pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloa<br />
174<br />
93<br />
93. Burdin oxidoar<strong>en</strong> berezko metalekua Ar<strong>en</strong>aza kobazuloar<strong>en</strong><br />
barruan.<br />
94. Ar<strong>en</strong>aza kobazuloko A.I.1 z<strong>en</strong>bakidun orein emear<strong>en</strong> laginak<br />
hartzeko puntuak.<br />
Margogaiak egiteko erabilitako osagaiak<br />
nondik etorri leitekezan zehazteko asmoz,<br />
burdin oxidoa berez metatutako leku bateko<br />
lagina hartzea erabagi g<strong>en</strong>duan, galeria nagusian<br />
oreinar<strong>en</strong> panelar<strong>en</strong> ondoan dagozan<br />
isurileku ugarietako betetik hain zuz<strong>en</strong> be.<br />
Kolorea margo<strong>en</strong>a baino ilunagoa zan eta<br />
mikroskopio elektronikoar<strong>en</strong> bit<strong>arte</strong>z begiratuta<br />
ikusi da burdin oxido garbi-garbia<br />
dala eta mm 1eko neurrira heltz<strong>en</strong> ez diran<br />
plaketaz eta beste plaketa biribil batzuez<br />
osatutakoa dala. Era berean, kalzioar<strong>en</strong> eta<br />
manganesoar<strong>en</strong> arrastoak be ikusi dira, seguru<strong>en</strong>ik<br />
atxar<strong>en</strong> higadurak eroandakoak eta<br />
oxidoagaz berez nahastatutakoak. Hartutako<br />
laginar<strong>en</strong> morfologiari jagokonez, gelatxuar<strong>en</strong><br />
goialdeko orein eme<strong>en</strong>ar<strong>en</strong> nahiko antzekoa<br />
da eta, beraz, horreek egiteko erabilitako<br />
margogaiar<strong>en</strong> osagagiak kobazulokoak bertakoak<br />
izango ziran seguru<strong>en</strong>ik, are gehiago<br />
kontuan hartz<strong>en</strong> badogu burdin oxidoar<strong>en</strong><br />
metalekuak hainbat lekutan aurkitu leitekezala<br />
kobazuloan zehar. Ganerantzeko irudiei<br />
jagok<strong>en</strong>ez, ezin leiteke baztertu margogaiar<strong>en</strong><br />
osagaiak kobazulokoak bertakoak izatea,<br />
berezko metaleku bakarreko lagina aztertu<br />
dalako eta mota ezbardinetako hematiteak<br />
egon leitekezalako kobazuloan zehar.<br />
Beste alde batetik, hiru irudir<strong>en</strong> lagin bat<br />
baino gehiago hartu g<strong>en</strong>duan eta horretarako<br />
arrazoia izan zan irudiok tono ezbardinak eukiezala<br />
eta horr<strong>en</strong> jatorria ezagutu gura g<strong>en</strong>duala.<br />
B.III.8 z<strong>en</strong>bakidun oreinari jagokonez, eskumako<br />
adarrar<strong>en</strong> lagin bat hartu g<strong>en</strong>duan,<br />
kolore gorriar<strong>en</strong>a, eta bizkarreko beste bat,<br />
more kolorekoa. Azterketeak esan deusku<br />
koloregai ezbardinak daukiezala, nahiz eta<br />
biak izan burdin oxidoar<strong>en</strong> eta buztinar<strong>en</strong> nahastea.<br />
Bizkarraldeko lerro ilunagoak burdin<br />
oxido gehiago dauka. Ganera, morfologiak<br />
erakust<strong>en</strong> deusku ilunagoa nahita ataratakoa<br />
dala eta adarrekoa, ostera, nahaste naturala<br />
dala, osagaiak ezertan aldatu bakoa.<br />
Beste kasu bietan, irudi berean “errezeta”<br />
ezbardinak erabili izanak argi erakust<strong>en</strong> dau<br />
kolorea erabili gura izan zala orein emear<strong>en</strong><br />
irudia adierazoteko ber<strong>en</strong> beregiko baliabide<br />
moduan.<br />
A.I.1 z<strong>en</strong>bakidun irudiak hiru tono ezbardin<br />
daukaz hiru leku ezbardinetan: burua eta bizkarraldea<br />
gelan dagozan <strong>en</strong>paraduko irudiak<br />
egiteko erabilitako hematite berberaz egin ziran;<br />
paparrerako okre laranjatua erabili zan;<br />
eta lepoalderako —bizkarraldear<strong>en</strong> eranskin<br />
moduan trazatua— gorri motela, hematitea<br />
buztinagaz eta apatita arrastoakaz nahastatuta<br />
lortutakoa. Hau da, tono ezbardinak<br />
erabili dira normalean beste era bateko errekurtsoakaz<br />
ezbardintz<strong>en</strong> diran gorputzar<strong>en</strong><br />
ataletan, ze esaterako paparraldea p<strong>arte</strong> bat<strong>en</strong><br />
kolorez bateta edo grabatu estriatua erabilita<br />
margotu ohi da eta lepoaldea p<strong>arte</strong> bat<strong>en</strong><br />
kolorez bateta edo trazua lodiagoa eginda<br />
bereiztu ohi da. Badirudi argi dagoala margolariak<br />
hiru zatiotako tonoak berezitea bilatu<br />
ebala hiru “errezeta” ezbardin erabilita.<br />
B/7 z<strong>en</strong>bakiar<strong>en</strong> kasuan, tratam<strong>en</strong>dua aurrekoar<strong>en</strong><br />
antzekoa da. Animaliar<strong>en</strong> marrazkia<br />
hematiteak erabilita egin zan, ganerantzeko<br />
orein eme<strong>en</strong> moduan, baina atzealdean zati<br />
Ante la posibilidad de poder localizar el lugar de<br />
prov<strong>en</strong>i<strong>en</strong>cia de la materia utilizada para realizar<br />
las fi guras, optamos por tomar una muestra de<br />
un depósito natural de óxidos de hierro. El punto<br />
