Muskiefiske på svenska

Muskiefiske på svenska
Muskyfiske på
Text och foto: Mikko Seppänen
svenska

Jag vaknar av ett hemskt oljud. Kroppen är trött och säger ifrån, vad är det som väsnas?
Förvirrat suckar jag över än en tidig morgon till jobbet innan signalerna i hjärnan kopplar
samman… Gäddfiske! Det är söndag, 9e november, och klockan visar 06.20.
Ett par veckor tidigare var jag och fiskade några dagar i ett vatten med god potential men
med klent resultat. Vädret var rätt, bytesfisken var på plats och även så gäddorna men dom
ville inte riktigt med endast några få mindre gäddor med ca 97cm och 95cm i topp fördelat
på 3 dagar var inte vad jag hoppats på. Sedan var det dags att jobba igen en vecka vilket
inte ger något utrymme till fisket så här sent på året. Samtidigt kom det en köldknäpp med
minusgrader om nätterna och kring nollan om dagarna så förmodligen gick man inte miste
om något då detta brukar göra gäddorna väldigt svåra att tas med.
Under veckans arbete funderade och analyserade jag varför jag hade
misslyckats med min satsning samtidigt som suget att dänga gädda växte sig
desto längre veckan gick. En ny plan skulle arbetas fram till nästa ledighet
och även om andra vatten övervägdes så var jag bestämd med att lägga
tiden på samma sjö igen. Jag visste att dom större fiskarna fanns där och
min själ ville inte hissa vitflagg och se sig besegrad av gäddorna utan det
kändes extra inspirerande att försöka knäcka koden för vattnet och därmed
även utveckla mitt fiske. Frågan var hur?

Betydelsen av planering
För att jag skulle ha chansen till ett riktigt bra fiske så var en faktor viktigare än något annat, värme! Det kändes som att det
måste till ett par dagar med minst +5 grader, gärna varmare ändå, för att gäddorna skulle komma igång och jaga på allvar.
Dock är det här en faktor som man inte påverkar lätt och hur mycket V8 vi än åker så är det en mycket långsam process att
värma senhösten med 5 grader… Dessutom hade jag endast fyra dagars ledighet att spela på så det var väldigt nervöst ifall
köldknäppen skulle hålla i sig och omintetgöra mina planer.
Så här långt var inte min plan mycket att hänga i julgranen: Jag hade bestämt vattnet, vart i det aktuella vattnet jag skulle
fiska förutsatt att bytesfisken fanns kvar i området och en löjlig förhoppning att november månad helt plötsligt skulle bli 5-8
grader varmare än den senaste veckan. Dessutom ville jag spinnfiska med siktet inställt på stor gädda framför mängdfiske.
Jag bestämde mig åtminstone för att fiska lördag till måndag och nu återstod frågan om vilken metod jag skulle satsa på.
Senast fick vi enbart kontakt när vi krattade botten på ca 9-10 meters djup med stora shadar som tex Pig Shad, ACT-Shad och
Shaker Shad riggade på BFT Flexhead Pike. Men dessa fiskar på botten tog så försiktigt så det var inte mer än vart tionde
gädda som man lyckades kroka så det kändes för svårt för att lyckas bra. Jag övervägde metoder fram och tillbaka och kom
snabbt fram till att jag skulle lägga mitt krut på pelagiskt fiske, det vill säga rikta in sig på fisk som jagar fritt i vattenmassorna
och inte är bunden till att attackera från skydd vid botten, bråte eller djupkanter.
Området jag bestämt mig för är utanför en stor vik som håller ca 2-4 meters
djup och ut mot den öppna sjön dalar djupet till mellan 10-25 meters djup.
Det är här ute på sjön i någorlunda nära anslutning till viken som jag tänkt
lägga min tid. Det är ett stort område och den här tiden på året samlas det
massiva mängder med bytesfisk som beroende på vindarna flyttar sig fram
och tillbaka utanför djupbranterna.
Inspirerad av muskyfiskarna och deras stora beten under senhöstfisket har jag några höstar med gott
resultat fiskat med stora gummibeten om 300-500 gram men jag har saknat utrustningen att
spinnfiska dessa monster effektivt så det har blivit få och sporadiska försök. Däremot har jag sedan
många år tillbaka insett att just på hösten kan man gärna använda sig av så stora beten som möjligt
och det känns som att du kan inte gå för stort. Till och med dom minsta gäddorna slänger sig febrilt
över beten på 50cm och 60cm! Efter att ha funderat kring hur coolt det är att fånga gäddor på dessa
monsterbeten så började jag fundera över vad det fanns för eventuella för- och nackdelar med att
köra en riktad satsning. Min teori blev att vid ett så här stort vatten med så mycket mat för gäddorna
så skulle ett stort bete både höras och synas från långa avstånd när den trycker vattnet framför sig.
För att inte tala om annonseringen ett 500 grams bete gör vid nedslag, vilket skulle visa sig vara
mycket effektivt! Tanken var också att gäddan skulle se sin chans att få i sig ett rejält skrovmål och
därmed välja att attackera.
Nu hade jag arbetat fram en plan för fisket. Jag visste vart och hur jag skulle fiska. Jag hade en
utarbetad teori om vilken metod och vilka beten jag skulle lägga tiden på. Och eftersom jag har
skaffat utrustning för att med lätthet kunna kasta och fiska beten långt över 500gr så tänkte jag gå all
in på muskyfiske, på svenska!

