lokalt vårdprogram Demens

lokalt vårdprogram 

för hälso- och sjukvården i Södra Älvsborg Dokumentnamn: 

Dokumentnivå: 

Policy 

Fastställt av ReKo Revideringsdatum: Uppdateringsdatum: Utgåva nr: 

2007-02-26 

1 

Ansvarig utgivare: 

Antal sidor: 

Vårdsamverkan ReKo sjuhärad 

78 

Demens 

Gäller inom: 

Hälso- och sjukvården i Södra Älvsborg inom ReKo sjuhärad 

Dnr: 

Antal bilagor: 

5 


Lokalt vårdprogram för personal i hälso- och sjukvården 

inom vårdsamverkan ReKo sjuhärads område 

Sidan 1 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Innehållsförteckning 

Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Kontaktuppgifter för vårdprogrammet .................................................................................................... 5 

Inledning................................................................................................................................................. 6 

Demenssjukdomar - Prioriteringsnivå 1............................................................................................ 6 

Framtidsperspektivet......................................................................................................................... 6 

Kapitel 1 - Vårdstandard för patienter med demenssjukdom................................................................. 8 

Kapitel 2 - Vad menas med demens?................................................................................................. 11 

Bakgrund......................................................................................................................................... 11 

Förebyggande åtgärder – egenvård ............................................................................................... 12 

Incidens...................................................................................................................................... 13 

Prevalens ................................................................................................................................... 13 

Samhällskostnader .................................................................................................................... 13 

Faktadel........................................................................................................................................... 14 

Definitioner................................................................................................................................. 14 

Demensorsakande sjukdomar indelas i tre huvudgrupper ........................................................ 14 

Primära degenerativa hjärnsjukdomar.................................................................................. 14 

Vaskulära demenssjukdomar eller ”blodkärlsdemens”......................................................... 15 

Sekundära och övriga demensorsaker................................................................................. 15 

Olika former av demens............................................................................................................. 15 

Mild Cognitive Impairment – MCI.......................................................................................... 15 

Alzheimers sjukdom..............................................................................................................15 

Vaskulär demens .................................................................................................................. 16 

Demens av blandad typ ........................................................................................................ 17 

Demens vid pannlobsdegeneration ...................................................................................... 17 

Huntingtons sjukdom ............................................................................................................ 17 

Demens vid utbredd Lewy body sjukdom (DLB) .................................................................. 18 

Progressiv supranukleär pares (PSP) .................................................................................. 18 

Demenssymtom vid Parkinsons sjukdom............................................................................. 18 

Kortikobasal gangliedegeneration ........................................................................................ 18 

Normaltryckshydrocefalus .................................................................................................... 18 

Demensliknande symtom vid hjärntumör och subduralhematom......................................... 19 

Infektionssjukdomar som orsak till demens.......................................................................... 19 

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom - CJD ....................................................................................... 19 

Demens vid tillstånd med vitaminbrist .................................................................................. 19 

Demens vid metabola sjukdomar ......................................................................................... 20 

Toxisk nervpåverkan som demensorsak .............................................................................. 20 

Depressiv pseudodemens - tillstånd som lätt förväxlas med demenssjukdom ................... 21 

Övergående förvirringstillstånd – Konfusion......................................................................... 21 

Symtomprofiler........................................................................................................................... 21 

Symtom vid skador i hjässloben - parietallobssyndrom........................................................ 21 

Symtom vid skador i pannloben – frontallobssyndrom......................................................... 22 

Symtom vid skador i inre delarna av hjärnan - subkortikalt hjärnskadesyndrom ................ 22 

Sidan 2 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Symtom vid allmänintellektuell störning - globalt hjärnskadesyndrom ................................ 22 

Demens före 65 års ålder ..................................................................................................... 23 

Kapitel 3 - Utredning............................................................................................................................. 25 

Varför utreda i tidigt skede? ............................................................................................................ 25 

Syfte med demensutredning ........................................................................................................... 26 

Symtom som bör utredas vid misstanke om demens ..................................................................... 26 

Basal medicinsk utredning .............................................................................................................. 27 

Sjukdomshistoria........................................................................................................................ 27 

Kroppsundersökning .................................................................................................................. 27 

Psykiskt status ........................................................................................................................... 27 

Test av intellektuella/kognitiva funktioner .................................................................................. 27 

Laboratorieprover....................................................................................................................... 27 

Avbildning av hjärnan................................................................................................................. 27 

Demensutredning på specialistnivå ................................................................................................ 28 

Specialistutredningens målsättning ........................................................................................... 28 

Utredningens innehåll ................................................................................................................ 28 

Mer om utredningsmomenten.................................................................................................... 29 

Radiologiska/fysiologiska undersökningar................................................................................. 29 

Om likvor-undersökning ............................................................................................................. 30 

Diagnostik och uppföljning ......................................................................................................... 30 

Mer om utredningen vid olika demenstillstånd................................................................................ 31 

Alzheimers sjukdom................................................................................................................... 31 

Vaskulär demens ....................................................................................................................... 32 

Frontotemporal demens............................................................................................................. 33 

Kapitel 4 – Behandling ........................................................................................................................ 35 

Medicinsk behandling...................................................................................................................... 35 

Läkemedelsöversyn ................................................................................................................... 35 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid MCI..................................................................... 35 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom ........................................... 35 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid frontallobsdemens .............................................. 36 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid vaskulär demens ................................................ 36 

Behandling av Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid Demenssjukdomar - BPSD ..... 36 

Behandling av depression vid olika demenssjukdomar............................................................. 37 

Behandling av smärta vid olika demenssjukdomar.................................................................... 37 

Kapitel 5 - Uppföljning av medicinska och sociala insatser ................................................................. 38 

Genomförande ................................................................................................................................ 38 

Sjuksköterskebedömning av demenspatienter med oklar symtomatologi................................. 39 

Kapitel 6 – Palliativ omvårdnad vid demenssjukdomar....................................................................... 40 

Kapitel 7 – Utvecklingsstörning och demenssjukdom......................................................................... 41 

Symtombild ..................................................................................................................................... 41 

Utredning......................................................................................................................................... 42 

Omvårdnad ..................................................................................................................................... 42 

Kapitel 8 - Omvårdnad och omsorg .................................................................................................... 43 

Sidan 3 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Demenssymtom som påverkar vård och omsorg ........................................................................... 43 

Betydelsen av att bo kvar hemma................................................................................................... 44 

Vardagsaktiviteter ........................................................................................................................... 45 

Kost ................................................................................................................................................. 46 

Munvård vid demenssjukdom ......................................................................................................... 47 

Teorier vid omvårdnad om personer med demenssjukdomar ........................................................ 47 

Reminiscensterapi ..................................................................................................................... 47 

Realitetsorientering .................................................................................................................... 48 

Valideringsterapi ........................................................................................................................ 48 

Personcentrerad vård ................................................................................................................ 48 

Integritetsbefrämjande omvårdnad ............................................................................................ 49 

Metoder i vård- och omsorgsarbetet............................................................................................... 49 

Musik.......................................................................................................................................... 49 

Taktil stimulering ........................................................................................................................ 49 

Natur, trädgård och djur ............................................................................................................. 50 

Miljö............................................................................................................................................ 50 

Utevistelse och fysisk aktivitet ................................................................................................... 51 

Kapitel 9 - Beteendestörningar och Psykologiska Symtom vid Demens (BPSD)................................ 52 

Förekomst av BPSD........................................................................................................................ 52 

Beskrivning av BPSD ...................................................................................................................... 52 

Vanföreställningar ...................................................................................................................... 52 

Hallucinationer ........................................................................................................................... 52 

Aktivitetsstörningar..................................................................................................................... 52 

Aggressivitet............................................................................................................................... 53 

Dygnsrytmstörningar.................................................................................................................. 53 

Affektiva störningar .................................................................................................................... 53 

Ångesttillstånd............................................................................................................................ 53 

Missidentifikation........................................................................................................................ 53 

Katastrofreaktioner..................................................................................................................... 53 

Analysmodell................................................................................................................................... 53 

Alternativa förklaringsmodeller till BPSD ........................................................................................ 54 

Organrelaterad modell ............................................................................................................... 54 

Personrelaterad modell.............................................................................................................. 54 

Socialt relaterade modeller ........................................................................................................ 54 

Existentiell/Helhetsrelaterad modell........................................................................................... 54 

Åtgärder........................................................................................................................................... 54 

Utvärdering...................................................................................................................................... 55 

Kapitel 10 - Stödformer och lagar ....................................................................................................... 56 

Demensteam - spetskompetens .....................................................................................................56 

Biståndshandläggning..................................................................................................................... 56 

Arbetsledning .................................................................................................................................. 57 

God man eller förvaltare.................................................................................................................. 57 

Dokumentation ................................................................................................................................ 57 

Sidan 4 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lex Sara.......................................................................................................................................... 57 

Lex Maria ........................................................................................................................................ 58 

LSS-insatser till yngre personer med demenssjukdom .................................................................. 58 

Stöd i ordinärt boende..................................................................................................................... 58 

Hemtjänst ........................................................................................................................................ 59 

Dagvård........................................................................................................................................... 59 

Korttidsboende ................................................................................................................................ 59 

Demensboende............................................................................................................................... 59 

Rehabilitering efter sjukdom eller skada......................................................................................... 60 

Sjukgymnasten................................................................................................................................ 60 

Arbetsterapeuten............................................................................................................................. 60 

Hjälpmedel ...................................................................................................................................... 61 

Kapitel 11 - Rättighetsbegränsningar.................................................................................................. 63 

Körkort............................................................................................................................................. 64 

Vapen.............................................................................................................................................. 64 

Kapitel 12 - Kompetens........................................................................................................................ 65 

Betydelsen av utbildad personal ..................................................................................................... 65 

Handledning .................................................................................................................................... 65 

Kapitel 13 - Stöd till närstående .......................................................................................................... 67 

Kapitel 14 - Etik ................................................................................................................................... 69 

Etiska utgångspunkter..................................................................................................................... 69 

Etisk vägledning .............................................................................................................................. 69 

Ordlista ................................................................................................................................................. 71 

Referensförteckning ............................................................................................................................. 74 

Lästips på Internet................................................................................................................................ 77 

Länkförteckning.................................................................................................................................... 78 

Bilagor 

Bilaga 1 

Bilaga 2 

Bilaga 2B 

Bilaga 3 

Bilaga 4 

Bilaga 5 

Basal demensutredning, mall för klinisk undersökning 

Kognitiva tester samt aktivitets- och funktionsbedömningar 

Mini Mental Test, MMT 

Blankett: Mini Mental Status, MMS 

Terapiförslag vid BPSD 

Problem relaterade till indirekt bedömning av förarlämplighet 

Ankomstsamtal - livshistoria 

Kontaktuppgifter för vårdprogrammet 

Vid frågor om vårdprogrammet eller dess innehåll hänvisas till förbättringsteamet. För 

kontaktuppgifter, se ReKo sjuhärads webbplats på adress: http://reko.vgr.se under rubrik 

Vårdprogram/Demens 

Sidan 5 av 78




Policy 

Inledning 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

2004 slogs demensvårdkedjorna i Bollebygd, Borås, Herrljunga, Mark, Svenljunga, Tranemo 

och Ulricehamn ihop, för att gemensamt arbeta i vårdsamverkansorganet ReKo Sjuhärad. 

Detta innebar en sammanslagning av tre tidigare demensvårdsprogram. Utifrån detta nya 

gemensamma vårdprogram ska sedan lokala handlingsprogram utarbetas. 

Kvalitetsindikatorer för handlingsprogrammen finns i kapitel 1. 

Regionala och lokala vårdprogram ska baseras på nationella riktlinjer. Inom demensområdet 

finns ännu inga nationella riktlinjer. Ett nationellt arbete med riktlinjer pågår och beräknas 

vara klart dec 2007. Det är mycket forskning på gång inom demensvårdsområdet, men än 

finns endast få evidensbaserade forskningsresultat. 

För att inte göra materialet ohanterligt stort, får den som önskar läsa ytterligare göra detta 

genom lästips som finns i anslutning till varje avsnitt. Förteckningar med förklaringar av ord 

samt referenser finns längst bak i vårdprogrammet. 

Den första SBU-rapporten (SBU - Statens beredning för medicinsk utredning) inom 

demensvård utkom januari 2006 [1]. Materialet i vårdprogrammet har stämts av gentemot 

SBU rapporten för att vara uppdaterad mot den forskning som finns i nuläget. 

Demenssjukdomar - Prioriteringsnivå 1 

Slutbetänkandet av den statliga prioriteringsutredningen Vårdens svåra val [2] gör 

prioriteringar utifrån tre principer som ska ligga till grund för prioriteringar: 

1. Människovärdesprincipen; alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av 

personliga egenskaper och funktioner i samhället. 

2. Behovs- eller solidaritetsprincipen; resurserna bör satsas på den människa eller 

verksamhet som har de största behoven. 

3. Kostnadseffektivitetsprincipen; vid val mellan olika verksamhetsområden eller åtgärder 

bör en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och höjd 

livskvalitet eftersträvas. 

Principerna är rangordnade så att människovärdesprincipen går före behovs- och 

solidaritetsprincipen, och kostnadseffektivitetsprincipen är underordnad de båda övriga 

principerna. 

Slutbetänkandet delar upp prioriteringarna i fem grupper, varav demens tillhör 

prioriteringsgrupp 1. Detta tillsammans med vård av livshotande akuta sjukdomar och 

sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller för tidig 

död. Inom denna grupp ingår också övriga kroniska sjukdomar, palliativ vård i livets 

slutskede samt människor med nedsatt autonomi. 

Framtidsperspektivet 

Socialdepartementet har gjort en sammanfattning av nuläget för demensvården i Sverige i 

promemorian ”På väg mot en god demensvård” [2]. Den tvärvetenskapliga arbetsgruppen har 

Sidan 6 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

konstaterat att det inte är möjligt inom en överskådlig framtid att bota personer med demens. 

Den övergripande målsättningen med vård- och omsorgsinsatser är att skapa förutsättningar 

för ett gott liv i gemenskap med närstående och vänner så långt och länge som möjligt. 

Genom att arbeta mot samma mål med medicinsk behandling, rehabilitering och 

omvårdnadsinsatser kan förutsättningar skapas för att personen med demenssjukdom kan 

stanna i sin hemmiljö. 

En god demensvård bedrivs med både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen 

som grund. Det kräver en nära samverkan mellan huvudmännen med ett mångprofessionellt 

teamarbete och en medveten gemensam strategi för hur mötet med och 

omhändertagandet av personer med demens och deras närstående ska ske under hela 

sjukdomsutvecklingen. 

Möjligheten till kvarboende i det egna hemmet ökar med stöd av insatser i form av dagvård, 

korttidsboende, närståendestöd samt bättre mediciner och hjälpmedel. Flyttning till gruppboende 

sker i dag ofta sent i demenssjukdomen och innehållet i vården måste anpassas till 

detta. 

Studier visar att fysiska begränsningsåtgärder som lås, selar, bälten och sänggrindar är 

vanliga inom äldreomsorgen, åtgärder måste vidtas för att stärka den enskildes rättssäkerhet 

genom exempelvis bättre personalstöd, kunskap och tydligare vägledning i lagstiftningen för 

deras handlande. 

Kunskapen om vilka hjälpmedel som finns vid intellektuella problem är liten och det är 

svårt för närstående att få information om vilka hjälpmedel som finns tillgängliga. Det är 

fortfarande brist på kunskap om yngre personer med demenssjukdom och deras behov. 

Social omsorg och stödinsatser är dåligt anpassade till denna grupp. 

Spetskompetens i demensvården är mycket viktig för att behålla, utveckla och sprida kunskap 

om demenssjukdomar, ge god omvårdnad och för att tillgodose de behov som personer med 

demenssjukdom och deras närstående har [2]. 

Vårdprogrammet Demens har fastställts av: 

Vårdsamverkansgruppen ReKo sjuhärad, 2007-02-26 

Kerstin von Sydow 

Ordförande 

Sidan 7 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Kapitel 1 

- Vårdstandard för patienter med demenssjukdom 

Vårdkvalitet Metod Resurskrav Vårdnivå* Uppföljning 

Medicinsk bedömning, diagnos och behandling 

Alla som söker för 

demenssymtom ska 

utredas. 

Basal utredning 

(bilaga 1) 

Specialistutredning 

ska finnas för 

personer under 65 

år med demenssymtom. 

Specialistutredning 

påbörjas inom tre 

månader efter 

remiss. 

Distriktsläkare fastställer 

diagnos utifrån en 

helhetsbedömning av 

patienten samt behandlar 

och följer upp. 

Utredning sker i första 

hand inom primärvården i 

samverkan med 

tvärprofessionellt team. 

Möjlighet ska finnas att 

konsultera och remittera 

till specialistnivå. 

- Anamnesgenomgång 

med patient och när 

stående 

- Allmänsomatisk 

undersökning 

- Översiktligt neuro 

psykiatriskt status 

- Orienterande neurolo 

giskt status 

- Provtagning för basal 

demensutredning 

- Fördjupad anamnesgenomgång 

även med 

närstående 

- Somatisk undersökning 

- Psykiatrisk bedömning 

- Utvidgad provtagning, 

lab-prover 

- Lumbalpunktion med 

likvoranalys 

- Utvidgad fysikalisk 

undersökning, radiologiska/fysiologiska 

tekniker 

- Utvidgad neuropsykologisk 

testning 

Distriktsläkare i samverkan 

med tvärprofessionellt team 

med specialistkompetens. 

Distriktsläkare i samverkan 

med tvärprofessionellt team 

med specialistkompetens 

Neuropsykiatriker 

Neuropsykolog 

Neurolog 

Geriatriker 

P, S Årlig statistik 

över antal 

personer med 

demensdiagnos 

via 

Profdoc. 

Avvikelserapportering 

P, S Årlig statistik 

över antal 

personer med 

demensdiagnos 

via 

Profdoc. 

S 



Sidan 8 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 


Omvårdnad och behandling 

Rutiner för vårdoch 

behandling vid 

beteendemässiga 

och psykologiska 

symtom vid demens 

(BPSD) ska finnas. 

En gemensam 

strategi för 

omhändertagande 

av personer med 

demens hur man 

bemöter och 

omhändertar de 

demenssjuka och 

deras närstående för 

under hela 

sjukdomsperioden. 

Inflyttning till 

särskilt boende ska 

ske inom en månad 

efter biståndsbeslut. 

Särskilt korttidsboende 

för personer 

med demenssjukdomar 

ska erbjudas 

i samtliga 

kommuner. 

Närstående till 

personer med 

demenssjukdom ska 

erbjudas stöd. 

Spetskompetens 

inom demensvårdsområdet 

Tjänster med 

specialistkompetens 

inom demensvårdsområdet. 


Omvårdnadshandledning 

till 

vårdpersonal. 

Att värdera och minimera 

orsaker/faktorer i patientens 

omgivning som kan 

bidra till de psykiatriska 

symtomens uppkomst. 

Årlig uppföljning av 

medicinsk behandling, 

omvårdnad och sociala 

insatser 

Att registrera när personer 

fått biståndsbeslut till 

demensboende. 

Att registrera när personer 

fått biståndsbeslut till 

korttidsboende. 

- Kunskap om 

demenssjukdomar 

- Rutiner för rådgivning 

och stöd. 

- Nätverksbygge med 

andra närstående 

- Avlastning 

Fortbildning inom 

demensvårdsområdet. 

Inrätta tjänster 

Processinriktad 

handledning över tid. 

Tvärprofessionella team med 

spetskompetens och utredningsplatser 

för personer med 

BPSD. 

Lokalt handlingsprogram. 

S 

P 

K 

S 

P 

K 



Tillgång till demensboende. K Uppföljning 

av kommunernas 

statistik 

Tillgång till särskilda 

korttidsboenden. 

Beslut på ansvarsfördelning 

Tid 

Ansvarig för fortbildningsinsatserna 

för olika 

professioner. 

Huvudansvarig för demensvårdsfrågor 

hos respektive 

vårdgivare för att täcka hela 

vårdkedjan. 

Handledare med fördjupade 

kunskaper i demensvård. 

K 

S 

P 

K 

S 

P 

K 

S 

P 

K 

S 

P 

K 

Uppföljning 

kommunalt 


Årlig 

utvärdering 

Sidan 9 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 


Rättighetsbegränsningar 

Att ta hänsyn till 

personen med 

demenssjukdoms 

självbestämmande 

och integritet. 

Kognitiva hjälpmedel 

Sprida kunskap och 

användning av 

kognitiva hjälpmedel 

vid demenssjukdom. 

Följa socialstyrelsens 

Allmänna råd för vård av 

personer med nedsatt 

beslutskompetens, 

SOSFS 1992:17. 

Följa Hjälpmedelsinstitutets 

arbete med 

information och 

utveckling av kognitiva 

hjälpmedel. 

Tid för dialog - att reflektera 

och följa socialstyrelsens 

allmänna råd. 

Ansvarig för information, 

förskrivning och utveckling 

av kognitiva hjälpmedel. 

S 

P 

K 

S 

P 

K 

Utarbetas i 

lokal handlingsplan 

Utarbetas i 

lokal handlingsplan 

*Vårdgivare som berörs av resurskrav; S = specialistvård, P = primärvård, K = kommunal hälso- och sjukvård. 

Vårdgivare från vänster till höger = hög grad, lägre grad. Vårdnivåer angivna under varandra innebär att alla har 

samma ansvar. 

Sidan 10 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 2 

- Vad menas med demens? 

Dnr: 


5 

Bakgrund 

En definition av begreppet demenssjukdom är långvariga och omfattande försämringar av 

intellektuella och emotionella funktioner av sådan grad att individens yrkesmässiga och 

sociala funktioner begränsas. 

En viss försvagning och långsamhet i minnesfunktionerna förekommer normalt hos många 

människor från omkring 60-70 års ålder men försämras obetydligt med stigande ålder. 

Svårigheter att komma ihåg namn eller detaljer kring en händelse är typiskt vid denna 

åldersrelaterade minnesnedsättning och ska inte förväxlas med de kraftigt tilltagande minnesstörningar 

och övriga symtom som förekommer vid demenssjukdom. Detsamma gäller om 

någon enstaka förvirringsepisod som kan förekomma hos äldre vid svåra påfrestningar som 

akut sjukdom eller sociala förändringar. 

Demens är ett samlingsnamn för en grupp av symtom och funktionsstörningar som kan 

förekomma i olika kombinationer. Demens är inte beteckning för någon enskild sjukdom, 

eftersom mer än 70 olika sjukdomar kan yttra sig i form av demens. En tillförlitlig 

sjukdomsdiagnos liksom dokumentation av eventuell hjärnskadeprofil har avgörande 

betydelse för fortsatta behandlings- och omvårdnadsåtgärder. 

Forskningen inom omvårdnad och inom det medicinska området har utvecklats under 

1990 och början av 2000-talet. Kunskaperna inom vården har ökat och möjligheter till 

symtomlindrande behandling finns som i viss omfattning kan lindra och bromsa symtomutvecklingen 

i tidiga skeden av Alzheimers sjukdom. Dessutom har 10-15 % av patienter 

med demensliknande symtom direkt behandlingsbara orsaker. Ökande behandlingsmöjligheter 

har gett ytterligare motiv till medicinsk utredning vid demenssymtom. 

Övergripande mål i all utredning, omvårdnad och behandling vid demenssjukdom är att 

patienten i alla sjukdomsstadier ska kunna få sakkunnig hjälp till optimal livskvalitet, 

boendeform och omvårdnad. En utredning av patientens resurser, begränsningar och sociala 

förhållanden är en grundläggande förutsättning för detta. 

