PSYKOFARMAKA

Pillersamhället
bjuda familjehem till ungdomar,
vuxna och familjer. En mindre
del möter människor som inte
ska bo i familjehem men som
kommer för att de inte vill ha
kontakt med psykiatrin.
– Fler och fler kommer till oss
för att man inte vill gå till BUP.
Man vill inte ha medicin och
man vill inte ha en diagnos.
– Att sedan beskriva vad det är
vi gör, det är inte alldeles enkelt
men jag vågar påstå att det gör
en skillnad att inte utgå från
att det är något fel på den unga
människan. Jag tror att man kan
säga att vi har en idé som vi på
olika sätt försöker levandegöra i
det dagliga att det är viktigt att bli
räknad med, att det finns människor
som tror på en, att vara
omgiven av människor som inte
betraktar en som att man är konstig
eller annorlunda eller så. Det
gemensamma arbetet handlar om
att skapa en förståelse både sig
själv och sitt sammanhang. Att
finna fram till sin väg i livet.
24
Hjälper till att trappa ur
– Många av de ungdomar som
kommer hit har diagnos och
medicin. Hade det varit så att
många mår bättre av sina mediciner
av att dagligen ta preparat
som ingen vet vilka effekter de
har på lång sikt, hade det väl
varit okej. Men vi möter ofta
unga människor som känner sig
avstängda, har högt blodtryck
och minskad aptit, rent kroppsliga
symtom. Vi hjälper individen
att trappa bort medicinen. Det
allra bästa är när det kan göras
i samråd med alla inblandade
inkl. läkaren. Vi som jobbar här
är inte läkare utan terapeuter
men om man inte är tvångsordinerad
läkemedel står det alla fritt
att sluta med sin medicin och det
vi försöker bidra med är att göra
nedtrappningen så skonsam som
möjligt, samt inte minst genom
att berätta om praxis och forskning
som förmedlar något annat
än det som vanligvis berättas.
– Väldigt ofta, men inte alltid,
klarar sig klienterna utan medicinerna.
Det är inte så att alla
går härifrån och lever lyckliga
liv. Men ofta beskriver man hur
livet blivit påtagligt bättre och i
det ingår för väldigt många att
inte ta några läkemedel. Det är
väldigt tunga delar tycker jag.
DSM- systemet avgörande
– Hur har det kunnat bli så
här är en svår och omfattande
fråga. Jag tror att det har med
DSM- systemet att göra. Det blir
allt fler psykiatriska diagnoser
och som en följd av det större
medicinanvändning. Läkemedelsindustrin
är mycket lukrativ
och det finns ett marknadsmässigt
intresse av att prångla ut så
mycket tabletter som möjligt.
– Jag tycker att ADHD-begreppet
är oerhört vagt. Det är
inte bara jag utan det är allt fler
som börjar bli kritiska till den
explosionsartade ADHD-tillströmningen.
Mig veterligt finns
inte samstämmig evidens för att
ADHD finns. Men säger man en
sak tillräckligt många gånger så
blir det ju sant. Och vi verkar ha
hamnat där nu.
På slutet känns det viktigt för
Carina att lägga in en brasklapp:
– Jag vill lägga till att de allra
flesta som kommer till oss gör
det för att man inte vill äta mediciner.
Vi möter inte de människor
som har positiva effekter av
medicinerna. Det är viktigt att
säga detta. Men oavsett om man
tillhör den ena eller andra sidan i
det här så måste man vara ifrågasättande.
Jag känner en stark oro
för vad vi stoppar i våra barn,
det gör jag verkligen. Vi som i
våra arbeten möter människor
som utsätts för det här är för
okritiska. Vi tar för lite ställning
i den här frågan.
TEXT OCH FOTO Per Sternbeck
Med små medel lyckades
RFHL flytta fram läkemedelsberoendet
som samhällsproblem
i riksdagen. Man kom
inte ända fram men ändå en
bra bit på väg.
Lobbyingarbete är inget fint
klingade ord. Man sätter det
lätt i samband med storföretag
som skickar kostymklädda
pr-konsulter som ska påverka
småkorrupta politiker med
middagsbjudningar med gratis
alkohol i mängd. 2013 började
Staffan Utas sitt lobbyarbete för
RFHL. Uppdraget var att få in
läkemedelsberoende i de nationella
folkhälsomålen. Nu, två
år senare börjar man skönja ett
resultat. Kostym har han aldrig
använt, Staffan. Gratismiddagarna
har lyst med sin frånvaro
liksom korrupta politiker och
alkohol.Trots det ligger läkemedelsberoende
numer snäppet
närmast att omnämnas i folkhälsomålen.
Det måste beskrivas
Lobbyarbete, mer än middagsbjudningar med gratis alkohol.
Lyckad lobbying lyfte
läkemedelsberoende
som en lyckad kampanj.
Från att ha varit en stor fråga
på 1980-talet sjönk frågan om
läkemedelsberoende som en sten
på den politiska och mediala
agendan. Socialstyrelsen kom ut
med riktlinjer om läkemedelsberoende
1990 och sedan var
det tyst. Inget mer kom ut. När
en fråga dör politiskt så får den
ingen ansvarig myndighet och
resurserna upphör att komma
till den.
In i politiken
2012 skrev RFHL brev till
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet
och frågade om de hade
ansvar för frågan om läkemedelsberoende.
Socialstyrelsen
svarade att det var Folkhälsoinstitutet
som hade ansvar för frågan.
Folkhälsoinstitutet svarade
att det måste vara Socialstyrelsen
som hade ansvar för frågan. Läkemedelsverket
tillfrågades inte.
– Läkemedelsberoende finns
inte längre med i väldigt viktiga
sammanhang, berättar Staffan.
Inga myndigheter tar ansvar för
frågan och ansvaret måste komma
från politiken. Då måste man
gå in i politiken och göra något
åt det, få upp det på agendan.
Han fick 2013 på våren ett
uppdrag från RFHL att börja
agera för att läkemedelsberoende
skulle nämnas i de nationella
folkhälsomålen.
Elva folkhälsomål
I Sverige finns elva nationella
folkhälsomål. I mål 11finns
följande formulerat angående
beroende och missbruk: ”Målet
med folkhälsopolitiken på detta
område är ett samhälle fritt från
narkotika och dopning, minskade
medicinska och sociala skador
orsakade av alkohol, minskat
tobaksbruk samt minskade
skadeverkningar av överdrivet
spelande. ”
Läkemedelsberoende, ett av
Sveriges största beroendeproblem,
omnämns alltså inte.
Folkhälsomålen uppdateras med
ojämna mellanrum. Nästa uppdatering
sker i år. Det var detta
Staffan riktade in sig på när han
började sitt arbete:
– Till Almedalsveckan 2013
hade vi ett tryck om ”Beroendeproblemet
som inte får finnas”
som jag spred och diskuterade
med många, bland annat med de
båda socialministrarna. En sen
kväll i en mörk gränd i Visby fick
jag syn på Barbro Westerholm
folkpartistisk ledamot i socialutskottet.
Hon var helt för vårt
förslag och lovade att skriva en
motion i ämnet vilket hon gjort
flera gånger förut utan att få
gehör.
Påverkansarbete
Motionen skrevs på hösten.
Staffan Utas hade ett möte
på socialdepartementet med
psykiatrisamordnaren och en
hög tjänsteman med ansvar för
beroendefrågor.
– På det mötet lät de oss förstå
oberoende 1/20153 1/2015 oberoende 25