20.11.2014 Views

Joseph Haydr I Plano Sc..-----

Joseph Haydr I Plano Sc..-----

Joseph Haydr I Plano Sc..-----

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

I<br />

<strong>Joseph</strong> <strong>Haydr</strong> I <strong>Plano</strong> <strong>Sc</strong>..-----<br />

The 1960 and 2007 recordings


Ian3 Leygraf, 196<br />

histariska Muse


About the recordings<br />

dB Productions has previously bd the great<br />

trust and honour of releasing Ham Leygrafs<br />

monumental rewrdings of Mozarfs complete<br />

piano matas (dBCD75-79, dBCDIO8) and all<br />

of Debussy's peludes for piano (dBCD107). The<br />

Debussy album was quite rightly nominated for a<br />

Swedish Grammis Award last year in the category<br />

"Classical Solo of the Year'.<br />

Naturally, I was very<br />

interested when Hans told me of his old, 1 BBO radio<br />

mrditqs of <strong>Joseph</strong> Haydn's piano sonatas. Copies<br />

were ordered from the Swedih Broadcasting<br />

Corporation's arahlve and - as I eqxcted - I entered<br />

a fantastic world when I loaded the first CD-R into<br />

the player. Despite the obvious nobe on thew<br />

almost 50 year~ld rmrdings thew was no dwbt<br />

that this was a fabulous musical wasurel 50 we<br />

immediately began to ewlore the possiblltties of<br />

releasing this material as soon ai possible, despite<br />

dB Productions' already tight relexe xhedule.<br />

It was not long, however, before Hans Lqgraf,<br />

mepltulaus and selfsrldpltal as he Is, reallzed that<br />

he w l d like to re-record the fast sonatas. I saw<br />

of murw the possibilities and the uniqueness of<br />

a prdudion which allows the listener to feel -<br />

wkhout exaggerating - the wlng-strokes of history,<br />

even if new recording wwld delay the proid.<br />

I was also slightly worried. I had no doubt that<br />

Om lnspalnlngarna<br />

dB Produalonr har ddlgare fitt da nora<br />

fbrdet 0th aran an ge ut Ham Leygrafs<br />

monumertala inspelningar av Mmarts amtllga<br />

pianosonater, ramt Debussyys alla preludier f6r<br />

piano. IDehssy-CDn, dBCD107, nminerader<br />

f6r Ivrigt, med ratta, till en Gramrnis ferra Bret<br />

i kategorin 'Am Klassiska Dlo'). Jag blew<br />

darf8r naturligtvis valdlgt inwesserad nar Haw<br />

berlnade om slna pmla radlolnspelningar<br />

frAn 1960 av Haydns planosmer. Koplci frin<br />

Sveriges Radlos arkiv rkaffades fram 0th - snm<br />

vintat- var deten fantanirkvlrld som dppnades<br />

nar jag lade den f6rsta rkivan i CD-rpelaren.<br />

Tmu dn patagliga bruset p4 der5a nlstan 50<br />

Ir prnla upptagningar, var dei etngen tvckan om<br />

art det hlr var Mga om en stor rnusikskattl Vi<br />

bbrlade dlrfar genxt sklw pi mlljllghetema att<br />

snarast ge ut dma material, trots dE Produalonr<br />

prerrsde utplvninwlan.<br />

Det driijde d ~ inte k linge fbnln Hans Leygraf,<br />

naqgrann xh sjilukritirk rom han ar, Insag<br />

att han gdrna ville spela in de rista sonata<br />

pi nytt, lag dg ~turligtvis mbjlighm<br />

bch det unika i en utglva dur Nsnaren, utan<br />

an Bverdrlua, kan kanna hktorienr vlngslag.<br />

Jag kande dock en viss om. Atl Lpygraf var en<br />

lysande pianist och muriker annu vld 87 An<br />

llkr var jag ju medueten om, eftrr atf ha njuWt


Leygraf, at 87, was still a brilliant live pianist and<br />

musician, having enjoyed his pwfomna at a<br />

couple of conceltr during his most recent tour of<br />

Sweden. But how would he pwform in front of the<br />

micmphonps?<br />

My wonies were thoroughly unjustified. The<br />

rwding sessions with Hans Leyqraf w e a joy<br />

and an unhpthble experience. At thesame rime.<br />

it was a healthy reminder for a music pwducerthat<br />

if is amally the musician who 'gets the job he'<br />

through praaice and preparation. Today, young<br />

musicians are often spoiled by the pomibilitks of<br />

fixing evetything in the ding process. Sometimes<br />