För en utomstående är det omöjligt att helt förstå och sätta sig in i situationen för personer 

med demenssjukdom. Sjukdomen innebär att patienten alltmer drabbas av allvarliga 

funktionshinder som minnesstörningar, svårigheter att tolka det som sägs eller skrivs liksom 

svårigheter att uttrycka sig eller att orientera sig i eller runt bostaden. Med ökande ängslan, 

oro och beroende av andra avtar självkänsla och livsglädje. I tidiga sjukdomsskeden kan en 

smärtsam insikt om de egna symtomen och deras innebörd öka tendensen till nedstämdhet 

och depression. Förmågan att kontrollera känsloyttringar och beteende avtar ofta efterhand 

liksom förmågan till inlevelse och hänsyn till andra. Relationerna till familj och vänner 

påverkas av sjukdomen och dess symtom. 

Få sjukdomstillstånd berör de närstående i sådan omfattning som demens. Relationen till 

personen med demenssjukdom förändras - de känner sorg och undran, oro och skuld. 

Sidan 11 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Insatserna och uppoffringarna ökar gradvis, närstående anpassar sig och lär sig leva med den 

anhöriges funktionsnedsättningar, ibland på bekostnad av den egna hälsan och hjälp sökes 

kanske inte förrän en krissituation uppstått. 

Förebyggande åtgärder – egenvård 

Genom ett flertal studier som genomförts under många år, bland andra Kungsholmsprojektet, 

kan forskningen idag identifiera viss risk och skyddsfaktorer för demenssjukdomar [4]. 

Hög utbildningsnivå ger lägre risk att drabbas av demens. Forskare har formulerat en hypotes 

att det handlar om att högre utbildning ger en intellektuell reservkraft som gör att man bättre 

kan motstå effekterna av nervcellsförluster i hjärnan. 

Studier visar att stimulerande aktiviteter även senare i livet kan skjuta fram en potentiell 

demensutveckling och minska risken för demens. Som stimulerande aktiviteter har forskare 

tittat på aktiviteter som att läsa, spela spel, gå på teater och konserter, spela musikinstrument, 

delta i studiecirklar, resa, sköta trädgården, göra enklare jobb och utföra hantverk [4]. 

Det har också visat sig att inte enbart mentala aktiviteter verkar ha betydelse utan även 

sociala fritidsaktiviteter, hela det sociala nätverket har betydelse för att minska risken för 

demens. Personer som hade otillräckliga och begränsade nätverk och som inte trivdes med 

det löpte större risk att få en demenssjukdom. 

Fritidsaktiviteter, socialt umgänge och stöd kan minska stress genom avspänning, detta 

reducerar stresspåverkan på hjärnan vilket har betydelse för minne och inlärning. 

Med ökande ålder när hälsan och orken blir sämre är det viktigt att välja sina aktiviteter 

utifrån sina begränsningar, kanske färre aktiviteter men sådana som fortfarande innehåller 

mentala, sociala och lättare fysiska delar. Därmed är det viktigt att samhälle och vårdgivare 

kan erbjuda aktiviteter även för gruppen av de allra äldsta. 

Ett aktivt liv kan inte förhindra sjukliga förändringar av hjärnan men de kan skjuta fram 

följderna av dessa. 

Forskningen har också kommit fram till att det finns samband mellan hjärt- och kärlsjukdomar 

och demens. Det som är bra för hjärtat är även bra för hjärnan t.ex. förändringar av 

kost för att sänka kolesterolnivån och att hålla blodtrycket nere. Rökning och hög 

alkoholkonsumtion är kärlriskfaktorer som även ökar risken för att drabbas av demens. 

L. Fratiglioni m.fl. forskare i Kungsholmsprojektet [6] drar slutsatsen att man kan rekommendera 

medelålders personer att kontrollera blodtryck och kolesterolnivå regelbundet. Ett 

annat sammanfattande råd utifrån var forskningen står idag menar Karp.A [4] blir att ”välja 

aktiviteter som är roliga, hålla kroppen i rörelse, ge hjärnan en utmaning och att gärna göra 

det tillsammans med andra”. 

Sidan 12 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Incidens 

Antalet personer som nyinsjuknar (incidens) i demens under ett år har varit svår att beräkna 

eftersom dokumentationen hittills har haft brister. Utifrån flera nya studier som presenterats 

i Socialdepartementets promemoria [3] kan man nu beräkna att antalet som drabbas årligen i 

Sverige rör sig om 23-24 000 personer (Sjuhäradsbygdens befolkning motsvara drygt 2 % 

av Sveriges befolkning). Av de drabbade är 67 % kvinnor. Kvinnor lever längre och andelen 

med demens i de äldsta åldersklasserna är större hos kvinnor än män. Antalet som enligt 

prognosen kommer att insjukna i demenssjukdom följer i stort sett mönstret för prevalensutvecklingen 

vilket innebär att det efter 2020 blir en stor ökning. 

Prevalens 

Risken att drabbas av en demenssjukdom ökar kraftigt med stigande ålder. Det innebär att 

antalet personer med demenssjukdom ökat kraftigt de senaste decennierna och den ökningen 

kommer att förväntas fortsätta. Något förenklat och i avrundat antal säger forskningen att 

risken för att drabbas av demens fördubblas för varje 5-årsklass från 60 år och uppåt. För 

gruppen 65-69 år är risken cirka 1,5 %, 70-74 år 3 %, 75-79 år 6 %, 80-84 år 12 %, 85-89 år 

24 % och för gruppen 95 år och äldre 45 % enligt studier bland andra, Kungholmsprojektet, 

som finns redovisat i Socialdepartementets rapport På väg mot en god demensvård [3]. 

Ålder 

Prevalens 

i % Bollebygd Tranemo Mark Svenljunga Herrljunga Borås Ulricehamn 

65-69 1,50 5 9 24 8 7 68 16 

70-74 3,00 8 15 43 13 11 120 30 

75-79 6,00 13 27 76 26 22 224 56 

80-84 12,00 25 50 134 45 39 363 94 

85-89 24,00 18 55 145 49 43 418 106 

90-94 32,00 14 34 99 28 22 243 59 

95-w 45,00 5 13 37 9 9 83 22 

Summa 

Personer 88 203 557 177 154 1 519 383 

Tabellen grundar sig på befolkningsunderlaget från SCB källa, 2004-12-31. Prevalensen i 

procent enligt Socialdepartementet [2]. 

Prognosen för antalet personer med demenssjukdom 2000-2050 visar på en stadig ökning. 

För närvarande är ökningstakten inte så hög, men efter 2020, när 40-talskullarna når 80- 

årsåldern, kommer antalet demenssjuka sannolikt att öka påtagligt. 

Samhällskostnader 

Vård och omsorg om personer med demenssjukdom är resurskrävande oavsett hur den 

utformas. ”Cost-of illness” studier som beskriver kostnaden som uppstår till följd av 

förekomsten av en viss sjukdom och hur dessa kostnader fördelas på olika aktörer inom 

vårdorganisationen finns. Sådana studier kan inte användas för prioriteringar, men ger ett 

underlag för diskussioner om hur resurser kan användas och används. Den största delen av 

kostnaderna är primärkommunala, omkring 80 %. Landstingens andel av kostnaderna är låg, 

4 %. Av den andelen utgjorde läkemedelskostnaderna knappt en fjärdedel [7]. 

Sidan 13 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

I rapporten Demenssjukdomarnas samhällskostnader har Wimo A [7] räknat ut följande 

ungefärliga belopp som stöd för beräkningar och, eller diskussioner. För dagvård och 

hemtjänst finns inga jämförbara kostnadsuppgifter framtagna. 

Läkemedelkostnader för ”bromsmediciner” 12 000 – 13 000 kr/år 

Genomsnittlig läkemedelskostnad övriga läkemedel 3 050 kr per år 

Demensutredning 5 000 kr 

Gruppboende för personer med demens 438 000 kr per år 

Särskilt boende cirka 345 000 per år 

Faktadel 

Definitioner 

DSM-IV och ICD-10 är internationella diagnossystem med diagnoskriterier för olika 

sjukdomar. Båda systemen har också diagnoskriterier för de olika demenssjukdomarna. 

Diagnostiska kriterier för demens enligt DSM-IV 

Kriterier som ska vara uppfyllda för diagnosen demens [8]. 

• En nedsättning av flera kognitiva funktioner, vilket visar sig genom: 

1. Nedsatt minnesfunktion (bristande förmåga att lära in nytt och att minnas vad som 

tidigare lärts in) och 

2. Minst en typ av följande kognitiva störningar: 

- Afasi (språkstörningar). 

- Apraxi (bristande förmåga att utföra rörelser trots intakt motorisk funktion). 

- Agnosi (bristande förmåga att känna igen föremål trots intakt sensorisk 

funktion). 

- Störningar av exekutiva funktioner (t.ex. planering, organisering, rangordning, 

abstraktion). 

• Den kognitiva funktionsnedsättningen förorsakar en betydande försämring av sociala 

och yrkesmässiga funktioner och representerar en betydande sänkning av tidigare 

funktionsnivå. 

• Den kognitiva funktionsnedsättningen förekommer inte enbart i samband med 

konfusionstillstånd (funktionsnedsättningarna visat sig längre är 6 månader). 

Demensorsakande sjukdomar indelas i tre huvudgrupper 

Primära degenerativa hjärnsjukdomar 

Vilket innebär tilltagande nervcellsförlust och förtvining av hjärnvävnad utan någon annan 

påvisbar bakomliggande sjukdom. Dit hör Alzheimers sjukdom, pannlobsdemens, 

Huntingtons sjukdom, Parkinsons sjukdom med demens. 

Sidan 14 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Vaskulära demenssjukdomar eller ”blodkärlsdemens” 

Hjärnans blodtillförsel försämras i tilltagande grad beroende på antingen upprepade akuta 

infarkter (stroke), på utbredd avstängning av tunna blodkärl djupt i hjärnan eller på 

hjärnblödningar av varierande orsaker. 

Sekundära och övriga demensorsaker 

Sekundär betyder att det finns en definierad bakomliggande sjukdom som påverkar hjärnan 

och att det inte rör sig om en primär degeneration. T.ex. normaltryckshydrocefalus, ämnesomsättningsstörningar, 

infektioner, AIDS, Borreliainfektion [8]. 

Lästips 

• Eriksson, H. Neuropsykologi Liber. Stockholm. 2001. 

• Gulmann. Psykogeriatrik. Studentlitteratur. 2003. 

• Marcusson. J, Blennow.K, Skoog.I, Wallin.A. Alzheimers sjukdom och andra kognitiva 

sjukdomar. Liber utbildning.2003. 

• Melin, E. Bang Olsen, R. Handbok i demens. Kommentus förslag. 2004. 

• Nyberg, L. Kognitiv neurovetenskap. Studier av sambandet mellan hjärnaktivitet och 

mentala processer. Studentlitteratur. 2002. Lund. 

• www.vardalinstitutet.net 

• http://www.sjukvardsradgivningen.se 

Olika former av demens 

Mild Cognitive Impairment – MCI 

Olika svenska termer har använts för att beskriva en grupp av patienter med lindriga 

kognitiva förändringar och ökad risk för att drabbas av demens. Symtomen är ofta diffusa 

och kan bestå i subjektivt upplevda minnessvårigheter, svårigheter att hitta ord, koncentrationsstörning, 

nedsatt simultankapacitet och nedsatt snabbhet tankemässigt. Ofta förekommer 

också psykiska symtom med ökad uttröttbarhet, emotionell labilitet, stresskänslighet och oro. 

Tillståndet påminner om utmattningssyndrom eller depression. Deras ADL (Aktiviteter i 

Dagliga Livet) förmåga är i stort sett normal men närstående kan notera en försämring vid 

komplicerade situationer. MCI kan ha många olika orsaker t.ex. stress. Man beräknar att efter 

ett år har inom MCI-gruppen cirka 1/3 av patienterna utvecklat demenssjukdom, 1/3 har 

stationära symtom, 1/3 har förbättrats [8]. 

Alzheimers sjukdom 

Alzheimers sjukdom kännetecknas av en smygande debut, långsamt fortskridande, tidiga 

minnesstörningar, orienteringsproblem och andra kognitiva symtom. Personligheten är väl 

bevarad i början av sjukdomsförloppet. Sjukdomsförloppet delas in i 3 faser. 

Tidig fas – Mild demens 

Symtomen är vaga och diffusa och kommer smygande. Närstående märker ofta en förändring 

men har svårt att beskriva hur och när den började. Minnesstörningar dominerar men 

koncentrationssvårigheter, mild afasi och apraxi kan förekomma. Depression, ångest och 

irritabilitet kan förekomma. Patienten använder olika strategier för att kompensera funktions- 

Sidan 15 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

nedsättningen. Cirka 42 % av alla personer med demenssjukdom beräknas ha demens av 

Alzheimertyp. Den första delen av sjukdomen varar cirka 1-3 år. 

Mellanfas – Måttlig demens 

I denna fas blir symtomen afasi, apraxi, agnosi och visuospatsiala svårigheter med framträdande 

och minnesnedsättningen tilltar. Vilka symtom som dominerar varierar från patient 

till patient. Personerna får i denna fas också svårighet att räkna, koncentrera sig, tänka 

abstrakt och lösa problem. Emotionella symtom är vanliga, men dominerar inte. Personligheten 

är väl bevarad men sjukdomsinsikten är nedsatt. Mellanfasen varar cirka 2-6 år. 

Sen fas – Svår demens 

Symtomen som tidigare beskrivits blir allt svårare och patienten försämras kraftigt. Patienten 

får allt svårare att klara vardagen och ADL. Under denna fas behövs stort stöd i hemmet eller 

särskilt boende/demensboende. Tugg och sväljreflex, rörelse och kommunikationsförmågan 

avtar. Urin och avföringsinkontinens är vanligt. Den sena fasen varar i cirka 4-6 år. 

Extrapyramidala symtom som rigiditet och hypokinesi är vanliga. Krampanfall kan 

förekomma i senare fasen av sjukdomen. Konfusion, vanföreställningar och psykotiska 

BPSD förekommer också. 

De neuropatologiska förändringarna i hjärnan omfattar senila plack, neurofibrilbildning, 

amyloidavlagringar i kärlväggar, förlust av synapser, neurotransmittstörningar och en förlust 

av nervceller som leder till kortikal atrofi. Förändringarna inträffar tidigt i mediala 

temporalstrukturen och sprider sig sedan till temporal och parietalloberna [9]. 

Vaskulär demens 

Vaskulär demens utgör resultatet av hjärninfarkter, blödningar eller andra störningar i 

hjärnans blodförsörjning. Symtombilden skiljer sig från fall till fall beroende på vilket 

område i hjärnan som är skadat. 26 % av personer med demenssjukdom visar sig ha någon 

form av vaskulär demens. Symtomen kan debutera plötsligt eller smygande. Förloppet kan 

vara stegvis fluktuerande eller fortskridande. Det är vanligt med andra kärlsjukdomar t.ex. 

hypertoni, diabetes, angina pectoris, TIA-attacker (transistorisk ischemisk attack). 

Vaskulär demens kan delas in i: 

Multiinfarktdemens - medelstora eller stora infarkter i hjärnan och som följd av dessa 

trappstegsvis utvecklat ett demenstillstånd. Insjuknar plötsligt samtidigt med förlamningar, 

känselstörning afasi. 

Strategisk infarktdemens - ett mindre antal små och även enstaka, men centralt belägna 

infarkter kan också förorsaka demens. 

Småkärlssjuka - mikroskopiska förändringar i de smala och djupa blodkärl som försörjer vit 

substans och nervkärnor i hjärnans djupare delar. Har en smygande och successiv demensutveckling. 

Lakunära infarkter - kärlförändringarna kan medföra små infarkter eller partiella skador i 

kärlens försörjningsområden. 

Sidan 16 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Vaskulär demens kännetecknas av avtagande intellektuell rörlighet, förlångsammade tanke-, 

språk- och rörelsefunktioner, depressionsliknande symtom m.m. Gångförmågan drabbas ofta 

tidigt i förloppet, stegen blir korta och trippande. En nedsatt förmåga att kontrollera känsloyttringar 

resulterar i emotionell instabilitet med lättutlöst gråt eller skratt. Inkontinens kan 

vara ett tidigt symtom. Personer med vaskulär demens uppvisar initiativlöshet och känslomässig 

avtrubbning. 

Demens av blandad typ 

”Blanddemens” är orsakad av samtidigt Alzheimers sjukdom och vaskulär sjukdom. I många 

fall kan lindriga Alzheimersförändringar och vaskulära sjukdomar, som normalt inte skulle 

leda till demens, ge demenssymtom. Hur mycket av demensbilden som påverkas av den 

vaskulära sjukdomen och hur mycket som påverkas av Alzheimers sjukdom är i praktiken 

ofta svårt att avgöra. 12 % av personer med demenssjukdom har demens av blandad typ [8]. 

Demens vid pannlobsdegeneration 

Pannlobsdemens (frontal- eller frontotemporal demens) är ett symtomkomplex som 

förekommer vid några olika sjukdomstillstånd i hjärnan, frontallobsdegeneration samt 

Pick´s sjukdom. Pannlobsdemens utgör cirka 9 % av alla demensfall. Pannlobsdemens 

debuterar ofta i 50-60-årsåldern, d.v.s. vanligen tidigare än Alzheimers sjukdom eller 

vaskulära demenssjukdomar. 

Symtomen är smygande med framförallt personlighetsförändringar och emotionella 

störningar. Socialt viktiga funktioner som t.ex. förmåga till omtanke och känslomässig 

inlevelse liksom omdöme och insikt om den egna sjukdomen kan tidigt förloras. Insikt om 

den egna personligheten liksom självkontroll av beteenden och känsloyttringar försvagas 

alltmer och känslolivet förflackas. 

Meningslös hyperaktivitet eller aggressivitet kan förekomma omväxlande med perioder av 

nedstämdhet, apati och suicidrisken kan vara ökad. Intresse och kontaktförmåga med vänner 

och närstående upphör alltmer. Aptit och naturlig drift att äta kan tidigt förändras. Rörelsemönstret 

kan bli fattigt eller stereotypt upprepande och så småningom övergå i ett orörligt 

tillstånd. Talförmågan avtar på motsvarande sätt med till slut total stumhet. Minne och 

förmåga till rumslig orientering kan (till skillnad mot Alzheimers sjukdom) länge bevaras, 

varför den sjuke kan registrera och delvis förstå det som sker i omgivningen men ändå verka 

passiv, apatisk och stum. 

De tidigt förekommande känslo- och beteendeförändringarna vid pannlobsdegeneration 

innebär samtidigt stora påfrestningar för närstående och övrig omgivning. Liknande men 

betydligt mindre framträdande demenssymtom med pannlobsprägel kan förekomma som 

delsymtom vid neurologiska sjukdomar av annat slag, t.ex. Huntingtons sjukdom, ALS 

(amylotrofisk lateral skleros), Parkinsonliknande sjukdomar liksom vid en del fall av 

vaskulära demenssjukdomar. 

Huntingtons sjukdom 

Huntingtons sjukdom är en icke könsbunden ärftlig sjukdom. Patienten drabbas av 

psykiatriska symtom, demens, abnorma ofrivilliga rörelser, långsam tankeförmåga, 

inlärningssvårigheter samt nedsatt uppmärksamhet och tankeflexibilitet. Behandling av 

Sidan 17 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

sjukdomen finns inte men det är viktigt att patienten och närstående får genetisk rådgivning 

[7]. 

Demens vid utbredd Lewy body sjukdom (DLB) 

Denna sjukdomstyp började uppmärksammas under 90-talet. Symtombilden kännetecknas 

av en subkortikal hjärnskadeprofil med allmän förlångsamning av tanke och rörelseförmåga 

liksom språkliga, rumsliga och praktiska svårigheter, svårigheter att tolka sinnesintryck. 

Rörelsestörningar med förminskade, svårstartade rörelser samt muskelstelhet påminnande 

om Parkinsons sjukdom förekommer tidigt i förloppet och tendens till hallucinationer. 

Mikroskopiskt kännetecknas den av nervcellförändringar i form av s.k. Lewy bodies. Dessa 

är utbredda diffust i hjärnan. Samma typ av förändringar förekommer som typiska fynd vid 

Parkinsons sjukdom. Symtomen tilltar relativt hastigt, under loppet av några år. Allmänt 

accepterade diagnoskriterier saknas. Personer med Lewy bodydemens har uppvisat överkänslighet 

för neuroleptika. 

Progressiv supranukleär pares (PSP) 

Denna relativt ovanliga sjukdom, som varit känd sedan 1960-talet, påminner i flera 

avseenden om Parkinsons sjukdom. De första symtomen brukar uppstå vid 55-70 års ålder 

och framträder som generell stelhet i muskler och rörelsemönster. Gångförmåga och balans 

försämras och kroppshållningen blir stel, upprätt och statyliknande och tendens till plötsliga 

fall är vanligt. Ögonrörelserna blir inskränkta, mest nedåt. Rösten, artikulationen och sväljningsförmågan 

försämras inom ett par år från sjukdomsdebuten. Skakningar (tremor) 

förekommer sällan (i motsats till Parkinsons sjukdom). En måttlig demensutveckling av 

subkortikal karaktär förekommer hos 60-80 % av patienterna med denna sjukdom. Orsaksfaktorer 

är hittills okända och parkinson-läkemedel kan lindra rörelsesymtomen i viss 

utsträckning men påverkar inte demensutvecklingen. 

Demenssymtom vid Parkinsons sjukdom 

Demensbilden kan likna vaskulär demens subkortikal prägel. Demensutveckling förekommer 

hos cirka 20 % av patienterna med Parkinsons sjukdom, d.v.s. i en mindre andel av fallen. 

Eftersom Parkinsons sjukdom är relativt vanlig (drabbar cirka 3 av 1 000 individer) är detta 

viktigt att känna till. 

Kortikobasal gangliedegeneration 

Under senare år har man uppmärksammat degenerativ sjukdom som drabbar de basala 

ganglierna. Dessa har stor betydelse för kontroll av rörelser och reglering av muskeltonus 

men även för kognitiva och emotionella funktioner. De första sjukdomssymtomen består 

ofta av parkinson-liknande rörelsestörningar i form av skakningar och muskelstelhet liksom 

fumlighet i händerna. Efterhand ökar stelheten och rörelseförmågan kan helt falla bort t.ex. 

i ena handen. Apraxi, d.v.s. oförmåga att utföra olika praktiska göromål, är ett framträdande 

symtom. En tilltagande svårighet att uttrycka sig i tal är också typisk. Ett demenstillstånd 

med kognitiva och emotionella symtom utvecklas efterhand. 

Normaltryckshydrocefalus 

Vid hydrocefalus eller ”vattenskalle” föreligger en utvidgning av hjärnans vätskefyllda 

hålrum (ventriklar), beroende på någon störning i hjärnvätskans (likvor) normala cirkulation 

och omsättning. Det typiska inledningssymtomet är sakta tilltagande gångsvårigheter. 

Patienten får svårt att resa sig och starta, gången blir långsam och balansen försämras, 

Sidan 18 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

framför allt vid vändningar. Svårigheter att kontrollera urinblåsan med inkontinens är ett 

annat typiskt problem. Efterhand utvecklas demensliknande symtom med allmän psykomotorisk 

förlångsamning, koncentrationssvårigheter och lättare minnessvårigheter. En 

lätt/måttlig vakenhetssänkning och ett ökat sömnbehov är också vanliga symtom. Adult 

hydrocefalus utgör ett exempel på ett botbart demenstillstånd som speciellt bör has i 

åtanke vid kombination av gångstörningar, inkontinens och psykomotorisk förlångsamning. 

Demensliknande symtom vid hjärntumör och subduralhematom 

Tumörer i eller kring hjärnan kan ibland ge upphov till en demensliknande symtomutveckling. 

