~'(",'t~~····························

henne, hon anses vara fOr sjuk vilket meddelas Försäkringskassan. Efter att
Försäkringskassan rar alla läkarutlåtandena beviljas hon stadigvarande
sjukersättning. Vi ansöker om bostadstillägg och ersättning från AF A. Hon
känner sig mindre stressad då hon nu har egen försörjning men känner oro över
sin hälsa. Vi avslutar kontakten under ordnade former.
Sammanfattning
Vi konstaterar efter lO år att samhället har blivit tuffare fOr vår målgrupp.
De grundläggande behoven av boende, egen försöJjning, sysselsättning är långt
ifrån självklara. De första åren hade oftast klienten någon form av ersättning och
ett någorlunda tryggt boende, det var lättare att få ett eget boende även om man
hade skulder som inte härrörde till hyresskulder. De flesta var ensamstående,
väldigt få hade minderåriga barn. Kommunernas dagverksamilet fYllde i stort sett
behovet av sysselsättning och boende. I takt med att klienterna blivit yngre har
problemen visat sig vara mer komplexa, på grund av skulder så har boende
frågan blivit svårare att lösa samtidigt som försöJjningen är mer osäker. Ett
flertal av våra klienter har ett eller flera barn som samtidigt blir drabbade på
grund av föräldrar som inte klarar samhällets krav. De behöver ofta stöd i flera
bitar ex. föräldraskap, skuld råd givning, samtalskontakter fOr sin ohälsa.
Många har svårt att hitta sin plats i sarnl1ället, rotlöshet och svaga sociala nätverk
är ofta förekommande. Svårigheter att orientera sig i samhällets olika regelverk
är som en röd tråd bland våra klienter. Vad gäller vård så har avståndet ökat.
Avdelningen i Kalix är nedlagd, läkarbesök sker i Sunderby sjukhus.
Bristen på psykiatriker märks väl då det behövs adekvata läkarutlåtanden.
Klienterna blir i högre grad hänvisade till vårdcentral. Kontinuiteten bland
Distriktssköterskor väger upp en del. Behovet av samverkan mellan målgruppens
närmaste myndigheter är som vanligt mycket stor. I takt med att den psykiska
ohälsan ökar bland yngre personer ställs det högre krav på samverkan.
Utmaningen för framtiden ligger i att hitta ingångar för studier och
sysselsättning, gruppen av personer under 30 år som lider av psykisk ohälsa visar
sig inte minska utan tvärtom. Utmaningen gäller samtliga aktörer kring våra
psykiskt funktionsnedsatta, tyngdpunkten kommer natmligtvis att ligga på
respektive kommun. De har ju huvudansvaret för boende och sysselsättning.
Vuxenpsykiatrin har genom sin brist på läkare och neddragrlingar gjort att
vården fOr psykiskt funktionsnedsatta blivit svårare att uppfYlla. Väntetiderna
upplevs som alldeles fOr långa. Klienterna upplever att tiligängligheten till
psykiatrin har blivit sämre.
Mycket har blivit bättre, men behovet av samverkan behövs kanske mer nu än
för tio år sedan. Det speglar komplexiteten hos våra klienters problem, i nästan
samtliga ärenden är mer än en myndighet inblandad. Under de tio år som vi
Personliga ombud har verkat har vi i de flesta fall gjort klientens vardag lite
lättare. Vi har funnits som ett stöd när de har haft det som svårast i tillvaron. De
flesta har visat tacksamhet att ombuden har hjälpt dem i myndighets Sverige.
Ä ven om exempelvis en överklagan inte alltid gått i klientens riktning så har de
varit nöjda med att få sin sak prövad. Vi har nästan undantagslöst blivit väl
bemötta av de olika myndigheterna när vi haft kontakt med eller via klient.
Att arbeta som personligt ombud krävs det att man håller sig insatt i samhällens
regel verk som fOrändras hela tiden.
13