ATT LEDA LÄRANDE SAMTAL

mening åt nya erfarenheter. Våra föreställningar omfattar både vår
omvärld och oss själva och kallas ofta omvärldsuppfattning respektive
självuppfattning. Dessa föreställningar är avgörande för vilka val
som vi tycker oss ha när det gäller att agera i olika situationer. Det
är alltså inte underligt att två personer kan uppfatta en situation på
helt olika sätt.
Två barn, som båda får en kram av sin lärare, kommer att uppfatta
och uppleva kramen olika beroende på de föreställningar de
byggt upp utifrån sina tidigare skilda erfarenheter. Ett barn som
har föreställningen "vuxna kan man lita på" uppfattar säkert kramen
positivt, medan ett barn som lever med föreställningen "vuxna
kan man inte lita på" säkerligen blir misstänksamt och negativt
därför att tolkningen av kramens innebörd är beroende av deras
olika föreställningsvärldar.
Världen i sig är oftast rikare på valmöjligheter än våra mentala
modeller av den. Vi har mer eller mindre handikappande föreställningar
som gör att vi blockerar oss själva från att se vissa möjligheter.
Exempel på uttryck som är vanliga i begränsande modeller
är; man måste ..., man bör ..., det går inte ..., det är nödvändigt att ...
Människor, som agerar kreativt och handskas effektivt med
stress, är människor med rika, nyanserade och ändamålsenliga föreställningar
om omvärlden. Föreställningarna byggs i hög grad
upp genom det egna erfarenhetslärandet. Att lära genom egen erfarenhet
kan beskrivas som en process som börjar med att man
erfar någonting, varefter följer reflektion. Nästa steg innebär att
man bygger upp egna föreställningar och lärdomar som i sin tur
ligger till grund för framtida agerande. De olika faserna vid erfarenhetsinlärning
kan illustreras i figur 2.