pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloa<br />
172<br />
INTERPRETAZINOA<br />
Erabilitako margogaiari jagokonez, Orein<br />
eme<strong>en</strong> gelea deritxanak homog<strong>en</strong>eotasun<br />
edo bardintasun handia dauka. Kasu guztietan<br />
erabili da hematitea irudi<strong>en</strong> ingurua egiteko,<br />
eta A.I.1 eta A.VI.14 z<strong>en</strong>bakidun orein<br />
eme<strong>en</strong> kasuan beste osagai batzuk erabili<br />
dira irudia osatu eta beteteko. Bardintasun<br />
hori handiagoa da oraindik A.III.6 z<strong>en</strong>bakidun<br />
orein emear<strong>en</strong> eta goialdean dagozan<br />
beste guzti<strong>en</strong> <strong>arte</strong>an, egitura oso antzekoa<br />
daukielako; burdin oxidoa dabe 1 eta 3 mm<br />
bit<strong>arte</strong>ko plaketetan, eta horreei lotuta beste<br />
osagai batzuk, margogaia jarri ostekoak izango<br />
litzatekezanak antza.<br />
Koloregaiar<strong>en</strong> ezaugarriak aintzat izanda, eta<br />
kontuan hartuta be estiloa, teknikea, kokagunea<br />
eta aurrerago aitatu ditugun beste gorabehera<br />
batzuk, badirudi gela guztia batera<br />
margotu zala d<strong>en</strong>boreari jagokonez, eta ez<br />
zala bertako ezer osterago margotu. A.I.1<br />
eta A.VI.14 z<strong>en</strong>bakidun orein eme<strong>en</strong> <strong>arte</strong>an<br />
dagozan ezbardintasunak nahita bilatutakoak<br />
dira, osterago ikusiko dogunez.<br />
Galeria nagusiko uroari jagokonez, erabilitako<br />
margogaia okrea izan zan, burdin oxidoei<br />
berez batutako buztina hain zuz<strong>en</strong> be;<br />
horrek tono motelagoa emot<strong>en</strong> deutso burdin<br />
oxidoakaz bakarrik lortutako kolore gorriagaz<br />
margotutako orein emeei baino. Aitatutako<br />
osagaiakaz egindako irudi bakarra da<br />
uroa. B.III.8 z<strong>en</strong>bakidun oreina hematitea<br />
eta okrea nahastatuta egin zan, baina egitura<br />
ezbardin bigaz, irudiak daukazan tono biakaz<br />
bat datozanak hain zuz<strong>en</strong> be, bata adarretan<br />
eta kokotean eta bestea bizkarrean eta lepoaldean.<br />
Leh<strong>en</strong><strong>en</strong>goan burdin oxidoar<strong>en</strong> plaketak<br />
3 mm baino handiagoak dira nahasteetan<br />
eta 2 mm baino txikiagoak isolatutako taldeetan.<br />
Bigarr<strong>en</strong>ean, burdin oxidoa bolatan<br />
eta plaketatan agertz<strong>en</strong> da, 5 mm baino txikiagoak,<br />
eta burdin oxido gehiagoko nahaste<br />
naturala danez, tono ilunagoa dauka.<br />
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloar<strong>en</strong> kasuan, ez dago traza<br />
elem<strong>en</strong>turik (konposizinorako derrigorrezkoak<br />
ez diran elem<strong>en</strong>tuak) margogaiari<br />
berez nahastutakorik, baina badira grafi a sortzeko<br />
prozesu teknikoari eta osterako degradazinoari<br />
atxikitu dakikiozan kanpoko elem<strong>en</strong>tuak.<br />
Horretara, bada, kasu bitan apatita<br />
(kalziozko fosfato hidratatua) agertu da margogaian.<br />
Az6 eta Az9 z<strong>en</strong>bakidun laginetan<br />
agertu da, A.I.1 eta A.I.2 z<strong>en</strong>bakidun orein<br />
eme<strong>en</strong> bizkarraldeei jagokezan laginetan<br />
hain zuz<strong>en</strong> be. Ar<strong>en</strong>azan hazurra agertu izana<br />
beharbada margotzeko erabilitako ontziagaz<br />
edo margogaia birrintzeko eta birrindu ostean<br />
uragaz (seguru<strong>en</strong>ik kobazuloko bertako<br />
uragaz) nahastetako erabilitako kolpegailuagaz<br />
lotuta egongo litzateke. Margoak egiteko<br />
atzamarrak erabili izanak baztertu egit<strong>en</strong> dau<br />
hazurra agertzear<strong>en</strong>ak margogaia aplikatzeko<br />
tresnar<strong>en</strong> bategaz zerikusirik izatea. Kontua<br />
da hazurra zergaitik agertz<strong>en</strong> dan bakarrik<br />
lagin bitan, baldin eta margo guztiak egiteko<br />
teknikea bardintsua izan bazan irudi guztietarako,<br />
orein eme<strong>en</strong> gelan behintzat. Baleiteke<br />
margogai gitxiko laginak izatean, irudi<br />
guztirako erabilitakoar<strong>en</strong> eredu ez izatea,<br />
izan be margogaiar<strong>en</strong> osagaiak ez diralako<br />
era ord<strong>en</strong>atuan eta homog<strong>en</strong>eotasunez banatz<strong>en</strong><br />
irudi guztian.<br />
INTERPRETACIÓN<br />
La sala de las ciervas pres<strong>en</strong>ta una gran homog<strong>en</strong>eidad<br />
<strong>en</strong> cuanto a la materia pictórica utilizada.<br />
En todos los casos se ha recurrido a la<br />
hematite para realizar los contornos y <strong>en</strong> los casos<br />
de la cierva A.I.1 y A.VI.14 se han utilizado<br />
otros compon<strong>en</strong>tes para completar y rell<strong>en</strong>ar la<br />
