Bulletin de liaison et d'information - Institut kurde de Paris
Bulletin de liaison et d'information - Institut kurde de Paris
Bulletin de liaison et d'information - Institut kurde de Paris
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
REVUE DE PRESSE-PRESS R"VIEW-BERHEVOKA ÇAPÊ-RIVISTA STAMPA-DENTRO DE LA PRENSA-BASIN ÖZETi<br />
"Mina ve<strong>de</strong>rmödor för att<br />
av folk<strong>et</strong>s spräk skapa<br />
<strong>et</strong>t romanspräk har<br />
päverkat själva kärnan i<br />
min romankonst, lagt<br />
grun<strong>de</strong>n för <strong>de</strong>n."<br />
värl<strong>de</strong>n. AU fAsmaka pA livsglädje är en<br />
obeskrivlig Iycka, fOr <strong>de</strong> flesta av oss en<br />
ouppnAelig skönh<strong>et</strong>supplevelse.<br />
Alt uppleva naturen och människorna<br />
är berikan<strong>de</strong>. När en människa moUar ail<br />
<strong>de</strong>nna rikedom tilltar även hennes skaparkraft.<br />
Hennes fantasi och fOreställningsfOrmAgaväxer.<br />
D<strong>et</strong> linns ingen anledning<br />
aU överdriva. naturen. Alt lAta sig<br />
berikas av <strong>de</strong>n och människorna räcker.<br />
Jag kommer frAn en trakt där jor<strong>de</strong>n<br />
sv<strong>et</strong>sa<strong>de</strong> samman människor aveU strävsamt<br />
slag. I Çukurova, antikens Cilicien,<br />
där jag är fOdd och uppvuxen, är jor<strong>de</strong>n<br />
sAbördigoch naturen sAlivskraftigaU folk<br />
i byn sa: Om man stAr en dag pA <strong>de</strong>nna<br />
jord, fAr föttema rötter och skou börjar<br />
skjuta pAens huvud. Jag har levt i en trakt<br />
rik pA dofter, flirger, Ijus - och folkslag.<br />
De centralasiatiska turkmenerna har<br />
ocksA <strong>et</strong>t elaborerat sprAk, mAnga episka<br />
verk, poesi och musik. Deras stora diktare<br />
intar en plats bland <strong>de</strong> stora namnen i<br />
Turki<strong>et</strong> och värl<strong>de</strong>n. D<strong>et</strong> är folksprAk<strong>et</strong>,<br />
av vilk<strong>et</strong> jag försökt skapa elt nytt romansprAk,<br />
som har givit mina romaner <strong>de</strong>ras<br />
form och innehAI!. Som <strong>et</strong>t annat exempel<br />
pAhur <strong>et</strong>t nytt rikt sprAk har uppstAtt<br />
har vi <strong>de</strong>n ryska litteraturen med Pusjkin.<br />
Där har <strong>de</strong>t <strong>de</strong>t ryska folk<strong>et</strong>s jungfruliga<br />
och ymniga episka sprAk, sago- och diktsprAk,<br />
präglat Gogols romankonst och<br />
Pusjkins diktning till form och innehAII.<br />
Med Nazim Hikm<strong>et</strong> i sp<strong>et</strong>sen har min<br />
generations mödor bestAtt av att ur <strong>de</strong>t<br />
outtömliga folksprAk<strong>et</strong> skapa <strong>et</strong>t nytt po<strong>et</strong>iskt<br />
sprAk och en ny po<strong>et</strong>isk form. Romanens<br />
och poesins innehâll och form<br />
präglas av sprAk<strong>et</strong>s särart. Mina ve<strong>de</strong>rmödor<br />
fOr att av folk<strong>et</strong>s sprAk skapa <strong>et</strong>t<br />
romansprAk har pAverkat själva käman i<br />
min romankonst, lagt grun<strong>de</strong>n för <strong>de</strong>n.<br />
Om man med <strong>de</strong>t ryska sprAk<strong>et</strong>s särart<br />
som utgAngspunkt kun<strong>de</strong> skapa <strong>et</strong>t ännu<br />
oupptäckt romansprAk med tillhöran<strong>de</strong><br />
form och innehAIl, sAbär <strong>de</strong>t turkiska sprAk<strong>et</strong>s<br />
särart pAsamma möjligh<strong>et</strong>, tänkte jag.<br />
De särdrag som <strong>de</strong>n mark man lever pA<br />
äger, Iiksom <strong>de</strong>ss människor, sätter sina<br />
spAr i prosans och poesins struktur.<br />
D<strong>et</strong> finns författare som anser att <strong>de</strong> mer<br />