elegido fue una de las numerosas afl oraciones<br />
situadas <strong>en</strong> el panel <strong>del</strong> ciervo de la galería principal.<br />
El color que ofrecía era más oscuro que el<br />
de las pinturas y a través <strong>del</strong> microscopio electrónico<br />
de barrido se ha observado que se trata<br />
de óxido de hierro puro <strong>en</strong> forma de plaquetas<br />
inferiores a 1 mm y algunas otras de forma esférica.<br />
También se han localizado <strong>en</strong> m<strong>en</strong>or<br />
cantidad trazos de calcio y manganeso, posiblem<strong>en</strong>te<br />
desplazados por la erosión de la roca y<br />
mezclados naturalm<strong>en</strong>te con el óxido. La morfología<br />
de dicha muestra se asemeja bastante<br />
a la de las ciervas situadas <strong>en</strong> la p<strong>arte</strong> superior<br />
<strong>del</strong> camarín y, por lo tanto, es muy probable que<br />
para éstas la zona de abastecimi<strong>en</strong>to de colorante<br />
fuese la propia cueva, más aun si t<strong>en</strong>emos<br />
<strong>en</strong> cu<strong>en</strong>ta que exist<strong>en</strong> innumerables afl oraciones<br />
de óxido de hierro a lo largo de todo su recorrido.<br />
Para el resto de las pinturas tampoco se<br />
puede descartar un orig<strong>en</strong> local de la materia ya<br />
que únicam<strong>en</strong>te se ha muestreado un depósito<br />
natural y es posible que existan difer<strong>en</strong>tes tipos<br />
de hematites d<strong>en</strong>tro de la cueva.<br />
Por otro lado, tres de las grafías han sido objeto<br />
de más de una muestra para cada una. La razón<br />
que nos impulso a ello fue el hecho de que<br />
pres<strong>en</strong>taban unas difer<strong>en</strong>cias de tonalidad cuyo<br />
orig<strong>en</strong> queríamos esclarecer.<br />
Del ciervo B.III.8 se tomó una muestra <strong>en</strong> el asta<br />
derecho, de color rojizo, y otra <strong>en</strong> el lomo, de<br />
un tono violáceo. <strong>Los</strong> análisis evid<strong>en</strong>cian la utilización<br />
de materia colorante difer<strong>en</strong>te. Aunque<br />
93. Depósito natural de óxido de hierro <strong>en</strong> el interior de la cueva<br />
de Ar<strong>en</strong>aza.<br />
94. Puntos de muestreo de la cierva A.I.1 de la cueva de Ar<strong>en</strong>aza.<br />
ambas son mezcla de óxidos de hierro y arcilla,<br />
el tono más oscuro de la línea <strong>del</strong> dorso se relaciona<br />
con una mayor cantidad de óxidos de<br />
hierro <strong>en</strong> la mezcla. Además, la morfología de<br />
las muestras indica que la más oscura es una<br />
mezcla int<strong>en</strong>cional mi<strong>en</strong>tras que la correspondi<strong>en</strong>te<br />
al asta sería una mezcla natural de los<br />
compon<strong>en</strong>tes que fue utilizada sin modifi cación<br />
alguna.<br />
En los otros dos casos la utilización de difer<strong>en</strong>tes<br />
“recetas” <strong>en</strong> una misma fi gura está claram<strong>en</strong>te<br />
relacionada con el trabajo <strong>del</strong> color como recurso<br />
de repres<strong>en</strong>tación de la cierva.<br />
La A.I.1 pres<strong>en</strong>ta tres tonalidades distintas localizadas<br />
<strong>en</strong> p<strong>arte</strong>s anatómicas concretas. La<br />
cabeza y línea dorsal se realizan con la misma<br />
hematite que <strong>en</strong> el resto de las repres<strong>en</strong>taciones<br />
de la sala pero para el pecho se recurre al ocre<br />
anaranjado y el lomo de un rojo pálido, trazado<br />
como un apéndice de la línea dorsal, se compone<br />
de hematite mezclada con arcilla y restos de<br />
apatita. Es decir, las tonalidades difer<strong>en</strong>tes se localizan<br />
<strong>en</strong> dos zonas que normalm<strong>en</strong>te son objeto<br />
de otros recursos de repres<strong>en</strong>tación como<br />
el rell<strong>en</strong>o parcial o el grabado estriado <strong>del</strong> pecho<br />
y el rell<strong>en</strong>o parcial o la ampliación <strong>del</strong> trazo <strong>en</strong><br />
el lomo. Parece evid<strong>en</strong>te que el artista buscó la<br />
difer<strong>en</strong>ciación de dichas p<strong>arte</strong>s mediante tonalidades<br />
difer<strong>en</strong>tes obt<strong>en</strong>idas con tres “recetas”.<br />
En la B/7 el tratami<strong>en</strong>to es similar a la anterior.<br />
El contorno <strong>del</strong> animal se realiza con hematites<br />
como <strong>en</strong> el resto de las ciervas, pero se recurre<br />
al ocre anaranjado para el rell<strong>en</strong>o parcial <strong>del</strong> tr<strong>en</strong><br />
posterior obt<strong>en</strong>i<strong>en</strong>do así una doble tonalidad<br />
para difer<strong>en</strong>ciar contorno y rell<strong>en</strong>o.<br />
La cueva de Ar<strong>en</strong>aza<br />
175<br />
94