Första dagen, första kastet
Som sagt står klockan på 06.20 men som ni kanske la märke
till så är det söndag och inte lördag. Det blev helt enkelt så
att kylan höll i sig till lördagen och jag tog beslutet att skjuta
på fisket en dag och satsa på att köra söndag till tisdag
istället. Idag skulle vi iväg oavsett väder och efter att jag
krampaktigt kämpat mig upp ur soffan och tagit mig till
ytterdörren kikade jag ut för att mötas av en härlig
efterlängtad värme. Eller ja, värme och värme, men det var
trots allt +6 grader ute och genast steg förhoppningarna och
jag tackade vädergudarna för denna chans. Det var
fortfarande mörkt ute så det var svårt att avgöra om det
skulle vara mulet eller klart idag men jag kunde åtminstone
avgöra att det var nån sekundmeters vind ute vilket lovade
gott. Frukost, kaffe, nedpackning av fika, på med
fiskekläderna och ett samtal till dagens fiskekompanjon Pelle
för att bekräfta att vi båda håller tiden och så bar det iväg.
En stund senare anländer jag till rampen och Pelle är
redan på plats. Det är mulet, +9 grader och blåser några
sekundmeter sydliga vindar, med andra ord perfekta
förhållanden. Vi trailar i båten snabbt och smidigt då vi fiskat
många gånger tillsammans och har blivit samspelta. Båda har
sina uppgifter att utföra och båda vet precis vad som skall
göras av vem. En nyckel i att lyckas i sitt fiske är att man är
samspelta och har någorlunda lika tänk kring fisket. Så det
inte uppkommer meningsskiljaktigheter om val av plats och
så vidare. Det är med andra ord viktigt att man fungerar bra
ihop!
Vi beger oss ut mot sjön och när vi närmar oss den tilltänkta
platsen stannar vi båten och hänger upp tänger, avbitare,
fjäderringstänger och andra viktiga tillbehör som ska få allt
att fungera så snabbt och smidigt som möjligt. Jag skickar i
elmotorn och slår på ekolodet för att påbörja sökandet av
betesfisken och att snabbt kunna ankra upp med I-piloten
när vi hittat rätt. Pelles uppgift blir att få ordning på håven
och stuva undan den under tiden men han hade inte gjort
klart sina tackel och stingerkrokar så han började med att
knyta ihop några.
Medan jag letar efter stimmen av bytesfisk lägger jag
märke till hur dom större fiskarna lämnar ekon nära botten
vilket ger mig en fingervisning om att dom inte är uppe i
stimmen och jagar utan är lite mer avvaktande för att göra
utfall från botten. Med den informationen siktar vi in oss på
att låta våra beten sjunka lite längre för att komma tillräckligt
nära gäddorna. Ganska snabbt hittar jag på en större samling
bytesfisk och det är ett enormt stim utanför en djupbrant där
det går från 5-9 meter och jag ankrar upp. Just när jag ska till
att göra dagens första kast är Pelle klar med sitt tackel och
när min Bulldawg Pounder slår i vattnet 30 meter bort ber
jag Pelle att lägga undan håven. När Pelle plockar upp håven
så sitter dagens första fisk på för mig och jag känner
direkt att det finns tyngd så flinande ber jag Pelle att fortsätta
hålla i håven en stund till. Efter en del bökande från gäddan så
glider hon fint in i håven och vi kan smälla av några bilder på en
slank men snygg meterfisk på dryga 6kg. Perfekt start som genast
skruvar upp förväntningarna.
Dagen fortgår med ganska långsamt fiske och medan jag haft
nån känning på min Pounder så har Pelle hittils inte känt
någonting. Han saknar dom allra största betena i sin arsenal och
från att ha kört diverse olika shadar så har han nu övergått till
Savage Gear Real Eel. Men han saknar fortfarande storlek på
betet och medan hans bete inte väcker tillräckligt intresse hos
gäddorna får jag ett riktigt tungt hugg på min. Tyvärr kliver fisken
av snabbt och besviken över att ha missat fisken kastar jag vidare
upp mot branten mot grundare vatten och bara nåt kast senare
känner jag formligen hur mitt 460gram tunga och 50cm långa
bete försvinner i gapet på en gädda. Mothugget sitter hårt och
säkert och Pelle får ta fram håven för andra gången idag. Efter
nån tung rusning åt sidorna och tunga huvudskakningar är vi
ense om att det är en större fisk som har tagit mitt bete. Snart är
gäddan trött och när hon närmar sig båten tror vi båda att det
kan röra sig om en 10-plussare. Håvningen går bra och jag börjar
förbereda måttbrädan och vågen medan Pelle låter fisken vila i
håven. När allt är klart mäter vi henne till 117cm och vid vägning
inser vi att det inte räcker till 10kg så vi väger snabbt och får
ingen exakt vikt men någonstans mellan 9,5-9,7kg landar hon på.
Vi tar några bilder och återutsätter henne utan bekymmer.
Härligt! Poundern levererade meterfisk nummer två för dagen
och tredagars-satsningen börjar lovande!
Teorin om att det är stora beten som gäller för att få dom stora
gäddorna höll och Poundern var det enda bete dom högg på idag
trots att Pelle provade allt möjligt. Nu hade jag siktet inställt på
måndagen då jag ska fiska ensam medan Jonatan “Backlure”
Backlund ska med på tisdag. Och strategin var klar: Aggressivt
fiske med Pounder i högt tempo!

