1JZGauQ
1JZGauQ
1JZGauQ
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
AN ARCHAEOLOGY OF THE IRON CURTAIN<br />
hjälp av arkeologiska metoder har visat sig vara ett bra sätt att utvärdera och<br />
utveckla den arkeologiska verktygslådan. Samtidsarkeologins något annorlunda<br />
utkikspunkt har även lett till nya arkeologiska perspektiv och omprövning<br />
av vissa arkeologiska tankeaxiom.<br />
Rodney Harrison (2011) har diskuterat de nära sambanden mellan<br />
arkeologi och utgrävning och visat hur detta grundlagt en förståelse av det<br />
förflutna som något som är dolt, isolerat och överlagrat av senare epoker.<br />
Han menar att vi behöver skifta fokus, och i stället för att fokusera på djup<br />
tänka på de arkeologiska spåren som olika ytor, som alla utgör en del av vår<br />
samtid och befinner sig i samspel med varandra. Att erkänna det förflutna<br />
som en del av samtiden och studera det som något som finns här och nu<br />
ligger också i linje med Laurent Oliviers betonande av att vi borde se arkeologi<br />
mindre som narrativ historieskrivning och mer som minnesfragment,<br />
som konstant skapas och omskapas (Olivier 2004:209–211).<br />
För att utforska dessa perspektiv och för att förstå hur järnridåns platser<br />
utvecklats och hur de ser ut idag har jag vänt mig till tingen. Bjørnar Olsen<br />
(2003, 2010) har framhållit att tidigare arkeologisk forskning sällan sett<br />
föremål som betydande i sig själva, utan snarare betraktat dem som representationer<br />
för något annat. Min föresats är istället att undersöka vad vi kan<br />
förstå utifrån lämningarna i sig själva. Som hjälp i detta arbete har jag<br />
använt Actor Network Theory (ANT). Nätverksteori erbjuder ett bra ramverk<br />
för att synliggöra såväl människor som ting som aktiva och skapande,<br />
och tydliggöra relationer dem emellan.<br />
Arkeologiska studier som ligger närmare vår egen tid tenderar att hamna<br />
i en gråzon mellan discipliner som till exempel etnologi, historia, konsthistoria,<br />
antropologi och kulturgeografi. Människors berättelser vävs ihop<br />
med det materiella på ett sätt som gör det svårt att separera de olika källmaterialen<br />
från varandra och som ställer nya krav på valet av metod.<br />
Att materiella lämningar och människors berättelser är tätt sammanflätade<br />
och snudd på förutsätter varandra framgick med all tydlighet i<br />
samband med mina intervjuer och fältstudier. För att nå dessa berättelser<br />
krävdes ett reflexivt förhållningssätt, där man måste vara flexibel och<br />
beredd att anpassa sig, men samtidigt vara erfaren nog att avgöra vilken<br />
metod som är bäst i de olika situationerna. Jag har huvudsakligen använt<br />
mig av arkeologiska metoder, framför allt inventering, tillsammans med<br />
mer etnologiska metoder och förhållningssätt.<br />
216