viiimien<strong>de</strong> liin<strong>de</strong>rna i Europa blivit aIItfôr<br />
trötta ocb diista litteriira miIjöer. Delar ni<br />
<strong>de</strong>nna uppfattning?<br />
Jag kan ing<strong>et</strong> europeiskt sprAk, bara kur ..<br />
diska och turkiska. PAbAda sprAken finns<br />
en b<strong>et</strong>ydclsefull episk beräUarkonst. <strong>de</strong><br />
har sina stora diktare och episka författareo<br />
Den anatoliska marken i sig är en enda<br />
stor kulturskatt. Jag tror att mina romaner<br />
bär spAr avail <strong>de</strong>nna kulturrikedom.<br />
D<strong>et</strong> vi gör är att av <strong>et</strong>t orört, jungfruligt<br />
sprâk ta fram <strong>et</strong>t nytt sprAk for prosa och<br />
poesi, tror jag. Vi begagnar oss av väst,<br />
västerländsk konst, nästan Iika myck<strong>et</strong><br />
som västerlänningama själva.<br />
Den västerländska kulturen berikaross<br />
i lika hög grad som vAr egen. Kanske just<br />
<strong>de</strong>n möjligh<strong>et</strong>en gör oss intressanta. Jag<br />
tror inte ails pA aU västerlan<strong>de</strong>ts skaparkraft<br />
skulle ha sinat, minskat eller stannat<br />
upp. Väst v<strong>et</strong> att värna sin ställning som<br />
liUerärt intressant och nyskapan<strong>de</strong>. Vi lever<br />
i en brytningstid som berör heia värl<strong>de</strong>n.<br />
EU sAdant ske<strong>de</strong> är alltid omvälvan<strong>de</strong>.<br />
D<strong>et</strong> är sAmyck<strong>et</strong> som gAr in i vartannat,<br />
och <strong>de</strong>t kan förefalla som om en <strong>de</strong>I<br />
län<strong>de</strong>r skulle förlora nAgot pA kuppen.<br />
Vad gäller Turki<strong>et</strong> idag rA<strong>de</strong>r djupt vankelmod<br />
pA alla plan. Alla lan<strong>de</strong>ts vär<strong>de</strong>n<br />
hAiler pAatt gAfOrlora<strong>de</strong>. Förtryckarregimer<br />
är alltid besvärliga. De gör att män-.<br />
niskornas strävan<strong>de</strong>n urartar, <strong>de</strong> berövar<br />
människoma <strong>de</strong>ras skaparförmAga. Vi<br />
upplever just nu <strong>et</strong>t krig, värl<strong>de</strong>ns smutsigaste,<br />
mänskligh<strong>et</strong>ens blodigaste krig.<br />
D<strong>et</strong> kommer att bli svArt för oss att räta<br />
pA ryggen framöver. Men om vi i en nära<br />
framtid kan införa <strong>de</strong>mokrati, skulle vi<br />
"1värt land säger <strong>de</strong> om<br />
mig att jag förhärligar<br />
naturen och människorna.<br />
De har rätt. För<br />
själva är <strong>de</strong> inte ens<br />
medv<strong>et</strong>na om vilk<strong>et</strong><br />
un<strong>de</strong>rverk naturen är."<br />
kanske med <strong>de</strong>t samla<strong>de</strong> kulturarv som<br />
<strong>de</strong>nna mark äger kunna AterfA vAr skaparkraft.<br />
D<strong>et</strong> finns andra exempel pA<strong>de</strong>tta:<br />
Efter första världskrig<strong>et</strong> blev mänsk-<br />
Iigh<strong>et</strong>en aldrig <strong>de</strong>nsamma. Efterkrigsti<strong>de</strong>ns<br />
människor har urartat, <strong>de</strong> har mist<br />
myck<strong>et</strong> av sin skaparkraft och fjärmats<br />
frAn sin a foma vär<strong>de</strong>n. Man kun<strong>de</strong> drastiskt<br />
säga att <strong>de</strong>t kalla krig<strong>et</strong> och skräcken<br />
for atombomben i <strong>de</strong>t närmaste beröva<strong>de</strong><br />
oss vAra mänskliga drag. Men naturen<br />
och människan har sA stora inneboen<strong>de</strong><br />
skaparresurser att <strong>de</strong> alltid formAr<br />
Aterskapa sig själva.<br />
Kan ni beriitta om ert senaste romanprojekt?<br />
Min senaste roman handlar om ti<strong>de</strong>n<br />
efter första världskrig<strong>et</strong>, en krigsslutsroman<br />
med andra ordo Krigen forintar tvA<br />
