadfjorden og 

Sørefjorden. Funnet kan kanskje tyde på at mynt vart brukt 

som betalingsmiddel for kvernstein allereie i vikingtid. 

ANDRE STEINPRODUKT 

Det var ikkje berre kvernstein som var viktige eksportvarer 

frå Norge i vikingtid og mellomalder, m.a. vart også store 

mengder kleberkar og skiferbryner frå Norge transportert 

sørover til ulike stader i Sydskandinavia i denne perioden. 

Kleber er ein steinsort som har vore i bruk heilt sidan steinalderen, 

og sjølv om materialet er sparsomt har vi både køller 

og hakker frå denne tida. I bronsealderen vart kleber teke i 

bruk som støypeformer for støyping av gjenstandar i bronse, 

og kanskje vart stein frå Noreg allereie på dette tidspunktet 

nytta som handelsvare. I Danmark er det nemleg funne store 

mengder støypeformer i kleber som vanskeleg kan forklarast 

som anna enn import frå Sverige eller Noreg (Skjølsvold 

1961:107) . Likevel er det først i yngre jernalder at vi har ein 

så stor produksjon og distribusjon at vi kan snakke om ein 

regelrett handel/vareutveksling med klebersteinsgjenstandar. 

I yngre jernalder ser det ut til at vi får ein enorm oppsving i 

førekomsten av klebersteinskar rundt omkring i landet. 

Forskarar meiner også at ein no kan spore ei utstrakt og einsarta 

verksemd basert på masseproduksjon av gryter og kar 

11

12 

(Skjølsvold 1969:12-13). Kara frå vikingtid er også meir 

funksjonelle enn dei i perioden før. Dette gjeld både element 

som skaft, jernhank og øyre for å gripe gryta med. 

Mange klebersteinsbrot ser ut til å ha hatt ei intens og 

rasjonell utnytting i vikingtid, og klebersteinsverksemda er 

av forskarar blitt tolka til å representere eit profesjonelt 

handverk med produksjon med tanke på omsetning (Skjølsvold 

1961:94). Forskarar har peika på at det kan vere grunn 

til å sjå denne intensifiseringa i klebersteinsutvinning i samband 

med urbaniseringa/byutviklinga i Nord-Europa i yngre 

jernalder. Gjenstandar av kleberstein var nemleg vanlege 

artiklar eksportert frå Noreg i vikingtid (Resi 1979, Resi 

1985:95). Kleberstein er eit materiale som dukkar opp stort 

sett over alt i dei område som i vikingtid hadde meir el 

mindre permanent skandinavisk busetnad. Den sørgåande 

eksporten av kleberstein i vikingtid var stort sett begrensa til 

det danske området med vikingtidsbyen Hedeby som endestasjon. 

Undersøkingar viser at klebergjenstandar i Sydskandinavia 

vert inført kort etter år 800, og at dei forsvinn 

som importvare i løpet av 1000-talet (Sindbæk 2004:97). 

Ein stad der ein har funne store mengder kleberstein er i 

vikingtidsbyen Hedeby i Nordtyskland. Klebersteinsmaterialet 

funnet i Hedeby vog meir enn 600 kg, og bestod av meir 

enn 3400 funn (Resi 1985:95). Sannsynlegvis kjem denne 

klebersteinen frå Noreg eller Sverige. Geologiske undersøkingar 

(massespektrometisk analyse) av dette materialet 

peikar mot Østfold (Halden), Bohuslän og Halland i Sverige 

som mogleg opphavsområde. 

Eit interessant spørsmål i denne samanhengen er kvifor så 

På Otringsneset kan du også finne to fortøyingshol hogd ut i 

svaberget med ein avstand på 9,25 meter som skulle kunne 

passe bra med storleiken til ein åttring. 

Foto: Lars Nes

Vasskvernstein heva or sjøen ved Aurgota på Rønneseth i 2005. Hevinga vart gjennomført under leiing av amanuensis ved 

Bergen Sjøfartsmuseum, Arild Marøy Hansen. Steinen er plassert i Kvernsteinsparken på Hyllestad. 

Foto: Gisle Borgen 2005 

13

store mengder kleberstein er påvist i Hedeby. Var det pga 

lokale behov i byen, el skulle klebergjenstandane eksporterast 

vidare? I områda i umiddelbar nærleik av Hedeby er det 

ikkje registrert særleg store mengder kleberstein. Tvert imot 

er det i Limfjordsområdet og ved Kattegatskysten klebersteinen 

har størst utbredelse, noko som kanskje kan tyde på 

at Hedeby faktisk ikkje har hatt noko avgjerande rolle i 

distribusjonen av klebersteinsgjenstandar i Sydskandinavia 

(Sindbæk 2004:99). 

Også i mellomalderen finn vi store mengder klebergryter 

både i byar og handelsplassar frå denne tida. På Borgund i 

Sunnmøre er det funne over 600 fragment av klebergryter, 

og nesten alle desse har spor som viser at dei faktisk har 

vore brukt på staden. Berre 13 fragment ser ut til å stamme 

frå ubrukte gryter. Det ser dermed ut til at kleberkara vart 

ført til staden pga eit lokalt behov, rett og slett for å dekke 

dei lokale husholdningane sine behov for kar. Sannsynlegvis 

var kara ikkje transittvarer for vidaresal til andre område 

(Myrvoll Lossius 1977:70). Også når det gjeld kleberkara i 

Bergen i mellomalderen ser størsteparten ut til å vere brukt. 

Berre 2% av funna på Bryggen i Bergen ser ut til å ha eit 

ubrukt preg (Vangstad 2003:76). Dette tyder på at store 

mengder kleber faktisk vart importert til byane pga behov 

blant innbyggarane der. 

Bryner av skifer ser også ut til å ha vore viktige produkt 

som vart eksportert over relativt store avstandar i vikingtid 

(Resi 1985:95). Allereie på slutten av 700-talet vart skiferbryner 

eksportert til Danmark (Sindbæk 2001:99), og berre i 

Hedeby er det funne over 9700 skiferbryner, sannsynlegvis 

frå Noreg. 

Litteraturliste 

Baug, Irene 2002: Kvernsteinsbrota I Hyllestad. Arkeologiske punktundersøkingar i steinbrotsområdet i Hyllestad i Sogn og Fjordane. 

Bergverksmuseet. Skrift nr. 22. Kongsberg 

Bl = Magnus Lagabøtes bylov, overs. K. Robberstad, 1923. Kristiania 

14 

Både klebergryter og skiferbryner er forholdsvis store og 

tunge gjenstandar. Kvart klebersteinskar veg mellom 5 og 

15 kg, og eit råemne for bryner veg mellom 1 til 5 kg (Resi 

1985:99). Likevel ser vi at dette materialet, på same måte 

som kvernstein, er blitt transportert over svært store avstandar. 

Allereie i vikingtid kan ein altså snakke om ein systematisk 

transport av både kleber, skifer og kvernstein frå 

Noreg. Det må ha kravd store ressursar for å organisere 

både utvinning og eksport av dette materialet. 

Trass i den storstilte eksporten er det svært få skriftlege 

kjelder som tek for seg denne verksemda. Dette gjer at 

materialet heller ikkje er blitt behandla innafor historieforskinga. 

Kanskje vart ikkje produksjon av og handel med 

kleberkar, skiferbryner og kvernstein skattelagt eller 

regulert på same måte som mykje anna næringsverksemd i 

mellomalderen? 

AVSLUTNING 

Vi ser at ulike steinprodukt har vore viktige handelsvarer frå 

Noreg både i yngre jernalder og i mellomalderen. Både 

kvernstein, klebergryter og bryner var nødvendige reiskapar. 

Den vidtrekkande utførselen av dei ulike gjenstandane 

tyder på at dei har vore ein del av eit "internasjonalt" 

handelsnettverk eller varebyttenettverk både i vikingtid og i 

mellomalderen. Både utvinning og eksport må ha vore godt 

organisert, og dette har ført til ein storstilt eksport av ulike 

steinprodukt allereie frå slutten av 700-talet, ein eksport 

som varde langt inn i historisk tid.

Carelli, P. og P. Kresten 1997: Give us today our daily bread. A study of Late Medieval Quernstones in South Scandinavia. Acta 

Archaeologica vol. 68. s. 109-137. København 

Crumlin-Pedersen, Ole (ed.) 1991: Ship types and Sizes AD800-1400. Aspects of Maritime Scandinavia AD200-1200. Proceedings of 

the Nordic seminar on Maritime Aspects of Archaeology, Roskilde, 13 th -15 th March, 1989. s. 69-82. Roskilde 

Elfwendahl, Magnus og Peter KResten 1993: Geoarkeologi innom kvarteret Bryggaren. Arkeologiska artefakter av sten från det 

medeltida Uppsala. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Rapport UV 1993:5. Uppsala 

Hansen, Arild Marøy 1992: Kverna som maler på havets bunn. Et kvernsteinsfunn i Alverstraumen, Lindås i Hordaland. Sjøfartshistorisk 

årbok 1991. s. 195-215 Bergen 

Hansen, Arild Marøy 1997: Maritime perspektiv på kvernsteinsproduksjonen i Hyllestad. Arkeologi og kystkultur. Foredrag ved seminaret 

”Arkeologi og kystkultur på Sunnmøre Museum 25-26/10 1997. H. Sørheim (red.) s. 58-63. Ålesund 

Helle, Knut 1982: Bergen bys historie1. Kongssete og kjøpstad fra opphavet til 1536. Bergen 

Helle, Knut 1992: Tidlig byutvikling i Vestnorge. Våre første byer. Onsdagskvelder i Bryggens Museum – VII. I. Øye (red.) Bergen 

Jensen, Stig 1990: Handel med dagligvarer i vikingetiden. Hikuin 16. s. 119-138. Højbjerg 

Kresten, P og P.A. Melkerud 2001: RAÄ Dnr 423-1547-2000. GEOARKEOLOGI. Stenfynd från väg 11, SU2. LUHM nr 31156.Järrestads 

sn. Skåne. Analysrapport nummer 11-2001. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV GAL 

Madsen, H.J. og P. Vegger 1990: Karby på Mors. En landsby fra vikingetiden. KUML 1990. Årbok for Jysk Arkæologisk Selskab. S 

133-149. Århus 

Myrvoll, Siri Lossius 1977: Kleberkarmaterialet fra Borgund. Arkeologiske avhandlinger. Historisk Museum. Universitetet i Bergen. 

No. 1-1977. Bergen 

Nedkvitne, Arnved 1983: Utenrikshandelen fra det Vestafjelske Norge 1100-1600. Bergen 

Parkhouse, J. 1997: The Distribution and Exchange of Mayen Lava Quernstones in Early Medieval Northwestern Europe. Exchange 

and Trade in Medieval Europe. Papers of the Medieval Europe Brugge 1997 Conference. Volume 3 Guy De Boe & Frans Verhaeghe 

(eds.) s. 97-106. Zellik 

Resi, Heid Gjøstein 1979: Specksteinfunde aus Haithabu. Berichte über die Ausgrabungnen in Haithabu 14. Neunmünster 

Resi, Heid Gjøstein 1985: Reflections on Viking Age Local Trade in Stone Products. Proceedings of the Tenth Viking Congres, 

Larkollen, Norway, 1985s. Oslo 

Schön, V. 1995: Die Mühlsteine von Haithau und Schleswig. Ein Beitrag zur Entwicklungsgeschichte des Mittelalterlichen Mühlnwesens 

in Nordwesteuropa. Neunmünster 

Sindbæk, Søren M. 2004: Ruter og rutinisering. Strukturationen af fjernudveksling i Nordeuropa ca. 700-1000. Ph.d.-afhandling i 

arkæologi. Institut for antropologi og lingvistik. Aarhus Universitet 

Skjølsvold, A 1961: Klebersteinsindustrien i Vikingetiden. Oslo-Bergen 

Skjølsvold 1969: Et keltertids kleberstteinsbrudd fra Kvikne. Viking. Tidsskroft for norrøn arkeologi. Bind XXXIII. S. 201-238. Oslo 

Vangstad, Hilde 2003: Kleberkarene fra Bryggen i Bergen. En arkeologisk analyse av kleberkarene funnet på Bryggen i Bergen fra 

middelalder og etterreformatorisk tid. Unpublished master degree in archaeology, University of Bergen 

15

Stein som handelsvare: 

hva klebersteinbruddene kan fortelle oss 

TOM HELDAL, NGU 

På Hespriholmen utenfor Bømlo ligger det som trolig er 

Norges eldste bergverksindustri. Her drev steinalderfolk 

steinbrudd allerede for 9500 år siden, til dels med avanserte 

metoder, slik som fyrsetting av berget for å sprekke opp 

steinen i passende størrelser. Grønnsteinen på Hespriholmen 

ble til økser. Denne vulkanske bergarten er særlig godt egnet 

til slike redskaper. Den er hard, slitesterk og seig, og samtidig 

god å bearbeide. Slike råstoffer er sjeldne i den norske 

berggrunnen. Derfor ble de attraktive ressurser, og produktene 

som ble framstilt av dem viktige handelsvarer. 

NYTTIG STEIN 

Så lenge det har bodd mennesker langs norskekysten har det 

foregått spesialisert utnyttelse av steinressurser i berggrunnen. 

Vi blir stadig overrasket over hvor høy fagkunnskap 

som ble utvist i denne råstoffutvinningen. Ressurser av særlig 

høy kvalitet ble utnyttet over lang tid og bidro til å utvikle 

høyt spesialiserte "kunnskapsenklaver" som gjennom prøving, 

feiling og kompetanseoverføring klarte å optimalisere 

teknologien knyttet til de enkelte råstoffene og produktene 

som ble framstilt av dem. I tillegg til steinalderens materialer 

var det i første rekke innenfor fremstilling av klebersteinsgryter, 

kvernstein og brynestein at vi senere fikk slik 

spesialisert produksjon. I tillegg ble det introdusert høy fagkunnskap 

knyttet til middelalderens steinbyggerier. De vik- 

16 

tigste norske steinproduktene og råstoffene opp gjennom 

tidene er oppsummert i tabell 1. 

Når vi skal tolke fortidens bruk av og handel med stein er 

det flere perspektiver å studere dem i. I denne artikkelen 

skal vi se nærmere på det geologiske perspektivet – nemlig 

hva steinene og forekomstene de er hentet fra kan fortelle 

oss om menneskene som utnyttet dem. Vi skal særlig ta for 

oss kleberstein. 

GEOLOGISK PERSPEKTIV PÅ STEINBRUDD 

Når vi skal se på historisk og prehistorisk bruk av steinforekomster 

fra geologiens ståsted er det i første rekke tre forhold 

vi er opptatt av: 

• steinens opprinnelse; hvor ble materialene tatt ut? 

• steinbruddenes karakter 

• bergartenes egenskaper for brytning og bearbeiding 

Steinens opprinnelse (proveniens) kan bedømmes ut fra 

mineralsammensetning, strukturer i bergartene og geokjemiske 

analyser. Men selv om metodene på dette feltet er 

under stadig forbedring, er det fremdeles kun i sjeldne tilfeller 

at proveniens er like utvetydig som et menneskes fingeravtrykk. 

Som regel er proveniensanalyser ett av flere redskaper 

for å sannsynliggjøre et opprinnelsessted for en 

steingjenstand. For eksempel brukes tilstedeværelsen av 

mineralet kyanitt i glimmerskiferen fra Hyllestad som indi-

sium på proveniens, selv om glimmerskifer med kyanitt finnes 

en rekke andre steder i Norge. Men hittil er det ikke 

påvist andre kvernsteinsbrudd i slik skifer, og følgelig kan vi 

si det er sannsynlig at opprinnelsen er Hyllestad. Med andre 

ord: analyser av bergartene må helst ledsages av andre bevis 

for å kunne sannsynliggjøre proveniens. 

Ett av de viktigste andre bevisene er det vi har rikelig av i 

Hyllestad – nemlig bevis for omfattende steinbruddrift. Her 

ligger det et stort potensial for å innhente mer kunnskap om 

steinhandelen: steinbruddene kan fortelle oss om hvor mye 

stein som ble tatt ut, om det skjedde i løpet av kort eller lang 

tid, og om driften var sterkt eller svakt organisert. Her er det 

også av stor betydning å ta geologien i bruk, særlig i å vurdere 

hva som er naturlig landskap og overflater, og hva som er et 

resultat av menneskelig aktivitet. I mange tilfeller ligger utfordringen 

i å tolke noe som ikke er der lengre; når et stort steinbrudd 

er tømt for gode råstoffer ser vi ofte kun avfallshaugene 

Tabell 1: Oppsummering av viktige 

nyttesteiner og tidsperioder 

igjen. En rekke viktige steinforekomster har vært utnyttet i 

flere perioder. Følgelig er det ikke uvanlig at drift i moderne 

tid har visket ut det som måtte være igjen av gamle spor. For 

eksempel har intensiv kalkdrift på 18-1900-tallet utradert flere 

sannsynlige blokksteinsbrudd fra middelalderen. 

Kunnskap om bergartenes brytningsegenskaper er viktig 

for å kunne "lese" utviklingen av et steinbrudd i tid og rom. 

Det kan være kløvretninger i fjellet, sprekkesoner, kvalitetsvariasjoner 

og annet. Dette kan gi oss viktige svar på for 

eksempel hvorfor driften tok slutt, hvordan den var organisert 

og hvorfor noen partier av berget er utnyttet fremfor andre. 

KLEBERSTEIN SOM RÅSTOFF 

Det steinråstoffet som i omfang og utbredelse har blitt mest 

utnyttet i Norge er kleberstein. Vi finner mange hundre 

brudd fra historisk og prehistorisk tid spredt rundt omkring i 

17

landet, mange av dem godt bevart – men også godt skjult. 

Klebersteinsdriften har satt sitt tydelige preg på mange landskap 

og gitt opphav til et utall av gards- og stedsnavn. Navn 

som begynner med Gryt-, Grøt-, Katla-, Til-, Kljå-, Klauv-, 

Esje- og enda flere har i mange tilfeller opphav i uttak eller 

fremstilling av klebersteinsprodukter. Ordet "gryte" kommer 

fra det gammelnorske ordet for stein, nemlig "grjot", en 

kobling som kommer av bruken av kleberstein til gryter og 

kar. 

Klebersteinens suksess som råstoff har to årsaker: det er 

den mykeste bergarten vi kjenner til, siden hovedmineralet 

talk (som vi får talkum av) kan ripes med en fingernegl. Klebersteinen 

er altså særlig lett å skjære og hugge. Dette har 

vært den viktigste årsaken til materialets anvendelse til fiskesøkker, 

vevlodd og bygningsstein. 

Den andre viktige egenskapen er bergartens varmelagringsevne 

og varmebestandighet. En klebersteinsovn tar 

lang tid å varme opp, men så holder den svært lenge på varmen 

og vil ikke sprekke. 

PROVENIENS: KOMPLISERT MEN MULIG 

Kleberstein er en jern-magnesiumrik bergart som dannes 

ved omvandling av andre, jern-magnesiumrike "moderbergarter", 

slik som olivinstein, serpentinitt og gabbro. Ofte 

finner vi klebersteinen som en randsone eller som tynne 

ganger i disse bergartene. Dette medfører at en enkelt klebersteinsforekomst 

kan variere ekstremt i sammensetning 

og karakter over korte avstander, noe som selvsagt kompliserer 

proveniensstudiene. I sjeldne tilfeller er klebersteinsforekomstene 

avsatt som sand og grus på et stadium i Norges 

geologiske utvikling, slik at de i dag fremstår som "klebersteinskonglomerat" 

eller "kleber-sandstein". 

