Kasvavan rajaliikenteen hallinnan vaikutuksia ... - Rajavartiolaitos

10 RAJAMME VARTIJAT
Gränsmuseet
- GBv:s fönster
mot den civila världen
Gränsbevakningsväsendets enda egentliga museum är Gränsmuseet. General Ilmari Kirjavainen gav år 1985
order om att inrätta en pedagogisk utställning. Efter färgrika skeden fick kapten Antti Väisänen i uppdrag att
bygga upp den pedagogiska utställningen.
Gränsmuseet förr
Antti Väisänen började vid sidan av
sin egentliga tjänst att samla in olika
slags material med anknytning till
gränsverksamheten. Han körde runt omkring
i Finland och plockade med sig allehanda
material.
På den tiden uppkom hos förvaltningsenheterna
det bevingade uttrycket ”Lås
dörrarna, museimannen kommer”, och den
kringresande legenden är alltjämt ett glädjeämne
för dagens museiman. Anttis insats
i museets begynnelseskede var synnerligen
stor.
År 1989 inrättades den pedagogiska
utställningen till stöd för undervisningen vid
Gräns- och sjöbevakningsskolan. Ryktet om
den fina pedagogiska utställningen spred sig
i trakten. Det räckte inte länge, innan Imatra
stad och närkommunerna begärde att den
dåvarande pedagogiska utställningen skulle
öppnas också för stadsborna och turister.
Som första officiella museiföreståndare på
heltid anställdes år 1989 övergränsbevakare
Asko Liiri. Liiri var en riktig konstnär, som
själv skulpterade museets vaxdockor av bivax
utgående från gamla fotografier. Han gjorde
ett stort arbete som museiföreståndare. Liiri
utsågs sålunda år 1997 till Årets Gränsman
för sitt arbete med museet.
Gränsmuseet nu
Den tredje museiföreståndaren i ordningen är
gränsbevakningsmästare Mika Albertsson.
Han anställdes vid Gränsmuseet år 1996. Albertsson
hann gå ett knappt år i lära hos Liiri.
Albertsson betraktar den här perioden som
en mycket givande tid. Tiden var visserligen
alltför kort för att lära sig den omfattande
helhet som skötseln av museet innebär.
Albertsson konstaterar följaktligen: ”Ju
längre tid efterträdaren får gå i lära hos sin
företrädare, desto bättre. Tre år är minimum
för att lära sig de uppgifter som Gränsmuseet
har i sin nuvarande form.”
Albertsson har ingen egentlig utbildning
för museibranschen, utan säger att han är en
s.k. självlärd museiföreståndare genom sina
intressen. Arbetet som museiföreståndare är
enligt honom en uppgift som man inte kan
beordras till, utan för det måste man ha egen
vilja och ett visst slags låga.
En bro mellan generationerna
Gränsmuseet besöks av vad åldern beträffar
synnerligen olikartade grupper, allt från
dagisbarn och skolelever till veterangrupper.
Gränsmuseet fungerar också som en förträfflig
bro mellan skilda generationer.
Responsen från museibesökarna berättar
att Gränsmuseets absoluta trumfkort
är att guiden uttryckligen är en gränsman
och inte enbart en yrkesperson på museibranschen.
Guidens roll är betydelsefull, för
utställningen blir inte lika givande för besökaren
t.ex. av att enbart betrakta en historisk
gränskarta som av guidens yrkesvetande.
Albertsson säger också: ”Det bästa med
mitt arbete är, att jag får ha att göra med
olika slags människor. Det här är ett roligt
arbete, och jag skulle inte byta bort en enda
dag. Arbetet blir förstås ännu meningsfullare
av att ett av mina största intressen är krigshistoria.
I synnerhet lokalhistorien ligger mitt
hjärta nära.”
Albertsson förmår skapa sig en uppfattning
om de människogrupper som kommer
till museet rätt snart efter deras ankomst,
och presenterar ofta museiverksamheten
på olika sätt beroende på gruppen. Den här
förmågan utnyttjar han uppenbarligen effektivt,
för responsen från besökarna har varit
enbart positiv. Albertsson konstaterar också:
”Besvärliga kunder har inte förekommit.”
Gillena stöder museiföreståndarens arbete.
Gillemedlemmar bl.a. presenterar Gränsmuseets
verksamhet under museiföreståndarens
semestrar. Dessutom har de bistått exempelvis
med att utveckla Gränsmuseets uteområde,
där bl.a. Reino Rannanvaaras arbetsinsats
har varit betydande.
För några år sedan uppfördes på Gränsmuseets
uteområde en patrullrökbastu. Stödet
från gillena har varit till ovärderlig hjälp.
Albertssons dröm är att utveckla uteområdet
och ännu någon dag få en krigstida korsu till
Gränsmuseets uteområde.
Gränsmuseets roll för Imatra stad, de
närliggande kommunerna och turismen är
mycket viktig. Gränsmuseet valdes bl.a. till
Årets museum 2007. Det har också en viktig
roll i att upprätthålla traditioner både hos
andra och hos Gränsbevakningsväsendet.
En aktiv museiföreståndare
Till museiföreståndare Albertssons familj hör
hustrun, två tonåriga barn och Jack Russel
-terriern Aino. Albertsson ansvarar på sin
fritid för en grupp, som hämtar hem finländska
soldater som blivit kvar på fältet under
kriget. Albertsson säger att detta är den käraste
av hans fritidssysselsättningar. Han ser
det framför allt som en hjärtesak att finna