PSYKOFARMAKA

”Antidepressiva är den nya neurosedynkatastrofen”
Anna, 33, har ätit SSRI-preparat
sedan hon var 16. Hon har
börjat koppla sitt långvariga
dåliga mående till medicinen.
I höstas trappade hon ur medicinen
och mår sedan dess
mycket dåligt.
– Jag är helt av banan. Jag har
gjort saker under tiden jag gått
på medicinen som jag inte kan
stå för. Som jag inte ens vet om
att jag har gjort. De har inte
hjälpt mig. De har stjälpt mig.
Jag har blivit förstörd. Jag har
inte haft nåt emot läkare eller så
förut men nu är det som att leva
i en mardröm. Jag har fått hela
min världsbild omskakad.
– Jag bad om hjälp av min
läkare att få sluta och fick hjälp
men de satte ut medicinen för
snabbt och nu har jag en massa
skakningar och darrningar. Utsättningssymtomen
har jag haft
sedan i september. Det som blev
chocken för mig är att det känns
som att jag har fått skador jag
inte hade förut. Mitt liv funkar
inte överhuvudtaget nu. Jag vet
inte vad jag håller på med. Jag
har sjukvårdsutbildning och
jobbade inom vården och skulle
byta jobb men tog bort medicinerna
och kraschade helt.
SSRI mot ätstörningar
– Jag var en tonårstjej med ätstörningar.
Jag var 16 år gammal.
De gav mig medicinen. ”Flickan
säger att hon inte vill ta några
piller” står det i journalen. Nästa
gång står det i journalen att jag
hade börjat ta mina antidepressiva.
Istället för att ge strategier
och psykoterapi gav man mig
piller för att jag skulle normalisera
ätandet.
– Nu i efterhand när jag har
kollat upp SSRI förstår jag att
14
mycket av det jag upplevt under
alla de år jag tagit dem varit
biverkningar: nervsmärtor ,
lättblödande etc. Medicinen
hade gjort mig sjuk! Jag ville
inte tro det var sant! Att medicinen
jag fått under alla dessa år
under förståelse av att “det är för
att man har låg serotoninhalt i
hjärnan och den påverkar bara
detta” i själva verket var otroligt
potent och binder till så många
fler receptorer och påverkar fler
system i kroppen. Allt blev så
läskigt klart. Jag fick uppleva
erfarenheten av skakningar,
nervsmärtor i form av blixthugg,
blodcirkulationsproblem, ögonpåverkan,
emotionella problem,
gråtattacker utan förvarning
med mycket mera. Sjukt läskigt!
Att förstå att medicinen de
skrivit ut till mig i flera år skadar
mig! Att den medför en allvarlig
biokemisk obalans. Och man vet
inte om detta är reversibelt eller
inte, men man vet att det är värre
ju yngre hjärnan var när medicinen
sattes in. Hade jag vetat vad
jag vet idag hade jag aldrig tagit
medicinen. Och mina föräldrar
hade aldrig tillåtit det.
Får ingen hjälp
– Jag vill inte det här. Jag har
hamnat i det här ofrivilligt och
jag vet inte hur jag ska komma
ur det. Det finns ingen, verkligen
ingen, som kan hjälpa en. Jag har
blivit sjuk av sjukvården. Jag har
blivit tittad i ögonen av läkare:
”Jag kan lova att det inte har
något att göra med dina läkemedel”.
Det är så jag har blivit
bemött, alternativt att jag är
”väldigt känslig”.
Jag ringer till kommunen för
att få behandlingshem: ”Är du
missbrukare?” Nej, jag är bara en
tjej som fått antidepressiva i tonåren
för att de gavs som standard
vid ätstörning. Antidepressiva
som nu gjort mig såhär sjuk! ”Då
är du inte aktuell för oss”.
– Jag skulle behöva aktiviteter.
Få komma till ett behandlingshem.
Få strategier att arbeta med
detta. Det hade hjälpt otroligt,
att hantera ångest. Jag har själv
utbildat mig till mindfulness-instruktör
och yogalärare och allt.
Det är det jag har saknat. Men
det finns inte. Det finns inget
skyddsnät i Sverige för det här,
man lever i en falskt trygghet,
otroligt falsk.
– Antidepressiva medel är
den nya neurosedynkatastrofen.
Det är läskigt att inse att man är
drabbad.
TEXT Per Sternbeck
oberoende 1/2015 1/2015 oberoende 15
Illustration: Emma Hagman