LÖDDEKÖPINGE

1
LÖDDEKÖPINGE
HEMBYGD och HANDELSPLATS
En bebyggelse- och miljöinventering
med riktlinjer för bevarande
---
Ingår i Fördjupad översiktsplan för Löddeköpinge
Antagen av kommunfullmäktige 2000-02-10

2
sida
ÖVERSIKTSKARTA..........................................................................…. 3
INLEDNING......................................................................................... …4
ALLMÄNT OM BEBYGGELSE- OCH MILJÖKVALITETER
Struktur och gestalt........................................................................... 5
Det lokala perspektivet.................................................................... 6
Krav på byggnader enligt PBL.......................................................... 6
LÖDDEKÖPINGE - EN KORT HISTORIK........................................... 7
ORTSINVENTERING, översiktlig
Gatunät, torg, platsbildningar, centrum............................................ 9
Grönstruktur................................................................................... 10
BEBYGGELSEINVENTERING med förslag till åtgärder/förhållningssätt
Översiktskarta med bebyggelse och vägnät..................................... 11
Bebyggelse tolkad från 1915 års karta....................................... 12
Bebyggelse fram till cirka 1960................................................. 16
Bebyggelse 1960-70, 1970-80.................................................... 17
Bebyggelse 1980-90, 1990-97.................................................... 18
Bilaga 1, 2, 3 redovisar kartor över orten från 1815-1970.

ÖVERSIKTSKARTA
3

4
INLEDNING
Den arkeologiska forskningen visar att det bedrivits handel och köpenskap i
kombination med boende vid platsen för nuvarande Löddeköpinge (Luddekaup-angr;
”köp-äng”=handelsplats) sedan tidig vikingatid; 800-talet.
Beskrivningen nedan är hämtad ur skriften ”Kävlingebygden nu och då”, 1979:
”Vi kan se att Löddeköpinge ligger strategiskt placerat som centrum i ett
tättbefolkat område. Man har valt att lägga orten på det känsligaste stället i
kommunikationsnätet mellan de olika boplatserna; vid övergången av Lödde å.
Ett sådant läge känner vi från andra handelsorter. Vi föreställer oss att
Löddeköpinge varit en centralort i en sammanhängande bygd på båda sidor av
Lödde å.”
För det nutida Löddeköpinge är det närheten till motorvägen E6, som givit
orten dess strategiska kommunikationsläge för såväl boende som handel.
Löddeköpinge som handelsplats präglas framför allt av det stora köpcentrat
Center Syd, som invigdes 1991.
Bostadsorten Löddeköpinge präglas till stora delar av 1970-talets planeringsoch
bebyggelseideal med vidsträckta villamattor, servicefunktionerna samlade
i en centrumbyggnad samt hög arbetspendling/bilberoende.
De nya mera generellt utformade miljöerna dominerar påtagligt över den äldre,
successivt framvuxna och mera ”ortsanknutna” bebyggelsen.
De centralt belägna gatorna Barsebäcksvägen och Malmövägen har utvecklats
till genomfartsleder med tidvis mycket hög trafikbelastning.
Till följd av dessa omständigheter har Löddeköpinge försvagats vad avser
identitet och egenkaraktär.
Det har bedömts angeläget att, i samband med framtagandet av fördjupad
översiktsplan för Löddeköpinge, särskilt studera möjligheterna till värn och
förstärkning av såväl äldre kvarvarande betydelsebärande miljöer som
kvaliteter i den nyare bebyggelsen.
Föreliggande utredning avser i första hand belysa bebyggelsefrågor. För att
främja och slå vakt om helhetssynen har härutöver även kortfattat redovisats
frågor om gatunät, trafik, centrumfrågor, parker etc. Dessa frågor studeras
vidare i särskilda PM inom ramen för översiktsplanearbetet för Löddeköpinge.

