PSYKOFARMAKA

iktlinjerna. I det kapitlet
är det många vackra
ord men hela stycket
andas att inflytandet
är till för att få följsamhet
till medicinsk
behandling. Man oroar
sig bland annat för att
att patienten genom
delat beslutsfattande
kan få ”ett för stort beslutsansvar
utifrån sin kunskap”. Det är
detsamma som man gör nu i ett
första utkastet till kunskapsstöd
om minnesstörningar vid elbehandling,
ECT. Där talar man till
exempel om att läkaren måste
förstå sitt ansvar så att patienten
inte väljer bort den effektivaste
behandlingen, nämligen ECT.
– Å ena sidan talar man sig
varmt om patientmakt och
brukarinflytande och å andra
är det samma gamla vanliga
överbeskydd och patroniserande
attityder som det alltid har varit.
”Brukarinflytandet och
patientmakten är
lösningen för psykiatrin”
Inget patientinflytande
– När vi fick komma in med
synpunkter på ett möte redan
tidigt, till nya de riktlinjerna för
depressioner, la vi förslag om att
lyfta de svåra problemen med
utsättningar av antidepressiva
medel och de andra biverkningarna
och även behovet av att
arbeta mer med att möta alla
patienterna med frågor kring
livssituation och vad problemen
kan bero på. Då behöver man
ha många förslag på stöd och
behandlingar som patienten kan
välja ifrån. Det är en patientcentrerad
och inte främst diagnoscentrerad
vård.
Detta väckte hopp, men beskedet
kom senare: Vi var bara
välkomna till att arbeta med
åtgärdslistan, det vill säga problemdiagnoserna,
säger Staffan
som berättar att en gemensam
uppvaktning från NSPH nu är
på väg.
Staffan anser att vårdens diagnostänkande
leder till en sorts
kollektivisering av patienter.
Man klumpar ihop människor
efter diagnos och tappar bort att
de är just människor:
– Jag skulle hjälpa en pappa
och hans dotter i en komplicerad
situation. Det kom att handla
om svåra biverkningar, självmordsrisk
och en hiskelig massa
symtom. Jag tittade igenom
journaler och det var absurt.
Läkare efter läkare skriver om
denna persons många och
ganska svåra symtom och radar
upp diagnoser, men inget om biverkningar
och det fanns inte ett
ord om livssammanhang. Hade
man frågat henne om orsakerna
till måendet? Vad hade hon varit
med om? Beskrivningarna var
helt fria från helhetssyn och helt
avskilt från en levande människa.
I just de här journalerna
stod det att hon hade dissociativa
symtom, att hon delade upp
världen i separata delar, rimligen
för att stå ut med tillvaron och
känslorna. Men det är ju precis
vad dessa läkare och psykologer
själva gör. Man skiljer symtomen
från det verkliga sociala livet,
antagligen för att stå ut med allt
lidande, all ångest som patienterna
kommer med. Man blir ”professionell”.
Det är ju förödande
för patienter och anhöriga. Och
själva drabbas de också. De blir
lätt avtrubbade.
Hopp trots allt
Mitt i allt det negativa ser Staffan
ändå hoppfulla tecken:
– Den extrema inriktningen
mot ännu mer diagnosticering
och medicinering av allt och alla
har kommit till vägs ände. Vi
blir inte friskare utan allt fler blir
fast i vårdkarusellen när de fått
en ny medicin. Psykiatrins kris
bara fortsätter istället för att vi
får samarbete med patienter och
anhöriga och mellan personalgrupperna
och vårdgivarna. Mitt
intryck är att de flesta personalgrupperna
och många politiker
förstår att man inte kan tala
om ökat brukarinflytande och
patientcentrerad vård och tro att
man samtidigt kan fortsätta öka
diagnoscentreringen. Det finns
inte plats att öka båda.
– Så det finns ändå hopp.
Brukarinflytandet efterfrågas
och jag hoppas att vi kan enas i
en stor brukarrörelse med stöd
från andra krafter kring att det
är brukarinflytandet och patientmakten
som är lösningen för
psykiatrin. Man måste se makten
och vanmakten och göra något
åt den.
– I dagarna fick vi ett litet positivt
besked även från Socialstyrelsen.
När de läst vårt svar ville
de nu ta tillbaks nämnda förslag
om med kunskapsstödet om
ECT-behandling och omarbeta
det efter möte med oss. Men den
benhårda tron på även denna
behandling kommer nog inte
heller att vara förhandlingsbar är
jag rädd.
TEXT Per Sternbeck
/serien
Av Janne Karlsson
18 oberoende 1/2015 1/2015 oberoende
19