pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloa<br />
150<br />
atzean itxi ondor<strong>en</strong>, galeria bitan banatz<strong>en</strong><br />
da; eskumaldekotik jarraituta oso galeria<br />
laua daukagu, zoruan gours iz<strong>en</strong>eko egiturak<br />
dituana leh<strong>en</strong><strong>en</strong>go metroetan. Hortxe<br />
sartu eta berehala, ezkerraldean, lerro-sail<br />
bat osatz<strong>en</strong> dab<strong>en</strong> trazu paraleloak ikusi<br />
geinkez. Eskumaldean, galeria bitan banatz<strong>en</strong><br />
dan lekutik 10 metrora, 5 pare orban<br />
gorri lerrokatu ikusi geinkez, sarreratik urrun<strong>en</strong><br />
dagozan grafi ak hain zuz<strong>en</strong>, beharbada<br />
paleolitoko garaiko igarobidear<strong>en</strong> amaieran,<br />
kobazuloar<strong>en</strong> sarreratik 200 metro ingurura.<br />
Nahiz eta Ar<strong>en</strong>aza kobazuloan aztarnategia<br />
egoala 1962. urteaz geroztik ezaguna izan,<br />
E. Nolte Aramburu ikerlariak horr<strong>en</strong> barri<br />
emon ebalako, margoak ez ziran aurkitu<br />
1973. urtera <strong>arte</strong>, hain zuz<strong>en</strong> be kobazuloar<strong>en</strong><br />
sarrerako arkeologi araketak hasi <strong>arte</strong>, J.M.<br />
Apellániz jaunar<strong>en</strong> zuz<strong>en</strong>daritzapean.<br />
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloan Paleolito aroko margo<br />
bilduma garrantzitsua —aurrerago aztertuko<br />
doguna zehatzago— izateaz ganera, arkeologi<br />
aztarnategi azpimarragarria be badago<br />
kobazuloar<strong>en</strong> sarreran, hogei urtean et<strong>en</strong> barik<br />
arakatua izan dana.<br />
Leh<strong>en</strong><strong>en</strong>go araketaldia 1972. urtean egin<br />
zan eta J.M. Apellániz eta J. Altuna jaunek<br />
zuz<strong>en</strong>du eb<strong>en</strong>. Biotako leh<strong>en</strong><strong>en</strong>goak jarraitu<br />
egin eban lanotan 1990. urtera <strong>arte</strong>, eta<br />
hortik aurrera J.A. Fernández Lombera izan<br />
zan azk<strong>en</strong> araketaldi<strong>en</strong> zuz<strong>en</strong>daria, harik eta<br />
1993. urtean amaitu ziran <strong>arte</strong>.<br />
Araketa lanotan luzaroan jo eta ke ibili arr<strong>en</strong>,<br />
aztarnategi horr<strong>en</strong> inguruko argitalp<strong>en</strong> ze-<br />
87. Ar<strong>en</strong>aza kobazuloar<strong>en</strong> planimetria. 87. Planimetría de la cueva de Ar<strong>en</strong>aza.<br />
hatzik ez daukagu. Araketaldietan datu eta<br />
materiale asko biltz<strong>en</strong> dira eta urteak emon<br />
behar dira holakoak aztertzeko eta interpretatzeko,<br />
eta kasu honetan be horixe gertatz<strong>en</strong><br />
da.<br />
Dakigunetik, luzaroan erabili zan bizilekutzat<br />
kobazuloa, Goi Paleolitotik hasita oraintsuko<br />
historiaurrera <strong>arte</strong>ko mailak bereiztu<br />
dira-ta, eta hortxe egin dira batez be tokian<br />
tokiko araketa-lanak. Sei maila ezbardin<br />
bereiztu dira guztira. VI. maila Magdal<strong>en</strong><br />
arokoa da; V eta IV. mailak Azil arokoak;<br />
III eta II. mailak Epipaleolitokotzat hartu<br />
dira, nahiz eta biotako leh<strong>en</strong><strong>en</strong>goan geometrikorik<br />
egon ez; eta I. maila Neolitokoa da,<br />
goialdean agerkari Kalkolitikoak dituana eta<br />
azalean Brontze Aroko eta erromatarr<strong>en</strong> garaiko<br />
aztarnak.<br />
Nahiz eta santuarioar<strong>en</strong> garai bereko industriak<br />
aztertu ez, irudi abstraktuez apaindutako<br />
eta kronologiari jagokonez Azil arokoak<br />
(APELLÁNIZ, 1982: 186-189) diran <strong>arte</strong><br />
eroangarriko z<strong>en</strong>bait pieza agertu diranez,<br />
p<strong>en</strong>tsatu leiteke —p<strong>en</strong>tsatu bakarrik— horrelako<br />
beste lekuko batzuk be aurkitu leitekezala<br />