tky do not even bother to play the whole piace<br />

right through from bqinning to the end. In Hans<br />

Leygmfs case the prdern was raher the ~ i t e .<br />

On several mrrsions, alter p m almt<br />

luminous, tdker of cnrnplete sonata mowmenis,<br />

I had m explain to Hans that 'sure, I agree, you<br />

played unimpeachably, but it might be a@ idea<br />

to do at least one reserve take, in case there should<br />

be a technkal problem with the audio tape...'. 50.<br />

with a sigh of resignation, he would sit h n at the<br />

piano again: 'OK. I guess I'll play it once more. But<br />

it WAS m...".<br />

When I mded Hans Leygraf in February and<br />

April 2007,l was abut as old as Leygraf was when<br />

he m& his Haydn mrdings in 1960, when i was<br />

not yet born, llisis ~turally adinyingperspectiw.<br />

av bnr muriwrande +id ett par bnrerter under<br />

hanr swrarte bml i Swerige. Men hur iulle det<br />

gi atl spela Kor mikmfonwna?<br />

lag ha& d ~ inte k Iwhvt nroa rnig.<br />

lmpelningsarbera rned Hans Lqgral blev en<br />

fwd och ett mlme f6r l i och jilmtidigt en<br />

nynig p3mlnnelre fiw en murikphent att<br />

det faktirkt ir rnmikern sm zRa 'Nra jobbet'<br />

genom att vara d l fiwbed. Oagens unga<br />

muikerirofla ftakiimdadatt 'At g.31 mt<br />

fixa wid redgeringen", &I berntdar slg lbld<br />

ink em at spela in Ma stytlrep frAn Wrjan rill<br />

slut. I Ham Leygrah fall var pmbW rraran<br />

da nmvanda; jag fick vid Rera tillfilm, efter<br />

perfekta, nastan rjiklpand! hela tagningar<br />

au ronatsater, lrklara fir Wns att "visst jag<br />

haller med der var oamastrg @at men det<br />

kanske tun& vara bra an gBra atrnlnsme<br />

en rerenrtagnlng, om da t ex. skulle MI<br />

nigw teknlskt fel lju&anrkt..'. Vawd han<br />

reclgnent ruckade och satte sig wd Rygeln igen:<br />

'Ok, jag rpzlar det vil en gang till dB. Men &t<br />

varju bra..'.<br />

Nir jag spebde in Hans leygraf i februari och<br />

april 2007 var jag lika ganrnal scm Waf var<br />

nir han gjorde slna Haydn-Inspelfingar 1960,<br />

dl jag alld lnte era var fhdd. Det Ir givetvir etl<br />

hlvlande perspekliv. la(l hoppas att jag nirjag<br />

ar 87 (om jag lwer 51 linge ...I har aminstone<br />

eu bdiikdel av dm energi, vitalitet, humm o h


I can only hope that when I am 87 (if I live tong<br />

enough ... ) I have at lext a fraction of the energy,<br />

vitality, humour and boyihnss Ham Leygraf still<br />

has today!<br />

The selected Haydn sonatas<br />

Erik Nilswn<br />

Evwy era of art develop a5 a namral continurttion<br />

of, and in conscious oppmition to, dd patterns<br />

and ideak. When we talk of "dassical rnuic', it<br />

can be regarded as the musical siyle that reached<br />

its absdute perktion in the late 18th cmtuw<br />

with Haydn and Mozalt The demarcation from<br />

the baroque with its stylized dance movements<br />

is sjgnficant - new forms and mrnbinatiom in a<br />

never ending experimerrtation of musicians and<br />

mnp~ers, filled with lnwntiw joy. The heavy<br />

grauity of the baroque style was replaced by<br />

grace, sensit~ty, harm and clarity -the so-called<br />

emotwnal and gallant style following the passion<br />

faith of ~e time. Music shwld move and absorb1<br />

The mata form with in comasting elementr,<br />

enposition, development and recapitulation became<br />

the norm. The symphmy, the cyclic orchestra form,<br />

b@ns itr bmlnatlng influence In the middle<br />

of the centuly. Vienna bemmes rhe hvb of this<br />

woluticxl although impukes from other sources are<br />

important not least from Bohemia and Italy.<br />

det pojksinne, som Hans Leygraf fwrfarande<br />

besitter ldagl<br />

Erik NIlmn<br />

De utvalda Haydn-wnaterna<br />

Vade stilepok inom konsterna har lrtvetkbts<br />

i naturlig fortslttning o h i rnedveten<br />

opprition mot gamla minster och ideal.<br />

Talar vi om klassisk musik kan dirmed avses<br />

den musikal~ska stil som nadde sin absoluta<br />

