Arenastaden
Gestaltningsprogram (PDF, 3 MB) - Solna stad Gestaltningsprogram (PDF, 3 MB) - Solna stad
stadsrum kan skapa situationer som upplevs som otrygga och som underlättar för brottslighet. De allmänt tillgängliga stadsrummen bör därför vara överblickbara, dels inom själva stadsrummet men även från den omgivande bebyggelsen. En god överblickbarhet mellan olika stadsrum ska också beaktas. Överblickbarheten kan naturligtvis komma i konflikt med andra värden som rumslig variation och småskalighet. Risken för upptäckt ökar också om stadsrummen kan överblickas från omgivande bebyggelse. Särskilt entréer, lekplatser, gångstråk och parkeringar är viktiga. Fönster orienterade mot sådana platser som kan vara avskräckande i sig (även om det inte alltid finns någon som tittar). Överblickbarheten kan främjas ytterligare genom fönster i burspråk eller andra förskjutningar i fasadliven. Gångstråk utmed fönsterlösa fasader bör undvikas. Tillhörighet och ansvar Människorna är i högre grad observanta och beredda att ingripa om de känner en personlig tillhörighet till och ansvar för det egna området. Det innebär att gränsen mellan det privata och det offentliga behöva tydliggöras. I juridisk mening skiljer man mellan enskilt område och allmän eller offentlig plats. Dessa begrepp har också en psykologisk innebörd. Ibland talar man om halvprivata eller halvoffentliga zoner. I svensk lag finns inga sådana mellanzoner. Brottsbalken och ordningslagen låter bruket (användningen) vara vägledande när det gäller de svenska begreppen allmän eller offentlig plats respektive enskilt område. Områden utomhus och inomhus som i det allmänna medvetandet betraktas som allmänna är också enligt lagen vanligtvis allmänna eller offentliga platser. En fastighetsägare som önskar att exempelvis en bostadsgård ska vara till enbart för de boende måste De delar av Arenastaden som får störst publik exponering bör redan från början utformas för att tåla detta. (Busskur av lamellglas) avgränsa den på ett sätt som gör det tydligt att gården är ett enskilt område. I vissa situationer kan det räcka med en symbolisk avgränsning, i andra kan det krävas låsta grindar. Hur avgränsningen görs, med pollare, möbler, murar, häckar, staket, byggnader, etc, får alltså avgöras från fall till fall. I gränsen mellan det privata och det offentliga kan det i psykologisk mening ibland vara relevant att tala om övergångszoner med olika grad av privathet. Platser som signalerar någon form av hemvist och identitet kan verka mera avskräckande för brott än de som inte gör det. Det gradvisa ansvarstagandet kan dessvärre vara komplicerat att definiera. Vid gestaltningen av halvprivata och halvoffentliga ytor är det därför den trygg- eller säkerhetsskapande effekten som är viktig. Uppgiften blir att avgöra vilken rumslig enhet som i det enskilda fallet kommer att få halvprivat eller halvoffentlig verkan; är det gatan, entréområdet eller trappuppgången. Platsers identitet ska dock inte alltför direkt förväxlas med karaktäristisk utformning. Gränsen mellan privat och offentligt ska vara tydligt markerad (utan att vara ”åtskiljande”). (Entré till bostadsgård) Det viktiga är att beakta de rumsliga sambanden och definiera tecken som signalerar de boendes närvaro. Belysning Under dygnets mörka timmar spelar belysningen en viktig roll för överblickbarheten. Generellt gäller att en viss dynamik i ljussättningen kan vara effektiv men att mörklagda miljöer helst ska undvikas. Det kan exempelvis vara effektivt att även belysa omgivningarna till en gångväg och inte bara själva vägen. Detta ger en möjlighet att överblicka omgivningen för den gående, vilket kan ge en känsla av större trygghet. Om bara gångvägen belyses blir det istället den gående som blir synlig. Punktbelysning på extra utsatta och känsliga platser, som entréer, busshållplatser, etc, kan också vara effektiva. För att skapa tryggare och säkrare miljöer vid byggandet av en ny stadsdel är det därför viktigt att ha en genomtänkt belysningsplan. Med relativt enkla medel kan känslan av säkerhet och trygghet höjas avsevärt. Belysning utomhus behöver inte vara stark och energikrävande för att vara trygghetsskapande. En Arenastaden sid. 32 Övergripande gestaltningsprogram december 2007
