Opera on the Move in the Nordic Countries during the Long 19th ...

106 Anne Reese Willén
that this could happen. […] I hope you understand my intention; I am not
advising you not to come, I just want to make you aware of the difficulties
involved in arranging concerts. (Ludvig Norman, Letter to Edward Grieg
dated 1 January 1873) 22
Norman thus sums up the problems facing artists wishing to perform at
the Royal Swedish <strong>Opera</strong>. It is clear from his comments that the theatre
management did not prioritise this type of enterprise: it was common for it
to postpone promised concerts because theatre business always came first.
It is therefore understandable that many artists might have preferred to
perform for payment at concerts arranged by the theatre instead of arranging
concerts themselves as individual enterprises: the likelihood of cancellation
was probably far lower.
Entr’acte music and the significance of music at the Royal
Swedish <strong>Opera</strong>
Music was an essential part of the activities on the royal stage, and not
only in the operatic repertoire and concerts but also in conjunction with
dramatic performances. Such music was usually diegetic in nature, and in
addition the plays almost always had entr’acte music. The general custom
was for the men to leave the auditorium in the intermissions for refreshments,
while the women remained seated. One important aspect of the
entr’acte music was thus entertainment for the ladies. This practice was
22 “Det är nog för mig att veta att De sjelf önskar dirigera, och fastän det icke här är
coutume att någon annan än cheferna dirigera Hofkapellet, så är jag öfvertygad om
att orkestern gerna spelar under sådan man som Dem. Jag skall vara ganska glad att
någon gång få höra musik utom tjensten, och jag lofvar understödja Dem allt hvad i min
förmåga står, för att De må kunna få dag och biträde. Men jag vill med detta bref blott
lägga i dagen de många svårigheter här förefinnas. Jag vet icke om De följer med något
hvad i musikaliskt hänseende råder den svenska Hufvudstaden. Gör De det, så har
De måhända sett den enorma operatjenst som Orkestern här måste vidkännas. 4 a 5
operor i veckan och f/pröver[?] dertill det är icke så ringa för en i sjelfa verket så liten
orkester som vår. Att under sådane förhållanden animera ledamöterna till extratjenst,
är hvarken någon lätt eller i grunden behaglig uppgift, det känner jag bäst. Men detta är
det minsta. Ofta lofvas en concertgifvare här af Theaterdirektionen en dag till Concert,
så kommer något vid theatern i vägen, och så måste Concerten uppskjutas på obestämd
tid. För den som har tid att vänta, gör detta ej mycket, men då jag antager att De ej
har lång tid att depensera på Stockholm, har jag velat säga Dem att detta missöde kan
hända Dem, och jag håller för pligt att underrätta Dem härom. […] Jag hoppas De
förstår mitt bref rätt; jag afråder Dem icke att komma, jag blott har velat göra Dem
förtrogen med svårigheterna för en concertgifvare här.”