fullbnrdan under da senare 17M-talet med<br />

Haydn och Mozart.Awgrlnmlngen mot ba&n<br />

med dess stilisemde damser ir marhot, nya<br />

former DE~ nya kombinationer i ett oindligt<br />

experirnenterande av rnusikw och kcmittare,<br />

fyllda au elementar upptaclrarglidje, De Wnga<br />

o h gravitetiska rtildragen i barodten avlriser<br />

au da gracih, sinnllga, Ilkvarda od-t khra,<br />

den d kallade klnclosamma ~h galanta stilen<br />

enligt den da radande affekdlran. Musilren<br />

rlollle riira ach engagera! Sonatformen med dess<br />

kontrasterandeelernent exporition. gemrnflldng<br />

och repetitionsdd. blir normgivande. 5ymfonin,<br />

den cyklislra orkesterformen, inleder slit<br />

dominerande inflytande i rniften av reklet Wlen<br />

blir navet i dmna utveckliq Iwn om impulrer<br />

frin andra hall Br ulrentliga, inte minst frln<br />

B6hrnen och Italien.<br />

En synnerlig@n betydande mll I utvecklingen


The famous orchestra of Mannheim, under the<br />

Eohemian Johan Starnib and his sons Carl and<br />

Anton, played a cluclal part in the development of<br />

the new style from the 17% and for many decades<br />

to mme. Mozart's dwotion to the orchestla and<br />

fts musicians, among which he had personal<br />

compmer friinds, is ckar in letten to his father<br />

Impold in 1777: '... with one word: irr I love<br />

Mannheim, Mannheirn also lwes me.". Tern such<br />

"Mannheim crescendo' (a fxt dynarnicinwase<br />

from pianissimo to forte) and 'Mannheirn rockets"<br />

(bid figures with rapid, upward mwementr)?<br />

broken hwds, clear ernphas~ on a second theme<br />

and development pa% and the independent<br />

6 elaboration of horns and h i n d were new<br />

ideas that became imponant for central Europe's<br />

mwlcal evolution. Dynamic-expressiw qulckslhw<br />

flexibtli wkh competent rnmicians and composers<br />

mmibuted to the high esteem of the Mannheim<br />

orchesea at that time. Unfwtunately thisorchestra,<br />

origlnafly musically healthy and full of experimental<br />

lust kame stale with artificial attitudes. Leopold<br />

Mozart writes already In 1777 in a letter to his son<br />

of the "shallow Mannheim style".<br />

<strong>Joseph</strong> Haydn was born during thls exiting<br />

period of transition between barque and<br />

clzssicnm. From a young age he had to earn his<br />

living as a pradising entertainment musician in<br />

Vienna, At the age of 27, he was employed as<br />

w den nya nllen fran 1750-talet och Rera<br />

decennler framat spefade den Kmda orkestwn<br />

1 Mannheim under ledning av Whmaren Iohann<br />

Starnib och hanr sene1 Carl och AnMn. Mozam<br />

helhjurtede qagmng i ~ t e och m dPss<br />

musiker, bland vllka han ha& personliga<br />

tonsanarvinner frarngar klan av nagra brw<br />

till fader Leopold 1777: '. .. med ett ord: som jag<br />

llskar Mannheim, llskar ockri Mannheim mig."<br />

Termer som empekis 'Mannheirncrercendo"<br />

(fdn pianissimo till forte i snabb stegring) o h<br />

'Mannheimraketer' (h-eklangsfigurer I hastlgi<br />

upphtgaende mrehe), bnnna aclmrd, markant<br />

behing avetr andra tema 0th genomfdrlngrdel,<br />

rjilvstlndlg utveckllng avhornorhtrlblAsarevar<br />

nya 1&r $om flck p3tagllg resonam i mwikens<br />

utveckllng 1 Centraleuropa. Dynamisk-qrdv<br />

kvldtsilverrdrli~het med dickliga musiker ~h<br />

tonritkre bidmg till an just Mannheimorkertern<br />

kom att Btnjuta higt anseande vld denraa old,<br />

tyvinkomdennauqrungl~t runt murlkantirka<br />

~h expwlmemglada orkener att rtelna i<br />

fbrkonstlade attityder, Leopnld Mozart petalar i<br />

at brw tlll sonen redan 1777 'den fnrllackade<br />

Mannhelmnllen.'<br />

Haydn flMdes under denna spannande<br />

brytningstid mllan bard ~h kklclm.<br />

Tidigt blw hen twngen att lrsdja slg som<br />

praktiserande underhlllnlngsmusilrer I Wien o d ~<br />

ehlll vid 27 drs Alder sin Mrsta anrtillning ram


