SEMF 2013 Festivalprogram (pdf) - Sveriges Radio

Fredag 7 juni
Friday 7 June
Lördag 8 juni
Saturday 8 June
Söndag 9 juni
Sunday 9 June
Framför allt är det en resa genom några av de mest inflytelserika
centraleuropeiska musiksamlingarna. Codex Caioni är
förmodligen ett av de viktigaste manuskripten i den ungerska
musikhistorien. Mannen bakom manuskriptet, Johannes Caioni
(1629–1687), var en transylvansk franciskanermunk och romerskkatolsk
präst, musiker, folklorist, humanist, samt orgel byggare
och reparatör. Denna 1600-talssamling inkluderade inte bara
346 tyska, italienska och ungerska vokala och instrumentala
kompositioner, utan även några slovakiska och rumänska folkvisor
och danser. Det spelas även stycken ur den Leutschauerska
tabulaturboken för orgel, troligen sammanställd i norra Ungern
omkring 1660–1670, med danser som re presen terar 1600-talets
mest avancerade instrumentala stil i Ungern och Central europa.
Från samma period kommer Vietoris tabulaturbok, sammanställd
av sex okända upphovsmän.
Runt mitten av 1700-talet utvecklades föregående sekels dans
”ungaresca” till en ny dansmusik känd som ”Verbung” eller
”Verbunkos”. Några stycken ur samlingen ”Nouvelle Collection
d’Hongroises” från 1808 ger exempel på detta. Pro grammet
av slutas med en avdelning danser av typen ”Hajdú” eller
”Heiducken”, uppkallade efter hejdukarna som var krigare och
boskaps fösare.
’Ungaresca’ takes us on a journey through Hungarian and Central
European music, from stately castles to village cottages, from the
second half of the 16th century to the early 19th century. On the
way we encounter French, Italian, and Dutch composers as well as
Hungarian ones – for instance Valentin Bakfark, born in Braşov,
Transylvania, who was also renowned as a lute virtuoso.
Mostly, it is a journey through some of the most influential Central
European collections of music. The Codex Caioni is probably one of
the most important manuscripts in Hungarian music history. The
man behind the manuscript, Johannes Caioni (1629–1687), was
a Transylvanian Franciscan monk and Roman Catholic priest,
musician, folklorist, humanist, constructor and repairer of organs.
This 17th century collection included not only 346 German, Italian,
and Hungarian vocal and instrumental compositions, but also presented
some Slovakian and Romanian folk songs and dances. Pieces
are played, too, from the Leutschauer organ tabulature book, probably
compiled around 1660–1670 and featuring dances representative
of the most advanced instrumental style in Hungary and Eastern
Europe. A great collection of the period is also the Vietoris Book of
Tabulature, compiled by six unknown chroniclers.
Around the middle of the 18th century the ”ungaresca” dance type
of the previous century developed into a new dance music known as
the ”Verbung” or ”Verbunkos”, exemplified in the pieces from the
1808 ”Nouvelle Collection d’Hongroises”. The programme closes
with a set of ”Hajdú” or ”Heiducken” dances, so named after the
Heyducks, who were warriors and cattle drovers.
Robert Mandel, vevlira • renaissance vielle
Gabor Kállay, blockflöjter, rebec och sång •
recorders, rebec and voice
Zsolt Szabó, viola da gamba • viol
Istvan győri, luta och slagverk • lute and percussion
Robert Mandel tog examen i instrumenttillverkning och fick
ett stipendium från German Music Council i syfte att studera
restaurering av instrument i Germanisches Nationalmuseum
i Nürnberg. I den berömda instrumentsamlingen vid Musikkonservatoriet
i Paris undersökte han vevliror från 1700-talet.
Hans huvudsakliga forskningsområden sträcker sig från
23