5
ALLMÄNT OM BEBYGGELSE- OCH MILJÖKVALITETER
STRUKTUR OCH GESTALT
En orts grad av identitet, karaktär och trevnad är, vad gäller de fysiska miljön, till
stora delar beroende av strukturbärande element:
* Bebyggelsens mönster/årsringar, karaktärs- och symbolbyggnader, landmärken.
* Gatunätets uppbyggnad med vägar, gator, platser och torg, eventuell
förekomst och läge på genomfartsgator etc.
* Förekomsten av service- och centrumfunktioner samt det sätt varpå de anordnas,
t ex traditionellt längs gator och torg eller samlat i centrumbyggnad
* Grönstruktur; parker och grönområden samt hur de sammanbinds med gc-vägar.
* Verksamheter/arbetsområden som präglar och karaktäriserar orten (jfr t ex
brukssamhällen)
samt bebyggelsens och miljöernas gestalt:
dvs hur man utformar gatu- parkmiljöerna mm samt hur de enskilda byggnaderna
utformas såväl som individer som delar av kollektivet; delområdet.
Fd transformatorstationen utstrålar styrka och värdighet. Byggnaden är en god
representant för den tidiga industralismen, vars byggnader ofta uttrycker stolthet och
vilja att manifestera verksamhetens värde.

6
DET LOKALA PERSPEKTIVET
Följande citeras ur Riksantikvarieämbetets skrift ”Kulturmiljöbeskrivningar i
planeringsunderlag”, 1996.
”En första förutsättning för att de kulturhistoriska aspekterna skall ha en chans att
bli tillvaratagna är att de blir kända och accepterade som viktiga värden.
Kulturvärdenas betydelse ligger i att de är värdefulla för oss alla, inte att lagen
säger att de skall skyddas. I detta förhållningssätt ligger också att man söker förmedla
kunskap som kan hålla ihop en helhetsbild, och att förklara betydelsen av
värdena i det sammanhang som hela den berörda platsen eller det berörda området
utgör.
Ett lokalt sammanhang kan för dem som berörs vara lika betydelsefullt som en
kulturvetenskapligt särskilt märklig egenskap i miljön. En strävan bör vara att berätta
den historia som kan avläsas i miljön men som inte är uppenbar för den
”oinvigde”.
Värderingarna i föreliggande utredning avseende miljöer i Löddeköpinge är gjorda
ur ett lokalt perspektiv utifrån ambitionen att stärka och främja goda miljöer i vid
bemärkelse.
Idyll vid Barsebäcksvägen. Både hus och trädgård har kvar sin ursprungliga prägel.
KRAV PÅ BYGGNADER MM ENLIGT PLAN-OCH BYGGLAGEN, 3 KAP.
1§ Byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn
till stads- eller landskapsbilden och till natur och kulturvärden på platsen.
Byggnader skall ha en yttre form och färg, som är lämplig för byggnaderna som
sådana och ger en god helhetsverkan.
10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens särdrag
beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och
konstnärliga värden tas till vara.
12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av
denna karaktär, får inte förvanskas.
13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till
byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig
synpunkt samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras.