conductor for the fl~t<br />

time by Count Monin of<br />

Bohemia, where he composed his fitst rymphmies.<br />

In 1761 Haydn was appointed vice-conducmr and,<br />

from 1768, first stductw in the Esterhky princely<br />

hwse. The coma of ernplcyment Haydn signed<br />

in 1761 commands the greatest re- fw his<br />

duties: a heavy pragram as leadw of the orchestra<br />

and singers plus the obligation to compose music<br />

for the &stra and the local cpra. He remained<br />

until the death of the musk-lwing Prince Nikolaus<br />

in 1790, who= suwessw dissolved the orchema<br />

but kept its famws anductor and gave him full<br />

freedom to do whatever he wanted.<br />

k a young creative murlcian, Haydn came<br />

inta close contact with Austrian and Hungarian<br />

folk music, which has richly marked many of his<br />

most Imponant compositions. Among the leading<br />

composers of the dme, whose wmpositions Haydn<br />

eagerly studied vm the Viennese Georg Chrkwph<br />

Wagenseil above all (1 715-1777, Errpress Maria<br />

Therera's teacher), as well asMatthia Gmrg Mmn<br />

(1717-1750) and Carl Phillpp Emanuel Bach (1714-<br />

1788). The 'great Bach" of that time was active<br />

as a rather well-paid hargichrdist at Frrdwick the<br />

Greafs In Potsdam in 1738-1768. The gemus<br />

Haydn claimed off~tally hat Carl Phillpp Emanuel's<br />

sonatas had been a rwelatlw to him and that<br />

'thore who know my works must malise h<br />

imrnenwly indebtwl I am m Emanuel Bxhch".<br />

kaperlmlstare tws en grew Morzin i Blhrnen<br />

dir han brnpnerade rina k t a symfvnier.<br />

1761 anstllldes Haydn mm vice, fran 176H som<br />

fiinte kapellminare I-ms furstarna Estehlzy<br />

till 1740 dl den rnusik~lslrande furn Nlkolaus<br />

avled. Hans efterf8lIam upplhte kapellet men<br />

behall sln berBrnde kapellmlnare mminelh<br />

I sln tpnrt md full frihet an ~6ra vad han<br />

ullle. Det anstlllningsbntrakt som Hqch<br />

undertetknade 1761 in$er den djupaste respekl<br />

f6r hans Bligganden: en ktungande hrnhet<br />

mrn Mare fk kapellet o h slngam, dijamte<br />

skyldighet att bmpnera musik fk den lobla<br />

operan och orkestwn.<br />

bm ung utwande murllrw bm Haydn I<br />

mxlebar kontalrt med den drterriklska<br />

och ungerska folkmuslkn, nAgot som<br />

genomgaende satt rika rpdr i htrkilliga av<br />

hans rnera betydandc bmpritbner. Bland de<br />

tonsittan, 5om vid h n a tid var ledande namn<br />

och van kmpositlmer den unge Haydn ivrigt<br />

studerade, b8r frlmrt nlmnas wlenarna Gewg<br />

Chrlstoph Wagensell (1715-17771, kejsarinnan<br />

Marla Thereclar larare, Manhtas Georg Monn<br />

(1717-1750) orh Cad Phlllpp Emanuel Bach<br />

(1714-17881, den "Sore Bath' vld denna td.<br />

fdn 1738 till t768 verkram rom ndgulunda<br />

anstandlgt avldnad ambalr* hm Frdrik den<br />

note i Potsdam. Den geeerh Haydn tilktd<br />

dppet att Carl Phlllpp Emanuels so~tervaritsom


Thwe is no dwbt that Haydn was the majw<br />

spearhead of Vienna classicism that reached its<br />

abwlute perfection dwing the two last d m d ~<br />

of the lSth cemry in him and his 24- ywnger<br />

friend, Mmn. Getting there wm anything but<br />

easy. "1 lived isolated fromthe widerwodd, nobady<br />

around me could make me lose my self-confidenw,<br />

thus I had to bmme original', Haydn once said<br />

with justified pride after his two triumphant tours<br />

!a London.<br />

As with m t of the l%th century car-,<br />

Haydn was exbernely prwhiue. His wolution<br />

through the hinant stylps i5 fascinating: the<br />

symphony, the string quanet, the piano sonab the<br />

piano t~b, the oratory, the ma. Unlike Mozart<br />

whose rnhrty a a composer grew incredibly<br />

fast from wonder child to genius, Haydn's path to<br />

absolute masmy follwved a calm, skdy pace.<br />

His way of working wx also methodial: after<br />

dressing in the morning he went to hi W r d<br />

inmument and started improvising until a new<br />