stora vär<strong>de</strong>n samtidigt, människan och<br />
naturen. Den 23 juli Ar 1923 stifta<strong>de</strong>s lagen<br />
om utväxling. Enligt <strong>de</strong>n skulle grekerna<br />
i Anatolien, <strong>de</strong>t viII säga Turki<strong>et</strong><br />
skickas till Grekland och turkama i Grek2<br />
land till Turki<strong>et</strong>. I min familj upplev<strong>de</strong><br />
man flyUan<strong>de</strong>ts vAndor. Un<strong>de</strong>r forsta<br />
världskrig<strong>et</strong> kom <strong>de</strong> fràn trakten av Ararat<br />
och Vansjön i östra Anatolien till Çukurova<br />
vÎd Me<strong>de</strong>lhavskusten, hundra mil<br />
därifrAn. Jag v<strong>et</strong> hur forskräckligt smärtsamt<br />
<strong>de</strong>t är att lämna sin fosterjord. D<strong>et</strong><br />
är som att slita hjärtat ur en människa. I<br />
min rClman lämnar grekema en ö som därefter<br />
befolkas av mesopotamier av alla <strong>de</strong><br />
slag frAn <strong>de</strong> foma ottomanska omrA<strong>de</strong>na,<br />
kur<strong>de</strong>r och aleviter, kaukasier och laser.<br />
<strong>de</strong>t vill säga Svartahavsbor. Ön blir<strong>et</strong>t Babels<br />
torn mitt i hav<strong>et</strong>. Till slut linns ingen<br />
växtligh<strong>et</strong> kvar pA heIa ön och hav<strong>et</strong>s<br />
fiskar dör ut. Av <strong>de</strong>n en gAng paradisiskt<br />
grönskan<strong>de</strong>ön blirbarakarga klipporkvar<br />
och dA tar öns invAnare, räUare sagt nAgra<br />
av öborna. itu med att Aterskapa ön ...<br />
Jag är klar med första <strong>de</strong>len, <strong>de</strong>n andra<br />
och tredje <strong>de</strong>len blir klara till nyAr. Om<br />
inte <strong>de</strong>t här med rättegAng ha<strong>de</strong> kommit<br />
emellan, kun<strong>de</strong> jag vid <strong>de</strong>t här lag<strong>et</strong> ha<br />
haft andra <strong>de</strong>len flirdig och hälften av tredje<br />
<strong>de</strong>len. Men vad gör man? Jag kan ju<br />
inte dra mig tillbaka imin Iya och skriva<br />
pAmin roman medan andra människor li<strong>de</strong>r,<br />
mördas, utsätts för tortyr och dryper<br />
av blod.<br />
Jag kan inte tänka mig att en kali hamrad<br />
fOrfattare, berövad sin fOrmAga till<br />
empati och .kärlek, är att b<strong>et</strong>rakta som en<br />
naturlig mänsklig varelse. Jag vill inte ens<br />
fOreställa mig en människa som är kapabel<br />
att blunda fOr <strong>de</strong>t lidan<strong>de</strong> som hennes<br />
brö<strong>de</strong>r och landsmän utsätts fOr. I all synnerh<strong>et</strong><br />
inte att en forfattare skulle vara<br />
okänslig för andra människors 'tidan<strong>de</strong>.<br />
Jag b<strong>et</strong>vivlar att en sAdan skribent yore<br />
en forfattare värd namn<strong>et</strong>. I alla romaner<br />
som jag tänker skriva framöver kommer.<br />
jag att ta ställning mot fOrstörelse av<br />
naturen, krig och mänskligt Iidan<strong>de</strong>, for<br />
harmoni och fred. Jag viII att <strong>de</strong> som<br />
läser mina romaner skall älska naturen,<br />
människan, lyckan och Ijus<strong>et</strong>. Jag vill att<br />
vi, mitt i <strong>de</strong>t mörker som omger oss, till<br />
slut ska fAse Ijus<strong>et</strong> bryta fram och skingra<br />
mörkr<strong>et</strong>.<br />
Kommer vi att fi se er pi bokmiissan i Göteborg<br />
i böst?<br />
Jag blev väldigt glad när <strong>de</strong> bjöd in mig<br />
till bokmässan i Göteborg. D<strong>et</strong> glä<strong>de</strong>r mig<br />
att fAAterse <strong>de</strong>t land där jag lev<strong>de</strong> lycklig<br />
och kun<strong>de</strong> skriva med sAstor lätth<strong>et</strong>.<br />
Y~AR<br />
KEMAL<br />
Översiittning frän turkiskan: Claire B.<br />
KausteIl<br />
@ Ya~r Kemal och S.vD<br />
3
Change language