Ofta, men inte alltid, förekommer samtidigt andra symtom som föranleder vårdkontakt, 

t.ex. huvudvärk, epileptiska anfall, illamående, kräkningar, synstörningar m.m. Vid hastigt 

tilltagande demenssymtom utan ytterligare symtom bör diagnosmöjligheten hjärntumör 

hållas i åtanke och motivera skyndsam utredning. Ungefär samma resonemang kan tillämpas 

angående kroniskt subduralhematom (blödning under hårda hjärnhinnan) som kan uppstå 

med fördröjning efter fall eller slag mot huvudet. 

Infektionssjukdomar som orsak till demens 

Några olika infektioner som angriper hjärna, hjärnhinnor eller hjärnans blodkärl kan 

medföra demens eller demensliknande symtom. 

Borrelia är en mikroorganism (spiroket) som sprids via fästingar och kan orsaka en 

långdragen, ibland kronisk infektion med engagemang av nervsystemet. I sällsynta fall kan 

en demensliknande sjukdomsbild förekomma och denna kan i varierande grad gå tillbaka 

efter i tid insatt adekvat antibiotikabehandling. 

HIV/AIDS kan orsaka ett direktangrepp på hjärnan och medför i sitt slutstadium ofta en 

demensliknande sjukdomsbild. Till följd av nedsatt funktion i immunsystemet innebär denna 

sjukdom också en ökad risk för andra, utbredda infektioner i hjärnan. 

Syfilis - var i sitt slutstadium förr en vanlig demensorsak. 

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom - CJD 

Creutzfeldt-Jakobs sjukdom är en mycket ovanlig (cirka 1 fall per miljon invånare och år) 

och obotlig demenssjukdom med omfattande och typiska neurologiska symtom. Sjukdomen 

beror på antingen en mutation i PrP-genen eller att den sjuke har smittats genom en 

överföring till hjärnan av den genen. Demensutvecklingen sker hastigt i kombination med 

tilltagande balansstörningar, plötsliga muskelryckningar m.m. Alla former av CJD är 

anmälningspliktiga direkt till Smittskyddsinstitutet enligt lagen och förordningen om 

anmälan av vissa allvarliga sjukdomar. 

Lästips 

• www.smittskyddsinstitutet.se 

Demens vid tillstånd med vitaminbrist 

Flera B-vitaminer är av avgörande betydelse för nervsystemets funktioner. Störst betydelse 

för kognitiva funktioner har vitamin B1 (tiamin), B2 (niacin), B6 (pyridoxin), B12 (kobalaminer) 

samt folsyra. 

Sidan 19 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Sambanden mellan brist på någon av dessa faktorer och demenssjukdom är endast delvis 

kända. Vid näringsbrist i samband med långvarigt alkoholmissbruk anses tiaminbrist och 

alkoholeffekterna bidra till de ibland bestående minnesstörningarna. B12-vitaminbrist, som 

sannolikt är ett underdiagnostiserat tillstånd, har traditionellt förknippats med låga hemoglobinvärden, 

t.ex. vid perniciös anemi. En fullt utvecklad demensbild enbart på basis av 

B12-brist är sannolikt ovanligt men provtagning bör ske på vida indikationer och ingå i 

basal provtagning. Låga nivåer av vitamin B12 liksom folsyra förekommer enligt flera 

undersökningar hos fler patienter än förväntat med Alzheimers sjukdom och i dessa fall 

föreligger samtidigt förhöjda blodvärden av aminosyran homocystein, vars omsättning är 

beroende av bl.a. dessa vitaminer. 

Demens vid metabola sjukdomar 

Hypothyreos – vid nedsatt sköldkörtelfunktion blir ämnesomsättningen generellt sänkt 

(se även utvecklingsstörning och demens, kapitel 7). Detta ger en mängd olika symtom 

som trötthet, frusenhet, viktuppgång, långsam puls, hudförändringar m.m. Nervsystemet 

påverkas också och i vissa fall finns framträdande psykiska symtom i form av förlångsamning, 

minnesstörning och apati som kan te sig som demens. 

Hyperkalcemi – förhöjd nivå av kalciumjoner i blod, nervsystem och andra vävnader kan 

också ge upphov till ett flertal olika symtom inklusive från nervsystemet. Trötthet, försämrad 

initiativ- och koncentrationsförmåga, depression och minnesstörningar kan förekomma vid 

hyperkalcemi och kan utvecklas till demensliknande tillstånd. 

Njurinsufficiens – kan leda till en mängd olika störningar i kroppens vätske- och saltbalans 

vilket kan påverka nervsystemet på olika sätt. Demensliknande symtom kan förekomma i 

form av minnesstörningar, trötthet, koncentrationssvårigheter och förvirring. Dialysbehandling 

och olika läkemedelsbehandlingar vid njurinsufficiens kan också medföra olika mentala 

symtom. 

Cirros (skrumplever) – kan orsaka långsam eller hastig utveckling av demenslika symtom 

med nedsatt koncentrationsförmåga och uppmärksamhet, varierande vakenhetsgrad och 

minnesstörning. 

Toxisk nervpåverkan som demensorsak 

Vid långvarigt alkoholmissbruk – är demens en välkänd komplikation och förekommer hos 

ungefär 3 % av kroniska alkoholister. Skador på perifera nerver (polyneuropati), 

lillhjärnsskador (balans-, koordinations- och talstörningar), olika skador i storhjärnan 

(förvirringstillstånd, känslomässig avflackning, psykomotorisk förlångsamning, perseveration 

(upprepningstendens) ger i vissa fall svåra demenstillstånd. 

Organiska lösningsmedel såsom toluen, etylenglykol, perkloretylen och trikloretylen kan 

vid långvarig yrkesmässig exposition förorsaka demensliknande symtom som minnes- och 

koncentrationssvårigheter, emotionell instabilitet och personlighetsförändringar. Även 

sömnstörningar och huvudvärk förekommer. Dessa symtom kan tillta under fortsatt 

exposition men brukar avta eller stagnera när expositionen avbryts. 

Sidan 20 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Depressiv pseudodemens 

- tillstånd som lätt förväxlas med demenssjukdom 

Hos många äldre förekommer demensliknande symtom vid depression och detta får inte 

förväxlas med demenssjukdom. Kännetecknande är relativt hastigt (veckor eller några 

månader) tilltagande nedstämdhet, pessimism, grubbel, oföretagsamhet/apati, ångest, ibland 

misstänksamhet eller vanföreställningar och samtidig hämning av kognitiva funktioner med 

minnessvårigheter och psykomotorisk förlångsamning. Till skillnad mot vid organisk 

demenssjukdom är patienten mera medveten om dessa svårigheter, även om handlingskraften 

att söka vård kan ha försvunnit. Depressionssymtomen kan debutera i anslutning till någon 

psykisk påfrestning, t.ex. anhörigs frånfälle, eller vid kroppslig sjukdom, t.ex. stroke. Många 

gånger saknas någon uppenbar utlösande faktor. Under adekvat antidepressiv behandling 

sker en gradvis förbättring och som regel återgång till tidigare funktionsnivå. 

Övergående förvirringstillstånd – Konfusion 

Förvirringstillstånd är vanligare hos äldre. Enligt Markusson (2003) är förvirringstillstånd 

underdiagnostiserade inom akutsjukvård beroende på otillräcklig kunskap och medvetenhet 

om tillståndet bland vårdpersonal. Förvirringen uppstår hastigt och orsakas i regel av någon 

akut sjukdom, rubbning i blodsocker eller vätskebalans, svår smärta, läkemedelsbiverkningar, 

förändringar i livssituationen eller infektion. Förvirring kännetecknas av grumlat 

medvetande och fluktuerande vakenhetssänkning med bl.a. svårighet att tolka sinnesintryck 

och ofta svår oro. I regel normaliseras tillståndet snabbt under adekvat behandling. Vid 

Alzheimers sjukdom förekommer förvirringstillstånd vid olika påfrestningar men när 

förvirringen släppt avslöjas grundsjukdomen genom de långsiktigt försämrade psykiska 

funktionerna. 

Symtomprofiler 

Symtom vid skador i hjässloben - parietallobssyndrom 

Denna symtomprofil förekommer framför allt tidigt vid tidigt debuterande (presenil) form 

av Alzheimers sjukdom. 

Tilltagande minnes- och inpräglingssvikt 

Särskilt svårigheter att minnas händelser. 

Sensorisk afasi 

Innehållsfattigt, osammanhängande tal. Svårigheter att förstå eget och andras tal. Svårigheter 

att benämna. 

Agnosi 

Svårigheter tolka syn- eller känselintryck, att känna igen föremål och personer, trots normal 

syn och känsel. 

Apraxi 

Oförmåga att utföra ändamålsenliga, invanda rörelsemönster, t.ex. att klä sig, äta, att 

promenera eller använda redskap. 

Sidan 21 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Visuospatiala störningar 

Bristande kroppsmedvetande, oförmåga att orientera sig i rummet, att rita av kub eller läsa av 

en klocka. 

Emotionella symtom som ängslan och depression 

Ofta relativt bevarad personlighet och fasad. 

Symtom vid skador i pannloben – frontallobssyndrom 

Denna symtomprofil förekommer främst vid degenerativa sjukdomar som drabbar pannloberna. 

Den är också typisk vid alkoholorsakad demens och kan förekomma efter svåra 

skallskador. Nedsatt motivation, nedsatt initiativförmåga, koncentrationssvårigheter. Relativt 

välbevarat närminne och rumslig orientering. Emotionell avtrubbning, nedsatt inlevelseförmåga, 

indifferens. Bristande emotionell och beteendemässig kontroll, ohämmat eller 

asocialt beteende, ibland ökande missbruk. Sviktande omdöme och självkritik, bristande 

sjukdomsinsikt. Förändrat stämningsläge, förhöjt euforiskt eller sänkt med depression och 

apati. Motoriska talstörningar, torftigt språk, stereotypt, upprepande tal, minskat spontant tal, 

efterhand mutism (stumhet). Rörelsestörningar med avtagande psykomotorik ”kroppsspråk” 

och mimik, stereotypa beteenden, rigiditet (stelhet) och rörelsearmod. Perseveration, upprepningstendens. 

Förändrat oralt och sexuellt beteende (vid avancerad symtombild). 

Symtom vid skador i inre delarna av hjärnan 

- subkortikalt hjärnskadesyndrom 

Denna symtomprofil förekommer vid utbredda djupa skador i storhjärnans vita substans 

och/eller djupa kärnstrukturer. T.ex. vid vaskulär demens beroende på småkärlssjukdom, vid 

så kallad normaltryckshydrocefalus samt vid primära degenerativa demenssjukdomar såsom 

progressiv supranukleär pares, kortikobasal degeneration, i vissa fall av Parkinsons sjukdom 

samt vid Huntingtons sjukdom. 

Psykisk och psykomotorisk förlångsamning. Initiativförmågan ofta nedsatt. Tankeförmåga, 

minne, språkliga och visuospatiala funktioner är ofta innehållsmässigt relativt välbevarade 

men förlångsammade. Stämningsläget i regel sänkt och depression är vanligt. Generellt 

förlångsammat rörelsemönster. Muskelstelhet och motstånd vid rörelser (rigiditet), 

förminskade, tröga viljemässiga rörelser (hypokinesi). Förändrat gångmönster med 

startsvårighet, korta steg och stel kroppshållning, framåtböjd eller statyliknande upprätt. 

Vid vissa sjukdomar: ofrivilliga rörelser, t.ex. tremor vid Parkinsonism eller koreoatetos 

(vinkande eller ormande rörelsemönster) vid Huntingtons sjukdom. 

Förlamningssymtom, svaghet och spasticitet framför allt i benen. Babinskifenomen, 

subklonus, livlig reflexaktivitet. Tröga och inskränkta ögonrörelser. Snubblande, entonigt 

eller svårartikulerat tal. Trög sväljning, stegrad masseterreflex, primitivreflexer. 

Symtom vid allmänintellektuell störning 

- globalt hjärnskadesyndrom 

Denna symtomprofil förekommer vid diffusa och utbredda hjärnskador, t.ex. resttillstånd 

efter hjärtstopp eller skallskada vid trafikolycka. 

Sidan 22 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Minnesstörning och ett eller flera av följande statusfynd: 

• Nedsatt abstraktionsförmåga, nedsatt numerisk förmåga. 

• Nedsatt ordspråksförståelse, nedsatt logisk förmåga. 

• Anomi, benämningssvårigheter. 

• Desorientering i tid och rum. 

• Visuospatial störning, Förmåga att genom synen uppfatta och agera i rumsliga 

sammanhang (i test visas den genom förmåga att avbilda en kub och/eller läsa av en 

klocka). 

Demens före 65 års ålder 

I Sverige beräknas det idag finnas cirka 8 700 personer med demens i åldersgrupperna före 

65 år. I Sjuhäradsområdet finns omkring 200 personer med demens i åldrarna under 65 år. 

Risken att drabbas av en demenssjukdom i unga år har inte ökat men med hjälp av bättre 

diagnosmetoder och bättre kunskap om demenssjukdomarna har man idag större möjlighet 

att tidigt identifiera en demenssjukdom även hos unga (under 65 år). 

Tidig diagnostik av yngre kräver bred kompetens. Det gäller t.ex. att skilja ut depression från 

Alzheimersdemens och vid manodepressiv sjukdom skilja ut den från frontallobsdemens. Det 

är inte alltid så att personen själv förstår eller känner att det är något fel och det är kanske 

inte en demenssjukdom omgivningen tänker på. Det dagliga livet med arbete och ansvar för 

familj, kanske minderåriga barn, ställer höga krav på att den intellektuella kapaciteten är 

intakt. De första symtomen visar sig ofta i arbetslivet. Ofta förväxlas de första tecknen på 

demens med ångest, depression, kroppsliga sjukdomar, alkoholproblem, svår livssituation, 

stress, migrän, eller klimakteriebesvär. 

Det är viktigt med tidig diagnos som kan ge personen adekvat vård och rätt insatser för att 

undvika kränkningar och felaktiga beslut. I den tidiga sjukdomsutvecklingen kan man ofta 

fungera helt normalt i tillfälliga kontakter även om det är tydliga problem i den dagliga 

samvaron. 

Möjlighet till aktivitet och arbete utanför hemmet är av stor känslomässig betydelse. Det är 

därför angeläget att ge den sjuke möjlighet att under en tid behålla kontakten med yrkeslivet 

för att så småningom under värdiga former kunna avsluta det. Yngre personer med 

demenssjukdom kan efter behovsbedömning få personlig assistent enligt. LSS (Lagen om 

stöd och service till vissa funktionshindrade) [10]. Vanliga kommunala insatser som 

dagverksamhet, hemtjänst och boende är sällan anpassade till yngres behov. 

Familjen drabbas hårt och delvis annorlunda än när sjukdomen debuterar i högre ålder. 

Därför är det viktigt att tänka på att anpassa information och stöd utifrån patientens och 

familjens livssituation och det kan t.ex. gälla att informera/samarbeta med försäkringskassan, 

företagshälsovård, socialsekreterare, överförmyndare, skola, arbetsplats. Det är viktigt att det 

utses en kontaktperson som håller i kontakter, som en ”spindel i nätet” så att patient/ 

närstående inte ska behöva ha många olika kontakter efter diagnos. 

Det finns olika former av nätverk för drabbade närstående till yngre personer med 

demenssjukdom t.ex. via Internet [2]. 

Sidan 23 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lästips för barn och ungdom 

• Embink-Lannersten, E. Huvudsaken. Alfabeta. 

• Laurin, Anna-Lena. Sång till mormor. Förlag ”Vakna min bulle”. 

• Skote, I Skote, Inger. Gå inte ifrån mig. Nordstedt. 

• www.unganhorig.se 

• www.octopus.se 

Film 

• Alzheimersföreningen i Sverige. Ung anhörig. Film om unga anhöriga till dementa. 

Lund. 

Sidan 24 av 78




Policy 

Kapitel 3 

- Utredning 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Vid demenssjukdom är en diagnos viktig, så tidigt som möjligt, och ger en förklaring till 

den upplevda oförmågan. Erfarenheter visar att det finns en tendens att allt fler yngre 

personer söker hjälp för minnesstörning. I vissa fall finns en rädsla att bli dement utan 

påvisbar organisk skada. Cirka 15-20 % har andra sjukdomar och tillstånd som i flertal fall 

är behandlingsbara. Ungefär 80-85 % av alla som utvecklar demenssymtom har en obotlig 

demenssjukdom som bakomliggande förklaring till sina symtom. 

Varför utreda i tidigt skede? 

De senaste åren har behovet av tidig utredning ökat genom att allmänheten har skaffat sig en 

ökad kunskap om demenssjukdomar. Kunskapen gör att man söker hjälp i ett tidigare skede, 

många gånger för att få möjlighet att pröva bromsmedicinering och för att få stöd. 

Efter utredning är det viktigt att få komma på återbesök för att få information om sjukdomen 

och även få kontakt med en demenskunnig vårdare. Genom en tidig diagnostisering kan 

personen med demens få hjälp att bearbeta sin situation och också handledning i hur de kan 

leva ett bra liv med sitt handikapp. Exempelvis handledning i att skapa rutiner och att få 

utprovat kognitiva hjälpmedel för att underlätta ett självständigt liv. Personen med demens 

liksom deras närstående kan också ha hjälp av att träffa andra i samma situation för att utbyta 

erfarenheter och stöd. Nätverk kan förmedlas av vården genom demenssjuksköterskor och 

anhörigstöd som har erfarenheter av personer med demens och kan hjälpa till att skapa 

grupper och nätverk för att ge stöd till dem och deras närstående. 

De som söker tidigt för sina minnesproblem vill ofta prata om dessa, få bekräftat vad det 

handlar om och få förståelse, det är viktigt att deras oro tas på allvar och utredning påbörjas. 

Efter intervjuer och erfarenheter från att möta personer med demens i tidigt skede har Nolan 

beskrivit upplevelser av att få minnesproblem ur den drabbades perspektiv. 

Misstag – märker själv att man gör misstag. 

Misstanke – misstänker att något är fel. 

Hemlighållande – skäms för sina problem. 

Avslöjande – blir avslöjad av omgivningen. 

Bekräftande – söker utredning, får bekräftelse på misstanken om sjukdomen vilket är 

avlastande. 

Fortlevande – anpassar sig till sin situation. 

Oordning – beroende av andra för att klara vardagen. 

Försämring – blir helt beroende av andra. 

Död – rädsla, försoning. 

När vård söks har personen redan länge levt med sin sjukdom varför det är viktigt att få 

snabb hjälp med utredning [12]. 

Sidan 25 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Syfte med demensutredning 

Demensmisstänkta symtom ska utredas i syfte att: 

• Ge svar på de frågor och den oro som patienten och närstående har. 

• Påvisa demenstillstånd genom att kartlägga symtom och funktionshinder. 

• Utesluta andra sjukdomstillstånd. 

• Ge underlag för planering av behandling, omvårdnad och boende. 

• Få underlag för information till närstående och berörd personal. 

Dnr: 


5 

Demensutredningen har tre steg. Syftet med det första steget är att fastställa om det finns 

tecken på demenssjukdom. I andra steget görs försök att fastställa vilken sjukdom som ligger 

bakom. I det tredje steget i utredningen sker en bedömning om det finns andra komplicerande 

tillstånd. Det kan vara andra sjukdomar, t.ex. diabetes, stroke, förvirring, depression, 

vanföreställningar aggressivitet. 

Symtom som bör utredas vid misstanke om demens 

Markant och tilltagande glömska - om glömskan tydligt ökar under en överskådlig 

tidsperiod (månad – något år) och glömskan försvårar eller hindrar vardagsaktiviteter bör 

det föranleda sjukdomsmisstanke och utredas. 

Språkliga funktionsstörningar – ökad svårighet att uttrycka sig i tal eller skrift, att hitta 

bärande ord eller nyanser i meningar, användning av fel ord, begränsat ordförråd. 

Försämrad räkneförmåga – problem med att räkna fel, inte förstå pengars värde, inte 

klara bankärenden längre. 

Störningar i den rumsliga förmågan – tendens att gå vilse eller svårigheter att orientera 

sig i okända och även välbekanta miljöer. 

Praktiska problem – svårigheter att använda t.ex. redskap, maskiner, oförmåga att förstå 

instruktioner, svårigheter att känna igen bekanta personer eller föremål. 

Känslomässiga förändringar – t.ex. avtagande förmåga till engagemang och inlevelse, 

tilltagande likgiltighet och självupptagenhet, initiativlöshet, försämrad förmåga till 

självständighet. 

Försämrad koncentrationsförmåga – t.ex. distraheras lätt av ovidkommande störningar, 

svårighet att följa med i samtal med flera personer. 

Insiktsbrist – ingen insikt om sina symtom. Skyller på trötthet eller någon annan konkret 

orsak för att dölja sina symtom. 

Upprepade förvirringstillstånd – vid hastiga förändringar i livssituationen eller sjukdom. 

Sidan 26 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Basal medicinsk utredning 

Ansvaret för att utreda misstänkta demenssjukdomar åvilar hälso- och sjukvården. Den 

basala utredningen ska göras av primärvård. Annan vårdgivare kan, med personens 

samtycke, ta kontakt med primärvård för att initiera en utredning. När det gäller 

”utskrivningsklar patient från sjukhus” används dokumentet ”Samordnad vårdplan”. 

Dnr: 


5 

När den basala utredningen ger en tydlig klinisk bild av demenssjukdom ställs diagnos och 

utredningsfasen avslutas. Primärvårdens ansvar fortsätter kring uppföljning av medicinering 

och rehabilitering. När patienten är i behov av kommunala insatser överflyttas omvårdnadsoch 

rehabiliteringsansvaret till kommunen. I de fall primärvården remitterar patienten till 

specialistklinik och patienten återremitteras kvarstår primärvårdens uppföljningsansvar som 

tidigare. 

Sjukdomshistoria 

En samlad bild med utvecklingen av symtomen, tidigare sjukdomar och ärftlighet är den 

viktigaste delen av demensutredningen. Patienten kan inte alltid själv ge en bild av sina 

problem. En närståendes beskrivning är ofta nödvändig. 

Kroppsundersökning 

Kroppsundersökningen i en demensundersökning fokuseras dels på att finna avvikelser 

i nervsystemet, men också på att finna tecken på hjärt-, kärlsjukdom, eventuell struma, olika 

bristsymtom m.m. 

Psykiskt status 

Undersökningar och tester för att utesluta andra sjukdomar och tillstånd som depression, 

förvirringstillstånd och psykotiska symtom. 

Test av intellektuella/kognitiva funktioner 

Ingen test kan ensamt användas för diagnos utan dessa ingår i en helhetsbedömning på bas av 

den totala utredningen. Enklare kognitiva tester som ”klocktest” och MMT (Mini Mental 

Test) kan utföras i primärvården eller på motsvarande nivå för att göra ett första urval av 

patienter för eventuell fortsatt utredning” enligt SBU-rapport [1]. Det finns inget enkelt och 

tillförlitligt test som kan identifiera demenssjukdom i ett tidigt skede. De vanligaste kognitiva 

testerna samt aktivitets- och funktionstester finns presenterade i bilaga 2. 

Laboratorieprover 

Laboratorieprover syftar till att identifiera sjukdomar som kan påverka mentala funktioner 

(bilaga 1). 

Avbildning av hjärnan 

Datortomografi (Cerebral tomografi - CT-skalle, CT-hjärna) bör ofta göras också vid basala 

demensutredningar [1] för att utesluta sekundära sjukdomstillstånd som t.ex. tumörer, 

subduralhematom och vattenskalle. 

Sidan 27 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Bilagor 

• Bilaga 1, Basal demensutredning, mall för klinisk undersökning. 

• Bilaga 2, Kognitiva tester samt aktivitets- och funktionsbedömningar. 

Lästips 

• Marcusson.J., Passant. U, Wahlund. L-O, Wallin.A. Minnestörning och demens – 

utredning och handläggning. DMF. Det mångkulturella förlaget 1998. 

