28,8 MB - Euskaltzaindia

28,8 MB - Euskaltzaindia 28,8 MB - Euskaltzaindia

euskaltzaindia.net
from euskaltzaindia.net More from this publisher
18.05.2013 Views

AURELIA ARKOTXA zaigunez, beti agertzen da traba bat eta emazteak maite duelarik gizona, zerbait hor dago maitasun horren loratzearen kontra joateko. I 2b: Kanpotik datozen oztopoak * Ezkontz antolatua Ezkontzen antolaketetan gurasoek daukaten boterea argiki dager. Farzari (Molière) pentsa arazten digu batzuetan VI. poemaren zati batean bezala: «Eztuzu zer uka, zarel'ogenduru, Ez zer har ait'amen nahia ztakuru, Ezta, maitezko gauzetan, Haurren borx' ahalik hetan. (...) «Onarzun-truku huts, alab'ezkontzea, Ezta hori ezkontze, bana da saltzea; Haren erosle senarrak Zer merezi luke? adarrak». (VI) Ikusiz gaineko bertsu hauetan mutila dela mintzatzen, zergatik ez pentsa VIII. poeman Oihenartek egoera bera, baina emaztearen aldetik ikusia, nahi izan duela erakutsi, joko literarioa zabalduz? «Zenbat leihorra zabal baita, Ehon erakutsiko zaita Anderaurenik, ez eta nezkatorik, Ni nizan bezain, zorigaitzetakorik. Maite dut, eta naiz maitatu, Bana naiz hanbat dezditxatu Ni maite nuen, nik maitenik dudana Ezt'ehon hauzu hurbiltzera nigana. Nihauren azkazi hurrenak Dira poxelatzen dutenak, Eta nutenak nihaur er'asaldatzen, Zergati baitut hura hanbat maitatzen. (...) Maitarien jaun erregeak Higu ditu bortxa-legeak, Eta haren resuman libertatea, Da gobernari, eta nabusi alkatea. Halere, poema honen bukaeran badirudi emaztea erregela sozialen kontra altxa daitekeela: (...) «Ni bizi eta hil nahi nuzu zureki 420 [20]

OIHENARTEN AMODIOZKO POESIEN AZTERKETA KONPARATIBOA Eta hargatik utzi baniz Ahaid', adiskidez fida niz Zeruko jaunak, hari gomendaturik, Enuel' utziko net deskonsolaturik ». Oihenart ezkontza antolatuaren kontra agertzen da azken bertso hauetan, bainan badirudi salaketaren egitea baino gehiago interesatzen zaiola joko prezioso baten egitea «Maitarien jaun erregea», Eroz-en libertatearen gaia, tratatzeko «Zeruko jaun erregea»-ren konplizitatearekin. Maurice Scève (esperientziaz mintzo zenak) ere ezkontzaren traba instituzionala kritikatzen du Jainkoaren libertatearen aintzinean: «Seul avec moy, elle avec sa partie: (...) Elle le souffre: &, comme moins robuste, Viole amour par ce lyen injuste, Que droict humain, & non divin, a faict». (Délie, CLXL) Maiteriak ez dezake esperantzik ukan, emazteak mesprexatzen duelakotz eta emaztea ezkontzera doalakotz. Azken finan Oihenartek, petrarkistek eta literatura preziosoak hainbertze higatuko duten gaia erabiltzen du: esperantzarik gabeko amodioarena8. 8 Ez erromantismorik hor ikus. Mario PRAZ-ek arrazoinarekin gogo arazten du; «Les tendances, les thèmes, les tournures à la mode au temps d'un auteur forment un auxiliaire indispensable à l'interprétation de son oeuvre». (in «La chair, la mort et le diable, une approximation romantique —le romantisme noir—», (26. or.) eta ere: «Des approximations comme baroque, romantique, décadent etc., ont pris origine dans des révolutions déterminées de la sensibilicé, et il ne sert à rien de les détacher de leur base historique pour les appliquer généreusement aux artistes les plus disparates (...) Ainsi Pétrarque est surpris à faire du baroque et même à anticiper Proust, le Tasse à faire du romantisme, Marino du d'Annunzio. (...)». (in. op. cit. 29. or.) «Dans ce vers de Dante: «Quale ne' plenilunii sereni Trivia ride tra le ninfe eterne Che dipingon lo cid per tutti i seni» (Telle, dans les nuits sereines de pleine lune, Trivia rit parmi les nymphes éternelles, qui enluminént le ciel dans tous ses replis..., Divine Comédie, Paradis, Chant XXIII, v25- 27) le lecteur moderne a tendance à reconnaître un des cas les plus riches de magie évocatrice en vertu de la pure sonoricé, du jeu des diérèses, de l'emploi de mots suggestifs en euxmênes-plenilunii, eterne-et d'autres rappelant un mythe—Trivia, ninfe—. Dirons-nous pour autant que Dante, dans ces vers, est un romantique met le lecteur moderne en mesure d'interpréter ces vers -là de cette manière ? (...)Un vers de Pétrarque: «Fior, frondi, erbe, ombre, antri, onde, aure soavi» («Fleurs, feuillage, herbes, ombres, ondes, souffles suaves») extasiait les littérateurs du XVIème siècle. «C'est le vers le plus beau, le plus sonore, et le plus plein que l'on lise chez les anciens et les modernes», écrivait Sebastiano Fausto da Longiano. Qui de nous modernes peut voir dans ce vers ce qu'on y voyait au XVIe siècle? Connaître les goûts et les sentiments propres à chaque époque, c'est la condition sine qua non pour interpréter une oeuvre d'art et l'histoire de la littérature ne peut se passer d'approximations comme celle que nous avons examinée jusqu'ici». (in op. cit., 37. or.) [21] 421

