Yhteiskunnan kokonaisturvallisuus - Maanpuolustuskurssiyhdistys

militär- liknande tjänster så är den naturligtvis
betydligt både smalare och kvantitativt mindre
än den Amerikanska. För det första så finns inte
samma breda tjänsteutbud som i USA och för
det andra är antalet företag självklart bara en liten
bråkdel av det antal som finns i USA. I Sverige
finns till exempel bara en handfull företag
som kan sägas återfinnas inom tjänstesektorn
av försvarsindustrin. Några av dessa tillhandahåller
exempelvis personskydd och därtill
kopplade säkerhetslösningar i länder med stora
säkerhetsutmaningar. I dagsläget har ett sådant
företag ett kontrakt med Regeringskansliet som
handlar om personskyddsrelaterade tjänster.
Men andra typer av tjänster är under utveckling,
främst på det logistiska området.
Sammantaget är den svenska marknaden
och efterfrågan vad gäller militär-liknande
tjänster tämligen små, men den kommer med
största sannolikhet att växa de närmaste åren.
En indikator för att så kommer att ske är det
nya personalförsörjningssystem och det yrkesförsvar
som nu växer fram i Sverige. Riksdagens
avsikt är att ha en stående yrkesarmé med
soldater och officerare med anställningsstider
varierande från fem till kanske tjugo år. När
kontraktstiden upphör kommer dessa att slussas
ut i samhället och det är inte helt otänkbart
att somliga av dessa kommer att välja att ta anställning
i ett privat militärt företag. Detta leder
då automatiskt till att tjänstesektorn inom försvarsindustrin
ständigt tillförs ny och erfaren
personal med kvalificerad utbildning.
En viktig slutsats är alltså att detta inte är en
isolerad Amerikansk marknad. Tvärtom, marknaden
är i allra högsta grad internationell och
företagen som uppträder på den är beredda att
tillhandahålla tjänster till de kunder som kan
och vill betala för dessa. Det kan dock vara viktigt
att påpeka att de flesta länder utövar en viss
kontroll över försäljning av militär-liknande
tjänster och Amerikanska företag, till exempel,
måste anhålla om tillstånd genom något som
kallas Foreign Military Sales Act (FMS) för att
få tillhandahålla sådana till utländska stater.
Utmaningar och fördelar
I den internationella debatten om militär outsourcing
pekas det tämligen ofta på behovet av
internationell reglering av företag som tillhandahåller
beväpnad säkerhet, och när företeelsen
44
studeras närmare så finns det nämligen alldeles
uppenbara juridiska tveksamheter, främst vad
avser ansvar och reglering. Men, det finns också
andra problem och utmaningar att betrakta
närmare.
Ett sådant kan vara att företagen har svårt
att uppfylla vissa tekniska kravspecifikationer
som måste ställas på dem i exempelvis ett insatsområde:
Klarar ett civilt företag att flyga
helikopter i en miljö där ”brownout”, det vill
säga reducerad sikt på grund av uppvirvlande
damm- och sandpartiklar, är vanligt förekommande?;
Har samma företag möjlighet att utrusta
sina helikoptrar med nödvändiga motmedel
för att skydda sig mot luftvärnsrobotar
avfyrade av fientligt sinnade rebeller? Detta
är bara två praktiska utmaningar som företag
som tillhandahåller tjänster åt försvaret skulle
kunna ställas inför, mend et finns förmodligen
många fler.
En annan sak som kan vara problematiskt
vid omfattande outsourcing är att den kunskap
som i dag finns i en försvarsmakt kan försvinna
och snabbt gå förlorad om den i sin helhet överförs
till marknaden och till de privata militära
företag som utgör densasmma. Det är själva expertrollen
som härvid förändras och överförs
till marknaden istället för att finnas kvar i statens
domän.
Slutligen, en kritik som ofta förs fram är själva
den kostnad som förknippas med försvarsindustrin
i sin helhet, men som egentligen gäller
all slags outsourcing och privatisering: Är det
egentligen ekonomiskt lönsamt att köpa upp
tjänster snarare än att producera dem internt?
Kanske måste man fundera på om eventuella
besparingar och fördelar återfinns någon annanstans.