Demensutredning på specialistnivå 

Specialistutredningens målsättning 

I vissa fall av misstänkt demenssjukdom med komplicerad sjukdomsbild är det svårt att 

komma fram till diagnos inom primärvård eller öppenvårdspsykiatri. Dessa patienter kan 

remitteras för högspecialiserad utredning. Huvuddelen av dessa utredningar görs på 

Neuropsykiatriska utredningsenheten. En del utredningar görs även på Neurologkliniken i 

de fall då det rör sig om en känd eller misstänkt neurologisk grundsjukdom, t.ex. Parkinsons 

sjukdom eller Huntingtons sjukdom. Gränsdragningen är givetvis inte självklar, eftersom 

även dessa sjukdomstillstånd kan debutera med diffusa symtom. 

Innan remiss skrivs för utredning på Neuropsykiatriska utredningsenheten bör basutredning 

enligt nivå 1 vara gjord. Remiss till specialistutredning är aktuell då det rör sig om: 

• Yngre patienter med misstänkt Alzheimers sjukdom, dvs presenil debut (




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Noggrann objektivanamnes, framför allt från närstående. 

• Somatisk undersökning. 

• Psykiatrisk bedömning. 

• Utvidgad provtagning, labprover. 

• Vid behov EKG. 

• Lumbalpunktion med likvoranalys. 

• Utvidgad fysikalisk undersökning, radiologiska/fysiologiska tekniker. 

• Noggrann neuropsykologisk testning. 

Mer om utredningsmomenten 

Anamnes tas av både patient och närstående. Viktiga delar i bedömningen är att få en bild 

av patientens aktuella funktionsnivå jämfört med tidigare och förloppet över tid, där 

upplysningar från närstående eller andra personer som känner patienten väl är värdefulla. 

Här används bl.a. Ragnar Åstrands intervjuformulär som ett instrument. Genomgång av 

tidigare journaler görs. 

Vid läkarbesök hos psykiater görs somatiskt status samt en psykiatrisk bedömning. Den 

psykiatriska bedömningen syftar till att få översiktlig uppfattning av patientens kognitiva 

förmågor, samt en allmänpsykiatrisk bedömning inriktad på psykiatrisk differentialdiagnostik. 

Som hjälpmedel kan användas olika intervjuformulär och skattningsskalor, 

t.ex. MINI, BDI, MADRS, SCID. 

Tidigare blodprovstagning kan behöva kompletteras för att utesluta underliggande somatisk 

sjukdom. Serologi för Borrelia, HIV och Lues brukar tas. ApoE-gentypning tas eventuellt vid 

ärftlighet, men är inte diagnostiskt. 

Radiologiska/fysiologiska undersökningar 

• CT hjärna, kan visa atrofier, infarkter, vitsubstansskador. Viktigt för att utesluta 

hjärntumör, normaltryckshydrocefalus, blödning (kroniskt subduralhematom). 

• MRT hjärna. Visar tydligare subkortikala och eventuellt tidiga förändringar medialt 

temporalt. 

• Cerebralt blodflöde i form av SPECT. 

• Blodflödet visar störningar i hjärnans funktion, ej direkta strukturella förändringar. Vid 

svårdiagnosticerade tillstånd är SPECT-undersökning ett komplement. Blodflödesförändringar 

kan ses i tidiga skeden, där inte CT eller MRT visat någon patologi. 

• EEG, används också som komplement. Är inte specifikt, men kan ge fingervisningar om 

hjärnpåverkan då man ser förlångsammad grundrytm och inslag av lågfrekvent aktivitet. 

Uteslutande av epileptiform aktivitet. 

Neuropsykologisk bedömning syftar till att klarlägga om det föreligger nedsättningar i 

minne eller andra kognitiva funktioner utöver det normala för åldern. Testning av kognitiva 

funktioner inbegriper: 

• Allmänintellektuell förmåga (genomsnittlig begåvningsnivå) 

Sidan 29 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Minne (verbalt och icke-verbalt, inlärningsförmåga, retention, rekognition) 

• Språklig förmåga (benämningsförmåga, dysfasi, språkförståelse) 

• Räkneförmåga 

• Visuospatial förmåga (rumslig uppfattning, orienteringsförmåga, igenkänningsförmåga 

av föremål) 

• Exekutiva funktioner (initieringsförmåga, logiskt tänkande, rimlighetsbedömning, 

komplex sammanhangsuppfattning, tankeflexibilitet, effektivitet) 

• Psykomotorisk funktion (psykomotoriskt tempo, apraxi) 

• Uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. 

Testresultat värderas utifrån funktionsnivå, för den enskilda individen i jämförelse med 

tidigare prestationer i livet (t.ex. utbildningsnivå, yrkesliv, vardagsfunktion, speciella 

talanger m.m.) samt från resultat på test som är motståndskraftiga mot demenspåverkan. 

Analys av vilken sorts felsvar som är utmärkande för patienten, samt klinisk observation av 

beteende och förhållningssätt i testsituationen bidrar till helhetsbedömningen. Den neuropsykologiska 

profilen kan förutom att belägga kognitiv nedsättning även bidra till att bedöma 

vilken typ av demens som föreligger. 

Om likvor-undersökning 

Undersökning av likvor (cerebrospinal-vätskan) görs genom lumbalpunktion. En nål sticks 

in mellan ett par kotor i ländryggen och en liten mängd cerebrospinalvätska tappas ut. I 

denna kan mätas ämnen som förekommer vid demenssjukdomar och andra sjukdomar i 

centrala nervsystemet. 

Olika nedbrytningsprodukter som bildas vid nervcellsdöd och andra patologiska processer 

kan tala för demenssjukdom, så kallade demensmarkörer. Man mäter total-Tau, fosfo-Tau, 

och beta-amyloid. Ett speciellt mönster av dessa ses vid Alzheimers sjukdom; förhöjt total- 

Tau, förhöjt fosfo-Tau, sänkt beta-amyloid. Detta mönster ses inte lika tydligt vid andra 

demenssjukdomar. Förhöjt total-Tau kan också ses vid andra tillstånd av hjärnskada, t.ex. 

akut trauma eller stroke. 

Även andra ämnen kan analyseras i cerebrospinal-vätskan som kan tala för om det finns 

vaskulära skador, inflammatoriska tillstånd eller infektioner. 

Likvor-undersökningen är mycket användbar för att identifiera demenssjukdomar och för 

differentialdiagnostik mellan olika demenssjukdomar gentemot andra tillstånd. Förändringarna 

vid Alzheimers sjukdom ses tidigt i förloppet, ibland innan demenstillståndet är 

fullt utvecklat. 

Diagnostik och uppföljning 

Den slutliga diagnostiken är en sammanvägning av resultaten. Diagnosen är ett kliniskt 

ställningstagande. Enbart neuropsykologisk testning är inte diagnostiskt, utan en pusselbit 

i helhetsbilden. Förloppet av en sjukdomsutveckling är en viktig faktor i bedömning. 

Resultaten måste värderas utifrån patientens tidigare förmåga och funktionsnivå, då en 

demensdiagnos alltid innebär en förlust av tidigare förmåga. I värderingen är det därför 

Sidan 30 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

viktigt att få en objektiv bild av hur patienten fungerar i nuläget i förhållande till hur det 

har varit tidigare. Här är intervjuer med närstående viktig. 

En demensdiagnos innebär alltid en form av kris för patienten. Det handlar om att få ett 

tydligt besked om att man drabbats av en förlust av sin tidigare förmåga på olika plan. Det 

innebär att anpassa sig efter helt nya förutsättningar. De flesta demenstillstånd är progressiva, 

vilket väcker oro och frågor om hur livet kommer att se ut i framtiden. Även för närstående 

innebär det många svåra frågor. 

I detta läge är patienten i behov av mycket stöd. Det är vår uppfattning att patienten oftast 

mår bra av tydlig information. Denna information kan behöva levereras i flera omgångar. Det 

kan vara svårt att ta till sig allt vid ett besök. Patienten och närstående erbjuds i de flesta fall 

något eller några uppföljande besök hos oss för att få tillräcklig information och vid behov 

stöd i en akut kris. Patient och närstående kan få tid till kurator för att få ytterligare 

information om möjlighet till stöd från kommun, god man eller speciellt stöd enligt LSS och 

om patientföreningar och anhörigstöd. 

Det är också viktigt att patienten vet hur uppföljningen längre fram kommer att se ut, vem 

man kommer att träffa i fortsättningen, vad som kan göras, vem patient eller närstående kan 

vända sig till med frågor. Det kommer att behövas en kontakt som varar under längre tid, 

oftast många år. Det är därför viktigt att etablera kontakt med uppföljande läkare, som oftast 

är distriktsläkare och annan person, t.ex. kommunsköterska eller demenssköterska. 

Patienter med MCI-diagnos som bedöms har risk för att utveckla demens, kallas vanligen till 

ny testning och bedömning efter cirka ett år för att utvärdera om det skett någon progress 

samt bedömning av om medicinsk behandling bör sättas in. 

Mer om utredningen vid olika demenstillstånd 

Alzheimers sjukdom 

Alzheimers sjukdom med presenil debut, före 65 års ålder, är ovanlig. Vid presenil debut är 

sjukdomsförloppet ofta snabbare och det finns en större korrelation till ärftlighet. Eftersom 

patienten är yngre, i arbetsför ålder, märks svårigheter tidigt, men kan ha en diffus karaktär. 

Det kan röra sig om lättare minnessvårigheter, svårigheter att hitta ord eller komma ihåg 

namn. Koncentrationssvårighet och bristande simultankapacitet är vanligt. Att skilja 

demenssjukdom från depression eller andra psykiska problem kan vara svårt. Här behövs 

ofta en tidig specialistutredning. 

I den äldre åldersgruppen är det vanligt med lättare kognitiva svårigheter, speciellt minnesstörningar. 

Det kan vara svårt att avgöra om det rör sig om en tidig demensutveckling eller 

normal åldersglömska. MMT-värdet kan vara ett riktmärke för den kognitiva nedsättningen, 

men är inte diagnostiskt. Vid subjektiva minnesstörningar med lätta eller inga sänkningar på 

MMT (25-30 poäng) rekommenderas nivå 1-utredning och att patienten initialt följs inom 

primärvården. I komplicerade fall, då progressen är svårbedömd och då det finns differentialdiagnostiska 

svårigheter kan remittering till specialistutredning bli aktuell. 

Vid neuropsykiatrisk specialistutredning av misstänkt tidig Alzheimers sjukdom baseras 

bedömningen på faktorer som: 

Sidan 31 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Ärftlighet. Vid presenil Alzheimers sjukdom är ärftligheten mycket hög. 

• Förlopp. Förloppet vid Alzheimers sjukdom är successivt, smygande. Vid presenil debut 

är förloppet snabbare än vid senil debut. 

• Somatisk differentialdiagnostik. Status kan visa tecken på fokalneurologiska symtom, 

muskelsjukdomar, motoriska störningar, t.ex. Parkinsons sjukdom, Lewy body-demens. 

Blodprover kan visa behandlingsbara sjukdomar, såsom hypotyreos, B12-brist. Serologi 

tas för Borrelia, HIV och Lues, som i sällsynta fall kan leda till demenssjukdomar. 

• Psykiatrisk differentialdiagnostik gentemot t.ex. depression, utmattningssyndrom, 

somatoforma syndrom, paranoida tillstånd eller annan psykos. 

• Radiologi och neurofysiologi. CT kan visa atrofier, men är oftast normal. MRT kan ge 

en tydligare bild. SPECT kan visa flödesavvikelser i mediala temporala delar vid tidiga 

skeden av Alzheimers sjukdom. EEG kan visa lågfrekvent aktivitet speciellt temporalt. 

• Likvor-undersökning. Detta är ett viktigt instrument i tidig differentialdiagnostik mellan 

olika demensformer och andra tillstånd. Vid Alzheimers sjukdom ses ofta ett speciellt 

mönster av demensmarkörerna, förhöjt totalt-Tau, förhöjt fosforylerat-Tau och sänkt 

beta-amyloid. Observera: vid depression ses ingen avvikelse av demensmarkörer. Kan 

även differentiera gentemot infektioner, immunopatier. 

• Neuropsykologisk testning: Graden av kognitiv nedsättning är avgörande för om 

diagnosen demens kan ställas. Mönstret av kognitiv nedsättning är vägledande i 

differentialdiagnostiken mellan olika demenssjukdomar. Vid Alzheimers sjukdom ses 

vanligen nedsatt nyinlärningsförmåga (närminnesstörning), benämningssvårigheter och 

svårigheter att snabbt skifta uppmärksamhet, samt störningar i rumsuppfattning och 

apraxi. 

Vaskulär demens 

Diagnostik av vaskulära demens baseras på faktorer som: 

• Symtombild 

Vid multiinfarktdemens förekommer fokala neurologiska symtom och den kognitiva 

funktionsnedsättningen kan vara mer lokaliserad i sin art, åtminstone i tidiga skeden. 

Emotionella störningar, depression och nattlig konfusion är vanligt. Typiska symtom 

vid subkortikala syndrom är psykisk förlångsamning, initiativsvårigheter, trötthet, 

emotionell avflackning, extrapyrimidala symtom t.ex. rigiditet, hypokinesi och gångrubbning 

med korta steg, pseudobulbära symtom (dysartri, dysfagi). Ofta ej så uttalad 

minnesstörning och inga tecken på afasi, agnosi och apraxi. 

• Förlopp 

Stegvis insjuknande. Debuten kan ske plötsligt. Akut försämringar i samband med 

cerebrala incidenter. Det kan finnas stationära perioder. 

• Fokalneurologisk patologi vid neurologstatus. Exempelvis pareser, livliga 

extremitetsreflexer, positiv Babinsky, hemianopsi. 

• Tidigare genomgången TIA eller stroke. 

• Förekomst av kardiovaskulär sjukdom som tidigare hjärtinfarkt, angina pectoris, 

claudicatio intermittens talar för att det finns en generell påverkan på hjärt-/kärlsystemet. 

Kardiovaskulära riskfaktorer såsom högt blodtryck, hyperkolesterolemi, diabetes, 

rökning. 

Sidan 32 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• CT eller MRT. Här kan ses kortikala infarkter, lakunära infarkter, vitsubstansskador. 

• Blodflödesmätning (SPECT) 

Detta kan vara ett komplement, men oftast är bilden tydlig utan blodflödesmätning. Man 

kan upptäcka sukortikal flödesreduktion (som inte ses på andra undersökningar). 

• Likvor-undersökning. Här ses ofta skada på blod-hjärnbarriären. Man ser inget typiskt 

Alzheimer-mönster på demensmarkörer, eventuellt lätt förhöjt total-Tau. 

• Neuropsykologisk/kognitiv testning 

Mer avgränsade svårigheter kan ses och beror på lokalisationen av vaskulära skador. 

Psykisk förlångsamning vid subcorticala syndrom. Minnesstörningen är inte så uttalad. 

Påminnelser och minnesstöd hjälper minnesfunktionen mer än vid Alzheimers sjukdom. 

• Hachinski score 

Olika cerebrovaskulära faktorer klassas och man får fram ett sannolikhetsvärde för hur 

troligt det är att det rör sig om vaskulär demens (gäller multiinfarktdemens). 

Diagnostiken är en sammanvägning av den totala bilden. Tydligt inslag av vaskulära faktorer 

talar för större sannolikhet för vaskulär demens. Enligt internationella forskningskriterier, 

(NINDS-AIREN-kriterier) talar man om tre grupper: möjlig, trolig och definitiv vaskulär 

demens. 

Gränsdragningen gentemot Alzheimers sjukdom (och andra demensformer) kan vara svår, 

eftersom den kliniska bilden inte alltid är tydlig. Kardiovaskulära riskfaktorer har visat sig 

vara riskfaktorer även för Alzheimers sjukdom. Generella tecken på kardiovaskulär sjukdom 

är vanliga i högre åldrar och kan förekomma parallellt med Alzheimerutveckling. 

Vitsubstansskador, som ofta ses på CT, är vanligt förekommande och är i sig inte tillräckligt 

för att ställa diagnosen vaskulär demens. Då det förekommer en symtombild som talar för 

Alzheimers sjukdom, men med samtidig förekomst av flera cerebrovaskulära sjukdomstecken 

kan det vara omöjligt att skilja tillstånden och man talar då om mixed dementia. 

Inom forskningen lär vi oss allt mer om de faktorer som har betydelse vid demenssjukdomar. 

Hur klassificeringen sker för vaskulära demenser skiljer sig mycket mellan olika studier. 

Vissa forskare menar att vaskulära demenser är betydligt vanligare än vad som tidigare 

beskrivits. Vissa studier har också visat effekt av acetylcholinesterashämmare även vid 

vaskulära demenser. 

Frontotemporal demens 

Diagnosen ställs genom: 

• Typiska symtom och beteenden. 

• CT hjärna. Visar ibland frontal atrofi, men kan vara normal. 

• EEG. Ibland patologisk, lågfrekvent aktivitet över frontal och temporalregioner. 

• SPECT. Kan visa lågflödesområden frontalt och temporalt, men även i centrala delar och 

basala delar, såsom basala ganglier. 

• Likvor-undersökning: Kan vara normal, eventuellt lätt ökat total-Tau. Visar inget typiskt 

Alzheimermönster. 

Sidan 33 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Neuropsykologisk testning: exekutiva svårigheter, koncentrationsstörning, nedsatt 

snabbhet, bristande omdöme, nedsatt insikt, men bättre bevarad visuospatial förmåga än 

vid Alzheimersdemens. 

Sidan 34 av 78




Policy 

Kapitel 4 

– Behandling 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Medicinsk behandling 

Grundläggande syften med vård- och behandlingsåtgärder vid demens är att söka lindra 

och bromsa sjukdomsutvecklingen och att hjälpa den sjuke till bästa möjliga livskvalitet. 

Behandlingsinsatserna måste individualiseras med hänsyn till typ av demenssjukdom, 

sjukdomsstadium, och Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom 

(BPSD). 

Dnr: 


5 

Läkemedelsöversyn 

Extra försiktighet med läkemedelsbehandling är alltid motiverat vid demenssjukdom. Vissa 

läkemedel är olämpliga vid demens eftersom de kan förvärra minnesstörningar och ge 

förvirringstendens. Exempel på sådana läkemedel är psykofarmaka inom de traditionella 

neuroleptika- och bensodiazepingrupperna. Interaktioner mellan olika läkemedel kan också 

medföra risker. Exempel på läkemedel som orsakar förvirring/konfusion är antikolinergika, 

L-dopa, steroider, tricykliska antidepressiva, blåsrelaxerande medel, betablockerare, 

morfinpreparat, NSAID, digitalis [13]. 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid MCI 

Vid subjektiva minnesstörningar med lätta eller inga sänkningar på MMT-skalan (25-29 

poäng) rekommenderas basal utredning och att patienten initialt följs upp i primärvården. 

Läkemedelsbehandling med acetylcholinesterashämmare är inte indicerad vid enbart MCI. 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid Alzheimers 

sjukdom 

Än så länge finns bara symtomatisk behandling för Alzheimers sjukdom. De godkända 

läkemedlen (bromsläkemedel) hämmar enzymet acetylkolinesteras, som bryter ner signalsubstansen 

acetylkolin. Behandlingen påverkar de intellektuella symtomen, men har ingen 

effekt på grundsjukdomen. Alla kognitiva funktioner är beroende av aktiviteter i hjärnans 

transmittorsystem. Medlen har troligtvis effekt vid Alzheimers sjukdom med cerebovaskulär 

sjukdom och på beteendestörningar vid Alzheimers sjukdom. Läkemedelsstudier visar effekt 

hos 25-40 % av patienterna, beroende på mätmetod men placeboeffekten är betydande, 

5-15 %. 

Utredning - ska alltid ske före behandling. 

Behandling - Det finns idag tre godkända läkemedel: donepazil (Aricept), rivastigmin 

(Exelon) och galantamin (Reminyl) med indikation, mild till måttlig demens. Läkemedlet 

memantin (Ebixa), har indikationen måttlig till svår demens. I FASS [14] och Läkemedelsboken 

[10] finns riktlinjer för behandling och dosjustering. 

Behandlingseffekt – eftersom Alzheimer är en progressiv sjukdom räknas oförändrad/stabil 

funktionsnivå som positiv och eftersträvansvärd effekt. Bedömning av behandlingseffekter 

ska alltid vara individuella och hänsyn ska tas till hur patienten klarar sin vardag och sociala 

Sidan 35 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

relationer. En klinisk erfarenhet är att de patienter som svarar på behandlingen ofta uppvisar 

en förbättring av initiativförmåga, social närvarokänsla och uppmärksamhet. När det gäller 

ADL visar undersökningar att patienter som är behandlade med ”bromsläkemedel” försämras 

långsammare än de som fått placebo. Även en liten positiv effekt kan hos många patienter 

vara av stort värde. 

Utvärdering och uppföljning – av kognitiva funktioner ska ske efter tre och sex månader, 

därefter på årlig basis. Det finns idag inga metoder att bedöma i förväg om patienten kommer 

att få effekt av behandlingen. En individuell utvärdering av effekten är nödvändig. 

Utvärdering av behandling kan tidigast göras efter 6 månader. 

Behandlingslängd – Behandling med kolinesterashämmare är en långtidsbehandling som 

bör fortsätta så länge det bedöms kliniskt relevant. Vid uppenbar bristande effekt, intolerans, 

annan nödvändig medicinering eller om uppföljningsmöjligheter saknas, bör behandlingen 

avbrytas eller i vissa fall ett preparatbyte övervägas. Medicineringen bör om möjligt inte ske 

samtidigt med andra plötsliga eller omfattande psykosociala förändringar (t.ex. flytt till 

gruppboende), då detta försvårar bedömningen av den terapeutiska effekten. Beslut om 

utsättning bör ske i samråd med närstående. Kontroll bör ske tre till fyra veckor efter 

utsättning. Vid påtaglig försämring bör läkemedlet återinsättas. 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid frontallobsdemens 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling saknas. Symtom som ångest, rastlöshet, depression 

och hallucinationer kan vara tillgängliga för läkemedelsbehandling, se BPSD-avsnittet i 

Apotekets läkemedelsbok [10]. 

Sjukdomsspecifik läkemedelsbehandling vid vaskulär demens 

Vid misstänkt eller säkerställd cerebrovaskulär sjukdom ges acetylsalicylsyra 75-250 mg 

per dygn eller annan sekundärprofylaktisk behandling enligt rådande riktlinjer/vårdprogram 

för strokesjukdomar. Förmaksflimmer ska utredas och behandlas. En patient med strokerelaterad 

demens och hypertoni (högt blodtryck) ska behandlas aktivt. Demenssjukdomen 

kan i sig påverka den centrala blodtrycksregleringen och leda till lågt blodtryck, vilket ska 

vägas in i behandlingen. Lågt blodtryck kan leda till ökad förvirring. 

Nya undersökningar tyder på att acetylkolinesterashämmare (bromsläkemedel) också kan ha 

effekt på symtomen vid vaskulär demens. 

Behandling av Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid 

Demenssjukdomar - BPSD 

Depressionssymtom, oro, ångest, förvirring, vanföreställningar, avvikande beteende, 

aggressivitet eller hallucinationstendens ställer krav på särskilda behandlingsinsatser, se 

bilaga 3, Terapiförslag vid BPSD. 

Sidan 36 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Behandling av depression vid olika demenssjukdomar 

Depression är vanligt hos personer med demenssjukdom, enligt studier upp till 80 % enligt 

Eriksson [15]. Vid misstanke om att en patient med demenssymtom har en underliggande 

depressionssjukdom bör man prova att sätta in antidepressiv behandling. Förstahandsmedel 

är selektiva serotoninupptagshämmare (SSRI). Förbättringsläget kommer ofta långsamt hos 

personer med demenssjukdom och full effekt kan dröja upp till 12 veckor. Tendens till 

förbättring ses vanligtvis inom 1 månad. 