arinagoko aroetakoetan.<br />
Hasierako urteetan, araketa-lanetako leh<strong>en</strong><strong>en</strong>go<br />
hiru ekitaldietan, bost kultur aro<br />
bereiztu zituan J.M. Apellániz ikerlariak:<br />
euskal-erromatarra, Brontzea, Eneolito eta<br />
Brontze Aroar<strong>en</strong> <strong>arte</strong>an bizilekua bertan behera<br />
geratutako aroa, Eneolito zaharra eta<br />
Neolitoa (1975: 115-116). Hurr<strong>en</strong>go araketaldi<br />
bietan, 1975 eta 1976. urteetakoetan,<br />
Azil aroko kulturear<strong>en</strong> aztarna trinko eta<br />
ugariak ikusi ziran, eta horre<strong>en</strong> <strong>arte</strong>an azpimarratzekoa<br />
da landutako hazur bilduma<br />
bat —batez be saihetsak eta orein<strong>en</strong> punta<br />
zorrotzak— landutakotzat ulertuta “hazurrotan<br />
marrak eta markak egin dirala”.<br />
Araketa-lan<strong>en</strong> zuz<strong>en</strong>dariak Azil arokoa berezkoa<br />
dan <strong>arte</strong> estilo abstraktoar<strong>en</strong> aldaeratzat<br />
hartu ebazan (APELLÁNIZ, 1977:<br />
43). Aro horretako industriari jagokonez,<br />
Ar<strong>en</strong>aza kobazuloan datu gitxi agertz<strong>en</strong><br />
da; punta eta harrizko labanak proportzino<br />
handian agertz<strong>en</strong> dira, eta horreekin batera<br />
xafl a ertzeko karraskagailuak. Era berean,<br />
ukiera malkartsuar<strong>en</strong> ganeko alde lateral<br />
edo transbertsaleko xixelak eta zulagailuak<br />
be agertz<strong>en</strong> dira, baina ez horr<strong>en</strong>beste<br />
(APELLÁNIZ, 1978: 113). Osteragoko<br />
araketaldietan, bestalde, Azil aro berantiarra<br />
be bereiztu zan, eta hor be agertz<strong>en</strong> dira<br />
markadun hazurrak eta, harrizko lanabesei<br />
jagok<strong>en</strong>ez, xixel lauak eta erdiratuak dira<br />
gehi<strong>en</strong> agertz<strong>en</strong> diranak; ostera, puntak, harrizko<br />
labantxuak eta xafl a ertzeko karraskagailuak<br />
nabarm<strong>en</strong> gitxitz<strong>en</strong> dira. Kultur<br />
aro horr<strong>en</strong> ondoan beste bat dator, Protoazil<br />
aroa deitutakoa, eta hor, ikusi dogun aurreko<br />
Azil aroagaz konparatuta, gehiago dira<br />
agertz<strong>en</strong> diran xixelak eta gitxiago harrizko<br />
labanak eta karraskagailuak (APELLÁNIZ,<br />
1980: 371). Hortik aurrerako araketaldietan,<br />
eta arkeologi araketak amaitu <strong>arte</strong>, Brontze<br />
aroko mailatan egin da lan.<br />
Baina kobazuloar<strong>en</strong> atariko aztarnategiaz<br />
ganera, badira barrualdean beste aztarnaleku<br />
bi, hain zuz<strong>en</strong> be irudiak aurkitz<strong>en</strong> diran<br />
lekuetan, baina ez da erraza alkarr<strong>en</strong> <strong>arte</strong>ko<br />
loturarik dauki<strong>en</strong> ala ez esatea.<br />
por la galería principal, atravesando dos tramos<br />
desc<strong>en</strong>di<strong>en</strong>tes y dejando atrás varias galerías<br />
laterales, llegamos a una bifurcación que nos<br />
lleva a derecha a una galería muy llana con formaciones<br />
de gours <strong>en</strong> el suelo, <strong>en</strong> sus primeros<br />
metros. Nada más p<strong>en</strong>etrar <strong>en</strong> ella, a izquierda,<br />
<strong>en</strong>contramos un motivo formado por trazos alineados<br />
paralelos que conforman series de líneas.<br />
A derecha, a 10 metros de la bifurcación, se <strong>en</strong>cu<strong>en</strong>tran<br />
5 pares de manchas rojas alineadas,<br />
las grafías más alejadas de la <strong>en</strong>trada y posiblem<strong>en</strong>te<br />
el fi nal de la zona de tránsito paleolítico, a<br />
unos 200 metros de la boca de la cueva.<br />
A pesar de que se conocía la exist<strong>en</strong>cia de un<br />
yacimi<strong>en</strong>to <strong>en</strong> la cueva de Ar<strong>en</strong>aza desde que <strong>en</strong><br />