7
LÖDDEKÖPINGE - EN KORT HISTORIK
Under vikingatiden från 800- talet till 1100-talet var Löddeköpinge en mycket
viktig handelsplats för ett stort och rikt omland med Lödde å som transportled ut
till omlastningshamnen Lödde kar. Den säsongsmässiga marknadsplatsen var
belägen vid platsen för nuvarande grönområden öster och väster om
Vikhögsvägen. Den fasta bosättningsplatsen, byn, bestod av två områden belägna
dels vid platsen för nuvarande Tolvåkerskolan, dels vid platsen för nuvarande
kyrkan. Till byn hörde en kyrka med kyrkogård, belägen cirka 300 meter öster
om nuvarande kyrkan.
Byn stagnerade under 1150-talet till följd av den framväxande centralmaktens
styrning av handeln från landsbygden till de framväxande, centralkontrollerad
städerna såsom Lund, Tommarp, Helsingborg, Lomma. Under en lång period fram
till början av 1800-talet var Löddeköpinge en bondby under Borgeby slott.
Under den förra delen av 1800-talet, i samband med skiftesreformer och lantbrukstekniska
landvinningarna, förvandlades byn från bondby till bygdecentrum.
Folkmängden fördubblades från 500 personer år 1800 till 1025 personer år 1865.
Laga skiftet 1827 innebar att gårdar flyttades ut från bygemenskapen och blev s k
ensamgårdar med sammanhängande ägor. På den så uppkomna lediga marken
inne i byn uppfördes gathusbebyggelse för den växande befolkningen. Utanför
byområdet etablerades småhusbebyggelse; småbruk, längs Lyckehusvägen.
På 1860-talet etablerades ett stort handelshus vid korsningen å-landsväg. Ån
kanaliserades och utnyttjades för varutransporter.
1874 instiftades ”Löddeköpinge m fl socknars Sparbank”, från 1884 inrymd i
banklokalen på Malmövägen. Vidare etablerades mejeri samt ett flertal
hantverksverksamheter. Ett nytt skolhus, Östra skolan, byggdes 1894.
År 1907 utbyggdes Sjöbobanan med sträckan Kävlinge och Barsebäck. Järnvägen
övertog snabbt åns roll som kommunikationsled. Järnvägen lades ned 1954.
Banområdet ianspråktogs under 60-talet bl a för utbyggnad av Nyvångskolan.
Under tiden fram till 1960-talet var utbyggnadstakten måttlig. Det ökande
bilinnehavet och den allmänna välståndsutvecklingen medförde framväxt av
fritidshusbebyggelse i Sandskogen och Lyckehusområdet väster om
Löddeköpinge.
Motorvägen, E6, byggdes ut under 1960-talet. Därefter vidtog under 1970-talet en
synnerligen kraftig tillväxtperiod med en omfattande bostadsproduktion då
folkmängden ökade från 2000 till 5000 personer under en tioårsperiod. Ortens
centrum flyttades från korset till nuvarande läge vid Barsebäcksvägen.
Den senaste stora förändringen skedde vid början av 1990-talet då Center Syd
etableras som ett stort regionalt köpcentrum invid motorvägen inom
verksamhetsområdet norr om Köpingevägen.
***
För fördjupat studium av ortens historia finns mycket intressant att läsa bland
annat i skriften ”Kävlingebygden nu och då”, 1979.

8

9
ORTSINVENTERING, översiktlig
GATUNÄT, TORG, PLATSBILDNINGAR, CENTRUM
Malmövägen, Barsebäcksvägen, Vikhögsvägen och Lyckehusvägen är gamla
vägar, som framträder tydligt t ex på kartan från 1815.
Såväl Malmövägen som Barsebäcksvägen har utvecklats till tidvis mycket högt
trafikbelastade genomfartsleder för framför allt Ålstorp-Hofterups pendlartrafik
samt trafiken Kävlinge -Löddeköpinge/CenterSyd.
Gatunät
Malmövägen: Sträckan från bron över Lödde å till korsningen med
Barsebäcksvägen, korset, representerar det gamla centrum, vilket de befintliga
byggnaderna; banken, gästis, magasinsbyggnaderna, skånelängorna och gatehusen
m fl vittnar om.
Den under 1994 ombyggda bron har utformats med särskild omsorg med
smidesräcke, belysning och broskylt.
Det äldre torg man kunde förvänta sig vid korset finns emellertid inte. Platsen
domineras av en stor öppen asfalterad parkeringsyta som gör att gaturummet
flyter ut och blir otydligt.
Barsebäcksvägen: Gatan har i huvudsak en fin karaktär av bygata med småskalig
bebyggelse. Gaturummet känns emellertid upplöst och trasigt dels vid korset (se
ovan) inklusive sträckan fram till Vikhögsvägen och dels vid nuvarande
centrumbyggnaden.
Torg, platsbildning:
Det finns inte något torg eller gestaltad platsbildning i Löddeköpinge.
Centrum:
En orts centrum uppstår där affärerna finns och där olika stråk och aktiviteter
sammanstrålar dvs där människor rör sig/uträttar ärenden och där det finns
förutsättningar för såväl det planerade som det oplanerade mötet. Hörnpelarna
(avseende den fysiska miljön) i ett välfungerande småortscentrum kan något
förenklat sammanfattas i uttrycket ”service, småskalighet, prydlighet och
trevnad”.
Det regionala köpcentrumet Center Syd norr om Lagervägen lockar givetvis
många besökare, så även Löddebor. Trots detta får det bedömas som en rimlig
ambition och nödvändigt för boendeorten Löddeköpinge att man har ett ”eget”
centrumområde.
Byns tidigare centrum vid ån och upp mot korset har vartefter flyttats till
Barsebäcksvägen och nuvarande centrumbyggnaden med affärer, post, bank,
bibliotek mm. Området väster om centrumbyggnaden är en stor parkeringsyta
medan området öster om centrumbyggnaden känns mera levande trots att det
delvis är centrumbyggnadens baksida. Här rör sig många fotgängare och cyklande
med ärende till centrumbyggnaden, skolan, Folkets Hus, parkstråket etc.
Området är gestaltningsmässigt helt outvecklat.

