Destination

i Finland, härjande krig och att svenska
staten ville bryta nya marker i svenska
barrskogsområden. Uppodlandet
underlättades av finnarnas färdigheter
i att svedja granskog. Skogsfinnarnas
byggnadsskick, hantverk, traditioner och
folktro hade karakteristiska drag. Folktron
var högst levande. Kristendom, magi,
besvärjelser och en tro på att allt i naturen
har en själ smälte samman till en väv. De
använde sig av de ”goda krafterna” för
att skydda sig och boskapen och för att
bota sjukdomar. De ”onda krafterna”
kunde också tas till när det så behövdes.
Besök gärna de finngårdar
som finns bevarade:
• Ritamäki (Ritaberg), Lekvattnet
• Kvarntorp (Myllylä), Lekvattnet
• Hembygdsgården Karmenkynna,
Lekvattnet
• Juhola, Östmark
• Purala, Östmark
• Abborrtjärnsberg
(Ahvenlamminmäki), Östmark
• Mattila, Östmark
• Hembygdsgården Kollsberg,
Torsby, Fryksände
• Vitsands hembygdsgård
• Nikkela hembygdsgård, Nyskoga
• Dalby hembygdsgård
• Tomta, Södra Finnskoga
hembygdsgård
• Finngården Rikkenberget,
Södra Finnskoga
Sjutorpsleden
– en lisa för själen
Text: Camilla Classon. Foto: Gullwi Isaksson-Hougart och Per Eriksson.
Ja, det är så Susanne Marguerit
Arvidsson från Karlstad beskriver
känslan hon får efter att ha gått
Sjutorpsleden.
– Jag älskar att gå den, jag har gått
den så många gånger att jag har tappat
räkningen, berättar hon.
Sjutorpsleden är en 8,2 km lång vandringsled
som går mellan sju torp, från
Torsby, väg 239 till Lekvattnet. En liten
sträcka av leden slingrar sig in i Norge
och går tillbaka och avslutas sedan i
Sverige. De sju olika torpen är gamla
bevarade finngårdar.
Susanne berättar att det är en enkel
led att gå, det är lätt att hitta med bra
skyltning.
– Du behöver inte vara orolig för att
gå vilse, men känner du dig osäker
finns det kartor på turistbyrån.
– Jag har gått leden med barn som
varit 8 år och uppåt och även haft med
mig hela skolklasser. Vandringen uppskattas
verkligen av alla åldrar.
Sjutorpsleden har en varierad natur
med höjder, gammal skog och åsar.
Floran är rik och unik och många av de
växter som återfinns är typiska slåtterväxter.
På vissa ställen där det är lite
blött finns det spångar att gå på.
– Det är något speciellt med att gå
mellan stugorna, jag får kraft och
känner mig stärkt efter en tur, berättar
Susanne. Ibland tar jag med mig vänner
och ibland åker jag dit ensam. Det
blir som min lilla fristad som ger mig
inspiration att klara av vardagen.
– Det bästa med hela leden är ”efterrätten”,
den sista stugan, Ritamäki,
skrattar Susanne. Man kommer upp
lite på höjden och ser ut över området
med skogen och alla blommor. Man
kan se långt bort och det är så vackert.
Jag och
Sjutorpsleden har
0
nagot speciellt
..
ihop, jag alskar
0
att ga den.
Susanne har sett en del djur under
sina turer, mest olika fåglar.
– Jag är inte så bra på att känna igen
fåglar men en del örnar och vråkar har
jag sett. Älgar har jag också stött på
men då brukar jag sjunga högt så försvinner
de, berättar hon. Det är ett bra
knep om man inte vill träffa på djur,
att sjunga.
– Avslutningsvis skulle jag bara vilja
säga till alla – missa inte att vandra
Sjutorpsleden! Ta med något gott i
ryggsäcken och bara njut, säger
Susanne.
– 23 –