”Perfekt start som genast
skruvar upp förväntningarna”

Måndag – All hell breaks loose
Klockan ringer samma tid som dagen innan och jag känner en lätt
träningsvärk och stelhet i min övre rygg av att ha piskat sjön med
ett 460 grams bete en hel dag. Jag skakar lätt på huvudet åt mig
själv när jag förbereder mig mentalt på att fortsätta i samma spår
ytterligare en heldag..
Väl ute på sjön känner jag inte av mina krämpor längre då jag
blivit riktigt varm i kroppen av isättning, bärande och kånkande.
Det är riktigt disigt idag med fruktansvärt dålig sikt men dom
ljumma sydvindarna värmer gott så humöret håller sig på topp för
att inte tala om förhoppningarna man byggt upp. Finns gäddorna
kvar i området?
Som sagt är jag ensam idag vilket ger en helt annan tyst- och
stillhet ute på sjön. Fokuseringen är på topp och jag har en tendens
att fiska som allra bäst när jag är ensam. För att det inte finns någon
att tala med så koncentrerar man sig mer på det man gör och hela
tiden jobbar hjärnan som en processor för att analysera
omgivningen.
Medan jag lodar runt i området lägger jag märke till att inga
större fiskar syns under stimmen av bytesfisk så jag utgår ifrån att
ifall dom är kvar i området så är dom uppe och jagar och gömmer
sig i dom stora täta stimmen.
Ett ekolod som tex med Sideimaging är ett otroligt hjälpmedel för
att hitta och lokalisera stimmen av bytesfisk snabbt vilket kan vara
väldigt tidsförödande med ett ekolod som endast lodar nedåt. Och
all tid du slipper leta får du igen av mera fisketid. Det är inte roligt
att vara på plats tidigt på morgonen och missa det heta
gryningsfisket för att man inte hittar rätt.
När jag väl hade hittat den största samlingen av bytesfisk lade jag båten en kastlängd
ifrån med vinden i ryggen så jag skulle drifta över området och kunna kasta av hela
stimmen. På det viset slipper jag använda elmotorn och eliminera en störande ljudkälla ifall
fisken skulle vara skygg.
Det tar inte många kast innan Poundern försvinner i gapet på en urstark metergädda. Den
jagade ikapp betet i en rasande fart så det var minst en meter slack på linan i hugget varpå
jag snabbt vevade in löslinan och nitade fast den stenhårt. Lite förvånad över hur uthållig
och stark fisken var för denna årstid håvar, krokar av och knäpper jag några bilder medan jag
uppskattar vikten till ca 8kg. Återutsättning och fram med stormtändaren för att laga
gummit som börjar bli bra slitet av gäddtänder.

