Stockholm

ANNONS
STADSLIVET
Text: Per-Åke Hultberg
Foto: Rosie Alm
Hela denna bilaga är en annons från Stockholm stad
ANNONS
KTH-professorn
Vi vill bo i
”Grönska och vackra parker
är otroligt uppskattat av
stadsbon. Det vore direkt
förödande att ta bort, så det
ska vi nog passa oss för.”
Göran Cars, professor
i samhällsbyggnad på KTH
stadsmiljöer
– Vi vill bo i stan, trenden
är generell och gäller hela
världen. Det här går i vågor.
Efter drömmen om
förortslivet och gröna vågen
har viljan att bo i
stan, med allt vad den erbjuder
av mötesplatser,
kultur- och nöjesliv och så
vidare, vuxit sig allt starkare.
Det säger Göran Cars, professor
i samhällsbyggnad
på Kungliga Tekniska
Högskolan, KTH. Just nu
arbetar han som stadsutvecklare i
Kiruna. Även där möter han samma
efterfrågan på urbanitet.
Efterfrågan att bo centralt i staden
är som Göran Cars säger stekhet, och
det gäller både små och stora städer.
Som stadsplanerare, ser du det ser
som ett problem?
– Nej, inte alls. Det handlar snarare
om att man måste vara medveten
om att det skett en tydlig värderingsförändring
hos folk och då gäller det
att vi som stadsplanerare hänger med.
Och det är alltså ingen tvekan om
att det är täta städer som efterfrågas,
påpekar Göran Cars, städer med
mycket människor och mycket aktiviteter.
Självklart gäller det inte alla men
tillräckligt många för att man ska kunna
tala om en stark och tydlig trend.
– Naturligtvis innebär det utmaningar.
Den täta staden får ju inte gå
till överdrift, att det blir så tätt att det
blir odrägligt. Det är en balansgång
där man samtidigt måste släppa fram
så mycket ljus som möjligt genom att
bygga med varierade höjder på husen.
Det som byggs måste bli bra, annars
missar vi ju hela poängen. Det
samma gäller risken med sociala utestängningseffekter.
Jag är övertygad
om att det går att undvika, just genom
att bygga mycket och varierat.
Du säger att det som byggs måste
bli bra, vad är det då som är just
stadskvalitet?
– Det som gör att folk dras till den
täta staden är bland annat utbudet av
många olika typer av mötesplatser,
inklusive parker och grönområden.
Det är också viktigt hur vi utformar
gator och torg och att det finns tydliga
stråk för att handla. I nya bostadsmiljöer
måste det finnas liv i gatuplanet.
Husen måste naturligtvis också
ha en god arkitektur.
Att som tidigare separera bostäder
från arbetsplatser är alltså helt fel
menar Göran Cars. Om det bara är
kontor och butiker så dör staden när
det blir kväll. Det optimala är alltså
en blandad bebyggelse med bostäder,
arbetsplatser, butiker, restauranger
och caféer, kompletterat med
ett rikt kulturutbud.
– Om det bara är kontor så dör staden
när det blir kväll. Det är lika fel
tänkt som miljonprogramsområdena
som blev ödsliga sovstäder. Idag vill
vi blanda på ett sätt som vi inte gjort
tidigare.
Vad säger du om rädslan att det
gröna riskerar att byggas bort?
– Grönska och vackra parker är ju
otroligt uppskattat av stadsbon, så
det vore direkt förödande att ta bort.
Då försvinner ju en jätteviktig del i
den attraktiva staden, så det ska vi
nog passa oss för, säger Göran Cars
och skrattar.
Hållbarhetsaspekten talas det
också väldigt mycket om?
– Ja, även här gäller det att hitta en
vettig balans. Ambitionerna med till
exempel Norra Djurgårdsstaden är
väldigt bra. Miljö- och hållbarhetsmässigt
är det ”top notch”, men frågan
är, vilka har råd att bo där? Jag
menar att man måste lyfta den sociala
aspekten så att inte den kommer i
andra hand.
Hur ser du annars på det nuvarande
stadsbyggandet i Stockholm?