Som nämndes ovan är det oftast nackdelarna
och farorna med outsourcing av militärliknande
tjänster som framhävs, men det finns
också några tydliga fördelar. Att för en stat att
köpa upp tjänster från kommersiella aktörer
kan nämligen emellanåt ha vissa tydliga fördelar
jämfört med att använda de egna resurserna,
om sådana ens finns tillgängliga. En första tydlig
sådan är att företagen uppvisar stor flexibilitet
och anpassningsförmåga utifrån kundens
behov. En annan är att de kan tillhandahålla
tjänster som går att upphandla ”färdigförpackade”
vilket innebär att företag snabbt kan
gå ihop för att tillhandahålla vissa tjänster vid
upphandling (ex sjukvårdsresurser inklusive
flygtransportförmåga). Ytterligare en fördel
är att företagen ofta kan vara tillgängliga på
kort varsel och dessutom efter en mission kan
avvecklas fort direkt i samband med en avslutning
av denna. Till sist har företagen i dag ofta
tillgång till expertis långt utöver FM kompetens
eftersom de kan rekrytera och anställa personal
på ett annat sätt.
Vad gäller kostnadseffektivitet, som är en
ofta hett debatterad fråga, så förefaller lösningar
som bygger på outsourcing vara lönsamma
först i det långa loppet. Just denna aspekt tarvar
dock särskilda överväganden, och möjligen
måste man fundera över om det inte egentligen
är andra besparingar än just ekonomiska (kanske
organisatoriska?) som görs.
Som jag beskrivit i texten finns i princip allt
som Försvarsmakten kan behöva på marknaden.
Egentligen är det mer en fråga om politiska och
moraliska förhållanden som avgör var gränsen
går för vad som kan läggas ut på entreprenad.
När exempelvis Papua Nya Guineas regering
köpte upp anti-gerilla expertis från Sydafrika
via företaget Executive Outcomes, ledde detta
till så häftig intern kritik att regeringen fick
avgå.
Dock är det så att företag såsom dessa kan
ge kunden några tydliga fördelar. Den tydligaste
är den flexibilitet och anpassningsförmåga
ett företag har jämfört med exempelvis den
egna militären. En annan är att tjänster går att
upphandla ”färdigförpackade”och att flera företag
kan samverka för att leverera mycket kvalificerade
tjänster. Ytterligare en fördel är att
företag kan ge snabb tillgång till en tjänst och
att de sedan kan avvecklas tämligen fort.
Precis som det i den kritiska debatten lyfts
fram så finns det vissa mer problematiska förhållanden
som berör outsourcing av militära
tjänster. Den vanligast förekommande är de
juridiska tveksamheter som fortfarande finns
avseende till exempel ansvarsfrågan. En annan
aspekt som ofta lyfts fram är att tjänsterna, åtminstone
i ett kortare tidsperspektiv, blir relativt
dyra.
Sammanfattningsvis kan vi dock konstatera
att den traditionella försvarsindustrin nuförtiden
är bredare än vad den var förr och att de nu
också omfattar många olika typer av tjänster.
Framtidens operationer kommer därför med all
sannolikhet präglas av en större mängd olika
aktörer än vad vi hittills varit vana vid, och detta
är något som både militära och civila beslutsfattare
nu måste ta med i beräkningen.
Denna text har sökt att illustrera hur en ny
tjänstesektor inom försvarsindustrin är under
utveckling i Norden. Det har poängterats att
det finns vissa utmaningar med detta, men
också att här finns vissa fördelar. Men, om sådana
här lösningar eftersträvas eller söks finns
det dock några aspekter att ta i beaktande.
Först och främst, att köpa upp militär-liknande
tjänster på marknaden måste tydligt övervägas
med hjälp av en ordentlig genomlysning
av vilka möjligheter och behov som finns för
Försvarsmakten. Det kan göras genom att ta
ställning till några praktiska frågor. Vilka är
de juridiska aspekterna? Hur skrivs kontrakt
med tjänsteleverantören för att rätt förmåga
skall uppnås? Vilka ansvarsförhållanden gäller,
och i vilka avseenden? Finns besparingarna
internationellt eller nationellt, och var ligger
vinsten (ekonomi eller organisation)? Var går
egentligen gränsen för vad som kan outsourcas
(vid det fysiska vapnet eller någonstans längs
den logistiska kedjan)? När dessa, och andra,
relevanta frågor ställts kan man på allvar börjas
fundera över huruvida militär outsourcing är
lämplig eller ej.
Mohlin: Outsourcing av militära uppgifter till kommersiella företag
45