Den store variasjonsbredden i forekomstene gjør at vi må 

utvise aktsomhet når vi kartlegger for eksempel bygningsfasader. 

Hvis vi kun ser på steinenes utseende (farge og struk- 

18 

tur) og mineralsammensetning, kan vi komme galt ut. I 

Mariakirken i Bergen er de to klebersteinstypene som visuelt 

skiller seg mest fra hverandre fra samme steinbrudd. Dette 

betinger at vi har meget god kjennskap til steinbruddene 

før vi kan tolke opprinnelsen til steinen i bygningene. 

Når det er sagt, så finnes det også tilfeller hvor proveniensen 

er lett å bestemme. Noen klebersteinstyper har en unik 

karakter, enten i form av struktur eller mineraler som vi ikke 

finner i andre. Videre kan vi i en del tilfeller gruppere klebersteiner 

etter opprinnelsen dvs. "moderbergart"; en kleberstein 

som er dannet ved omvandling av gabbro skiller 

seg ut fra en som er dannet på bekostning av olivinstein. 

Tradisjonelle analysemetoder, slik som mikroskopundersøkelser 

av tynnslip og kjemisk analyse av hovedelementer, 

er kun unntaksvis godt egnet for å fastslå proveniens. Et 

slikt unntak er Selje Kloster. Den olivinrike klebersteinen 

der har et høyere nikkel-innhold enn de fleste av de tallrike 

forekomstene av slik stein i området. Kun en forekomst 

(Deknepollen nær Måløy) hadde et tilsvarende høyt nikkelnivå 

(analyser utført ved Universitetet i Bergen). Selv om 

det ikke er funnet spor etter steinbruddet, er det altså overveiende 

sannsynlig at klostersteinen ble hentet der. 

Et annet problem med tradisjonelle metoder er at det kreves 

relativt store prøver. Dette er selvsagt vanskelig når 

objektene som skal analyseres kan være sjeldne arkeologiske 

gjenstander eller vernete bygninger. 

I jakten på andre metoder for å analysere kleberstein, har 

vi havnet på to teknikker, som synes å gi oss ganske god 

kontroll over opprinnelsen til mange vestnorske klebersteiner. 

I tillegg kreves svært lite prøvemateriale. Den ene 

metoden analyserer med høy nøyaktighet innhold av sporelementer 

i klebersteinen, og ved å plotte disse i et diagram 

får vi mønstre som i mange tilfeller kan være unikt for ett 

bestemt steinbrudd. En annen metode går ut på å se på forholdet 

mellom strontium- og neodym-isotoper, og også her 

ser vi at vi kan skille en del steinbrudd fra hverandre.

Figur 1: Steintyper i to byggetrinn på Mariakirken. Stein fra Urda ble benyttet først, og 

senere også gjenbrukt i yngre murverk. 

19

Å bestemme opprinnelsen til klebersteiner dreier seg altså 

ikke om å analysere mange prøver med en sikker metode og 

få ut et klart svar med to streker under. Flere metoder må 

benyttes parallelt, og dess flere metoder som "slår inn" – 

dess større sannsynlighet for rett proveniens. 

HVA KLEBERSTEINSBRUDDENE KAN 

FORTELLE 

Kleberstein er lite motstandsdyktig mot erosjon, og opptrer 

ofte i tynne og uregelmessige forekomster. Dette medfører 

at mange forekomster kun har en smal sone utgående på 

terrengoverflaten, og mange kleberbrudd følger "åren" av 

kleberstein nedover eller innover i berget. For oss som skal 

undersøke steinbruddene er dette positivt, siden mange 

steinbrudd viser et "negativt avtrykk" av den opprinnelige 

forekomsten, og det er mulig å anslå hvor mye stein som er 

tatt ut. På den annen side, kontrasten mellom kleberstein 

og sideberg er stor, og slike underjordsbrudd har en tendens 

til å rase sammen. Andre måter å anslå uttaksvolum 

er å studere omfanget av avfallshauger fra driften. Ved å 

studere forekomstens geologiske aspekter, kan vi også få 

et inntrykk av om steinen er god eller dårlig – dvs. hvor 

høy eller lav utnyttelsesgraden har vært. Fortidens "industribyggere" 

var åpenbart ute etter god stein med høy utnyttelsesgrad! 

Spor etter redskaper som ble benyttet i steinbrytningen er 

som regel lett å få øye på i klebersteinsbrudd, hvis ikke forvitringen 

har vært for omfattende. Helt fram til moderne tid 

har det vært vanlig å hugge eller meisle ut kanaler rundt klebersteinsblokkene, 

for så å frigjøre den siste flaten med 

splitting. Slike brytningsspor kan si oss mye om hvilke typer 

produkter som ble tatt ut – kvaderstein eller gryter. Videre 

kan vi si noe om redskapene; i et gammelt klebersteinsbrudd 

på Kvikne (tidlig jernalder) er det klare spor etter tverrøks, 

mens spisshakke dominerer i vikingtid og middelalder. 

20 

Senere får vi kombinasjoner av spisshakke, meisel og/eller 

øks, mens i restaureringsdriften fra slutten av 1800-tallet var 

igjen spisshakke hovedredskapet. Generelt ble sprengning 

av fjell lite benyttet før 1800-tallet. Fra 1700-tallet ser vi 

håndholdt bor i bruk til å lage kile/splittehull. Ved å kombinere 

den informasjonen vi har om redskapsbruk kan vi i 

mange tilfeller danne oss et ganske godt bilde av driftsperioder 

i et klebersteinsbrudd, og følgelig hvilke perioder som 

var mest aktiv. 

En ganske typisk "livssyklus" for et klebersteinsbrudd kan 

være som følger: 

• begynner som grytebrudd i jernalder 

• kampanjer med uttak av kvaderstein i middelalderen, kanskje 

parallelt med nye gryteuttak 

• etter reformasjonen har vi uttak av fiskesøkker og blokker 

til peiser 

• ny drift ble gjenopptatt i forbindelse med restaurering av 

middelalderkirker på slutten av 1800-tallet 

• videre drift i første halvdel av 1900-tallet til bygningsstein 

• moderne drift til peiser og ovner (kun få brudd) 

I uheldige tilfeller ser vi dermed bare spor etter siste 

driftsperiode mens det foregående er visket ut. I andre tilfeller 

har steinbruddet blitt forlatt på et tidligere tidspunkt, 

noen allerede før Kristus. Når vi skal fortolke hvilke brudd 

som var viktige råstoffer til handelsvarer på forskjellig tid 

må vi altså ta med i betraktningen at kun en mindre andel av 

dem har fremdeles intakte spor etter den gitte perioden. 

KLEBERSTEIN TIL GRYTER OG KAR 

Den første driften på klebersteinsgryter vi kjenner til i 

Norge er helt tilbake til 2-500 f.Kr. Ett stort kleberbrudd 

fra denne tiden er påvist, nemlig Bubakk i Kvikne. Skjølsvold 

gjorde detaljerte undersøkelser og dateringer i bruddet 

på slutten av 60-tallet. Men de aller fleste grytebruddene 

rundt omkring stammer fra yngre perioder, vesentlig

Figur 2: Klebersteinbrudd (kvaderstein) i Hordaland – fra middelalder og nyere tid. Pilene 

med årstall viser hvilken periode de forskjellige bruddene leverte stein til Bergen. 

21

vikingtid og middelalder. Kun et lite antall brudd er arkeologisk 

undersøkt og nøyaktig datert. Imidlertid kan formen 

på gryteemner og tomter i berget gi en indikasjon på alder, 

gjennom å sammenligne med arkeologiske grytefunn i 

daterte lag. 

Rundt omkring i landet finner vi flere hundre grytebrudd. 

Disse kan vi grovt klassifisere etter om de er store 

eller små, og om de viser tegn til kortvarig intensivdrift 

eller uttak spredt over lang tid. I et typisk "gardsbrudd" ser 

vi gjerne at kun mindre volum med fjell er tatt ut, og vi ser 

variasjon i emnetyper og redskapsspor på en og samme 

bruddflate. Dette kan ikke tolkes annerledes enn at disse 

steinbruddene har vært aktiv over lang tid, men kun for å 

forsyne de nærmeste gardene med råstoff til gryter, fiskesøkker 

og liknende. Her kan vi altså knapt snakke om handelsvarer! 

Svært mange av kleberbruddene i Norge hører 

til denne kategorien. 

I andre enden av skalaen er store brudd med lite variasjon 

i redskapsbruk og emnetyper. Dette synes å være steinbrudd 

som er i intensiv drift i en begrenset periode – eller for den 

saks skyld i flere perioder. Her begynner vi å ane konturene 

av "industribrudd" der det ble tatt ut omfattende mengder 

gryter for salg. Et typisk eksempel er Kviknebruddet, et 

annet er store grytebrudd langs Sørfjorden i Hardanger. Nå 

vil vi ikke påstå at det ikke foregikk salg fra andre brudd, 

men det er grunn til å forvente at mesteparten av klebersteinsgrytene 

i omløp har sitt opphav i slike store steinbrudd. 

Nå er det fremdeles mye som gjenstår før vi kan si at vi 

begynner å få god oversikt over størrelsen på klebersteinsbrudd 

rundt omkring og når de var i drift, men et visst inntrykk 

begynner å forme seg. Dette har jeg oppsummert i, der 

det er plottet inn flere forekomster der omfanget av driften 

åpenbart har vært stor, samt enkelte forekomster der det er 

sannsynlig at det har vært betydelig grytedrift, men i så fall 

visket ut av seinere brytning. Med unntak av Kvikne, er tro- 

22 

lig vikingtid og middelalder viktigste driftsperioder for alle 

disse områdene. Flere av dem er ikke enkeltstående steinbrudd, 

men grupper av brudd innenfor mindre eller større 

områder. Det kan se ut til at man innenfor disse forekomstområdene 

hadde særlig kunnskap og fokus på klebersteinsbrytning, 

noe som førte til "knoppskyting" av klebersteinsbrudd 

også utenfor de viktigste forekomstene. 

En siste gruppe av grytebrudd omfatter små uttak med 

ensartete (samme type) emner. Disse bærer preg av å være 

prospekteringsbrudd, dvs. at man har testet kvaliteten på 

klebersteinen. Vi finner eksempler på dette i Lesja, der vi 

har en rekke slike testbrudd i områdene rundt et fåtall større 

produksjonsbrudd. 

Hva så med proveniens til grytene? Ettersom vi i dag 

besitter bedre metodikk enn før for slike analyser kan det 

være fristende å sette i gang et stort program for bestemmelser 

av noen 100-talls brudd og flere tusen objekter. Men 

særlig realistisk er det ikke! Derimot kan vi fortsette arbeidet 

med å karakterisere steinbruddene, og ut fra det avgrense 

de viktigste produksjonsområdene. Trolig kan vi da 

begrense antallet viktige steinbruddsområder til mellom 10 

og 15. 

MIDDELALDERENS KIRKEBYGGERE 

Seint på 1000-tallet begynte utnyttelsen av klebersteinen til 

et annet formål – nemlig bygging av kirker og klostre. Allerede 

på begynnelsen av 1100-tallet var det etablert store og 

effektive steinbrudd, trolig med god hjelp fra utenlandske 

steinkyndige. Kleberstein var det dominerende materialet på 

Vestlandet sør for Stadt, deler av Sørlandet, Trøndelag, Helgeland 

og Troms. Det er først i den senere tid at vi har 

begynt å få oversikt over middelalderens bygningssteinsbrudd 

og hvordan disse kan kaste lys over viktige deler av 

historien. Tidligere har stort sett alt av klebersteinsbrudd 

havnet i kategorien "grytebrudd" uten at dette har blitt

undersøkt skikkelig. Det vi nå ser er at en rekke kleberbrudd 

på Vestlandet primært er uttak av bygningsstein. Ved å kombinere 

karakteristikk av bergarter og steinbrudd med det vi 

finner i ulike tidsperioder i kirkebyggene ser vi at det danner 

seg mønstre, som kan kaste mer lys over organiseringen bak 

steinbrytningen i middelalderen. Vi ser også at ikke alt som 

har blitt kalt "kleberstein" fortjener den betegnelsen; her er 

det behov for en geologisk opprydning i terminologien! For 

eksempel er bruk av myk grønnskifer mye mer utbredt enn 

vi tidligere har trodd. I Trondheim var faktisk denne steintypen 

enerådende til langt ut på 1100-tallet, og da er det grunn 

til å stille spørsmål ved myten om at middelalderens steinhuggere 

i stor grad trampet rundt i gamle grytebrudd for å 

skaffe kirkestein. 

Bygningssteinsbruddenes betydning i middelalderen kan 

spenne fra bruk i en enkelt kirke (kampanje til å skaffe stein 

til et tidsbegrenset formål) til større regional betydning 

(bruk i flere bygninger innenfor et tidsintervall). Lengst borte 

fra byggeplassen er en av marmortypene som ble benyttet 

i Nidarosdomen; forekomsten ligger rundt 100 kilometer 

nord for byen i luftlinje – 150 kilometer sjøveien. Men normalt 

ligger steinbruddene nærmere enn 50 kilometer i luftlinje. 

De aller fleste bygningssteinsbrudd ligger like ved sjøen; 

kvadersteinene var mye tyngre å transportere enn gryter, 

så man prøvde å unngå landtransport. 

Vi kan se litt nærmere på forsyning av kleberstein til Bergen 

i middelalderen. Her begynner vi å få oversikt, og har 

etter hvert gode proveniensdata samt ganske godt bevarte 

steinbrudd. Bergens kleberhistorie (i hvert fall som vi har 

bevart stein fra) synes å begynne med byggingen av Munkeliv 

Kloster tidlig på 1100-tallet. Både geokjemiske analyser 

og datering av trekonstruksjon i steinbruddet tilsier at 

et steinbrudd i Tysnes i Sunnhordland (Russøy) ble benyttet. 

Bruddet ble tømt for god kleberstein. Arvtakeren ble et 

stort klebersteinsbrudd på Bømlo, Urda i Lyklingfjorden. 

Vi finner denne steinen i første byggetrinn i flere bergens- 

bygg – Mariakirken (Figur 1), Domkirken, Korskirken og 

Nonneseter Klosterkirke. På et gitt stadium i byggingen 

stopper leveransene fra Urda, sannsynligvis fordi bruddet 

blir tømt, og med hjelp fra bygningshistorisk kompetanse 

kan vi våge oss på å tidfeste driften til mellom 1130 og 

1160. Hvis dette er korrekt, kan vi trolig også tidfeste Moster 

kirke, siden Urda-steinen er benyttet der. Enda mer 

interessant blir det når vi finner Urda-stein i Avaldsnes kirke 

på Karmøy; siden kirken er fra 1200-tallet, kan Urdasteinen 

gi oss en indikasjon på at det fantes en eldre steinkirke 

på stedet. Urda-bruddet var altså av stor regional 

betydning på 1100-tallet. Når vi ser på størrelsen på avfallshaugene 

rundt bruddet og bruddet i seg selv (90 meter 

bruddfront) kan vi lett forstå det; her kunne drives effektivt 

med mange mann samtidig. 

Da Urda-bruddet gikk tomt kom det inn andre klebersteinstyper. 

Vi får et lite innslag av en konglomeratisk kleberstein 

fra Hana ved Trengereid på slutten av 1100-tallet 

samt en serpentinholdig kleberstein av ukjent opprinnelse. 

Men viktigst er inntredenen av en lys, klorittrik kleberstein 

som vi ut fra analyser tror kommer fra Lysekloster – altså 

fra steinbruddet som også klosteret er bygget av. Utover 

1200-tallet ser det ut til at denne steinen dominerer sterkt i 

Bergen. 

Vi har altså to viktige, store steinbrudd nær Bergen på 11- 

1200-tallet, Urda og Lysekloster (Figur 2). Men vi vet lite 

om hvem som organiserte driften. Foregikk steinbrytningen 

i form av kampanjer fra sentralmakten eller kirkens side, for 

å hente stein til bestemte formål? Eller kjøpte man steinen? 

Var introduksjonen av Lysekloster-stein et tegn på at munkene 

handlet med stein i stort omfang? Det kan se ut som 

om vi har tilsvarende problemstillinger andre steder, særlig 

denne tilstedeværelsen av store, regionale steinbrudd tidlig 

på 1100-tallet. I Stavanger har vi "Stavangerkleber" (ukjent 

opphav), på Mørekysten minst ett stort marmorbrudd og i 

Trondheim grønnskifer fra Øye i Melhus. 

23

KONKLUSJON 

Kleberstein har gjennom flere perioder vært råstoff for viktige 

handelsvarer. De siste årenes forskning på dette området 

har avdekket med all tydelighet at det ligger store forskningsmessige 

gevinster i å opparbeide bedre forståelse av 

denne virksomheten gjennom tverrfaglig samarbeid. Et stort 

og viktig poeng er hvordan vi kan tolke betydningen av 

steinbrudd; om de er små eller store, hva som ble produsert, 

om de leverte råvarer til nærmeste gard eller til markeder 

langt borte, og ikke minst hvilke perioder de var i drift. Vi 

24 

begynner å ane konturene av en organisasjon bak middelalderens 

fremstilling av bygningsstein, og vi ser at det kan 

dukke frem et mønster også knyttet til store grytebruddområder, 

også utenfor de tradisjonelt best undersøkte. Med 

erkjennelsen av at steinbrudd er et viktig element for å forstå 

fortidens handelsvirksomhet bør vi også se på dem som 

viktige kulturminner. Forvaltningen av slike gamle "industrilandskaper" 

er i beste fall mangelfull i dag, blant annet på 

grunn av manglende kunnskap og forskning om dem.danger, 

årgang 2004 


Ekroll, Ø., 1997, Med kleber og kalk. Norsk steinbygging i mellomalderen, Det Norske Samlaget, Oslo, 329s 

Heldal, T. & Jansen, Ø. J., 2000, Steinbyen Bergen: fortellingen om , Nord 4, Bergen, 200s 

Helland, A., 1893, ”Takskifre, heller og vekstene”, Norges geologiske undersøgelse, 10 

Nybø, M, 2000, Albanuskirken på Selja. Klosterkirke eller bispekirke?, Dr.art. avhandling, det Historisk filosofiske fakultet, Universitetet 

i Bergen. 

Jansen, Ø. J. 2004: Steinbrudd i Hordaland. I: Naturhistorisk veibok for Hordaland. 

Jansen, Ø. 2004: Kleberstein – til kirker og graut. I: Hardanger, årgang 2004 

Jansen, Ø. J., Heldal, T., Pedersen, R. B., Ronen, Y. & Kaland, S. H. H. (innlevert artikkel): Provenance of soapstone used in medieval 

buildings in the Bergen region, western Norway. Proceedings ASMOSIA 7, Interdisciplinary Studies on Ancient Stone 2003, Hellas 

Skjølsvold, A., 1961, Klebersteinsindustrien i vikingetiden. Oslo, Universitetsforlaget 

Storemyr, P. 1997, The stones of Nidaros. An applied weathering study of Europe’s northernmost cathedral. Dr. Ing Thesis, Norwegian 

University of Science and Technology, Trondheim 

Storemyr, P. & Heldal, T., 2002: Soapstone Production through Norwegian History: Geology, Properties, Quarrying and Use. In Herrmann, 

J., Herz, N. & Newman, R. (eds): ASMOSIA 5, Interdisciplinary Studies on Ancient Stone, Archetype, London, pp. 359-369 

Storemyr, P. 2003: Stein til kvader og dekor i Trøndelags middelalderkirker – geologi, europeisk innflyelse og tradisjoner. I: Imsen, S. 

