0000 Henkilöstölehti 2009-2.indd - Jakobstad

Foto/kuva: Pietarsaaren näyttämö
Foto/kuva: Pietarsaaren näyttämö
Foto/kuva: Marjo Luokkala
På kvällen förvandlas Harri till hamnarbetare
När den här tidningen utkommer har Pietarsaaren Näyttämös
pjäs Aateliskalenteri (Adelskalendern) redan haft premiär, men
tiden fram till premiären är fylld av repetitioner för skådespelarna.
När det är som intensivast repeterar man rollprestationerna
fyra kvällar i veckan, så några fritidsproblem har skådespelarna
inte.
Fastighetsskötaren på Etelänummi skola, finska Arbis och Viktoria
daghem, Harri Kaltiala, hör till inventarierna i näyttämögänget,
och på höstkvällarna går han in i sin roll som hamnarbetare.
– Att vara fastighetsskötare är ett lämpligt yrke för en amatörskådespelare.
I arbetet knogar jag huvudsakligen på för mig själv,
så jag kan öva på min roll medan jag arbetar. Det går bra att repetera
medan man räfsar, skrattar han.
När premiären närmar sig ökar repetitionstakten.
– Då hinner man knappt vara hemma, för att inte tala om andra
fritidssysselsättningar. Men den hänförelse man känner under
premiären är så stark att man totalt glömmer alla tunga repetitionskvällar,
säger han.
Det bästa med att vara amatörskådespelare är just premiären.
Hela hösten har man övat för föreställningarna, och när premiären
kommer är stämningen uppskruvad. När föreställningen är
över, då är det tid att pusta ut och hoppas att publiken tyckte om
vad den såg.
Framdelen på en åsna var första rollen
Harri Kaltiala hade en lång paus i skådespelandet. Som barn var
han med på scenen några år och återvände för ca fem år sedan.
– Det blev ett tomrum när jag slutade vara med i Intos verksamhet.
Jag visste att det är brist på manliga skådespelare, så jag
gick med i verksamheten, säger han.
Sitt livs första roll spelade han som liten pojke i pjäsen Kolme
iloista rosvoa (Rövarna i Kamomilla stad). Där uppträdde han
som framdelen på en åsna. Han hade inga repliker, men det gjorde
ingenting. I en föreställning är ju alla roller viktiga. God teater
består av små bitar, som alla har sin plats. Om det klickar någonstans,
drabbar det hela föreställningen.
God kondition en fördel också på scenen
Att vara skådespelare är en tung fritidssysselsättning. Man kunde
tro att det är lätt att lära sig en roll, men det är tankearbete som
fordrar koncentration och där det viktigaste målet är att lära sig
orden (när det är frågan om en talroll). Det som gör den här sysselsättningen
tung är den intensiva takten. För att föreställningen
ska bli en ordentlig helhet, krävs det att skådespelarna ställer upp,
för nästan alla vardagskvällar går åt till att bearbeta olika delprestationer.
– En god kondition är en fördel. När man har bra kondition
orkar man med repetitioner direkt efter jobbet. Och nog har man
nytta av en god kondition på repetitionerna också. Om man har
dålig kondition är det t.ex. mycket svårt att dansa och sjunga eller
tala långa stycken i ett sträck utan att bli andfådd, vet han
berätta.
Harri ser inga nackdelar med sitt fritidsintresse. En negativ sak
är förstås att det tar tid av familjen och att det inte blir tid över
för andra intressen under den intensivaste repetitionsperioden.
Det bästa är – förutom hänförelsen på premiären – gemenskapen
som man är en del av. Mänskor i olika åldrar arbetar tillsammans
för ett gemensamt mål: att få ihop en föreställning som man med
stolthet kan visa. Dessutom ger teaterintresset självsäkerhet och
höjer självkänslan.
Pietarsaaren näyttämö har som mål att erbjuda publiken två teaterföreställningar
per år. Efter höstens föreställningar, i allmänhet
från årsskiftet framåt, har man några lediga månader, och då kan
Harri ägna sig åt ett annat kärt intresse, nämligen skidåkning.
Marjo Luokkala
- 13 -