10
GRÖNSTRUKTUR
Grönstrukturen för Löddeköpinge omfattar 2 större och 2 mindre grönytor inom
tätorten samt gång- och cykelstråk bl a mot de värdefulla naturområdena mellan
Sandskogen, Lyckehusen och sundet. Med Lödde å, som tidigare varit så viktig för
ortens utveckling, finns idag inte det fysiska samband som vore önskvärt ur såväl
allmän trevnads- och rekreationssynpunkt som ur lokalkulturhistorisk synpunkt.
Parker
Grönytorna, parkerna är delvis relativt anonyma - ingen av dem har heller namn.
Kanske har man sett dem som mellanrum snarare än de gröna rum de förtjänar ses
som. För enkelhetens skull ges de i denna utredning de ”interemistiska” namnen
Centralparken, Marknadsparken, Vångaparken och Södervångsparken i avvaktan på
”riktiga” namn, lämpligen föreslagna av Löddeborna i en allmän namntävling.
Centralparken:
Parken är med sitt centrala läge och rejäla storlek (10 ha) en viktig kvalitet för
Löddeköpinge. Den ger emellertid i den mittre delen ett något ensartat intryck då
den i huvudsak består av öppna gräsytor. Detta intryck accentueras av grannskapet
med idrottsplatsens och Nyvångskolans stora öppna gräs-, grus- och asfaltytor.
Mot öster förbinder den bilfritt till området öster om Landskronavägen. Här har man
också en fin vy mot boningshuset till Julius Hansons gård. I söder förbinds parken
med Folkets Husparken via en gc-väg mellan Nyvångskolan och idrottsplatsen. Mot
väster förbinder den med gcväg över E6:an mot Sandskogen mm .
Marknadsparken och Vångaparken:
De här områdena har ett spännande förflutet som vikingatida handelsplats, vilket
borde framgå tydligt av informationstavlor etc. Utsikten ut över nejden från Trulshög
är mycket tilltalande med ån, kyrkan, kvarnen, jordbrukslandskapet och den vackra
gården Segershill.
Lödde å
Man når ån från fyra platser: den lilla gröningen i Pråmvägens förlängning,
fiskeplatsen vid brons sydöstra sida, Lödde Kanotklubb samt vid gröningen vid
båtbryggan som nås via Vångavägen/markväg.
Några bra möjligheter att ströva längs ån finns inte.
Gröningen i Pråmvägens förlängning var, innen den första bron byggdes vid slutet av
1800-talet, platsen för byns färjeöverfart. Här kan man fundera på att komplettera
gröningen med en sittgrupp för att öka och markera platsens värde som del av ortens
allmänt tillgängliga grönstruktur.
På samma sätt kan gröningen vid båtbryggan i Vångavägens/markvägens förlängning
kompletteras med sittgrupp och eventuellt en grillplats.