idea had taken shape and been written down. This<br />

rnethwd of working shows he wly close connection<br />

between irnprwisah, variation and treamwnt on<br />

paper. From the first hesitating trim in the 17505<br />

and 605 to the masferpiews of the 1790% Jwph<br />

Haydn's wwks are one of wstern art murids mcd<br />

excitlng chapte~! Hb wondwful, imrentiw joy also<br />

resulted at timer in a choice of keys that we do<br />

en uppenbareke fir honwn &I an "den sun<br />

kimer mim verk n-&e inse hur oemdrr @a<br />

jag har an mka h n u d Bach Hi'.<br />

byin kan rveklmt stbet sam den store<br />

vagmjam Mi wienklasrk'i~meb scrm med<br />

hmm orh den 14 Ir yngre vinnwr Mmrt<br />

nWe sln bluta fullidning under 1700-<br />

taletr M a skta artionden. Vigen dit vat all;<br />

annat in Iitt. 'lag M e arrkild Mn<br />

stora<br />

drldea inpm i min narha kunde fh mig att<br />

hivla pA mig sjalv &I lrrltera mQ, silunda w<br />

jag NUngen att bl Mghell' W d e thyh m d<br />

inte oberartigd nolthet nir han pB 1793-talet<br />

kk thma triumfer~r plral som resultat av &<br />

bada tumkm ti! ioncbn.<br />

I likhet med Rwtalet manare under<br />

f700-talet vzw H e oehnn pmduktlu. Hans<br />

utuerklin&ng arseende de dominwmde<br />

genrerna %r falnermde: symfonin,<br />

sWAkkvaMen, pianommh, Hamtiion,<br />

oratoriet, missan. I mots%ts ti1 b a n wars<br />

m g ~ scrm d tomittere Jredk med rekmdamd<br />

snabbhet frin urderbam till geni gidc H q h<br />

vlg till det abduta rnasmkapet I en lugn.<br />

jimn takt. Hans ahan war otk5 metodi<br />

genast efrer det an han p3 morgm klitt<br />

pa slg glck han till sltt kbverinm ~h<br />

bf+de Improvkera till derr att en ny id4 tagit<br />

form cch teckuats ner. h n a arbeMMmd<br />

visar en pataglit nira rammanhang melh


not find in Mozarfs music or in that of any of his<br />

other mtemporaries (for example a symphony in B<br />

Major, a @ano+io in E flat minor).<br />

No fewer than some 5kty piano sonatx were<br />

written by lweph Haydn. They can be divided<br />

chronically into four general groups:<br />

I. The early sonalx from ca 1750 until Haydn's first<br />

years as first conductor in the Esterhlq princely<br />

houie;<br />

2. A mall number of xlrntas from the period that<br />

can be dmcribed as Haydn's "break-through', ca<br />

176&1771;<br />

3. Three series uf sk sonatas each, along with a few<br />

occasional ones, horn Haydn's 'mid perid" as a<br />

composer, ca 1773-1780;<br />

4. The fve late sonatas from the composer's<br />

last years at Estehq'5 until the London period,<br />

1'1881795.<br />

Ham Leygraf's selenion gives a representative<br />

wewiew of Haydn's dwelopmnt within the<br />

genre over more than three decades. Already<br />

In the early sonatas from 1766-68 (A Majw, D<br />

Majw, A flat Major), Haydn show himelf to be a<br />

mstw of the small format, with sweral momerm<br />

of rleady prronal wkur, elegance, esprit and<br />

iqaMe harm. In the A Majw sonata, with all the<br />

rnwernents in the same key (a barque fernre)<br />

one especially notices the beautiful minor key trio<br />

of ahe rnenwt. These sonatas are written for the<br />

improvisation, variation ach rkrifnig utarbetning.<br />

Frdn de fnrsta trevande firsirken under 1M-<br />

60-talen till de nora minerwken under<br />

1190-tale1 ir <strong>Joseph</strong> Haydns verk err w $en<br />

visterlandska lmnstrnuslkens mest splnnande<br />

kap~tdl Ham underham upptickarglidje<br />

resulterade dessumm ibland i twartrval m<br />

varbn fBnkommer ha Mozart elk n@n<br />

annan samtida (till exernpel en qmhni i H-dur,<br />

en pianotrio i err-moll).<br />

lnte mindre In ett wxtiaal pianos- har<br />

Haydn till upphnusman. Rent generellt kan m<br />

efter tilllmrnn lndela dem 1 fyra gruppr:<br />

1. De tidlp smerna frh ca 1750 tlll de<br />

Mrna iren sm Impellmastare hor Antema<br />

Este1h6q.<br />