Belysningen ska bidra till att ge överblickbarhet. Den behöver inte vara stark för att inge trygghet. Foto: Kai Piippo både dynamiskt och jämn belysning som inte bländar bör eftersträvas. Den ska kunna avteckna personer som annars skulle vara dolda av mörkret. Växtlighet Träd och annan växtlighet är värdefulla element i stadsmiljön, både för trivseln och lokalklimatet. Hur ny växtlighet utformas kan dock medföra att vissa trygghetsfrågor måste beaktas. Därför bör några principer följas vid utformningen. Den främsta är att växtligheten inte ska skymma viktiga siktlinjer. Man bör undvika att plantera buskar alltför nära viktiga gångoch cykelstråk. Stamträd med sikt under lövkronorna bör väljas. Undantag kan göras där överblickbarheten är god, exempelvis längs fönsterfasader och på sträckor med bra belysning. Nämnda principer kan undantas i parker och rekreationsområden där andra motiv kan få dominera över trygghetsmotiven. Eftersom träd och buskar växer är det viktigt med ett kontinuerligt underhåll (ex gallring och beskärning) för att säkerställa långsiktiga säkerhets- och trygghetsmål. Arenan och omgivande torg och rörelsestråk ska byggas för största möjliga tillgänglighet för alla. Parkering Avskilda parkeringsområden och stora garage ofta drabbade av inbrott eller skadegörelse och kan därför upplevas otrygga. Pga. detta bör parkeringar lokaliseras i nära anslutning till boende eller verksamheter och utformas i enheter som erbjuder möjlighet till social kontroll. Stora garage ska utformas med trygghet i särskild åtanke. De bör delas upp i mindre enheter och helst ha endast ha en entré/utgång med förbindelse direkt till det fria (synlig från närliggande fönster). Gäst- och besöksparkering bör finnas på annat håll, gärna på gatan. Garagen bör målas i ljusa färger så att både gångpassager och bilar kan bli väl belysta. Delar av större garage eller parkeringshus kan med fördel hyras ut (exempelvis bilvårdsföretag eller liknande verksamheter) vilket befolkar lokalerna och ökar den sociala kontrollen. Utomhusuppställning för cyklar och mopeder placeras där överblickbarheten är god och utformas så det finns möjlighet att låsa fast cykeln, helst med egen låsanordning. Tillgänglighet/orienterbarhet Arenastaden ska utformas så att helhetsintrycket återspeglar en omsorg om såväl invånare som besökare. En viktig fråga i detta sammanhang är att tillgängligheten och orienterbarheten i stadsdelen blir en väl integrerad och gestaltad del i helheten. Utformningar ska alltid sökas som tillgodoser en bra tillgänglighet och orienterbarhet för alla och synsättet ska generellt genomsyra planering och byggande av stadsdelen. En situation bör uppstå som känns permanent och genomtänkt, inte som provisorier med i efterhand monterade hänvisningsskyltar, ramper eller andra tillgänglighetskomplement. I planeringen bör samråd ske med handikapporganisationer och tillgänglighetsexpertis för att definiera korrekta – men också realistiska – mål för att på ett välgestaltat och väl fungerande sätt åstadkomma detta. Så långt möjligt bör prövas om området kan följa gällande tillgänglighetsnormer. Arenastadens stadsrum Arenan och omgivande torg och rörelsestråk, både på mark och på den upplyfta entrénivån, ska byggas för största möjliga tillgänglighet. Målet ska vara att arenamiljön ska fungera lika väl för såväl människor med olika typer av rörelsehinder, för synskadade, hörselskadade och förståndshandikapp som för människor utan funktionshinder. Ett tydligt system av ledsagande utformningsdetaljer (visuella, taktila, akustiska, etc) ska göra arenan enkel att besöka för alla. Ett speciellt krav i sammanhanget och som måste beaktas i gestaltningsarbetet är att den också ska fungera i en situation när stora folkmassor rör sig inom området (ex snubbelrisken eller risken att klämmas mot fasta Övergripande gestaltningsprogram 2007 sid. 33 Arenastaden december 2007
- Page 1: Arenastaden Övergripande gestaltni
- Page 4 and 5: Projektorganisation Detta övergrip
- Page 6 and 7: Innehåll Inledning sid 3 Bakgrund
- Page 8 and 9: Överordnade stadsbyggnadsmål Utby
- Page 10 and 11: • Indela och utforma området så
- Page 12 and 13: dem. Att utforma kontaktytorna är
- Page 14 and 15: 1) bropassage över spårområde 2)
- Page 16 and 17: kommande plan- och utbyggnadsetappe
- Page 18 and 19: d c b a Den nya vägen längs spår
- Page 20 and 21: Sjövägen ny vägbro Ny vägbro ö
- Page 22 and 23: Lokvägen Lokvägen, stadsdelens vi
- Page 24 and 25: Torg och platser Det är i Arenasta
- Page 26 and 27: Trappor utformas med så bekväma l
- Page 28 and 29: om hand och rena det förorenade va
- Page 30 and 31: exempelvis med hjälp av läbildand
- Page 32 and 33: Gatubelysning Gatumiljön inom stad
- Page 34 and 35: Stadsrummens varierande skala och f
- Page 38 and 39: hinder). Den ur tillgänglighetssyn
- Page 40 and 41: Kvalitetsprogram I den fortsatta ut
- Page 42: Referenser Program, planer och poli
stadsrum kan skapa situationer som upplevs som<br />