AURELIA ARKOTXA<br />

zaigunez, beti agertzen da traba bat eta emazteak maite duelarik gizona, zerbait<br />

hor dago maitasun horren loratzearen kontra joateko.<br />

I 2b: Kanpotik datozen oztopoak<br />

* Ezkontz antolatua<br />

Ezkontzen antolaketetan gurasoek daukaten boterea argiki dager. Farzari<br />

(Molière) pentsa arazten digu batzuetan VI. poemaren zati batean bezala:<br />

«Eztuzu zer uka, zarel'ogenduru,<br />

Ez zer har ait'amen nahia ztakuru,<br />

Ezta, maitezko gauzetan,<br />

Haurren borx' ahalik hetan.<br />

(...)<br />

«Onarzun-truku huts, alab'ezkontzea,<br />

Ezta hori ezkontze, bana da saltzea;<br />

Haren erosle senarrak<br />

Zer merezi luke? adarrak». (VI)<br />

Ikusiz gaineko bertsu hauetan mutila dela mintzatzen, zergatik ez pentsa<br />

VIII. poeman Oihenartek egoera bera, baina emaztearen aldetik ikusia, nahi<br />

izan duela erakutsi, joko literarioa zabalduz?<br />

«Zenbat leihorra zabal baita,<br />

Ehon erakutsiko zaita<br />

Anderaurenik, ez eta nezkatorik,<br />

Ni nizan bezain, zorigaitzetakorik.<br />

Maite dut, eta naiz maitatu,<br />

Bana naiz hanbat dezditxatu<br />

Ni maite nuen, nik maitenik dudana<br />

Ezt'ehon hauzu hurbiltzera nigana.<br />

Nihauren azkazi hurrenak<br />

Dira poxelatzen dutenak,<br />

Eta nutenak nihaur er'asaldatzen,<br />

Zergati baitut hura hanbat maitatzen.<br />

(...)<br />

Maitarien jaun erregeak<br />

Higu ditu bortxa-legeak,<br />

Eta haren resuman libertatea,<br />

Da gobernari, eta nabusi alkatea.<br />

Halere, poema honen bukaeran badirudi emaztea erregela sozialen kontra<br />

altxa daitekeela:<br />

(...)<br />

«Ni bizi eta hil nahi nuzu zureki<br />

420 [20]

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!