1962 E. Nolte Aramburu diera noticia <strong>del</strong> mismo,<br />
las manifestaciones rupestres no se descubr<strong>en</strong><br />
hasta 1973, una vez com<strong>en</strong>zadas las excavaciones<br />
arqueológicas <strong>en</strong> la <strong>en</strong>trada de la cavidad,<br />
dirigidas por J.M. Apellániz.<br />
La cueva de Ar<strong>en</strong>aza además de cont<strong>en</strong>er un importante<br />
conjunto parietal paleolítico <strong>del</strong> que hablaremos<br />
<strong>en</strong> detalle más a<strong>del</strong>ante, también cu<strong>en</strong>ta<br />
con un no m<strong>en</strong>os importante yacimi<strong>en</strong>to arqueológico<br />
<strong>en</strong> la <strong>en</strong>trada de la cavidad que ha sido excavado<br />
ininterrumpidam<strong>en</strong>te durante dos décadas.<br />
La primera campaña de excavación tuvo lugar<br />
<strong>en</strong> el año 1972 y estuvo dirigida por J.M. Apellániz<br />
y J. Altuna. El primero de ellos se <strong>en</strong>cargó<br />
de proseguir los trabajos hasta 1990, año <strong>en</strong> el<br />
que J.A. Fernández Lombera dirigió las últimas<br />
campañas, que fi nalizaron <strong>en</strong> 1993.<br />
A pesar de haberse desarrollado una actividad<br />
arqueológica bastante dilatada e int<strong>en</strong>sa, no con-<br />
tamos con ninguna publicación porm<strong>en</strong>orizada<br />
sobre el yacimi<strong>en</strong>to. <strong>Las</strong> campañas de excavación<br />
ofrec<strong>en</strong> cantidades ing<strong>en</strong>tes de datos y materiales<br />
cuyo estudio e interpretación se prolonga<br />
durante varios años, como sucede <strong>en</strong> este caso.<br />
Por lo que conocemos, la ocupación fue muy<br />
dilatada puesto que se han difer<strong>en</strong>ciado niveles<br />
que van desde el Paleolítico Superior hasta<br />
la Prehistoria Reci<strong>en</strong>te, época <strong>en</strong> la que se han<br />
c<strong>en</strong>trado los trabajos de campo. En total se han<br />
distinguido seis niveles de ocupación. El VI corresponde<br />
al Magdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se, los V y IV al Azili<strong>en</strong>se,<br />
el III y II han sido atribuidos al Epipaleolítico<br />
aunque el primero no conti<strong>en</strong>e geométricos. El I<br />
es un nivel Neolítico con evid<strong>en</strong>cias Calcolíticas<br />
<strong>en</strong> su p<strong>arte</strong> superior, mi<strong>en</strong>tras que a nivel superfi<br />
cial se aprecian restos de la Edad <strong>del</strong> Bronce y<br />
de época romana.<br />
A pesar de que no se han estudiado las industrias<br />
contemporáneas al santuario, la aparición<br />
de varias piezas de <strong>arte</strong> mueble decoradas con<br />
motivos abstractos e inscritas cronológicam<strong>en</strong>te<br />
al Azili<strong>en</strong>se (APELLÁNIZ, 1982: 186-189) hace<br />
p<strong>en</strong>sar -sólo p<strong>en</strong>sar- <strong>en</strong> la posibilidad de que se<br />
puedan <strong>en</strong>contrar este tipo de evid<strong>en</strong>cias para<br />
épocas anteriores.<br />
Durante los primeros años, J.M. Apellániz difer<strong>en</strong>ció<br />
a partir de las tres primeras campañas de<br />
excavación cinco periodos culturales: vasco-romano,<br />
Bronce, un periodo de abandono <strong>en</strong>tre<br />
el Eneolítico y la edad de Bronce, Eneolítico antiguo<br />
y Neolítico (1975: 115-116). En las dos sigui<strong>en</strong>tes<br />
campañas llevadas a cabo <strong>en</strong> los años<br />
1975 y 1976, se reconoció un horizonte cultural<br />
Azili<strong>en</strong>se espeso y rico <strong>en</strong> materiales <strong>en</strong>tre los<br />
La cueva de Ar<strong>en</strong>aza<br />
151<br />
87