otrygga och som underlättar för brottslighet. De allmänt<br />
tillgängliga stadsrummen bör därför vara överblickbara,<br />
dels inom själva stadsrummet men även från den<br />
omgivande bebyggelsen. En god överblickbarhet mellan<br />
olika stadsrum ska också beaktas. Överblickbarheten kan<br />
naturligtvis komma i konflikt med andra värden som<br />
rumslig variation och småskalighet.<br />
Risken för upptäckt ökar också om stadsrummen<br />
kan överblickas från omgivande bebyggelse. Särskilt<br />
entréer, lekplatser, gångstråk och parkeringar är viktiga.<br />
Fönster orienterade mot sådana platser som kan vara<br />
avskräckande i sig (även om det inte alltid finns någon<br />
som tittar). Överblickbarheten kan främjas ytterligare<br />
genom fönster i burspråk eller andra förskjutningar i<br />
fasadliven. Gångstråk utmed fönsterlösa fasader bör<br />
undvikas.<br />
Tillhörighet och ansvar<br />
Människorna är i högre grad observanta och beredda att<br />
ingripa om de känner en personlig tillhörighet till och<br />
ansvar för det egna området. Det innebär att gränsen<br />
mellan det privata och det offentliga behöva tydliggöras.<br />
I juridisk mening skiljer man mellan enskilt område och<br />
allmän eller offentlig plats. Dessa begrepp har också en<br />
psykologisk innebörd. Ibland talar man om halvprivata<br />
eller halvoffentliga zoner. I svensk lag finns inga sådana<br />
mellanzoner. Brottsbalken och ordningslagen låter<br />
bruket (användningen) vara vägledande när det gäller de<br />
svenska begreppen allmän eller offentlig plats respektive<br />
enskilt område. Områden utomhus och inomhus som<br />
i det allmänna medvetandet betraktas som allmänna är<br />
också enligt lagen vanligtvis allmänna eller offentliga<br />
platser. En fastighetsägare som önskar att exempelvis<br />
en bostadsgård ska vara till enbart för de boende måste<br />
De delar av <strong>Arenastaden</strong> som får störst publik exponering bör redan<br />
från början utformas för att tåla detta. (Busskur av lamellglas)<br />
avgränsa den på ett sätt som gör det tydligt att gården<br />
är ett enskilt område. I vissa situationer kan det räcka<br />
med en symbolisk avgränsning, i andra kan det krävas<br />
låsta grindar. Hur avgränsningen görs, med pollare,<br />
möbler, murar, häckar, staket, byggnader, etc, får alltså<br />
avgöras från fall till fall.<br />
I gränsen mellan det privata och det offentliga kan<br />
det i psykologisk mening ibland vara relevant att tala<br />
om övergångszoner med olika grad av privathet. Platser<br />
som signalerar någon form av hemvist och identitet<br />
kan verka mera avskräckande för brott än de som inte<br />
gör det. Det gradvisa ansvarstagandet kan dessvärre<br />
vara komplicerat att definiera. Vid gestaltningen av<br />
halvprivata och halvoffentliga ytor är det därför den<br />
trygg- eller säkerhetsskapande effekten som är viktig.<br />
Uppgiften blir att avgöra vilken rumslig enhet som<br />
i det enskilda fallet kommer att få halvprivat eller<br />
halvoffentlig verkan; är det gatan, entréområdet eller<br />
trappuppgången. Platsers identitet ska dock inte<br />
alltför direkt förväxlas med karaktäristisk utformning.<br />
Gränsen mellan privat och offentligt ska vara tydligt markerad<br />
(utan att vara ”åtskiljande”). (Entré till bostadsgård)<br />
Det viktiga är att beakta de rumsliga sambanden och<br />
definiera tecken som signalerar de boendes närvaro.<br />
Belysning<br />
Under dygnets mörka timmar spelar belysningen en<br />
viktig roll för överblickbarheten. Generellt gäller att<br />
en viss dynamik i ljussättningen kan vara effektiv men<br />
att mörklagda miljöer helst ska undvikas. Det kan<br />
exempelvis vara effektivt att även belysa omgivningarna<br />
till en gångväg och inte bara själva vägen. Detta ger en<br />
möjlighet att överblicka omgivningen för den gående,<br />
vilket kan ge en känsla av större trygghet. Om bara<br />
gångvägen belyses blir det istället den gående som blir<br />
synlig. Punktbelysning på extra utsatta och känsliga<br />
platser, som entréer, busshållplatser, etc, kan också vara<br />
effektiva. För att skapa tryggare och säkrare miljöer vid<br />
byggandet av en ny stadsdel är det därför viktigt att<br />
ha en genomtänkt belysningsplan. Med relativt enkla<br />
medel kan känslan av säkerhet och trygghet höjas<br />
avsevärt. Belysning utomhus behöver inte vara stark<br />
och energikrävande för att vara trygghetsskapande. En<br />
<strong>Arenastaden</strong> sid. 32<br />
Övergripande gestaltningsprogram<br />
december 2007
Change language