Behandling av smärta vid olika demenssjukdomar 

Hänvisning till lokalt vårdprogram Palliativ vård i livets slut, kapitel 6, Demenssjukdomar – 

smärta, (http://reko.vgr.se under rubrik Vårdprogram). 

[9, 13, 14, 15] 

Lästips 

• www.apoteket.se (Sök Vårdpersonal/Läkemedelsboken/Psykiatri/Demens). 

• Nilsson M., French G., Strömberg M., Hafström A-C., Lundell S. (2002). Smärta & 

demens. Hjälpmedel för analys av smärta och obehag hos demenssjuka. Slutrapport 

Socialtjänsten Uddevalla kommun. 

Sidan 37 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 5 

- Uppföljning av medicinska och sociala insatser 

Dnr: 


5 

En god demensvård bedrivs med både hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och 

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade [11] som grund. Detta kräver en 

nära samverkan mellan huvudmän med mångprofessionellt teamarbete. En samverkan bör 

bygga på en medveten gemensam strategi för bemötande och omhändertagande av personer 

med demens och deras närstående för hela sjukdomsperioden En förutsättning för ett gott 

omhändertagande av personen med demenssjukdom och deras närstående är att medicinska 

insatser, vård- och omsorgsinsatser samt rehabilitering går hand i hand och att den 

individuella vårdplaneringen sker gemensamt. 

Genomförande 

Följande beskriver innehållet i ”Årlig samordnad uppföljning av medicinska och sociala 

insatser”. I de lokala handlingsprogram, som ska utarbetas från vårdprogrammet, bör 

ansvaret för uppföljning fördelas. 

Närstående ska alltid erbjudas att delta i utvärderingstillfället under olika faser i demenssjukdomen. 

Under uppföljningen ska följande personalkategorier delta, omvårdnadspersonal, 

omvårdnadsansvarig sjuksköterska, enhetschef, biståndsbedömare/handläggare, sjukgymnast, 

arbetsterapeut, läkare. Efter individuell bedömning i samråd med patient och närstående 

bestäms vem eller vilka som har kontakten med patienten. 

Social omsorg 

Exempel på frågor som behöver belysas ur Socialtjänstlagens perspektiv: 

• Den sociala situationen; hur ser vårdtagarens vardag ut och vilket nätverk finns? 

• Pågående insatser; hur fungerar hjälpen? Finns behov av ytterligare hjälp? Hur upplever 

omvårdnadspersonalen omvårdnadssituationen? Hur ser närstående på omvårdnadssituationen? 

• Känner vårdtagaren och närstående trygghet? 

• Har vårdtagaren och närstående fått information om den hjälp de kan få? 

Omvårdnad 

Frågor som behöver belysas ur omvårdnadsperspektiv. Tecken på förändring, stabilitet eller 

uppnådda mål och delmål. Omvårdnadens följder för patienten: 

• Funktion och hälsostatus. 

• Hantering av sjukdom och ohälsa. 

• Hantering av livsstilsförändringar och egenvård. 

• Upplevelse av välbefinnande och tillfredsställelse [16]. 

• Rehabilitering, funktionsuppehållande åtgärder. 

• Hjälpmedel, miljöanpassning. 

Sidan 38 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Årlig läkarkontroll 

• Förberedelser: Provtagning enligt ordination från PAL. T.ex. puls och blodtryck, vikt, 

P1, Hb, kapillär blodsocker. 

• Frågor från patient och närstående. 

• Genomgång av läkemedelsbehandling och prover. 

• Allmän hälsokontroll. 

Sjuksköterskebedömning av demenspatienter med oklar 

symtomatologi 

Om en sjuksköterska kallas till en demenspatient för bedömning av oklara obehag/smärtor 

bör följande undersökningar genomföras i rimlig omfattning utifrån den aktuella situationen. 

• Andning/Cirkulation - Blodtryck, puls, temperatur, urinsticka. 

• Hud/vävnad - Inspektion av ögon, öron, näsa, mun, hud. 

• Smärta/sinnesintryck - Palpation av buk, armar och ben. 

• Aktivitet - Rörelseprövning av armar och ben. 

• Om inget anmärkningsvärt hittas, kontrolleras att den dagliga omvårdnaden fungerar 

optimalt. Om sjuksköterskan hittar något avvikande ska patientansvarig läkare kontaktas 

[17]. 

Lästips 

• Nilsson M, Franch G, Strömberg M, Hafström A-C, Lundell S Smärta och demens. 

2002. 

• Hjälpmedel för analys av smärta och obehag hos demenssjuka. Slutrapport 

Socialtjänsten. Uddevalla kommun. 

Sidan 39 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 6 

– Palliativ omvårdnad vid demenssjukdomar 

Dnr: 


5 

Demenssjukdomar ställer höga krav på personalen. Det handlar om en sjukdom som leder till 

döden, och där patienten dessutom har nedsatt autonomi. Patienten har själv rätt att säga nej 

till behandling om patienten är tillräckligt väl bevarad i kognitivt avseende för att kunna ta ett 

beslut efter att ha förstått given information. I andra fall bör närståendes uppfattning och 

kännedom om patientens tidigare inställning beaktas innan läkaren beslutar om behandling. 

Lästips 

• Lokalt vårdprogram Palliativ vård i livets slut, http://reko.vgr.se under rubrik 

Vårdprogram. 

Sidan 40 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 7 

– Utvecklingsstörning och demenssjukdom 

Personer med utvecklingsstörning utgör cirka 0,5- 0,7 % av befolkningen. Den största 

gruppen av dessa, cirka 10 procent, utgörs av personer med Down´s Syndrom. 

Dnr: 


5 

Då orsakerna till utvecklingsstörning kan vara många och ger olika symtom går det inte att 

beskriva förändringar som är giltiga för alla utvecklingsstördas åldrande. Personer med lätt 

utvecklingsstörning åldras oftast normalt och har samma demensfrekvens som friska äldre. 

Medan personer med måttlig eller grav utvecklingsstörning åldras snabbare och har en ökad 

risk för demensutveckling redan i tidig ålder. 

Bakgrunden till att antalet utvecklingsstörda, förståndshandikappade personer med demenssjukdom 

ökar, är att antalet äldre utvecklingsstörda ökar. Medellivslängden är idag cirka 

55 år. Sociala insatser (LSS) bidrar till bättre omhändertagande och ett bättre liv. 

Det finns endast lite forskning och kunskap kring utvecklingsstörning och demens, den grupp 

som studerats mest är personer med Down´s Syndrom. De visar en demensutveckling som är 

av Alzheimertyp (AD) men har ett mer aggressivt förlopp än AD av sen typ, och kallas 

Down´s syndrom demens, DSD. 

Riskfrekvens för DSD 40 år 6 – 8 % 

50 år 50 % 

Över 60 år 70 % 

Symtombild 

Varje typ av förståndshandikapp följer sin egen demensutvecklingskurva. Demensutveckling 

hos personer med DSD börjar redan i 30-35 års ålder med Alzheimer-liknande neuropatologiska 

förändringar i hjärnan. Symtomen börjar märkas i 40-70 årsåldern. Inte alla som har 

neuropatologiska förändringar utvecklar en demens. 

Det omgivningen först lägger märke till är förändringar i de dagliga sysslorna. Invanda 

aktiviteter tar längre tid och utförs inte så noggrant som tidigare. Det blir svårare att lära in 

nya arbetsuppgifter och rutiner. Inaktivitet, ovilja/olust inför att gå till dagverksamheten, 

senare apati kan vara svår att skilja från symtom på depression. Personligheten förändras. 

Kommunikationen blir sämre, språkstörningar är vanligare hos patienter med DSD. Den 

sjuke har svårare att hitta sina saker, hitta mellan hemmet och dagverksamheten. Känner inte 

igen människor. Har problem att orientera sig i nya omgivningar. Minnet sviktar och försvårar 

t.ex. byte mellan arbetsuppgifter och inlärning av nya rutiner. Så kallade stereotyper, 

repeterande beteende som t.ex. att sitta och gunga, förstärks. Neurologiska symtom, t.ex. EP, 

tillkommer liksom hyperreflexibilitet - att omotiverat ”spritta till”. 

Sidan 41 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Utredning 

Det för närvarande bästa sättet att upptäcka en demens hos en utvecklingsstörd person, är att 

närstående eller personal runt vårdtagaren gör regelbundna, strukturerade bedömningar av 

funktionsnivån, med utgångspunkt från en basundersökning i 30-årsåldern. 

De kognitiva testmetoder som används för att utreda äldre med demenssymtom, passar inte 

för den här gruppen vårdtagare. De flesta av dem har redan kognitiva störningar p.g.a. sin 

utvecklingsstörning. 

Personer med Down´s syndrom har oftare problem med sköldkörteln än andra människor. 

Nattlig apné är ett vanligt symtom bland personer med Down´s syndrom, vilket ger dålig 

syresättning till hjärnan och ibland förvirringstillstånd. Depression och andra psykiska 

sjukdomar förekommer också hos utvecklingsstörda, men visar sig ofta på ett något 

annorlunda sätt. 

Behandling sker efter samma principer som för normalbegåvade vårdtagare, med hänsyn 

tagen till att utvecklingsstörda kan ha en sämre metabolism. 

Omvårdnad 

Grundtanken i vården av utvecklingsstörda är habilitering, att behålla de funktioner som 

vårdtagaren har. När en demenssjukdom tillstöter, förlorar den sjuke successivt sina tidigare 

kunskaper och förmågor. Detta kan upplevas frustrerande både för den sjuke och omgivningen, 

och leda till störande beteende och depression om inte personalen har kunskaper och 

förståelse i den nya situationen. Målet för vården måste vara att behålla så stor självständighet 

och värdighet som möjligt. Enkla och tydliga rutiner i en trygg och stabil miljö, 

underlättar för den sjuke [17]. 

Lästips 

• H M Evenhuise; The natural history of dementia in Down’s syndrome. 

www.ncbi.nlm.nih.gov 

• Norberto Alvarez; Alzheimers disease in individuales with Down Syndrome. 

www.emedicine.com 

• Priya Kishnani; Donepezil for Down´s Syndrome. http//:ajp.psychiatryonline.org 

• Johansson, T. Norrkunskap Demensutbildning. www.norrkunskap.y.se. 

• Hafström, Persson; Demens och utvecklingsstörning. Landskrona kommun. 

• Markeby-Larsson, Lundström; Att åldras som utvecklingsstörd. Octopus Demens AB. 

Sidan 42 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 8 

- Omvårdnad och omsorg 

Dnr: 


5 

Omvårdnad vid demenssjukdomar är ett relativt ”ungt” forskningsområde. Syftet med 

omvårdnaden är att stärka hälsa, förebygga sjukdom och ohälsa, återställa och bevara hälsa 

utifrån personens individuella möjligheter och behov, minska lidande samt ge möjligheter 

till ett värdigt liv. Omvårdnad omfattar också åtgärder i syfte att skapa en hälsobefrämjande 

miljö, att undanröja smärta, obehag samt ge stöd och hjälp åt patienter i deras 

reaktion på sjukdom, trauma, funktionshinder och behandlingssituation. 

Omvårdnaden kan ses utifrån två aspekter; förhållandeaspekten och sakaspekten. 

Förhållandeaspekten innebär den relation vårdaren har till personen t.ex. en respektfull nära 

relation och sakaspekten innebär det man gör t.ex. hjälper personen att klä på sig. Det är inte 

möjligt att hjälpa personen med något konkret utan att detta sker inom ramen för en relation. 

Omvårdnaden påverkar både upplevelser och hjärnaktiviteter. Vissa personer med 

demenssjukdom har en förmåga att dölja sina problem och verkar friskare än de är. En del 

personer med demenssjukdom ger ett intryck av att inte klara någonting, men kan utföra 

många praktiska saker om de får handledning och tid på sej. En god demensvård förutsätter 

att vi tar hand om hans hjälplöshet, samtidigt som vi uppmuntrar honom att utnyttja den 

kapacitet som finns kvar. Personer med demenssjukdom har rätt att mötas med respekt och 

maximal förståelse för de individuella funktionshinder som var och en har. 

Det är viktigt att ta reda på förutsättningarna för personen med demenssjukdom d.v.s. vad 

han kan och vad han har problem med, bilaga 5, Ankomstsamtal - livshistoria. I slutet av 

demenssjukdomen krävs full omvårdnad. Den sjuke saknar då språk för att uttrycka sina 

önskningar, symtom, problem eller obehag. Då måste personalen tolka rätt utifrån 

kroppsspråk och skiftningar i mimiken. Det kan endast vårdpersonal som har känt personen 

länge. Sjuksköterskor är en viktig resurs för stöd och undervisning till vårdpersonal när de 

ger personer med demenssjukdom total skötsel i livets slutskede [3]. 

Lästips 

• Cars, J. Zanders, B. Samvaro med dementa. Gothia AB. 1998. 

• Edberg, A-K. Att möta personer med demens. Studentlitteratur. 2001. 

• Mace, N. 36-timmats dygnet. Natur och Kultur 1992. 

Demenssymtom som påverkar vård och omsorg 

Symtom som hör samman med demenssjukdomar påverkar den sjukes upplevelser och 

beteende. Omvårdnaden syftar till att mildra effekten av symtomen. Här beskrivs ett antal 

exempel på hur demenssymtomen påverkar omvårdnadsarbetet. 

Glömska 

Gäller framförallt saker som hänt nyligen. Den demensdrabbade kan använda sina tidigare 

minnen för att kommunicera om sina känslor i nuet. 

Sidan 43 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Svårigheter med abstrakt tänkande 

Personen har svårt att förstå komplicerade samtal och förklaringar. Vårdaren behöver 

uttrycka sig konkret och med enkla ord. Svårigheter att förstå och uppfatta tid. 

Oförmåga att planera handlingar och svårigheter att organisera 

Oförmåga att analysera komplexa situationer. Flera händelser samtidigt kan leda till en 

stressreaktion och skapa mentalt kaos. 

Störningar i rumsuppfattningen 

I början av demenssjukdomen finns svårigheter att orientera sig i nya miljöer senare även i 

den egna bostaden. Personer med demenssjukdom kan ha svårt att uppfatta, känna igen och 

minnas former. 

Språkstörningar 

Personer med demens har tidigt svårigheter med att läsa, skriva och räkna. De kan också ha 

svårt att hitta ord och hålla tråden i en konversation. I sent stadium av sjukdomen kan 

personen vara stum och uttryckslös både vad gäller tal, mimik och gester. Personer med 

demenssjukdom har även svårigheter att förstå och tolka ord, gester och mimik. 

Oförmåga att tolka sinnesintryck 

Symtomen kan göra att personen t.ex. inte känner igen maten på tallriken, tuggar på en 

servett istället för smörgås, sätter på skor på händerna. 

Oförmåga att utföra viljestyrda handlingar 

Personen får svårt att utföra handlingar som tidigare känts naturliga, t.e.x. sätta sig på en stol, 

föra skeden till munnen, använda tandborsten till tänderna. 

Svårt att uttrycka smärta 

Personen har svårt att lokalisera och uttrycka smärta. De har svårt att beskriva var de har ont 

och hur ont de har. Demenssjukdomen innebär dock inte nedsatt förmåga att uppleva smärta. 

Beteendesymtom 

Beteendesymtom är mycket vanliga. De delas in i vanföreställningar, hallucinationer, 

hypermotoriska tillstånd, aggressivitet, dygnsrytmsstörningar, affektiva tillstånd, 

ångesttillstånd [3]. 

Betydelsen av att bo kvar hemma 

Det finns idag en bristfällig kunskap om vilka strategier som fungerar för att underlätta i 

vardagslivet. Även om det inte direkt i forskning framkommit att personer med demens 

klarar av ADL-aktiviteter bättre i sin hemmiljö, så tyder mycket på att välkända föremål, 

rum och vanor liksom automatiserade procedurer är ytterst betydelsefullt för personer med 

demens, redan i ett tidigt stadium. Känslan av identitet och integritet gynnas av att bo kvar 

hemma så länge som möjligt. I hemmet finns många vardagliga föremål som påminner 

personen om den egna identiteten och hans levnadshistoria. Det har ofta påtalats att en 

invand miljö fungerar som ett stöd för minnet men det verkar som om det dessutom också 

fungerar som ett stöd för själva identiteten, för upplevelsen vem jag är, som ofta hotas vid en 

demenssjukdom. Man kan säga att hemmet är en individuell informationskanal [18]. 

Sidan 44 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Vardagsaktiviteter 

För att utföra en aktivitet påverkas människan av i första hand: 

• Motivation 

• Vanor 

• Funktioner och färdigheter. 

Dnr: 


5 

Vid valet av olika aktiviteter är det viktigt att analysera ovanstående och utgå från nuvarande 

förmågor. Motivation och vilja är överordnat, d.v.s. det personen är intresserad av och har 

lust att göra. 

Minnespsykologerna talar om olika minnen. Semantiska - vad olika föremål heter, det 

episodiska - som att komma ihåg olika händelser eller episoder samt procedurminnet - hur 

man motoriskt minns utförande av aktiviteter. Procedurminnet är oftast längst bevarat hos 

personer med demenssjukdom. Det kan beskrivas som ett motoriskt och autonomiskt minne 

vi använder när vi t.ex. äter, cyklar eller promenerar. 

I vårt dagliga liv är vi beroende av alla minnets delar. Men om det går att anpassa dagliga 

aktiviteter så att det vilar mer på att bevara procedurminnesfunktioner och mindre på 

förlorade funktioner, så skulle personen med demenssjukdom oftare lyckas i sina handlingar 

och därmed öka sin självkänsla. En metod kan vara att ”guida” personen genom en aktivitet, 

genom att vara i närheten och syssla med något annat, ge stöd och råd, vara förebild, men 

inte ingripa i skeendet. Det förutsätter att miljön är tillrättalagd så att redskap och föremål är 

väl synliga och kanske anpassade för att öka förståelsen för hur de ska användas. Undvik 

valsituationer, stöd det han kan och undvik det han inte kan. Vad man når genom att utföra 

en handling eller aktivitet tillsammans är att bryta isolering samt behålla självbilden vilken i 

sin tur är viktig för identiteten [19]. 

Hur man uppfattar sin egen förmåga och ser på sig själv som ”aktivitetsperson” har också 

visat sig ha betydelse för hur man hanterar följderna av en demenssjukdom. En person med 

starka bilder av sig själv som kompetent och med stor tilltro till sin egen förmåga kan få 

denna självbild bekräftad genom sitt sätt att kommunicera med omgivningen, och denna 

person kanske behöver just det uppmuntrande och bekräftande stödet för att klara av sin 

tillvaro. För en person som saknar dessa starka bilder av sig själv som kompetent kan den 

nya erfarenheten av att ständigt misslyckas i vardagens triviala sysslor skapa en ond cirkel 

av tilltagande tvivel på sig själv. Denna person kanske behöver mera stöd i form av hjälp i 

de sysslor som ständigt visar på oförmågan, för att få ägna mer tid åt de aktiviteter som 

fortfarande fungerar bättre [20]. 

Sidan 45 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lästips 

• Aremyr, G. Att leva livet glömsk. 

• Aremyr, G. Varför vägrar Asta duscha? Liber. 1997. 

• Aremyr, G. Asta i inre och yttre balans. Liber. 2005. 

• Demensförbundet. Bra dag ger god natt. www.demensforbundet.se 

• Jonsson, T. Så vill Asta ha det. www.norrkunskap.y.se 

• Jonsson, T. Tips i verksamheten. www.norrkunskap.y.se 

• Jonsson, T. Problem och möjligheter i demensvården. www.norrkunskap.y.se 

• Lundström, K. När Asta blir arg. Liber. 2000. 

• Micko, I. Kleiner, S. Kokbok för äldre - aktiviteter inom äldreomsorgen. Kommun 

Rehab. Linköping. 2005. 

Kost 

Vid demenssjukdomar förändras, försvagas eller försvinner de grundläggande funktionerna 

för ätandet. Ätbeteendet förändrar också karaktär under sjukdomsförloppet. 

Hänsyn kan behöva tas bland annat till följande beteendeförändringar: 

• Minnesförlust, som kan medföra svårigheter med att; handla, laga mat, komma ihåg att 

äta, sätta på och stänga av spisen m.m. Personen kan också glömma hur besticken ska 

användas eller vad som finns i matförpackningarna. 

• Desorientering kan göra att det är svårt att hitta till affären, att hitta hem och hitta i sitt 

eget hem. 

• Svårighet att samordna och utföra rörelser; använda bestick, diska, baka och sent i 

sjukdomen att tugga, svälja och öppna munnen. 

• Hallucinationer, nedstämdhet, rädsla och förvirring kan göra att personen exempelvis 

blir rädd för vad som ligger på tallriken eller plötsligt kan vandra iväg från matbordet. 

• Oförmåga att känna igen och namnge föremål och företeelser kan göra att personen inte 

kan uttrycka exempelvis lukt- och smakförnimmelser. Personen kan inte tala om vad han 

eller hon vill ha eller vad som står på bordet. Många personer får en ökad aktivitetsgrad 

vilket medför ett större behov av energi. 

Praktiska råd: 

• Måltiden innebär möjlighet att aktivera personen med demenssjukdom på ett naturligt 

sätt. 

• Låt personen delta i praktiska förberedelser. Genom gemensamma måltider är 

omvårdnadspersonalen förebilder och kan ”guida” personen med demenssjukdom 

genom måltiden. Ge få valmöjligheter för att minska förvirring. Fråga inte om han vill 

ha ”kaffe eller te”, utan ge endast ett alternativ och invänta svar. Måltiden måste få ta tid 

och vara fri från stress. 

• Upplevelsen av färg och kontrast kan stimulera ätandet. Röda och gula livsmedel och 

maträtter signalerar till personen med demenssjukdom att äta. Olika uppsättningar 

porslin för ljusa och mörka rätter, ger kontraster och gör att han har lättare att se maten 

på tallriken. 

Sidan 46 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Maträtter väcker minnen. Servera mat som han känner igen sedan tidigare. 

• Konsistensanpassa maten vid behov. Det finns förtjockningsmedel. 

• Berika gärna dryck med glukospolymerer (t.ex. Nutrical, Semper energi, Maxijuul) till 

dem som tappar i vikt. 

• Kosttillägg i form av pulver och näringsdrycker behövs ibland för att täcka behovet av 

energi- och näring [21, 22, 23]. 

Lästips 

• Aremyr, G. Varför vill Asta inte äta? Liber 2000. 

Munvård vid demenssjukdom 

Vid demenssjukdom kan ett ointresse för den personliga hygienen inklusive munhygienen 

uppkomma. Nya tandproteser eller andra förändringar kan vara svåra att acceptera medan en 

känd tandprotes kan fungera länge i sjukdomsutvecklingen. 

Andra saker att tänka på vid munvård/munhygien för personer med demenssjukdom är 

följande: 

• Nedsatt svalgmotorik gör att det är lättare att sätta i halsen. Personer med 

demenssjukdom kan drabbas av detta och ska då inte använda proteser eller bryggor om 

risk finns för kvävning. Kosten kan behöva konsistensanpassas. 

• Hos patienter med egna tänder förefaller det som om tuggförmågan stannar kvar länge i 

sjukdomsutvecklingen. 

• Det finns ett känt samband mellan begär efter sötsaker och demens. Orsaken är oklar 

men vid ett ökat intag av sötsaker ökar även risken för en försämrad tandhälsa. 

• Då personen med demenssjukdom inte kan tolka eller förmedla smärta kan tandvärk visa 

sig som oro, aggressivitet eller irritation. Värme, kyla eller sötma i maten kan utlösa 

tandvärk i en sjuk tand. Smärta kan uppstå från sårigt tandkött liksom från skavsår från 

tandprotes. 

• Tandvårdsrädsla tidigare i livet kan påverka personens reaktioner [24, 25]. 