11

12
BEBYGGELSEINVENTERING med förslag till åtgärder/förhållningssätt
En orts framväxt kan, mer eller mindre tydligt, avläsas i de stilideal som de olika
delområdena representerar. De olika stilarna kan inte avgränsas exakt från varann
men är ofta relativt lätta att utläsa i bebyggelsemassan.
Kartan på föregående sida redovisar bebyggelsens framväxt tolkad utifrån
tillgängligt kartmaterial. Den omfattar också en enkel översikt avseende vägnätet.
De olika perioderna beskrivs i text med förslag till förhållningssätt för att kunna
bevara/utveckla de olika områdenas särdrag/särart enligt PBL 3:10 och 3:12.
Till materialet finns fotodokumentation med beskrivningar av de enskilda
objekten.
Bebyggelseområden tolkade från 1915 års karta
Gården: De gårdar som ligger kvar inom/invid tätortsområdet (Segershill, Julius
Hanssons gård samt gården vid kvarnen) representerar den gamla bystrukturens
större brukningsenheter, även om byggnaderna i sig är av senare datum.
De har separat mangårdsbyggnad och stora ekonomibyggnader.
Vad gäller Julius Hanssons gård kan noteras att den äldre boningslängan ersattes
med en påkostad villa i herrgårdsstil på 1930-talet. Båda kvarligger och ger
gården ett extra värde som tidsdokument. Kvarngården har ett särskilt värde pga
sitt läge vid kvarnen, kyrkan och det öppna landskapet mot bl a ån och Borgeby.
Det lilla småbruket/rörelsen återfinns bl a mitt emot apoteket. Denna gårdsform
kan förmodas ha varit mycket vanlig i byn tidigare.
Skånelängan kännetecknas av smal huskropp och brant tak, få och små takkupor,
ingen/kort takfot, låg fasad och ofta lång huskropp, fönster med stående
proportioner samt lokalt byggnadsmaterial.
Hus av denna typ återfinns framför allt inom området öster om Malmövägen
mellan ån och korset samt längs Barsebäcksvägens norrsida.
Vidare finns två hus av denna typ vid Gånggriftsvägen, varav en med vasstak och
synliga takbjälkar. Dessa hus är en reminicens från den tid då här fanns ett
vägkors (jfr kartan på föregående sida).
Gathuset karaktäriseras framför allt av placeringen nära gata, den måttliga
storleken, fasadmaterial i tegel/puts, murningsdetaljer som takfotsgesims,
fönstervalvbåge, mönstermurning, stående fönsterproportioner, få och små
takkupor, ibland förekommer även frontespis.
Gathuset återfinns framför allt längs Ådals- och Barsebäcksvägens norrsidor samt
i korsningen med Vikhögsvägen.
Allmänna byggnader: Senare delen av 1800-talet och perioden kring sekelskiftet
innebar generellt stora samhällsförändringar och ökad rörlighet: folkökning,
emmigration, industrialisering, lantbrukstekniska landvinningar,
järnvägsbyggande mm. Som en följd av detta uppfördes under denna period ett
stort antal allmänna byggnader. Denna utveckling kan utläsas även i
Löddeköpinge.

13
Gästgiveriet har funnits i Löddeköpinge sedan början av 1800-talet.
Kvarnen uppfördes 1849.
Sparbanken (huvudbyggnad och gårdbyggnader), som uppfördes 1884, är en god
representant för det sena 1800-talets och sekelskiftets mycket karakteristiska
tegelarkitektur med utnyttjande av formtegel och mönstermurning.
Detta gäller även för fd transformatorstationen, numera galleri, som är en fin
representant för tidens industribyggnader samt det röda tegelmagasinet vid korset.
Östra skolan byggdes 1894 samt tillbyggdes 1915. Byggnaderna har givits en stram
utformning med detaljer i form av pilastrar och dekorationsränder.
Handelshuset vid ån samt mejeriet norr därom uppfördes på 1870-talet. Fotografiet
på sidan 6 visar den prydliga och livfulla anläggningen sedd från ån. Miljön har
sedan dess utarmats med bl a en dominerande plåtbyggnad. Fasaderna är nergångna.
Området är viktigt inte minst då det utgör del av entréområdet till Löddeköpinge
söderifrån. Vidare ger läget vid ån området särskilda miljövärden. För att få ett
samlat grepp om möjlig och önskvärd framtida användning bör området studeras i
särskild utredning.
Stationshuset utgör en länk i den järnväg som öppnades 1906 på sträckan
Barsebäckshamn - Sjöbobadet - Barsebäcksby - Löddeköpinge - Västanhög-
Högsmölla - Kävlinge. Samtliga stationer, med undantag av Sjöbobadet, gavs samma
utformning. Järnvägen lades ner 1954. De kvarvarande stationerna är idag
bostadsfastigheter.
Härutöver finns kyrkan från 1100-talet, som naturligtvis också är en viktig
symbolbyggnad och landmärke.
FÖRSLAG TILL FÖRHÅLLNINGSSÄTT:
* Det är önskvärt att de två kvarvarande gårdarna, Segershill och Kvarngården,
bevarar sin identitet och ges ett omland som bekräftar det agrara sambandet.
* Vyn från Högsvägen mot kvarnen, gården, kyrkan och transformatorstationen är
värdefull då den på ett mycket koncentrerat sätt representerar det gamla
Löddeköpinge. Vidare finns här under mark en stor medeltida kyrkogård.
Utbyggnader öster om detta område bör ej komma ifråga.
* Karaktären av äldre bebyggelse längs delar av Malmövägen (delen från ån till
korset, östra sidan), Ådalsvägen och Barsebäcksvägen liksom den lilla husgruppen
vid Gånggriftvägen samt huset vid Vikhögsvägen bör värnas. Renoveringar,
utbyggnader och nybyggnader bör utformas med hänsyn till reglerna ovan. Se
också skriften ”Skånelängans traditionella utformning”, Landsantikvarien i
Malmöhus län, 1996 samt ”Kävlinge, ett skånskt järnvägssamhälle”, som bl a
innehåller en gedigen genomgång av bl a gatehusens karakteristiska drag.
* Kyrkan, kvarnen, banken, transformatorstationen, skolan, gästgiveriet samt
magasinet utgör karaktärs/symbolbyggnader som bör värnas. Varsamhet och
respekt för byggnadernas särdrag krävs vid förändringsarbeten på/invid dessa
byggnader.
* Området vid fd handelshuset bör studeras i särskild utredning.