– Det är uppenbart att beslutsfattarna
har förstått att här finns en efterfrågan,
att man bejakat människors
önskemål om att bo i stan, om
inte i själva innerstaden så åtminstone
i stadsmiljöer. Nu handlar det mer
om att gå vidare, att ta vara på efterfrågan
genom att fortsätta bygga den
täta staden. Den stad som inte gör
det, som inte lyssnar in vilka trender
som gäller kommer att bli oattraktiv.
Och vem vill det i den allt tilltagande
konkurrensen mellan städer och regioner.
■
Historikern Mats Hayen: ”Städer måste växa”
Att Stockholm växer är
ingen direkt nyhet men
frågan är, har den alltid
gjort det och är det en
bra utveckling? Mats
Hayen, välkänd historiker
på Stadsarkivet vet att
berätta om det mesta
som rör stadens historia.
Under många århundraden
var Stockholm en liten
stad på runt 10 000 invånare,
berättar han. Det första
riktiga lyftet kom på 1600-talet då
statsförvaltningen lokaliserades hit.
Även militärförband placerades i och
runt Stockholm samtidigt som många
adelsfamiljer valde att bosätta sig här.
Befolkningen ökade därför ganska
snabbt till omkring 50 000 personer.
6
Men sedan blev det en stagnation.
Mats Hayen betonar betydelsen
av tillväxtmotorer, att om sådana
saknas blir det heller ingen befolkningsökning.
Efter en ganska långsam
tillväxt under 1700-talet och tidiga
1800-talet kom så från mitten
på 1800-talet den stora internationella
tillväxtmotorn även till
Stockholm, industrialismen.
1860 hade Stockholm 100 000 invånare
och var fortfarande en förhållandevis
liten stad. Men så hände
mycket på en gång. Industrier växte
fram på löpande band, järnvägar började
byggas, samtidigt som den stora
utvandringen från landsbygden till
städerna tog fart. Detta som en följd
av effektivare produktionsmetoder
inom jordbruket. Andra valde istället
ett nytt liv i Amerika.
Under ett halvt sekel nära nog fyrdubblas
Stockholms befolkning. År
1900 bodde här 313 000 personer.
1930 ytterligare 200 000. 1960 hela
808 000. Men sedan händer något.
Stockholm stad börjar tappa befolkning.
– Det var nu som miljonprogramsområdena
växte fram. Många som
bott trångt i små lägenheter inne i
Stockholm flyttade ut till de nya förorterna.
Det vill säga en stor del av tillväxten
skedde i våra grannkommuner.
Storstockholmsområdet fortsatte alltså
växa, men inte Stockholms stad
som i stället till viss del avfolkades, i
synnerhet innerstaden. De delar som
växte var de nya stadsdelarna
Skärholmen, Farsta och Norra Järva.
Områden som dittills varit obebyggda.
Sedan hände inte så mycket.
Under mer än två decennier minskade
befolkningen. Visserligen bebyggdes
Södra stationsområdet under
80-talet, en nu självklar del av
kvartersstrukturen på Södermalm. På
90-talet började så omvandlingen av
Hammarbyhamnen. Men i övrigt har
Stockholm haft en begränsad tillväxt
fram till början av 2000-talet. Först
2008 var antalet invånare tillbaka på
nivån från 1960, det vill säga 808 000
personer.
– Faktum är att ifråga om snabb
befolkningstillväxt finns stora likheter
mellan 1950-talet och 2015. Det
är samma tempo i urbaniseringen,
samma drift att ta sig till Stockholm.
När så många vill hit, samtidigt som
vi under många år byggt alldeles för
få bostäder med bostadsbrist som
följd, är det svårt att hålla tempo i
bostadsbyggandet. Det byggs idag
lika många bostäder per år som när
det byggdes som mest under 40- och
50-talet, mer än under miljonprogrammet.
Mellan 5 000 till 7 000 nya
lägenheter per år. Det som nu krävs
– 140 000 lägenheter fram till 2030
– är ett betydligt högre byggtempo
med en årlig produktion av uppåt
10 000 lägenheter.
Vad är då som driver
utvecklingen idag?
– Jag skulle säga att det dels beror
på hur näringslivet och arbetsmarknaden
ser ut. Behovet av närhet till
nätverk, att företag vill vara nära sina
uppdragsgivare, leverantörer och
kunder. Dels på behovet av att vilja
vara där det händer och det är i staden,
helst den stora staden. IT-