2. Ett mindre antal ronatw fr&n den period<br />

som kan betecknas sun Haydnr htnlrlqa<br />

genombmn. ca 7766-1711.<br />

3. Tre wier am vardera sex s o w jimte<br />

nagra emtaka frdn Haydns 'dlanperbd" mrn<br />

tonslnare, 1773-1780.<br />

4. Oefem sena rhwna<br />

fran tonsittarens skta<br />

&pa Estehlza till Londontiden. 1788-1795.<br />

Detta urval om ti0 mater ram Hans Leygraf vdt<br />

att preremera ger en re~wntativbildav<strong>Haydr</strong>s<br />

utwckling imrm genren underdrygt tremnk.<br />

Redan i de har medtagna tidiga wmatQra frdn<br />

1766-6E (A-dur, D-dur, Ass-dur) vlsar sig Haydn<br />

ram en mistare idet lilla f o ~ rned t Btskillia


harpichord, which stam to be replaced by he<br />

Hammwklavier in the 1770s. Duling this 'Smm<br />

und Rang" decade, Haydn's music is characterid<br />

by a tangible expwjmental urge with d chh,<br />

sudden passages and pecullar mfnor key harmrmies<br />

- tk dough stark to rise1 This <strong>Joseph</strong> Haydn is a<br />

masfw of surprises. His nurnemus unexpecfed.<br />

warmly srniliw humorous fancies, probably partly<br />

ingred by the Mannhelm orcha's initially<br />

genuine musical expwirnentation, always have a<br />

personal touch and nww become stmotjpes. The<br />

three sonatas from the end of the 17705 (A Major,<br />

C harp rninw, D Major) are characterized by a clear<br />

Increase in compkiiy and musical refinement.<br />

1, The D Majw sonata is a wonder of playfulnerr<br />

and brilliance. Tk C mlm w t a (one of Cue<br />

sonatas in minor keys), wtth the deep gravity of<br />

tB ffitst and sirqaUe -d themes. lmaginatin<br />

development part, and a second movement with a<br />

m*dy an of variation, is convinang pmof of the<br />

breadth and strength of Haydn's perxrnal saiving<br />

for expresion.<br />

From the 17B(k, one can undwbtedly call<br />

Haydn's cwnposltlonr comp4ete mast-,<br />

particularly when it comes to symphonies, string<br />

quartets, piano trim and sonatas.<br />

The fin lnst plano xlnatipr, 1788-1795, are a<br />

chapter of their own in this genre's histq. In the<br />

two-mmnt C Major sonata (1788-89), Hay&<br />

mMnent av kkt penmlig fly med dew,<br />

esprit ah hbel him. I den tldga A-<br />

dunonaten med sarmliga satrer I =ma toMt<br />

(&I baroddrag) llgger man s$& m l h till<br />

dm vackxa mohbn f menuetten. Derra samtu<br />

ar skrlma fW ~ a l o ran , under $770-takt<br />

Mrjar Aka aw hammarklaveret. Under detta<br />

'Sturm und Drangm-Mium kinnetecknas<br />

Haydn mudk aven pMaglig@mwnlusra med<br />

firekmwl av udda adsor& pkllga Bvergawr<br />

och mirldiga moll-lwmid~~ d q Mrjarjasal ~<br />

Oenne <strong>Joseph</strong> Haydn Ir en bvemrkningwrr<br />

manare, ham tabb wBmede, vam* leen&<br />

humm-lsU&a Infall, dek mlikt inrpimak<br />

av Mannheimork&ms qrurqligen<br />

lkta Rwr*anti mperimenUvr& har<br />

alRi peamliihetens pdgel oth blir afdrlg<br />

$tmo@k& gedk. De tm sonatema #n<br />

im-uetr slut (A-dur, W-~II, ~-dur)<br />

uppvisar en kbrt Bbd kmplwitel oh<br />

musW IrRnlng. D-dunmten Br ett under<br />

av kkfullhet och spbltueliict. Ci-mllrumtm<br />

(en av fem rmrllsmitw) med dcls alkdjup<br />

lsta oh dngban andra &ma, fantarilulla<br />

genmfiringrdel &I m anrfa rats med<br />

mistdig wriatimkorrrt vlktnar m d e<br />

om Haydm swht bdade, penmUga<br />

uttqcksbeb.<br />

Frdn ~h med 178t-taW kan m tueklbt<br />

ram eplteta funandat mastwkap pB


dwelops an astonishing art of variation in the<br />

first nwvmmt that evidem intensely deepening<br />

feelings In the so called "Genzingw Sonata" (E<br />

Rat Major, 1789-80, composed for pmrninent<br />

pianist and tiend Marianne von Gem~rger) the<br />

same rhythm as in the beginning of Beethoven's<br />

C minw symphony appears sweral times, but<br />

lesr accentuated - a rhythmic figure that appears<br />

already in one of Haydn's quartets (Op. 20, 1772).<br />

The slow mernmt is a wonder of beauty and<br />

