Slakthusområdet

Bild 12. ”Ett rum med utsikt” är ett konstnärligt arbete i och om Slakthus- och Globenområdet. Det påbörjades 2011 och i april 2014
arrangerades två dagars manifestation om områdets exploatering.
platsen mot andra, mer kapitalstarka individer. Hen menar
vidare att flytten på ett negativt sätt påverkar även de
företag som är kvar, eftersom de är beroende av eller befinner
sig i symbios med de livsmedelsföretag och andra
verksamheter som nu försvinner. Så även om man tar hand
om livsmedelsarbetarna så är det, enligt informanten, inte
kartlagt i någon större utsträckning hur det ”ekonomiskt
lågintensiva nätverk” som växt fram kommer att påverkas
när en del av det lyfts ut och försvinner.
Många varnar också för att riva det som byggts senare
under femtio- och sextiotal, och ser gärna att man behåller
dem och istället hyr ut dem till lite lägre hyror: ”Så
att man har en blandning av allting, att man till och med
behöll några av de här så kallade fulhusen som är kanske
gjorda på sextio- eller sjuttiotalet i gult tegel. Att man
inte bara river och bygger retroliknande hus eller ett nytt
Hammarby Sjöstad, utan faktiskt vågar behålla dem men
kanske blåser ut dem och byter fönster eller liknande.”
(Bengt)
I linje med detta resonemang uttrycks att man bör tänka
likadant vad gäller de kulturverksamheter som redan
finns på plats. Istället för att de motas ut i samband med
omvandlingen bör man skapa förutsättningar för dem att
fortsätta finnas kvar och bidra till områdets utveckling.
Nattens ekonomi
Bland kulturaktörerna finns några som har natten som
arbetsområde, till exempel genom att forska om nattliga
verksamheter eller verka som arrangörer i musik- och
restaurangbranschen. Dessa personer ser ett behov av att
”ta tag i näringslivet på natten” (Jakob), eftersom natten
utgör en egen livsvärld med andra aktiviteter och ett annat
folkliv än det som finns på dagtid, och därför kräver särskild
eftertanke.
En informant som arbetar med ett forskningsprojekt som
använder nattklubben som ett sätt att få syn på normer,
säger att det är lätt att banalisera och förbise nattlig verksamhet
eftersom den ofta ses som en ful och ineffektiv del
av livet. Till exempel har flera enkäter och utvärderingar
från Slussen visat att ”här är alla rädda och det finns
ingenting att göra” (Thérèse). Detta ger, menar hon, en
felaktig och snedvriden bild eftersom det missar alla de
nattliga verksamheter som faktiskt fanns vid Slussen; Patricia,
Kolingsborg, Debaser och ”informella” klubbar i
Blå gången och som var betydelsefulla mötesplatser för
många.
26