(red) Ecclesia Nidrosiensis 1153-1537 – søkelys på Nidaroskirkens og Nidarosprovinsens historie. Senter for Middelalderstudier, 

NTNU, Skrifter 15, 445-463 

Østerås, B. 2002: Slipsteinsberget i Sparbu - kva arkeologiske undersøkingar av eit klebersteinsbrot kan fortelje om gamle steinhoggartradisjonar. 

Hovedoppgave NTNU

Skibsbygning og søfart i vikingetid og tidlig middelalder 

– belyst gennem et nøglefund af vestnorsk oprindelse 

ANTON ENGLERT, VIKINGESKIBSMUSEET I ROSKILDE 

Programmet for Hyllestadsseminaret 2005 indledtes med 

et udsagn af stor maritim relevans: "kvernstein til handkverner 

vart eksportert til omlag heile Nord- og Østersjøområdet. 

Åfjordsteinen var frå slutten av 900-talet og fram 

til ca. 1600 omlag einerådande som kvernstein i det gamle 

danske riket i Østersjøen." Irene Baug gjorde i sit foredrag 

opmærksom på fire forskellige udbredelsesregioner for 

kværnsten i Norden: Granatglimmerskifer fra Hyllestad, 

Basaltlava fra Rhinområdet, Sandsten frå Malung i Dalarna 

og Gnejs fra Lugnås i Västergötland. Af disse fire produktionssteder 

lå Hyllestad nærmest til havet. Og selvom 

Hyllestadsstenen stammer fra det nordvestligste produktionssted, 

så rækker dens udbredelse længst mod sydøst, 

hele vejen hen til den sydlige Østersøkyst. Åfjordstenens 

udbredelse dækker altså stort set de norske og danske farvande 

undtagen den jyske vestkyst, hvor der blev landet 

basaltkværnsten fra Rhinområdet. Det tyder på at kværnsten 

var en handelsvare, der fulgte de etablerede varestrømme 

til søs. 

KVÆRNSTEN SOM SKIBSLAST 

Med sin specifikke vægt af ca. 3 g/cm 3 var kværnsten en 

velkommen last på et sejlskib. Lagt i bunden af skibet, 

kunne denne handelsvare erstatte den stenballast, der ellers 

hørte til for at opretholde skibets stabilitet under skiftende 

vindstyrker, når lasten ikke var tungt nok. Den kunne godt 

kombineres med en let last af fx. tørfisk. At kværnstenen 

måtte stuves nederst i lasten, kan have ført til, at den er så 

lidt dokumenteret i samtidige rejseberetninger og billedkilder. 

I Bergens bylov fra 1276 bliver kværnsten behandlet 

som en pladskrævende handelsvare, der sammen med tømmer 

og skibe, der stod til salg, var fritaget fra den generelle 

bestemmelse at alle handelsvarer skulle stables på torvet. 

1 Som en ufordærvelig handelsvare med samtidig nytteværdi 

som ballast var kværnsten i princippet ikke bundet 

til at blive afleveret i en bestemt havn til en bestemt tid. 

Man kan derfor forestille sig den mulighed, at købmænd 

eller skippere valgte at føre kværnsten så længe med i lasten 

indtil de fik budt en god pris for dem, enkeltvis eller én 

gros. 

LASTSKIBE I NORDEN 

Det marinarkæologiske materiale viser, at der fra slutningen 

af 900-tallet udvikledes rene sejlskibe, dvs. formålsbyggede 

lastskibe i Norden. 2 Dermed var der skabt et egnet 

transportmiddel til eksport af kværnsten fra Åfjorden (via 

Bergen) videre over Skagerrak og Kattegat. 

For de danske farvande tegner sig følgende billede: 3 

igennem to århundreder byggedes der store lastskibe i nordisk 

klinkbygningsteknik. Disse skibe forenede en længde 

25

på ca. 20 til 25 meter med en lasteevne af 50-60 tons. Det 

svarer til den vægt der kunne køres på 25 til 30 hestetrukne 

lastvogne. Lynæsskibet fra ca. 1140 er en typisk repræsentant 

for denne gruppe. Samtidig byggedes der mellemstore 

lastskibe af 10-20 tons lasteevne med en længde på 14 til 

18 meter. Derudover kunne der fragtes varer med mindre 

skibe og både efter behov. Alle disse skibe havde en forholdsvis 

ring dybgang. Selv de store nordiske lastskibe 

kunne nøjes med 1,5 meters dybgang i lastet tilstand. 

Fra 1150 finder en anden skibsbygningstradition indgang 

i den nordeuropæiske handelssøfart: koggen. Mens de nordiske 

lastskibe før 1200 lignede elegante både, der er blevet 

forstørret i målestok, så var koggerne præget af en ren 

funktionsorienteret byggestil. De var bygget over en solid, 

flad bund af tykke planliggende planker. Siderne var bygget 

af overlappende planker. Koggerne havde rette stævne. 

Denne stævnform gjorde det muligt at fastgøre et stort ror 

til agterstævnen med jernbeslag, ligesom man hænger en 

dør på hængsler. Det nyopfundne stævnror og den rette 

agterstævn fandt en hurtig udbredelse i hele det nordiske 

skibsbyggeri. De tidligst daterede fund af kogger, Kollerupkoggen 

og Koldingkoggen stammer fra Det danske 

Riges sydvestlige områder. 4 Man antager, at koggen oprindeligt 

var en vadehavstype, beregnet til at kunne ligge på 

sin flade bund ved lavvandet. I Hansetiden blev koggen 

den foretrukne storskibstype helt op til 1400-tallet. Koggefundet 

fra Bremen, der er udstillet i Deutsches Schiffahrtsmuseum 

i Bremerhaven giver det bedste indtryk af, hvordan 

en mellemstor kogge (80 tons lasteevne) så ud 

omkring 1380. 5 

TO NØGLEFUND AF VESTNORSK 

OPRINDELSE 

Tilbage til Vestnorge. Herfra stammer to af de mest omtalte 

nordiske lastskibsfund: Skuldelev 1 fra ca. 1030 og det 

26 

store Bergenskib fra 1188. Begge skibe var hovedsageligt 

bygget af fyrretræ, siden der ikke stod nok egetræ til rådighed 

på de vestnorske breddegrader. Da Arne Emil Christensen 

studerede de udsædvanlig store skibsdele fra Bryggen-udgravningen 

i Bergen (1955-68), var det ikke muligt 

for ham at afgøre, om det drejede sig om et eller to "Big 

Ships". På grund af tømmernes genbrug i et bygningsfundament 

daterede han dem til tiden kort før den store brand 

i 1248. 6 En dendroanalyse gennemført af det danske Nationalmuseum 

i 1998 har afsløret, at de usædvanlige store 

skibsdele af fyrretræ blev fældet omkring Bergen i vinteren 

1187/88 til bygning af ét stort skib. 7 

Det er svært at sige, til hvilket formål det store Bergenskib 

var blevet bygget til. Det var mindst 30 meter langt og 

9 til 10 meter bredt. Lasteevnen angives som over 120 

tons. Foruden til handel kan skibet også have tjent som et 

respektindgydende rejseskib for en af Norges førende personligheder 

med sit følge. Arne Emil Christensen forslår 

som mulig ejer enten en gruppe af handlende stormænd 

eller et kloster, en biskop eller selve kongen, Kong Sverre. 8 

Formodentlig blev et skib af denne størrelse ikke bygget 

uden kongens samtykke. Resterne af det store Bergenskib 

beviser at det nordiske klinkerskibsbyggeri ikke var 

begrænset til mindre lastskibsstørrelser. Det enestående 

fund fremhæver Bergens og Vestnorges betydning i den 

tidlige middelalders søfart. 

SKULDELEV 1 OG REKONSTRUKTIONEN 

OTTAR AF ROSKILDE 

Vikingeskibsmuseet i Roskilde har siden sin åbning i 1969 

forsket i et vestnorsk lastskib fra den sene vikingetid, nemlig 

vrag 1 fra Skuldelev. Skuldelev 1 består hovedsageligt 

af fyrretræ, der er blevet fældet i Sognefjordområdet 

omkring 1030. Skuldelev 1’s sidste fart endte i Roskilde 

Fjord på Sjælland, hvor det blev udgravet af Olaf Olsen og

Ole Crumlin-Pedersen fra Nationalmuseet i 1962. 9 Crumlin-Pedersen 

formoder, at det var en norsk trussel under 

Kong Harald Hårderåde i 1060erne, der førte til, at det 

bedagede lastskib blev sænket i hovedfarvandet sammen 

med fire andre fartøjer. Det kan tænkes, at man foretrak 

norsk-ejede skibe, da man skulle finde egnet byggemateriale 

til en forsvarsspærring mod en norsk flåde. Det lille 

norskbyggede skib Skuldelev 6 på 11 meters længde led 

den samme skæbne. 

I årene 1999 og 2000 byggede Vikingeskibsmuseets 

værft en rekonstruktion af Skuldelev 1 i fuld størrelse. Skibet 

blev søsat under navnet Ottar af Roskilde efter den 

berømte norske søfarer Ottar fra vikingetiden. Til bygningen 

af skroget anvendte museets bådebyggere de samme 

materialer som i originalskibet. Rigningen blev rekonstrueret 

ud fra parallelfund samt skriftlige og etnografiske kilder. 

Foreløbig sejler Ottar dog med stag og vanter af hamp 

i stedet for lindebast. 

Selve byggeteknikken kan spores i de originale skibsdeles 

udformning og fiberforløb samt i de værktøjsspor, der 

står tilbage på de originale overflader. Vikingetidens og 

den tidlige middelalders skibsbyggeri i Norden var et foretagende, 

der foregik decentralt med de enkle redskaber, der 

stod til rådighed for en selvforsynende bondebefolkning. 

En dygtig smed fra omegnen kunne fremstille økser, hammere, 

bor, knive, trækjern, høvljern, nagle og nitteplader. 

Tømmerne blev kløvet med kiler og tilhugget med økser 

og ikke savet med sav som vi kender det fra romersk og 

nyere tids teknologi. Skibene blev bygget i nærheden af 

velegnede skove. Byggemetoden fulgte den lokale tradition 

og krævede livslang erfaring i træbearbejdning samt 

evnen til improvisation. 

Skrogbygningen begyndte med køllægningen og rejsningen 

af for- og agterstævn. Derefter nittede man plankegang 

for plankegang overlappende på kølen og på hinanden, 

indtil skibets bundparti var færdigt. Først efter at de 

tværliggende bundstokke var fastgjort med trænagle og 

kølsvinet var lagt henover bundstokkene, blev sideplankerne 

rejst. Derefter kunne spantesystemet færdigbygges med 

biter (nederste tværgående bjælker), biteknæ, tværbjælker 

og bjælkeknæ. I et lastskib som Skuldelev 1 lagde man et 

for- og agterdæk, mens midterskibet forblev udækket som 

et åbent lastrum. Riggen bestod af en mast lidt foran for 

midten med et stort rektangulært råsejl. De følgende data 

fra rekonstruktionen af Skuldelev 1 anskueliggør, hvor 

meget materiale der måtte skaffes til bygningen af et mellemstort 

lastskib i den sene vikingetid: 

- 27 grove fyrretræsstokke til planker, dæk, mast og rå 

- 60 fyrretræsrødder til biter med groede knæ, 

biteknæ og liggende knæ 

- 40 stk. krumtræ af birk til oplængere, bundstokke, 

lind og eg knæ mm. 

- 2 store egetræer til køl, stævne og kølsvin 

- 5 træer af seljepil og fyr til trænagler 

- 3000 jernnagler til klinknagler 

- Uld fra 200 vildfår (spelsauer) til sejldug 

Vikingeskibsmuseets bådebyggere brugte i alt 14.000 

timer. Det svarer til 350 uger á 40 timer. Formodentlig 

kunne et erfarent byggehold med en god forberedelse og 

organisation bygget sådan et skib på et halvt år i den sene 

vikingetid. Ottar af Roskilde fremstår med de følgende 

tekniske data: 

Længde: 16,0 m 

Bredde: 4,8 m 

Dybgang: 1,3 m med fuld last 

Sejlareal: 90,0 m 2 

Årer: 4 årer 

Lastevne 20-25 tons 

Ballast, når der sejles uden last: 15 tons 

27

28 

Teikning av eit mellemstort vestnorsk lastskip fra 

ca. 1030. Rekonstruktionstegning efter Andersen 

& Andersen 1989, fig. 343.

REJSEERFARINGER I WULFSTANS 

KØLVAND 

Under sin flere årtier lange levetid blev originalskibet 

repareret mindst tre forskellige gange med egetræ fra 

egnene omkring Oslofjord og Øresund. Derfor tolker Ole 

Crumlin-Pedersen Skuldelev 1 som en austrfararknörr, "en 

knar til sejladsen på Danmark og ind i Østersøen." 10 De 

første fire sommertogter med rekonstruktionen Ottar har 

bekræftet skibets egnethed til langture over Kattegat og 

Østersøen. Bemandet af en særlig tilknyttet gruppe frivillige, 

det såkaldte Ottarlaug, har Ottar sejlet 2522 sømil i disse 

farvande i årene 2001 til 2004. 

Særlig interessant er i denne sammenhæng en forsøgsrejse 

der blev gennemført i 2004. I anledning af et internationalt 

forskningsseminar om den angelsaksiske søfarer 

Wulfstan anmodede Vikingeskibsmuseet Ottarlauget om at 

sejle en forsøgsrejse fra Hedeby til Gdansk. Wulfstans (og 

Ottars) rejseberetning blev oprindeligt nedskrevet i Kong 

Alfred af Wessex’ regeringstid i det sene 800-tal som del 

af en redigeret oldengelsk udgave af Orosius’ senantike, 

kristne verdenshistorie. Wulfstan citeres for at han sejlede 

fra Hedeby (forløberen for det moderne Slesvig i Nordtyskland) 

til Truso (i dag Janów Pomorski i Polen) på syv 

dage og nætter, og at hans skib førte sejl på hele vejen. 

Den korteste sejlbare distance mellem Hedeby og Truso 

svarer til 400 sømil. Formålet med forsøgsrejsen med 

Skuldelevrekonstruktionen var nu, at sejle så meget som 

muligt af denne strækning under lignende betingelser, for 

at finde ud af, hvordan en sådan rejse kunne have foregået. 

Tre spørgsmål er her særlig relevante: 1. Hvilke slags skib 

brugte Wulfstan? 2. Hvordan navigerede han? 3. Havde 

han gunstig vind? 

Ottar af Roskilde lettede anker ud for Hedeby Nor den 4. 

juli 2004 om aftenen med en frisk vestenvind. På vejen ned 

af Slien kunne Ottar kun sejle i dagslys og måtte desuden 

slæbes igennem to moderne klapbroer, der ikke kan passeres 

under sejl. Det lykkedes dog, at passere det meget 

snævre og snoede farvand ved Myssunde under sejl. Grunden 

hertil kan søges i den topografiske omstændighed, at 

vinden følger sejlrenden igennem de omgivende moræner. 

Fra Slimundingen sejlede Ottar dag og nat østover og nåede 

Gdansk den 8. juli om aftenen. Det var aftalt fra starten, 

at Ottar skulle ende sin forsøgsrejse i Gdansk, da Janów 

Pomorski, det tidligere Truso ikke længere kan nås direkte 

fra Østersøen. Dermed blev den kortest sejlbare distance 

forkortet til 349 sømil. Over grund tilbagelagte Ottar dog 

390 sømil. Det skyldes to årsager: For det første måtte 

Ottar søge læ ved Falsters østkyst for at skifte den birkevidje, 

der holder roret på sin plads. Det betød en tretimers 

pause for anker og nogle få sømils omvej. For det andet 

tabte vestenvinden pusten efter tre døgn, så at Ottar lå stille 

lige ude for Polens nordligste punkt ved Wladyslwowo. 

Den nye vind blæste stik imod, så at Ottar var tvunget til at 

krydse 36 sømil i 14 timer og 10 minutter imod østlige vin- 

Vikingetid 2004 Vikingetid 

Rejse Wulfstan: Hedeby-Truso Forsøgsrejse Hedeby-Gda_sk Ottar: Kaupang-Hedeby 

Resulterende distance ca. 400 sømil 349 sømil ca. 400 sømil 

Gennemsnitligt etmål 57 sømil 86 sømil 80 sømil 

Gennemsnitlig fart 2,4 knob 3,6 knob 3,3 knob 

Tabel 1. Hastighedssammenligning mellem forsøgsrejsen 2004 og to rejseberetninger fra vikingetiden. 

29

de. Den heraf resulterende distance og fart var 11 sømil og 

0,8 knob (sømil i timen). 

Med en rejsetid på i alt fire døgn, og halvanden timer 

(altså 197 1 /2 timer) nåede Ottar dog en rejsehastighed på 

3,6 knob over den direkte distance. Særlig bemærkelsesværdig 

var dog Skuldelev 1-rekonstruktionens bedste 

etmål: Mellem Kap Arkona og Leba sejlede Ottar med 

agterlig vind 145,6 sømil på et døgn, det svarer til en 

respektabel gennemsnitsfart på 6,1 knob. Efter at have 

gennemført en forsøgsrejse i fuld skala, kan man direkte 

sammenligne fartresultaterne med de skriftelige kilders 

udsagn (tabel 1). 

Det viser sig, at Skuldelev 1-rekonstruktionens gennemsnitlige 

etmål på 86 sømil er kun ubetydelig større end 

det etmål af 80 sømil, som vi kan konkludere fra søfareren 

Ottars rejse fra Kaupang til Hedeby. Det vil sige, at Ottars 

skib i det sene 800-tal kunne præstere en lignende fart som 

Skuldelev 1-skibet fra 1030. Wulfstans rejse derimod varede 

en del længere i sin tid. Der kan være forskellige grunde 

til: 1. Ugunstige vindforhold. 2. Et langsommere fartøj. 3. 

En længere rute, fx en rute, der følger de syddanske øer og 

den skånske kyst hele vejen til Bornholm, for at nyde 

beskyttelse fra den danske konge og for at sejle i selskab 

med andre handelsskibe der sejler fra Hedeby mod Gotland. 

Hastighedsresultaterne viser, at det bedst kunne betale 

sig at vente på gunstig vind og sejle store strækninger i 

den gunstige vind med store etmål. Det gjaldt især for et 

rent sejlskib som Skuldelev 1. 

Under forsøgsrejsen blev der sejlet så lidt som muligt 

efter kompas eller GPS. Derimod sejlede besætningen 

efter landsigt, vindretning og solens omtrentlige retning. 

Det viste sig, at der i højsommeren med de korte nætter er 

næsten ubegrænset landsigt i den vestlige og sydlige 

Østersø. Termiske skyer, der dannes over landet markerede 

fx den skånske kyst og Bornholm på 35 og henholdsvis 50 

sømils afstand. Derfor kan man konkludere, at vikingeti- 

30 

dens navigation i denne del af Østersøen foregik uden 

instrumenter som en terrestrisk navigation bygget på stedkendthed. 

