ATT LEDA LÄRANDE SAMTAL

Att vara på samma våglängd:
Hur känns det när fabriken
ska läggas ned?
Jag är orolig för min och
familjens framtid.
Det är naturligtvis inget hinder att byta kanal, t ex övergå från att
prata om vad man känner till att prata om vad man tänker, men
man bör först svara på den kanal som den andres budskap kom
på. En fördjupning av samtalet underlättas av att samtalet sker på
samma våglängd.
Om samtalet bara berör vad man sett eller hört är det ett förhållandevis
ytligt samtal i den meningen att man inte "avslöjar"
något om sig själv utan bara beskriver vad man sett eller hört. Ju
fler kanaler som används i ett samtal desto mer fullständig och
djup blir kommunikationen.
Man tenderar att använda olika kanaler mer eller mindre beroende
på vem man samtalar med. Vid samtal med ytligt bekanta
tenderar man att begränsa samtalen till vad man sett eller hört.
Vissa vänner och kollegor har man ett mycket intensivt och givande
tankeutbyte med, men man pratar inte om vad man känner.
Med andra är det lätt att prata om vad man känner, medan intellektuella
diskussioner inte är så djupgående. Med ytterligare andra
har man både en givande tankemässig och känslomässig kontakt.
Framför allt samspelet mellan tanke- och känslokanalerna tycks
vara mycket betydelsefullt för hur samtalet och kontakten upplevs.
När man hör uttryck av typen ”Honom går det inte att prata
med!” respektive ”Hon fattar ju ingenting, det är hopplöst att prata med
henne!” kan det bero på att de pratar förbi varandra på så sätt att
den ena bara pratar på tankekanalen och den andra bara på känslokanalen.
Detta ger båda upplevelsen av att det inte går att prata
med den andre. Det tycks vara så att om man inte får svar på