Förmiddagen fortskrider med täta stenhårda
hugg på min snabbt och aggressivt fiskade Pounder
som jag allt eftersom får smälta, laga och operera
ihop. Två av fiskarna jag bommar känns riktigt stora
och efter den sista är Poundern av i mitten och till
min förtret tar gasen i tändaren slut. Frustrerad
över att inte ha fler med mig då jag satte två i
botten tidigare under ett älvfiske börjar jag rota i
lådorna efter något riktigt stort och helt plötsligt
känns vanliga Alien Eel, Bulldawg Magnum etc som
några små abborrjiggar inte alls ämnade för
gäddfiske.. Valet faller på en Savage Gear 3D Line
Thru Trout i öringfärg. Redan i första kastet nån
sekund efter nedslag känns det som om någon
klappar till betet med ett baseballträ. Mothugget
sitter men trots det går gäddan loss snabbt och upp
får jag min sprillans nya 3D Trout rejält sargad från
huvud till stjärt. Ytterligare några gäddor är
aggressivt i betet och nån mindre får syna båten när
vinden lägger sig en halvtimma. Nu är det
spegelblankt och jag får inte ett endaste pet. Det är
fortfarande disigt och det känns dagen igenom som
om det hela tiden vore skymning.
Jag sätter mig för att inta lite fika och
återhämta mig av allt kastande, alla mothugg och
avkrokande av argsinta gäddor vilket verkligen
känns på och emellanåt har jag så svår mjölksyra i
axlar och armar att jag överväger att ge upp. Gapet
full i smörgås märker jag hur det börjar blåsa upp
igen så jag gör mig snabbt klar och lägger upp båten
för en ny drift. När jag driftat en 50 meter och
kastat i cirklar runt mig placerar jag ett kast mitt i
det tätaste stimmet, låter betet sjunka ca 3
sekunder och vevar in några meter följt av ett kort
spinnstopp, precis så länge att betet inte hinner
börja sjunka. När jag upprepar detta andra gången
slackar linan till nån ynka centimeter i spinnstoppet
och i mothugget som följer känns det som att jag
satte den i en sten. 2 meter under ytan vid ett djup
av 20 meter…..
Fisken känns tyngre än den på strax under 10 dagen
innan och hon går djupt. Väldigt djupt! Där nere
stannar hon och i sakta mak följer hon båtens
framfart av vinden. När jag ankrar upp med i-piloten
för att inte börja snurra iväg så får hon spel och river
av en tiotal meter lina från min hårt ställda rulle.
Funderingarna börjar komma så jag fegar lite och
släpper något på bromsen för att nita spolen med
tummen när jag lyfter henne. Hon tycker inte alls att
det är roligt att bli hissad mot ytan så det följer
några hysteriska sista rusningar innan håvgarnet
säkert omsluter henne. Jag låter henne, och mig
själv, vila lite för att den värsta mjölksyran ska släppa
för att sedan mäta och väga henne. Jag är angelägen
att skynda på för att låta henne simma hem. Känslan
att vinka av den 119cm långa och 11,22kg tunga
damen är obeskrivlig. Jag är matt och slut och
fruktansvärt nöjd att ha lyckats passera 10kg med
min satsning!
Jag drar ner på tempot resten av dagen och
unnar mig att äta en sallad för att få energi och
resterande timmar fiskar jag med mindre beten för
att ha ork kvar till morgondagen då jag och Mr
Backlure himself ska köra ett pass. Och på tal om
Backlure så tar jag dagens sista meterfisk på ca
7,5kg med en Backlure Baddle snabbt fiskad strax
under ytan!