fi gura. La unidad es todavía más estrecha <strong>en</strong>tre<br />
la cierva A.III.6 y todas las situadas <strong>en</strong> la zona<br />
superior ya que pres<strong>en</strong>tan una morfología muy<br />
similar con óxido de hierro <strong>en</strong> plaquetas de <strong>en</strong>tre<br />
1 y 3 mm, al que se asocian difer<strong>en</strong>tes compuestos,<br />
<strong>en</strong> principio posteriores a la deposición<br />
de la materia sobre la roca.<br />
T<strong>en</strong>i<strong>en</strong>do <strong>en</strong> cu<strong>en</strong>ta las características de la<br />
materia colorante junto a aquellas referidas al<br />
estilo, técnica, situación topográfi ca y demás<br />
que hemos com<strong>en</strong>tado anteriorm<strong>en</strong>te, parece<br />
probable que la sala se decoró <strong>en</strong> un único mom<strong>en</strong>to<br />
de realización y sin añadidos posteriores.<br />
<strong>Las</strong> difer<strong>en</strong>cias esgrimidas para las ciervas A.I.1<br />
y A.VI.14 respond<strong>en</strong> a una int<strong>en</strong>cionalidad concreta<br />
como veremos más a<strong>del</strong>ante.<br />
Para el uro de la galería principal la materia pictórica<br />
utilizada fue el ocre, arcilla asociada naturalm<strong>en</strong>te<br />
a óxidos de hierro que le confi ere un color<br />
rojo de tonalidad más pálida que las ciervas realizadas<br />
exclusivam<strong>en</strong>te con óxidos de hierro. Se<br />
trata de la única fi gura realizada <strong>en</strong> su totalidad<br />
con dichos compon<strong>en</strong>tes. En el caso <strong>del</strong> ciervo<br />
B.III.8 se trata de hematite mezclada con ocre<br />
pero distinguiéndose dos composiciones difer<strong>en</strong>tes<br />
que coincid<strong>en</strong> con las dos tonalidades<br />
que pres<strong>en</strong>ta la fi gura, una <strong>en</strong> la cornam<strong>en</strong>ta y<br />
cerviz y otra <strong>en</strong> el dorso y el lomo. La primera<br />
es una mezcla int<strong>en</strong>cional <strong>en</strong> la que el óxido de<br />
hierro se <strong>en</strong>cu<strong>en</strong>tra <strong>en</strong> forma de plaquetas superiores<br />
a 3 mm <strong>en</strong> la mezcla e inferiores a 2 mm<br />
<strong>en</strong> los grupos aislados. En la segunda los óxidos<br />
de hierro se pres<strong>en</strong>tan <strong>en</strong> bolas y plaquetas con<br />
una talla inferior a 5 mm, si<strong>en</strong>do una mezcla natural<br />
con una mayor cantidad de óxidos de hierro<br />
de ahí su tonalidad más oscura.<br />
En el caso de la cueva de Ar<strong>en</strong>aza no aparec<strong>en</strong><br />
elem<strong>en</strong>tos traza (elem<strong>en</strong>tos compositivos no<br />
es<strong>en</strong>ciales) mezclados naturalm<strong>en</strong>te a la materia<br />
pero sí aparec<strong>en</strong> elem<strong>en</strong>tos exóg<strong>en</strong>os relacionables<br />
con el proceso técnico de creación de<br />
la grafía y con las transformaciones postdeposicionales.<br />
Así, <strong>en</strong> dos se ha localizado la pres<strong>en</strong>cia<br />
de apatita (fosfato de calcio hidratado) <strong>en</strong>tre<br />
la materia pictórica. Se trata de las muestras<br />
Az6 y Az9 que se correspond<strong>en</strong> al lomo de la<br />
cierva A.I.1 y a la A.I.2. En Ar<strong>en</strong>aza la pres<strong>en</strong>cia<br />
de hueso estaría relacionada posiblem<strong>en</strong>te con<br />
el tipo de recipi<strong>en</strong>te y/o con el percutor que utilizaron<br />
para moler el pigm<strong>en</strong>to y para mezclarlo<br />
con el aglutinante (muy posiblem<strong>en</strong>te agua de la<br />
propia cueva). El hecho de que el modo de aplicación<br />
haya sido la impresión digital descarta la<br />
posibilidad de que la pres<strong>en</strong>cia de hueso esté<br />
relacionada con la utilización de un instrum<strong>en</strong>to<br />
para la aplicación <strong>del</strong> colorante. Cabe preguntarse<br />
por qué solam<strong>en</strong>te se <strong>en</strong>cu<strong>en</strong>tra <strong>en</strong> dos<br />
muestras si, <strong>en</strong> principio, el proceso gráfi co sería<br />
muy similar <strong>en</strong> todas las pinturas cuando m<strong>en</strong>os<br />
de la sala de las ciervas. Quizás, la mínima<br />
cantidad de materia muestreada no caracterice<br />
al conjunto de la fi gura ya que los elem<strong>en</strong>tos<br />
constituy<strong>en</strong>tes de la materia pictórica no se distribuy<strong>en</strong><br />
de manera ord<strong>en</strong>ada y homogénea por<br />
toda la grafía.<br />
La cueva de Ar<strong>en</strong>aza<br />
173