ATT LEDA LÄRANDE SAMTAL

Att ge kritik
Innan man ger kritik till någon behöver man först och främst
skärskåda sina motiv. Om den som får kritiken hyser tvivel om att
man vill vara till hjälp är sannolikheten liten att kritiken ska leda
fram till några positiva effekter. Andra motiv för att kritisera kan
vara att:
• man vill visa sin egen överlägsenhet efter förträfflighet
• man vill få utlopp för sin egen ilska
• man vill bestraffa.
Om det är dessa motiv som är de verkliga motiven ska man inte
förvåna sig om den kritiserade inte tar till sig kritiken. Om man
har en mycket god relation till den man vill ge kritiken till är det
kanske inte så noga med hur den ges men i de flesta fall behöver
man tänka igenom sitt sätt att ge kritik så att sannolikheten att den
tas emot blir så stor som möjligt.
Skilj mellan beskrivning och värdering.
Att kunna skilja mellan beskrivning och värdering är kanske det
allra viktigaste när man ger kritik. När man beskriver, så pratar
man i termer av Jag tänker ..., Jag känner …, Jag ser ... , Jag hör ...
När man värderar så pratar man i termer av Du är ...
Det är stor skillnad mellan att säga ”Du är oduglig som lärare!”
(värderande) respektive att säga ”Jag tror att jag skulle lära mig mer om
du kunde ...!" (beskrivande). Ett annat exempel: ” Så som ni beter er
borde ni gå på lekis! Ni hör inte hemma på högstadiet!” (värderande)
jämfört med ”När jag hör er sitta och prata blir jag så arg så jag vet inte
vad jag ska ta mig till! Jag får lust att köra ut er!” (beskrivande).
Ett kvartssamtal som inleds med orden ”Vad bra att ni kunde
komma jag ville prata med er om Kalle. Problemet är att Kalle är så elak.”
kommer att ge ett helt annat resultat än om samtalet inleds med
”Vad bra att ni kunde komma. Jag är bekymrad över Kalle. Han retar ofta
kamrater och blir ofta osams med dem och jag vet inte hur jag ska göra.”