14
* Särskild stationshusutredning bör genomföras där befintliga och fd stationer
inom kommunen redovisas och eventuella varsamhetsaspekter formuleras i ett
samlat grepp.
* På samma sätt vore det av stort intresse att inventera de olika skolbyggnaderna
i kommunen och då förslagsvis med avstamp i Löddeköpinge.
”Skolundervisningen i Löddeköpinge har gamla anor. Prästen Severin SchlÜter
utarbetade 1742, 100 år innan folkskolestadgan kom till, ett förslag till
scholeordning för Borgeby och Löddeköpinge.” Citatet är hämtat ur
”Kävlingebygden nu och då, 1979”.
* Löddeköpinge uppfattas i många avseenden som en ung villaförort. De många
trådarna bakåt i tiden som finns bör synliggöras på ett bättre sätt. Ortens
förutsättningar att bli en ”historiebok” borde utnyttjas bättre genom t ex
uppsättande av informationstavlor, utarbetande av informationsbroschyr etc.
Detta är i huvudsak en uppgift för länsstyrelsen, som bör intresseras för att aktivt
arbeta med dessa frågor.
Fd strationshuset

15

16
Bebyggelse fram till cirka 1960
30-talsvillan med mer eller mindre tydliga stildrag från såväl nationalromantik
som klassicism (burspråk, symmetrisk fasaduppbyggnad med markerat entréparti,
fasadputs, tydlig övergång tak-fasad, frontespis, stående fönsterproportioner, få
och små takkupor) återfinns i Löddeköpinge i några exemplar längs norra delen
av Malmövägen samt Barsebäcksvägen. Affärshuset, från 1938, i hörnet Malmövägen/Ådalsvägen
utgör en stram och ståtlig byggnad med drag enligt ovan.
40-50-talens egnahem kännetecknas av en enkel exteriör i 1½-plan, som får sin
huvudsakliga karaktär av huskroppens kvadratiska grundform, den höga källarsockeln,
det branta takfallet och den symmetriska fönsterplaceringen. Typiska
representanter för denna period återfinns bl a längs Barsebäcksvägens sydsida.
Under denna period uppförs även den allmänna byggnaden Folkets Hus, som fått
en hedrande placering som omslagsbild i rapporten ”Hus för folket, en inventering
av Folkets Hus och Folkets Park i Malmöhus län”, Karin Winter, Skånes
Hembygdsförbund.
FÖRSLAG TILL FÖRHÅLLNINGSSÄTT:
* Vid renovering av 30-talsvillorna och affärshuset bör värnas om
karaktärsdragen enligt ovan. Se vidare fotodokumentation i underlagsmaterialet.
* Folkets Hus jämte park och allé hör samman. Anläggningens särdrag bör
bevaras.
* Förutsatt trafikavlastning skulle kunna övervägas att bebygga parkeringsytan
vid busstorget med bostadshus, som i skala och utformning svarar mot
affärshuset mitt emot. Marken ägs enskilt.