Teorier vid omvårdnad om personer med 

demenssjukdomar 

Det har forskats fram en rad omvårdnadsteorier som används inom vården av personer med 

demenssjukdom. Här beskrivs kortfattat några av teorierna. 

Reminiscensterapi 

Reminiscensterapi innebär att personer med demenssjukdom får hjälp att återkalla minnen. 

Ibland möts grupper av personer och talar om sina minnen. Foton, föremål, dofter, musik 

och liknande kan användas för att återkalla minnen. Genom att återkalla minnen kan 

vanföreställningar och ångest minskas hos personer med demenssjukdom. 

Sidan 47 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lästips 

• Gynnerstedt K, Schartau M-B Reminiscensmetoden tillämpad i äldrevården. 

Studentlitteratur. 2000. 

• Isacs L, Wallskär H Låt minnena leva en handbok i reminiscensmetoden Förlagshuset 

Gothia AB. 2004. 

• Heep, K. Samtal med äldre - Om kommunikation, minnen, kriser och sorg. Liber 

utbildning. 1995. 

Realitetsorientering 

Innebär att man ökar personens känsla av kontroll och självaktning genom att presentera 

nutiden. Realitetsorientering kräver gott omdöme av vårdaren eftersom orienteringsförsöken 

kan innebära stress likaväl som lättnad för personen med demenssjukdom. 

Lästips 

• Gagnon, D-L. A review Orientation of Reality Orientation (RO) Validation Therapy 

(VT) And Reminiscense Therapy (RT) with the Alzheimer´s Client. Psyical & 

Occupational Therapy in geriatrics, Vol. 14 (2). 

• Graninger, K. A Review of Reality Orientation in Institution for the Elderly; The 

perspective from Onteractional Sociolinguistics. Journal of Aging Studies, Vol. 12, 

No 1, p 39-56. 

Valideringsterapi 

Är en metod att kommunicera med personer med demenssjukdom. Syftet är att stärka 

personens känsla av egenvärde, kommunikation, interaktion med andra, reducera stress och 

ge hjälp att lösa oavslutade utvecklingsuppgifter. I korthet kan metoden beskrivas som ett 

sätt att tolka personens sinnestämning, att bekräfta och sätta ord på sinnesstämningar. 

Lästips 

• Fail, N. Validation – Failmetoden. Studentlitteratur Ab. 1994. 

Personcentrerad vård 

Utgår från att personer med demenssjukdom har samma behov som personer utan 

hjärnskada. Det gäller att ge en omvårdnad som fokuserar på personens upplevelser och 

stärker hans självkänsla samt ger hjälp till att uppleva en mening med livet. Meningen finner 

man inte på ett abstrakt sätt utan den är unik och varierande från människa till människa och 

från en tidpunkt till en annan. Omvårdnaden ska leda till att personen med demenssjukdom 

ska finna meningsfulla aktiviteter och känsla av att han betyder något. Utgångspunkten för 

omvårdnaden är personens egna upplevelser, bilaga 5, Ankomstsamtal - livshistoria. 

Lästips 

• Kitwood, T. Dementia Reconsidered. The person comes first. Open University Press. 

(1997). 

• Westius A, Petersen U. I berättelsen finns jag –livsberättelse och livsåskådning vid 

demens. Stockholm Verbums förlag Ersta diakoni. 2006. 

Sidan 48 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Norman H.K Lucidity in people with severe dementia as a consequence of personcentred 

care. Umeå university medical dissertations New series No 753. 2001. 

• Ochsner Ridder H.M. Musik och Demens. Musikaktiviteter og musikterapi med 

demensramte. Forlaget Klim, Århus, Danmark 2005. 

Integritetsbefrämjande omvårdnad 

Utgångspunkten är att personer med demenssjukdom först och främst är människor och 

endast sekundärt lider av en sjukdom. Som människor har vi i uppgift att lösa den sista 

livskrisen som handlar om att uppleva integritet (helhet och mening) och undvika förtvivlan 

menar H. Eriksson [48]. Metoden utgår ifrån frågeställningar som: 

• Vad i miljön, personalens förhållningssätt och handlingar befrämjar respektive 

motverkar en upplevelse av tillit, självständighet o.s.v. hos personen med 

demenssjukdom? 

• Integritetsbefrämjande omvårdnad innebär att vårdarna under varje omvårdnadsaktivitet 

förutom aktiviteten också uppmärksammar relationen mellan vårdare och personen med 

demenssjukdom och strävar efter att han ska känna tillit, självständighet, initiativ, 

verksamhetsiver, identitet, gemenskap och integritet. 

Lästips 

• Kihlgren, M. Tillit, autonomi och gemenskap - grundstenar för ett positivt möte inom 

äldrevården. Vårdförbundet – Forskning och utveckling. FoU 56. 

Metoder i vård- och omsorgsarbetet 

Under denna rubrik redovisas några av de metoder och arbetssätt som finns redovisade i 

litteratur inom omvårdnadsforskning. 

Musik 

De flesta studier visar positiv effekt av musik, dans och sång i omvårdnaden av personer med 

demenssjukdom. Bakgrundsmusik kan användas både för att lugna och stimulera personer 

med demens både vid vila och vid omvårdnadsarbete. Musik och sång ska användas 

strukturerat och vara utvald med tanke på individen. 

Lästips 

• Göthell, Eva. Aggressivt beteende hos personer med demens – ett minne blott. 

• Musiken i demensvården. www.passagen.se, sök på Demens ”hansragn” 

Taktil stimulering 

Taktil stimulering är en behandling i form av ytlig massage som ges i syfte att ge ökat 

kroppsmedvetande, bättre självkänsla och avslappning. Massagen ger även en 

kommunikation och närhet mellan personen med demenssjukdom och vårdaren när det inte 

längre finns ett språk att kommunicera genom. 

Sidan 49 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lästips 

• Skovdahl, K. Taktil massasje som komplement i den daglige demensomsorgen. Demens, 

vol. 7. Nr 1. 2003. 

• Socialstyrelsen. Taktil massage. Ädel 50. Artikelnr: 1997-25-13. Stockholm. 1998. 

Nordsteds Tryckeri AB. 

• www.taktil.se 

Natur, trädgård och djur 

Utemiljön för personer med demenssjukdomar är av stor betydelse. Tidiga sinnesintryck av 

natur och djur präglar den vuxne och dessa sinnesintryck kan återkomma i igenkännande och 

ge ro och välbefinnande. En ”sinnenas trädgård”, där alla sinnen, syn, hörsel, smak, lukt och 

känsel stimuleras kan ge ledtrådar till tidigare minnen. Kontakt med djur har också visats 

påverka kommunikationen positivt för personer med demens. 

Lästips 

• Dahlenborg, I. Trädgård – en möjlighet i all vård. Demensförbundet. 2003. 

Miljö 

Ett område som ofta poängteras är den fysiska miljön och dess möjligheter. Med färg kan 

den äldres miljö göras tydligare genom kontrastverkande färgsättning. Färg i form av koder 

och ledtrådar kan förtydliga orienteringen i rummet. Färg verkar fungera bra för att väcka 

uppmärksamhet men bilden och formen är viktig för att behålla igenkänningen över en längre 

tid. Det är en kunskap som är värdefull vid färgsättning av vårdmiljöer. I en studie där 

personer med Alzheimers sjukdom jämförts med en kontrollgrupp visade det sig att de hade 

lika god uppfattning om färgnyanser, kunde benämna färger och hade en åsikt om vilken färg 

man bäst tyckte om och uppskattade. Blåa färger rankades högst, följt av rött och grönt 

[26, 27]. 

För att underlätta orienteringen i ett badrum kan man färgsätta vägg bakom toalett och 

handfat och använda toalettsits med avvikande färg. För att uppfatta rummets gränser går det 

att använda olika färger på rummets motstående väggar och även genom att ha markerade 

golvlister. Skarpa kontraster i golvets färg speciellt i övergång från ett rum till ett annat bör 

undvikas eftersom det kan uppfattas som nivåskillnad. Ett alltför mörkt golv i en dusch kan 

uppfattas som en avgrund och vara orsak till rädsla att duscha. Ett blankpolerat golv kan 

uppfattas som vatten eller is och göra att personen inte vill gå över golvet. 

Andra förbättringar för att göra boendemiljön tydlig är att utesluta alltför mönstrade och 

oroliga inredningsdetaljer. Dessa kan misstolkas och kan ge ökad stress. En annan förbättring 

är att färgmarkera runt rummets dörrar och toalettdörrar medan andra mindre viktiga dörrar 

inte färgmarkeras [26, 27]. 

Lästips 

• Wijk, H. (red.) Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Studentlitteratur. Lund. 2004. 

• Wijk H. Colour perceptions in old age. Department of geriatric Medicine Göteborg 

University. 1998. 

Sidan 50 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• www.vardalinstitutet.net 

• www.rehatek.se 

Utevistelse och fysisk aktivitet 

De positiva effekterna för hälsan av fysisk aktivitet utomhus och inomhus är väl 

dokumenterade, både som förebyggande och uppehållande. Vårdtagaren klarar sig själv 

längre genom att upprätthålla gångförmågan. Det ger även positiva hälsoeffekter som att få 

bättre sovvanor, bättre aptit och tarmfunktion, minskad ångest och depression, ökat 

välbefinnande, minskad läkemedelskonsumtion m.m. [28]. 

En allmän enkel aktivitet som att gå på promenad kan ha många olika innebörder. Här 

kombineras de positiva hälsoeffekter som fysisk aktivitet ger med de som solljus och själva 

utemiljön ger. En promenad kan ge personen möjlighet att uppleva frihet och autonomi, att 

uppleva sammanhang och tillhörighet både geografiskt (gå i omgivning man väl känner och 

känner sig en del av), livshistoriskt (gå i omgivning där man levt tidigare perioder i livet) och 

socialt (träffa andra människor och samtala). 

Lästips 

• Norberg, Astrid m fl. Att vara dement; människa instängd i trasig hjärna. Bonnier 

utbildning. 1994. 

• www.norrkunskap.y.se 


• www.vardalinstitutet.se 

• www.demensvard.se 

Sidan 51 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 9 

- Beteendestörningar och Psykologiska Symtom 

vid Demens (BPSD) 

Dnr: 


5 

Beteendestörningar och Psykologiska Symtom vid Demens (BPSD) definieras som tecken 

och symtom på störd perception, stört tankeinnehåll, förändrat stämningsläge och förändrat 

beteende som förekommer hos personer med demenssjukdom. 

Symtomen delas in i två grupper. Den första gruppen omfattar de symtom som personen själv 

observerar, som ångest, nedstämdhet, hallucinationer och vanföreställningar. Andra gruppen 

består av symtom som andra observerar, t.ex. aggressivitet, skrikande, rastlöshet, agitation, 

vandrande, socialt oacceptabla beteende, bristande sexuell hämning, samlande och svärande. 

Det är uppenbart att beteendestörningar kan orsaka ett påtagligt lidande för både personen 

som drabbas och vårdgivare. BPSD är en vanlig orsak till att personer med demenssjukdom 

beviljas särskilt boende. 

Förekomst av BPSD 

Studier visar att 84 % av personer med demenssjukdomar har BPSD. 

• 15-56 % har vanföreställningar, 

• 14,3 % psykotiska symtom, 

• 25,2 % depression och 

• 23,1 % ångestsyndrom. 

Vanföreställningar, hallucinationer, nedstämdhet, sömnstörning, ångest, fysisk aggressivitet, 

vandrande och rastlöshet är de mest vanligaste och mest störande symtomen. 

Beskrivning av BPSD 

Vanföreställningar 

Att bli bestulen, misstänksamhet, att folk gömmer eller stjäl saker är vanligt förekommande 

vanföreställningar. Föreställningar kan också förekomma om att vilja åka hem trots att 

personen befinner sig hemma. Man bör skilja på flyktig konfabulering som innebär falska 

minnen som för stunden förts ur sitt sammanhang och fantastisk konfabulering som innebär 

falska eller påhittade minnen som ofta är av orimlig natur. 

Hallucinationer 

Hallucinationer innebär syn-, hörsel-, känsel- eller luktintryck av verklighetsprägel men utan 

aktuella verklighetsunderlag. Synhallucinationer är vanligast vid demenssjukdomar. 

Aktivitetsstörningar 

Vandrande bort från någonting är vanligt men också planlöst gående förekommer. Till synes 

inadekvata beteende som att plocka, samla, stoppa olämpliga föremål i munnen, ständigt 

upprepande av beteende samt rop- och skrikbeteende är vanliga. 

Sidan 52 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Aggressivitet 

Fysisk aggressivitet t.ex. att slå, knuffa eller riva kan förekomma isolerat eller i kombination 

med annat beteende. Verbal aggressivitet och negativism förekommer också. 

Dygnsrytmstörningar 

Insomningssvårigheter, uppvaknande under natten, tidigt uppvaknande, sömn stora delar av 

dagen eller ett helt upphävt dygnsmönster förekommer. 

Affektiva störningar 

Gråtmildhet och nedstämdhet är vanligt förekommande. Ångest, minskad glädje, agitation 

och sömnstörningar förekommer ofta samtidigt. 

Ångesttillstånd 

Obefogad rädsla för kommande händelser som inte kan förklaras vad det är vanlig liksom 

fruktan för att bli lämnad ensam. Sekundära ångesttillstånd kan utlösas av t.ex. smärta, 

mörker, ljud, omvårdnadssituationer. 

Missidentifikation 

Misstolkning av att det finns andra personer i hemmet, att misstolka sin egen spegelbild att 

make/maka är någon annan person förekommer ofta. Händelser på TV blir verkliga genom 

upplevelsen av att personen på TV-apparaten kliver ut i rummet. 

Katastrofreaktioner 

Innebär plötsliga och överdrivna känsloreaktioner och beteende. Inträffar ofta när kraven 

överstiger förmågan. 

Analysmodell 

För att kunna vårda en patient med BPSD krävs kunskap för att känna igen symtomen hos 

patienten. Att sedan tolka och förstå uttrycken är en förutsättning för intervention/åtgärder. 

Med intervention menas här att utifrån de analyserade uttrycken välja lämpligt behandlingsalternativ. 

Uttryck Förståelse Åtgärder 

Kunskap 

Utvärdering 

Sidan 53 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Genom att upprätta protokoll, OBS-schema eller dagbok samlas information angående 

förekomst, frekvens och svårighetsgrad. Trots uppfattningen att BPSD kommer helt utan 

förvarning är det värdefullt att genom dokumentation följa vad som direkt föregår ett BPSD. 

Ofta är flera faktorer involverade. Sätt upp realistiska och gemensamma mål för 

behandlingen och utforma en plan. Utvärdera och modifiera planen kontinuerligt. 

Alternativa förklaringsmodeller till BPSD 

Även om demens är uttryck för organiska skador i hjärnan kan man förklara patientens 

symtom utifrån olika modeller. 

Organrelaterad modell 

Olika hjärnskadesyndrom är förenade med beteendeförändringar. Låga halter av signalämnet 

acetylkolin och kopplingen till kognitiv svikt vid demenssjukdom är känd och kan därför 

vara en organrelaterad förklaring till BPSD. Signalämnet serotonin kan också ligga till grund 

för BPSD som t.ex. aggressivitet, nedstämdhet och ångest. 

Personrelaterad modell 

Tidigare personlighetsdrag och krav från omgivningen är av stor betydelse för anpassningen 

till demenssjukdomen. Känsla av splittring, upplösning av personligheten, osäkerhet om 

jagets gränser och minskad förmåga att förstå egna reaktioner kan ibland kompenseras av ett 

för omgivningen svårtolkat beteende. Inför den hotande existensen inträder psykologiska 

försvarsmekanismer. Att bekymra sig för sådant som hänt tidigare i livet, att bete sig 

barnsligt, att förneka och sedan skylla på andra är exempel på vanliga skyddsmekanismer. 

Socialt relaterade modeller 

Interaktioner och möten med andra människor påverkas negativt vid demenssjukdom. 

Nedsatt logisk förmåga att tolka verbala och ickeverbala signaler och nedsatt förmåga att 

anpassa sig till impulser från omgivningen är en orsak till detta. Trygghet och en accepterande 

miljö är viktigt för patienten. Stress hos vårdgivarna, orealistiska förväntningar, 

oförmåga att anpassa till personen/situationen, aggressivitet, ignorans och förnedrande 

beteende gentemot patienten har en negativ påverkan och kan framkalla BPSD. 

Existentiell/Helhetsrelaterad modell 

Frågeställningar angående livets meningsfullhet kan hos vissa personer vara mycket 

framträdande. Depressiva tankar eller ångest kan bero på patientens upplevelse av meningslöshet 

eller brist på sammanhang i livet. Åtgärderna varierar beroende på symtom och vilken 

förklaringsmodell som ger orsaken till BPSD. 

Åtgärder 

Utifrån tolkning en av beteendestörningen eller symtomet och förklaringsmodellen görs en 

åtgärdsplan, se analysmodell ovan. Åtgärderna kan t.ex. vara: 

Läkemedelsbehandling - först och främst utesluta läkemedelsbiverkningar. 

Läkemedelsbehandling ska inledas med lägsta möjliga dos. Fler läkemedelsstudier antyder 

Sidan 54 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

att acetylkolinesterashämmare (bromsläkemedel) kan ha effekt också mot beteendestörningar, 

se bilaga 3, Terapiförslag vid BPSD. 

Förändringar i miljön - exempelvis med hjälp av metoder för omvårdnaden av personer 

med demenssjukdom, göra praktiska åtgärder som underlättar tolkningen av miljö och 

vardagshändelser. 

Ändrat bemötande - exempelvis inriktning på personaspekt istället för sakaspekt. Teorier 

om omvårdnad av personer med demenssjukdom. Tillräcklig personalbemanning för att 

kunna ge personen den tid han behöver. 

Utvärdering 

Efter insatta åtgärder är det viktigt att fortsätta dokumentera med OBS-schema eller 

daganteckningar för att kunna utvärdera åtgärderna, se bilaga 2, Kognitiva tester samt 

aktivitets- och funktionsbedömningar [29, 30, 31]. 

Lästips 

• Aremyr, G. När Asta blir arg. Liber. 2000. 

• Skovdahl, K. Krävande beteende i samband med demens – förekomst och olika 

förhållningssätt. Örebro universitet. ISBN 9-7349-875-0. 2004. 

• Eriksson, S. et al. Beteendestörningar och Psykiska Symtom vid Demenssjukdom. 

State-of-the-art-document. ISBN 91- 971496-8-3.E 

• www.norrkunskap.y.se 

Sidan 55 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Kapitel 10 

- Stödformer och lagar 

Gäller inom: 


Dnr: 


5 

I Socialdepartementets utredning På väg mot en god demensvård [3] redovisas ett antal 

stödformer som personer med demenssjukdomar och deras närstående är beroende av under 

sjukdomen. På olika vårdnivåer finns olika terminologi, kapitlet redovisar de benämningar 

som finns i På väg mot en god demensvård. 

Demensteam - spetskompetens 

Ett demensteam kan ha olika uppgifter (se lokal handlingsplan) och bemanning beroende på 

syftet med verksamheten. Det finns ingen gemensam definition. I gemensamt drivna team 

(primärvård och kommun) ingår oftast sjuksköterska, läkare, arbetsterapeut/sjukgymnast 

och biståndsbedömare/handläggare. Läkaren bör ha spetskompetens och/eller vara specialintresserad 

av demenssjukdomar. Demenssjuksköterskan är sjuksköterska med speciell 

utbildning i demensvård och arbetstid avsatt för att fungera som samordnare, utbildare och 

kontaktsköterska för demensvården. Arbetsterapeuten deltar i demensteamet genom att 

utreda aktivitets- och funktionsförmågan samt ge underlag för vårdplanering och 

biståndsbedömning. Det är oftast arbetsterapeuten som har kunskap om och förskriver 

hjälpmedel. 

De demensteam som finns inom specialistvård, primärvård och kommun kan ha uppgifter 

som att: 

• Delta i och utföra demensutredningar. 

• Delta i biståndsbedömningar och vårdplanering. 

• Vara en länk mellan olika vårdnivåer och vårdgivare. 

• Stödja och utbilda personal som arbetar inom demensvården. 

• Vara stöd till närstående. 

• Arbeta med uppsökande verksamhet. 

• Initiera informations- och kompetenshöjande insatser för allmänheten. 

Biståndshandläggning 

Kommunens omsorg om personer med demenssjukdomar regleras huvudsakligen i SoL, 

socialtjänstlagen [32]. Den enskildes rätt till bistånd för sin försörjning och livsföring i övrigt 

regleras i kapitel 4, § 1. Behovet av hjälp kan initieras av individen själv men även av andra 

t.ex. närstående, god man, distriktssköterska, läkare. Biståndsbedömare gör utredning och 

beslut enligt SoL. Beslutet meddelas den enskilde eller dennes företrädare. Om beslutet är 

helt eller delvis negativt, kan den enskilde överklaga hos Länsrätten inom 3 veckor. Exempel 

på det som kan ansökas om är hemtjänst, avlösning för närstående, dagvård, särskilt boende 

eller larm. 

Sidan 56 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Hemsjukvård 

Hemsjukvård utförs i ordinärt boende och särskilt boende av kommunens sjuksköterskor, 

arbetsterapeuter, sjukgymnaster, rehabiliteringsassistenter och/eller delegerad vårdpersonal. 

För att bli inskriven i hemsjukvård ska behovet av medicinska insatser (specifik omvårdnad, 

hjälp med läkemedel, såromläggningar, inkontinenshjälpmedel, provtagning m.m.) vara 

långvarigt och personen ska ha svårigheter att själv ta sig till vårdcentral eller distriktssköterskemottagning. 

Arbetsledning 

Arbetsledningsfunktionen kan delas upp i olika områden såsom arbetsledning i det 

praktiska vardagsarbetet i form av handledning, leda personalen i att förverkliga mål i 

det dagliga arbetet och arbetsledarens ansvar för att sätta mål för verksamheten samt 

ekonomiskt ansvar för verksamheten. I arbetsledning ligger även att stödja och utveckla 

medarbetarna. Administrativa ansvarsuppgifter kring arbetsmiljö och bemanning samt 

tillsyn över att bestämmelser, föreskrifter, riktlinjer och överenskommelser efterlevs 

vilar också på arbetsledningen. 

God man eller förvaltare 

När personer med demenssjukdom är i behov av hjälp med ekonomi eller annat stöd för sin 

person kan ansökan göras om god man. Närstående, sociala myndigheter och vårdpersonal 

kan ta kontakt med kommunens överförmyndare för att påtala/ansöka om god man. 

Kommunens överförmyndare hjälper till med ansökan, tillsätter och har tillsynsansvaret för 

gode män. Tingsrätten beslutar om god man/förvaltare ska förordnas. Kan personen inte 

medverka eller har insikt om sitt behov av god man, gör patientansvarig distriktsläkaren en 

bedömning och skriver intyg till tingsrätten om behov av förvaltare. God man/förvaltare kan 

efter tingsrättens beslut ansvara för ekonomiska spörsmål men även för att personens övriga 

intresse tas till vara. För god man behövs personens medgivande men förvaltare utses utan 

medgivande av vårdtagaren. Detta kräver även olika läkarintyg som underlag till 

utredningen. 

Dokumentation 

Skyldighet till att dokumentera gäller för samtliga individuellt beslutade insatser. Detta enligt 

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) [37], Socialtjänstlagen (SoL) [32] samt Lagen för stöd och 

service för vissa funktionshindrade (LSS) [11]. 

Lex Sara 

Lex Sarah är en bestämmelse som innebär att den som ger service och omvårdnad till äldre 

och funktionshindrade är skyldig enligt lag att anmäla övergrepp och brister i vård och 

omsorg. Lagen gäller såväl på särskilt boende för äldre och funktionshindrade som för vård 

i deras eget hem. Lex Sarah gäller också personal som arbetar i privata företag och som 

arbetar på uppdrag av en kommun. 