Ottars besætning under forsøgsrejsen bestod af fem 

mænd og tre kvinder. I modsætningen til tidligere års større 

besætninger, der var inddelt i tre vagthold, sejlede Ottar 

i 2004 med to vagthold i firetimersvagter. De to vagtholds 

skiftende hviletider bevirkede, at hele besætningen kun 

samledes til morgenmad og aftensmad. Tre personer var 

nok til at holde skibet på kurs og foretage små manøvrer. 

VEJR, SKIB, BESÆTNING 

Flere års erfaringer med Ottar har vist, at sejladsen med et 

sejlfartøj uden motor er mest afhængig af tre faktorer: vejr, 

skib og besætning. Vejret er den dominerende faktor, som 

ikke kan ændres; skibet kan ikke ændres i sin konstruktion, 

når det først er stået til søs. Det må sættes i sødygtig stand 

før afrejsen. Besætningen derimod kan tilpasse sig de givne 

betingelser og forbedre skibets præstationer. Selv om 

mennesket let trættes af anstrengelser, er det dog den mest 

fleksible ressource til søs. Det menneskelige sammenspil 

om bord er naturligvis uhyre vigtigt for rejsens succes. I de 

middelalderlige norske kilder kan man finde genklang af 

de tre faktorer vejr, skib og besætning. Kongespejlet orienterer 

den unge købmand om vind og vejr på de forskellige 

årstider. 11 Bergens bylov definerer i det afsnit, der kaldes 

for Farmannaloven, 12 hvornår et skib er sødygtigt. Kongespejlet 

minder om de reservedele, der skal medføres. 13 

Farmannaloven fastskriver detaljeret de indbyrdes regler 

der gælder for de sejlende handelsmænd. Det er påfaldende 

at noget så skibsinternt som vagtinddelingen og 

vagtpligterne til søs og i havn er minutiøst fastlagt i Bergens 

bylov. Sådanne regler hørte ikke hjemme i byloven, 

havde skipperen været en ubestridt herre over en besætning 

af hyrede søfolk. Foruden søfartens enorme betyd-

ning for Bergen viser det i hvor høj grad norsk søfart i 

middelalderen var organiseret og udført af frie mænd, hvis 

handlingsfrihed om bord måtte reguleres skriftligt for 

skibssikkerhedens skyld. At denne form for andelssejlads 

stadig eksisterede i den nordnorske kystfart til og fra Bergen 

tidlig på 1800-tallet, dokumenteres i den danske professor 

Wilhelm Hansens iagttagelser under et besøg i Bergen: 

"Men hvad er dette for et underligt Fartøj, der kommer 

indsejlende paa Vaagen med et høit opstaaende Kjøltræ i 

Notar: 

1 Helle 1982: 188; Magnus Lagabøters Bylov VI 8. 

2 Crumlin-Pedersen 1999. 

3 Englert 2003. 

4 Crumlin-Pedersen 2000; Hocker & Dokkedal 2001; Bill & Hocker 2004; 

5 Lahn 1992; Crumlin-Pedersen 2003. 

6 Christensen 1985: 67, 178-196, 182, 207-208, 221. 

7 Bartholin 2001, Englert 2001, Hansen 2001. 

8 Christensen 2001. 

9 Crumlin-Pedersen 2002. 

10 Crumlin-Pedersen 2002: 342. 

11 Kongespejlet: 60-64 (Sejladsens ophør og begyndelse). 

12 Magnus Lagabøters Bylov IX. 

13 Kongespejlet: 10-11 (Købmandens færd). 

14 Gøthesen 1980: 43. 

Skriftlige kilder: 

Magnus Lagabøters Bylov, oversat av Knut Robberstad. Kristiania 1923. 

Kongespejlet. Konungs Skuggsjá i dansk oversættelse ved Finnur Jónsson. København 1926. 

stedet for Bougspryd? Det er en Nordlandsjægt. Fisken er 

opstablet lige til midt op paa Masten og alle Klude ere 

sammenbundne til et eneste stort Lagen eller Bomseil, 

hvoraf Stykke for Stykke afløsses efter som de kommer 

nærmere Land. Ovenpaa Fisken løbe 10 til 12 nordlandske 

Bønder i sædvanlig Bondedragt imellem hinanden. Enhver 

er paa en Gang Handelsfaktor, Skipper, Styresmand, 

matros og Koksmad. Enhver synes at befale og alle eller 

maaske ingen at adlyde: en ægte Republik." 14 


Andersen, Bent & Erik Andersen 1989: Råsejlet - Dragens Vinge. Roskilde. 

Bartholin, Thomas Seip 2001: Dendrochronological Dating of medieval Norwegian Ships from Bergen. I Øye, Ingvild (red.), Ships and 

Commodities. The Bryggen Papers. Supplementary Series 7, 51-53. Bergen. 

Bill, Jan & Frederick M. Hocker 2004: Haithabu 4 seen in the context of contemporary shipbuilding in Southern Scandinavia. I Brandt, 

Klaus et al. (red.), Der Prahm aus dem Hafen von Haithabu. Beiträge zu antiken und mittelalterlichen Flachbodenschiffen. Schriften 

31

des Archäologischen Landesmuseums, 43-53. Neumünster. 

Christensen, Arne Emil 1985: Boat finds from Bryggen. I Herteig, Asbjørn (red.), The Bryggen Papers, Main Series 1, 47-278. Bergen, 

Oslo, Stavanger, Tromsø. 

Christensen, Arne Emil 2001: Comments on the new Dendrochronological Dates. I Øye, Ingvild (red.), Ships and Commodities. The 

Bryggen Papers. Supplementary Series 7, 63-67. Bergen. 

Crumlin-Pedersen, Ole 1999: Ships as indicators of trade in Northern Europe 600-1200. In Bill, Jan & Birthe L. Clausen (red.), Maritime 

Topography and the Medieval Town. Papers from the 5th International Conference on Waterfront Archaeology at the Danish 

National Museum, Copenhagen, 14-16 May 1998. Publications from The National Museum, 11-20. Copenhagen. 

Crumlin-Pedersen, Ole 2000: To be or not to be a cog: the Bremen Cog in perspective. International Journal of Nautical Archaeology 

29, 230-246. 

Crumlin-Pedersen, Ole 2003: Die Bremer Kogge - ein Schlüssel zur Geschichte des Schiffbaus im Mittelalter. I Hoffmann, Gabriele & 

Uwe Schnall (red.), Die Kogge. Sternstunde der deutschen Schiffsarchäologie. Schriften des Deutschen Schiffahrtsmuseums 60 (Die 

Kogge von Bremen 2), 256-271. Hamburg. 

Crumlin-Pedersen, Ole 2002: The Skuldelev Ships I. Topography, Archaeology, History, Conservation and Display. Ships and Boats of 

the North 4.1. Roskilde. 

Englert, Anton 2001: The Dating and Origin of the “Big Ship” from Bergen. I Øye, Ingvild (red.), Ships and Commodities. The 

Bryggen Papers. Supplementary Series 7, 43-49. Bergen. 

Englert, Anton 2003: Large Cargo Vessels in Danish Waters 1000-1250. Archaeological Evidence for Professional Merchant Seafaring 

before the Hanseatic Period. I Beltrame, Carlo (red.), Boats, Ships and Shipyards. Proceedings of the Ninth International Symposium 

on Boat and Ship Archaeology. Venice 2000, 273-280. Oxford. 

Gøthesen, Gøthe 1980: Norske Kystens fraktemenn. Oslo. 

Hansen, Gitte 2001: The “Big Ship” and the “Second Big Ship”, Stratigraphical and Chronological Aspects. I Øye, Ingvild (red.), Ships 

and Commodities. The Bryggen Papers. Supplementary Series 7, 55-61. Bergen. 

32

Kysten som transportåre 

AV ARILD MARØY HANSEN, BERGENS SJØFARTSMUSEUM 

Kysten har i mange hundre år vært en viktig transportåre. På 

Vestlandskysten er flere sjøfunn fra middelalderen og tiden 

etter undersøkt av Bergens Sjøfartsmuseum. Funnene sammen 

med navn, landskapselementer og bevarte dokumenter 

belyser bruken av leden. Den store kvernsteinslasten i 

Kvernsteinparken er et slikt funn. Kunnskap om skipsleden 

langs norskekysten er et sentralt element i vår kunnskapoppbygging 

om kvernsteinomsetningen. 

Landskap som viser at mennesker på en eller annen måte 

har benyttet det, kaller vi et kulturlandskap. Når landskapet 

vitner om bruk av sjøen, blir det gjerne kalt et maritimt kulturlandskap. 

Vi glemmer, naturlig nok, at også sjøbunnen er 

en del av dette landskapet. I tillegg vil navn, méd, kartopplysninger 

og spor på land indikere et maritimt kulturlandskap. 

Da tunge vareslag som for eksempel steinprodukter 

tidligere nesten utelukkende ble fraktet sjøveien, kan vi 

omtale deler av kysten som en transportåre. En transportåre 

på sjøen betegnes også ofte som en led. På Vestlandet er 

Bergensleden den mest kjente. Den kan regnes fra Karmsundet 

i sør og i alle fall til Sogn i nord. Vi skal her kort se 

på noen elementer som kan belyse Bergenledens bruk som 

transportåre. 

SKIPSFUNN 

Fleslandsviken ved Bergen er en lun havn i sørlig vind. Her 

er det også på land registrert en 40 m. lang nausttuft fra jernalder. 

"Fles" er et gammelt navn for skjær, navnet Fleslandskjæret 

er således et overflødig uttrykk. Trolig ble viken 

brukt som ankringssted av sjøfarende som seilte på Bergen. 

Den dag i dag vil en således kunne se fortøyningsinnretninger 

fra ulike epoker i viken. 

I 1999 undersøkte arkeologer fra Bergens Sjøfartsmuseum 

sjøområdet og registrerte en skipslast fra middelalderen. 

Selve fartøyet var forsvunnet, men lasten av bygningsmaterialer 

ble påvist og delvis hevet. Lasten besto hovedsakelig 

av vegg- og taktegl og kan tidfestes til perioden 1200-1400. 

Taksteinen i middelalderen ligner to halve koniske rør som 

ble lagt vekselvis opp og ned. Overliggeren kalles munk og 

underliggeren kalles nonne. Denne form for takstein ble 

avløst av vingeteglen på 1600-tallet. Det ble også funnet 

tegl av hittil ukjente typer. Kanskje var skipet på vei til en 

byggeplass i Bergen da det forliste etter å ha støtt mot land. 

Ved Moster på Bømlo kom et annet funn for dagen i 1991. 

Fra skriftlige kilder kjenner vi til at et forsyningsfartøy fra 

den spanske armada havarerte i området 1588. Nyheten om 

et mulig gjenfunnet armadaskip spredte seg raskt. Gjenstandsmaterialet 

i funnet samsvarer likevel ikke med den 

spanske armadas tokt mot England. Det spesielle ved dette 

funnet er skip og last: skipet har en særegen kravellkonstruksjon, 

uvanlig i Norden, lasten besto av bygningsstein 

fra middelalderen; norsk kantstein av kleber, vegg- og tak- 

33

tegl, samt never til tetting av tak, og i skipsutstyret inngikk 

keramikk og kvernstein fra Rhin-området og en spansk 

krukke for olivenolje. En samlet vurdering av funnet gir en 

datering til 1650-1720. Mostraskipet reiser flere spørsmål 

enn svar. Funn av store mengder ryggvirvler av torsk tyder 

på at det også fraktet fisk. Tørrfisk gikk i Europa under navnet 

Bergefisk, tolket som fisk fra Bergen. Kanskje gikk 

Mostraskipet i fart mellom Norge og Middelhavet. Etter 

reformasjonen ble flere kirker og klostre revet. Kanskje 

fraktet fartøyet stein fra slike anlegg ut av landet. 

Av en noe annen type er funnet i Alverstraumen i Lindås, 

der det ble påvist et produkt som sikkert kan opphavsbestemmes 

og kvantifiseres. Funnet av 505 kvernsteiner og en 

del steinpinner i 1990 var en avgjørende indikator på hvor 

omfattende kvernsteinsproduksjon og –utskiping i Hyllestad 

tidligere har vært. Det forsiktige anslaget over arbeidsomfanget, 

mer enn fire årsverk, viser at tapet må ha vært følbart. 

Senere forskning med utgangspunkt i kvernsteinsproduksjonen 

har også ført til ny kunnskap om virksomhetens 

datering og steinenes utbredelse. 

SKIP OG HANDELSVARER 

Skipet var mye brukt som symbol for handel i middelalderen. 

Vi finner det avbildet på bl.a. mynter og bysegl, for 

eksempel på baksiden av Bergens segl fra 1299. På Vestlandet 

var Bergen naturlig nok et senter for sjøfarten i middelalderen. 

På 1200-tallet kunne folketallet i byen komme opp i 

nærmere 10.000 om sommeren. Da kom de mange tilreisende 

sjøfolk og handelen gikk som livligst. Sommeren 

1248 forteller historieskriveren Mathæus av Paris at det lå 

over 200 skip på havnen i byen. Fra Nord-Norge og Vestlandet 

kom det bl.a. fiskeprodukter, jordbruksvarer og pelsverk. 

Men også steinprodukter som kvernsteiner, brynestein og 

bygningsstein ble innført til Bergen. Her omsatte kjøpmenn 

varer og flere titalls ulike grupper av håndverkere skapte 

34 

nye produkter, for eksempel skomakere, bøkkere, gullsmeder, 

kammakere, skreddere og smeder. Bergen var også sentral 

i den norske utenrikshandelen. 

Herfra gikk det skip til engelske byer som Lynn, Boston, 

Lincoln og Yarmouth. Farten gikk også på Flandern, Rhinområdet 

og nordtyske byer som Hamburg, Bremen, Rostock 

og Lübeck samt til Danmark og Gotland. I tillegg kom handelen 

med skattlandene i vest: Orknøyene, Shetland, Færøyene, 

Island og Grønland. Snorre angir distansene vestover 

fra Hernar, ytterst i Hjeltefjorden, fjorden som kan knyttes 

til Hjaltland eller Shetland, som øygruppen kalles i dag. 

På grunn av vinterstormene måtte handelsferdene gjennomføres 

i sommerhalvåret. Vinteren var tid for vedlikehold. 

Bokverket Kongespeilet, trolig forfattet i Bergen på 

1200-tallet, gir detaljerte råd for kjøpmannsvirksomhet og 

skipsfart. 

Det fans flere typer handelsskip i middelalderen. I norskdrevet 

kystfart ble det hovedsakelig benyttet varianter av det 

vi kan kalle den nordiske båten. Dens viktigste trekk er et 

klinkbygget skrog med avrundete stevner og tydelig kjøl. 

Handelsskip mer generelt ble omtalt som kaupskip. Til kystfarten 

ble det brukt små handelsskuter som trolig lignet de 

yngre jektene. De omtales gjerne som byrding i sagaer. For 

utenriksfart benyttet en større handelsskip benevnt som 

knarr eller busse. Vi finner skipsbetegnelsen igjen i stedsnavnene 

Knarvik og Knarrevik. 

Ved utgravninger på Bryggen er det funnet deler av et fartøy 

fra omkring 1200 som var minst 8 meter bredt og over 25 

meter langt. Så store skip kunne krysse åpne havstrekninger. 

Fra 1200-tallet brukte man gjerne skip som lignet vikingskipene 

i nordsjøfarten, med høye krumme stevner og styrebord. 

På Østersjøen dominerte tyske kogger alt da med rette stevner 

og stevnror. På 1200-tallet seilte også koggene på Norge og 

utover på 1300-tallet ble de den dominerende skipstypen også 

i Nordsjøfart. Med stor lastekapasitet var de velegnet for den 

massehandel som utviklet seg i senmiddelalderen.

Kart over en del av kysten i Sogn og 

Fjordane, fra Sula til Straumane i Nordhordland, 

utgitt av Det kongelige sjøkartarkiv 

1795. Kartet viser ingen 

bebyggelse på steder som for eksempel 

Hyllestad. Derimot er knutepunktet 

Skjerjehavn avmerket. Det spesielle med 

kartet er at seil- og roledene er avmerket, 

vi kan se prikkete linjer gjennom 

både Ytre og Indre Steinsund. De går 

sammen i "Nord-Ledet-til-Bergen". 

Foto: Bergens Sjøfartsmuseum. 

35

Utover på 1300- og 1400-tallet ble de tyske kjøpmennene 

dominerende i utenrikshandelen på Bergen og tok over mye 

av handelen til byene rundt Nordsjøen og Østersjøen. De var 

godt organisert og kunne levere de viktigste importvarene til 

Norge: korn og salt. At norske skip fremdeles seilte i utenriksfart 

har vi spor etter i Foldrøyhavn på Bømlo. Her har 

Bergens Sjøfartsmuseum undersøkt et skipsvrak datert til 

siste del av 1400-tallet. Lengden er anslått til 22 meter og 

bredden til hele 6 meter. Altså et langt og bredt skip med flat 

bunn som gav et drektig og stabilt fraktefartøy. Skipsmaterialet 

var eik, med mose og dyrehår som tetningsstoff. En 

bronsekjel fra vraket og fartøyets fasong styrker teorien om 

at fartøyet er av nordisk opphav. 

Av de varer som ble utskipet fra Bergen var fiskeprodukter 

viktigst. Tørket, saltet og røkt fisk, hovedsakelig torsk, sild 

og kveite, ble i store mengder ført til utenlandske byer. I 

engelske diplom kan vi lese at kong Edvard I (1272-1307) 

bestilte 10.000 torsk og 20.000 stokkfisk fra Norge. Landet 

eksporterte også tørket hvalkjøtt, tran eller hval- og selolje. 

Arkeologiske byfunn og tollregnskaper viser at utførselsvarene 

var mange og varierte: smør, svovel, bord, sperr, tjære, 

skinn, pelsverk, hvalrosstenner, jaktfugler og kvernsteiner. 

Av importvarer nevnes korn, vin, humle, klede, lin, vadmel, 

voks, sølv, krydder, røkelse, salt, bly, frukter, kjeler, gryter 

og rep m.m. I tillegg forsynte bønder i byens omland bybefolkningen 

med jordbruksvarer, tømmer og ved. Slike leveranser 

kom ofte sjøveien. Med andre ord kunne folk i Bergen 

omkring 1300 få kjøpt det meste av de varer som var tilsalgs 

i andre store byer som London eller Lübeck. 

LOVVERK FOR SJØFART 

I middelalderen var Norge et moderne land i Europa på 

lovarbeid. Ved kong Magnus Lagabøtes hoff i Bergen ble 

det laget både en landslov i 1274 og en bylov i 1276. Byloven 

nevner flere maritime håndverk. I byen var det blant 

36 

annet to typer repslagere, bastari, som laget tau, sannsynligvis 

av lindebast, og reipari, som laget hudrep. Dette 

viser at byen hadde import av hvalross- og selskinn. 

Landsloven inneholder også takster for losing langs kysten. 

For hver av distansene Trondheim-Bergen, Bergen- 

Tønsberg og Tønsberg-landsenden skulle losen ha _ mark 

sølv. Dette plasserte losene blant de godt betalte gruppene 

i bysamfunnet. Hvor vanlig det var med los på 1200-tallet 

er vanskelig å si, men i Bergen hadde losene eget gilde før 

1295. Vi ser her at styresmaktene aktivt ønsket å forbedre 

sikkerheten til sjøs. Mye tyder på at vrakplyndring langs 

kysten også var et problem. Landsloven inneholder således 

en vrakrett for å hindre vrakplyndring. Om sjøfolkene kunne 

bevise sin rett til vrakgodset, skulle de ha det tilbake. 

