1JZGauQ

SAMMANFATTNING
mets dilemma”. Han påpekar att även om vi behöver minska klyftan mellan
skriftliga och materiella källor så löser vi inte problemet genom att se text
och ting som identiska.
Men det finns också andra källor förutom just ting och text som måste
tas i beaktande, källor som filmer, nyhetsrapporter, bilder, muntliga berättelser,
sångtexter och konst. Alla dessa har varit viktiga i min forskning och
har visat sig vara en tillgång för att förstå olika aspekter av järnridån. Det
kan vara svårt att dra upp rågångarna mellan dessa källor, och sortera dem i
olika fack. Är till exempel graffiti på ett föremål enbart att betrakta som
text Hur ska vi klassificera ett minne som väckts av ett ting Ibland kan
källorna te sig annorlunda och kräva andra metoder än de vi som arkeologer
är vana vid, men ibland kan de i allt väsentligt också vara väldigt lika.
När vi talar om skillnaderna mellan text och ting kan man se att det ibland
snarare handlar om olikheterna mellan historiska och arkeologiska traditioner.
Skillnaden ligger därför inte alltid i källornas ontologi utan i hur vi
betraktar dem och i de metoder vi väljer att studera dem.
Min forskning ska inte ses som en ANT-studie, men jag har hämtat
inspiration från ANT:s tankar om tingens mer aktiva roll. Jag har inte velat
reducera tingen till rekvisita åt historieskrivningen, utan försökt nå och följa
alla aktörer – mänskliga såväl som materiella – på de platser jag studerat.
ANT har också varit viktigt rent metodologiskt. I linje med ANT:s arbetssätt
har jag valt att utgå från det lilla för att sedan arbeta mig utåt och uppåt
genom de nätverk som aktörerna bildar. Det jordnära perspektivet tvingar
oss att stanna upp och verkligen se det material vi har framför oss. Det som
blir tydligt är att denna metod möjliggör för andra berättelser än de stora,
erkända och förväntade att komma fram. Ett av de påtagligaste exemplen på
detta i min forskning är hur jag hittar fragment av en berättelse om
vardagliga lumparkillar, en berättelse som inte passar ihop med vår vanliga
bild av järnridån, som en mur av förtryck och våld.
I sökandet efter en av de mest välkända ikonerna för kalla kriget – järnridån
– fann jag en rad vardagliga platser som vid första anblicken kan te sig
oviktiga, men som vid närmare betraktelse skapar nätverk som kopplar
ihop tidsperioder, platser, människor, ting och berättelser.
225