Trejde dagen blir krampaktig
Jag möter upp Jonatan 8.30 vid rampen och jag känner av krampen… (Det blir
aldrig någon rimmare av mig).
Vi beger oss ut på sjön och när jag plockar fram min nylagade Pounder och
knyter på den känner jag en form av hatkärlek till betet. Jag hör en inre röst
som försöker få mig på bättre tankar men väljer att ignorera den och så börjar
vi fiska. Senaste dagarnas mörka skyar har ersatts av ett riktigt fint höstväder
då solen ler varmt mot oss och vi får en fantastiskt vacker och trevlig dag ute
på sjön men tyvärr var gäddorna mycket svårare att lura i det fina vädret.
Jonatan är en mycket trevlig och kunnig fiskekamrat så vi hinner avhandla både
det ena och det andra om betesbyggande, teorier kring gäddfiske och framtida
planer och satsningar. Fiska kan han också vilket han snabbt visade på
förmiddagen genom att knipa två gäddor med 96cm i topp framför näsan på
mig med sin egna Baddle riggad med en spinnerbaitrigg. Jag fick vänta långt in
på eftermiddagen innan jag först knep en liten gädda på 3D Trout för att kort
efteråt knipa dagens enda meterfisk som totalt inhalerade min Pounder. Vilken
gick av i mitten igen…
Jonatan måste hem till andra ärenden när två timmar återstår så jag släpper av
honom och beslutar att åka ut och köra till skymning just för att det är så fint
väder. Jag ankrar upp, lyckas hjälpligt smälta ihop Poundern och kastar ut.
Smack och en stor gädda sitter där men går vinnande ur kampen. Upp kommer
en Pounder som än en gång är rakt av i mitten och jag packar ihop för denna
gång och beger mig hemåt…

Hur fiskade jag?
Vattentemperatur dessa dagar låg på dryga +7 grader och normalt sett skulle jag fiska ganska
långsamt och monotont denna årstid men just för att det var ovanligt varmt för denna årstid
samt att det blev så varmt i luften dessa dagar tror jag väckte gäddorna och dom var oerhört
aktiva och jagade högt upp i vattenmassorna. Så min taktik gick ut på att fiska hårt och
aggressivt med stora beten för att dra åt sig uppmärksamheten från långa avstånd. I princip
gick det ut på att jag kastade ut betet, lät det antingen sjunka ett par sekunder eller så
började hemtagningen direkt genom att rycka och slita hårt i sidled med spöt i en halv till två
meter långa svepningar för att sedan fort ta in löslina. Hugget kom varje gång i pausen som
uppstår och det var antingen så att dom högg så hårt från sidan så man trodde grejerna skulle
gå sönder eller så kom dom jagandes bakom jiggen och inhalerade hela betet vilket märktes
av rejäla slackhugg. Slackhuggen var dom hugg jag lyckades landa flest av medan dom hårda
huggen från sidan följdes oftast av väldigt aggressiva huvudskakningar som sargade sönder
betet och kroken tappade ofta sitt fäste.
I den här videon kan ni se killen ta hem betet på samma vis som jag gjorde dessa tre dagar.
https://www.youtube.com/watch?v=sIiWBOTuQ0A
Den här metoden är oerhört underhållande då det är ett väldigt aktivt fiske med
stenhårda hugg och brutala fighter men det kostar på då jag efter 3 dagar var väldigt öm i min
övre rygg samt att axlarna ömmade ytterligare någon dag till. Det är heller ingen metod som
alltid fungerar men det kommer alltid vara ett av mina vapen för senhöstfiske efter pelagisk
alltid fungerar men det kommer alltid vara ett av mina vapen för senhöstfiske efter pelagisk
fisk över stora områden.
Dessa tre dagar landade jag själv 6 gäddor över en meter med följande storlek: 119cm
11,22kg – 117cm 9,6kg – 8kg – 7,5kg – 6,5kg och 6,5kg. 4 av dessa togs på
Poundern medan en föll för Backlure Baddle och den största för 3D Line Thru Trout.
Framförallt tisdagen högg det hej vilt så det är lite grötigt att minnas allting så här i efterhand
men jag var i minst 5 till riktigt stora fiskar som inte ville hela vägen.
Detta fiske kräver sin utrustning och vanliga xxl-beten som 40cm Alien Eel, olika typer av
Bulldawgsliknande beten etc i magnumstorlek levererade inte utan det skulle vara det största
av det största.
Jag använder mig av spön kring nio fot med kastvikter om ca 16oz-30oz. Rullen bör vara rejält
byggd av god. Till det kör jag själv Fireline Tracer Braid 0.35-0.45mm. Mina beten har alltid
supervassa krokar av högsta kvalitet och jag byter alltid ut mina till Gamakatsu TR13B i
lämplig storlek för betet. Jag är riktigt nöjd med dessa krokar och jag länkar dom till betet
med starka fjäderringar då jag har förlorat stor fisk tidigare för att fjäderringar rätats ut. Jag
använder mig av Owner fjäderringar och jag anpassar storleken till kroken och betet. Normalt
brukar strl 6-10 vara lagom.
Nu är det bara att invänta nästa ledighet och hoppas på fortsatt bra fiske tills isarna lägger sitt
kalla lock över våra vatten!