Alt annet gods var kongens. 

Byloven fra 1276 omfatter middelalderens norske sjørett, 

ved den såkalte Farmannabolken. Det var utenrikshandelen 

og ikke lokal varetransport på Vestlandet som ble regulert 

av byloven. Forklaringen er at utenrikssjøfarten skulle skje 

via byene. Det var da lettere for kongens ombudsmann å 

kontrollere og beskatte handelen. Sjøretten omtaler bl.a. 

varetransport, handelsvarer og kontrakter mellom befrakter 

og kjøpmenn, dessuten rammer for en mer sikker sjøfart. 

Derfor finnes regler for hvor mye skip kunne lastes og hvor 

ofte det kunne øses for fortsatt å kunne kalles sjødyktig. I 

sjøretten anerkjente kongemakten også andre lands jurisdiksjon. 

Således skulle lovbrytere bøte til myndighetene på det 

stedet lovbruddet fant sted. Farmannabolken var i bruk helt 

til 1561, da Norge fikk ny sjølov. Den delen av loven som 

gjaldt mellom Nord-Norge og Bergen ble beholdt fram til 

1740. 

SJØMERKER OG NAVN PÅ KYSTEN 

Kildematerialet vårt om sjømerker i vikingtid og middelalder 

er lite, men endringene i omfanget av skipsfart i denne 

perioden antyder at behovet for sjømerker økte da. Det er

Sjøfunn av steinprodukter som forteller om kysten som transportåre. Kvernsteinen stammer fra Sømna i Brønnøy kommune, og 

har vært last på et fartøy som forliste eller mistet lasten på Vågen i Bergen. Bumerket angir eierens identitet. 

Klebersteinsblokken er hugget i konisk fasong, og har sannsynligvis inngått i en bue på en bygning. Den inngår sammen med 

øvrig middelalderlast i skipsfunnet som blir kalt Mostraskipet. 

Foto: Bergens Sjøfartsmuseum. 

37

derfor ikke utenkelig at de første ansatsene til systematisk 

merking av leder og havner oppstår da skipsfarten ble regional, 

internasjonal og regelmessig. 

De tidligste sjømerkene var sannsynligvis spesielle naturformasjoner 

og kunnskap knyttet til dem. Naturformasjonene 

må ha fungert som topografiske kjennetegn i det maritime 

landskapet, nærmest som "huskelapper" som via fortellertradisjoner 

formidler hvordan en skal finne riktige posisjoner 

i forhold til fiskeplasser, innseilinger og generell 

navigasjon. De kan også ha fungert som faste ledmerker for 

kystleden, men også landkjenningsmerker for de som kom 

inn under kysten fra havet. Eksempler på slike gamle merker 

i Vestnorge er fjellene Siggjo på Bømlo, Kinnaklova på 

Kinn og Alden. Alle fjellene er markante, og det er godt 

belagte tradisjoner omkring dem som sjømerker. Språkhistorikeren 

Oddvar Nes tolker navnet Siggjo som "den som 

kan sees godt". 

En av de eldste betegnelser på et sjømerke i skriftlige kilder, 

er et Edda-kvad om Helge Hjordvardson, hvor en 

jotunkvinne skapes om til et sjømerke. Betegnelsen i kvadet, 

hafnarmark, havnemerke, ble tydeligvis alt i vikingtid 

brukt om et sjømerke i stein som markerer innseiling til en 

havn. Dette sto kanskje i kontrast til merker som markerer 

den generelle leden. 

Allerede i vikingtid eller tidlig middelalder er det mulig å 

spore flere ulike sjømerker som både har markert leder og 

innseilinger. Det er steinkorsene, vardene, naturlige merker 

og menneskelige byggverk. 

STEINKORS 

Steinkorsene har vært behandlet særskilt ved Hyllestadseminaret. 

Plasseringen av de to mest kjente, steinkorset på 

Kvitsøy og i Korssund i Askvoll, tyder på at de hadde to 

funksjoner som sjømerker. De fungerte som havnemerker 

slik som på Kvitsøy, eller som ledmerker som i Korssund. 

38 

Den beste kilden til lokaliteter hvor slike kors har stått 

synes å være stedsnavnene. Langs store deler av kysten finnes 

stedsnavn som inneholder forstavelsen kors-. Ikke alle 

slike stedsnavn betegner seilmerker. Navnene kan sannsynligvis 

også betegne veiskiller, samlingssteder eller topografiske 

særtrekk i landskapet. Der hvor de ligger strategisk 

plassert langs kysten, er det grunn til å tro at de er språklige 

levninger etter korsformede seilmerker. I følge Roald Morcken 

finnes det flere steder på Vestlandet hvor korsformede 

seilmerker har gitt navn til stedet. På Hundvåko i Austevoll 

ligger Krossøy og Krosshamn i et område som tidligere var 

en viktig ventehavn i seilasen over Korsfjorden. Havnens 

betydning fremgår av sagaen om Håkon Håkonsson. Håkon 

seilte andre påskedag i 1240 fra Grønningasund , som er det 

gamle navnet på leden forbi Flesland og det senere handelsstedet 

Bukken, til den gamle kirken på Sandtorr for å høre 

messen der. 

På Flatøy i Meland kommune finner vi likeledes navnene 

Krossneset og Krossnessund. Dette kan være språklige 

etterlevninger etter kors som har markert innløpet til den 

indre farleia langs Straumane, området fra Alverstraumen til 

Fonnesstraumen eller Kjelstraumen. 

VARDER 

Den mest utbredte ledmerking ser ut til å ha vært vardene. 

Det eldste skriftlige belegg for en norsk varde er beretningen 

i Landnámabók om byggingen av Flokavarden, som 

skulle skille Hordaland og Rogaland. Varden ser ut til å 

være synonym med Ryvarden, hvor det i dag står et kjent 

kystfyr. I følge Norsk Stadnamnleksikon ble nemlig begge 

navnene benyttet så sent som på 1700-tallet. Det finnes likevel 

muligens spor etter eldre varder i Bergensleden. Vi kan 

ikke være sikre på at disse er sjømerker, fordi vardene i Bergensleden 

med denne funksjonen stort sett er satt opp etter 

år 1800. Arkeologen Per Fett har imidlertid registrert tre

varder på Møkster i Austevoll som er blitt bygget oppå eldre 

gravrøyser. På Skumnes i Fitjar beskrev Fett likeledes en 

gravrøys på Grønevikstangen hvor det like ved står en varde 

som han tolker som sjømerke på grunn av siktlinjer og strategisk 

plassering. 

Vardemerkingen synes å være utbygget til et kystomfattende 

merkesystem 600 år etter skildringen i Landnámabók, 

da italieneren Pierro Querini etter en stranding på Røst i 1431 

blir transportert til Bergen og skildrer seilasen med "…hele 

tiden styrte vi etter varder som var satt opp på toppen av 

øyene, og som viste oss den raskeste og dypeste farveien". 

Vi finner også spor etter eldre varder i stedsnavn. På sjøkart 

nr. 23 finnes et nes i Radfjorden som kalles Vardneset. 

Neset ligger strategisk plassert med siktlinjer mot 

Håøy/Flatøy og Bognestraumen. Navnet tyder på at det kan 

ha stått en varde her, for å markere leden. På sjøkartet er det 

i dag ikke markert noen varde, men en fyrlykt på stedet har 

samme funksjon. 

Noen varder som vi fortsatt kan se, har sannsynligvis en 

lang historie. Dette kan gjelde varder som står på særlig 

strategiske streder. Vi fremhevet Ryvarden, men også området 

ved Vardetangen i Austrheim kommune har sannsynligvis 

en lang historie. Vi finner her navnene Vardetangskjæret 

og fjellknausen Vardetuva. Området, som er landets vestligste 

fastlandspunkt, markerer et viktig innløp til den indre 

farleia. Denne leia må ha vært ansett som viktig. I Kjelstraumen 

like ved Vardetangen, foretok Staten sannsynligvis den 

første kjente utsprengning av et blindt skjær, der det ble 

benyttet dykker, dampboreapparat og sprengt ut under vann. 

På overflaten er det bare årstallet 1872 innhugget i fjellet 

som minner om arbeidet. Det blinde skjæret må ha vært 

kjent langt bakover i tid. 

STAKER OG BÅKER 

Mens det er grunn til å tro at varder og kors lenge var de 

mest vanlige sjømerkene, finner vi andre varianter beskrevet 

på slutten av 1500-tallet. Da kongen tar initiativ til å sette 

opp sjømerker på 1600-tallet, kan det ha sammenheng med 

den økende norske og bergenske skipsfarten. Den tidligere 

hanseatiske kontrollen over norsk skipsfart hadde da i noen 

grad ekskludert andre utenlandske og norske fartøyer fra 

handelen. På samme måte som vikingtidens økte handel og 

skipsfart sannsynligvis påvirket sjømerkingen, finner vi det 

samme forholdet på 1600-tallet, som regnes som nederlendernes 

århundre. 

Med nederlendernes økende seilas i Norge kom behovet 

for seilingsbeskrivelser, slik at navigatører utenfra kunne ta 

seg inn til og langs kysten på en sikrere måte. 

På denne tiden dukker også staker og båker opp som sjømerker. 

Da nederlenderen Waghenaer utgir sin kartbok med 

seilingsbeskrivelser fra rundt 1580, skal det ha stått en mast 

eller båke ved Bukken, i dag i Sund kommune. Sjømerket 

eller sjømerkene blir gjentatt av Willem Jansz Blauw i hans 

Zeespegel fra 1618, selv om det kan være usikkerheter ved 

en så bokstavelig tolkning. I en utgave av samme verk fra 

1643, er sjømerket beskrevet som en stokk. Da nevnes også 

en stake som kalles "Stangen", i dag Stongi, som er navnet 

på en fyrlykt under Sotrabroen. 

Kongen befaler i 1687 at stiftamtmann i Bergenhus, Laurits 

Lindenow, skal gi bøndene langs Bergensleden ordre om 

å sette opp staker på blindskjær, eller staker på land der 

skjærene ligger for dypt. Bøndene kunne da som godtgjørelse 

kreve avgift av hvert skip som passerte. Kongens 

befaling kom etter at mange sjøfolk hadde klaget over risikoen 

ved de umerkede undervannsskjær langs Bergensleden. 

ANDRE MERKER 

Vi må også nevne en annen type sjømerker som er menneskeskapte. 

Mange middelalderkirker lå nær knyttet til 

39

hovedledene og var synlige på lang avstand. De nå forsvunne 

middelalderkirkene på Herdla, Sandtorr og Tyssøy 

må ha vært viktige landemerker. Den store maritime 

betydningen kirkene langs leden må ha hatt, fremgår av 

blant annet nederlandske sjøkart på 15 – 1700-tallet, hvor 

kirkene ofte er de eneste menneskeskapte særtrekkene som 

er gjengitt. 

Fyr- og merkehistorikeren C. F. Rode angir at det er først 

på slutten av 1700-tallet at sjømerkingen blir forsøkt systematisert. 

Da skilte en mellom merker i de ytre ledene, som 

skulle vedlikeholdes av staten, og merker i de indre leder, 

som losene skulle vedlikeholde. Losvesenet hadde da blitt 

organisert i regioner og lokale enheter. Det tok likevel 

lang tid å innarbeide merkesystemet. I 1814 hadde vi bare 

10 offentlige sjømerker, det steg til 42 i 1845. Det er likevel 

på 1800-tallet antallet og typer av sjømerker i Bergensleden 

tar seg opp for alvor. Både stenger med kost på toppen, 

samt flytende sjømerker tas i bruk, i tillegg til de 

gamle typene. 

Kilder og litteratur: 

40 

KULTURELEMENTER I LEDEN 

- EN OPPSUMMERING. 

Vi har her først og fremst vist til noen få elementer som 

viser at leden har vært benyttet som transportåre. Skipsfunn, 

sjømerker, arkeologiske funn på land, navn og skriftlige 

overleveringer er bare noen av elementene. Foruten at kysten 

var reisevei, fylte sjøområdet flere funksjoner. Det var 

fiskerens og fangstmannens åker, og sjøen og bruken av den 

var gjenstand for handlingsbåret kunnskap og forestillinger 

av ikke-materiell karakter. I tillegg til den materielle kunnskap 

som ligger bak beslektede emner som båtbygging, seilas 

og fiske og annen bruk av sjøen i kystbefolkningens 

hverdagsliv, er det også andre materielle og ikke-materielle 

kulturelementer som er en følge av sjøen og leden. 

Her kan vi kort nevne handels- og gjestgiverier, åreskifter, 

fiskevær, fortøyningsgods, naustmiljø, brygger og etter hvert 

også produksjon av gjenstander med maritim bruk, fra tønner 

til sjøklær, båter og utstyr. Når vi ser at i et kystnært, urbant 

strøk, en bydel og et tidligere strandsted som Laksevåg, har 

12 av til sammen 25 gamle gårdsnavn tilknytning til sjøen, 

kan vi med rette bruke betegnelsen maritimt kulturlandskap. 

Bergens Sjøfartsmuseum: Funnarkiv; funninformasjon om Foldrøyskipet, Fleslandfunnet, Alverstraumenfunnet og Mostraskipet. 

Bjørgo, Narve: Skipstypar i norrøne samtidssoger. Sjøfartshistorisk årbok 1965. (Bergen 1966). 

Bugge, Alexander: Skibsfarten fra de ældste tider til omkring aar 1600. Fra Den Norske Sjøfarts Historie bd. 1. (Kristiania 1923). 

Elvestad, Endre: Forundersøkelse, Sjømerker langs Bergensleden, upublisert manus. (Bergens Sjøfartsmuseum 1999). 

Fett, Per: Førhistoriske minne på Vestlandet. Utg v. Bergen Museum (Bergen 2001). 

Høiaas, Knut & Økland, Bård Gram: Med lov skal byen bygges. Magnus Lagabøtes bylov fra 1276. Bryggens Museum (Bergen 2001). 

Lorentzen, Bernt: Bergen og sjøfarten bd. 1. Fra Olav Kyrres tid til året 1814 (Bergen 1959). 

Morcken, Roald: "Europas eldste sjømerker?" i Sjøfartshistoriske artikler gjennom 20 år. Eget forlag (Bergen 1983).

Gjerdeskatten fra Hyllestad 

– en typisk og utypisk myntskatt fra sen vikingtid 

SVEIN H. GULLBEKK, ARKEOLOGISK SEKSJON, KULTURHISTORISK MUSEUM, UNIVERSITETET I OSLO 

Da Skattefunnet fra Gjerde i Hyllestad ble gravd ned i jorden 

omkring år 1030 var Norge inne i en tid da kristendommen 

var i ferd med å etablere seg, de første byene vokste 

forsiktig frem og det ble gjort flere forsøk på å etablere 

en sentralmakt som etter hvert skulle bli en begynnende 

statsdannelse. Vikingtiden var i ferd med å gå over i 

middelalderen. Kontakten med utlandet fortsatte i mer fredelige 

former. Alle disse prosessene avspeiler seg på forskjellige 

måter i myntskatten fra Gjerde som er ett av flere 

enn 20 slike myntskatter fra sen vikingtid som er funnet i 

Norge, og ett av 11 fra det vestafjellske Norge. Fra 1020og 

1030-årene er det funnet seks myntskatter her til lands; 

alle med utenlandske mynter. På den måten er Gjerdeskatten 

tidstypisk myntskatt, samtidig som den er utypisk på 

andre måter. 

I et langt perspektiv har myntenes historie ofte blitt 

fremstilt som en suksesshistorie fra varebytte til moderne 

markedsøkonomi. Det som begynte med premonetære bytterelasjoner 

utviklet seg opp gjennom århundrene til sofistikerte 

betalingssystemer der penger ikke representerer noe 

annet enn tall i et globalt finanssystem. De tusen årene 

som skiller vårt moderne samfunn fra vikingtiden omfatter 

betydelige endringer på det sosiale, politiske og mentalitetshistoriske 

plan. I denne utviklingen har penger og betalingsmidler 

hele tiden utviklet seg i takt med resten av 

samfunnet, som konsekvens av og forutsetning for de sam- 

funnsprosessene som har ført oss dit vi er i dag. 

Det handler imidlertid ikke bare om prosesser, men også 

mennesker. Og i enkelte tilfeller har innovative og fremtidsrettete 

personer drevet gjennom endringer som har ført 

mynthistorien videre i store skyv. Mange vil kanskje si at 

Olav Tryggvason (995-1000) fortjener en slik plass i norsk 

mynthistorie siden den første norske mynten ble utgitt i 

hans navn. Men kong Olavs utmynting var svært beskjeden, 

og det skulle gå et par tiår før Olav Haraldsson (1015- 

1030) igjen utga mynt i Norge. Ingen av disse kristningskongene 

gjennomførte utmyntinger som fikk særlig betydning 

etter skattefunnene å dømme. Den første nordmannen 

som gjorde noe slikt var Harald Hardråde (1047-1066) 

som etablerte et statlig myntvesen i 1050- og 1060-årene. 

Da kong Harald vendte hjem fra et mangeårig opphold i 

bysantinske keiseres tjenste i Konstantinopel (byen vikingene 

kalte Miklagard) og tok steget inn i den norske myntsoga 

fant han hovedsakelig angelsaksisk, tysk og dansk 

mynt med innslag av andre utenlandske mynter i omløp. 

Dette var situasjonen ved utgangen av vikingtiden 

omkring 1050. Beveger vi oss tilbake til begynnelsen av 

vikingtiden omkring år 750 var myntfaunaen derimot 

annerledes. For det første fantes det lite mynt, og de som 

var brakt til Norge bare ble brukt som penger i marginal 

grad. I løpet av vikingtiden endret dette seg gjennom stadig 

økende myntimport. I stadig økende grad blir sølvsaker 

41

og hakkesølv erstattet av mynt i skattefunnene. Omkring 

1030 da kong Knut den mektige bestikker norske stormenn 

med mynt, Olav Haraldsson (Hellig Olav) faller i slaget 

ved Stiklestad og noen graver ned sølvmynter på Gjerde, 

avspeiler overgangen fra sølv til mynt seg i skattefunnene. 

Det er ikke lenger sølvringer og hakkesølv, men mynt som 

dominerer. I løpet av vikingtiden skjedde det en overgang 

fra sølv til mynt som kom til å bli videreført opp gjennom 

middelalderen og inn i nyere tid. 

GJERDESKATTEN OG KNUT DEN MEKTIGES 

BESTIKKELSER AV NORSKE STORMENN 

Et av de første skriftlige vitnesbyrdene om mynt brukt i 

Norge finner vi i sagaene som forteller om Knut den mektige, 

konge av Danmark og England (henholdsvis 1016- 

1035 og 1018-1035) som bestikker stormenn med sølvmynter 

i det vestafjellske Norge i 1029. Motivet bak disse 

bestikkelsene var å vinne støtte i kampen om det norske 

kongedømmet mot Olav Haraldsson (Hellig Olav). Det er 

mange som har sett forbindelse mellom disse bestikkelsene 

og engelske mynter i norske skattefunn. Gjerdeskatten 

er sammen med det store skattefunnet fra Årstad på 

Jæren kanskje den skatten som ligger nærmest opp til 

sagaenes beskrivelse av såkalte knutsmynter i Norge; begge 

har opprinnelse på Vestlandet og datering etter ca. 1029. 