ardour. It is no erraggerathn to say one has the<br />

feeling oi being at the gates of Romanticism.<br />

Duhg his second London tour in 1794-95,<br />

Haydn was In to& with pmrninent planlst T kse<br />

JammBartolozzi, who impired his two late plano<br />

sonatas, C Major and E flat Majw (nos. 50 ad<br />

52). He alxl came to know the famw instrument<br />

builder Sroadwood, wke Hammerklauien h d a<br />

widw raw and stmnger sound than the Viennese<br />

mes of ihe time. In these xlmtas the composer<br />

xllldlfies his visions: a synthesis of supreme<br />

lreedwn, humour, playfulness and Interpretative<br />

will with lncrdlble know-how as its basis. The<br />

slow rnwernents deviate often from the main key.<br />

The Adagio of the E flat sonam Is In E Major with a<br />

middle part in E minor, mating a new dlmension of<br />

key contrast With these works, Maydn passes the<br />

piano xlnata bamn to the young Beethoven whose<br />

first three piano sonatas, Dp. 2, published in 1795,<br />

komposirioner, slrskilt uad glller qmh&<br />

stdkkvanmer, pianotrios mh mnater.<br />

Oe fern sista pianmnaterra 1188-1795, uq61<br />

at qet kapitel i genrens hismria. l den tvhtsiga<br />

C-dunonaten (17M8-63) utvecklar Hayh i<br />

infdningsmm en helt makal85 variatidwst<br />

som vittnar om en intenrlv klerldiirdjupning. I<br />

den 5.k. 'Genrlqerrmen' (Ess-dur, 1709-W<br />

bmponerd f8r den framsthende pianiaen d<br />

vannen Marlanne wn Genziqer) Rrehmer<br />

i Mraa smren upprepade ganger samma ryrm<br />

rorn 1 lnledningen till Beethwens c-mdlrymknl,<br />

bar mindre skerpt amtuerad, en rytm~ursom<br />

f.b. redan f6rekommer i en aw Haydns kvamtter<br />

op.20 frhn 1772. Den IArqrarnma ratren Ir ett<br />

under av omeMbr ~Mnhet ~h innerlighet.<br />

Det ir ingen Bverdtift att man hir Iren tycka<br />

rig sta framfbr romantikens port. Under sin<br />

adra londonurrrul 1794-1195 fi& Hqdn<br />

kontakt mpd den framstlende pianlsten herere<br />

lansen-Battolani, som impirerade hmm<br />

till de<br />

tv8 sene pianmonaterna, C-dur IK~ EI-dur {nr<br />

50 wh 52), Han hade demm h3r I2n k I n ~<br />

den bemmde instrumentbyggaren Broadd,<br />

varr hammarklaver hade rtBrre omfang 0th var<br />

tanstarkare In de wlenrltavld den^ [Id. I dessa<br />

sonater gestaltar mlttaren rlna vlrloner: em<br />

syntes av suverln frlhet humor, lekfullhet o h<br />

gertaknlngsvilja med oerhart kunmnde som<br />

grunllernsnt. De Inpmma sauwM awikn


were qulte laatumlly dedicated to Haydn.<br />

J~eph Haydn's finest variation work for piano,<br />

the F minw variations - Andante con Variazicmi<br />

- were cornpwed in Vienna in 1793. F minor<br />

contrasts with F Major in not directly wnnected<br />

split parts which, with a consistent increase,<br />

end in a magnificent coda. An incredibly moving<br />

work of light shadows, tension and relaxation*<br />

a Watteau painting in tones. a musical -timciy<br />

tp the philmophw Leibiz's so-called theodicy: the<br />

best of all imaginable worlds whose dark shadows<br />

only @Kist to ernphari~ the meaning and beauty of<br />

nature. The horror of the Paris tenor d 1793 does<br />

not rewund in Haydn's world of beauty.<br />

ofta fren grundtonarten, Ess-dursonatens Adagio<br />

sdr i E-dur rned en mellandel I e-moll orh skapar<br />

en ny dlmenslon au tonanskomr~t. Med dessa<br />

verk hverllmnar Haydn pianosonatstafetten<br />

till den uwe Beethoven, van forsta tre<br />

iianoranater. 0p.2, utkorn 1795 och naturligt<br />

nog dedicwades till Haydn.<br />

Sin Wrnamsta variationsuerk for piano, f-<br />

mollvariationerna, Andante rnn varlazloni,<br />

kompnerade Haydn i Wlen 1793. H3r<br />

kontmsteras f-moll mot F-dur i inte dlrekt<br />

rammanh6rande tvJdelade avrnitt som rned en<br />

standig rtegring mynnar rrt i en lingre, grandias<br />

coda. En oehirn gripande verk av Ijus, skuggor.<br />

spanning orh arylannlng, en tavla av Watteau<br />

