Artf. Pelseneeria.stylifera - TMBL

Artfaktablad
Pelseneeria stylifera (Turton, 1825)
(saknar vedertaget svenskt namn)
Blötdjur, Kunskapsbrist (DD)
Snäckor
______________________________________________________________________
Phylum Mollusca, Klass Gastropoda, Subklass Caenogastropoda, Ordn. Neotaenioglossa, Superfam.
Eulimoidea, Fam. Eulimidae, Pelseneeria stylifera (Turton, 1825), Synonymer: Phasianella stylifera Turton,
1825, Stilifer turtoni Broderip, 1832.
Beskrivning: En ganska liten tunnskalig snäcka med rundat bärnstensfärgat till vitaktigt glänsande
slätt skal, vilken lättast är igenkännbar genom att embryonalskalet i vindlingarnas topp är skarpt avsatt
från resten av skalet och tydligt mycket smalare (diameter 230-250 µm), d.v.s. nästan som en kort pinne i
skalets topp. Största skallängd är 5 mm och skalets diameter ca 60 % av höjden. Aperturens omkrets
omfattar nästan 50% och kroppsvindlingen ca 75% av skalhöjden. Levande individer påträffas nästan alltid
sittande på ett värddjur.
Utbredning och status: I svenska vatten påträffad sällsynt från Kullen till norra Bohuslän och i
Norge upp till Sognefjordsområdet. Den är vidare utbredd vid Shetlands och Orkneys, runt Brittiska Öarna
och Irland och vidare söderut till Biscaya. Sydligare uppgivna fynd beror på förväxling med andra arter.
Det är likaså mycket sannolikt att den art som i västra Atlanten beskrevs som Stilifer stimpsoni Verrill,
1882 (=? S. verrilli Dall, 1927) är identisk med den nordeuropeiska arten, men inga fynd som
sammanbinder utbredningen föreligger ännu från vare sig Färöarna, Island, Grönland eller Kanada, så ännu
är dess utbredning i östra Nordamerika något osäker. Den är ingenstädes allmän och det kan gå åtskilliga
år mellan de tillfällen den ertappas, trots att den torde vara ganska lätt att känna igen på sina värddjur.
Ekologi: Lever på reguljära sjöborrar (Echinus spp., Psammechinus miliaris, Strongylocentrotus
droebachiensis samt möjligen vissa ytterligare arter), på djup mellan ca 5-200 meter. Den livnär sig av
sjöborrarnas epidermis och djuren är simultana hermafroditer, som deponerar ägg i drygt mm-stora färglösa
triangulära (ehuru med rundade hörn) kapslar (ca 60-80 ägg i varje kapsel) på värddjurens skal, där de sitter
fästade med ett mycket kort skaft. De från kapslarna efterhand frisläppta veligerlarverna är färglösa med ett
tvålobigt velum. Äggkapslar påträffades på värddjur i augusti vid Plymouth.
Hot: Arten är rar och vi känner föga till eventuella hot, ehuru naturligtvis goda bestånd av värdarterna är
en förutsättning för att denna snyltare skall kunna finna lämpliga värddjur.
Åtgärder: Bör avvaktas med tills eventuella hot kan klarläggas.
Övrigt: Etymologi: Pelseneeria Köhler & Vaney, 1908 — hedrande Paul Pelseneer, 1863-1945, belgisk
kemilärare i Gent mellan 1888-1914, därpå akademisekreterare mellan 1919-36 (avgick när han blev blind) och
flitigt publicerande amatörmalakolog / stylos (grek.) — påle, pelare, (klock)visare, fero (lat.) — bära (torde
syfta på embryonalskalets form). Danskt namn: "sylformet pighudesnegl". Engelskt namn: "urchin snail".
Litteratur:
Bouchet, P. & A. Warén, 1986. Revision of the northeast Arlantic bathyal and abyssal Aclididae,
Eulimidae, Epitonidae (Mollusca, Gastropoda). Bollettino Malacologico. Supplemento 2: 299-576.
Fretter, V. & A. Graham, 1982. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark. Part 7 -
"Heterogastropoda" (Cerithiopsacea, Triphoracea, Epitoniacea, Eulimacea). The Journal of Molluscan
Studies. Suppl. 11: 363-434.
Hubendick, B. & A. Warén. 1976. Småsnäckor vid svenska västkusten. 7. Släktena Acmaea, Gibbula,
Calliostoma, Littorina m.fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1975: 36-43.
Poppe, G. & Y. Goto 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra,
Gastropoda). Verlag Christa Hemmen. 252 pp.
Warén, A. 1984. A generic revision of the family Eulimidae. The Journal of Molluscan Studies. Suppl.
13: 1-96.
ArtDatabanken 2003-09-10. Faktablad Pelseneeria stylifera Hans G. Hansson