Skolledarskap i skolutveckling

• Utveckling måste få ta tid
Tid är ett återkommande ämne i skolledarnas utsagor. Mest överens är man om att skolutveckling
är en tidskrävande process. Som ett mantra upprepas insikten: skolutveckling ska ta tid,
måste få ta tid. Några påtalar att tidsbrist är ett problem, tid saknas för att hinna träffas. Inte
lika vanligt men förekommande är påståendet att tiden finns, att det handlar om att omprioritera
”Det tar tid att påverka/utveckla människor i att se och förstå förhållningssättet. För
många önskar att PBS ger metoder.” Gr 39
”Det tar tid att lära in och förstå det är bra att PBS är ett fyraårigt projekt” Gr 39
”Låt det ta tid.” Gr 42
”Svårighet – hitta tiden för lärgruppen att träffas.” Gr 40
”Tid kan i många fall lösas med pengar d v s man kan sätta in vikarier o på så vis få tid
till pedagogernas träffar” Ind 6
• Förståelsenivåer
Många skriver om den egna och medarbetarnas förståelse av vad PBS är. De betonar att
det är ett förhållningssätt som innebär att helheten engageras i skolutvecklingen (holism).
Många använder just begreppet förhållningssätt. Ett fåtal bland de som berör frågan uttrycker
en snävare förståelse av projektet. PBS betraktas då som en uppsättning, förvisso
användbara, verktyg (atomism). Bland de som talar om PBS som ett förhållningssätt är det
många som deltagit i projektet under en längre tid. Bland de som beskriver sig själva som
nytillkomna deltagare förs mer sällan resonemang i ämnet.
Det finns en risk med att tolka in ett atomistiskt eller instrumentellt förhållningssätt eftersom
materialet är så begränsat. Men det finns också en risk med att tolka in ett holistiskt
förhållningssätt eftersom jag måste anta att skolledarna uppfattar att det är det holistiska
perspektivet på skolutveckling som är norm inom teorin.