1992 - 2 - Siirtolaisuusinstituutti

Finland och utvandringen
och i Olonets. Fiskefiirder till Ishavskus- den kaliforniska guldrushen. Snart
ten var en gammal tradition i norra Fin- sviillde Amerikaemigrationen ut till den
land, men pA 1700-talet borjade den stcirsta utvandringen i Finlands historia.
civergA till en fast bosiittning i stcirre ska- Totalantalet emigranter till Nordamerila.
Fr.o.m. 1820-talet lockade kopparverka under tiden fram till forsta viirldskriken
i KAfjord vid Altafjorden och senare get var 330 000 (c:a 400 000 till 1930).
det expanderande fisket allt fler finldndare.
Den finliindska inflyttningen var
Jiimfort med Amerika-emigrationen var
den ovriga transatlantiska emigrationen
en del av en mera omfattande ko- obetydlig. Emigrationen till Australien
lonisering av Ishavskusten, men ocksA inleddes i samband med guldrushen
en forts2ittning pA den finska kolonisati- 1851 och nAdde fcire fcirsta vdrldskriget
on som skot odlingsgrdnsen norrut i upp till ndrmare 3000 personer. Emigra-
Lappland. PA 1860-talet inleddes 2iven tionen till Sydafrika inleddes pA 1890-ta-
en finlZindsk kolonisation av den ryska let och fram till forsta viirldskriget hade
Murmankusten.
omkr. 1500 emigrerat. Emigrationen till
Flyttningen till Ishavskusten omfatta- Latinamerika, frdmstArgentina och Brade
drygt 5000 personer och resulterade i silien, infdll i huvudsak pA 1910-talet och
en befoikning av finliindsk ursprung torde totalt ha omfattat omkr. 2000 per-
som vid sekelskiftet uppgick till omsoner.kring 8000 personer. I slutet av 1800-talet Petersburg lAg ndra och man riiknade
utgjorde finnarna i Nordnorge, kvener- med att flyttarna skulle Aterviinda varfor
na, omkr. en femtedel av befolkningen i Rysslandsemigrationen inte vdckte sam-
Finnmarkens amt, medan de utgjorde 3 ma negativa kiinslor som den transatlan-
% av befolkningen i Kola-distriktet. Lotiska emigrationen; det var naturligt for
kalt var koncentrationerna betydligt storfurstendcimets myndigheter att int-
hcigre, eftersom finliindarna pA den rysressera sig for finllindare i det ryska rika
sidan bodde i ett relativt litet omrAde ket. Emigranterna ansAgs diiremot svika
vid Fiskarhalvon, medan kvenerna utg- och overge sitt land. Det drojde diirfor
jorde err majoritet av Vadsos befolkning ldnge innan man pA officiellt hAll borja-
pi 1880-talet.
de intressera sig for att hAlla kontakt
Storfurstendomet kunde i viss ut- med eller understoda utlandsfinldndarstriickning
stcjda finliindare i Ryssland. na. Den fcirsvArades ocksA av att de rys-
Finska passexpeditionen hanclhade vikka myndigheterna forholl sig negativt
ti ga uppgif ter b etriiff ande folkbokf oring till Atg2irder rcjrande emigrationen. Ndr
och fattigvArd och senaten avlcjnade lantdagen anholl om lagstiftning roran-
finska praster i Olonets och pA Murmande emigrationsagenter och om en komkusten
samt for finliindare som forvisats mittd for att undersoka emigrationen
till Sibirien. Vidare understoddes finska fdrkastades forslagen i Petersburg. Niir
och svenska skolor i Petersburg. Frin Finiands kyrka fr.o.m. 1890-talet fcirscik-
slutet av seklet forsvArades denna verkte fA till stAnd en ordning for att granska
samhet dA de ryska myndigheterna sAg giltigheten av vigslar och dop i Amerika
med misstro pA finsk och luthersk akti- viigradede ryska myndigheterna att gA
vitet i Ryssland.
med pi att domkapitlen fick stA i direkt
Emigrationen till Nordamerika inled- kontakt med Suomi-synoden, utan krdvdes
i mitten av 1800-talet, forst i ringa de att korrespondensen skulle ske via de
omfattning genom forrymda sjcim2in och ryska korrsuiaten.
10