I begge tilfeller er det nettopp Knutsmynt som daterer nedleggelsen 

av skattene til etter ca. 1029. Når det er sagt er 

det samtidig klart at det i Gjerdeskatten bare finnes én eller 

tre engelske mynter i skatten, som var gangbar i England 

på den tiden skatten ble lagt ned utmyntet i henholdsvis ca. 

1029-1035 og ca. 1023-1029. Den første ble preget i Bristol, 

mens de to øvrige ble preget i henholdsvis Hastings 

og Northampton. Selv om det er nærliggende å trekke en 

direkte sammenheng mellom bestikkelsene og skattefunnet 

fra Gjerde, er det likevel slik at bare én til tre av til sam- 

42 

men 89 mynter kan rimeligvis ha tilhørt de myntene som 

ble brukt som bestikkelser til norske stormenn. Det er 

nemlig lite trolig at kongelige engelske sendemenn brukte 

gamle engelske penninger til dette formålet. Og det må 

regnes som svært usannsynlig at de brukte noe annet enn 

engelsk mynt. Mye taler for at de brukte gangbar engelsk 

mynt. 

Selv om slike litterære referanser til mynt og myntbruk 

meget vel kan avspeile faktiske forhold og til samme tid 

utgjøre håndfaste utgangspunkt for å forklare samtidige 

norske myntskatter i det Vestafjellske Norge, viser mye 

forskning at det for en stor del var handel og annen fredelig 

virksomhet som utgjør hovedårsak til sølvskattene i 

Norge og Skandinavia, også i vikingtiden. 

MYNTOMLØP I NORGE OMKRING ÅR 1030 

Omkring 1030 befant Norge seg fortsatt helt i periferien av 

den vestlige kristenhet der mynt for alvor vant utbredelse 

under den perioden vi i Norge omtaler som vikingtiden 

(fra ca. 750 til 1050), men som ute i Europa kalles middelalderen. 

Til tross for omfattende og dels voldsom kristningsvirksomhet 

var Norge ennå ikke formelt innlemmet i 

pavekirkens veldige organisasjon da Gjerdeskatten ble lagt 

i jorden. De få myntene som til da hadde blitt slått på norsk 

jord var forsynt med kongstittel og navnet Olav, henholdsvis 

Olav Tryggvason (995-1000) og Olav Haraldsson 

(1015-1028). Selv om de to sagnomsuste vikingkongene 

står som de første myntutgiverne i Norge, er de ellers ikke 

kjent for å ha vært opptatt av store utmyntinger. Samlet 

sett utgjorde utenlandsk mynt tilnærmet 100 % av myntene 

i omløp. Olav Tryggvasons mynt er bare funnet utenfor 

Norges grenser, mens Olav Haraldssons penninger fant 

veien til skatter nedlagt på Stein i Hole kommune i Buskerud 

og Nesbøen i Kleive i Sogn og Fjordane. Med utgangspunkt 

i datering mot helt slutten av Olav Haraldssons tid

Den yngste mynten i Gjerdeskatten 

var en penning 

slått i Knut den mektiges 

navn av myntmester 

Wulstan i 

Bristol i årene 

ca. 1029-1035. 

Den eldste angelsaksiske mynten 

i Gjerdeskatten ble utgitt 

i kong Ethelred den rådvilles 

navn av myntmesteren 

Eadgar i 

Thetford i årene ca. 

991-997. Denne 

mynttypen går under 

navnet Crux etter 

bokstavene i korsvinklene 

å reversen; 

CRVX. Det var denne 

mynttypen Olav Tryggvason 

etterlignet da han 

lot prege Norges første mynt 

i årene 995-1000. 

43

44 

De nest yngste angelsaksiske myntene i Gjerdeskatten ble også 

utgitt i Knut den mektiges navn, denne gang av myntmesterne 

gelsige(?) og Leofwold i henholdsvis Hastings og Northampton 

i årene ca. 1023-1029.

skulle det ha vært gode muligheter for at én eller flere slike 

Olavsmynter hadde blandet seg i pengebeholdninger i 

Gjerde- og Årstadskatten i det vestafjelleske Norge. At det 

ikke ble funnet mynt utgitt av Olav Haraldsson i noen av 

de to skattene understreker hvor lite utbredt den norske 

mynten var på denne tiden. 

Ute i Europa var det ofte slik at mynten i omløp var ensartet 

og utgitt av den lokale fyrsten som garanterte myntenes 

verdi. Mange steder var det slik at sentralmakten 

gjennomførte såkalte myntfornyelser der myntene i omløp 

ble vekslet inn mot nye mynter. Slike tvangsinnvekslinger 

var ofte effektive fordi de gamle myntene ble erklært ugyldige 

etter kort tid. Slik kunne disse myntfornyelsene også 

fungere som ekstraordinære skatter pålagt befolkningen. 

I årene omkring 1030 fantes det ingen sentralmakt i Norge 

som var i stand til å gjennomføre et slikt myntvesen. 

Det var heller ingen fyrste- eller sentralmakt som i det store 

og hele var i posisjon til å garantere for myntenes verdi. 

Det førte til at folk testet myntenes kvalitet ved å påføre 

dem små hakk i overflaten for å se om sølvet var hvitr i 

skor eller hvitt i skjæret som det het i gammel islandsk 

lovgivning. Ser vi nøye på myntene i Gjerdeskatten er så å 

si alle forsynt med slike testmerker, og skal vi generalisere 

om dette kan vi si at de eldste myntene er påført flere hakk 

enn de yngre og de tyske myntene flere hakk enn de engelske. 

NORGES MYNTHISTORIE I OVERGANGEN 

FRA VIKINGTID TIL MIDDELALDER 

Etableringen av et statlig myntvesen i 1050- og 1060-årene 

innebar at kongemakten erstattet god utenlandsk mynt med 

dårlig mynt i kongens navn. Det monetære prosjektet 

Harald Hardråde hadde påbegynt ble ikke ferdigstilt før 

han møtte sin bane i slaget ved Stamford Bridge i 1066. 

Den som fullførte oppbyggingen av et statlig myntvesen 

var sønnen Olav Kyrre (1067-1093) som gjennomførte en 

omfattende myntfornyelse og videreførte håndhevelse av 

kongens myntmonopol. Skattefunnene nedlagt under Olav 

Kyrres tid forteller om en effektiv myntfornyelse der så å 

si all mynt utgitt av faren og restene av utenlandsk mynt 

ble erstattet av kong Olavs egne pregninger. Dette viser at 

Olav Kyrre klarte å fjerne ikke bare de utenlandske elementene, 

men også forgjengerens mynter fra pengeomløpet. 

Kongemakten sto sentralt i etableringen og utviklingen 

av et mynt- og pengevesen på riksplan på 1000-tallet. I 

denne prosessen var kongemakten utgiver og distributør av 

ny mynt på den ene siden, mens den var innkrever av 

bøter, skatter, avgifter, leie og annet på den andre. Mynten 

var både en fysisk representasjon av kongemakten og 

myntvesenet en betydelig inntektskilde. Til samme tid 

muliggjorde mynt, handel og byutvikling i større skala og 

skattlegging av flere mennesker over større områder enn 

det som før hadde vært tilfelle. Med mynt som allment 

aksepterte betalingsmidler ble lokal, regional og internasjonal 

handel også mulig i større skala. Mynt ble på den 

måten et medium som var en del av den historiske spiralen 

som begynte å bevege seg i tidlig middelalderen, og som 

bidro til økt handel, byutvikling og fremveksten av en 

norsk stat. 

Den eller de som gravde ned myntskatten på Gjerde 

omkring år 1030 levde forut for et statlig norsk myntvesen. 

I en tid da det ikke fantes lover eller bestemmelser som 

begrenset myntenes gyldighet som betalingsmiddel. Denne 

mynt- og pengehistoriske fasen blir ofte kalt "Den eviga 

penningens tidsålder" (opprinnelig av den svenske historikeren 

Sture Bolin), og utgjør noe av det som er karakteristisk 

for vikingtiden. Dette var sølvets tidsalder, og i tradisjonell 

tapning har arkeologer, historikere og numismatikere 

forstått myntenes funksjon i vikingtiden som sølv; 

målt og verdisatt etter kvalitet og vekt. Med utgangspunk- 

45

tet i andre samtidige skattefunn som så oftest inneholder 

både mynt og sølvsaker, er det grunn til å spørre hvorfor 

det ikke ble funnet slike sølvsaker sammen med myntene i 

skattefunnet fra Gjerde? 

HVORFOR BLE DET IKKE FUNNET 

SØLVSAKER I GJERDESKATTEN? 

Selv om Gjerdeskattens myntsammensetning er typisk for 

den type funn fra sen vikingtid, er det et besyndelig trekk 

ved funnets sammensetning; Det inneholdt ifølge de rapporter 

som foreligger kun mynter og ikke sølvsaker av forskjellig 

art som er så vanlig i andre funn fra denne perioden. 

Den 15. desember 1865 holdt Myntkabinettets bestyrer, 

professor i orientalske språk, C.A. Holmboe, et foredrag i 

Videnskabs-Selskabet i Christiania – om to myntfunn som 

nylig var kommet inn til Bergen museum. Det ene var 

kommet for dagen på vårparten samme år, altså 1865, på 

gården Gjerde i Hyllestad sogn i Ytre Sogn. Kort etter hadde 

museet i Bergen mottatt noen mynter fra en gullsmed. 

Disse pengestykkene ble først oppgitt å stamme fra en elv i 

Lindås prestegjeld. Ved nærmere utspørring ble imidlertid 

forklaringen endret til en elv i Hyllestad. En gransking av 

myntene førte til at Holmboe konkluderte med at alle sammen 

høyst sannsynlig skrev seg fra ett og samme funn – 

altså fra Gjerde i Hyllestad. Det er det ingen som har stilt 

spørsmålstegn ved siden. 

Myntsamlingen ved Bergen museum ble på den tid stelt 

med av tollkasserer Werner Hosewinckel Christie (1785- 

1872), bror til den berømte stortingspresidenten fra 1814, 

Wilhelm Frimann Koren Christie. Da den effektive tollkassereren 

henvendte seg til Myntkabinettet i hovedstaden 

hadde han ikke spart på noe. Han hadde gjort noe så hypermoderne 

som å la myntene fra Hyllestad fotografere. I et 

brev av 23. mai 1865 kunne han stolt vedlegge fire foto- 

46 

grafiske plater, der myntene var avbildet på for- og bakside 

(jf. Bergen Museums Fortegnelse 1866, s. 81, nr. 26), "…. 

pladerne ere ikke mer utydelige end selve Mynterne…" 

forsikret han. Holmboe kunne da også meddele detaljerte 

bestemmelser for mange av myntene i sitt foredrag ved 

juletider. 

I et forskningshistorisk perspektiv har en rekke forskere 

fra inn- og utland studert disse myntene opp gjennom 

årene. Den dateringen vi baserer oss på i dag – t.p.q. 1029 

– ble første gang lansert av Kolbjørn Skaare i 1976. Denne 

dateringen er gjort på grunnlag av den yngste angelsaksiske 

mynten i funnet, en penning av såkalt Short Cross-type, 

som dateres til årene 1029-1035 etter en studie av de engelske 

numismatikerne Dolley og Metcalf publisert i 1961. 

Med datering omkring 1030 og sammensetning av kufisk, 

tysk, angelsaksisk, skandinavisk og dansk mynt, utgjør 

Gjerdeskatten en typisk sammensetning av mynt fra sen 

vikingtid. Et utypisk trekk er derimot mangelen på umyntet 

sølv, såkalt hakkesølv eller ringsølv. 

Omkring 1030 var det fortsatt vanlig å bruke sølvsaker 

og mynt side om side. Vi står her midt i en overgangsfase. 

Sølvsaker hadde vært mye mer utbredt før, men til tross for 

stadig mer myntsølv skulle man på Gjerdeskattens tid kunne 

forvente at en slik pengebeholdning også omfattet 20- 

30 % hakkesølv. Når det så langt ikke har vært rapportert 

om slike sølvsaker i Gjerdeskatten kan det selvfølgelig ha 

bakgrunn i flere ting. En mulig forklaring er at mynter, og 

særlig slike som var av godt sølv, til alle tider har vært forbundet 

med noe verdifullt. Å forfalske kongens mynt har 

til alle tider vært en regnet som en svært alvorlig forbrytelse. 

De som fant myntene på Gjerde visste trolig umiddelbart 

at dette dreide seg om oldsaker, og oldsaker av 

betydelig verdi både kulturhistorisk og pekuniært. Hvis det 

fantes såkalt hakkesølv, det vil si istykkerbrutte sølvsaker 

blant myntene, kan disse meget vel ha blitt betraktet som 

sølvskrap uten videre kulturhistorisk interesse. Det finnes

flere tilfeller der finnere har smeltet ned slike sølvsaker. 

Det mest kjente stammer fra gården Nedre Strømshaug i 

Råde i Østfold der det ble funnet 14 bysantinske gullsolidi 

25. november 1826. Til samme tid ble det funnet sølvmynter. 

Av sølvmyntene laget man en sølvskje forsynt med 

inskripsjonen "Dette sølvet ble funnet på gården Strømshaug 

oktober 1827". Skjeen veier 39,24 gram og har et sølvinnhold 

på 78 % (neutronaktiveringsanalyse). Skattefunnet 

dateres til 945 e.Kr. 

Om det var noe slikt som skjedde i Gjerdeskattens tilfelle 

er uvisst, og må i aller høyeste grad eventuelt anses som 

en hypotetisk forklaringsmodell for hvorfor det ikke er 

registrert sølvsaker sammen med myntene. Siden det ikke 

finnes opplysninger om sølvsaker i funnberetningen er det 

sannsynlig at vi aldri vil få vite om Gjerdeskatten inneholdt 

sølvsaker. Hvis slike opplysninger en dag skulle 

komme for en dag, vil de imidlertid ha stor betydning for 

tolkningen ikke bare av Gjerdeskatten, men også av mer 

generelle problemstillinger som omfatter bruken av sølv, 

mynt og penger i en svært spennende tid av Norges historie. 

Hvis det derimot er slik at det bare fantes mynt, gjør 

det Gjerdeskatten til et bemerkelsesverdig skattefunn fra 

sen vikingtid. 

I et større perspektiv må overgangen fra sølv til mynt 

slik vi ser det i skattefunnene (også andre steder i Skandinavia) 

ses som et resultat av økt tilførsel av mynt fra Europa, 

og økt bruk av mynt i Norge (Norge og Skandinavia 

forøvrig). Gjerdeskatten står som ett av seks slike funn fra 

1020- og 1030-årene sentralt i denne tolkningen. 

DEN STORE LILLE MYNTSKATTEN 

Skattefunn tilhører en kategori fenomener som ofte overdrevne 

proposjoner i form av store rikdommer, gjerne gull, 

sølv og edle stener. Begrepet skatt bærer bud om rikdom 

og overflod. I enkelte tilfeller bekreftes moderne oppfat- 

ninger i gammelt materiale slik tilfelle var på gården Hon i 

Nedre Eiker i Buskerud der vikingtidens største gullskatt 

ble funnet under graving ved en myr 12. august 1834. I 

vikingtidens virkelighet fortonte forholdene seg ofte 

annerledes, noe skattefunnet fra Gjerde kan være et eksempel 

på. Målt i vekt omfatter myntsølvet derfra mindre enn 

133 gram, noe som tilsvarer omtrentlig 2/3 mark sølv 

(sølvmark 214,32 gram). Det er vanskelig å vurdere størrelsen 

på denne summen ut fra samtidig prismateriale 

siden det er tilnærmet ikke-eksisterende, men med 

utgangspunkt i de eldste delene av landskapslovene, som 

trolig stammer fra 1000-tallet går det frem at det ikke var 

rare forseelsen man kunne bøte for med 2/3 mark sølv. 

Det største norske skattefunnet fra sen vikingtid omfatter 

12 mark brent sølv, den omtalte Årstadskatten fra Jæren 

som ble nedlagt omtrent samtidig med Gjerdeskatten. Dette 

spektakulære funnet utgjorde trolig likevel ikke større 

verdi enn at det kunne kjøpe en vanlig gård i Norge 

omkring 1030. Når det er sagt utgjorde verdien av en gård 

selvfølgelig en betydelig sum i sen vikingtid, på samme 

måte som det også gjorde senere i middelalderen. Myntsølvet 

i Gjerdeskatten utgjorde mindre enn 5 % av Årstadskattens. 

Nå er det klart at tyvendedelen av en gårdseiendom 

har aldri representert noen ubetydelig sum penger. Til 

samme tid er det ingen grunn til å tro at vi her står overfor 

store rikdommer i sen vikingtid. 

AVSLUTNING 

Gjerdeskattens myntsammensetning peker i retning av 

handel med kjøpmenn fra sørligere strøk der både tyske og 

angelsaksisk mynt var vanlig. I hvilken grad det var fremmede 

kjøpmenn som besøkte Hyllestad eller hyllestadværinger 

som vendte hjem med fremmede myntslag er vanskelig 

å avgjøre, men det var vel helst det siste. Det er nærliggende 

å se handel med lokal kvernstein som en god 

47

mulighet for å skaffe sølv på 1000-tallet. Spor etter kvernsteinsproduksjon 

i Hyllestad går flere steder tilbake til 

merovingertid og tidlig vikingtid med kontinuitet opp i 

middelalderen. Mye av den kvernsteinen som ble omsatt 

ble trolig omsatt i varer, det vil si som byttehandel, men i 

en del tilfeller ble nok betaling også gjort i mynt, eller også 

dels varer dels mynt allerede under vikingtiden. 

I et overordnet perspektiv må fremveksten av et statlig 

mynt- og pengevesen ses som ledd i den europeiseringen 

som Norge ble en del av i vikingtid og middelalder. I kjølvannet 

av denne europeiseringen fulgte endringer i mentalitet 

der en ny økonomisk rasjonalitet vokste frem. En økonomisk 

virkelighet der mye kunne måles i penger. Selv om 

Litteratur: 

Per Sveaas Andersen, Samlingen av Norge og kristningen av landet 800-1130. Håndbok i Norges Historie, bind II, Universitetsforlaget 1977 

Irene Baug, Kvernsteinsbrota i Hyllestad. Arkeologiske punktundersøkingar i steinbrotsområdet i Hyllestad i Sogn og Fjordane, Kongsberg 2002 

Gulatingslova, overs. Knut Robberstad, Norrøne bokverk 33, Oslo 1937 

Svein H. Gullbekk, Pengevesenets fremvekst og fall i Norge i middelalderen, Acta humaniora, Oslo 2003 

Knut Helle, Norge blir en stat 1130–1319, 2. utg., Universitetsforlaget 1996 

Kolbjørn Skaare, Coins and Coinage in Viking-Age Norway, Universitetsforlaget 1976 

Kolbjørn Skaare, artikkel om Gjerdeskatten 

Johs. B. Thue, Livets steinar. Produksjon og eksport av kvernstein frå Hyllestad i mellomalderen, Leikanger 2000 

48 

det kanskje bare var mindre deler av samfunnet som hadde 

etablert en slik forståelse omkring år 1030 synes det klart 

at den som grov ned myntene på Gjerde var en del av et 

slikt univers. Noe senere da sognebarna i Hyllestad gikk til 

messe er det overveiende sannsynlig at de ofret mynt på 

side- eller hovedalteret. Om vi beveger oss et godt stykke 

inn i Sognefjorden, til Hoprekstad, Kaupanger, Joranger, 

Borgund og Urnes, finner vi kirker som har vært underlagt 

arkeologiske undersøkelser der det er funnet hundrevis av 

norske mynter fra høymiddelalderen, men også enkelte 

mynter fra sen vikingtid og tidlig middelalder som vitner 

om utbredelsen av mynt i dette området i hvert fall tilbake 

til sen vikingtid.