I toner, ett musikallskt vinnesbdrd om fllosofen<br />

Le1bnlz's.k. tecdirl: den blsta w alla tankbara<br />

vlrldar, van morka rkuggor enbart finns till f6r<br />

atl framhiva rneningdullheten och sbnheten i<br />

skawlsen. Skrickvaldetr faror i Paris 1793 gav<br />

inget eko i Haydns skbnheavirld.<br />

Paul- Chrrstian Sjdberg


Hans Leygraf<br />

Wodd-renowwd pianist and educator Hans Lqgraf<br />

wz born of Geman-Austrian parentr in 1920, in<br />

Stockholm Sweden. At age six, he staned piano<br />

studies with Gottfrid Bm, a student of Artur<br />

<strong>Sc</strong>hnabel. Leygraf mtinwd his studies with Anna<br />

Hiael-langenhn in Swinerland. &sides piano<br />

studies, his education in Stockholm and Munich<br />

Included cwnposition and conducting.<br />

For more than t hw quartm of a century Hans<br />

Ceygraf has given contern for an unimaginably<br />

large number of people. After his debm in 1930<br />

with the Stockholm Philharmonic Orchestra he<br />

went on to w10 recitals and radio rewrding until<br />

his international breakthrough in 1947 in Zfirih<br />

and Milan, among othw aties. After dm!, he made<br />

annual concert tours throughout Europe, former<br />

Zdet Union. East Asia, and North America. He<br />

worked with famous orchestras and distinguistred<br />

conductors, such as Blomstedt, Celibidache,<br />

lhhnanyi, Dorati, Dutoit, Frimy, Gielen, Kempe,<br />

Sawallisch. Skrwvacrewski, Solti, and Szell.<br />

Leygraf has held pitbns as guest professor in<br />

Darrnstadc Smdthdm, Hwnwer and Bedin, and was<br />

granted full phsonhip in 1972 at the Mozalmm<br />

Mlaic kademy in Sabburg, where he lead an<br />

international aIoiEt dm until September 2007.<br />

Hans Leygraf<br />

Dm varldrbelrante planlnen oh pdagogm<br />

H m Leygraf Wdldder I Stockhdm 1920 av tysk-<br />

ktmlk'lla Rdlhr. Han bow vid rex BE Blder<br />

la piarolekhm 6r Golfhid hn<br />

tidigare elev<br />

till Arhr SdmeM W a f h m sina swdier<br />

for Anna Hind-1-<br />

i <strong>Sc</strong>hwet. IJ~EWT<br />

piarmwliiw shderade lm kornpmitlon 0th<br />

dirigeing i S- mh Mhhen.<br />

I mer In en ml]&I&k sekel har Hans<br />

Ley@ gen kmmm t m ofanbilrt smd intal<br />

fysm. Efter Ein debut 1930 med Sbtkholrnr<br />

Fiiharmnnkka Mater fohatte han med<br />

dohserter cd~ radioimpemingar tills han rlq<br />

igenom internakndlr 1947 i bland anna Ziirih<br />

d Milam. DS& fbljde Miga kormmumkm<br />

j Ma Europa, davarande Smjetunloneo,<br />

Ostaslen cd~ NNommerika Han framWl6 md<br />

framslAende orkesh &I dirimter dsom<br />

Blmstedt Celibidache, Dohnanyi. hai, Dutcit<br />

Fitsay, Giden K m , Sawallidt Shaaemki<br />

Wti dl SAI.<br />

Leygraf har warit gktprofersar i Darmstadt<br />

Smckhdm, Hannwerh chm och erkll1972 en<br />

ordinade professur uU Murikhiigrkdan Modeurn<br />

I Salzburg 1975, Br han sedan var verkrarn m<br />

ledare fir en ~ntemtionell soli~tklas fram till<br />

september 2007.


CD 1 (1 460)<br />

Recorded by the Swedish Bmadcardng Corporation at Musikaliska Adadmiens<br />

Stora Sal, Stockholm, in Septernberand December 1460 W<br />

Pmducel: Olle Erlaon<br />

Technician: Carl-Otto Valentin<br />

Sound restoralian and mastering by Erik Nllswn in 2007<br />

CD 2 (2007)<br />

Recorded by Erik Nilsson at Musikaliska Adaderniem Stwa Sal, Stockholm in February and April 2007<br />

Produced, edited, mi~d<br />

and mastered by Erlk Nllsson<br />

Photo on bz#k of CD box by unklwnvn photographer durlw Leygraf's Russian tcur in 1961.<br />

All other phDt05 (except page 2) and graphic design: Erlk NIlrson<br />

Translation: Erik Nilsson<br />

Engllsh review: Greg Batcheller<br />

Layout: dB Productions<br />

dB Productions wantr to thank :<br />

<strong>Joseph</strong> Haydn, Ham leygraf, Dorette Leygraf, Paul-Chrlsthn Sjhrg, and Jan Mlgren.<br />

dB Productions Sweden<br />

P. 0. BOX 60252<br />

Sf - 216 09 Limhamn-Malma / SWEDEN

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!