pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
pdf. Los albores del arte en Las Encartaciones - creap
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Paleolitoko horma-<strong>arte</strong>a ekialdeko kantaurialdean: kontuan hartu beharreko funtsezkoak<br />
42<br />
16. Covalanas kobazuloko gorriz margotutako orein emea.<br />
17. Urdiales kobazuloko baltzez margotutako bisontea.<br />
16<br />
garriak: multzo grafi ko txiki-ertainak eta arku<br />
kronologiko paraleloa. Magdal<strong>en</strong>aurreko <strong>arte</strong><br />
kantauriarrar<strong>en</strong> ezaugarri oso bereziak ditu<strong>en</strong><br />
aztarnak dagoz, esaterako kanpoaldeko grabatu<br />
sakoneko multzoak —bobidoak nagusi<br />
dirala— La Luz-<strong>en</strong> eta V<strong>en</strong>ta de la Perran,<br />
margo gorriz punteatutako multzoak —orein<br />
emeak eta ahuntzak nagusi dirala— Arco A,<br />
Arco B-C, La Haza eta, batez be, Covalanas<strong>en</strong>.<br />
Termoluminisz<strong>en</strong>tziaz egindako zuz<strong>en</strong>eko<br />
dataket<strong>en</strong> emaitzek (GONZÁLEZ SAINZ<br />
eta SAN MIGUEL LLAMOSAS, 2001) ante<br />
quem kronologia oso zabala erakust<strong>en</strong> dabe:<br />
zaharr<strong>en</strong>a Pondra-ko kobazuloko Aurignac<br />
aldiko trazu gorria, eta barri<strong>en</strong>ak Gravette<br />
aldiko punteatutako orein gorria, kobazulo<br />
berean grabatutako zaldi bat eta V<strong>en</strong>ta de<br />
la Perrako grabatutako ildo ez fi guratiboak.<br />
Ar<strong>en</strong>azako kobazuloa jo leiteke margo gorri<br />
punteatutakoar<strong>en</strong> tradizino grafi ko kantauriarrar<strong>en</strong><br />
ekialderantzako zabalkunde lez.<br />
Horr<strong>en</strong> aldean, oraintsur<strong>en</strong>goko aldietako<br />
—Magdal<strong>en</strong> aldia— aztarnak urriak eta ez<br />
adierazgarriak dira: Cullalvera, Mirón eta<br />
Sotarrizako zaldiak eta z<strong>en</strong>bait trazu, puntu<br />
eta zeinu baino ez. Oraingoz Miróneko inguru<br />
estratigrafi koa —aurreratutako Magdal<strong>en</strong><br />
ertainean kokatz<strong>en</strong> dau grabatu<strong>en</strong> egikeradata—<br />
(GARCÍA DÍEZ, 2002) eta dataketa<br />
erradikoarboniko bi baino ez daukaguz, hain<br />
zuz<strong>en</strong> Cillalverako trazu ez fi guratibo<strong>en</strong>ak<br />
eta Sotarrizako zaldiar<strong>en</strong>a, Goi Paleolitoar<strong>en</strong><br />
azk<strong>en</strong> aldietara garoezanak (MOURE RO-<br />
MANILLO eta GONZÁLEZ SAINZ, 2000).<br />
Itsasertzean, aitatutako ibai bi<strong>en</strong> t<strong>arte</strong>an,<br />
txartxuago ezagutz<strong>en</strong> diran beste kobazulo<br />
batzuk dagoz, arestian aitatutako kobazuloez<br />
besteko ezaugarriakaz. Urdialesekoa da<br />
aitagarri<strong>en</strong>a, tamainuagaitik eta margo-multzo<strong>en</strong><br />
ezaugarriakaitik, nahiz eta oso egoera<br />
txarrean dagoan. Erdiko Magdal<strong>en</strong> aldiko<br />
kantauri-piriniarragaz erraz lotu leitekezan<br />
aztarnak ditu, estilo aldetiko ezaugarri argiakaz,<br />
batez be multzorik barri<strong>en</strong>etan. Grande<br />
de Otañes kobazuloak panel bat baino ez<br />
dau, esanguratsua baina, estriatutako grabatua<br />
agertz<strong>en</strong> dau-eta, gitxi gora behera Behe<br />
Magdal<strong>en</strong> aldikoa beraz, beti be alde batera<br />
itxi barik aurretxuagokoa edo osteragotxukoa<br />
izatear<strong>en</strong>a. El Cuco, Juan Gómez eta La <strong>Las</strong>trilla<br />
kobazuloak oraindino be eguneratutako<br />
ikerketa egin barik dab<strong>en</strong>ez, gatx dago aurregogoeta<br />
zuhurrik egitea.<br />
paralelo. Exist<strong>en</strong> muestras muy características<br />
<strong>del</strong> <strong>arte</strong> cantábrico premagdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se como los<br />