REGIONER TYSKE ANGELSAKSISKE FOR- 

PENNINGER PENNINGER DELING 

Danmark (med Skåne) 24 000 14 500 1,6 : 1 

Norge 3 300 4 000 1 : 1,2 

Sverige (uten Skåne) 78 000 32 000 2,4 : 1 

Finland 4 000 1 000 4 : 1 

Polen (med Polabia) 98 000 4 500 21,8 : 1 

Estland 10 000 2 000 5,0 : 1 

Russland 50 000 3 500 14,3 : 1 

TOTALT 266 200 61 500 4,4 : 1 

Fordelingen av engelske og tyske penninger i nord-europeiske funn (ca. 

990-1100). Dess nærmere geografisk kontakt mellom et eksplisitt 

eksport- og importområde, dess større andel av myntsirkulasjonen 

representerte mynt fra dette eksportområdet. Dess lenger 

øst (og sør) dess flere tyske mynter, og dess lenger vest dess 

flere engelske mynter. 

Norge er det eneste området der engelsk mynt utgjør 

større andel enn tysk mynt. 

49

Varuutbyte i vikingatid och tidig medeltid 

Några reflektioner kring hur antropologiska idéer påverkar arkeologiska tolkningar 

AV CHRISTOPH KILGER 

Kaupang-undersøkelsen, Institutt for arkeologi, konservering og historiske studier (IAKH) Universitetet i Oslo 

ATT FÅ TINGEN ATT TALA TILL OSS 

- INSPIRATION FRÅN ANDRA DISCIPLINER 

Arkeologi forskar om materiella lämningar som mänsklig 

verksamhet har lämnat efter sig. Det kan handla om stenredskap 

som tillverkades och lämnades för 8000 år sedan 

på en boplats, ett svärd från yngre järnåldern i ett jordröse 

eller om konservburkar i en avfallsgrop bakom en husmansplats 

från tidigt 1900-tal. Utmaningen är att få dessa 

"stumma" objekt att tala till oss. Vi kan studera den arkeologiska 

kontexten genom utgrävningar, dvs var och hur 

föremålen deponerades i terrängen, vilka andra föremål 

som hittades och i vilka konstruktioner de ingick. Oftast är 

den arkeologiska kontexten vägledande för tolkningen. 

Det gäller till exempel dateringen av det fyndförande lagret 

där man hittade föremålet. 

I de senaste utgrävningarna i den tidig vikingatida 

bosättningen i Kaupang hittar vi viktlod, hacksilver, islamiska 

silvermynt, skifferbrynen, karneoler och andra östliga 

pärltyper vilka antyder att kontakter och varuutväxlingar 

har förekommit. Vi vet idag genom bl.a. årsring-dateringar 

att bosättningen grundas omkring år 800. Det är 

mycket intressant att en rad av dessa handelsindikerande 

föremål som t.ex. hacksilvret och viktloden började cirkulera 

bland invånarna i Kaupang först under andra fjärdedelen 

av 800-talet. De islamiska silvermynten kommer först 

50 

till användning ännu senare i de sista årtiondena av 800talet. 

Silver som betalningsmedel och vägningsredskap 

som viktlod förekommer inte i den äldsta bosättningsfasen. 

Frågan som omedelbart ställer sig är varför? Ser vi här en 

förändring av Kaupangs funktion som utväxlingsplats, 

förändringar i kontakterna eller förändringar i betalningsrutinerna 

bland de som bedrev varuutbyten med varandra? 

Vem lämnade dessa föremål och hur användes de? Vilka 

samhällsstrukturer och idéer styrde varuutväxlingar och 

handelsverksamhet under vikingatiden? Vi kan tyvärr inte 

ge ett omedelbart svar. Vi har till exempel inte tillgång till 

personliga vittnesmål eller skriftliga källor vilka kan berätta 

om aktiviteterna som föregick i Kaupang för oss. Den 

arkeologiska kontexten är i sig själv inte tillräcklig att förmå 

fynden att tala till oss direkt. Exemplet illustrerar att 

arkeologin är hänvisad till att gå omvägar för att placera 

arkeologiska föremål och deras fyndkontexter i ett historiskt 

och socialt sammanhang. 

Det som utmärker arkeologisk forskning från dess början 

under 1800-talet fram till idag är att man ständigt har 

inspirerats av andra samhällsvetenskaper för att få idéer 

om mänskliga beteenden och hur kulturella och sociala 

strukturer uppstår och förändras. Det jag tänkte ta upp i 

följande bidrag är frågan hur teorier från antropologi och 

sociologi har använts inom arkeologin för att förstå ekono-

miska och sociala förhållanden under järnåldern och tidig 

medeltid. 

RESORNA ÖVER SÖDERHAVET – ETT 

ANNAT EKONOMISKT UNIVERS 

Under 1800-talet och första hälften av 1900-talet stod järnåldersarkeologin 

i en särskild relation till historievetenskapen. 

Arkeologi som forskade om förhållanden i skrifthistorisk 

tid uppfattades främst som ett supplement till historieforskningen. 

Arkeologins uppgift var att bekräfta och 

illustrera vad de skriftliga källorna berättade. Ekonomiska 

förhållanden under vikingatiden studerades då med de 

skriftliga källorna som utgångspunkt. Ett exempel är den 

svenska arkeologen Holger Arbman som kopplade de 

arkeologiska fynden från handelsplatsen Birka i Sverige 

direkt till kontinentala källor. Han menade att kunna belägga 

en storskalig fjärrhandel och kommersiell aktivitet 

under 800-talet mellan Skandinavien och det karolingiska 

riket. Det arkeologiska fyndmaterialet passade väl med 

uppgifter från de skriftliga källorna och som kunde bekräfta 

existensen av en frankisk-frisisk köpmannaorganisation 

(Arbman 1937). 

På 1960-talet riktade man sitt intresse alltmer mot andra 

samhällsvetenskaper. Antropologi och den moderna funktionalistiska 

systemteorin fyllde en viktig roll som idéleverantör 

hur man skulle kunna tolka de arkeologiska lämningarna 

(t.ex. Binford 1962). Det gällde då främst den 

förhistoriska forskningen som sten- och bronsåldersarkeologin. 

Senare under 1970-talet påverkades även järnåldersforskningen 

i Norge mer och mer av antropologiska tolkningsmodeller 

(t.ex. Odner 1973). Även inom den skrifthistoriska 

medeltidsforskningen gjorde antropologiska 

tankesätt sitt intåg. Men här använde man sig av antropologin 

för att bekräfta föreställningen om att Norge dominerades 

under medeltiden av en självhushållande ekonomi 

och i mindre utsträckning av en penning- och marknadsekonomi 

(t.ex. Lunden 1972, 1978). Men vad var det för 

idéer som antropologin hade att erbjuda som var så attraktiva 

och vad var det som man riktade sig mot? 

Genom antropologiska studier som man genomförde på 

öriken i Stilla Havet sedan början av 1900-talet framträdde 

en helt annan bild hur samhällen kunde vara ekonomiskt 

organiserade. Dessa var inte industrialiserade och myntbrukande 

som i västvärlden (t.ex. Malinowski 1922). Här 

fanns utbytesnätverk som opererade tusentals av kilometer 

över öppet hav. Transaktionerna i dessa nätverk var mycket 

ceremoniella. Varor köptes inte eller såldes som på en 

öppen marknad. Istället så bytte man endast vissa föremål 

som t.ex. musselamuletter med varandra. Uppenbarligen 

så fanns här en typ av ekonomiska relationer som inte styrdes 

av profit. Inte heller de långa resorna stod i relation till 

det materiella värdet av varorna. Varuutbyten i dessa samhällen 

kunde därför te sig för moderna ögon högst irrationella. 

Kunde det på samma sätt har funnits liknande ekonomiska 

system i tidigare perioder i människans historia? 

Med inspiration från den ekonomiska antropologin växte 

det fram en skepsis bland arkeologer och en rad medeltidshistoriker 

mot tidigare forskning som beskrev förhistoriska 

och tidig historisk perioder med hjälp av marknadsekonomiska 

modeller (t.ex. Moberg & Olsson 1973). Man kritiserade 

t.ex. beskrivningen av vikingatiden som en epok av 

överregionala handelsförbindelser vilken dominerades av 

köplystna handelsmän. De ekonomiska förhållanden under 

vikingatiden studerades inte under sina egna förutsättningar 

utan beskrevs ofta som ett slags förstadium till senare 

kulturhistoriska perioder som t.ex. hansatiden (Gustin 

2001). Det teoretiska konceptet till att se på och förstå ekonomiska 

relationer under förhistorien på ett annorlunda 

sätt hämtades från den ekonomiska antropologins gudfader 

Karl Polanyi. 

51

I den eldste perioden av kvernsteinsdrifta vart gjenstandar nytta både som bytemiddel og som gåver, og var ikkje 

berre del av marknadsøkonomiske transaksjonar. 

Foto: Astrid Waage 2006. 

52

Handtverket har ein viktig plass i kvernsteinshistoria. Bjarne Akse og Torbjørn Løland høgg stein frå lausblokk, som er 

den nyaste metoden. Norsk Handtverksutvikling i samarbeid med Torbjørn Løland startar no eit prosjekt der den eldste 

teknikken med å løyse steinen rett frå berget, skal kartleggast og dokumenterast. 

Foto: Eigar Bjarne Akse 

53

KARL POLANYIS IDÉ OM SOCIOEK- 

ONOMISKA SAMMANHANG 

Ungraren Polanyi var själv inte antropolog utan forskare i 

ekonomisk historia. Han lämnade Österrike före andra 

världskriget och utvandrade till USA. Utgångspunkten i 

hans forskning var utvecklingen och kollapset av det självregulerande 

marknadsekonomiska systemet under 1800talet 

(Polanyi 1998). Det som Polanyi vände sig emot var 

utgångspunkten i de klassiska nationalekonomiska teorierna. 

Nämligen att ekonomiska strukturer var tidlösa och 

fungerade alltid efter samma principer oberoende av vilken 

tidsepok eller vilket samhälle man valde att se på. Han 

kritiserade utgångspunkten att ekonomiska relationer styrs 

i alla samhällen av vinsttanken, av principen om "tillgång 

och efterfrågan" och att individerna är intresserade av att 

höja sin personliga profit. Denna teoretiska utgångspunkt 

som präglade många nationalekonomiska analyser var 

enligt Polanyi mycket cynisk. Den representerade också 

mera en modern världsbild som uppstod först med industrialiseringen 

och storkapitalismens framväxt i slutet av 

1700- och början av 1800-talet. Istället var samhällena 

under historiens gång mycket olika. Framförallt styrdes de 

inte av opersonliga marknadsekonomiska mekanismer. 

Viktigt var därför att studera ekonomins utveckling i ett 

längre historiskt perspektiv. Han framförde idén att kommersiella 

principer började bestämma ekonomiska relationer 

först under senmedeltiden och nyare tid. Ekonomiska 

relationer i tidigare samhällen däremot var helt annorlunda 

strukturerade. Hans huvudtes är att ekonomiska strukturer 

i förmoderna samhällen var sammanvävda med den sociala 

strukturen. De var förankrade i varandra. Ett tillstånd vilket 

han kallade för embeddedness. Först under senmedeltiden 

dominerades handeln alltmer av opersonliga och kommersiella 

relationer där sociala band inte längre var en förutsättning. 

Den forskningen som sedan har bedrivits i Polanyis 

anda var intresserad av hur sociala relationer styrde 

54 

ekonomiska relationer i förhistoriska och tidig medeltida 

samhällen och när i historien marknadskrafterna fick 

genomslag i varuutbyten. 

"DO UT DES" – JAG GER FÖR ATT DU SKA 

GE MIG TILLBAKA 

En utgångspunkt för Polanyi var antropologisk forskning 

vilken analyserade gåvoutbytessystem i icke-industrialiserade 

samhällen. Det var den franske sociologen och literaturforskaren 

Marcel Mauss som skrev det mest inflyttelsefulla 

arbete om gåvoekonomin. I 1925 utgav Mauss en 

liten essä "Gåvan" där han exemplifierade och diskuterade 

gåvoprincipens förekomst i olika samhällen i det förflutna 

från Romarriket och Germanerna till Söderhavsöarna i 

nutiden (Mauss 1995). Enligt Mauss hade människan först 

i modern tid blivit ett ekonomiskt djur och en kalkylerande 

maskin, en homo economicus. Tidigare var varuutväxlingar 

en moralisk och inte en mekanisk och opersonlig angelägenhet. 

Gåvoekonomin var en grundläggande institution 

vilken garanterade och upprätthöll personliga och mänskliga 

relationer i den förindustriella världen. Genom exempel 

från olika platser och tidsperioder kunde han urskilja tre 

återkommande men grundläggande regler som styrde 

gåvoutbyte: plikten att ge, plikten att ta emot och plikten 

att återgällda en värdefull gåva. Genom dessa förpliktelser 

skapades ett osynligt nätverk av relationer och beroendeförhållanden 

i gåvoutbytande samhällen vilka bestämde 

och upprätthöll den sociala och politiska ordningen. Individer 

som hade ambitioner att leda en grupp kunde genom 

att ge kostbara föremål till andra visa sin förmåga till 

ledarskap. Ledare var sedan tvungna att fortsätta att ge 

gåvor i överflöd för att upprätthålla sin position. Därmed 

kunde de visa att de hade lyckan med sig och värdigheten 

att leda andra. På lika sätt sattes den som tog emot gåvan i 

ett moraliskt dilemma. Personen kunde aldrig avvisa en

Fig. 1. Runben från Sigtuna (Tesch 1990:153). 

Teckning: Lars G. Henricson. 

55

gåva. Det skulle ha fört en prestigeförlust med sig både för 

honom själv och för givaren. Samtidigt var mottagaren 

tvungen att återgällda givaren vid ett senare tillfälle med 

en liknande gåva eller i många andra fall med personlig 

lojalitet. Genom gåvoinstitutionen skapades en samhällsstruktur 

som hölls samman av ett system av social skuld 

och överskott som insats. Mauss poängterade att marknadsutbyte 

verkade på ett helt annat sätt, där kopplingen 

mellan personliga egenskaper och ting inte längre fanns. I 

både Polanyis och Mauss teorier bidrog marknadshandeln 

att lösa upp de personliga bindningarna som fanns mellan 

individerna i ett samhälle. 

PRESTIGEGÅVOEKONOMIN 

– EN ARKEOLOGISK TOLKNINGSMODELL 

Polanyis och Mauss idéer har sedan vidareutvecklats och 

fått nedslag i olika antropologiska forskningsfält, där man 

studerade hur varuflödet och betalningsmedel i både förkapitalistiska 

och kapitalistiska samhällen var strukturerade. 

Gåvoekonomin var en övertygande och dynamisk tolkningsmodell 

som kunde tillämpas universellt i alla kulturhistoriska 

och förmoderna tidsperioder för att få de arkeologiska 

objekten att berätta. Här fanns en möjlighet att studera 

förhistoriska samhällen utan att man behövde ha 

direkt tillgång till skriftliga källor. Här kunde man studera 

ekonomiska varuutbytessystem i hövdingasamhällen från 

stenåldern till tidig medeltid. Även inom arkeologisk 

forskning i Skandinavien fick antropologins förklaringsmodeller 

över socioekonomiska sammanhang stort 

genomslag. Antropologiska teorier med gåvoinstitutionen i 

centrum har fått en speciell tillämpning inom arkeologin 

genom att de också kombinerades med olika marxistiska 

och historisk-materialistiska tankegångar. 

Den ursprungliga och klassiska marxismens idé var att 

intressegrupper inom ett samhälle alltid försöker få kon- 

56 

troll över de ekonomiska resurserna. Utvecklingen och 

sociala förändringar sker inte av sig själva utan var resultatet 

av ständigt pågående kamper mellan olika klasser. Marxistisk 

teori utgår ifrån att denna kamp existerar och har 

existerat i alla perioder i människans historia. Den historiska 

materialismen är därför historien om kampen om de 

materiella resurserna. I Sovjetunionen och andra kommunistiskt 

styrda länder trodde man att teorin kunde ensamt 

förklara framväxten av politiska strukturer under förhistorien. 

Men marxismen vidareutvecklades och tolkades på 

ett annorlunda sätt i Västeuropa, som sedan kallades för 

neo- eller strukturmarxismen. I motsats till den dogmatiska 

och politiska användningen av marxismen i öst menade 

man att konflikterna inte enbart handlade om att kontrollera 

de materiella resurserna. Istället frågade man sig hur 

ekonomiska och icke-ekonomiska strukturer kan sättas i en 

öppen relation till varandra för att förklara förändringar. 

Man betonade att även andra icke-materiella krafter var 

med i spelet och styrde samhällen. Istället för enbart ekonomiska, 

dvs materiella goder kunde man också samla på 

sig symboliskt kapital för att erövra maktpositioner, t.ex. 

genom att man kontrollerade cirkulationen av exotiska och 

dyrbara föremål. 

I arkeologiskt sammanhang kallade man sådanna föremål 

också för prestigvaror. Det organiserade varuutbyte av 

sådanna föremål - prestigevaruekonomin - kunde förklara 

varför större stamförbund dök upp med mäktiga ledare i 

romersk järnålder vilka sedan gjorde slut på det romerska 

riket (t.ex. Hedeager 1987). Dessa ledare lyckades att få 

kontroll över distributionen av prestigefyllda romerska 

importföremål utanför limes. De ekonomiska resurserna 

och därmed makten samlades i få händer och genom 

gåvans tvingande sociala logik ledde denna handel av prestigevaror 

till bindande personliga relationer och politiska 

allianser. Att tänka i struktur-marxistiska termer var mycket 

tilltalande i ett arkeologiskt sammanhang eftersom

man också kunde beskriva symboliskt-materiella intressekonflikter 

och positioneringar mellan olika grupper. 

Ändringar i bebyggelsen och i gravskicket kunde sättas i 

förbindelse med ändringar av de socioekonomiska förhållandena. 

Med prestigevarumodellen smälte man i ett arkeologiskt 

sammanhang ihop olika idéer från antropologiskt 

och marxistiskt håll. Gåvoutbytet med sin förpliktande 

sociala och moraliska hederskodex var just en bestickande 

tankemodell för att förklara förändringar i människans historia 

som ständigt präglas av intressekonflikter och maktkoncentrationer. 

Det var gåvornas makt som drev utvecklingen 

vidare. Och gåvorna och platserna där produktionen 

och utväxlingen av objekt med ekonomiskt och symboliskt 

värde försiggick kunde studeras överallt i det arkeologiska 

fyndmaterialet. 

DE MÄKTIGAS "EMPORIOR" OCH STÄDER 

Järnålderns arkeologi var sig inte mera likt efter att man 

sammanvävde antropologiska tankegångar med strukturmarxismen. 

Resultatet blev föreställningen om prestigevaruekonomin 

vilken kom att prägla många tolkningsansatser 

inom arkeologin fram till mitten av 1990-talet. Den 

bekräftade också - relativt okontroversiellt - bilden av järnålderssamhället 

som ett hierarkiskt styrt hövdingasamhälle. 