Sidan 57 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Bestämmelserna om Lex Sarah finns i Socialtjänstlagen, SoL, samt i Socialstyrelsens 

författningssamling [33, 36]. 

Enligt en ändring i SoL [36], kapitel 14, § 2 är det den som ansvarar för verksamheten som är 

skyldig att utan dröjsmål avhjälpa eller anmäla detta till Länsstyrelsen. 

Lex Maria 

När någon har drabbats av en allvarlig sjukdom eller skada på grund av vård eller behandling 

är personal inom sjukvården såväl i landsting som kommun skyldiga att snarast göra en 

bedömning om det inträffade skall anmälas till Socialstyrelsen enligt Lex Maria [34, 35, 37]. 

Hos varje vårdgivare finns en anmälningsansvarig som skickar rapporten vidare till 

socialstyrelsen. Genom att studera de rapporter om fel och brister som görs i sjukvården i 

hela Sverige kan Socialstyrelsen skicka ut rekommendationer till vården för att förebygga 

skador. 

LSS-insatser till yngre personer med demenssjukdom 

Insatser enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS [11] kan bli 

aktuellt för yngre personer med demenssjukdom, efter individuell prövning. LSS ska trygga 

att personer med funktionshinder, som inte fyllt 65 år, ska ha levnadsförhållanden som, i så 

stor utsträckning som möjligt, liknar levnadsförhållanden för andra i motsvarande ålder. 

Insatser som kan bli aktuella är framför allt personlig assistans, rådgivning, ledsagarservice, 

daglig verksamhet, avlösarservice, korttidsboende och särskilt boende [11]. 

Stöd i ordinärt boende 

En viktig princip inom äldrepolitiken är att ge äldre människor möjlighet att bo kvar i det 

egna hemmet så länge som möjligt. Även om det inte direkt i forskning framkommit att 

personer med demens klarar ADL-aktiviteter bättre i hemmiljö, så tyder mycket på att 

välkända föremål, rum och vanor liksom automatiserade procedurer är ytterst betydelsefulla. 

Den viktigaste nyckeln till gott omhändertagande är en medveten planering och strategi 

mellan huvudmännen för hur man ska bemöta och stödja varje person med demenssjukdom 

och deras närstående. Strategin bör grundas på hög tillgänglighet och bra information, att 

aktivt söka upp personer som kanske inte kan eller vågar söka hjälp, att låta närstående vara 

delaktiga i vårdplanering, individuellt utformad avlösning för närstående samt skapa trygghet 

om att mer hjälp kan ges när det behövs. 

Det är inte alltid lätt att avgöra när kvarboende i det egna hemmet inte längre fungerar bra 

för personen med demenssjukdom och närstående, trots hjälp och stöd. Frågan om flyttning 

bör, om osäkerhet eller konflikter mellan olika intressen uppstår, bli föremål för ett etiskt 

ställningstagande i varje enskilt fall. 

Sidan 58 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Hemtjänst 

Hemtjänstpersonal arbetar efter bistånd enl. Socialtjänstlagen [32] och efter delegation enligt. 

Hälso- och sjukvårdslagen [37]. Hemtjänstinsatserna ska vara anpassade till personen med 

demenssjukdoms individuella behov av att få stöd och bekräftelse i att klara sin tillvaro. Det 

är viktigt att se hur han själv har anpassat och kompenserat sina svårigheter, så att hjälpen 

kan inriktas på att stötta individens egna tillvägagångssätt. Hjälpinsatserna kan bestå mer av 

närvaro och påminnelser så att han tar de initiativ som ska göras och att aktivteter verkligen 

blir utförda, än av praktisk handgriplig hjälp. Personer inom hemtjänst som ger hjälp till 

personer med demenssjukdom och stöttar närstående i hemmet behöver ha kunskap om 

demenssjukdomar och omvårdnad vid demenssjukdom. Med utbildad personal, i alla 

demensvårdsverksamheter, är det möjligt att skapa en mer stödjande och lättolkad miljö för 

personer med demenssjukdom Det finns olika sätt att organisera omvårdnaden om personer 

med demenssjukdom, t.ex. särskilt utbildad hemvårdspersonal i grupperna, samordning 

mellan hemtjänst och dagvård för personer med demenssjukdom, särskilda grupper eller 

team som utbildar, stöder och handleder vårdtagare, närstående och vårdare. 

Dagvård 

Dagvård finns som frivilligt åtagande för kommunerna inom Socialtjänstlagen. Dagverksamheterna 

fungerar oftast som stöd och stimulans för personer med demenssjukdom och 

som avlastning för närståendevårdare under dagtid. Aktiviteterna syftar till att väcka minnen, 

stärka självkänslan och behålla funktioner. Personalens kunskap om omvårdnad vid demenssjukdom 

är ytterst viktig för att kunna ge en god vård. De studier som gjorts, pekar på att 

dagvård ger en bättre livskvalité för personer med demenssjukdom som deltar samt utgör ett 

avlösande och stödjande vårdalternativ för närstående och kan som sådant uppskjuta 

inflyttning till särskilt boende. 

Korttidsboende 

Korttidsboende (t.ex. avlösning, växelvård, akut sviktvård) är en alternativ stödform för 

personer med demenssjukdom och dennes familj. Det är en fördel att korttidsplatserna finns 

i närheten av eller samlokaliseras med dagvård eller i närheten av demensboende. Syfte för 

korttidsboende, se rubrik Dagvård ovan. 

Demensboende 

Gruppboende för personer med demenssjukdom har som förutsättning en specialutbildad 

personal med en vårdfilosofi som har demenvårdsinriktat innehåll. Många bor numera kvar 

länge hemma, detta innebär att flyttning till gruppboende ofta sker sent i demenssjukdomen. 

Personalens kunskap om personen med demenssjukdom är ytterst viktig för att kunna ge en 

god omvårdnad. Levnadsberättelse, samt en bra kontakt och delaktighet för närstående är 

viktigt. Vid flytt till ett särskilt boende ska en medveten strategi och helhetssyn finnas för att 

lära känna personen med demenssjukdom och hans familj. Det är viktigt att läkarinsatser för 

diagnostik, läkemedelsbehandling och utvärdering/uppföljning finns på gruppboendena. Man 

bör sträva efter att vårdtagaren ska få sluta sina dagar på boendet. Men i vissa fall kan det 

vara motiverat att flytta p.g.a. grava störande psykiatriska symtom eller mycket stora 

medicinska vårdbehov. 

Sidan 59 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Rehabilitering efter sjukdom eller skada 

Här har arbetsterapeuten och sjukgymnasten en viktig roll genom att individuellt utforma 

träning och att handleda närstående och personal i hemtjänst eller på boende hur träning i 

vardagsaktiviteter kan ske på bästa möjliga sätt. 

Dnr: 


5 

Demenssjukdomen påverkar rehabilitering av kroppsliga sjukdomar och handikapp bl.a. 

genom att intellektuella svårigheter skapar problem att förstå instruktioner. Det är viktigt 

att personer med demenssjukdom får tillgång till anpassad rehabilitering både för ökad 

livskvalitet och för att inte påskynda demensutvecklingen. Vid träning är det viktigt att 

utgå från vardagens situationer som att gå till badrummet eller gå till kaffebordet. Särskilda 

träningspass med komplicerade instruktioner blir alltför obegripligt. Att använda kroppsspråk 

så mycket som möjligt underlättar för personen att förstå vad han ska göra. De 

muntliga instruktioner man ger ska vara tydliga och enkla, en sak i taget. 

Träning syftar till att förhindra en neråtgående spiral som en funktionsnedsättning efter 

sjukdom eller skada annars lätt för med sig. Funktionsnedsättningen leder till ökat 

hjälpberoende som leder till inaktivitet som i sin tur leder till ytterligare funktionsnedsättning. 

Sjukgymnasten 

I demensutredningen kan sjukgymnasten med sin kompetens bidra med analys av den 

fysiska aktiviteten såsom förändrat rörelsemönster, gångstörningar, apraxi och balans. En 

sjukgymnast med spetskompetens inom demensområdet kan vara till hjälp vid differentialdiagnostik 

mellan Alzheimers sjukdom och vaskulär demens eller mellan Lewy body 

demens och Parkinsons sjukdom eller mellan demenssjukdom och depression. 

Sjukgymnasten kan i rehabiliteringen utforma träning som är individuellt anpassad efter 

personen med demenssjukdoms förmåga och symtom. Det finns goda exempel på att 

personer med demenssjukdom kan tillgodogöra sig träning långt in i demenssjukdomen 

om den är rätt anpassad. I arbetet ingår även handledning av närstående och personal i hur 

man arbetar funktionsbevarade. Sjukgymnasten har kunskaper om och förskriver främst 

hjälpmedel för gång, träning och behandling. Hembesök är värdefullt för att se att 

hjälpmedel fungerar i hemmiljö. 

Arbetsterapeuten 

Arbetsterapeuten har en viktig roll i demensutredningen och i omvårdnadsarbetet. 

Genom att utreda aktivitets- och funktionsförmågan hos personen med demenssjukdom 

med kompletterande instrument eller observation i aktivitet bidrar arbetsterapeuten till 

diagnos och till underlag för den individuella vårdplaneringen. Personer med demenssjukdom 

försöker, precis som andra människor att hitta strategier för att lösa och hantera 

problem i sin vardag. För att behålla bästa möjliga funktionsförmåga gör arbetsterapeuten 

en kartläggning av hur personen med demenssjukdom anpassar och kompenserar 

för sina svårigheter. Därefter inriktas rehabiliteringen mot att stödja personens egna 

strategier. Hembesök är lämpligt för att få en helhetsbedömning av aktivitets och 

funktionsnivå. Arbetsterapeuten har kunskaper om och förskriver hjälpmedel samt 

utreder behov av anpassning av bostaden. Arbetsterapeuten handleder närstående och 

Sidan 60 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

personal i hur man behåller aktivitetsförmåga så länge som möjligt hos personen med 

demenssjukdom. 

Hjälpmedel 

I det tidiga skedet vid demenssjukdom är hjälpmedel ofta ett stöd för att egenaktivitet ska 

kunna behållas. Det ger också stöd för att kunna bo kvar i eget boende. Frågan om hjälpmedel 

bör bli en del i vårdplaneringen. Hjälpmedel är en del av de samlade rehabiliteringsoch 

vårdinsatserna. För att hjälpmedlen ska utnyttjas så bra som möjligt krävs att förskrivningen 

bygger på den enskilda personens totala livssituation. Förskrivare av hjälpmedel 

som t.ex. arbetsterapeut och sjukgymnast kan ge personen med demenssjukdom och 

deras närstående stöd och de har aktuella kunskaper om utbudet av hjälpmedel. 

Hjälpmedel ska tillgodose grundläggande personliga behov (att klä sig, sköta sin hygien 

etc.), förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera i hemmet och närmiljön, 

orientera sig i omgivningen (kognitiva hjälpmedel) [38]. Hjälpmedel som är tänkt att stödja 

aktivitets- och funktionförmåga ska läras in så tidigt som möjligt och under lång tid för att 

lära in förståelsen och nöta in handgrepp och rutiner, hur detta hjälpmedel ska bli en del av 

vardagen. Svårigheten till nyinlärning är ett vanligt demenssymtom och detta begränsar 

ofta användandet. 

Då det gäller tekniska hjälpmedel måste man väga trygghet – otrygghet och beroende – 

oberoende mot varandra. Detta blir ett etiskt dilemma där rätten om självbestämmande kan 

komma i konflikt med säkerhetsaspekten. 

Hjälpmedel kan delas in i olika användningsområden som kognitivt stöd, för kommunikation, 

vid förflyttning, för personlig hygien och larmsystem. Sjukgymnaster, arbetsterapeuter, 

sjuksköterskor och läkare har förskrivningsrätt. Vilka hjälpmedel som finns tillgängliga 

framgår i Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel. Avtal mellan Västra 

Götalandsregionen och kommunerna reglerar om primärvården eller kommunen har ansvar 

för hjälpmedlen. 

På hjälpmedelsområdet är den starkaste utvecklingen kring IT-baserad kommunikation och 

hjälpmedel för kognitivt stöd. Exempel på det sist nämnda är tidsplanerings- och kommunikationshjälpmedel. 

Vid förskrivning av t.ex. rollator kan valet av modell ha betydelse. Vissa modeller har 

handtag som är svängda framåt, vilket kan misstolkas, med följd att personen kör rollatorn 

baklänges framför sig. 

Sidan 61 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Lästips 

• Dahlenborg, I. Starkhammar, S. Demens och Teknik – kunskapsläge och förslag på 

åtgärder. Hjälpmedelsinstitutet. 2002. 

www.hi.se 

• Demensförbundet. Morfars batterier håller på att ta slut. 

www.demensforbundet.se 

• Hjälpmedelsintitutet. Man kommer inte ihåg det man vill. En bok om demens, 

hjälpmedel och boende. 2002. 

• Johansson, M. Nygård, L. Tid och tidshjälpmedel vid demens - en studie av hur några 

personer med en demenssjukdom hanterar tid i samband med dagliga aktiviteter samt 

deras erfarenhet av tidshjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet. 2000. 

• Hjälpmedelsinstitutet 

www.hi.se 

• www.rehatek.se 

• www.vgregion.se under länken Vård, hälsa & tandvård 

Sidan 62 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Kapitel 11 

- Rättighetsbegränsningar 

Dnr: 


5 

Rättighetsbegränsningar 

Det är vanligt att personal inom demensvården ställs inför situationer där det gäller att ta 

ställning till hur de ska skydda personer som riskerar att skada sig genom fall, som vill lämna 

bostaden och därigenom utsätta sig för fara eller genom ett utåtaggerande och aggressivt 

beteende riskerar att skada andra boende och/eller vårdare [39, 41]. Frågan är hur man i dessa 

situationer tar hänsyn till personen med demenssjukdoms självbestämmande och integritet. 

En omvårdnadsplan eller motsvarande, framtagen i samverkan med närstående, kan ge stöd 

för hur vårdpersonal ska handla i det enskilda fallet/situationen. 

Socialstyrelsen utfärdade Allmänna råd för vård av personer med nedsatt beslutskompetens 

[40]. I dessa betonas att det inte är tillåtet att hindra någon från att lämna bostaden om det 

inte står klart att det annars skulle uppstå en situation som hotar den enskildes liv och hälsa. 

Inlåsning får inte ske. Ytterdörrar på boende kan vara låsta som brukligt är i de flesta 

människors hem, men de ska kunna låsas upp av de boende. Dörren kan ha ett lås som det tar 

en viss tid att öppna. När dörrar med ”kodlås” eller annat elektroniskt lås används ska koden 

finnas synlig. Att inkräkta på någons oberoende för att garantera hans trygghet kan vara 

motiverat om personen är en fara för sig själv och andra. Om man enbart ser på personens 

oberoende kan man hamna i situationer som inte skiljer sig från att vålla fara. Om man 

ensidigt betonar personens trygghet respekterar man inte hans vilja och gör intrång i hans 

personliga integritet. Men att säkerställa trygghet/säkerhet kan också leda till ökad självständighet 

och aktivitet. Ett beslut, att först trygga säkerheten, exemplet med installation av 

”dörrvakt”, ska leda till att personen kan behålla sin självständighet och aktivitetsförmåga. 

Pesonen kan då kanske vara ensam i hemmet längre stunder i trygghet och vistas i sin 

invanda miljö. 

Socialstyrelsen har även gett ut föreskrifter när det gäller individuellt larm [41]. 

I Socialstyrelsens föreskrift om förbud mot tvångsmedel [42] framgår att sängsele, sängväst 

och liknande anordning inte får användas för att hålla patienten kvar i sängen. För patienter 

som sitter uppe får bälte eller liknande anordning inte användas förutom för att hindra 

patienter att falla och bli skadade. Läkarordination måste finnas. Bälte får endast användas 

för att möjliggöra aktivering; inte för att fasthålla en orolig patient. 

Alla har rätt att i nödvärn försöka hindra brott mot egendom eller person. Mer våld får inte 

användas än vad nöden kräver. Man får t.ex. ingripa om en människa misshandlar en annan, 

även om det innebär att man måste hålla fast personen. Vårdrutiner får inte bygga på 

nödvärnsrätten [43], utan endast användas i undantagsfall. 

I december 2006 överlämnades ett betänkande om ”Regler för skydd och rättssäkerhet för 

personer med demenssjukdom” [45] till regeringen. Underlaget föreslår två nya lagar – ”Lag 

om tvångs- och begränsningsåtgärder inom socialtjänsten i vissa fall” och ”Lag om 

tvångsåtgärder vid medicinsk behandling i vissa fall”. Den enskilde ska kunna överklaga 

besluten till domstol [56]. 

Sidan 63 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Körkort 

I normalt åldrande påverkas reaktionsförmåga, syn, hörsel samt förändringar i rörligheten 

men inte i den omfattning att man bedömer det som riskfaktorer för att köra bil. Patienter 

med långt framskriden demens kan ibland klara av att manövrera ett fordon eftersom 

procedurminnet fungerar bra. Brister i uppmärksamhet, omdöme, minne, visuospatiala och 

psykomotoriska funktioner är ändå avgörande för lämpligheten. Ännu finns det inga metoder 

för hur man bedömer lämpligheten att inneha körkort för personer med demens. 

Det är viktigt att vara tydlig och ärlig inför patient och närstående. Det kan vara till stöd att 

tala om att det är sjukdomens inverkan och lagen som bestämmer att man inte får köra bil. 

Vid tveksamhet kan länssjukvården såsom Neuropsykiatrin i Borås och Minneskliniken i 

Mölndal, vara behjälplig. En person med demens som inte hittar är berättigad till färdtjänst 

även om gångförmågan är god. 

Körkortslagen [44] säger: 

”om en läkare vid undersökning av en körkortsinnehavare finner att körkortsinnehavaren 

av medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till 

Länsstyrelsen. Innan anmälan ska läkaren underrätta körkortsinnehavaren. Anmälan 

behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortsinnehavaren kommer att 

följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon”. 

Vägverkets författningssamling [46] säger att 

”allvarlig kognitiv störning utgör hinder för innehav av körkort. Vid bedömning ska 

särskilt beaktas störningar i uppmärksamhet, omdöme och minne, i visuospatiala och i 

psykomotoriska funktioner. Vidare ska beaktas förekomst av känslomässig labilitet och 

ökad uttröttbarhet.” 

Se bilaga 4, Problem relaterade till indirekt bedömning av förarlämplighet. 

Vapen 

Enligt vapenlagen [47] är läkaren skyldig att anmäla till polisen om någon som är intagen på 

sjukvårdsinrättning för psykisk störning innehar eller kan tänkas inneha vapen samtidigt som 

det kan antas vara olämpligt. 

I samband med beslagtagande av vapen kan läkare kontaktas för att bedöma hälsotillståndet. 

Sidan 64 av 78




Policy 

Kapitel 12 

- Kompetens 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Betydelsen av utbildad personal 

En betydelsefull faktor i miljön för personer med demens är att all personalen är 

välmotiverad och välutbildad, detta bidrar till ökad kvalitet i omvårdnaden och ett 

professionellt förhållningssätt. Studier av bl.a. Kihlgren 1992 [48] har visat att det genom 

utbildning av personal är möjligt att skapa en mer stödjande och lättolkad miljö för 

personer med demenssjukdom. 

Bråne m.fl. visade 1989 [49] att demenspatienter som vårdades av utbildad personal 

uppvisade minskad ångest, depression och förvirring samt ökad vakenhet, motorisk förmåga 

liksom biokemiska indikationer på stimulerad hjärnfunktion. Därtill visade patienterna mer 

självständighet, eget initiativ och en bättre förmåga att föra samtal. Kompetensutveckling 

inom demensvård är en viktig faktor för god vårdkvalitet. Kunskapen om demenssjukdomar 

ökar ständigt. För att det ska vara möjligt att grunda sitt arbete på vetenskap och beprövad 

erfarenhet behöver personal fortlöpande öka sina kunskaper genom regelbunden fortbildning. 

Specialistteam inom psykiatrin behöver en än högre kunskapsnivå när det gäller demenssjukdomar 

[3]. 

Handledning 

Arbete med personer med demenssjukdom är mycket påfrestande, såväl fysiskt som psykiskt. 

Personalen arbetar med sig själva som redskap, vilket är känslomässigt uttömmande. 

Utvärdering av handledning visar att handledning ger ökad kraft till vårdandet och en ökad 

arbetsglädje. 

När vi arbetar inom människovårdande yrken måste vi ha tänkt igenom och tagit ställning 

till våra egna grundläggande värderingar. Grunden för handledning i vårdandet bygger på 

humanism. Humanismen framhäver det unika hos varje individ och har en grundläggande 

respekt för den enskilda människans värdighet. 

Målet med processinriktad handledning är att öka förståelsen för hur miljö, bemötande och 

hjärnskador påverkar personer med demenssjukdomar. Processinriktad omvårdnadshandledning 

ska vara en stödinsats som ger förbättrad handlingsberedskap inför svåra och ibland 

oväntade situationer i arbetet. Innehållet i handledningen utgörs av omvårdnadens substans, 

den egna lärandeprocessen samt relationen till varandra. 

Handledningen kan ha fokus på vårdarens känslor och upplevelser samt på personen med 

demenssjukdom och det samspel som sker i mötet mellan personen och vårdaren. Handledningen 

kan också beröra arbetets organisation, struktur, processer i förverkligandet av mål 

och vårdfilosofi. Handledningen integrerar teori och praktik samt ökar insikten, kunskapen 

om personer med demenssjukdomar. Bearbetning av personalkonflikter faller utanför ramen 

för omvårdnadshandledning [50]. 

Exempel på en handledningsmodell [51]. 

Sidan 65 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

• Avsätt tid och möjlighet för all personal i gruppen att delta. 

• Fokusera på en patient i taget. 

• Var och en av deltagarna presenterar sina känslor för patienten och vad de tycker är 

lätt/svårt i vårdandet. De presenterar också sina tankar om hur de tror livet ser ut från 

patientens perspektiv. 

• Samtala kring hur personalen kan/vill förändra vården, hur är den aktuella patientens 

situation? Sammanfatta hur vården ska se ut för att bidra till patientens livskvalitet. 

• Handledaren leder gruppen i processen samt förmedlar kunskap om demenssjukdomar. 

Tillsammans med gruppen och utifrån olika nivåer utvecklas en helhetsbild av personen 

med demenssjukdom. 

Sidan 66 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Kapitel 13 

- Stöd till närstående 

Gäller inom: 


I Sverige finns det minst en halv miljon närstående till personer med demenssjukdom. 

Det ställs stora krav på tålamod, förståelse och kunskap hos dessa. Att förlora sitt jag, sin 

kapacitet och sin framtid är något som tungt drabbar personen med demenssjukdom. De 

närstående är delaktiga i detta och får i många fall själva ta en stor andel av den psykiska 

och fysiska bördan. 

Dnr: 


5 

Demenssjukdomen utvecklas i regel långsamt. Hos personen finns i allmänhet under 

inledningsskedet en ökad observans och känslighet för den försämrade förmågan och för 

omgivningens reaktioner. Trots att den närstående gradvis anpassar sig till det förändrade 

beteende som personen med demenssjukdom får och ser till att hon ständigt finns till hands 

kan den sjukes oro, aggressivitet eller andra beteendeförändringar öka. Den närstående 

kanske inte alltid förstår att förändringen beror på demens. Kontakterna med vänner glesnar, 

ofta på grund av att närstående vill undvika insyn från andra om vad som händer i familjen. 

De gör sitt yttersta för att orka med både den sjuke och sig själv. Det är vanligt att närstående 

till personer med demens förr eller senare hamnar i en krissituation. 

SOS-syndromet är enligt psykologen Winqvist [52] ett fenomen, som drabbar alla 

närstående till personer med demenssjukdom. SOS står för Sorg – Oro – Samvetsförebråelser. 