17
Bebyggelse cirka 1960-70
Radhus- och grupphusområdet söder om Barsebäcksvägen är med sin nätta
enplansbebyggelse i tegel och lättbetong goda representanter för perioden.
Takutformningen med taktegel och måttlig lutning, 27°, bidrager väsentligt till
områdets karaktär av småskalig och prydlig bebyggelse.
Förhållningssätt: Utbyggnad med takkupor bör inte tillåtas.
Bebyggelse cirka 1970-80
Den stora utbyggnaden i Löddeköpinge under perioden föregicks av en
arkitekttävling. Det vinnande bidraget stod en dansk arkitektgrupp för.
Utformningen av det stora villaområdet mellan den centrala parken och
Köpingevägen, Fäladsvägen och Landskronavägen bygger planmässigt på en
tidstypisk idé om tydlig nivåuppbyggnad i spannet från den enskilda
tomten/trädgården via den för 8 till 10 villor gemensamma entrégården och
trafikseparerade gång och cykelstråk med insprängda lekplatser, till den stora
gemensamma gröningen, den centrala parken.
Entrégårdarna utgör en potentiell utvecklingsmöjlighet. Inom en del gårdar,
framför allt vid Odlarevägen och Lantvägen bildar hus, carportar och växtlighet
på den enskilda tomten tillsammans rumsliga kvaliteter. Många gårdar utgör
emellertid endast en odefinierad asfaltyta för parkeringsändamål. Gårdarna bör
avgränsas tydligt, men inte avskiljas från, de enskilda tomterna.
I samband med renoveringar i det nu cirka 25 år gamla området har en del
fastighetsägare valt att måla om bl a trädetaljer och ibland även fasaden i en egen
färg. De ursprungligen helt enhetliga husgrupperna har på detta sätt fått en större
variationsrikedom. Detta bör ses positivt under förutsättning att färgvalet görs så
att en god helhetsverkan erhålls. Ändringar av fasadmaterial, färg etc skall inom
detaljplanelagt område, enligt reglerna i PBL, prövas i bygglov.
Tillbyggnader mot trädgårdssida bör i första hand göras som enplanslösningar för
att bibehålla områdets småskaliga karaktär samt för att undvika olägenheter med
insyn etc. I det fall man väljer lösningar i 1½-plan bör utformningen vara sådan
att tillbyggnaden underordnar sig den ursprungliga huvudbyggnaden.
FÖRSLAG TILL FÖRHÅLLNINGSSÄTT:
* Förändringar i form av sammanbyggnad av garage etc, som innebär att
öppning från gård till gc-stråk/park stängs, bör inte godtas.
* Utformningen av förgårdsmarken med staket, träd,häckar och växtlighet i
övrigt bör utformas med hänsyn till den gemensamma gården. Höga murar och
plank bör undvikas.
* Gårdarna ingår i kommunens allmänna mark. Man skulle kunna fundera över
huruvida t ex ändring till gemensamhetsanläggning vore en positiv förändring,
innebärande att de boende får större rådighet över sin närmiljö
* Ändringar av fasadmaterial, färg etc innebärande större variationsrikedom bör
prövas positivt under förutsättning att hänsyn tas till helhetsverkan.
* Tillbyggnader bör volymmässigt underordnas den ursprungliga
huvudbyggnaden.

18
Bebyggelse cirka 1980- 90
Södervångsområdet är en god representant för 80-talets bebyggelseideal med låg,
tät bebyggelse, slingrande gator och miljöanpassade parkutformning med öppen
dagvattenhantering.
Bebyggelse cirka 1990-97
Under denna period har endast mindre projekt genomförts. Flera av dem har varit
för äldreboende. Dessa projekt har fått en relativt generell utformning utan särskilt
utmärkande särdrag. Som ett undantag kan dock omnämnas det äldreboende som
uppfördes 1995 vid servicecentrat, där fasadteglet givits en utformning med
släktskap med sekelskiftets tegelarkitektur.
**************
Generellt inom orten bör följande anvisningar avseende utbyggnad av takkupor gälla:

19

20

21

22

23