Det som var nytt var att även de materiella spåren kunde 

fogas in i ett större samhälleligt tolkningsperspektiv vilket 

visade dynamiken och sammanhangen mellan sociala, 

politiska och ekonomiska processer. En dominerande arkeologisk 

fyndkategori som sällan nämns i de skriftliga källorna 

är de merovingertida och vikingatida handelsplatserna 

i Nord- och Östersjöområdet från 700- och 800-talet. 

Här finns kända platser som t.ex. Dorestad i Nederlanden, 

Ribe på Jylland, Kaupang i Vestfold och Birka i Sverige. I 

den äldre arkeologiska forskningen har dessa uppfattats 

som transitstationer eller omsättnings- och handelsplatser 

för långdistanshandeln. I den nya antropologiskt influerade 

arkeologin omtolkas de till "ports-of-trade", "gateway 

communities" eller emporier vilka kontrolleras av samhällseliten. 

Det latinska begreppet emporium som introduerades 

av den engelska arkeologen Richard Hodges används i 

arkeologin i en speciell betydelse (Hodges 1989). Man tror 

att emporierna lades ofta vid territoriella gränser och var 

centrala stöttepunkter för en administrerad varuutväxling 

av gåvor och prestigevaror mellan hövdingar eller kungar. 

Det var också här att ledarna kunde kontrollera och 

beskydda produktionen av prestigevaror något som var en 

förutsättning för att upprätthålla sin egen maktposition. 

Ett liknande tolknigsperspektiv har man sedan 1980-talet 

också tillämpat på de tidigmedeltida städerna i Skandinavien. 

Städer som Lund, Sigtuna och Trondheim växte fram 

på kungligt initativ. De etablerades på helt nya platser 

utanför de gamla maktcentra som Lade i Trondheim, Fornsigtuna 

i Sigtuna och Uppåkra i Lund. Som med emporierna 

förkastade man den äldre tolkningstraditionen att platserna 

skulle vara anlagda av praktiska hänsyn till knytpunkter 

för handelsrutter. De ansågs i stället vara schackpjäser 

i ett storpolitiskt maktspel där kungarna i början av 

1000-talet försökte utvidga och styrka sin maktbas (t.ex. 

Tesch 1990). Platserna grundlades främst i politiskt osäkra 

områden som man inte hade helt under kontroll och där 

kungarnas position som "rikskungar" ständigt ifrågasattes. 

Staden fungerade också som en kristligt färgad arena för 

maktspelet mellan kungen, hirden och den växande kyrkan. 

Man menade genom arkeologiska undersökningar 

kunna visa ett det inte fanns spår av en organiserad marknadsorienterad 

handel på dessa platser. Det var egentligen 

inte så märkligt eftersom man uppehöll sig och bodde i staden 

främst för att visa sin lojalitet till kungen och den nya 

kristna tron. Detta gällde främst storbönder och lokala 

hövdingar som under korta tidsperioder vistades i staden 

för att vara nära kungen och för att därmed kunna ta del i 

57

58 

Fig. 2. Sammanfällbar balansvåg 

av östlig typ (1), dessutom standardiserade 

viktlod. Större sfersika 

viktlod med islamiska pseudoinskrifter 

(3, 4, 6) och små mångkantiga 

kubo-okateder (5) (Jansson 

1988:575).

positioneringskampen med andra. Det var därför en ära att 

kunna få en tomt på stadsområdet av kungen. En annan 

kunglig strategi att knyta sociala band till sina följeslagare 

var att prägla egna mynt och att dela ut dessa som gåvor 

vid offentliga ceremonier. Påkostade gästabud var viktiga 

ritualer för kungen att visa sin egenskap som ledare. Att 

sådana gästabud kan ha förekommit antyder en runinskrift 

på en benbit som man hittade i Sigtuna (fig. 1). Där står 

det: "Kungen är gästfriast. Han gav mest. Han är omtyckt". 

En engelsk arkeolog har träffande jämfört dessa tidigt 

urbana platser med de gamla romerska städerna och kallade 

dem för consumers cities. Det handlade om att festa och 

att upprätthålla maktpositioner inte att bedriva handel. 

Men det framstår mer och mer tydlig idag att karakteriseringen 

av emporierna och de tidig medeltida städerna som 

arenor för att offentligt praktisera gåvoekonomin var en 

polemisering av tidigare forskning som ofta alltför okritiskt 

betonade marknadsekonomiska drivkrafter bakom 

etableringen av dessa platser. 

DEN EKONOMISKA ANTROPOLOGINS 

OSYNLIGA AGENDOR 

Som jag försökte visa har prestigevaruekonomin och idén 

om ett styrande hövdingasamhälle haft en utomordentlig 

stor betydelse för hur vi kan se på tidsperioder men även 

geografiska områden där vi inte har omedelbar tillgång till 

skriftliga källor. Gåvoinstitutionen i traditionella och förhistoriska 

samhällen, men också Polanyis teorier har gett 

en fascinerande möjlighet att sätta det arkeologiska materialet 

i ett socialt och politiskt sammanhang. Men de 

antropologiska idéerna som togs emot med öppna armar på 

1970-talet och förnyade arkeologiämnet ger egentligen en 

ganska idealiserad bild av varuutbytenas karaktär i förmoderna 

samhällen. Inom forskningen har man blivit mer och 

mer uppmärksam på den idéhistoriska bakgrunden mot vil- 

ken Mauss och Polanyi formulerades sina teorier (t.ex. 

Moreland 2000). De idealiserade dessa samhällen i mycket 

stor utsträckning och de valde - medvetet eller omedvetet – 

att studera dessa utifrån ett distanserat västerländskt perspektiv. 

De studerade inte traditionella samhällen i t.ex. 

Söderhavet utifrån dessas förutsättningar. Detta även om 

man startade fältstudierna bland söderhavsfolken just av 

den anledningen. Även om de vistades där så avbildades 

och formades dessa efter forskarnas egna önskemål (Thomas 

1991). De blev till romantiska men samtidigt också 

polemiska projektioner av industrisamhällets och västerlandets 

sociala, miljömässiga och moraliska förfall. Bakom 

Polanyis idé om emdeddness och Mauss moraliskt färgade 

gåvoutbyten anar vi också en tro på en icke-modern 

godhet och oskuld som inte var korrumperad av profittänkandet. 

Marknadsekonomin och det moderna samhället 

som står för en slags rövarkapitalism fungerade alltid som 

en negativ referensram. Människorna på söderhavsöarna 

och människorna i förhistorien var därför främst en spegelbild 

av hur vi uppfattar oss själva. 

Denna idealisering och romantisering av andra kulturer 

har dock inte stått oemotsagd inom den antropologiska 

forskningen. Här har man kritiskt diskuterat det man kallar 

för kulturrelativismen, nämligen att se andra kulturer som 

slutna, annorlunda och oföränderliga. Men också att kulturbegreppet 

bidrar till att man kategoriskt skiljer mellan 

moderna och traditionella samhällen (t.ex. Eriksen 1994). 

Det man också fick upp ögonen för är att gåvoinstitutionen 

inte är så oegennyttig som man valde att framställa den. 

Den kan vara i högsta grad kallt beräknande, cynisk och 

egoistisk. Den idealiserade gåvoekonomin så som den presenterades 

av tidigare antropologer kan också ses som akademiskt 

önsketänkande. Men det betyder dock inte att 

gåvoinstitutionen aldrig har existerat utan har blivit överexponerad 

på bekostnad av andra mera opersonliga transaktionsformer. 

Antropologiska studier visar också att 

59

efolkningar i Söderhavet kan skilja mellan och förhålla 

sig till flera ofta motstridande ekonomiska värdesystem 

(t.ex. Hviding 2000). Precis som vi i den västliga världen 

och precis som människorna i förhistorien. 

Kritiken mot konceptet av prestigevaruekonomin har 

också framförts av arkeologer. Förhistorien befolkas här av 

starka och rika män och en materialistiskt tänkande elit vilken 

producerar och byter prestigefyllda varor med varandra. 

Så till exempel betonar emporiamodellen existensen 

av en hierarkisk och exklusiv organiserad produktion och 

cirkulation av varor och prestigeföremål. Fynd av sällsynta 

och kostbara föremål tolkas därför stereotypt som dyrbara 

konsumtionsvanor av en skrytande hövdingaklass (Moreland 

2000). Det påminner egentligen mycket om vår eget 

konsumsamhället och den betydelsen vi själv tillmäter värdefulla 

ting för att hävda personlig status i samhället. 

Många arkeologer menar idag istället att flera intressegrupper 

och medlemmar i ett samhälle med olika sociala 

och könsmässiga identiteter som kvinnor, barn, gamla, 

även trollkvinnor och utanförstående har deltagit i varuutväxlingar 

på fler olika nivåer och på olika sätt. 

SKILLNADEN MELLAN GÅVOR OCH VAROR 

I arkeologiskt sammanhang betonar man att föremålen 

man bytte med varandra men också handelsredskap som 

t.ex. mynt, viktlod och vågor var mer än bara materiella 

ting. De var laddade med olika budskap och idéer. Från 

antropologiskt håll har man också uppmärksammat att ting 

kan också ha en egen identitet som är kopplad till sin 

ägare. Genom gåvoutväxlingen förmedlades denna personliga 

egenskap vidare till mottagaren. Ting som är personliga 

kan också ses som biografiska genom att de cirkulerar 

och under sin "levnadstid" har haft flera ägare (t.ex. Hoskins 

1998). Att ting kunde vara laddade med historier och 

olika identiteter var man till exempel mycket medveten om 

60 

under vikingatiden. En armring av silver var inte enbart 

värdefull för att den bestod av silver, men också för att den 

var symboliskt laddade med olika meningar för den som 

kunde läsa och tolka föremålet. Fragmenterade man armringen 

så tömde man den också för dess icke-materiella 

värdeinnehåll. Silvret fick då enbart ett materiellt värde 

efter vikt och halt (t.ex. Gaimster 1991). 

Antropologer har också påpekat är att det går en hårfin 

gräns om ting uppfattas som anonyma eller som personliga. 

Detta beror på sammanhanget och de situationerna när 

objekten byter ägare. Gåvoekonomin och marknadsekonomin 

behöver egentligen inte framstå som varandras motsatser 

som man har hävdat. Som gåvor är objekten laddade 

med personliga egenskaper, minnen och historier av den 

tidigare ägaren eller den tidigare kontexten. Som handelsvaror 

är dessa egenskaper av underordnad betydelse och man 

lägger mera vikt på objektets materiella egenskaper, som 

vikt, volym, metallhalt, kvalitet som tekniskt och konstnärlig 

utförandet osv. Men personliga föremål och gåvor kan 

också säljas. De personliga egenskaperna behöver dock 

lösas upp och neutraliseras för att så kan ske. Omvänt kan 

också anonyma varor transformeras till föremål som laddas 

med personliga egenskaper. De kan sammla på sig nya 

meningar som avviker från den betydelsen i det området där 

föremålen ursprungligen tillverkades och användes. Det kan 

till exempel gälla mynt. Mynt användes som standardiserade 

betalningsmedel i sitt ursprungliga monetära användingsområde. 

De uppfattades där också som symboler för myntherrens 

värdsliga och politiska makt. I Skandinavien under 

800-talet lästes däremot mynt på ett helt annorlunda sätt. 

Här omvandlades generellt till smycken och ingick mycket 

ofta som gravgåvor. Man har förslagit att just karolingiska 

mynt användes till att bekänna sin kristna tro eller omvänt 

att ta ställning emot kristendomen (t.ex. Moesgaard 2004). 

Vi kan tänka oss att varuutväxlingar över kulturella, men 

också ekonomiska gränser kanaliserades på platser som

Kaupang och Birka. De var mötesplatser inte bara för olika 

varor från olika områden i Europa, men också för olika idéer 

och konventioner om hur man skulle bedriva varuutbyten. 

Här kunde man neutralisera föremål som användes utanför 

bosättningen som gåvor och statussymboler som t.ex. silverarmringar. 

Man styckade de upp, vägde de och bedömde 

silvret efter metallvärdet. Vägningsredskap som t.ex. viktlod 

hade ett standardiserad formspråk som man lätt kände 

igen och som man var beredd att acceptera när man handlade 

med främmande köpmän som man inte kände personligen 

(t.ex. Gustin 2004). Här kunde nya betalningsrutiner 

som t.ex. finvägningen med balansvågen och vikt- och 

formstandardiserade viktlod få ett fotfäste (fig. 2). Man kanske 

bör inte se på finvägningen enbart som en praktiskt 

angelägenhet som underlättade handeln, men på lika sätt 

som en konvention som man kunde välja att acceptera eller 

att tillbakavisa. Det är möjligen därför vi hittar viktlod, 

hacksilver och senare dirhemer först i senare lager i Kaupang. 

SLUTORD 

Antropologiska modeller har öppnat för nya möjligheter 

att se på det arkeologiska källmaterialet. Arkeologisk 

forskning som analyserar ekonomiska strukturer har vridit 

det antropologiska tolkningsperspektivet ytterliggare ett 

varv. Istället för socio-ekonomiska processer menar man 

att varuutväxlingar är i högsta grad en kulturellt betingad 

process. Varuutbyten i förhistorien styrs inte enbart av 

materialistiska grundhållningar, men den formas också av 

olika föreställningar. Föremålen man byter med varandra 

är inte neutrala och själslösa utan laddade med olika värderingar 

och ideer. Man inser också att oberörda och avlägsna 

samhällen aldrig har existerat, varken på andra sidan 

jordklotet eller i förhistorien. De exotiska samhällen som 

Mauss och andra antropologer lyfte fram var mycket komplexare 

och föränderliga än man hade föreställt sig. Det 

betyder att det inte finns ursprungliga samhällen utan kulturer 

befinner sig i en konstant process av påverkan och 

förändring. Marknadshandeln är inte heller en modern skapelse 

och den är som gåvohandeln en lika relevant tolkningsmöjlighet 

i förhistoriska kontexter. Det är inte en fråga 

om antingen eller. Utmaningen är istället att försöka 

förstå hur grupper och samhällen med olika kulturell bakgrund 

och värderingar interagerade och bedrev varuutbyten 

med varandra. 

Bibliografi: 

Arbman, Holger 1937: Schweden und das karolingische Reich. Studien zu den Handelsverbindungen des 9. Jahrhunderts. Kungl. Vitterhets-, 

historie och antikvitets akademiens handlingar, vol. 43. Natur och Kultur. Stockholm. 

Binford, Lewis 1962: Archaeology as Anthropology. American Antiquity:11, pp. 198-200. 

Eriksen, Thomas Hylland 1994: Kulturelle veikryss. Essays om kreolisering. Universitetsforlaget. Oslo. 

Gaimster, Märit 1991: Money and Media in Viking Age Scandinavia. In: Samson, Ross (ed.): Social Approaches to Viking Studies. 

Cruithne Press. Glasgow, pp. 113-122. 

Gustin, Ingrid 2001: “...och här strömmade den köplystna befolkningen samman”? In: Andrén, Anders, Ersgård, Lars & Wienberg, Jes 

(eds.): Från stad till land. En medeltidsarkeologisk resa tillägnad Hans Andersson. Lund Studies in Medieval Archaeology, vol. 29. 

Almqvist & Wiksell. Stockholm, pp. 301-310. 

61

2004: Mellan gåva och marknad. Handel, tillit och materiell kultur under vikingatid. Lund Studies in Medieval Archaeology, vol. 34. 

Almqvist & Wiksell. Lund. 

Hedeager, Lotte 1987: Empire, Frontier and the Barbarian Hinterland: Rome and northern Europe from AD 1-400. In: Rowlands, M., 

Larsen, M. & Kristiansen, K. (eds.): Centre and Periphery in the Ancient World. Cambridge University Press. Cambridge, pp. 125-140. 

Hodges, Richard 1989: Dark Age Economics. The Origins of Towns and Trade AD 600-1000. New Approaches in Archaeology, Duckworth. 

London. 

Hoskins, Janet 1998: Biographical Objects. How Things tell the Stories of People´s Lives. Routledge. New York 

London. 

Hviding, Edvard 2000: Usikre møter i det moderne Melanesia. Norsk Antropologisk Tidsskrift 11, pp. 53-66. 

Jansson, Ingmar 1988: Wikingerzeitlicher orientalischer Import in Skandinavien. Oldenburg - Wolin - Staraja Ladoga - Novgorod - 

Kiev. Handel und Handelsverbindungen im südlichen und östlichen Ostseeraum während des frühen Mittelalters. Bericht der Römisch- 

Germanischen Komission, vol. 69. Philipp von Zabern. Mainz, pp. 564-647. 

Lunden, Kåre 1972: Økonomi og samfunn: Synspunkt på Økonomisk Historie. Universitetsforlaget. Oslo. 

1978: Korn og kaup. Studiar over prisar og jordbruk på Vestlandet i mellomalderen. Universitetsforlaget. Oslo. 

Malinowski, Bronislaw 1922: Argonauts of the Western Pacific. Routledge. London. 

Mauss, Marcel 1995: Gaven. Utvekslingens form og årsak i arkaiske samfunn. Cappelens upopulæare skrifter, Cappelen Akademisk 

Forlag AS. 

Moberg, Carl-Axel & Olsson, Ulf 1973: Ekonomisk historisk början. ALMAserien, vol. 52. Stockholm. 

Moesgaard, Jens Christian 2004: Christiania Religio. Skalk 2004:6, pp. 12-17. 

Moreland, John 2000: Concepts of the early medieval Economy. In: Hansen, Inge Lyse& Wickham, Chris (eds.): The long eighth Century. 

The Transformation of the Roman World, vol. 11. Brill. Leiden, Boston, Köln, pp. 1-34. 

Odner, Knut 1973: Økonomiske strukturer på Vestlandet i eldre jernalder. Stensil. Universitetet i Bergen. 

Polanyi, Karl 1998: The Great Transformation. The political and economic Origins of our Time. Ameron. New York. 

Tesch, Sten (ed.) 1990: Makt och människor i kungens Sigtuna. Sigtunagrävningen 1988-90. Sigtuna. 

Thomas, Nicholas 1991: Entangeled Objects. Exchange, Material Culture and Colonialism in the Pacific. Harvard University Press. 

Cambridge, Massachusetts. 

62

DENNE PUBLIKASJONEN ER PRENTA MED STØTTE FRÅ FØLGJANDE VERKSEMDER: 

6953 Leirvik i Sogn 

Tlf. 57 78 90 50 

E-mail: havyard.leirvik@havyard.com 

63

"Gjerdeskattens myntsammensetning 

peker i retning av 

handel med kjøpmenn fra sørligere 

strøk der både tyske og angelsaksisk 

mynt var vanlig. I hvilken grad det 

var fremmede kjøpmenn som besøkte 

Hyllestad eller hyllestadværinger som 

vendte hjem med fremmede myntslag er 

vanskelig å avgjøre, men det var vel 

helst det siste. Det er nærliggende 

å se handel med lokal kvernstein 

som en god mulighet for å skaffe 

sølv på 1000-tallet. 

Spor etter kvernsteinsproduksjon 

i Hyllestad går flere steder tilbake 

til merovingertid og tidlig vikingtid 

med kontinuitet opp i middelalderen. Mye 

av den kvernsteinen som ble omsatt ble trolig 

omsatt i varer, det vil si som byttehandel, 

men i en del tilfeller ble nok betaling også 

gjort i mynt, eller også dels varer dels mynt 

allerede under vikingtiden." 

(Gullbekk s.47)

seminar 05.qxd

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?