conjuntos de grabado exterior profundo -dominados<br />
por bóvidos- <strong>en</strong> La Luz y V<strong>en</strong>ta de la<br />
Perra, y los conjuntos de pintura roja punteada<br />
-sobre todo ciervas y cabras- de Arco A, Arco B-<br />
C, La Haza y especialm<strong>en</strong>te Covalanas. <strong>Los</strong> resultados<br />
de las dataciones directas por termoluminisc<strong>en</strong>cia<br />
(GONZÁLEZ SAINZ y SAN MIGUEL<br />
LLAMOSAS, 2001) ofrec<strong>en</strong> una cronología ante<br />
quem dilatada <strong>en</strong>tre el Auriñaci<strong>en</strong>se de un trazo<br />
rojo de Pondra y el Graveti<strong>en</strong>se de un ciervo<br />
rojo punteado, un caballo grabado <strong>en</strong> la misma<br />
cueva y los surcos grabados no fi gurativos de<br />
V<strong>en</strong>ta de la Perra. La cueva de Ar<strong>en</strong>aza se podría<br />
considerar como la ext<strong>en</strong>sión hacia ori<strong>en</strong>te<br />
de la tradición gráfi ca cantábrica de la pintura<br />
roja punteada. En cambio, las muestras de época<br />
más reci<strong>en</strong>te -Magdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se- son escasas<br />
y poco signifi cativas, reduciéndose a los caballos<br />
de Cullalvera, Mirón y Sotarriza, acompañados<br />
por algunos trazos, puntos y signos. Por el<br />
mom<strong>en</strong>to solam<strong>en</strong>te contamos con el contexto<br />
estratigráfi co <strong>del</strong> Mirón que apunta hacia el<br />
Magdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se medio avanzado como mom<strong>en</strong>to<br />
de realización de los grabados (GARCÍA DÍEZ,<br />
2002) y de s<strong>en</strong>das dataciones radiocarbónicas<br />
para trazos no fi gurativos de Cullalvera y para el<br />
caballo de Sotarriza, correspondi<strong>en</strong>tes a los mom<strong>en</strong>tos<br />
fi nales <strong>del</strong> Paleolítico Superior (MOURE<br />
ROMANILLO y GONZÁLEZ SAINZ, 2000).<br />
En la línea de costa, <strong>en</strong>tre las dos cu<strong>en</strong>cas m<strong>en</strong>cionadas,<br />
se <strong>en</strong>cu<strong>en</strong>tra otra pequeña agrupación<br />
de cavidades peor conocidas y con difer<strong>en</strong>cias<br />
signifi cativas con respecto a las anteriores.<br />
La más relevante por el tamaño y atributos de<br />
su dispositivo, a pesar de su p<strong>en</strong>oso estado de<br />
16. Cierva pintada <strong>en</strong> rojo de la cueva de Covalanas.<br />
17. Bisonte pintado <strong>en</strong> negro de la cueva de Urdiales.<br />
conservación, es la de Urdiales. Se trata de una<br />
muestra fácilm<strong>en</strong>te vinculable con el Magdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se<br />
medio cantabro-pir<strong>en</strong>aico, bi<strong>en</strong> caracterizado<br />
estilísticam<strong>en</strong>te, especialm<strong>en</strong>te <strong>en</strong> los conjuntos<br />
de nueva creación. La cueva Grande de<br />
Otañes solam<strong>en</strong>te ofrece un panel aunque muy<br />
sintomático debido a la aplicación <strong>del</strong> grabado<br />
estriado cuya cronología aproximada se c<strong>en</strong>tra<br />
<strong>en</strong> el Magdal<strong>en</strong>i<strong>en</strong>se inferior, sin descartar mom<strong>en</strong>tos<br />
ligeram<strong>en</strong>te anteriores o posteriores. En<br />
cuanto a El Cuco, Juan Gómez y La <strong>Las</strong>trilla, se<br />
trata de cavidades p<strong>en</strong>di<strong>en</strong>tes de un estudio actualizado<br />
y sobre las que resulta compleja una<br />
valoración preliminar.<br />
17<br />
El <strong>arte</strong> parietal paleolítico <strong>en</strong> el Ori<strong>en</strong>te Cantábrico: Consideraciones básicas<br />
43