Sorg – att livet tillsammans med livskamraten slutar så traumatiskt och det som de har 

planerat tillsammans inte kan förverkligas. De mister den person de håller av men tillåts inte 

sörja eftersom personen inte är död, bara förändrad. 

Oro – att personen inte ska klara sig och glömmer att laga mat eller glömmer kranen på i 

badrummet. Oro över om han hittar hem eller över att de fortfarande kör bil? Håller den 

närstående själv på att få en demenssjukdom? Oron sitter både i kropp och i själ. 

Samvetsförebråelser – att inte ha upptäckt sjukdomen tidigare eller för att inte orka bo 

tillsammans. 

En annan beskrivning som kan spegla den närståendes situation är kristeorin enligt Johan 

Cullberg [53] som består av fyra faser: chock – reaktion – bearbetning – nyorienteringsfas. 

Det är ett gemensamt ansvar att fånga upp närstående, då det inte finns någon självklarhet för 

de närstående att självmant ta kontakt för stöd. 

Stödet behöver inte bara bestå av praktiska lösningar, lika viktig är mental avlastning. 

Kontakten med andra som har samma erfarenhet är oerhört mycket värt och kan ibland vara 

inkörsporten till att ta emot annat stöd från samhället. Gemensamhetsträffar är ett bra stöd, 

där den närstående blir tryggare i sin vårdarroll och orkar vårda längre. Ett annat bra stöd är 

dagvård med kvälls- och nattmöjligheter, avlösning i hemmet, korttidsboende och särskilda 

boenden. Närstående behöver alltså olika valmöjligheter i sitt stöd. Närstående som har varit 

vårdare hemma fortsätter oftast på ett naturligt sätt att vara det när vårdtagaren flyttar in på 

särskilt boende. För att närstående ska fortsätta bli delaktiga i omsorgen måste personalen ta 

initiativet och bjuda in. 

Sidan 67 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Många närstående har berättat att det betyder mycket att bli välkomnad av personalen 

när de besöker det särskilda boendet. När närstående tar det svåra beslutet om inflyttning till 

särskilt boende innebär det att en del av det gemensamma hemmet nu finns där. Detta ger den 

närstående och vårdtagaren: 

• Rätt att betrakta boendet som en del av det gemensamma hemmet. 

• Rätt att framföra önskemål och krav. 

• Rätt till ett privat liv. 

• Rätt för närstående att ta del av vad som händer deras anhörige/vän. 

Det är en viktig aspekt att utföra en arbetsplan för att utveckla ömsesidigt stöd och samarbete 

mellan närstående och personal. En regelbunden mötesplats med t.ex. café´ och studiecirkelverksamhet, 

råd, stöd och information kan vara ett annat sätt att avlasta/stödja närstående på. 

Lästips 

• Bohman, G. Sagan om Gunnel. Bonniers. 1990. 

• Burman, G. Har jag en dotter? Alfabeta Anamma. 

• Cobbold, M. Guppy till middag. 

• Fant, M. Att bli mamma till sin mamma. Månpocket. 1990. 

• Fant, M. De sista åren. En fortsättning på Att bli mamma ….. Månpocket. 1992. 

• Hansekers, J. Som när solen går i moln. 

• Isaksson, Ulla. Boken om E. Albert Bonniers förlag AB. 1995. 

• Larsson, R. År med Maria. www.demensforbundet.se 

• Larsson, R. Maria vill hem. www.demensforbundet.se 

• Malmö Anhörigförening i samverkan med neuropsykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset 

MAS. Destination glömska - varför just vi? Intervjuer med demenssjukas 

anhöriga. 1998. ISBN 91-630-6788-9. 

• Socialstyrelsen. Anhörigas röster – Om att se förstå och stödja anhöriga till äldre. 2005. 

ISBN 91-7201-919-0. 

• www.demensforbundet.se 

• www.alzheimerforeningen.se 

Lästips för barn och ungdom 

• Embink-Lannersten, E. Huvudsaken. Alfabeta. 

• Laurin, Anna-Lena. Sång till mormor. Förlag ”Vakna min bulle”. 

• Skote, I Skote, Inger. Gå inte ifrån mig . Nordstedt. 

• Andersson, B. Berättelsen om Morbror H. Demensförbundet. 

Sidan 68 av 78




Policy 

Kapitel 14 

- Etik 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

Etiska utgångspunkter 

I Socialstyrelsens Departementspromemoria På väg mot en god demensvård [3] har följande 

mål och inriktning för demensvården presenterats. 

”Målsättning med vård, behandling och omsorg är, att bevara personens mentala 

funktioner så långt det är möjligt, behålla sociala kontakter, lindra sjukdomssymtomen 

och när det inte längre är möjligt att ge tröst, skapa ett så gott liv som möjligt för den 

sjuke, men också stödja och avlösa de närstående.” 

Etiska ställningstaganden måste tas i hela vårdkedjan tillsammans med personen med demens 

och dennes närstående. Till exempel måste etiska ställningstaganden göras flera gånger om 

dagen vid långt framskriden demens när personen själv saknar förmåga att medverka. Alla 

vill respektera personens integritet och därmed hans värdighet. Det kan uppstå motsättningar 

mellan personens behov, närståendes önskan och omvårdnadspersonalen. Motsättningarna 

måste ses och inte förnekas för att kunna hanteras. 

Etisk vägledning 

I etik ligger en möjligheter att få vägledning i hur man kan handla i enskilda fall. Grunden 

för ett gott handlande är de etiska principerna: 

• Respekt för den egna personens vilja (autonomi). 

• Att vårt handlande ska medföra något gott. 

• Att inte skada. 

• Att handla rättvist. 

Synen på människan med demenssjukdom påverkar de etiska värderingarna. 

Beroende på vilket synsätt man har fokuseras följande: 

• Organisk hjärnskada – behandling, läkemedel. 

• Personinriktad – frågan om autonomi, livshistoria, tidigare ställningstagande. 

• Att vara en social varelse – värderingar om betydelse för närstående, omvårdare, 

grannar, samhälle. 

• Existentiella frågor – mänskliga rättigheter. Är en person med demenssjukdom 

fortfarande en person? Kan han ge samtycke? 

Vem fattar beslut och på vilka grunder? 

En viktig fråga är vem som ska fatta beslut för personer med demens, när de inte längre 

själva kan göra det. Det kan röra sig om enkla beslut i det dagliga livet eller svåra beslut som 

att avsluta livsuppehållande behandling. 

Sidan 69 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

En uppfattning är att personen själv ska fatta beslut så länge de kan göra det. När andra 

personer ska fatta beslut för personer med demenssjukdom uppstår frågan om vem som bör 

ha den rollen. Närstående? Läkare? Vårdpersonal? Vanligen betonas att beslutet ska fattas 

utifrån vad personen själv skulle ha önskat. 

En annan linje är att, eftersom personer med demenssjukdom kan uppleva sin situation 

positivt, bör beslutet i stället fattas utifrån den aktuella situationen, även om tidigare uttryckt 

vilja finns dokumenterad. 

Erfarenheter visar att personer med demenssjukdom, vilka verkar frånvarande, plötsligt 

under en kort stund kan visa att de minns, förstår och bryr sig. Förekomsten av sådana 

perioder av psykisk klarhet är ett faktum som motsäger synen att personer med 

demenssjukdom alltid saknar förmåga att tänka och är bortom all mänsklig kontakt. 

Litteratur visar att det inte finns någon enhetlighet eller konsensus kring vilka etiska värde 

eller normer som finns eller bör gälla för vård av personer med demenssjukdom. Samtidigt 

uppkommer en rad svåra etiska avvägningar och problemställningar i olika vardagssituationer 

när personer med demenssjukdom ges vård. Det är därför angeläget att den etiska 

reflektionen inom demensvården är aktiv. Den bör lyfta fram olika synsätt och väga samman 

dessa i väl övervägda etiska ställningstaganden [3]. 

Lästips 

• Magnusson, N. Asta och hennes rättigheter. Liber. 1998. 

• Norberg, A. m fl. Omvårdnadens Mosaik. Liber 1992. 

• Sjöberg, U. Handläggning av LSS-frågor. Nordstedts juridik AB. 2000. 

Sidan 70 av 78




Policy 

Ordlista 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

A 

Acetylkolin 

ADAS-cog 

ADL 

Afasi 

Agnosi 

Amnesi 

Amyloid 

Amyotrofisk lateralskleros 

Anamnes 

Anomi 

Antikolinerga 

Apraxi 

Atrofisk 

Atypisk 

Autonom 

Autonomi 

B 

Bilateral 

BPSD 

C 

CAMCOG 

CBF 

Cortex 

CSF 

CT 

D 

Degeneration 

DT 

Dysfagi 

Dysfasi 

Dysfunktion 

E 

EEG 

Ekolali 

Exekutiva funktioner 

Signalsubstans i nervsystemet 

Avsnittet om kognitivt test av: Alzeimer´s Disease 

Accessment Scale 

Förkortning av Activites of Daily Living, dagliga 

aktiviteter 

Förlust av talförmågan (helt eller delvis) 

Svårighet att tolka sinnesintryck 

Minnesförlust 

Grupp av proteiner 

Muskelförtvinande förlamningssjukdom 

Sjukdomens förhistoria 

Ordglömska, förmågan att hitta ord 

läkemedel som stör eller blockerar det kolinerga 

systemet 

Oförmåga att utföra ändamålsenliga rörelsesekvenser 

Näringsbrist, förtvining 

Avvikande från det typiska 

Oberoende 

Självbestämmande, förmåga till självbestämmande 

Dubbelsidig 

Beteendestörning och Psykologiska Symtom vid 

demenssjukdom 

Cambridge cognitive examiniation, ett test för att 

undersöka kognitiv förmåga 

Blodflödesmätning i hjärnan 

Hjärnbarken 

Förkortning för cerebrospinalvätska 

Datortomografi, avbildning av hjärnan 

Försämrad funktion, nedbrytning 

Datortomografi 

Svårighet att svälja 

Talrubbning 

Störd funktion 

Mätning av hjärnans elektriska strömmar 

(ElektroEncefaloGrafi) 

Upprepning och repetition av det senaste sagda 

Att kunna planera, organisera, rangordna, tänka abstrakt 

Sidan 71 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

F 

Fibrill 

Fokal hjärnskada 

G 

Genetisk predisposition 

Global funktion 

H 

Hypertyreos 

Hypokinesi 

Hypotyreos 

I 

iADL 

IVP 

K 

Klocktest 

Kognition 

Konfabulering 

Konfusion 

Kroppsneglekt 

L 

Lakunära infarkter 

Likehood ratio 

M 

Mediala temporalstruktur 

Minimental test, MMT 

Multisensorisk stimulering 

MRT 

N 

Neurofibril degeneration 

Neurofibrill 

O 

Ortostatism 

Fin muskel- eller nervtråd 

Lokaliserad hjärnskada 

Genetiska anlag för att utveckla demenssjukdom 

Sammanfattande helhetsuttryck för en personen med 

demenssjukdom persons mentala förmåga 

Överproduktion av sköldkörtelhormon 

Onormalt minskade eller långsamma rörelser 

Underproduktion av sköldkörtelhormon 

Instrumentell ADL, förmåga till planering och 

samordning av aktiviteter 

Individuell vårdplanering 

Patienten ombeds rita en klocka med visare och ange ett 

klockslag 

Allmän beteckning för alla former av tankeverksamhet 

t.ex. varseblivning, inlärning, hågkomster, 

problemlösning och språklig aktivitet. Kognitiv som har 

med kognition att göra synonym med intellektuell 

Att fylla ut minnesluckor med påhitt 

Förvirring 

Ouppmärksamhet för stimuli från den egna kroppen 

Mycket små infarkter 

Ange en undersöknings prognostiska värde 

Struktur mot mitten i tinningloben 

Ett enkelt kognitivt/intellektuell test 

Samtidig stimulering av flera sinnen, t.ex. hörsel, syn, 

lukt 

Magnetkamera (Magnetresonanstomografi) 

Nedbrytningsprodukter från neuronets normala 

stödstruktur 

Fina trådar I nervcellerna 

Benämning på olika symtom som uppträder i stående 

ställning 

Sidan 72 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

P 

Palliativ 

Perception 

Perseveration 

Plack 

Prevalens 

Procedurminne 

Progrediera 

R 

Reliabilitet 

Rigiditet 

Rumsneglek 

S 

Senila plack 

Snoezelen 

Spatial 

Subduralhematom 

Subkortikala 

Synapser 

Syndrom 

T 

Tremor 

V 

Validitet 

Vaskulär/vasculär 

Visuell 

Visuell dysfunktion 

Visuospatial 

Lindrande 

Varseblivning av sådant som sinnena kan förmedla 

Tvångsmässigt upprepande av ord eller handling på 

grund av oförmåga att upphöra med handlingen 

Härdformiga förändringar i hjärnan 

Förekomst 

Motoriskt minne eller färdigheter 

Fortskrida, tillta 

Tillförlitlighet vid upprepade mätningar 

Stelhet 

Sviktande uppmärksamhet för sinnesintryck från 

omvärlden 

Små nystliknade ärrbildningar i hjärnvävnad 

Sensorisk stimulering av flera sinnen 

Betecknar rumslig orienteringsförmåga 

Blödning under hårda hjärnhinnan 

Om hjärnstrukturer och deras processer under barken 

Mötespunkt mellan nervceller där signalöverföring kan 

ske 

Flera sammanhörande sjukdomstecken som alla pekar på 

en viss sjukdom 

Darrningar, skakningar 

Tillförlitlighet hos ett mätprov, mäter vad testet avser att 

mäta 

Tillhörande kärlen 

Som har med synen att göra 

Förändringar i ögats rörelse och fixeringsförmåga och 

reduktion av synfältet och den visuella perceptionen. 

Svårighet att ientifiera och uppfatta skillnaden mellan 

objekt, bilder m.m. 

Förmåga till att genom synen uppfatta och agera i 

rumsliga sammanhang 

Sidan 73 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Referensförteckning 

Gäller inom: 


Dnr: 


5 

1. Demenssjukdomar en systematisk litteratur översikt. SBU-rapport; 2006. 

2. Vårdens svåra val, SOU 1995:5. 

3. DS 2003:47. På väg mot en god demensvård. Samhällets insatser för personer med 

demenssjukdomar och deras anhöriga. Socialdepartementet. Elanders Gotab Ab: 

Stockholm; 2003. 

4. Karp.A. Social och mental stimulans minskar risk för demens. Äldre i Centrum nr 1; 

2005. 

5. Qiu C. Winblad B. Fastbom L. Fratiglioni L. Combined effects of APOE genotype, 

blood pressure and antihypertensive drug use on incident AD. Neurology 

2003;61, 55-60. 

6. Fratiglioni, Rocca. Epidemiology of dementia in Boller F, Grafman J. Handbok of 

Neuropsykology, Dementia. Elsevier Science publishers, Amsterdam, in press. 

7. Wimo A & Jönsson L. Demenssjukdomarnas samhällskostnader. Äldreuppdraget 

2000:14, Socialstyrelsen. 

8. Armanius Björlin. G. Et al. Om demens. Liber. Stockholm; 2004. 

9. Marcusson.J., Passant. U, Wahlund. L-O, Wallin.A. Minnestörning och demens – 

utredning och handläggning. DMF. Det mångkulturella förlaget; 1998. 

10. Apoteket. Läkemedelsboken 2005/2006. 

11. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, SFS 1993:387. 

12. Nolan, M. Keady, J. IMMEL: assessing coping responses in the early stages of 

dementia. Brittish journal of Nursing. 1995. Vol. 4. no 6. 

13. Gulmann. Psykogeriatrik. Studentlitteratur; 2003. 

14. FASS; 2005. 

15. Björkdahl, A. Psyk-VIPS – att dokumentera psykiatrisk omvårdnad enligt VIPSmodellen. 

Studentlitteratur; 1999. 

16. Kovach Ch et al. Asessment and treatment of discomfort for people with Late-stage 

dementia. Journal of pain and Symptom Management 1999;6:412-419. 

17. Gustafsson, G. Thuresson, K. Personer med förståndshandikapp och Demens. 

www.vardalsinstitutet.net. 

18. Nygård L. Vardagslivets aktiviteter: Möjligheter och begränsningar; 1999. 

19. Josephsson.S (1994) Everyday activities as meeting-places in dementia. Doctoral thesis. 

Department of geriatric medicin, Karolinska Institute. 

20. Nygård L. 2000 rapport 19 Projekt Äldre och Folkhälsa. Demenssjukdom – tidiga 

insatser i hemmet med fokus på ensamboende i eget hem. Stiftelsen Stockholms läns 

Äldrecentrum. 

21. Karlström B, Landin I, Rothenberg E, Faxen I mfl. Mat och kostbehandling för äldre, 

problem och möjligheter. SLV; 1998. 

22. Marcus E, Berry E, Refusal to eat in the elderly. Nutrition Reviews; 1998;6:163-171. 

Sidan 74 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

23. Socialstyrelsen. Näringsproblem i vård och omsorg, prevention och behandling. SoS 

rapport, 2000:11. 

24. Ahlborg B. Alborn B. Andersson J. Handbok för vårdpersonal. AnA förlag. 

Falköping; 1994. 

25. Nordenram, G. Nordström, G. Äldretandvård. Förlagshuset GOTHIA. 

26. Wijk, H. Goda miljöer och aktiviteter för äldre. Studentlitteratur; 2004. 

27. Wijk H. Colour perceptions in old age. Department of geriatric Medicine Göteborg 

University; 1998. 

28. Bengtsson A. Utemiljöns betydelse för äldre och funktionshindrade. FHI-rapport; 2003. 

29. Eriksson, S. Introduktion BPSD. Avdelningen för Geriatrik, Institutionen för 

samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå Universitet. 

30. Eriksson, S. M fl. BPSD i ett nordiskt perspektiv – Beteendestörningar och Psykologiska 

Symtom vid Demenssjukdom. 

31. Hallberg, I. Problematiska beteende hos demensdrabbade. Liber; 1997. 

32. Socialtjänstlagen (SoL), SFS 2001:453. 

33. Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2000:5. 

34. Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 2005:28. 

35. Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, SFS 1998:531. 

36. Socialtjänstlagen (SoL), SFS 2001:453, 14 kap 2 §. 

37. Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), SFS 1982:763. 

38. Blomquist, U-B. Nicolaou, I. Förskrivningsprocessen. Hjälpmedelsinstitutet; 2003. 

39. Äldreuppdraget 1999:7. Skyddsåtgärder inom äldreomsorgen. 

40. Socialstyrelsen utfärdade Allmänna råd för vård av personer med nedsatt 

beslutskompetens, SOSFS 1992:17. 

41. Individuellt larm, hälso- och sjukvårdslagen 24 § 2:a stycket, SOSFS 1997:16. 

42. Socialstyrelsens föreskrift om förbud mot tvångsmedel, SOSFS 1980:87, SOSFS 

1992:17, ändring i SOSFS 1997:16. 

43. Nödvärnsrätten, brottsbalken, SFS 1962:700, 24 kap 1 §. 

44. Körkortslagen, SFS 1998:488, 10 kap 2 §. 

45. Regler för skydd och rättssäkerhet för personer med demenssjukdom, SOU 2006:110. 

46. Vägverkets författningssamling, VVFS 1996:200, 10 kap 1 §. 

47. Vapenlagen, SFS 1996:67 med ändring 1 juli 2006 (SFS 2006:386). 

48. Kihlgren, M. Tillit, autonomi och gemenskap – grundstenar för ett positivt möte inom 

äldrevården. Vårdförbundet – forskning och utveckling. FoU 56.1992. 

49. Bråne, G. Att bedöma demens med GBS-skalan. Natur och Kultur. Stockholm; 1989. 

50. Cars J, Zanders B. Att handleda inom demensvården. Hur personal och anhöriga kan 

stödja den demenshandikappade. Demensförbundet. Klippan; 1994. 

51. Edberg, A-K Red. Att möta personer med demens (s 53). Studentlitteratur. Lund; 2002. 

52. Winqvist, M. SOS-Syndromet. Liber; 1984. 

Sidan 75 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Gäller inom: 


Dnr: 


5 

53. Cullberg, J. Kris och utveckling. Natur och Kultur. Stockholm; 1975. 

54. Lorentz, J.W. alt et. Canada J. Brief Screening test for Dementia. Phsykiatry. 47, 

723-733; 2002. 

55. White, S. et al. Clook drawing as a screening tool for cognitiv impairment. Age and 

Ageing. 32 542-547; 2003. 

56. Regler för skydd och rättssäkerhet för personer med demenssjukdom. SOU 2006:110. 

www.regeringen.se/sb/d/108/a/74164 

57. Folstein MF., Folstein SE & McHugh PR. Mini-mental state. a practical 

method for grading the cognitive state of patients for the clinician. J 

Psychiatr Res, 1975 Nov;12(3):189-198. 

Sidan 76 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Lästips på Internet 

Vetenskapliga 

• Medicinska fakulteten, Lunds universitet 

www.med.lu.se/om_fakulteten 

• Vårdalsinstitutet 

www.vardalinstitutet.net 

Gäller inom: 


Övriga 

• Norrkunskap, demensutbildning 

www.norrkunskap.y.se/index.shtml 

• Lunds universitet 

www.lu.se sök på psykiatri 

• www.janssen-cilag.se, sök på demens 

• www.novartis.se 


• www.pfizer.se sök på demens, sidor för hälso- och sjukvården 

• Socialtjänstlagen på lätt svenska 

www.socialstyrelsen.se 

• Rixlex lagar och förordningar 

www.riksdagen.se 

• Läkemedelsverkets författningssamling m.m. 

www.lakemedelsverket.se 

• Arbetsmiljöverkets författningssamling, yrkesinspektionen 

www.av.se 

• Sveriges kommuner och landsting, väntetider i vården 

www.skl.se 

• Datainspektionen, rapporter m.m. 

www.datainspektionen.se 

• Handikappombudsmannen 

www.handikappombudsmannen.se 

• Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), regler, blanketter m.m. 

www.hsan.se 

Dnr: 


5 

Sidan 77 av 78




Policy 


2007-02-26 

1 


Antal sidor: 


78 


Länkförteckning 

Gäller inom: 


Förekommande länkar i vårdprogrammets kapitel. Se även rubrik Lästips på Internet. 

• American Journal of Psychiatry, http//:ajp.psychiatryonline.org 

• Alzheimerföreningen, www.alzheimerforeningen.se 

• Apoteket, www.apoteket.se 

• Demensförbundet, www.demensforbundet.se 

• En bättre demensvård (Sverige kommuner och landsting), www.demensvard.se 

• Emedicine from webMD, www.emedicine.com 

• Handbok för förskrivning av personliga hjälpmedel 

www.vgregion.se/vgrtemplates/RegRightColumn____35456.aspx 

• Hjälpmedelsinstitutet, www.hi.se 

• Demensvårdprogram, Landstinget i Östergötland 

www.lio.se/templates/Page.aspx?id=16086 

• National Center for Biotechnology Information (NCBI), www.ncbi.nlm.nih.gov 

• Norrkunskap demensutbildning, www.norrkunskap.y.se 

• Octopus demens AB, Demensbutiken, www.octopus.se 

• www.passagen.se 

• Komikapp-Rehatek AB, www.rehatek.se 

• SOU 2006:110. Regeringen, www.regeringen.se/sb/d/108/a/74164 

• ReKo sjuhärad, http://reko.vgr.se 

• www.sjukvardsradgivningen.se 

• www.smittskyddsinstitutet.se 

• Taktil utbildning, www.taktil.se 

• Ung och anhörig, www.unganhorig.se 

• Vårdalsinstitutet, www.vardalsinstitutet.net 

• Västra Götalandsregionen, www.vgregion.se 

Dnr: 


5 

Sidan 78 av 78

lokalt vårdprogram Demens

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?